Att byta skola
Jag ska berätta om hur det var innan, när och efter jag bytte skola. Jag
tycker det är en ganska rolig händelse, men samtidigt lite tråkigt. Allt
som jag berättar i den här novellen är sant. Hur det gick till ska ni få
höra nu:
Jag har bott i en av Sveriges mest kommenterade förorter, Den heter
Rosengård. Jag bodde där fram tills jag blev elva år gammal. Det var då jag
och min familj flyttade till Holma. Jag bytte skola när jag gick i femman.
Skolan som jag gick i fram till femman heter Hindbyskolan. I hela skolan
gick det bara två svenskar. De gick i den skolan bara för att deras
föräldrar jobbade där. Som tur var så gick en av dem i min klass. Nästan
halva skolan var bara turkar och somalier. Resten bland annat de två
svenskarna var det Zigenare, araber, syrianer och lite från alla världens
håll. På rasterna så samlades alla med sin likadana bakrund, dvs somalier
med somalier, turkar med turkar osv. På rasterna så var det ingen som
pratade svenska. Hade nån från Norrland kommit ner till skolan skulle han
tro att han var på nån flyktingförläggning. Men när jag gick där var det så
roligt. Min bästa kompis hette Aron. Jag glömmer aldrig honom. Varje gång
jag blir ledsen så kom han fram och pratade med mig, berättade roliga
skämt. Med klassen så gjorde vi massor med utflyckter. Efter skolan så
fanns det ett jättestort vit hus som var en fritidsskola. Dit gick nästan
alla och tog det bara lugnt. Jag gick i Hindbyskolan fram till halva
femman. Sen flyttade jag till Holma. Skolan som jag började i heter
Krokbäcksskolan. När jag och min brorsa (Mario) skulle gå dit för första
dagen så gick jag till vänster av den smala korridoren, min brorsa till
höger och min pappa i mitten. Alla mina nya klasskompisar gick fram till
min lillebrorsa och sa ”välkommen till våran klass Hamid”. Min pappa
puttade snabbt min lillebror tillbaka och puttade mig framot. Alla hans nya
klasskompisar kom fram till mig och frågde ifall jag var Mario. Min
lillebrorsa var och är större än mig. I den nya skolan var det snarare
tvärtom. Två med utländska bakrunder och resten svenskar. Min pappa tyckte
att det var en fördel med att jag jobbade och pratade med svenskar. Jag
kunde lära mig det svenska språket bättre. Jag blev snabbt kompis med de i
klassen. När det var rast gjorde vi ingenting annat än att leka. Jag tycker
att det var mycket roligare i Rosengård men samtidigt vad hade hänt med min
svenska om jag bodde kvar där. Jag tycker att det hade varit roligare i
Rosengård med kompisar. Det var mera utflyckter där men här i Holma är det
bättre att lära sig svenskan. Vi flyttade för min farsar affärer, vi hade
släktingar här och för mig och mina syskon.
SLUT!
Mina skolår
När jag var sex år började jag i skolan, med mina kompisar som var ett år
äldre. Men när ettan var slut och tvåan närmade sig insåg jag och mina
föräldrar att jag inte låg på samma kunskapsnivå som mina klasskamrater.
Mina föräldrar och jag kom överens om att det bästa för mig skulle
vara att gå om ettan.
Det var fruktansvärt jobbigt att behöva gå om en års-kurs och att
börja i en ny klass. Det var frustrerande att gå igenom allt jag redan lärt
mig. Men jag fick övertala mig själv att jag gjort rätt val.
Efter ettan så jämnade det ut sig med kunskaps nivåerna.
Klassen trivdes jag i och jag umgicks även med de äldre eleverna på
skolan. Allt var bra förutom lärarna jag hade. De var ganska uppblåsta och
glada men kunskaperna hos dem var låga.
Så att lämna låg- och mellanstadiet var en lättnad, inte bara för mig
själv utan även för mina föräldrar. De hade inte heller tyckt att mina sex
skolår varit särskilt givande.
Sjuan började jag här i Myrängen. Allt var nytt, nya människor, nya
lärare och nya sätt att arbeta i skolan.
Niorna tyckte man var jätte stora jämfört med en själv och de nya
killarna spanade man in.
Jag stormtrivdes med de mesta förutom en lärare som jag hade svårt
att komma överens med. Jag tålde han inte. Men situationen förbättrades
inte när jag slängde en snöboll i huvudet på han, eller när jag trakaserade
han.
