Elevens uppfattning av läraren: 2

Hej Skolministern!

Under alla dessa år som Jag har gått i skolan har jag samlat på mig
intryck, som är både bra och dåliga. Det finns många saker som är dåliga,
som t.ex. håltimmar. Istället för att ha hål|timmar så kan man få sluta
tidigare. Man har iallafall inget att göra på håltimmarna. Det är ju
alldeles för stressigt i skolan. Allting ska gå så fort. Och så hinner man
inte med, då får man lov att ta hem och jobba. Det är ju då man vill koppla
av och inte tänka på skolan. En annan viktig sak är att eleverna inte får
vara med och påverka. Lärarna och rektorn bestämmer nästan allting.
Eleverna borde få större inflytande i skolan. Och kunna bestämma mer.
Lärarna är alldeles för fega i skolan. När en elev är stimmig och håller på
att störa andra, så vågar läraren inte slänga ut eleven. För lite pengar är
ett annat problem i skolan. Vi har knappt pennor att skriva med. VI märker
hur man skär ner på pengarna till skolan. Det drabbar både eleverna och
lärarna.

Det är svårt att komma på något bra med skolan. En sak är maten, den är
väldigt god för det mesta. En annan sak är att lärarna är snälla och
hjälpsamma. Även fast det finns mycket att klaga på, så har jag lärrt mig
en hel del i skolan.
Så här vill Jag att skolan ska se ut. Eleverna ska få bestämma mer. Det ska
inte vara lika stressigt med prov, uppsatser och läxor hela tiden. Proven
ska vara mer utsprida istället för att det ska vara flera prov samma vecka.
Hål timmarna ska tas bort, så att eleverna får sluta tidigare. Sen vill Jag
ha mer praktiskt arbete, och mindre läsning och skrivning. Vi skulle få
använda datorerna mer också. SÅ tycker jag att skola ska se ut.

Hälsningsfras? Enkelt innehåll. Styckeindelning saknas. Avslutningsfras
saknas.

Jag gick igenom dörrarna och såg hur alla blängde på en som om dom sett ett
spöke. Det kändes obehagligt att gå genom alla oändligt långa korridorer,
och höra hur alla viskade då man gick förbi. Till slut kom jag fram till
rektors|expeditionen där rektorn och mina nya klassföreståndare stod och
väntade. Jag kunde känna pulsen slå då jag klev in i rummet, och då jag väl
satt mig ner kände jag mig som en dvärg bland jättar. Jag kunde inte prata
ordentligt utan mumlade bara i ett försök att få fram något svar på alla
frågor. Om bara mamma eller pappa varit där hade man iallafall känt sig
lite mer säker. Det var som om det satt en stor klump i halsen om man kunde
inte yttra ett ord. Efter något som kändes som en evighet fick jag äntligen
gå. Mina klassföreståndare eskorterade mig fram till ytterdörren och när
jag väl klev ut ville jag bara springa men istället gick jag lugnt till
skolan var utom synhåll och sprang sedan som om det gällde liv eller död.
Väl hemma i hängde jag av mig den gamla, trasiga jackan jag fått av
brorsan, tyvärr dog han förra vintern i en bilolycka. Jag saknar han, han
brukade ställa upp för mig när jag hamnade i trubbel. Med honom kände jag
mig säker. När jag klev in i köket sken mamma upp som en sol och började
genast ställa frågor om det varit. För att inte göra henne besviken sa jag
att alla varit trevliga och att jag redan skaffat mig kompisar. Sedan gick
jag raka vägen till teve-rummet och satt där tills jag somnade. Nästa dag
var det lördag och hela familjen var samlad till frukosten. Allting var
tyst, ingen ville heller bryta tystnaden även om jag såg att min syster
hade någonting att säga. Till slut bröt pappa tystnaden och frågade hur det
varit på skolan även om han var helt ointresserad om svaret. Bara för att
testa hans uppmärksamhet sa jag att hela skolan var full av kriminella som
bar vapen på sig. Pappa bara fortsatte att läsa sportbladet. Jag gick sedan
upp på mitt rum och slog på stereon. Strax där|efter bankade syrran på
väggen, ett tecken på att musiken var för hög. En stund senare kom mamma in
med ett leende på läpparna.
– Ska du inte ta och ringa till nån av dina kompisar, sa hon. För att inte
göra henne besviken lyfte jag på luren och låtsades slå ett nummer.
– Hej, är det Klas? Vill du göra nåt, typ fara ut och cykla eller nåt? Bra,
då kommer jag till dig. Hej då!
Jag gick ut i hallen och tog på mig skorna och jackan
– Jag kommer hem om ett tag! skrek jag då jag gick ut genom dörren. Jag tog
cykeln och bara trampade utan att veta vart jag skulle. Jag hinner sitta
där länge innan en kille i samma ålder kommer cyklande. Jag försöker
ignorera honom men precis då han ska passera bromsar han in, och får fram
ett nervöst
– Hej
Jag mumlar nåt i gensvar, sedan är det tyst en lång stund innan han vågar
säga nåt mer
– Det är du som är den nya killen, eller hur?
– Ja, svarar jag
Det tar ytterligare en stund innan han yttrar sig igen
– Du. vill inte, typ följa med och cykla.. eller nåt
– Kan jag väl göra, svarar jag lågmält. Jag sätter mig på cykeln och vi far
iväg. Efter en stund börjar vi prata och jag får veta att även han gillar
att sitta framför tv: n och datorn. När vi cyklat en bit stannar han till
– Här bor jag, säger han stolt
– Jag skulle inte kunna få ditt nummer, frågar han sen
Utan att svara plockar jag upp en liten papperslapp och skriver ner det och
ger det sedan till han.
– Jag kanske ringer imorrn säger han då jag cyklar iväg. För första gången
känns det som om jag fått en riktig kompis.

