3 – Sida 26 – Skrivbanken

Mina skolår
Hej jag heter Johannes Karlqvist och går i klass 9D på Södergårdsskolan i
Nässjö.
Jag har tänkt berätta om mina skolår som lugnt flöt fram till fyran, sedan
började äventyren. Berättelsen kan börja.

På den tiden behövde man inte bli väckt när man skulle till skolan, som
började tio över åtta. Jag flög upp som en kanon i en racerbil. Innan
klockan slagit sju satt jag framför tv-n och kollade på alla barnprogram
som min lilla hjärna kunde absorbera. När Mamma eller pappa ord
oläsligt ropade att det var frukost så var det nästan en omöjlighet att
slita bort mig från tv-n. När de hade tryckt i mig frukosten så var det
dags att ge sig iväg till den där stora byggnaden som visst kallade sig för
skola. (I mitt fall Aspegrenskolan) som vanligt gick jag ner för gatan,
stannade i korsningen och väntade. Trettio sekunder senare kom han, ganska
lång men annars inte så mycket mer märkvärdig än mig. Personen jag talar om
är givetvis Julian Nicklasson. Min kompis, vi bor på samma gata än idag.
Julian och jag gick till skolan varje dag. Vi hade tävling med två tjejer
som vi inte visste vad de hette. Det gick ut på att komma först till
skolan. De startade oftast före oss och bodde närmare skolan än oss, så
oftast vann de kampen, men ibland lyckades vi slinka förbi dem och ta
segern.
Skolan som senare kom att bli min värsta mardröm var som en dans på rosor.
Jag älskade skolan, tyckte allt var roligt.
Det bästa av allt var ändå rasterna, med de svettiga fotbollsmatcherna som
nästan kokade över av prestige mellan röda och gröna gruppen. Segra blev
oftast vi i röda gruppen och det berodde främst på en sak; Jonas Enderberg.
Han var kung på fotboll, med han i laget kunde vi knappast förlora mot
resterande text saknas

Parenteserna runt ”och så” kan eventuellt vara gjorda av läraren. Eleven
och läraren använder likadan penna, så det är svårt att avgöra vem som
gjort dem.

Mina skolår
När jag skulle börja skolan för första gången så var jag väldigt nervös,
det var en ny värld som jag inte visste något om. Min första riktiga skola
var Enfors skolan, det är en väldigt liten skola som det gick ca 28 elever.
På skolan var det ifrån lekis och upp till trean. Men det var ändå en mysig
skola, man saknar endel stunder därifrån tex. när vi var inne i ”mysrummet”
och Pernilla läste berättelser.
Sen gjorde vi roliga utflykter och så, det saknar man lite nu. Sen när man
gick i trean på höst terminen så skulle vi på besök på sundbyskolan. Då var
jag väldigt nervös för det var en mycket större skola med massa nya
människor. Men samtidigt var det spännande och roligt på något sätt. Men
sen när vi väl kom dit så var det inte så farligt, dom verkade jätte-
|trevliga (och så) Man blev nästan besviken när man skulle åka tillbaka
till vår skola. Det var alltså några av dom som man skulle gå tillsammans
med efter sommaren
Sen kom svaren, jag skulle gå i 4A och Kim Svensson skulle vara
klassföreståndare. Nu var man nästan i samma situation som när man skulle
börja skolan, man skulle in i en annan värld igen med hundratals elever
istället för 28st. det var lite skillnad. Dom första dagarna gick lite segt
och nervöst men sen blev det bättre och man fick nya kompisar. Det var rätt
stor skillnad mellan Sundbyskolan och Enforsskolan och sen var man ju
vuxnare, det blev fler läxor. Det var rätt jobbigt för då fick man inte
lika mycket fritid, men man vande sig efter ett tag. Man började ta skolan
mer på allvar nu.
Sen när jag gick i femman så fick vi besök av femman från Skönbäck, dom
skulle börja på vår skola efter sommaren. En av dom som var och hälsade på
hette Emmeli vi blev rätt bra kompisar direkt. Det skulle bli kul att få
lite nya elever i klassen. Det blev ännu mer läxor i sexan kändes det som i
alla fall man hade rätt mycket att göra inför sjuan. Men det skulle bli kul
att börja på högstadiet för då räknades man som äldre (och så). Jag var
inte särskillt nervös inför sjuan, eller lite var man väl, med nya lärare
och nya klasser, men jag blev nöjd med den nya klassen. Det var mer frihet
på högstadiet än mellanstadiet man fick lite mer ansvar (och så), det var
skönt tycker jag. Endel sa att det skulle bli mer läxor i högstadiet men
det tycker inte jag att det blev men det blev däremot mer prov. Men det
blev ju inte jobbigare kan jag ju säga, fast man tog skolan ännu mer
allvarligt nu än på mellanstadiet.
Sen fick man ju ännu mer kompisar för det kom ju elever från Grishult men
det var bara roligt med mer nya människor. Nu gör jag ju sista terminen i
nian och har precis valt min ”framtid”. Många frågar om det är kul att gå i
nian. Jag tycker väl det är kul men nian är ung. lika sjuan och åttan
förutom att man har lite mer press på sig i nian. Och endel undrar om jag
är nervös nu när man ska in i en ”ny” värld men jag var bara nervös när man
skulle bestämma sig för vad man skulle gå. Men nu har jag bestämt mig och
det känns bra, som om jag har valt rätt,
Så det är bara att köra på, bara man har vilja så brukar det gå bra.

