3 – Sida 24 – Skrivbanken

på några ställen har eleven flikat in text i efterhand mha av pilar och
understrykningar, denna text visas kursiverad

Jag lovar!

– Annie, du måste skynda dig. Annars kommer du för sent.
– Ja, jag måste bara sminka mig först. Vi börjar inte förrän om 20 minuter
och du skjusar mig ju.
– Nej, jag hinner inte det. Jag ska på en konferens nu vid 9 och åker nu,
– Men vad fan, då kommer jag försent idag igen och det är ditt fel, för du
sa att du skulle skjusa mig.

Annie hör att Elina slår igen dörren med en smäll, efter ytterligare 3
minuter hör hon att bilen startar och kör iväg.

När Annie väl kommer till skolan är hon 10 minuter försenad. Hon öppnar
hastigt dörren till kemisalen, alla tittar på henne, men hon säger inte ett
ljud. Hon går och sätter sig på sin plats längst ner i salen brevid sin
bästa kompis Hanna. Medans hon intensivt tuggar på ett tuggummi ser hon med
en nonchalant blick mot kemiläraren Rune, som med sina stora kemiglasögon
och en kritvit kemirock pustar till.
– Vad har du för bra ursäkt idag då, frågar han med en interesant blick
tillbaka.
– Jag hann inte med tunnelbanan vid halv så jag fick vänta i en kvart på
nästa. Du vet ju att tunnelbanorna här på södermalm har krånglat så det tog
längre tid än vanligt.

Dagen gick relativt bra, bortsett från att hon skällde ut två lärare och
blev utslängd från historialektionen. Sista timen hade de biologi som Annie
konstigt nog tycker om. Hon gillar att studera människokroppen och vill i
framtiden bli obduktionsläkare, men hon tror inte att hon kan bli det om
man ser på hennes betyg.

När det är 10 minuter kvar av lektionen knackar det på dörren.
Nanne reser sig hastigt upp ur stolen. Går med sina nätta ben och sin
vickande rumpa bort mot dörren och öppar mycket försiktigt. Alla eleverna
ser nu med nyfikna ögon mot dörren och får till sin förvåning se en
polisman stå vid andra sidan av tröskeln. Han viskar några ord till Nanne
som vänder om och går mot Annies bänk.
– Han vill prata med dig, viskar hon tyst.
Annie går ut till polismannen som informerar om att han heter Ernst
Torkelsson och frågar vad det är han vill. Han ber Annie att följa med
honom men Annie vill veta nu vad det gäller.
– Det gäller din mamma, svarar han med nedstämd röst.
Annie spärrar upp ögonen och frågar vad det är som har hänt. Ernst berättar
att hon har varit med i en bilolycka och totalfrontkrockat med en annan
bil.
– Hur är det med henne, frågar Annie som är på väg att börja gråta.
Ernst ser sorgset på Annie, jag beklagar, svarar han.
Annie ger upp ett skrik som ekar i hela korridoren och hon ser hur dörrar
öppnas lite var stanns.
– Följ med mig, bedjar Ernst när hon har lugnat sig och Annie följer med
utan att säga ett ord.

Begravningen skulle hållas en vecka efter olyckan och direkt efter skulle
Annie följa med sin pappa till skåne och bo där under en obestämd tid.
Annie var inte positiv till beslutet men går med på det ändå. Annies mamma
och pappa skildes när hon var 5år, så hon har inte så stort minne av
honom.
I bilen hem från begravningen var det knäpptyst mellan Annie och hennes
pappa. När de har åkt i 5 timmar var de äntligen framme. När Annie kliver
ur bilen ser hon huset, ett litet rött hus med vita knutar och en liten
veranda.

gör en gest med handen mot rummet. Det är ett litet rum på mindre än 4 m2.
Rummets ena vägg har ett stort fönster där man kan skymta en liten sjö en
bit bort. Nedanför fönstret står ett kalt träfärgat skrivbord. I ett av
rummets hörn står det en säng som är så snyggt bäddad att man kan tro att
det var på ett hotell. Vid en av väggarna står det en byrå med samma färg
som skrivbordet men som har varit med lite längre. Brevid byrån fanns det
som Annie mest gillade med rummet, en stor spegel som tog upp minst halva
väggen.
– Det är ganska enkelt men jag har gjort så gott jag kunnat.
– Det är jätte mysigt, jag ska försöka att inte vara så pesimistisk, svarar
Annie med ett leende mot sin far.

Första dagen på nya skolan

Skynda dig nu så att du inte kommer för sent nu första dagen, ropar Johan
en trappa ner.
– Nej då, jag kommer nu.
När hon kommer till skolan är det helt dött på skolgården, Annie inser att
hon har kommit för sent. Hon går till expeditionen och förklarar vem hon är
och en liten tjock dam med små runda glasögon visar henne vägen till
klassrummet. Hon knackar på och går in med Annie en meter bakom sig. Alla
elever kollar upp på Annie. Den vänliga tanten går sin väg och lämnar Annie
där framme vid katedern. Mannen vid katedern reser sig upp och berättar för
eleverna att de skulle få en ny tjej till klassen. Viskandet som började
när Annie klev in har nu lugnat sig och Annie får förklara vad hon heter,
var hon kommer i från och vad hon har för intressen. Hon berättar snabbt
att hon heter Annie Stenquist och kommer från Göteborg och därefter blev
det pinsamt tyst. Magistern ber Annie att gå och sätta sig längst bak
brevid en kille som var den snyggaste i klassen som Annie hann se.
Lektionen fortsatte som vanligt och så även de övriga. Annie fick sitta
brevid Jens på tre lektioner så de lärde känna varandra ganska snart. Efter
skolan kommer det fram en tjej till Annie som verkar vara väldigt ordet
till höger kan möjligtvis vara kaxig om man ser till sammanhanget, men det
ser mer ut som ett t än ett x. katig. Hon säger att hon heter Elin och är
den populäraste tjejen på skolan. Hon förklarar för Annie att hon inte får
bli vän med Jens och att Annie inte ens får prata med honom. Hon berättar
att Jens är hennes och att ingen bitch från Göteborg ska få ta honom. Annie
börjar genast käfta emot och helt oväntat ger hon Elin en örfil. Elin blir
förbannad och slår tillbaka samtidigt som Jens kommer ut från skolans
huvudentre.
– Vad fan håller du på med Elin, väser han.
– Vadå, det var hon som började.
– Äh, håll käften, skriker han tillbaka och rycker åt sig Annie och ber
henne att följa med.

Jens tar med sig henne bakom skolan för att prata. Annie får då reda på att
Jens inte är tillsammans med Elin och att hon bara är en uppkäftig tonåring
som tror att hon är störst, bäst och vackrast. När de stått där en
halvtimme går Annie hem.

Väl hemma möter hon Johan vid trappan, på väg att åka till affären.
– Hur har din första skoldag varit då? frågar Johan med ett brett leende.
– Som ett helvete, svarar Annie tillbaka.
– Så illa är det väl inte.
– Du anar inte hur det har varit.
– Jag förstår att det är jobbigt för dig att flytta från storstadslivet,
dina kompisar och allt annat du älskar och helt plötsligt flytta till
landet där närmsta granne bor 200 meter bort och där det är skog överallt,
men du måste försöka. Hanna ringde förresten för 10 minuter sedan och vill
att du ringer henne.