Men när man gick i sjuan och var kaxig så trodde jag att man var
någon, någon som var cool och betydde någonting.
Såhär i efterhan, två år efter så skäms jag för hur elak jag var. Man
behandlar inte folk på ett elakt sätt, bara för att man tycker att någon är
ful.
Man ska inte gå på utsidan av någons skal, utan för vad som finns
inuti.
Jag har verkligen utvecklat mitt sätt att tänka och agera.
Jag tror att de tankar och värderingar som jag har idag är på grund
av min klass.
För när sjuan hade gått så slutade många av mina klasskompisar, som jag
hade gått med sedan lågstadiet.
Istället blev vi ihopslagna med våran föredetta parallelklass.
Jag var ensam och var tvungen att söka nya kontakter inom klassen.
Men när vi börjat trivas tillsammans fick vi reda på att vi var tvungna att
dela upp oss igen.
Den här gången till en stökig- och en ”ordningssam klass”. Jag
hamnade i den mer självdiciplinade, den mer ”ordningssamma klassen”.
Än en gång fick man få kemmin i klassen att fungera.
Vi har lyckats rätt bra måste jag säga. Det är kanske därför jag har
utvecklats som jag gjort. I och med att jag har bytt klasser några gånger.
Eftersom man varit tvungen att möta nya ansikten och åsikter som man
kanske inte alltid varit eniga om.
Det kommer bli tråkigt att sluta här i Myrängen samtidigt som jag
känner en lättnad.
Jag kommer sakna tryggheten av att vara äldst, men lättnaden till ett
större steg ut i vuxenlivet.
Så tänk på vad ni gör Myrängsmedlemmar, och lycka till!
Med vänliga hälsningar
Anna Oskars-Sandgren
Att byta skola
Första gången jag byte skola förändrades mitt liv till det sämre i början.
Ensam fick jag vandra runt på skol|gården medans de andra elever lekte
glatt tillsammans, de brydde sig inte om den nya eleven i deras klass.
I min andra skola var det annorlunda, jag hade vänner en lärare som var
snäll och omtenksam och där man behandlade varandra som en familj. Varje
dag ville jag vakna tidigt för att förbereda mig för skolan det enda
stället där jag skulle finna frid i mitt liv.
Men nu hade allt detta förändrats och jag skulle aldrig mera träffa mina
gammla kamrater igen.
För att uppnå kunskap som skulle ta mig långt i livet tvingade jag mig
själv till den nya skolan varje dag där jag påminde mig om att i en skola
skall man lära sig och endast de svaga ”har kul”, men det enda detta
intensiva tänkandet gav mig var ett nervöst betende bland de andra i
klassen.
Jag kunde inte redovisa utan att svettas bort 2 liter.
I min förra skola var jag aldrig nervöst bland kamrater eller lärare.
Jag fick helt enkelt vänja mig. Skolåren gick och jag var samma person som
för förutom att jag endast svättas 1,5 liter nu. Jag hade än inte lyckats
få en kompis eller någon att prata med. Genom tiden vissade jag mig vara en
av dem bästa eleverna i klassen, min populäritet höjdes och mitt liv
började vända sig mot en mer intressant väg. Folk ville prata med mig på
rasterna och på lektionerna.
Jag kände mig omtyckt nu, men en hemsk tanke spred sig i mina tankar.
Hur länge skulle det vara?
MIN SYN PÅ SKOLAN
Själv tycker jag att skolan är tråkig dom flesta sakerna e rätt gamla och
behöver fräshas upp. Det finns inte särskillt många aktiviteter heller.
Toalletterna på skolan ser för jävliga ut på dom flesta toalletterna finns
det ingen tvål och det blukar vara massa vatten på golvet och det brukar
inte finnas något toalletpapper heller men om det finns det så brukar det
oftast ligga på golvet. Det brukar också vara massa klotter på väggarna och
dom flesta speglarna brukar vara bortplockade och i bland finns det ingen
toalletsits heller. Så jag tycker att varje klass ska ha en eller två
toalletter var och alla i klassen ska ha en nyckel till toaletterna.