SLUT

Mina skolår
Jag började i skolan 1994 i årskurs ett. När vi började var våra föräldrar
med oss på vår första skoldag i ettan. Vi skulle får träffa vår nya fröken
som hette Ulla Karlsson och alla elever skulle man träffa och lära känna.
Jag tyckte att det var tryggt att ha med våra föräldrar den dagen. Jag
minnst att vår fröken kom till klassrummet och hälsade alla välkomna till
Observatorieskolan.
Vi fick sätta oss var vi ville och med vem som helst.
Jag kommer ihåg att jag fick en kompis samma dag som vi började skolan. Hon
hette Ida och hon var jättesnäll och vi blev bra kompisar. Fröken pratade
med oss och våra föräldrar och vi fick pennor och suddgummi av hon.
Den dagen var inte så lång så när vi hade slutat fick vi gå hem.
Nästa dag började vi klockan åtta och då var det en vanlig skoldag. Nu
skulle man gå i tre årskurser på lågstadiet. Åren gick fort, efter det var
det mellanstadiet som jag skulle börja på.
När vi började i årskurs fyra så fick vi en ny lärare som hette Alvar
Isaksson och vi skulle också ha han i tre år.
När vi började i fyran kändes det bättre för då hade man lärt känna många
elever.
Det var väldigt roligt att gå på mellanstadiet för vi gjorde många
utflykter tillsammans med de andra klasserna.
När vi hade gått i fyran och femman var det tid att börja i sexan och vi
skulle flytta in på Carl Gustafskolan och där skulle vi gå upp till årskurs
nio. Vi åkte till Liseberg med de andra sexorna och gick på tivolit, vi
åkte tidigt på morgonen och så var vi hemma sent på kvällen.
Vi gick på stan också där vi shoppade och hade kul. Det var väldigt skoj
att komma till Göteborg.
När årskurs sex var slut skulle vi börja i sjuan på högstadiet och då
skulle vi få nya lärare igen till årskurs nio.
Nu går jag i nian och det innebär att det är sista året på högstadiet och
det känns bra men det är rätt så jobbigt nu i det sista läsåret.
Vi har mycket läxor och prov och för ett tag sedan hade vi visprojekt.
Senare ska vi ha något tema om Karlskrona.
Snart är också grundskolan slut för oss och då är det tid att lämna Carl
Gustafskolan och det ska bli skönt att komma till en ny skola och se hur
det är där.
Jag har precis valt vilken linje jag ska gå på när jag ska börja på
gymnasiet. Jag har valt handel och adminstrations programmet och jag hoppas
att jag kommer in där.
Då kommer jag isåfall gå på Hällstrandsskolan och det ska bli väldigt kul.

Jag har varit där en gång på den skolan när det var öppethus och den var
stor och fin.
Men först ska vi ha sommarlov och det ska bli skönt att vara ledig.
Sen efter sommarlovet börjar gymnasiet och då kommer det vara mycket att
göta men det ska bli roligt iallafall.
Jag hoppas att det kommer gå bra för mig på gymnasiet.
Detta var mina minnen från mina skolår.