Annie blir direkt gladare, hon springer upp på sitt rum och rycker snabbt
åt sig telefonen
– Ja, det är Hanna.
– Hej det är Annie.
– Å, hej jag ringde förut och pratade med Johan. Han sa att allt var bra.
– Det är det verkligen inte! du ska bara veta vad som har hänt i skolan.
Det positiva är att jag har träffat världens gulligaste kille som heter
Jens, han var jätte snäll mot mig. Det finns även en tjej som jag hatar.
Hon heter Elin och tror att hon äger skolan inklusive Jens. Jag gav henne
en örfil och så fick jag en tillbaka och då kom Jens och tog med mig bakom
skolan, fatta så gullig han är.
– Det var ju en interesant skoldag, svarar Hanna Här har det inte hänt ett
skit, bara en helt vanlig skoldag, bortsätt från att bänken brevid mig stog
tom. Du anar inte hur mycket jag saknar dig. Kan du inte komma tillbaka? du
kan få bo hos oss, det skulle bli jätte bra. Du förrästen, jag har blivit
tillsammans med Linus nu, vi blev tillsammans förra veckan på Johannas
fest.
– Vad kul, svarar Annie som gärna hade varit med på den festen. Har Anders
nämt mig?, frågar hon snabbt efter.
– Ja, faktiskt, han frågade vart du var och jag sa att du var i Lappland
hos din mormor och han gick på det.
ny sida
Va! det menar du inte svarar Annie med ett flin. Han verkar inte inse att
jag inte vill ha med honom att göra mer.
– Nej det verkar han inte fatta, svarar Hanna.
– Jag vill verkligen tillbaka till Göteborg, till dig, min skola och allt
annat. Det är minst fem mil till närmsta stad här. Jag hoppas att jag inte
blir långvarig här. Jag flyttar nog tillbaka när jag ska börja gymnasiet om
1 och ett halft år.
– Varför är det så långt dit, jag vill att du ska komma nu.
– Jag lovar Hanna, jag kommer tillbaka.

Skrivet av Marianne Johansson 9 D
03020

Att byta skola/att byta klass
– Jag heter Stackenborg och jag har bytt skola två gånger och det hade jag
tänkt att berätta en kort berättelse om. De gångerna som jag bytte skola
slutade alltid med att det var delvis positivt på sitt sätt, berättar Ola
för journalisten.

– Jag föddes i Stockholm men jag flyttade därifrån när jag var fyra år
gammal så det har jag inga vidare minnen av och då gick jag ju dessutom
inte i skolan. Från det att jag var fyra och till det att jag gick i ettan
bodde jag där jag bor nu, på Strömsnäs. Mycket av den tiden innan skolan
var jag hemma och självklart som de flesta andra barnen gick jag på dagis,
sa Ola till mig medans jag antecknade så fort jag kunde. Jag heter Sven-
Bertil, jag vet, mitt namn är pinsamt men jag är väl själv något av en
nörd, för en nörd kännetecknas väl av sådana som jag, lite halvmullig,
stora tjocka glasögon och aldrig har jag några nya kläder. Gör man en
novell om Ola’s liv och skriver in den i skoltidningen då måste man väl
vara lite nördig. Jag önskar att jag kunde göra sådant som alla andra
killar i klassen kan som t.ex. att spela fotboll eller innebandy. Nu är
inte jag skapad för det utan mitt liv är nog till för att gå med cykelhjälm
på huvudet och hela tiden vara rädd för att trilla och förblöda hela
huvudet.

Dagen efter intervjuen skrev Sven ner allt om Olas liv till en enda kort
novell och tryckte den senare i skoltidningen. Berättelsen löd på detta
viset och den blev högt uppskattad.
ny sida
Ola steg upp på morgonen och hade vaknat av att hans mamma väckt honom
ovanligt tidigt, han hade fortfarande inte fattat varför utan visste bara
att det var något om dagis som hans mamma pratat om så många gånger
tidigare men som han själv aldrig riktigt förstått var det var eller
innebar. Att det innebar att Ola skulle få nya kompisar i hans egen ålder
och att han skulle slippa leka med sin syster dagarna i ända, hade inte
gått upp för honom.

Det var en solig och varm dag i maj, Ola steg upp ur sin säng och åt sin
frukost. Hans mamma väntade på honom i bilen och han fick skynda sig att
äta klart och tillslut körde de iväg till dagiset. När Ola kom dit såg han
en massa barn springa omkring och leka runt ett stort rött hus och Olo
trodde att det var något fängelse för små barn som varit olydiga samtidigt
som hans mamma öppnade den gröna stålgrinden. Han höll hårt om hennes hand
medans de gick längs den lilla grusgången fram till dagiset.

Dörren till huset var stor och vit med små fina rutor mitt på, själva
dagiset var ett rött tvåvåningshus av trä och runtom den fanns en
finträdgård med fina äppelträd och päronträd samt fyra små picknickbord av
trä.

När Ola kom in i huset fanns det en pytteliten hall som var helt
fullproppad av skor och till vänster om hallen fanns ett litet rum som var
fullt med olika Playmo leksaker och olika sorters plastdinosaurier och till
höger fanns ett ganska stort rum där fullt av ungar sprang omkring och
lekte. Helt plötsligt kommer en stor tant fram och pratar med Olas mamma
Gunilla och tanten och Gunilla går in i det högra rummet medans Ola stannar
kvar i hallen.

Efter ett kort tag undrar Ola var hans mamma tagit vägen och han går själv
in i det högra rummet. När han kommer in ser han ett litet barn som sitter
och trycker sig mot väggen under ett bord och han går fram till barnet.

– Vill du vara med på kurragömma? frågar han Ola och så kommer ett annat
barn in mellan Ola och barnet och skriker något om att barnet under bordet
är taget och så springer båda två iväg.
– Vet du vad kurragömma är frågar barnet samtidigt som han springer fram
och tillbaka i rummet. Utan aning om vad det är svarar Ola att han
självklart vet vad det är och så springer han också med runt i rummet utan
att ha den blekaste aning om vad han gör för något.

Det var första gången Ola träffade sina första, bästa kompisar under
lågstadiet. De hette Kalle, David, Johan och Linus.

När Ola sedan blev äldre och det snart var dags att börja i skolan hade
Kalle och David, hans bästa kompisar, redan börjat där. Att byta dagis mot
lekis var något som Ola länge hade sett fram emot och han kom inte att
sakna sitt dagis.

Första dagen i lekis och Ola hade fått gå själv första dagen. Den dagen var
första gången han träffade nya kompisar, sina klasskamrater. Alla hade
tagit med sina föräldrar utom Ola. Ola tyckte personligen att han var
väldigt modig och tuff som inte behövt sin mamma med sig på förstadagen i
skolan. Alla barnen satte sig i en ring med föräldrarna sittandes i
bakgrunden efter det att vi alla fått hälsa på våra nya lekislärare.

Lekislärarna berättade om vad de skulle hålla på med och försöka lära sig
under de kommande läsåren. När de tog upp räkning och matematik var det en
liten unge mittemot Ola i ringen som sträckte sig upp och frågade vad det
var och lärarna förklarade för honom att det var när man skrev olika
siffror och liknande och sen försökte räkna ihop vad det blev sammanlagt
och den lilla ungen slängde sig efter sin nya gröna skolväska och letade
fram en jättelinjal som han började vifta med och var oerhört stolt över
att han visste att man kunde rita ettor med hjälp av den. Barnet fick Ola
reda på senare att han hette Jimmy.

