3 – Sida 23 – Skrivbanken

Mina skolår
Jag var nervös, Väldigt nervös. Jag hade nästan ont i magen.
Och sova? det var jag inte änns i närheten av att kunna den sissta natten
innan den första skoldagen i mitt liv. Jag klev upp före tuppen den
morgonen för snart 10 år sedan.

Jag bad min mamma följa mej till skolan för att jag var rädd. Rädd för att
det inte fanns någon jag kände eller att fröken kanske var en sur gammal
tant?
Jag var iallafall rädd även om jag inte visste riktigt varför.

fast nästan med detsamma när vi kom till skolan försvann rädslan. Därför
att jag såg att de barn som skulle gå i samma klass som mig. De var ju mina
polare från dagis och fröken verkade snäll hon också.

Dagarna gick och jag trivdes väldigt bra i min skola. Rasterna var det
roligaste som fanns tyckte jag för att då fick man spela hockey. Jag
älskade att spela hockey. Det gör jag fortfarande.
De första åren i min skola gick väldigt fort och nu var det dags att börja
mellanstadiet.
Jag var nervös nu också fast denna gång kanske inte lika mycket eftersom
jag visste vilken klass jag skulle gå i och jag trivdes fint i denna klass.

Fast jag visste också vilken lärare vi skulle få. Hon hette Emma och jag
hade hört att hon var sur och gnällig hela tiden precis som en häxa.
Men efter de första dagarna tyckte jag hon var snäll. Fast jag tyckte även
att Emma blev surare och surare för varje dag.

Sen tyckte hon en massa dumma saker ibland också. Jag kan ta ett exempel
från min mellanstadie tid.
Det var att jag och min kompis olle tyckte om slöjd väldigt mycket.
Så en dag ungefär i mitten av sexan gick vi till slöjden för tidigt alltså
istället för att ha rast jobbade vi.
Emma blev då jätte sur och ville ge oss kvarsittning för att vi kom för
tidigt till en lektion. Det tyckte jag var väldigt konstigt.

Nåja, dagarna fortsatte att gå och nu var det dags för min sissta
skolavslutning på Ängenskolan. Känslorna var blandade, Jag tyckte det var
trisst att lämna min första skola som jag trivts så bra med.
Men samtidigt skulle det bli kul och spännande att börja på en större skola
inne i stan.

Sommaren gick fort och nu var den här, dagen då Jag skulle börja i en ny
skola. Jag var lika nervös som då jag skulle börja 1:an. Och nästan allt
var likadant förutom att mamma inte skulle följa denna gång.

Jag trivdes väldigt bra på denna skola också fast en sak som jag kände att
Jag saknade var hockeyn på rasterna.
Här gick alla bara omkring inne i skolan eller satt och lyssnade på musik
och spelade kort i elevrummet.
fast så småningom lärde jag mej också att tycka om det.

På denna skola är jag än idag.
Och just nu sitter jag och tänker på alla mina skolår och jag kan inte säga
mycket annat än att dom varit väldigt Bra.

Kommentar: I högt tempo beskriver du din skoltid i svepande drag. Rolig
iakttagelse av rastverksamheten på Aspen jämfört med Ängen. Språket är
okompli|cerat och variationen av meningarna är liten.
GODKÄNT!/Johan

Mina skolår

Min skoltid har satt djupa spår i mig som person. När jag nu i slutet av
nian tänker tillbaka på alla dessa år, tänker jag främst på de svåra
sakerna. På mobbningen och utfrysningen. På ensamheten och utanförskapet.
Allt har satt djupa spår i mig men jag tänker inte låta det förstöra mitt
liv, vilket det nästan gjorde.