Min syn på skolan :

Hej Skolministern

Jo det var ju det med skolan. Den är bra till viss del.

Lärarna är bra, de flesta av dem. De lär ut bra. En lärare på 28 elever är
på tok för lite. De hinner inte hjälpa alla. Man behöver ju olika mycket
hjälp.
Tiderna är absolut inte bra. Man börjar för tidigt och slutar alldeles för
sent. När man sedan kommer hem. Ska läxorna göras. Jag fick sälja min häst
pga. Studier. Det är inte rätt. Vi går i skolan för att lära oss. Inte för
att förstöra vår ungdom.

Maten kan bli en förbättring. Den är oftast god men det finns dom som
nästan aldrig äter. Maten kan vara mera vanlig. Istället för rissotto,
ravijoli och fiskgratäng kan man få pasta istället. Elever äter mer och
orkar mer under dagen. Sedan så är det faktiskt så att vegeterianer får
sämmre mat. Sedan tycker jag deras mat ska stå framme som alla andras mat.
Muslimsk mat ska med finnas.

Lokalerna dom är bra men kan göras trevligare. En trevlig målning, finare
gardiner.

Bänkarna vi elever sitter vid kan göra bättre. Högre bord. Mjukare stolar.

Taken är inte så bra. Det regnar in och det kommer att bli mögligt på
väggarna till slut. Då blir luften i koredorerna inte så bra häller. Det är
vi elever och lärare som andas in den dåliga luften. Man kan bli sjuk.

Skolgården är inte bra. Finns ingenting att göra på håltimmerna. Man skulle
kunna skaffa något lusthus att va i. Det skulle göra till-varon på skolan
bättre.
Eleverna är inte så trevliga mot varandra. Det förekommer mobbning och nior
går på små sexor. Det är fegt och elakt. Man borde innskaffa änglar. De
hjälper dom som har det svårt. Det skulle vara trygt att ha änglar på en
skola.

Skolämnena är bra. Det borde vara mera idrott på en skola. Det är skoj och
bra för hälsan.