Två år senare…
Ola satt vid sin mattebok och försökte på bästa sätt förstå hur man över
huvud taget fick det att gå ihop. Att två streck med ett kort emellan sedan
två minusstreck över varandra och att det sedan skulle bli en tvåa, det
förstod helt enkelt inte Ola visserligen var det kanske inte så lätta tal
som han hängde upp sig på men matten gick verkligen inte bra, alla låg före
Ola i matten. Han hade rasten innan varit i halvt som halvt bråk med hans
kompis Kalle och han hade sagt att det skulle bli kul när han skulle flytta
ifrån den lilla byn Ekne även fast han innerst inne inte tyckte det.
Kvällen innan hade hans mamma och pappa berättat det för honom att de
skulle flytta till Sälen och bo där i ett och ett halvt år. I början hade
Ola stormtjutigt, han ville inte flytta ifrån sitt rum, sina kompisar och
hela bygden men det fanns ingenting att göra. Ett och ett halvt år kändes
som en evighet. Skulle han vara tvingad att bo någonstans där det bara
snöade och inte fanns en enda människa att prata med. Alla hans kompisar
han hade i Ekne skulle han inte mera få se kändes det som.

När det väl kom till kritan och när Otto hans familj skulle flytta var det
jullov. Det snöade ute och det var lördag. Allting var packat och bilen var
helt fullproppad av olika grejer. De var sex stycken personer i bilen; Ola,
hans syster Hanna, hans bror Viktor, Pappa Valter, mamman Jessica och
familjens barnflicka som hette Elin. Möbler och sådant hade skickats upp
med flyttbilen innan. Vid tolvtiden på dagen bar det iväg till Sälen och
Ola sade hej då för sig självt till klassen, kompisarna och hemmet
samtidigt som de åkte ut ur Ekne.

Den bilresan var nog den längsta tid som Ola någonsin suttit i bil. Först
åkte de upp till Stockholm för att säga hejdå till Olas mormor och morfar
för nu var de betydligt längre för dem att åka och hälsa på.
Sammanlagt att bara åka bil tog det lite mer än nio timmar att åka till
Sälen och inte nog med att de var sex personer och en massa packning så var
dessutom familjens hund Abba med.

De kom dit vid elva på kvällen och för första gången såg Ola sitt blivande
hus som han skulle bo i de kommande ett och ett halvt åren. Ola, Hanna och
Viktor var dödströtta då så det första som de gjorde i huset var att gå och
lägga sig. Eftersom huset var totalt omöblerat och bara Olas pappa bott i
huset ett par veckor sammanlagt så fick alla tre sova på madrasser på
golvet medans mamman, pappan och Elin började skruva ihop möblerna.

Första dagen i Sälens skola kom han in i ett stort klassrum där alla satt
och väntade vid sina bänkar och Ola fick gå fram framför klassen och
presentera sig osv. Det var den dagen Ola fick träffa alla sina nya
klasskamrater och han kände genast på sig att åren i Sälen inte skulle bli
så dåliga som han hade trott hemma i Stavsnäs och i den punkten hade han
rätt. Åren i Sälen var de bästa åren i hans liv. Han fick en hel del nya
kompisar och det hände alltid någonting i Sälen och om det inte fanns något
att göra så ringde han alltid en kompis så stack de och åkte skidor i
backarna som bara var ett hundratal meter ifrån. Varje helg var det
slalomtävlingar och i veckorna efter skolan fanns det alltid någon
aktivitet man kunde göra, allt från att klättra isklättring i något fruset
vattenfall till att åka längdskidor över Sälenberget.

Den förändringen som kom att bli den tråkigaste var när Ola var tvingad att
lämna Sälen och det intensiva friluftslivet och de ständiga aktiviteterna
till att åka tillbaka till Ekne där det aldrig hände något men att äntligen
få träffa sina gamla kompisar igen.

Dagen då Ola flyttade tillbaka till Ekne var en sommardag, hela huset var
tomt och Ola hade precis avslutat en fotbollsskola som tv 4 höll i på
Sälens fotbollsplan. Det var sista gången Ola såg sina kompisar och när han
sade hejdå till dem uppfattade de inte riktigt att han skulle flytta hem,
utan bara att han skulle åka till sitt hus.

När Ola kom tillbaka till Ekne träffade han alla sina kompisar där och hade
väldigt kul där med men Sälen var ändå det roligaste. Det som han innan
hade trott skulle vara det tråkigaste och sorgligaste delen av sitt liv har
nu passerat som den absolut roligaste delen av hans liv. Han hade lärt sig
en hel del i Sälen, där var det mesta bättre, han hade lärt sig matte och
skolan mycket bättre än vad han hade lärt sig i Ekne, han kunde nu åka
slalom- och längdskidor hundratals gånger bättre än vad han någonsin kunnat
innan.

Men detta var inte det ända skolbytet i Olas liv men det sista skolbytet
var inte hälften så mycket förändrande, det var skolbytet mellan sexan och
sjuan då Ola skulle gå från den pyttelilla skolan i Ekne till den mycket
större skolan i Nederum, kändes det som då…

I Nederum fick han också där nya kompisar men de gamla kompisarna han haft
innan skulle han inte glömma bort, kompisarna från dagis som nu går på
samma skola, klasskamraterna i Ekne och alla hans kompisar i Sälen, ingen
av dem försvann och han fortsatte hålla kontakten med de i Sälen.

Han delades i Nederum i en helt ny klass med delvis människor som han
aldrig hade sett förut och delvis människor som till och med gått i samma
klass som honom i Ekne. Det bästa med bytet till Nederum var att äntligen
få slippa den lilla pytteskolan i Ekne.

Alla dessa skolbyten tycker Ola har varit väldigt lärorika, speciellt det
till Sälen och han lärde sig oerhört mycket av att komma till helt nya
klasser, han fick chansen att öva sin sociala förmåga och skaffa nya
kompisar och fritidsliv etc.. I alla byten och ställen där man kommer till
en helt ny klass eller bekantskapskrets gällde det att visa vem han
verkligen var och att han verkligen var sig själv. Om Ola bara hade gått i
en skola i sitt liv hade han definitivt inte varit samma personlighet som
han är idag.

Nu är det också snart dags att göra ännu ett byte till gymnasiet vilket
även det kommer att innebära en stor förändring i ens liv om inte större än
de skolbyten som Ola har gjort, men huvudsaken är ändå att man alltid trivs
med de människor man umgås med.

Så slutar berättelsen om Olas olika skolbyten. Sven-Bertil gick till slut
media linjen och blev en mycket känd journalist och författare. Hans
ärftliga blödarsjuka avvecklades helt plötsligt och han lärde sig spela
fotboll. Ola gick naturvetenskaps linjen i Stockholm där han fick en hel
del nya kompisar och livs-|erfarenheter.

SLUT

AV: Ola Stackenborg 9 B

Mina skolår

Inledning:

Jag har haft en ganska tuff skolgång under mina år när jag tänker efter,
men nu när man står här på avslutningen och just ska lämmna min gammla
skola så är det blandade känslor, man både tycker att det är skönt att det
är över men man känner också att man vill bo kvar på denna trygga skola.
När jag flyttar till gymnasiet efter det kommande sommarlovet så känner man
inte samma trygghet. Men jag skulle inte tro att det bara är jag som känner
så.

Själva skrivet: Redan första dagen när jag kom till högstadiet i Långsbro
så kännde jag att det var en bra skola jag kommit till. När vi stod och
kollade på klass listorna innan vi gick upp till klassrummen, jag snabb
kollade igenom alla sjuor som var indelade i klasserna.

– Joakim, Joakim, Joakim sade jag tyst för mig själv och drog över listan
med fingret, där var han Joakim Johansson 7d. Men det är ju min klass
tänkte jag, han var den tuffaste killen i hela sjuan. Och då kommer han
just i min klass med.