I augusti månad år 1994 började jag i första klass på Lundenskolan. Jag var
ganska liten, blond och uppfattades nog som lite blyg och känslig. Jag var
helt enkelt inte som alla andra. Det var kanske därför som jag tidigt
utsattes för mobbning. Min lågstadielärare hette Elisabeth Wirén. Hon hade
grått hår och glasögon och spelade curling på fritiden. Vid högtidliga
tillfällen, skolavslutningar och liknande, bar hon alltid folkdräkt. Jag
tyckte aldrig riktigt om henne. Särskilt minns jag ett ”kvartsamtal”, som
det då kallades, i trean. Fröken sade att de hade testat mig i ”läsning”.
Liknande tester hade gjorts i ettan och tvåan, och då hade jag varit bäst i
klassen. Det fick jag veta sekunderna innan fröken ansåg att jag hade sänkt
mig, vilket hon var noga med att påpeka. Något beröm för att jag varit bäst
fick jag däremot aldrig.
ny sida
Men visst hade även Elisabeth sina goda sidor. Hon tog tag i mobbningen
direkt. Jag minns när en del av tjejerna i min klass försökte få mig att
gråta.
– Ja, det är jätteenkelt att få henne att börja gråta, sa en tjej och lyfte
upp mig.
Jag sparkade och slog vilt omkring mig för att komma loss. Det gjorde jag.
Och de fick aldrig se mina tårar.
Hemma berättade jag vad som hade hänt. Mamma ringde till Elisabeth som
pratade med de som var berörda. Tjejen som var ledare för mobbningen hade
sin mamma med sig i skolan den dagen. Mamman skällde naturligtvis ut sin
dotter som låste in sig på toaletten, förmodligen gråtande.

Killarna var inte heller schyssta mot mig under en period. Varje dag efter
att vi slutat och var på väg hem, när de flesta redan hade gått, retade de
mig och kallade mig ”lilla Anna som inte orkar lyfta en fjäder”. Till slut
fick jag nog och en dag efter att de varit på mig igen flög jag på en av
killarna och brottade ner honom. Så vitt jag kan minnas lät de mig vara
ifred efter den händelsen.

Om vår lågstadielärare varit konstig, så var hon ingenting emot den
mellanstadie-|lärare vi kom att dras med i 3 år. Hon hette Hanna Sundström
och var en riktig häxa.
ny sida
På mellanstadiet hade jag flera kompisar, och jag umgicks särskilt mycket
med en tjej som hette Sofia. Vi var oskiljaktiga och skulle vara vänner för
evigt. Det blev aldrig så. Vi hade roligt tillsammans. Jag ställde alltid
upp för henne. Jag var den som lyssnade och tröstade varje gång hon ringde
sena kvällar och grät över bråk hemma eller någon av alla dessa killar som
hon fallit för under åren. Och jag var där oavsett hur jobbigt jag själv
hade det då. Hon frågade aldrig.
Jag var den som satt intill och höll undan hennes tjocka, långa hår när hon
kräktes på sin födelsedagsfest i femman. Då när alla andra sprang ut.
Hon svek mig och ljög ofta för mig. Jag förlät henne alltid. Vi var ju
vänner.

Men efter att vi börjat sexan förändrades allt. Tjejerna delade upp sig i
gäng. ”Coolinggänget”, som mobbarna patetiskt nog kallade sig själva, ansåg
sig vara bättre än alla andra. Många gick med dem. En del stod emot ett tag
men glömde snart allt och följde i de andras fotspår. Kvar fanns de som
kallades töntar, det vill säga de som vågade vara annorlunda.

Jag ville inte välja sida, för mig har alla alltid varit lika mycket värda.
Jag ville inte stänga ute någon.
ny sida
Så jag gav de utstötta mitt stöd. Jag var med dem, trots att det ansågs
skamligt. De andra kom och trakasserade oss.
”Och här är töntboet”. Sådana kommentarer gjorde ont, men jag stod på mig.
Det dröjde inte länge innan ”töntarna” också fryste ut mig. Jag fick inte
vara med. Totalt ensam och utfryst. När vintern kom var jag ensam ute i
kylan på rasterna. Jag försökte intala mig själv att det skulle bli bättre
när jag började sjuan på Örnenskolan inne i stan. Det blev bara värre.