Det började i första klass och jag kände inte som andra. De flesta tyckte
det skulle bli roligt att börja skolan men jag tyckte tvärt imot, men i dag
är jag glad att jag har gått alla dessa åren
Jag började i en stor skola som var helt nybyggd från branden som brände
ner allt, så vi hade en väldig tur. När vi satt där den första riktiga
lektionen försökte man komma ihåg allas namn från namnlekarna och det var
ganska lätt för jag kände redan halva klassen från lekis. Jag kollade bakåt
och såg den blyga tjejen men jag brydde mig inte så mycket. Det gick tre år
med väldigt läta läxor och bra kompisar och nu skulle vi flytta till den
andra delen av skolan där de stora eleverna gick. Jag tyckte det var lite
ruggit för att det var så stökit och så var det en elev som gick i sexan
som hade misshandlat en liten kille som gick i fyran för att han hade en
grön mössa med ett paraply på. Jag kommer ihåg den så väl för att den var
så ful. Nu när jag började i fyran var jag rädd för att få en speciell
lärare som min syster hade haft, Ingrid Malm hette hon och var jätte stläng
och ful för den delen. Det böljade med att vi fick ett stort arbete redan
första månaden. Vi skulle skriva om våran fritid på minst 2 A4 papper. Jag
skrev som det var att jag och min bästis Daniel brukade vara i skogen och
leka när jag bodde hos min mamma varannan vecka och hoss min pappa spelade
jag bara dator, men Ingrid sa att om det skulle betygsättas skulle jag fått
IG och jag blev så arg att jag skolkade från lektionerna i en hel vecka.
Jag tyckte att en vecka var en lång tid på den tiden, men jag skulle inte
gjort så för jag träffade min nya fiende Pelle. Han hette Per-Erik men han
hatade det namnet och Kallade sig för Pelle. Jag tyckte ändå att det var
lite roligt att ha en fiende som Pelle för jag retade honom för Per-Erik
hela tiden.
I sexan så insåg jag att den blyga tjejen som hette Sara inte mådde så bra
för att hon hade ingen att vara med så jag och Daniel började ta kontakt
med henne och vi blev bästisar med en gång.
När vi skulle börja i sjuan så bytte man klass men man fick ta med sig tre
kompisar men jag valde bara två, Sara och Daniel. Vi hamnade i En klass som
var så tråkig, men det fanns en tjej som hette Malena, hon var grym men var
lite fjortis. Malena sa att hon hade en syster som var häxa och jag blev
nyfiken. Jag sökte på trolldom på internet och blev intresserad och började
spå med Tarot kort. Jag och Malena kom på det att vi kunde starta en
skoltidning och pratade om det med våran klassföreståndare Bertil. Han var
en grym gubbe och tyckte det var en bra ide.
Året gick och vi började åttan. Vi hade fortfarande våran skoltidning och
jag och Malena hade blivit ihop. Efter halva året så kom jag på en bra ide
att jag och mina tre kompisar kunde skapa ”Fem”, Fem står för de fem
hörnerna i ett pentagram, och dom tyckte det var en bra ide, men vi var
bara fyra och vi behövde en till, så vi satte en annons i tidningen för
skolan som jag tyckte var smart. Det kom några men inte så många och jag
valde Victoria, hon var en konstig mystisk tjej med rätt känsla för det och
jag och mina kompisar tyckte hon passade perfekt. Vi i ”Fem” hade möte en
gång i veckan i Skogen där vi hade gjort ett stort pentagram på marken och
vi hade våra så kallade ”Pentagram kvällar”, det var riktigt mysit tyckte
jag. ”Fem” blev ganska kända i skolan och fler ville vara med men det fick
dem inte. Vi hade våra möten och skolan gick bra.
Vi började i nian och fick nationella prov som jag tyckte inte var så
jobbiga och sluta med att jag skrev detta om mina minnen och vad jag tyckte
om min skolgång.
Jag började i åk 1 för 9 år sen, (1994).
Då tyckte jag det var spännande det var nåt speciellt som hände, för redan
första dan i ettan så fick jag gå ner till rektorns. Jag fick bytta klass i
6årsgruppen från d till e för jag fick inte vara i samma klass som Filip
Karlsson! För vi var för stökiga vi hittade på mycket bus, vi tog isönder
saker och vi stängde av strömmen och vi tog saker!
Vi var redigt olydiga. Jag harr goda minnen från Backskolan som jag gick på
då!
i 5:an fick vi höra att c och d klasserna var dom stökigaste som lärarna på
back hade vatt med om.