– Ohhh vad coolt utbrast jag, då ringde det i klockorna och det var dags
att möta min nya klass och nya lärare för första gången. Visst var jag lite
nervös, men det skulle nog gå bra, jag var tvungen att tänka possitivt. När
jag närmade mig dörren till klassrummet så såg jag bilder inom mig, att
alla kollade på en och en del tjejer satt och viskade och pekade.
När jag kom fram till dörren så var det precis som jag hade tänkt mig, alla
dom snygga tjejerna hade bildat en stor klunga och stod och pratade och en
del skratt hördes också då och då. Men det jag var räddast för var nog
killgänget som stod längst bort i hörnet och bara såg allmänt coola ut, jag
gick sakta bort mot dom och försökte smälta in lite. Och det vart ett
lyckans drag för mig, dom släppte in mig direkt.
Jag presenterade mig och försökte vara artig så alla skulle gilla mig, nu
öppnades våran dörr till Klassrummet och en liten gråhårig tant stack ut
huvudet.
– Välkomna in och till vår skola sade hon och släppte in oss i klassrummet.
Sedan när alla hade satt sig tog hon upp en boll och kastade den till Lina
Stening, Lina tog emot bollen med ett stort frågetecken inom sig såg det ut
som. Då sade den tant som släppt in oss, – Jag heter Ingrid vad heter du?
Lina svarade med vad hon hette och sedan kastade hon bollen vidare, efter
ett tag hade bollen gått klassen igenom och alla hade svarat. Så nu hade
jag en liten aning om vad alla i klassen heter.
Sedan började Ingrid prata om skolan och dess regler, när hon satt där
framför oss och pratade så tänkt jag på att hon var väldigt lik min farmor
som tyvärr har gått bort, Ingrid hade en röd rutig kjol och en svart aktig
kavaj med röda sömmar på. När hon satt och läste med den där konsentrerade
minen, det krulliga håret och med det svarta hår bandet, så var hon så
himla lik farmor. Mina inte Det kan också stå ”inre” flödade jag vart
lite ledsen inom mig när jag tänkte på farmor och att hon gått bort från
oss. Men jag kan ju inte sitta och vara ledsen för det nu när jag börjat
högstadiet och allt.
Och så ses vi imorgon sade Ingrid och alla sköt in stolarna och gick ut
genom dörren.
På vägen hem i bussen satt jag och tänkte på hur svårt det skulle bli att
komma in i skolans arbete och så. Efter som jag hade svårt att läsa och
skriva, jag hade en lätt form av dyslexi det hade varit jobbigt i
grundskolan med dessa lässvårigheter.
Men jag skulle inte låta mig besegras av en liten högstadieskola. Ja
tryckte på knappen och det plingade till bussen började bromsa in. Jag gick
av bussen och tog några snabba kliv för att komma snabbt hem, jag ville
bara in och kolla på teve eller nåt. Sedan flöt bara terminen på och jag
hade mycket läxor hemma, allt som jag inte hann med i skolan var jag
tvungen att göra hemma, det vart en hel del.

7 månader senare hade jag hängt med ganska bra ändå men det var nu som
lärarna började lägga varje prov, så dom skulle veta vilka nivåer alla
elever lade sig på.
Det var då det började bli jobbigt, matte och enelska var jag bra på så dom
ämnena hade jag lätt för medans jag inte alls hade lika lätt för andra
ämnen som fysik och kemi på dom provena så fick jag g – precis. Men det
höll på så tills vi slutade sjuan.
När vi gick ut på sommar lov tänkte jag att jag skulle skärpa till mig
nästa år i skolan efter som att man skulle få betyg nästa år så skulle jag
jobba som en galning i skolan.

Efter lovet: Redan första dagen hände det något som jag tyckte var jätte
kul när jag satt där och väntade på att få komma in i klassrummet då kom
Joakim fram och frågade om jag hade lust att hänga med honom och spela
tennis idag. Jag vart jätte glad och tackade ja till det erbjudandet, men
jag kunde inte spela tennis alls.
Jag var ju tvungen att försöka så vi träffades nere på banan runt halv fem.
Då började vi värma upp med att bara bolla eller slå lite mellan varandra.
Det gick ju bra att bara stå där och slå men när det väl gällde att träffa
bollen vid rätt tidpunkt när man springer och så med. Det var väldigt
svårt, men när jag skulle sörva det var det svåraste av allt nästan varje
sörv som jag slog hårt på gick i nätet. Till slut vann Joakim matchen med 2-
1 i sett.
Jag hade ju intalat mig själv att jag skulle jobba väldigt mycket under
nästa termin.
Hela terminen höll jag på att traggla med läsningen, det gick upp och ner,
men när våran lärare sade att det var en muntlig redovisning i svenska så
vart jag rädd, alla tankar som som for genom huvudet var svåra att tackla
men tillslut var jag tvungen att göra det, jag skulle redovisa om en stor
händelse i mitt liv och jag skulle berätta om min hund som jag fick när jag
var 9 år gammal. Han heter Rebus och är den finaste hunden i världen.
ny sida
när jag klev upp i talarstolen var jag väldigt nervös, och jag började
tragla orden och berättade om min hund…
TACK sade jag då var det äntligen över.
jag fick en stor applåd och gick ner och satte mig. Det kändes bra att ha
det avklarat. Nu när terminen började gå mot sitt slut så skulle vi ha
matteprov, det gick väldigt lätt jag fick 19 av 25 och det är ett klart VG
sa matte läraren. Lärarna i dom andra ämnena gillade mig, de tyckte att jag
försökte bra och att det bara var att jobba på så skulle det gå bra. vid
terminens slut i 8:an var alla spända för sina första betyg.
Mina betyg var ganska bra 7 VG och resten g.

Vårterminen flöt på och den gick ganska snabbt och jag jobbade på som jag
aldrig gjort förr. Och det gav resultat. Jag vart en bland dom bättre i
klassen, och det gav mig bra betyg. När vår terminen var slut och det var
dags att börja 9:an var det spänt. Jag och Joakim hade tränat hela året på
tennisen så nu började båda bli bra.

9:an:
det skulle bli kul att få det avklarat (skolan alltså) men nästan direkt
sade alla att nian var så himla enkel och så. Då tänkte jag att det bara
var att köra igenom det sen var det klart men riktigt så lätt var det inte.
Vi hade Nationella prov och grejer men allt sånt gick bra, tills det kom
proven i fysik och kemi det var svåra ämnen. Så jag fick träna hårt och
plugga in allt så jag skulle få godkänt. Våran fysiklärare var en liten och
svart hårig med ett avlångt ansikte och djupa ögon. Han kom och pratade med
min extra eftersom han visste att jag hade svårt för fysik.
Så på det provet klarade jag mig bra och skolan flöt på bra och jag hade
till och med fått en tjej.
Hon hade blont hår, väldigt smal i ansiktet, hennes ögon var så vackra att
man kunde drunkna i dom. Hon heter Lisa frisk, hon var vacker. I alla andra
ämnen gick det bra och jag hade blivit nominera till ett studiestipendium i
skolan.

Avslutningen:
När vi satt i kyrkan ropade rektorn upp mitt namn och alla aplodera och
skrek jag fick stipendiumet på 5000kr. För mina studie insatser fast att
jag hade dyslektsi men med hårt jobb och plugg kan man komma långt. Jag
fick hålla ett tal och då passade jag på att tacka alla som jobbade på
skolan för en fin tid under mina högstadieår.