Chemat är inte bra man skulle kunna göra det bättre. Det är mycket
håltimmer. Man skulle kunna ha lektion där och sluta tidigare.

Detta tycker jag ska för|bättras. Mycket är bra När det gäller skolan men
mycket är även dåligt.

M.V.H. Anna, Lindahl.

2. Att byta skola/klass.
Ljuset sipprar in genom parsiennerna och dansar ner för hennes samets
lena hud. Hennes hår ger en svag doft av rosor och hennes ögon är fridfullt
slutna. Jag vet att hon är vaken, man ser att hennes ansikte ler. Jag har
inte berättat för Jennifer än att jag ska flytta ifrån Göteborg och bo med
mamma och hennes nya kille i Stockholm. Långsamt öppnar hon ögonen och ser
upp på mig, hennes leende är bländande och hon viskar:
”Jag älskar dig.”
Jag sluter ögonen och sväljer nu berättar jag det…
Ner för hennes kinder rinner tårarna och jag känner knivarna hugga i mitt
bröst.
Vi satt där nakna med de vita lakanen om oss och jag höll om hennes
skakande kropp länge.
Vi skulle åka samma dag och det var sista skoldagen här för mig.
Hon drog handen genom mitt långa svarta hår innan hon försvann bland vimlet
i skolans korridorer. Jag anade att det var sista gången jag såg henne. Vid
skolbänken satt jag bara och drömde mig bort med klumpen i halsen. Långsamt
tog jag upp min fick kniv och började rista in ”PULVER” i bänken. Det skrev
jag på ställen jag aldrig ville glömma.
Dagen tog slut och jag lämnade alla mina nära och kära. Jag skulle få
fortsätta första terminen på gymnasiet uppe i Stockholm. Bilen körde
utifrån parkeringen och snart var vi i Stockholm. Morgonen smög sig på och
solen lyste in igenom fönstret, men ingen Jennifer.
Mammas nya kille Roy körde mig till min nya skola.
De stora glasdörrarna gled upp framför mig. Ett klassrum steg jag in i och
det blev så tyst att man kunde höra en knappnål falla till golvet.
Där stod jag med mörka trasiga jeans, gymparedojor, nit skärp och nit
armband.
Där satt dem med ljusa skjortor, diesel byxor och bakåt slickande
frisyrer.
De sänkte blicken och låtsades inte se mig.
Läraren presenterade mig. Jag hörde mitt namn mumlas i klassen. ”Jakob…
Jakob… Jakob.”
Tjejernas blickar betraktade mig nyfiket, men av killarna fick jag bara
hatiska blickar.
ny sida
Lektionen fortsatte och det blev rast.
Jag stod och snackade med ett gäng tjejer när en stor kille kom fram och
slog mig med knytnäven över ansiktet.
”Du hör inte hemma här!” Skrek han. Jag blev rasande och efter en stund
hade jag låst fast honom mot golvet.
Dagarna var långa och det blev en vana för mig att försvara mig. Varenda
dag ringde jag ner till Jennifer och det hände att hon grät. Det kändes som
om jag var fast i en ond cirkel.
Allt jag ville var att få se henne igen, jag hade ångest och allt jag ville
ha var henne.
tre oläsliga rader
Men planerna ändrades hastigt en dag, mamma och Roy gjorde slut och vi hade
ingenstans att bo. Vi skulle flytta till Umeå, men det skulle dröja en
vecka ungefär.
De få kompisar jag hade fått skulle jag nu få säga hej då till. Egentligen
kände jag inte för det, dem var ändå bara några falska opålitliga personer
som hade svikit mig, gång på gång.
Jag var ute och gick på morgonen precis innan vi skulle åka.
Jag lutade mig mot ett träd och tände en John Silver cigarett. Slöt
långsamt ögonen och bara lyssnade på fåglarnas kvitter. Tystnaden bröts av
att jag hörde ett hårt slag och trädet skakade till en aning.
Där stod fyra enorma killar med basebolls trän. Innan jag hann reagera
kände jag slagen svida in mot kroppen och jag fick svårt att andas. De
hejdade sig och sprang helt plötsligt iväg och jag stapplade mig tillbaka
hem. Satte mig i bilen och lät den föra mig hela vägen till Umeå. När jag
kom fram ringde jag till Jennifer, hon grät när jag ringde. Hon berättade
att hon skulle åka till Spanien hela sommaren och att vi aldrig mer skulle
kunna ses. Det var en hemsk tystnad i telefonen… Jag hörde hennes
spruckna röst viska:
”Du kommer alltid finnas i mitt hjärta… men det är bäst att vi säger
adjö…”
Jag lät telefonen sjunka… la mig på sängen och såg allt svartna. Den