Mina skolår
Jag heter senad shabani. Jag är född i kosovo, men jag flyttade till
Sverige när jag var 1½ gammal. När jag började första klass så hade jag
lite problem med svenskan eftersom mina föräldrar inte kunne så bra svenska
själv så jag lärde mig ingenting av dom. Men i slutet av förstaklass så
pratade jag nästan flytande svenska. jag lekte nästan hela-|tiden med
eleverna från min klass även efter skolan. Jag kan förklara hur jag lärde
mig så lätt svenska. Det började med att så fort jag Gick in i klassen så
sa jag till min lärare att jag ville snacka med henne, så hon gick ut till
koridorren med mig då sa jag.: Jag skäms, tänk om dem inte gillar mig? då
sa hon.:
-varför skulle inte dom gilla dig? Jag bara var tyst jag visste inte vad
jag skulle göra så jag bara gick in och satte mig. Meningen till att jag
berättade det är att när man kommer från ett annat land och börjar i en
klass så är man oftast lite nervös och rädd att ingen kommer att tycka om
en, men jag blev van-
ny sida
efter sådär 2-4 veckor.
Att gå i första klass det var kul vi gjorde tusentals lekar och mina lärare
var jätte snälla. Jag kommer t.om. ihåg deras namn kristin och malin.
Kristin hade också en son i klassen han hette Johan. Vi brukade nästan
alltid leka efter skolan. Men när jag skulle börja i andreklass så bestämde
mina föräldrar att vi skulle flytta till Karlskrona. Jag började nästan
gråta för att jag ville inte flytta. Jag hade alla kompisar där. Men det
hjälpte inte så vi flyttade och jag fick börja i andreklass i Karlskrona.
Då gick jag i en skola som hette långängs-skolan. i tredjeklass började jag
på Sundbyskolan skolan och den skolan förändrade mitt liv totalt. Det var
många som mobbade folk som trodde att dom var coola. Så dom mobbade mig
också men jag brydde mig inte. Jag bara gick vidare när jag såg dom. Men i
fjärdeklass gick dom en nivå högre dom började snacka om ens mamma och det
pallade jag inte med, så jag gav honom en rak höger rakt i ansiktet. Då
efter det började han respektera mig, men en dag tog han med 10 st
kompisar. Då var jag och min store bror ute på rast. Då började dom mucka
och min storebror gick i 6:an och vi i 4:an då blev det ett litet slagsmål
mellan oss och vi vann. Sedan dess har mitt liv varit ett normalt liv. Den
ända nycklen till att leva ett bra liv i en bra klass är att ta hänsyn till
varandra och va snälla. Ifall man känner sig lite blyg så kan man snacka
med en elev lära känna varandra så har du en bra framtid från 1-9 klass.

lärarkommentaren oläslig

Att byta skola
Tiden var inne. Jag satt på tunnelbanan på väg mot Odenplan. Klockan var
sju och linje nitton for fram över de snöiga spåren. Jag satt och tänkte
för mig själv och försökte klura ut varför jag inte ville gå kvar i min
gamla skola. Var det för att jag inte hade några vänner? Nej, det trodde
jag inte. Jag hade faktiskt en kompis, Kaspar på Vetevägen sjuttiotre. Han
var en trevlig kille med lite underligt utseende som jag brukade vara med
efter att skolklockan hade ringt. Och på rasterna förstås. Nej, det var
inte därför. Det kanske var för att lärarna inte var bra. När jag tänkte på
det kunde jag inte komma på en enda lärare som jag verkligen gillade. Inte
ens matematikläraren som alltid var snäll mot mig kunde jag påstå att jag
gillade eftersom han behandlade alla andra elever orättvist. Eller var han
kanske orättvis mot mig? För snäll mot mig och pedagogiskt perfekt när det
gällde resten av klassen.
Nej, det var nog för att korridorerna var övertäckta med klotter och på
golven låg det högar med gamla tuggumin och snuspåsar, sådana som man har
under överläppen. Klassrummet var inte helle det trevligaste jag sätt,
möjligtvis det trevligaste i skolan, med gardiner som luktade som om de
blivit doppade i en tunna med fransk senap. Och längst bak i klassrummet
låg de stökiga elevernas böcker i drivor. Men när jag tänkte på det så var
faktiskt både klassrummen och korridorerna relativt rymliga och bra
möblerade. Så det var kanske inte enbart därför.