Mina Skolår.
Jag tycker att den är råligt nu för mina sista termin i grundskolan i
allafall. i skol-|tiden, var mycket bra iblan och tråkigt iblan. Dena bra
tid i skolan är, när vi har skollov. Den kan vara mycket råligt. På
skolanlov, jag bråker träffa många nya kompisser from olika stället.
Jag minst en dag på skollove, när jag var ut tillsamans med mina klass
kompisser, vi spellade fotball, vi läker med varandra, låga pittzer och
borda. Jag tycker att den är så råligt på mina skoltiden, när vi har
skollov.
När jag började mina första skolåret under mellanstadietiden, den var så
spännande för mig. Föratt första dag när jag kom till skolan, jag sag mång
elever som jag hade inte känna i livet. Jag var mycket närvours i den har
tiden. Mina första ämnem som jag tycker att det var bra, den var idrott.
För att den gjörde att jag ska har många kompisser. I minna första
skolåret, dena ämnem som jag tycker om bäst var Engelska, Idrott, Mate,
Bild, Slöjd och Svenska. Jag tycker att den här ämnem var bra för mig, och
lärarena av den här ämnemna var myc-|ket snälla med mig. Jag tycker att den
var råligt iblan när jag hade prov, på olika ämnem, och iblan bli de
tråkigt med läxorna åkså. Den är samansak. Jag gillar att har läxa på bild,
för att nån går hem, man ska bara sittar och börja rittar. Jag tycker att
den var så råligt. I första året på skolan, jag hade fött många kompisser.
Jag tycker att den var lite anårlånda i skolan har i sverige. Jag trode att
det skulle vara samma saker from kom i mitt land sierr leone och med samma
reglar. Men det var inte samma reglar. Jag tycker att skollan i sverige är
mycket bettre än skolan i sierra leone. För att lärarena slåg elevena i
sierra leone. Elever förädrana betalar for elevena att går till skolan. Men
har i sverige den är inte samma saker. Jag tycker att den är råligt att går
i skolan i svrige. För att allt är gratiss, och den är mycket
mgörligheten.
Jag hade känns bra nu att jag koma snart lämnar grundskolan. Och jag
känns liten lädsson för att många av av mina kompisana ska flyta, som vi
har lämna grundskolan tillsamans. Ska flyta till andr stöden. Men om jag
känna mig ledsson, kanske jag åckså ska flyta till andra stöd. Men jag koma
sakna många av mina kompisserna som vi hade gick till samma grund skolan.
Jag tycker att det var mycket råligt i skoltiden, den gjörde att jag ska
känna många kompisser, och läre mig om många olika saker för Exämple: Jag
läre mig mycket om första och andra väldkriget, och jag läre mig mycket
svenska, mate, slöjd, bild, Engelska, och Teknik. För att första gånge när
jag gick till skolan jag hade inte lärt mig ingentin om de här ämnem, men
jag tycker att den var råligt att läre mig om den här ämnem. Och den är så
viktig att man ska läre sig i skolan.

Nationella prov

Att byta skola/Att byta klass

Här kommer min så kallad Novell.
Jag har nog bäst erfarenheter förutom sigenare som flyttar hela tiden. Jag
har också flyttat en del. Det var ganska bra med att flytta för att jag
fick ganska många kompisar på köpet, jag har alltid haft lätt att få
kompisar, så det har ju inte varit något problem för mig. Så jag skulle nog
säga att det var positivt. Vi har nog alltid flyttat så mycket, p.g.a min
pappas jobb. Han jobbade i Göteborg så han fick alltid pendla fram och
tillbacka. Men nu så har vi (familjen) hjälpt till att flytta alla grejor
hit till Åse. Vi köpte ju en villa här i Åsa med affär. Så vi har öppnat en
skomakeri där vi bor vi har lagt en ringklocka i affären så vi behöver inte
vara i affären hela tiden, kommer det någon så är det bara att springa till
affären.
ritad pil och sen texten ”vänd fortsättning av min”, därefter sidbyte
Detta är alla mina skolor som jag har gått i: Sundbyskolan i Spånga,
Rinkebyskolan i Rinkeby
Duvboskolan i Sundbyberg
Rissneskolan i Sundbyberg
Åseskolan i Åse

Jag tänkte berätta till er om mitt skolår på Rissneskolan i Sundbyberg.

Jag började min dag med att jag och mamma gick till skolan, och vi skulle
börja dagen med idrott mitt favoritämne i skolan.
halva raden skriven, men sedan överstruken
Vi skulle spela bandy o jag har aldrig sett så många slagsmål på en lektion
som på denna. Det slutade inte heller, sen på lunchrasten så mötte vi klass
5A (vi är alltså 5B). Denna gången slogs jag också. Jag och en kille som
heter Mikael slog ner två killar och blev ju såklart kallad till rektorn på
första dagen, fick en skjans till och fortsatte skolan som normalt. Jag
hade ju också en kusin som gick i klass 6 B, som blev skit arg på den
killen som vi slog ner jag och Mikael, så han slog dom igen, han själv.
ny sida
Sen efter det blev min kusin polisanmäld. Sen hände det inget efter det. Vi
hade den fettaste klassen i hela skolan och vi hade de sämsta betygen i
hela skolan också. Vi hade alltid vikarie och de slutade direkt efter två
dagar. Ali som en hette i min klass slogs en gång med en lärare som
vikarierade för oss. Ali som han hette blev också polisanmäld.

En gångs å fick alla de störiga gå i vars en klass. Jag fick gå i klass 2C
och Mikael 2B och Ali 2 A. Johnny 2a och sen till sist Jonas som var
störigast men svagast av alla fick gå i en särklass där handikappade gick
i. Vi fick gå i den klassen i två veckor, sade rektorn. En gång per år så
har hela Rissnes’ sexor en handbolls tunering och då blev det igen några få
polisanmälningar. Vi blev diskade och fick åka hem igen. 5a som alltid vann
något, för 5a var en så kallad sportklass.

Jag tror inte jag gjorde läxan på den terminen en enda gång, för vi hade ju
aldrig några lärare.
Jag skulle gjärna villja snurra tillbacka tiden och börja igen i 5+6 B. Den
var den roligaste klassen jag gått i. Det har ju funnit andra klasser som
också varit mycket rolig ex:Åseskolan.

Jag har så ont i min hand så jag tror att jag slutar nu.