natten sov jag inte mycket. Det var som ett villovarv av frustration. Mitt
liv var bara ett av tusentals… Nu när allt var borta kände jag hur jag
långsamt tynade bort, det var som enh djup sömn i en tystnande dimma.
Sommarens ljus var grått när det lös in igenom mitt fönster, jag låg och
lyssnade efter regnet. Det var så längesen nu att jag hade glömt bort hur
det kändes att komma hem. Jag kände en ocean av förtvivlan strömma igenom
mig. Jag reste mig upp och drog för gardiner, nu slapp jag se världen.
På min säng låg jag hela sommaren och bara väntade på nästa skoldag.
Musiken som strömmade ur mina högtalare och röken som pyrde från mina John
Silver ciggaretter. Så kom den regniga morgonen jag hade väntat på. Jag
steg ut i regnet och med tunga steg gick jag mot skolan.
Tomheten skar i mig när jag gick igenom korridorerna. In i en ny klass. Jag
undrade ifall jag kanske skulle passa in här istället, jag tänkte på den
underbara solen i Göteborg. Människor skrattade och var glada över att
träffa varandra. Men jag hade ingen att vara glad över att träffa. Tanken
slog mig att jag kanske inte visste hur man pratade längre.
Jag blev förvånad när människor gick förbi och log mot mig, när jag satt
där på en bänk. Det verkade annorlunda här faktiskt. Vissa presenterade
sig, men andra gick förbi och lät mig förbli osynlig.
Jag satt där i mina tankar och märkte knappt att det kom fram en tjej till
mig. Hon presenterade sig glatt. Sarah hette hon och var tydligen från
USA.
Det kändes som en mörk värme la sig över mig när jag lyssnade på hennes
röst. Hon hade tydligen sett mig förut och det kom fram att vi var grannar.
Hon verkade ha en själ.
Senare på dagen gick vi på ett cafè som låg i närheten av skolan.
Chokladkoppen hette det visst. Fler människor från skolan kom och slog sig
ner vid oss.
Jag fick en mystisk känsla av obehag, de verkade så annorlunda. Men det var
inget fel på dem. Dagarna gick och jag famlade fortfarande i mörkret. Men
vid min sida hade jag Sarah och de andra.
Skolan var verkligen kass, som ett dött hav av människor. Här gick
verkligen inte att trivas och mina tankar var fastetsade vid Jennifer. Jag
låg på min säng när Sarah kom in i rummet. Hon såg nerstämd ut när hon såg
på mig. Jag vet inte var det var med mig, men det kändes som ett djup av
mörker inom mig. Rummet var dimmigt av all cigarett
rök och ur mina högtalare hörde man Jocke Berg i kent sjunga låten 747.
Stillsamt slog hon sig ner bredvid mig. Viskade försiktigt:
”Jag ska hjälpa dig, Viktor”
Hon knöt en trasa runt min arm och förde långsamt in sprutan i min arm. Jag
var helt lugn när jag kände ruset av heroin strömma igenom min kropp. Hon
la sig bredvid mig och smekte försiktigt min kalla kropp. Vi fullbordade
det hela vägen ut och det kändes som om jag var död.
Tiden gick och då och då fick jag den så kallade hjälpen. Skolan såg jag
som ett moln, alla människor var likadana där och alla stod de på rad
framför mig.
Min mamma hade tömt huset. Allt var ihop packat och hon tryckte ner mig i
framsätet, utan att säga ett ord. Jag hörde motorn gå igång och vägen flög
framför mig.
Det kändes som år och en morgon vaknade jag upp i en säng. Det första jag
gjorde var att ta min sista sil. Ruset var som en viskning av det okända.
och mitt huvud var tomt. Mamma körde mig någonstans, en skola och
försiktigt förde hon mig in i ett klassrum. Det var bullrigt och hög ljud
nivå.
Jag satt och stirrade ner i bänken i timmar.
Det var säkert fem bänkar i mina ögon.
Det började avta och långsamt började jag tyda någon inristat i bänken. Jag
spärrade upp ögonen och stirrade blint ner på ordet. Det stod ”PULVER”! Jag
gick fort ut ur klassrummet och ut i korridoren där det vimlade av
människor. Tusentals ögon snurrade runt. Ur folkmängden fick jag syn på de
fridfullt tindrande ögonen. Det bländande leendet och ord viskades inuti
mitt huvud:
”Jag älskar dig.”
Jag insåg vart jag var och vem jag igen hade funnit.
Solen lyste starkt rakt in i mina ögon, jag var hemma.