När jag började 6:an började jag skolka!
I början kom jag bara försent till alla lekstioner men sen var jag kanske 5
till 10 min på lekstionerna och under tiden var jag och hittade på
jävelskap tills mina kompisar fick rast så hittade vi på ännu mer.
Jag tog tillochmed nycklar till alla klassrum jag brukade smyga in i
klassrummen som det inte var nån i och ändra om och lägga häft|stift på
lärarnas stolar och det var kul!
Jag brukade ta telefonerna i klassrummen och ringa till olicka klasser och
även till rektorn, och så sa man t.ex att Dennis i klass 5c har fått
dampanfall ni måste komma upp och hämta han!
Sen sprang vi till då 5c klassrum och såg när rektorn kom upp och gick in
men sen efter en stund kom rektorn ut och började jaga oss! Sen fick jag
anpassad studiegång och fick sitta nere i ett rum hos rektorn!
Men det hjälpte inte för då hoppade jag bara ut genom fönstret!
Jag brukade gå till Klockarskogskolan och prata med kompisar!
När jag började 7:an så skötte jag mej i en eller två veckor sen började
det lika dant som det var på back.
Jag kom till skolan sent och jag sket i lekstionerna!
Jag fick börja på Prästängen då gick det bra men sen i 8 började jag skolka
igen jag fick börja jobba istället för att gå i skolan!
Det gick med bra ett tag men jag ville inte jobba för jag ville gå i skolan
och jag lovade att sköta mej!
Men det gick likadant med det sen började jag jobba 3 dagar i veckan och
gick i skolan 2 dagar! det gick med bra ett tag!
Sen fick jag inte gå kvar på Prästängen så började jag på Ågatan istället
det gick me rätt bra i början nu måste jag ha en assistent me mej som
kommer och hämtar mej på morgonen och är med mej i skolan så jag kommer upp
på lekstion!
Jag läser matte svenska och engelska! men jag är väldigt trött på skolan!
Men jag har ju inte mycket kvar nu och det ska jag väll klara Och hadde jag
vetat att det skulle bli så här så hadde jag nog sköt mej!
Mina Skolår
Jag har nu gått snart 9år i grundskolan. Det har varit 9 spännande,
jobbiga, lärorika och roliga år.
Jag kommer mista många roliga och trevliga klasskamrater och nu nästan
börja ett nytt liv i gymnasiet. När man ser tillbaka på klaserna och
skolorna man gått i ser man hur roligt det igentligen har varit.
Min första dag i skolan minns jag rätt så bra. Mamma och jag stog i hallen
påväg att gå. Väskan var packad och klar, sedan gick vi. Sedan satt jag
där, på stolen vid bänken i klassrummet. Jag kännde mig mycket liten
jämfört med 3:orna men ändå ganska stor inom mig. Jag befan mig nu på en
helt ny plats i en helt annan miljö. Nu var jag plötsligt minst, året innan
hade det varit jag som var störst på dagiset. Dagarna gick och jag blev mer
van med skolan och allt des innehåll.
Snart fick jag kompisar som senare skulle följa med mig upp i klasserna.
första året gick bra, men jobbigt tyckte jag. Jag ville bara sluta skolan
och vara hemma tills jag blev vuxen och började jobba. Men ändå förstod jag
varför jag var här och att det nog var bra i slutändan.
När jag började 3:an så blev allt mycket lättare, jag var duktig i skolan
och jag hade värkligen gjort skolan roligare. Nu var jag störst i skolan
och förväntningarna på nästa år blev allt större.
Så kom dagen då mellanstadiet väntade. Ny skola ny miljö och ännu mera
pluggande. Jag var nu minns igen fast denna gång hade jag mina kompisar med
mig. Det som skrämde mig mäst inför detta år var läxorna. Min kompis
sysster sa till mig att man fick läxor varje dag och mycket mindre raster.
Vi fick en magister detta år, mycket sträng och butter. Men han var ändå
mycket snäll och lyssnade på det man hade att säja. Detta skolår blev
mycket kompliserat. Våran magister blev mycket sjuk och vi fick vikarier
hit och dit. Detta ledde till att jag och min bästa kompisars mammor beslöt
sig för att vi borde byta skola. Och så blev det. Årskurs 5 osäker på om
det ska vara 5 började jag i en annan skola. Åren gick och vi blev allt
äldre. Själv blev jag allt mera studiemotiverad.