Dessa år har varit hemska. I början försökte jag förneka sanningen. Jag
ljög för mig själv, och målade upp en tom fasad av att jag var lycklig och
inte ensam. Det var alldeles nyligen som jag insåg att det var mobbning.
Det kan tyckas konstigt, jag borde ju ha varit förberedd men det kom som en
chock.

Kommentar:
Ingen ska behöva uppleva och utstå det som du beskriver, Anna! Att ”bryta
förbannelsen” är nog det svåra… Jag lider med dig och är uppriktig ledsen
över att vi inte förmått göra mer för att stötta dig.
Innehållet gör att texten blir djupt allvarstyngd och angelägen. Språket är
anpassat efter budskapet, relativt korta kärnfulla meningar som dröjer sig
kvar hos läsaren. Starkt av dig att orka berätta även om 4 sidor inte
räcker för att… resten oläsligt VÄL GODKÄNT! /Andreas

Att byta skola / Att byta klass.
Jag kommer ihåg när min mamma och pappa sa till oss att vi skulle flytta
första gången. Då blev alla i familjen jätte glada, men när dom sa att vi
skulle lämna Långängen så blev jag lite rädd för det. Tanken slog mig att
jag inte skulle kuna träffa mina andra kompisar mer, för att inte tala om
min bäste kompis, Ville, men tyvärr blev det så. Det blir alltid så. Nästa
dag när gick alla till skolan som vanligt. På vägen dit träffade jag
Villiam min bäste kompis, som bodde exakt ovanför mig. Han hälsade som
vanligt, och frågade: – Varför är du så ledsen idag? Sorgligt nog hade jag
inte modet att säga till att min familj skulle flytta. Men dagarna gick och
jag sa till honom en varm sommar-|dag i början på maj månad. Han tittade på
mig en stund och sa:
– Du skojar.- Nej, det är inte på skoj. Tror du att jag dum nog att komma
på en sån sak. Han tänkte till, ø sa: – Du har nog rätt. – Okej, men var
ska du flytta då. – Jo, till Åse, sa jag. – Det är inte så nära sa han. –
Nej, det är det inte.
– Men då kan vi inte vara vänner längre, sa jag. – Jo, det kan vi, varför
kan vi inte det. – P.g.a. att min familj ska flytta. – Det spelar väl ingen
som helst ”roll”! Vi fortfarande träffas då ”ø” då! Dagarna gick snabbt,
tills veckan innan skolavslutningen. Alla i min förra klass blev ledsna. Så
när jag såg hur sorgsna dom var blev jag illa till mods. Efter den dagen i
skolan var det så fint väder att vi bestämde, att vi skulle spela ”bandy”.
Min kompis sa till alla att vi skulle träffas på skolan om en halvtimme.
Jag tyckte att det var ”skit roligt” med andra ord. Den dagen glömmer man
inte. Det var sista gången vi hade så kul innan jag flyttade därifrån.
Sommarlovet kom snabbt och det var dags att flytta till ett ställe där vi
inte kände någon. Den sommaren ”flög” förbi med andra ord. Nu var det på
tiden att börja på Brunkeberg skolan. Så jag gick där ett par år där.
Dagar, veckor, månader, år gick innan jag blev i bra kontakt med andra barn
på skolan. Men fick inte en riktig kompis som Ville där. Det blev inte
bättre än så i sjätte klass och det blev andra ”puckar” senare. Mittemot
skolan fanns ”Godis Boden”. Namnet säger för sig själv vad som finns där.
Elever på skolan handlade där varje dag. Tills en dag så flyttade ägarna,
och en ny kille flyttade in. Sen sjätte klass blev vi vänner. Han tog över
Villiams plats med andra ord. Min tomhet inom mig blev fylld igen. Sen dess
blev allting i sjätte klass bra. Båda mina kompisar var snälla och trevliga
mot mig. Man kan inte jämföra sina vänner. Om dom är bra och riktiga
vänner. Han hette Fredrik, som tog över Villes plats.