Tack och hej skrivet i en ritad ruta

namnet ritat med stora bokstäver snett över 15 rader

Att byta skola/Att byta klass
Kasper! har du sett lådan med en stor vit tejpbit på?! det är mamma som
ropar, men Kasper skruvar upp volymen på steroen, som ännu inte är packad,
och borrar ner huvudet i kudden. Han öppnar ögonen och ser ut i hallen.
Flyttlådor överallt. Snart bär det iväg. Från den stora röda villan i
Vilhelmina till ett stångt radrus i en Stockholmsförort. Och snart så måste
han lämna skolan och klassen. Den bästa klass|en i hela världen. Tårarna
pressar sig fram när han tänker på att han aldrig mer kommer att få se dom
ansikten han har sett nästan varje dag, sen den dagen han började skolan,
för åtta år sedan.
Klass 8D, den busigaste, men samtid|igt den mest vänliga och mes
samman|hållna klassen i stan”, som lärarna brukar säga. Och dom har nog
rätt ändå, han kan inte ens räkna alla dom busig|heter dom hittat på under
åren som bara gjort kamratskapen starkare. Men nu kommer han att måsta
börja om all|deles ensam. Visst, mamma och pappa kan han ju prata med, men
dom kan han inte ha med sig på den nya skolan, vad skulle folk tro om honom
egentligen?
Sover du, eller försöker du bara smita undan packningen? mamma tittar på
honom med trött blick och hon kämpar för att kunna hålla i den stora, tunga
lådan. Jaja, ge hit säger han och strä|cker sig efter lådan. Den slinter ur
hans grepp och slår i golvet med en duns. Han suckar och allt känns med
ens, ännu jobbigare.
Nästa morgon vaknar han av väckarklockans stela ringning. Skolavslutning
tänker han, och masar sig upp ur sängen. I köket är de redan igång med
frukosten. De tittar på honom som om han vore ett spöke.
Har du inte duschat?!
Klev du upp nyss?!
Du kommer aldrig att hinna!
De skriker i min på varandra alla tre. Mamma, pappa och Daniela. Bara för
att hon fick ett nytt jobb så vi måste flytta, och bara för att Daniela har
lätt för att lära känna nytt folk. Han ger dem en sur blick och går in i
badrummet.
Ibland kan man inte tro vi är syskon, tänker han. Hon som är så social,
nästan lika sällskapssjuk som en hund, och han som är skygg en liten mus.
Han hatar att träffa nytt folk och kan bara vara sig själv bland dem han
kännt sedan flera år tillbaka.
Han står en extra lång stund i duschen och låter vattnet skölja bort dom
små tårar som mot hans vilja ändå lyckats pressa sig fram. Han slänger på
sig kläder|na, kletar i lite hårgelé så att det någorlunda liknar en
frisyr, och går ut ur badrummet. Frukost hinner han inte ens tänka på för
nu är det bråttom. Ut ur huset, in i bilen och iväg med en rivstart. Väl
framme i kyrkan sätter han sig med sin klass och med sina bästa kompisar
Abbe och Anders. De småsjunger med lite i sångerna, men kan inte
koncen|trera sig helt. De fnissar så de nästan sprängs när de ser prästens
peruk på snedd och hur han nervöst försöker rätta till den utan lyckat
resultat. Efter de har sjungit ”Den blomstertid nu kommer” så samlas de
utanför kyrkan för betyg och kramar. Kasper får en kram och en ros av alla
och de säger att de kommer att sakna honom och att det inte kommer att bli
sig likt utan honom. Han försöker att spela lugn och vusen, men han anar
att man kan se sorgen i hans ögon.
Sköt om dig! och lova att du skriver! Kon och hälsa på oss, ofta!
Ja, jag lovar, svarar han på deras befall|ningar. Han vill ju inget annat.
Han vill kunna hålla kontakten med alla, men det går nog inte. Får ringa då
och då och kanske skriva till skolans adress.
Bilen backar ut ur grusparkeringen, stämn|ningen i bilen är låg.
Det där gick väl bra, säger mamma och han mumlar ett ”mm” till svar.
Efter maten stänger han in sig på sitt rum och packar det sista som är
kvar, stereon, bokhyllan. Allt ska ner. Det är tyst runt omkring honom. Han
öppnar fönstret för att få in lite frisk luft. En svag ljummen sommarvind
fyller hans rum och han känner doften av fräsch sommar. Nästa dag vaknar
han av Danielas rop; – Kasper! Kasper! Flyttbilen är här!
Han kastar en blick på klockan och ser att den står på tio i sju. Idag blir
en lång dag. Han möts av folk i hallen som bär de stora flyttlådorna ut
genom dörren. Han gör i ordning lite limpsmörgås och hjälper till att bära.
Då är det ialla|fall gjort, tänker han. Kvarteret är tyst och stilla när
bilen svänger ut på vägen. Inte ens stan har vaknat, deras bil är det enda
som rör sig. När de kommit en bit utanför stan somnar Kasper och han vaknar
någon timme senare av Danielas skratt. Hon pratar i mobilen, antag|ligen
med någon från Stockholm, hon känner folk där redan så för henne känns
flytten bara spännande. Då ringer Anders. De pratar om vad de ska göra på
sommarlovet. Anders ska jobba och sen fara på ett fotbollsläger. Själv vet
Kasper inte alls vad han ska hitta på. Försöka lära sig stan kanske. Eller
ialla|fall så gott det går. Det börjar bli mörkt. Så här mörk har Kasper
aldrig Upplevt en sommarkväll. Inte är det då som i Vilhelmina iallafall.
Där blir det aldrig mörkt på sommarkvällen, inte förän sent i Augusti
iallafall.
Nu är vi i Stockholm! ropar mamma från framsätet. Vägar, bilar, gatlyktor
och andra lampor lyser upp i mörkret. Då ser han på en av skyltarna:
Sooeltuna. Det är dit dom ska.
Nu är vi framme! säger pappa och svänger in vid ett radhus. Det är inte
alls som Kasper tänkt sig. Inte det minsta likt.
Huset är gult och har en liten tomt på baksidan. Andersson står det på
brevlådan. Var kan dom ha tagit vägen tänker Kasper när an kliver in i
huset. Fotstegen ekar och mamma tänder lyset. Ett skarpt sken sticker till
i ögonen och han måste blinka några gånger för att ögonen ska vänja sig.
Nu är vi ju framme iallafall, säger pappa och låter förväntansfull.
Vi bär in sängarna så tar vi resten imorgon fortsätter han och de samlas
vid en av flyttbilarna för att börja bära.

Sommaren flyter på med mycket sol och lata dagar. Både pappa och mamma har
börjat sina jobb medans Kaper och Daniela har bekantat sig med stan.
Ordning på huset har de också fått. Kaspers nya rum ser nästan likadant ut
som det förra och Daniela har ofta tagit hem sina nya vänner och hon trivs
som fisken i vattnet, det märks.

18:e Augusti. Hjälp, det är imorgon!
Imorgon är det skola. Han ligger och tänker på morgondagen och han får inte
så mycket sömn den natten. Han vaknar med ett ryck när Daniela kastar
kudden på honom.
Upp nu Kasper! Det är skola!
Han är så nervös att han skakar.
Det här kommer jag aldrig att klara säger han tyst för sig själv.
I bilen på väg till skolan är Daniela så ivrig att hon nästan inte kan
sitta stilla.
Det kan inte han heller, men av den mot|satta anledningen. Skolan ser ljus
och stor ut. Ungdomar står och pratar i små och stora grupper. Han går
uppför trappen.
”Expediton” läser han på en skylt och knackar på dörren.
Kasper Lund, jag är ny här.
Javisst, säger mannen och letar reda på ett papper.
9B, fortsätter han, första dörren till höger.
Okej, tack.
Han går dom tunga stegen mot dörren och knackar på.
Kom in! hörs det från rummet och han öppnar.
Kasper Lund? säger läraren och ler.
Jo, det är jag svarar Kasper.
Välkommen, det finns en ledig plats bred|vid Fredrik, du kan sätta dig där.

Eleverna tittar på honom, endel ler, andra bara tittar.
Hej, säger Fredrik.
Hejsan, svarar Kasper och så börjar läraren prata.
Det ringer ut till rast och eleverna flockas i korridorerna. Kasper går
till sitt skåp för att lämna sina saker.
Fram kommer Fredrik och några andra killar. De presenterar sig och börjar
prata. Till slut frågar en av dem om Kasper ska med och se fotbollsmatch
ikväll. Ja, gärna! nästan skriker han ut.
Okej, vi träffas hos mig innan säger Fredrik och det ringer in till ny
lektion. Den här flytten kanske inte blev så tokig ändå tänker Kasper när
han går in i klassrummet med ett leende på läpparna.