I högstadiets början så blev det en stor shock för mig. Läxor, arbeten och
prov, allt blev betyderligt svårare. Tankarna kring gymnasiet och betygen
blev allt större. Men jag pluggade på i normal takt och allt såg ut att gå
bra. Resten av högstadiet gick bra och nu sitter jag här i 9: an; betygen
är klara iallafall nästan, gymnasievalet klart. Tankarna och förväntninarna
kring gymnasiet är stora och nu är det bara att plugga vidare och vänta.
1. Mina skolår
Jag var sex år och skulle börja skolan om några timmar. Min kropp var full
av längtan, men jag tänkte inte så mycket på det, för jag sov då.
Egentligen så skulle jag nu börja ett år tidigare än alla andra, men det
var så oviktigt att jag knappt visste om det.
Min pappa följde mig till ett upprop i skolan den morgonen och jag är säker
på att det var blå himmel och sol den dagen. Jag och mina nya kamrater fick
en varsin bänk och vår lärare ropade upp oss. Det var min absolut första
dag i skolan. Andra dagen fick vi bekanta oss lite mer med kompisarna och
vi fick mat från McDonalds, antagligen för att visa hur snäll skolledningen
var. Sedan började skolan vara lite mer allvar och vi hade våra första
riktiga lektioner.
Första skolåret jobbade vi mest med svenskan och lite med matematiken.
Alfabetet gicks igenom bokstav för bokstav och dessutom så gick vi förstås
igenom siffra för siffra i matten.
Svenska hade jag aldrig svårt med, jag hade läst Tom Sawyer vid fyra eller
fem års ålder, så läsa kunde jag redan. Räkna kunde jag självklart också
och jag minns att jag alltid tävlade med alla andra i att ligga först i
våra lätta matteböcker.
Första året i skolan känns som om det var ett evigt lugn, då man verkligen
tyckte att det var kul att lära sig något nytt. Viktiga händelser i skolan
kommer jag inte ihåg, de minnena är som bortblåsta. Däremot i årskurs två
eller tre så tryckte en av mina kompisar upp en av mina andra kompisar mot
en vägg och han fick sluta i vår klass och börja i särklass. Det var
konstigt att han fick sluta i klassen för att ha spöat en annan tyckte jag,
men han var kanske allmänt stökig. Något mer kan jag inte minnas från
lågstadiet.
I fyran slogs tre klasser samman till två och vi hade en lärare på över 25
pratiga och småstökiga elever. Vår första lärare slutade efter ett halvår
ungefär, jag vet inte om han blev galen eller vad. Vi fick vikarier och
skolan blev jobbig för att vi nu hade så mycket att ta igen.
Tillslut fick vi en riktig lärare som var ung, nyutbildad och sträng men
ändå jättesnäll. Vi fick en läxa varje dag och jag försökte göra dem
någorlunda bra.
Det bästa med fyran, femman och sexan var att alla i klassen var kompisar
med varandra. Man kunde göra nästan vad som helst utan att vara rädd för
att man skulle bli totalt utskrattad eller mobbad. Det är fortfarande så
att jag inte kommer något riktigt speciellt som hände i mellanstadiet.
Några elever började i vår klass och några slutade. En annan kom tillbaka
efter att ha bott på Nya Zeeland i fyra år.
En dag så skulle jag välja vilken skola jag ville gå högstadiet i. Jag
följde mina äldre systrar och valde Örbergvikskolan.
Plötsligt kom jag att tänka på att jag hade gått hela sex år i skolan och
jag blev verkligen glad. Jag hade börjat sjuan och allt var stökigt, precis
som det skulle vara. Jag levde livet, men koncentrerade mig ändå på skolan
eftersom jag förstod att nu var det ännu mer allvar. Hela klassen hamnade
efter i SO-ämnena och jag hade åter igen fått en massa olika vikarier tills
vi fick en bra lärare. Efter det flöt skolan bara på, jag gjorde så gott
jag kunde på prov och i klassrummet.
Nu går jag då sista året i grund|skolan och jag har valt gymnasium, så jag
får sitta här och göra mitt bästa och se vad som händer.