Del 1 Min skoltid (Mobbingen).
När jag gick på dagis längtade jag efter att få börja skolan, inte för att
jag inte trivdes på dagis utan för att jag tyckte precis som alla andra i
min ålder att man blev ett snepp äldre då man börja skolan. När jag väl
började första klass blev det inte riktigt som jag trodde. Nämligen
eftersom jag hade både utlänsk bakrund och svart hår plus ett par stora
glasögon blev jag mobbad. Efter ett halvår var det inte så skoj eller
roligt att gå i skolan längre och jag ville hälst av allt stanna hemma.
Jag brukade faktiskt låtsas vara sjuk för att slippa få en knytnäve i
huvudet så att mina glasögon inte skulle ramla ner på marken och en av
killarna som mobba mig skulle trampa sönder dom. Trots att jag blev mobbad
var jag ganska duktig i skolan eftersom jag läst ganska många serie
tidningar om bland annat Superman, i och med det så kunde jag jämnföra hans
och mitt liv och oftast hade han också varigt med om allt skit som jag gick
igenom. Det gav ganska mycket inom skolan också nämligen att jag utvecklade
mina läs egenskaper med hjälp av serietidningarna. Jag var också klassens
bästa på engelska eftersom jag tittade mycket på TV, mest tecknat som
nästan alltid var på engelska.
Jag slutade bli mobbad då jag börja fyran eftersom det var då jag inskaffa
linser, det gjorde ganska ont att sätta in dom i början men vad gjorde man
inte för att slippa bli mobbad. Men då jag började med linser blev dom som
mobbade mig ganska sura, så att dom började slås istället för att mobba.
Och det resulterade till att jag ganska ofta hamnade i slagsmål. När jag
kom i slagsmål var det inte så att jag började slås utan jag stod still och
tog emot ganska många smällar innan en lärare kom ut och satte stop för
det. Men visst hände det att jag slog tillbaka men då var det oftast för
att det inte kom någon lärare eller för att slagsmålet var avskärmat.
Just den tiden var ganska jobbig för man ville ju inte gärna säga till
mamma och pappa för då hade man antagligen blivit mobbad på grund av att
man sa till sina föräldrar.

Slut på del 1.

Del 2 Min skoltid (Pappa försvan).
När jag höll på att sluta sexan hände något som påvärkade mitt liv enormt.
Jag vaknade en morgon då det var kalt och min pappa skulle precis köra till
jobbet. Han fråga om jag kunde komma ner och säga hej då till han men jag
orkade inte gå upp ur sängen. När dörren stängdes efter han kände jag att
det var något som inte stämde, den morgonen blev en morgon som jag inte
vill komma ihåg. När jag var på väg ner och äta frukost kom där inrusande
en ambulans|förare och sa att vi skulle snabba oss in i ambulansen. När vi
kom fram till sjukhuset fick jag sitta i 3 timmar utan besked om vad som
hänt.
Tills en doktor kom in och sa att min pappa hade avlidigt i en bilkrock.
Jag visste inte vad som hände utan plötsligt exploderade all ilska som jag
under alla dom gångna åren hållt inom mig.
Efter smälen i mitt huvud blev allt lungt och skönt och ingenting spelade
längre någon roll. Efter olyckan sjönk min skolgång bara djupare och
djupare ner. Men när jag började sjuan var jag ialla fall inte mobbad
längre, och dom som då mobbat mig blev mobbade av alla andra på skolan. Som
sagt det gick inte vidare bra i skolan och det var inte förens i åttan jag
började ta tag i mina studier och varken kunde eller ville bry mig om något
annat.
När jag började nian blev jag skoltrött och mina betyg sjönk.
Det var säkert inte förens jag hört den musik som än idag inspirerar mig än
idag som betygen började att stiga. Så just nu är jag varken mobbad eller
har dåliga betyg. Men jag ser nog fram emot gymnasiet trots allt pluggande
och läxläsning som väntar där. Så det är bara att hitta sin stil och sitt
tempo så går allt bra.

Slut på del 2.