Att byta skola/Att byta klass

Nu sitter jag här på tunnelbanan på väg mot min nya skola och mitt nya
liv.
Idag börjar mitt nya liv tänker jag, undrar om den nya skolan är lika fin
som Hökåsen skolan.
Jag kliver av tunnelbanan och känner en stor klump i magen det var inte
långt till skolan ifrån centralen jag gick – ett par hundra meter och såg
den nya skolan den såg helt okej ut tyckte jag. Jag sprang uppför trapporna
och tänkte gud va pinsamt försenad till min första lektion i min nya
skola.
Jag sliter nästan rycker upp dörren och går in i klassrummet min nya lärare
reser sig sakta upp och frågar vad har vi här då? Jag svarade Daniel
Svensson jag är ny här var ska jag sitta?
Inte så bråttom säger Agneta Jonsson min nya klassföreståndare.
Jag tänkte att du skulle få presentera dig lite mer utförligt först okej då
svarar jag blygt, Hon fråga vad var det du sa att ditt namn var? Daniel
Svensson svarade jag okej Daniel var kommer du ifrån

– Jag kommer ifrån Västerås
– Har du några syskon?
– Nej det har jag inte
– Vad heter din mamma och pappa då?
– Min mamma heter Janet och min pappa heter Anders.
– Kan du berätta lite om dig själv?
– Okej då.

Som jag har sagt heter jag Daniel Svensson och är ifrån Västerås, jag är 15
år gammal och jag har inga syskon jag flyttade till stockholm för två dagar
sen! På min fritid spelar jag handboll och är med kompisar.
Det var ungefär allt sa jag belåtet och frågar var jag ska sitta Angne|ta
säger att jag kan sitta brevid Lena vem är Lena frågar jag lite blygt det
är hon längst ner till vänster. Första lektionen gick ungefär som jag hade
tänkt mig jag försökte sätta mig in i vad det var dom arbetade med.
Jag har redan hunnit skaffa mig nya kompisar en av dom var Lena hon jag
sitter brevid, nu är det dags igen tänker jag den andra lektionen i
Min nya skola och ämnet är engelska denna lektionen var lite mindre pinsam
för den här gången behövde jag bara present|era mig för min nye engelska
lärare. Hans namn var Amir Ashemmisu i engelskan höll vi på att jobba med
Harry Potter och det var skönt för det måste ju varit en slump att vi
jobbade med precis samma sak i min gamla skola.
Nu sitter jag på tunnelbanan på väg hem till vårt nya hus.