Hej Skolministern! 7/2-03-Kalmar
Mitt namn är Elin, jag går i årskurs 9 på BC (BergavikCentrum), en hyfsat
bra skola i Kalmar för årskurserna 7-9. Det är lagom med klasser på skolan
och vad jag vet är det också lagom med elever i varje klass. Men så finns
det ju också, som alltid, mindre bra saker som man kanske skulle kunna
ändra, och en viktig sak är lärarna. Många lärare är jätte duktiga, vissa
kan däremot vara väldigt negativa, inte glada, har aldrig något posetivt
att komma med utan tjatar mest på klassen det kanske är för elevernas bästa
enligt dem men det blir inte så eftersom deras humor lätt kan ge dålig
stämmning.
Det finns också lärare som är allt för stränga hela tiden och ibland
även dem som rent ut sagt är tröga som man aldrig lär sej något nytt av.
Jag vet inte vad man ska kunna göra åt detta eftersom inte alla är på
detta viset, kanske räcker med att vara noggrannare vid anställningar.
Datorer är något som bör finnas på en relativt bra och modern skola
under 2000-talet. Visst här finns datorer men dem tänker alldeles för sakta
och många funkar inte äns. Jag skulle kunna tro att det är så på många
skolor och detta är något som borde ändras.
Tuggummi och mössa är förbjudet på lektionerna, och aldrig har jag hört
någon lärare eller annan ge en vettig förklaring till detta. Att någon har
mössa drabbar absolut ingen och tuggummi som är bra för tänderna och
dessutom gör att man tänker bättre stör ju inte heller någon så länge man
inte smaskar.
Och så är det rasterna, vet inte hur det är på andra skolor men rasterna
på BC, finns det absolut inget att göra. Man går runt, köper godis, pratar
och sitter i fritidsgården. Våran fritidsgård är fin och där jobbar väldigt
trevlig personal men på en lång lunchrast som ändå är för kort för att åka
någon annanstans behövs det något att göra. Man skulle kunna ha datorer,
tv, tv-spel eller tävlingar.
Nu har jag skrivit en hel del om min skola, men det finns andra saker
under själva skolangången som kan förbättras, en sådan sak är praktiken som
man har engång per år och i nian två gånger. Men det tycker jag skulle
ökas, skolan ska förbereda på framtiden, arbetslivet och det finns inget
som gör det bättre än när man kommer ut i verkligheten på prao.
En annan sak som kan förbättras är schemana. Man börjar runt klockan 800
och slutar runt 1500tiden, under dagen har man tio till femton minuters
rast mellan lektionerna och cirka 50 minuters lunch. Vissa dagar bara dem
”viktigaste” ämnena. Ett sånt schema kan bli lite jobbigt i längden. Jag
tycker att man kan få börja lite senare, dra in rasterna mellan lektionerna
till fem, tio minuter och förlänga lunchen så man hinner hitta på något,
dela upp ämnena lite och att fredagar ska sluta runt klockan 1300-1400. Men
det allra bästa vore ändå att ha flexschema så långt det är möjligt.
Tillexempel några dagar i veckan eller någon vecka i månaden i årskurs åtta
och nio.
Sen är det den vanliga disskusionen om maten och matsalen. Matsalen på
BC är fin, maten har helt klart förbättrats men där kan nog göras mer, man
tappar matlusten när man får en skitig gaffel eller ett skitigt glas, även
personalen där skulle kunna bli lite trevligare.
Har hört att skoluniform kommit på tal, det är inget jag tycker att man
ska behöva ha, jag kan iallafall inte se någon nödvändighet i detta. Men om
det skulle bli så tycker jag att alla skolor skulle ha det, annars skulle
nog problem uppstå.
Nu tror jag att jag har fått med allt. Tycker att det är mycket bra att
du tar reda på detta genom dem som verkligen är medvetna om det, så nu
tackar jag för mej. Lycka till!
MVH. Elin Granstedt
Mina skolår
För 9 ½ år sedan började jag i klass 1a på Kåreskolan. Min lärare hette
Lena Roske och var vad jag tyckte, världens snällaste lärare. Hon log
alltid med hela ansiktet. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var den
bästa dagen i mitt liv. Dagen då jag började skolan. Jag hade ju gått i
förskolan innan, men det var ju först nu som man blev stor. Nu började
allvaret. Det var ingen lek längre.