Efter en stunds funderande komo jag fram till att det måste vara en
kombination av allting; ont om kompisar, dåliga lärare och otrevlig
skolmiljö.

– Nu får vi hoppas att den nya skolan är bättre, muttrade jag tyst för mig
själv.
Salarna hade åtminstone sett bättre ut när jag tittade på dem för två
veckor sedan. Och min nya klassföreståndare verkade också trevlig, men det
kanske bara var jag som inbillade mig i hopp om en bättre än min förra. Nu
återstod det bara att träffa mina nya klasskamrater och hoppas att de
skulle bli just det, mina kamrater.

– Nästa Odenplan, uppfattade jag trots mina dagdrömmar. Jag ställde mig och
med hjälp av de fasta stolparna tog jag mig till dörrarna.

När jag klev ut från tåget kunde jag se hur skolan tornade upp sig mot den
klarblå himmeln. Den såg nästan ut att vara hemtrevlig, i alla fall på
håll.

Jag stod framför dörren till sal F113 och väntade. Men vad väntade jag på?
Det visste jag nog inte själv ens. Kanske ville jag komma lite för sent så
att jag verkade cool inför de andra eleverna. Eller skulle de bara tycka
att jag var dum då?

– Nu går jag in, sa jag. Till vem jag sa det vet jag inte, antagligen till
mig själv för att visa att jag bestämt mig. Långsamt rörde sig mina fötter
mot den stängda dörren. Min svettiga hand tryckte ner handtaget och jag
klev in.

– Välkommen hit! skrek ett tjugotal röster. Jag bara stod där och stammade.
Något sånt här hade jag aldrig fått i min förra klass, där hade man snarare
blivit äggad. En rödhårig flicka kom fram till mig med ett välfyllt bullfat
och sa:
– Varsågod, det är nybakade bullar. Med kanel i.
– T-t-tack, var det enda jag fick fram medan jag långsamt sträckte fram en
darrande hand och tog en bulle. Mmm, bullen smakade utsökt, helt perfekt.
– Den var g-god, pep jag.
– Vad bra att du gillade den, sa flickan.
Hon lät så obesvärad och till min förvåning upptäckte jag att min
nervositet hade försvunnit.

Det var den bästa skoldagen i mitt liv. Efter den kom det många bra, men
ingen slår den. Nu när jag går ut nian här och ska börja i gymnasiet så är
det denna dag som ockuperar min tankevärld. Jag hoppas att det blir lika
bra under mina kommande år på gymnasiet. Mina sista ord här blir att om man
inte trivs ska man byta skola, det kan bli bättre och även sämre. Men om
man inte trivs så är det värt ett försök.

/Mårten Ahlin

1 Att byta skola/att byta klass
Jag, en tjej på 15 år, bytte skola till sjuan då jag skulle börja
högstadiet.
Jag var ganska posetivt inställd till bytet, av skola, men ändå medveten
och rädd för miljö förändringen som skulle ske, nya vänner, nya lärare m.m.

Jag var rädd för hur min nya klass skulle fungera i samband med mig, men
även för hur stor skillnad det skulle bli i jämnförelse med min gamla
skola.

Min gamla klass var en relativt stökig klass och vi hade lyckats bli av med
många vikarier men även lärare.
Det kunde vara ganska besvärande ibland men vi hade ändå lyckats ganska bra
med att behålla en god stämning och sammanhållning i klassen.
Jag tror att det beror på att vi trots allt gått antingen i samma klass
eller i parallell klass till varandra sedan ettan.
När jag äntligen skulle börja högstadiet, vilket jag såg fram emot eftersom
de som gick på högstadiet var så ”stora”, var jag bara 13 år gammal och
ganska blyg, i okänd miljö, men samtidigt såg jag fram emot att få träffa
min nya klass. Klassen visade sig dock att inte vara så ”farlig” utan kunde
redan under första dagen få några nya vänner i klassen. som i stora drag
delade mina intressen.