Mina skolår!
Jag minns när jag skulle börja i ettan, jag var rätt så nervös. Jag hade en
blommig klänning på mig och jag var ganska blyg. Jag kännde inte så många i
min nya klass, förutom en tjej, min bästa kompis, som jag lärde känna när
jag var 2 år. Hennes namn var Maria. Vi gjorde allting tillsammans, jag
tror inte att det var ett ändaste bus som vi glömmde att göra. Men åren
gick och vi blev äldre och äldre jag har inte så många minnen från tvåan,
trean, fyran och feman.

Så äntligen, vi gick i sexan. Sista året innan vi skulle börja högstadiet.
Jag hade gått i samma klass i fem år, snart sex. Jag kommer ihåg sexan som
det roligaste året jag har upplevt. Vi hade lika roligt på raster som på
lektioner och i största sätt var alla med alla, tjejer som killar. Vi
gjorde mycket tillsammans, även på fritiden. Jag längtade tills vi skulle
komma upp i sjuan, men jag blev jätte ledsen när jag fick reda på att vi
skulle splittras. Fastän lärarna tyckte att vi var den värsta klassen på
hela skolan älskade jag min klass och ville aldrig skiljas från den.
ny sida
Så började jag i sjuan. Jag kännde mig liten bland alla åttor och nior. Jag
saknade min gamla klass och Stenbäcksskolan, där jag gick hela mitt låg-
och mellanstadie. Åren gick snabbt på Sundbybergsskolan och nu går jag i
nian. Jag är inne på min sista termin och ska snart börja gymnasiet. Jag
tycker att det ska bli roligt att börja gymnasiet, att få lära sig mer nya
saker och att få en utbildning. Det är inte förrän nu i slutet av nian som
jag har insett det roliga med att gå i skolan.

Bra uppsats
Bra disposition, egna erfarenheter.
Lite väl kort

Mina skolår.
När jag slutade förskolan och skulle börja i första klass var jag väldigt
nervös.
Men många av mina vänner skulle börja i samma klass som jag.
När min första riktiga skoldag började hade jag varit så nervös att jag
knappt hade sovit under natten, så jag var väldigt trött.
Men när jag väll kom till skolan blev jag mindre nervös när jag träffade
mina vänner och min nya lärarina som hette Anneli.
På vår första skoldag visade hon oss runt på skolan.
Efter det fick vi våra bänkar och våra första skolböcker
Efter det var det lunch.
Vi var alla ganska nervösa inför vår första skollunch.
Vi hade hört dåliga rykten om skolmaten och de flesta av rycktena stämde!
Sedan var första skoldagen slut.
Redan andra skoldagen hade jag börjat att vänja mig vid att gå till skolan,
men inte den tiden vi började på morgonen.
Vi började redan 8.30 vilket jag tyckte var väldigt tidigt och jag som är
morgon trött.
När jag väl kom till skolan så fick vi börja att lära oss alfabetet. Vi
började med att lära oss bokstaven A och sedan lärde vi oss en bokstav per
vecka tills vi kunde alfabetet.
När jag väl hade gått utt låg stadiet och skulle börja i fyran var jag
väldigt nervös för att vi skulle byta skola, få en ny lärare och klassen
skulle splittras och blandas med andra elever.
Men när jag började i fyran så fick jag många nya kompisar och vi kom
mycket bra överens.
Men min nya lärare som hette Kasper var sjuk den första veckan så vi fick
ha en vikarie som hette Annsofi. Men vår nya skola som hette
Drottningholmsskolan var på ombyggnad när vi började så vi fick ett
klassrum på en fritidsgård som hette Åkerbruksgården. På Åkerbruksgården
fanns ett dagis vilket var väldigt jobbigt ibland när vi hade lexion och
någon unge började skrika eller gråta.
Men när vi skulle ha lunch, idrott eller slöjd var vi tvungna att gå till
Drottningholmsskolan vilke jag tyckte var väldigt jobbigt och tråkigt.
När vår riktiga lärare Kasper kom tillbaka så blev det mycket läxa. Han var
ganska sträng men ibland var han trevlig.
Varje morgon i skolan så tvingade han oss att göra morgon gympa.
Men när skolan var färdig byggd och vi flyttade in så trivdes jag inte så
mycket där för att Drottningholmsskolan var mycket större än min första
skola som hette Laxegården. Men när tiden gick och jag blev äldre och
större så började jag att trivas på Drottningholmsskolan.
Sedan när jag äntligen började i åk 6 så tyckte jag att det var mycket
roligt att gå på Drottningholmsskolan.
Vi had bytat lärare fem gånger och en av lärarna hade till och med fått
magsår.
Men nu hade vi fåt en mycket bra lärare som hette Alberto Sepeda.
Han var mycket trevlig och gillade sport.
Nästan varje dag var bra i skolan, jag hade många kompisar och jag trivdes
där. Men den dagen vi gick ut åk 6 var en dålig dag.
Vi visste att alvaret skulle börja och att vi skulle splittras igen.
Fastän det bara var några timmar kvar till sommarlovet var det ingen som
var riktigt glad.
Men efter ett skönt sommarlov så hade vi börjat i högstadiet.
Det var bara tre ifrån min gamla klass som började i samma klass som jag.
Vilket var en stor besvikelse.
Och när vi hade börjat på Laxenskolan fick man en mentor som tog hand om
en. I början var det väldigt svårt att hitta i skolan för att skolan var
stor och vi hade olika salar för alla de olika ämnena, och vi hade olika
lärare för de olika ämnena.
Men snart hade vi lärt oss att hitta, lärt känna våra lärare och fått nya
kompisar. Så gick termin efter termin, tills vi skulle börja i åk 9.
Vi var både glada och nervösa.
För nu skulle vi få betyg som vi sedan skulle söka in på gymnasie skolan
med.
Tiden gick och höstterminen tog slut.
Sedan efter ett skönt Jullov kom vår terminen och de nationela proven och
här sitter jag och gör ett.
Slut.