Att byta skola/Att byta klass
På min förra skola hade vi en trygg och säker stämning bland eleverna.
Nästan ingen bråkade, och när det hände var det bara små bråk om små saker.
På rasterna spelade vi bandy, fotboll och lattjade omkring. Nu på den nya
skolan har mycket förändrats. Rasterna har blivigt kortare som gör att
ingen av vi och alla nya elever är ute och leker utan vi är inne. Kanske
sitter på bänkar och pratar eller är på stan om vi har nån längre rast. En
sak som gjort rasternas vistelse roligare är att rektorn har satt ut
datorer som vi får använa, men oftast är dom sönder eller sönder plockade.
I början av sjuan då nästan alla elever var obekanta med varandra förutom
sina gammla kompisar från lågstadiet till mellanstadiet. Då var stämningen
osäker och inte trygg. Ingen kände ingen, ingen visste nått om nån annan.
Det var tyst i uppehållsrummet, nästan ingen pratade med nån annan än med
sina gammla kompisar. Efter ett tag lärde jag mig iallafall känna dom i min
nya klass. Men det var bara några få. Nästan hela min gammla klass var i
min klass nu, och några kände jag genom fotbollen. Det är jag tacksam för,
för att hade jag nästan inte känt nån hade man vart osäker och otrygg, och
man skulle hålla sig till sina gammla kompisar och inte få nya. Några som
hjälpte oss elever på traven, var lärarna och rektorerna. Dom anordnade
fridlufsdagar och aktiviteter, som gjorde att vi elever fick lära känna
varandra bättre. Dom var ett stöd ibland också. Man kunde prata med dom och
dom sa till om en annan elev var dum mot en annan elev. Något som nog
gjorde att vi lärde känna varandra snabbast var nog onsdagsvalen. Det var
att vi elever fick välja mellan några val som vi gillade mest och så fick
vi kanske dom valen. För t.ex. alla kan inte ha samma ämne/aktivitet. Det
som gjorde det bra var att elever fick vara tillsammans och delade samma
intresse, som gör att man kanske blir vänner snabbare. Och man kunde komma
i en grupp som en viss tjej var med i.
Våran klass som jag har nu tycker jag är bra, alla känner alla. Det blir en
trygg stämning och ingen vad jag vet är osäker. Vi kan ha kul. vi kan
skratta. Det är nått klasser behöver och ska ha. Snart för mig blir det
kanske ännu ett byte för mig. Jag ska gå i hagnäs och det är ca tolv mil
från där jag bor. Jag tror att resa blir rätt tufft men det klarar jag. Det
som jag är orolig över, eller orolig och orolig. Men min brorsa har gått
där och han sa att det var en tuff stämning i början, det tror jag också.
För om en massa personer från hela sverige börjar på en skola. Där precis
ingen känner ingen så blir det nog en tuff och jobbig stämning i början.
Lärarna kommer nog att vara mycket bättre att anordna aktiviteter också.
Eftersom ingen känner ingen. Mina tankar när jag bytte skola var många, vad
skulle hända? Hur såg det ut? var det svårt?
Man tänkte på dom stora killarna och tjejerna som gick där. Hur dom skulle
vara, dumma eller snälla. Ibland låg man uppe på nätterna på sommarlovet
och bara tänkte, man ville inte bara börja där. Allt man hört om slänten,
där sjuerna blev nerslängda om dagarna. Och nått som var ännu jobbigare var
den långa vägen dit, det kanske är ca sex kilometer dit. Det var att cykla,
gå eller att åka buss. Men det var bara på vintrarna man åkte buss. På
sommrarna vare gå eller cykel som gällde. Att byta skola har varit ett lyft
för mig, jag har fått nya kompisar och mer insikt på livet. Man får lära
känna bra, roliga och entusiastiska lärare. Alltså att byta skola är nått
man måste genomgå, det är spännande, roligt och kul. Men ända inte alltid,
det är bara att stå ut. Som man säger: Omväxling förnöjer

Mvh/ Jonatan

Min syn på skolan
Skolan är inte en fin syn i dagens läge. den är skräpig och det ligger snus
och burkar papper och massa annat skräp över allt. Dom skulle kunna köpa
mer paperskorgar och ställa ut. För det står bara 3 papers korgar på
varenda plan och det tycker jag är för lite.

Det är dåliga tider och börja skolan 9:30 varje morgon och sluta skolan
15:40 med bara 10 min rast och lunch. Det skulle vara mycket bättre om dom
tog bort hålen och man fick sluta en timme tidigare eller börja en timme
senare på morgonen. Men det är ju också dåligt om man kommer sent 3 gånger
än om de bara är 20 sekunder så måste man sitta kvar en timme på fredag.
Enligt skollagen får man inte ens sitta kvar på fredagar en timme till
16:40. Det är rent förjävligt.
Det är jobbigt och gå på lextionerna, för det känns inte som att det är
någon mening då inte ens lärarana är kunniga att lära ut för dom har inte
ens tagit lärar examen. Utan dom börjar bara prya på skolan sen får dom
jobb som lärare det tycker jag är ganska konstigt. För det är ju för våran
skull dom är här att vi ska lära oss. Och sen är det jobbigt då alla
lärarna går runt och är sura. För det enda vissa lärare värkar kunna är att
gå runt och glagga på allt och alla. Och jag förstår inte vaför man inte
får ha snus på vissa lexitioner det stör ju ingen den ligger ju bara under
läppen.

Och sen vandaliseringen på skolan, det borde ni göra nånting åt. Det är ju
inte roligt om skolan har ny köpt in datorer. Och sen efter en vecka
fungerar nästan inte en enda av dom.
Jag tycker att det är ganska meningslöst att lägga ut pengarna på någonting
som bara förstörs efter 1 vecka.
Det skulle vara mycket bättre om dom köper en sofa där man kan sitta och
vila efter en 60 min lexion. Bara sitta och ta det lungt. Istället för att
sätta sig på en sten hård bänk som inte alls är sköna.

Och för att skolan sköts dåligt är rektorernas fel. Det är dom som rår om
skolann. Då borde dom ju kunna sköta den dom borde ta i tu med problemen på
skolan men dom kanske är för dumma för att klara av det. I sånna fall
tycker jag att ni borde skicka dom på någon kurs.

Det jobbigaste med skolan är lexinerna. Det är ju vissa som går bra där man
inte bara får sitta still och lysna då lärarna står och bablar där man får
göra nån ting tex. Idrott, Teknik och Slöjd.
Men det går ju bra att sitta och skriva eller läsa en bra bok. Men annars
är det bara jobbigt att sitta på en lexion.

Och sen proven jag vet inte vad dom har för stratigi med dom. Men dom
lyckas då lägga varenda prov på samma vecka. Och hur lätt är det att lära
sig 4 prov på en veckan. Nej inte alls lätt så då väljer man bort det prov
som är svårast.

Skolmaten är inte heller bra. Den är inte specielt god.
Och om den är god någon gång då hinner den oftast ta slut innan 9an hinner
till maten. Så då måste vi gå och vänta på maten i 20 min. Och då brukar
den vara kall. Och då får man nöja sig med en husmans.

Det skulle va bättre om allt var bra i skolan så man fick gå ut skolan i
lungn och ro, Inget skafs.

Av: Joakim Landgren

Att byta skola
Jag låg och såg på tv när pappa kom hem.
– Kom Anders Jag måste prata med dig, sa han
Vi satte oss vid matbordet och han berättade att han hade fått jobb uppe i
Burträsk. Och han sa att vi skulle flytta dit innan höstterminen så jag
skulle få gå på Älghagskolan.
Jag förstod att det var ingen ide att protestera men det kändes ändå
väldigt tungt att lämna alla vänner och min trygga hemstad.