När höstterminen i sjuan startade var det ganska roligt att gå till skolan,
dock inte pga. studierna utan mer pga. att lägga märke till förändringarna
och att få möjligheten att lära känna nytt folk och träffa lärare osv.
Det visade sig att skolan skiljde sig ganska mycket från den lilla skola
som jag gått i innan, men inte bara till miljö utan också alla människor
som jag träffade i skolan, näst intill ingen var som i den gamla klassen.
Jag tror att det skiljde sig så mycket eftersom de flesta inte kom från en
mindre skola utan gått i samma skola sen tidigare. När det gällde
olikheterna i studie sättet var det inte så mycket skiljnad utan mer
skiljnad på schemat där det var mer no/matematik, eftersom jag valt att
börja i en klass med den inriktningen.
Om jag skulle jämnföra de olika klasserna skulle jag nog sga att årskurs
ett passar bäst in om man tänker på inställning och stämning eftersom allt
var nytt, i alla fall för mig, och man hade inte hunnit skaffa sig en
uppfattning av skolan eller klassen än.
Men till åttan blev det en förändring inte bara det att alla blev äldre
utan alla hade även hunnit skaffa sig en uppfattning, vilket omvandlade den
”harmoniska” stämningen till en mer ”kritisk och ogillande” stämning.
Stämningen och sammanhållningen i klassen medförde även att endel slutade
eller släpade sig igenom vardagen, som jag.
Jag hade nu ändrat min uppfattning till skolan och släpade mig ur sängen på
morgonen för att gå till den grå mulna skolan, som jag nu uppfattade den.
Anledningen till detta anser jag vara pga den bibringade stämningen som
skapats.

Nu i nian har stämning trots allt lättat något men som i åttan ångrar jag
lite att jag valde just den skolan istället för en annan, men nu att man
inte bytt i åttan.
Men jag vet själv varför jag inte bytte och det pga betygen, som skapar oro
i en elevs vardag.

Om jag nu skulle blicka tillbaka på de gångna åren kan jag tydligt minnas
många fram och motgångar, men tydligast är nog den dåliga stämningen som
jag inte tror kommer att försvinna helt, det pga att det kan vara svårt att
ändra sina uppfattningar.

Jag skulle inte kunna säga om det är bättre att gå i en mindre eller större
skola för jag själv skulle nog anse att det är bra med att ha gått i båda
två och inte enbart i en skola. För mig har bytet gett mig en förmåga att
anpassa mig lättare efter olika miljöer och det pga en förändring, vilket
hjälper till att inte bli trött på skolan.