Mina skolår!
Första gången jag gick till skolan kommer jag inte ihåg, men delar av ettan
kommer jag ju ihåg t.ex. vad lärare hette, vilka gammla klasskompisar jag
hade och vad lite vad vi gjorde. Min första fröken hette Lena. Hon var
jättesnäll och tyckte mycket om barn. Hon hade brunt hår, medel|lång och
smal. Henne glömmer jag nog aldrig. I ettan hade vi alltid fredagskul. Om
man ville kunde man med några kompisar ordna ett litet disco eller någon
rolig lek. Mina bästa kompisar var Eric som jag fortfarande är bästis med.
Sen var där ju Markus och Eino. Varje rast spelade vi fotboll vilket väder
det än var: Regn, snö blåst så spelade vi. Sen är det inte något mer jag
kommer ihåg.
När vi sen började tvåan så hade vi samma lärare och jag hade samma
kompisar. Vi spelade fortfarande fotboll på rasterna. När vi sen gick sista
året i lågstadiet så var det samma lärare. Och sen var det fortfarande
samma saker man gjorde och samma kompisar. Så var det ända till slutet, sen
så var det då vi skulle börja högstadiet. Och det var ju på en annan skola.
I trean så var vi på en utflyk som alla treor var på. Den hette
Skånerundan. Då besökte vi en massa ställen och fräckast var Glimminge Hus.
Det var spännande och vi hade en bra guide. Det som jag också gillade var
Allestenar. Sen när vi skulle upp i mellanstadiet så skulle vi ha en ny
lärare. Lena började gråta när hon inte fick ha ”världens bästa klass”
längre. Lena skulle flytta till Gotland men varför kommer jag inte ihåg. Vi
var i kyrkan exakt alla terminsslut så sammanlagt blev det 12 gånger. De
första 3 gångerna var roliga men sen blev det tråkigt. När vi slutade gav
vi Lena jätte|mycket blommor och vi fick vars en ros av henne. När vi sen
började fyran fick vi en lärare som hette Karin. Hon var rätt snäll men
inte snällare än Lena. Hon spelade fotboll på sin fritid så vi gillade
henen mer bara därför eftersom ibland spelade hon med oss. I fyran så var
det inte mycket mer skillnad från trean. Vi gjorde samma saker men vi hade
inte fredagskul längre.
Men sen när vi började Femman så fick vi nya lärare igen. Karin hade fått
ett jobb med bättre lön och hon sa att on hon inte tog det skulle hon ångra
sig. Då fick vi en lärare som hette Marianne och henne hade vi i matte och
hon var klassförståndaren i klassen. Sen hade vi Östen. Honom hade vi i So
och svenska. Han var jätte|rolig. Sen vår tredje lärare var Klara. Henne
hade vi i dom andra ämnena förutom i gympa där hade vi Marianne. Sen i
sexan fick vi en till lärare. Han hette Christian men han kallades Trisse.
Han var mer en hjälplärare. Han gjorde så vi kom in i datorsalen på
rasterna om vi ville. Honom gillade alla. I sexan då så åkte vi på en
klassresa till Fyn. Där var vi i 2 dagar. Det var jätte|roligt. Där hyrde
vi cyklar och sen på kvällen så grillade vi och hade roligt. På kvällen sen
så berättade Trisse spökhistorier för oss. Sen när man slutade
mellanstadiet så skulle man upp till en annan skola. Mina kompisar från
ettan till sexan fick jag inte i min nya klass. Men jag fick ju nya
kompisar. Sjuan och åttan var rätt långa och jobbiga, Eftersom vi gick
längre och hade mer prov och läxor. Nu går jag sista terminen i nian och
det kommer många prov. Men jag har fortfarand kontakt med mina gammla
klasskompisar.