När åk. 6 var slut så började jag ora mig mer och mer för hur det skulle
bli att börja i den nya skolan.
Och den 6’e Augusti så for vi med alla våra saker till vårt nya hem i
Burträsk. Det var vackert väder då vi kom fram. Ca: 24 grader i skuggan,
solen sken och luften stod alldeles stilla. Jag tänkte att jag måste
fortast möjligt ta mig ner till sjön så jag får bada.

Senare på kvällen började en klump växa i min mage. Men då sa jag för mej
själv:
– ähh va fan de ä inge å ora sig för.
Och sen sommnade jag på två minuter.

Nästa dag steg jag upp tidigt, och fikade ordentligt sen skjussade pappa
mig till skolan.
Det var en ful skola Den såg mer ut som ett hyres hus än som en skola.
Färgen hade börjat falna på flera ställen och den såg inte inbjudande ut.
Men sen då jag kom in i skolan var jag tvungen att ändra uppfattning,
väggarna var fyllda med målningar och det stog sköna soffor överallt. Dom
hade också datorer i alla hörn. Det var en liten skola och alla verkad
känna alla. Många tittade på mig undrade vem jag var.
På första lectionen fick jag presentera mig för min nya klass. Många i
klassen delade mina intressen och jag fick snabbt nya vänner.
Efter första dagen kändes det mycket bra lärarna var trevliga, det fanns
snygga tjejer och jag hade fått nya polare. På kvällen ringde Markus, Han
var en av mina nya kompisar, han undrade om jag inte skulle följa med honom
till skateparken. Och jag svarad:
– Jo men självklart!
Så vi va där och åkte tills kl var 12 då for jag hem och sov.

Och efter några veckor på Älghagskolan så stortrivdes jag. Jag hade fått en
ny tjej som hette Evelina och det gick ricktit bra för mej i skolan.

Och nu då jag är 16 år och går i nian så då jag tänker tillbaks på mitt
skolbyte så är det bara posetivt. Mitt liv blev mycket mer innehålls rikt
och jag fick mycket fler nya vänner jag vet inte varför men jag kände att
jag blev mycket mer mån av att göra bra ifrån mig i skolan, och det gjorde
jag också!
Därför anser jag att ett byte av skola och miljö kan vara nyttigt.

2. att byta skola.
– Marie! Sluta bråka nu, vi måste flytta.
– Men mamma jag vägrar!
Att allting ska gå fel nu när jag äntligen har börjat trivas, jag har bytt
skola 8 gånger på 4 år och jag orkar inte mer. Mina betyg har blivit
väldigt dåliga och jag har nästan slutat äta. Jag har börjat röka och vara
ute mer på helgerna. Och nu ska vi flytta igen.

– Snälla Marie kan du inte hjälpa till lite nu, din pappa har fått ett nytt
jobb i Övik, sa min kära lilla mamma
Jag började packa min väska och tänkte bittert ”det kanske blir bättre”. I
Morgon var det dags att åka iväg med våra saker. Jag gick och lade mig, och
tänkte på vad morgondagen hade att ge.

Dagen var kommen och det var dags att åka idag skulle allting hända jag
skulle titta på skolan, huset och se vilka som skulle bli mina nya
kompisar. Faktiskt så var det ganska spänn-|ande. Vi åkte iväg vid 11:30
och kom fram 17:45 en lång och utmattande resa. När vi var framme vid huset
så stannade världen för några sekunder hon hade inte sett ett så fint hus
förut. Skinande vitt tre våningar plus källare wow! Här skulle jag nog
klara av att bo ett ”litet” tag. Hon sprang in och kollade på rummen oj oj
oj dom var enorma. Hon valde det största och gick ut på baksidan, dom hade
pool på baksidan!

– Mamma !! Kom, kolla poolen här ska jag spendera mina dagar resten av
sommaren. Jag var överförtjust i huset och önskade att vi skulle kunna bo
här för evigt sade jag då. Men det skulle jag aldrig ha sagt för när jag
kom innanför min nya skolas dörrar, ja jag kan inte uttrycka min förvåning
i ord. Det var folk som drack öl det var slagsmål, alla skrek. Det var
minst sagt hemskt. Men jag gick in till repeticionen och frågade vart jag
skulle gå, men där inne satt en kille med en cigg i munngipan.
– Gör vad du vill, sa han.
– Okej men jag ska in…
– GÖR SOM DU VILL SA JAG!

Jädrans! vad rädd jag blev men jag satte mig på en bänk och slog upp min
mattebok. Då kom en ursnygg kille och satte sig bredvid mig.
– Vill du komma på fest på fredag?
– Öh… jag vet inte jag känner ju inte så många, jag är ny här.
Men jag tackade ja och gick sedan hem. När jag berättade för mamma och
pappa vad som hänt idag blev dom smått galen. Dom sa att jag genast måste
byta skola, men sen ljög jag ihop att det var frivilligt och att det fanns
lärare som brydde sig. Jag menar killen som satt bredvid mig verkade
trevlig. Och där skulle jag nog klara av att gå.

Så var det fredagkväll och så var det dags för fest! Jag hade pratat med
killen som heter Erik. Jag fick veta att vi bodde bara ett kvarter bort
från varandra. Så vi skulle gå med varandra. Han kom förbi och vi gick
iväg.
När vi kom fram var det redan fullt hus. Vi klämde in oss vi hittade ägaren
av huset som också var Eriks bästa vän. Nu var jag nöjd att vi hade flyttat
jag hade ju fått dom finaste vännerna. Och dom hade dom brutalaste
festerna. Erik och Timmy tisslade och tasslade. Dom vände sig mot mig och
bjöd mig på en drink. jag tog den och smakade riktig god faktiskt. Jag
drack upp den på en gång och fick en ny. Jag gick runt i huset och hälsade
på några tjejer som jag hade sett förut på skolan. Jag hade roligt men jag
tyckte att det var dags att gå hem.
– Erik! Jag går hem nu, sa jag
Han gav mig en kram sen gick jag.

Terminen gick vidare och jag sa till mamma att allt gick bra i skolan fast
jag redan hade bränt upp böckerna. jag hade festat som en tok och till och
med börjat ta droger men just då brydde jag mig inte om det. Det var dags
för betygen och jag hade inte gjort något på hela terminen, så jag var
väldigt orolig.
Men då jag fick betygen hade jag VG i alla ämnen och MVG i två och jag
förstod ingenting. Men så kom Erik som nu var min pojkvän och förklarade
att det var falska betyg. Mamma och pappa var i alla fall supernöjd.

– Marie, det är en sak vi måste prata om, sa mamma.
– Okej vad?!
– Pappa har fått…
– Nej!!! Jag vill inte flytta!!
– Men Marie vi måste vi kan inte leva på min lön. Jag sprang upp på mitt
rum och ringde Erik, och sa att vi skulle flytta igen.
Han blev väldigt ledsen och sa att jag skulle komma till honom så skulle
han få mig att må bättre. Jag gick dit, grät ett tag.
Jag såg hur han tog sin spruta med Heroin. Så jag tog min och satte den i
arm vecket, och tryckte, kicken kom och nu mår jag som jag alltid vill må
hela mitt liv.

Jag insåg inte vad jag höll på med då, att skolan totalt kunde ändra en
persons personlighet har jag inte förstått för än nu! Jag har ett bra jobb
som psykolog för folk som har haft narkotika eller har narkotika beroende.
Om jag kunde ändra tiden när vi flyttade till Övik skulle jag ha bytt skola
direkt. Jag hade ju ett val men enligt mig själv så tog jag det sämre.