1. Mina skolår

10 långar år

Det har nu gått 10 år sedan jag började på sexårsverksamheten, här på
Sundby skolan. Första gången jag såg skolan tänkte jag, vilken stor
byggnad! Fast nu när jag växt genom åren så har skolan bara blivit mindre
och mindre. Nu tio år senare ska jag lämna denna skola för gott. Jag kommer
ju att åka förbi den och kanske gå in och hälsa på, men jag kommer inte gå
kvar. Och känslan som jag har nu. Jag har varit här, för det mesta, 5 dagar
i veckan. Det har blivit, som man säger, mitt andra hem.
Nu ska jag ta och berätta om mina skolår för er. Det första året var mer
som dagis än skola. Jag gick då på sexårsverksamheten. Byggnaden vi var i
hette Hunden och där gick även ettorna, men de kom alltid lite senare på
dagen pga att de hade sitt klassrum i byggnaden bredvid. Fast Hunden var
mer som ett fritids. På Hunden kunde man göra det mesta men jag höll mest
till inne i innebandyrummet.
ny sida
Där spelade vi timmarna fram tills det att ettorna kom. De körde bort oss
från planen, fast det var inte många av oss som vågade vara med dem att
köra. Fast ibland körde man med dem också. 7 år fyllda började jag skolan
på allvar. Klass 1b, Joakim Berglind som klassföreståndare. I ettan och
hela lågstadiet så tyckte jag att det var kul att gå i skolan, det tror jag
att alla tyckte. Jag tror man var ovan att göra detta så därför var det
kul. Tvåan och trean rullade på precis som kulorna ute på skolgården, som
vi nästan gjorde varje rast i lågstadiet. Till fyran skulle jag få ett nytt
klassrum och en ny klassföreståndare, denna gång en kvinna, Lisa Berggren.
Nu började det att bli lite tråkigt i skolan. Jobba mer på lektionerna,
fast vi hade ändå kul. När vi blev lite mer ”mogna” så blev vi också mer
stökiga. En hel termin i fyran, vårterminen, hade vi vikarie för Lisa. Han
hette Johannes och kom från Luleå. Vi var så stökiga så han var nära på att
åka hem till Luleå igen. Vi fick ha ett krismöte där vi och föräldrarna
pratade om det vi hade gjort. Vi skärpte till oss och han var kvar terminen
ut. Detta är något jag ångrar på senare dagar, att vi var nära på att
knäcka honom. På rasterna i mellanstadiet byte vi ut att spela kula mot att
spela bandy på rasterna. En kamp mellan a och b klassen. Det var hårda
matcher, ingen ville förlora, man gav allt. Nästan varje dag så var det nån
som gjorde illa sig. Jag spelade själv mest målvakt för att jag tyckte det
var roligast och det var det jag var bäst på. I och med att vi började på
mellanstadiet fick vi nya ämnen och det kan vara därför det blev jobbigt,
men jag klarade av både fyran och femman bra. I femman var det väldigt stor
skillnad av antal elever i a och b klassen, så till sexan skulle vi göra om
lite i klasserna så att det blev ungefär lika många i båda klasserna. Jag
hamnade i a där jag fick gå med en del stökiga från den tidigare a klassen.
Men det hade jag inga problem med. Fast i och med denna förändring så blev
det plötsligt inget bandyspel på rasterna. Jag vet inte varför men det bara
blev så. Då blev det istället en del fotboll fast inte lika mycket som vi
hade spelat bandy på rasterna. Jag trodde att jag skulle gå med den här
klassen från sexan till nian men i slutet av sexan så kom det fram ett val
där man kunde välja att börja i en klass som hade mer ma och no. Jag tyckte
att det lät intressant och sökte. Det tog ett tag men sedan fick jag veta
att jag kom in. Vi var 3 st från a klassen som skulle börja där. Ungefär
sammtidigt som jag fick reda på vilka som skulle gå i min klass så fick jag
även träffa dem. Det såg ut att kunna bli tre roliga år framför mig, på
högstadiet, när jag träffade dem, och nu har det gått 2,5 av 3. Nu sitter
jag här och det är inte långt kvar till gymnasiet. Det har gått snart 10 år
av glädje och sorg som snart är över.

Mina skolår
Mina skolår har varit jobbiga, hårda och tråkiga för mig.
På 6:årsverksamheten var det roligt och trevligt. Jag kommer inte i
håg så mycket från den tiden det var inte så mycket att göra och sådant.
Man lekte mäst.
I ettan var det kul och spenade att börja skolan. Men det var inte så
lätt. Jag skulle seja tvärt om att det var svårt. Jag har alltid varit usel
på att läsa och skriva. Alltid när jag läste hörde man små skratt och
kommentarer här och där i klassrummet. Det sitter kvar i hjärnan när jag
läser hökt i klassrummet nu. Jag läser helst inte hökt. Jag var ganska
liten och klen. Så att det var många som retade och slog mig. Det var
oftast tvåorna som gjorde detta. Vår lärare var snäll men lite små grinig.
Hon var bra på att under visa och när hon undervissade så lärde man sig
mycket. Jag har inte haft det lätt hemma. För att min mamma sitter i
rullstol i hela mitt liv. Min mamma har haft problem med att prata men inte
nu längre. Det har varit ett problem för mig att få hjälp med läxorna.
Nu var det dags för tredje året i skola. det var kul för man var älst
på lågstadiet. vi fick en ny lärare som var gammal och grinig tant. Henne
tyckte jag inte om. Mot mig var Hon otrevlig och var inte snäll. Hon små
fnissade när jag läste och tyckte jag skrev fult. Det viste jag för det har
jag alltid gjort. Jag var liten och klen en av mina bästa kompisar började
att reta och var taskig mot mig. Det var 3-4 stycken som retade mig. Jag
var inte så bra i ämnena svenska, Engelska och jumpa men jag var bra i
matte.
Mellan trejan och feman så dog min Farfar och min mamma och pappa
skilde sig. Det gjorde det svårt för mig i skolan och hemma.
I femman fick vi en ny lärare som hette Margareta hoch. Hon tog
Hänsyn till mina läs och skriv svårigheter.
Jag fick åka till en utredning för att titta om jag har duselexi.
Utredningen läde till att dom konstaterade att jag hade duselexi. Jag fick
berätta för klassen att jag hade det. Sedan när jag skulle läsa för klassen
var det inga små skartt och inga kommentarer. Jag trode att jag skulle
smella av och svima. Jag blev glad. Men kommentarerna satt en då i skallen.
Skolan började gå bättre och jag trivdes. Det var inga som retade mig eller
slog mig. Min pappa träffade min kompis mamma och ett eller två år senare
gifte dom sig. Då slutade Jag att träffa min pappa.
Mellan femman och sjuvan häde det inte så mycket och jag jobbade på
mycket hemma och i skolan.
I sjuvan så började jag strönta i skolan varför vet jag inte men jag
gjorde det. Det blev svårt och tråkigt för mig. Svenskan och Engelskan gick
ur dåligt. Alla ämnen blev tråkigare och svårare. Men vanten var helt klart
roligas fast det inte var roligt. Vi fick nya lärare dom flesta var snälla
och Roliga medans vissa inte var det. Det blev svårare att hänga med på
lextionerna. Det blev jobbig hemma för att mamma blev sjuk och jag blev
helt förstörd. Jag slutade att läsa hemma och slutade även att skriva.
Nu var det det åttonde året i skolan. Det var första året i skolan
när man fick betyg. Det skulle inte bli kul om jag fortsatte i den här
stillen. Då skulle mina betyg se dåliga ut men jag tog tag i skolan och
fick br betyg. Det var skönt. Men jag fick flytta hem till pappa för att
mamma fick cancer. Jag kunde inte konsentrera mig i skolan eller hemma. Men
jag räddade betygen till godkänt i alla ämnen. Det var ganska mycket tur.