Av: John Krispinsson
eleven har renskrivit uppsatsen

Mina skolår
Första året när man började sjuan så kände man knappt någon. De enda man
kände var ju de tre kompisarna man valde plus de man kände sen sen ”sen”
nr 2 är överstruket tidigare. De första veckorna så var man nästan bara
med dom som man redan kände. Efter ett tag så var man kompisar med alla. I
sjuan så var det mycket trams och bus. Jag tror man tog det bara på skoj,
men nu var det dags att få bra betyg så man kommer in på den linjen man
vill. Jag tror många inte tänkte på det Många tog det nog som man hade
gjort i sexan. Klart första året i sjuan så visste man att man inte skulle
få betyg, men det var där man skulle bygga ut grunden på betygen. Det tror
jag inte många tänkte på i första hand. Många i klassen trodde nog att allt
gällde i åttan att man började på G och sen får försöka bygga upp betygen
för VG och MVG. Men så var det inte. Klart första året så hade man inte så
många prov och arbeten som jag tror man får i åttan och nian. Själv så
tyckte jag sjuan gick väldigt snabbt och bra. För vissa i klassen så tror
jag vissa blev besvikna och vissa fick kanske bättre än vad dom trodde dom
skulle få. Vissa hade kanske mycket bra betyg för att börja åttan på topp,
vissa hade kanske mindre bra. Sen var det dags att börja i åttan. Som jag
trodde så var det mycket tuffare än i sjuan, för det var många nya ansikten
som lärare, som inte visste vem vi var och vad vi stod i betygen. Vi fick
en ny lärare gymnastik som inte visste vem vi var. Den läraren som vi hade
i sjuan kände oss väldigt bra plus han var en väldigt sträng lärare så jag
tror inte många elever i klassen tyckte om honom. Men han läraren vi skulle
ha sen var mycket trevlig och nästan för snäll mot eleverna. Så det var nog
därför de flesta i klassen tyckte om honom. Han sa till oss att han skulle
bara vara där halva åttan så han skulle inte sätta betyg på oss så han
skulle sätta de betyg som vi fick i sjuan. Så dom flesta i klassen blev
väldigt besvikna. Men han läraren vi fick sen tyckte jag bättre om än den
läraren vi hade som bara skulle vara halva åttan, så de flesta i klassen
var nog nöjda. Sen när det gällde matte och no så fick vi han lärare vi
egentligen skulle haft i sjuan. De flesta i klassen blev glada förutom jag.
Jag tyckte väldigt mycket om han läraren vi hade i sjuan. Han förklarade
väldigt bra men han läraren vi fick förklarade ännu bättre så till slut var
alla nöjda i allafall. Som jag sa innan så trodde jag det skulle vara flera
prov och arbeten. Jag hade rätt. Proven blev mycket svårare och arbeten
skulle vara på minst fem till tio sidor jämför med sjuan så skulle det
kanske vara minst 3 sidor. Samma som i sjuan så gick tiden väldigt snabbt.
Jag hade själv sänkt mig i ett ämne som var Tyska men annars så var betygen
samma som i sjuan. Precis som jag sa i sjuan så hade några höjt sig och
vissa sänkt sig. Sen var det dags för sista året och jag hade bestämt mig
att jag ville bli målare och då skulle man söka in på byggprogramet. Själv
så tror jag att de flesta var medveten om vad dom ska bli. Vi har bara gått
halva terminen så nu har vi redan sökt in på de program man vill gå på.
Självklart så blir mycket svårare och sen blir det mycket arbeten att göra.
Det är ju en halv termin kvar så allting kan hända, man kan höja och sänka
sig i betygen så kanske så kommer man in på det man vill bli. Som sagt det
är halva terminen kvar. Det var min krönika om mina skolår här på
axelsbergsskolan.