I 2:an fick Lena ryggproblem och blev långtidssjukskriven och vi fick en
vikarie som hette Gunilla. Hon var också väldigt snäll, men man saknade
Lena. Hon kom och hälsade på ibland, och gissa om vi blev glada! Tillslut
kom hösten som vi alla hade väntat på. Hösten då Vi skulle bli störst på
skolan. Hösten då Vi började trean.
Det var roligt att vara äldst. Vi fick order om att ta hand om småbarnen
och det tror jag att vi gjorde.
När slutet på vårterminen närmade sig fick vi lappar där vi fick skriva ner
vilka vi ville ha med till sin nya klass på Rånga skola. Då skulle våra 3
klasser slås ihop till 2. Strax innan sommar|lovet fick jag reda på att jag
skulle gå i klass 4b på Rånga med Kerstin Ronnevi som lärare. Jag hade fått
med mig alla som jag hade valt till min nya klass. Hösten kom och
Kåreskolan var pasé. Nu var det Rångaskolan som gällde. Nu skedde många
förändringar. Klasserna blev större, vi fick ny lärare och här fick man,
tro det eller ej, kopiera själv med lärarens tillstånd! Det var faktiskt
görfräckt för en 10-åring!
Nu började åren gå snabbare och snabbare och innan man visste ordet av, så
stod man i kyrkan och sjöng avslutningssånger. I femman satte våran klass
upp en pjäs som hette ”Herr Arnes Penningar” och var baserad på Selma
Lagerlöfs roman. Det var väldigt roligt och vi spelade upp den för resten
av skolan och för gamlingarna på ålderdoms|hemmet. Några av dom blev så
rörda att dom började gråta. Det var lite spännande faktist. När vi slutade
femman, slutade även våran lärare Kerstin på skolan. Hon skulle jobba på en
skola på Smögen där hon bodde. Så när vi började sexan fick vi en
nyutbildad lärare som hette Karin Jansson. Detta året gick snabbast av
alla. Vi hade verkligen jättekul med henne. Vi var med i Chalmers
tekniktävling och kom på delad andraplats. Priset var 4000 kronor som gick
till våran klassresa. Och den blev verkligen ett minne för livet. Karin
hade seglat mycket innan hon blev lärare och våran klassresa blev en tur på
tre dagar med en stor segelbåt som hette Mariza. Vi blev indelade i grupper
och fick hjälpa till med allt. Resan blev väldigt lyckad. Återigen var det
dags att välja vilka kompisar man ville ha med sig till nästa skola och
klass. Nu fick man bara välja 2 killar och 2 tjejer.
Jag hamnade i klass 7d med Magnus Olofsson och Roger Karlsson som
klassföreståndare. Det var spännande att börja sjuan. Man var ganska långt
hemifrån med nya klasskamrater som man aldrig träffat förrut. Här skedde
också många förändringar. Vi fick ämneslärare, vilket vi inte haft innan
och vi hade lektioner i olika salar i stället för en och samma hela tiden.
Man fick nu ta mycket mer ansvar för sitt eget lärande och att passa tider.
Nu var det ingen signal som hördes på 2 kilometers avstånd eller någon
lärare som stod och ropade ”7d ska in, 7d ska in”. Återigen var det dags
att ta ett steg närmare vuxenvärlden.
Vi gjorde många aktiviteter med vårat arbetslag 7: up. T.ex. så hade vi
mini-VM i friidrott och turnering i fotboll och ultimate fressbee. Våran
klass vann den turneringen både i 7: an och 8: an. Nu var det dags för våra
första betyg. Det var för mig ganska spännande och pirrigt. Men det var
inte så farligt och jag var nöjd med mina betyg. Andra var mindre nöjda.
Sommarlovet kom och vi hade klarat av två år på Bunkehed|skolan. Nu
återstod bara ett. Troligtvis det tuffaste. Skolår nummer 9 i ordningen.
Nu började allt snack om gymnasiet: ”Vad ska du välja?” I stort sett hela
höstterminens stora samtalsämne var gymnasie|valet. Men det skedde andra
saker på skolan också. Vi fick en efterlängtad ny gymnastik|sal. Den är
tullstorlek (40 x 20 m) och är jättefin.
Vi visste att snart skulle de nationella proven komma och nu sitter jag här
med skrivkramp!
Jag skulle vilja säga att skolgången består av två huvudsaker:
Beslut och Förändringar. Troligtvis gör hela livet det, och skolan är en
bra förberedelse för framtiden som man bör ta vara på.