Min syn på skolan
Herr skolminister. Jag Filip Oskarsson tycker att den här skolan som jag
snart gått ut mina nio skolår i borde splittrat min klass redan frö sex år
sedan i trean, därför att den är och har alltid varit en överdrivet stökig
klass.
På lektionerna pratar de nästan alltid tio minuter in på lektionen
och de fiser skrattar och har oftast ingen respekt för läraren, och när vi
har vickarie – när någon lärare är sjuk eller är hemma och tar hand om sitt
barn – då är de ibland nästan helt olidliga som till exempel igår så
pratade de igenom en hel lektion när vi skulle sitta tyst och läsa och
svara på tre lätta frågor om texten. Det går inte de skall alltid testa
folks tålamod och se hur arga de blir när de blir det.
Ändå har min klass blivit bättre än de var i ettan, de har nog blivit
lite bättre för varje skolår.
Ett till av de misstag som gjorts är ju det att hon alltid har varit lite
för bra på att avskeda omtyckta persner som till exempel kocken när han var
här så fick vi alltid gudomligt god mat och ibland efträtt så som glass
eller en tårtbit han var väldigt bra.
Yttligare ett misstag är ju det att spenderar våra pengar lite fel som att
gå på kungliga dramaten istället för att rusta upp något eller köpa in
nytt.
Ännu ett misstag var när de sågade ned ett träd och gjorde en bänk av
stammen så började man leka en farlig lek på den, nämligen att två personer
stog på den och skulle försöka putta ned varandra från den och den som
lyckades stå kvar längst fick möta nästa som vågade komma upp. och det som
gjorde det ännu mer farligt var att man antingen föll på en stor hård rot,
grusvägen eller på stocken.
En stor brist i hela skolsystemet är ju också att det bara finns fyra
betygs nivåer IG, G, VG och MVG. Det bör finnas fler för ofta får man ju
veta att man ligger på G+ eller liknande, det borde finnas tre nivåer till.
För tänk dig hur mycket poäng vi kan ha förlorat, det vore ju bättre om det
fanns sådana halva betyg som G+. Därför att ibland ligger man ju på en
sådan men får ändå bara ett G, eller hur?
Vi borde också få skåp och sittplatser i korridorerna på skolan, för
att få minskad stöldrisk och en bekvämare vardag. De kunde även struntat i
att göra fönster ut mot korridorerna, det går ofta folk förbi och då retar
man sig på em, det är irriterande.
Men skolan har ju väldigt fina miljöer också som till exempel vårat
science center där vi har väldigt frächa och trevliga No salar helt
nyrenoverade där finns allt som man kan tänkas behöva.
Vårat sience center är inndelat i fyra olika delar. En teknik del där det
finns många bra verktyg och endel nödväntigt matreal, om det inte finns det
man vill ha så går man ned och hämtar det man vill ha i trä eller
syslöjdssalen.
Den andra delen är biologi delen också väldigt fräch.
De yttligare två salarna är fysiksalen och kemisalen båda väldigt
välutrustade.
Alla skolor förkänar så bra saker.
Lärarna på skolan är dom flesta mycket bra, de respekterar eleverna
de förklarar bra är trevliga och vissa kan säga till ordentligt om det blir
för stökigt. Men som sagt så är rektorn på denhär skolan bra att avskeda
folk så hon har tyvärr tagit bort en av de bättre från oss.
Vällingbyskolan har också en väldigt bra fräch datorsal, med
uppskattade stolar datorerna är nog bra för att vara till för skolarbete
men de kunde varit bättre.
Vi har en riktigt bra uppkoppling till internet och digital|kamera.
Det är inte bara i datorsalen det finns datorer utan också i biblioteket
som är öppet på rasterna, och i klassrummen en i varje sal minst.
Vi elever har som resten av landets elever bör ha ett eget inloggnings namn
och lösenord, det måste man ha annars kan man inte komma in på datorn vi
har även en enskild mapp var där vi kan spara våra saker det nätverket
sträcker sig över hela skolan och man kan logga in och nå sin mapp på alla
datorer som finns här, det är bra.
Rektorn har sett till så att det finns en Matte No profilklass med
förberedande studier inför gymnasiet, jag tror att de läser gymnasiets
Mattekurs A nu i nian.
Jag tycker att det är bra att vi ger dem som vill möjligheten att gå i en
sådan klass.
Jag kan också berätta för er herr skolminister att vi har en väldigt
bra aula där vi håller kabaréer, avslutningar, Luciatåg, julmarknad,
fester, skolbal m.m.
Ja, du herr skolminister nu finns det väll inte så mycket att
tillägga förutom det att vi har frächa klassrum med Tv och video i de
flesta och att jag önskar er ett trevligt liv.