kära skolministern
Jag skriver detta brev till dig för att berätta vad man skulle kunna göra
bättre i skolan. Jag har ju gott i samma skola i 10 år snart och ska snart
in på gymnasiet. Skolan jag går på hetter Klövsjö skola och ligger Mitt i
samhället Klövsjö.
det är en ganska lagom stor skola som har alla klasser från lekis till
årkurs 9:o.
När jag gick i årkurs 3-5 så önskade vi Bandu mål och någon
klätterställning. Det fick vi när vi började 7:an. Men jag tycker alla
borde ha sådant på sina raster.
Nu när jag är äldre vill jag ha mera idrott i väkorna. Vi har två 50
minuters lektioner i väckan. Det vore bra om man hadde fler för man vaknar
till och kan arbeta bettre äfter en idrotts lektion.
Sedan tycker jag att det skulle vara trevliggare med lite roligare och
trevligare färger i klassrummen. det gör att man trivs bättre i skolan.
Man ska också ha tillgång till någon slaks biblotek där Man kan hitta fakta
om det är något Man forskar om t.ex. dattorer och internet är ocks ganska
vigtigt.
MVH Hans Johnson 9A i Klövsjöskola

//Emmy Johnsson 9B

Lära för livet
Jag hadde inte tänkt på det riktigt innan årskurs åtta.
Det var då det slog mig att ta vara på det här skolan ger mig.
Man får bara en chans.

När jag fick mina första betyg i årskurs åtta böev jag ganska besviken.
Med dom betygen hade jag inte kunnat välja vad jag ville. Det var bara att
börja ansträng sig i skolan.

Alla ämnen ger värdefull kunnskap
Men jag tycker att geografi är väldigt viktigt ämne för man studerar andra
länder och jämnför dom med Sverige.

Vi diskuterar om ekonomi
i olika länder om det är ett rikt eller fattigt land.
Vi diskuterar även om olika styren om ett land t.ex är kommunistiskt vad
det då menas med det
eller om det är kapitalistiskt styre.
Även om kriser som nu pågår med Irak, FN:s säkerhetsrådet och USA
Har USA någon rätt att attakera Irak?

Det ämnet har gett mig kunnskap om hur det är i andra länder och även hur
det är här i Sverige.

När jag har gått på universitetet vill jag ut i världen och resa och Jobba
då är det bra att veta något om den.

Även engelska är ett bra ämne att läsa, för det är ett språk som pratas i
stora delar av världen.
Det kommer man att ha nytta av.

Alla ämnen är viktiga i skolan det är för hela livet man gör det här inte
för en stund.
Man kan inte strunta i att läsa ett vist ämne om det är tråkigt.

För Alla Ämnen Är Viktiga.