P.S. skicka inte detta brev.
Vänliga Hälsningar Filip Oskarsson.
av Filip Oskarsson.

Att byta skola/Att byta klass

I 6:an känndes det som om det fanns en länktan till nästa skolår, då man
äntligen skulle börja på högstadiet och i en ny klass.
Men det fanns ändå en oro att man inte skulle få med sig någon av sina
”bästisar” till den nya klassen. Men så en månad innan sommarlovet fick vi
reda på dom nya klasserna jag och 3 av mina bästa vänner hamnade i samma
klass.
Glädjen vart förståss stor och man blev mer förväntansfull än tidigare.
Ett par veckor innan terminens slut gjorde vi ett studiebesök. Den ganska
spännande med speciella klassrum enbart för vissa ämnen och en alldeles
egna datasal.
Sista veckan innan lovet fick vi träffa våran blivande klass.
ny sida
Till det mötet kom jag och en kompis lite sent så det var bara att sätta
sig ner och försöka vara tyst, på detta möte fick man inget direkt intryck
av den nya klassen. Nu äntligen var det dags att lämna mellanstadiet, men
först väntade ett långt och skönt sommarlov fullt med fritid, sol, värme
och allt vad det innebär. Så det hände att man i mellanåt glömmde bort vad
som väntade en
ny sida
men man hade det hela tiden i bakhuvet på något sätt.
Nu var det äntligen dags att börja. Första veckan hade vi uteaktiviteter
och lekar för att lära känna varandra. Vi vart indelade i grupper
tillsammans med 8:er och 9:er som vi skulle utföra olika uppgifter vi fick,
9:orna var inte alltid schysta mot oss 7:or dom ville kanske bara visa upp
sig på något sätt.
ny sida
Men vi överlevde den veckan och jag tyckte att det var ganska kul.
Efter ett par veckor kom man in i det nya systemet och det flöt på ganska
bra, trots allt jag är ju här idag..

/G+