Veckorna gick snabbt jag passade ganska bra i Stockholm men självklart
tänker jag myck|et på mina kompisar.
Idag var det dags vi ska ha nationellt prov i svenska Jag hade verkligen
förberett mig för detta provet genom att ha fått mycket söm|n på natten och
ätit en stadig frukost.
Nu sitter jag vid min bänk och väntar på att få provet jag kollar på Lena
och jag märker att hon är precis lika nervös som jag.
Nu har jag fått provet och läst igenom alla teman man fått att skriva om
jag fick nästan lust att skrika så glad blev jag när jag såg att det fanns
en punkt som passade mig perfekt. Att byta skola/Att byta klass.

Jag började skriva jag skrev så svetten rann ner i pannan och att
skrivkra|mpen kom i handen.
Jag skrev så här Jag heter Daniel Svensson jag bor i Hökåsen I mil utanför
Västerås jag går på hökåsen skolan och mina favorit ämnen är Idrott och
Svenska och Eng|elska.
Jag har massor med kompis|ar och jag trivs jättebra. Men en dag när jag och
Patrik min granne och väldigt bra kompis gick hem från skolan såg vi något
väldigt konstigt när vi kom runt kröken vi mitt hus Vi såg ett par flytt
gubbar som stod och pratade med min pappa Patrik gick hem till sig och han
sa att jag skulle ringa sen och det skulle jag Jag gick in i huset och sa
hej hon svarade inte då fråga|de jag vad är det? hon svara|de din pappa har
blivit erbjuden ett jobb i sto|ckholm så vi ska flytta i över morgon jag
blir helt chockad det enda jag får fram är ska vi flytta mamma sa ja det
ska vi jag kastar min skolväska och springer in på mitt rum och ringer in
till Patrik och berättar den tråkig|a nyheten Patrik tog det så där först
fråga han om jag kunde hälsa på en massa gånger Det lovar jag svarade jag
med en darrande stämma. Jag kommer nog inte till skolan Imorgon sa jag till
Patrik jag måste packa, kan inte du säga till alla att ja ska flytta för
jag hatar avsked okej säger Patrik hälsa alla att jag kommer och hälsa på
och att jag kommer att sakna dom.
Nu är jag påväg ut ur huset och där står Patrik troget som en hund och
väntar på att säga hejdå jag kramar om min vän och säger hejdå och säger
lova att ringa han lovar.
Nu sitter jag här i stockho|lm och gör mitt nationella prov i svenska och
tänker tillbaka på den tid som har varit.
Den enda skillnaden jag har märkt av att va i stockholm är att man fick
mycket mer hjälp i Hökåsen för klasserna är mycket större i stockholm och
att skolan är typ dubbelt så stor som min gamla skola.

Att byta skola

Det var en underbar varm dag i slutet på maj. Solen sken och Malin som gick
i klass 6b badade i det soldränkta vattnet. Klassen var tillsammans ute och
badade, detta var den sista utflykten tillsammans med klassen. Det var
nämligen skolavslutning dagen därpå.

Eleverna i den här klassen hade gått alla sina skolår till|sammans och alla
stortrivdes. Varför måste jag byta skola? tänkte Malin. Jag trivs ju så
bra. Men på ett sätt kände hon att det skulle bli spännande med ny skola
och nya kompisar. Nästa stopp högstadiet!

Flaggan hissades samtidigt som tårarna föll. Det var skol|avslutning och
för 6: orna var det deras sista dag på skolan.
Malin höll Annas hand när de sjöng alla varma sommar|sånger på
skolgården. Anna och Malin var bästisar och kunde jämföras med magneter. De
satt ihop. Men de skulle separeras nu till 7: an. Malin skulle inte ha
någon med sig som hon kände till nästa skola. Bra eller dåligt?

Sommarlovet var underbart och led mot sitt slut, och den nya skolan fanns i
tankarna. Skulle lärarna vara lika snälla och bra? Skulle klassen få lika
bra sammanhållning som 6b? Det var så mycket att tänka på, men nu var
sommaren här och den skulle inte gå till spillo, tänkte Malin och slöt
ögonen för solens varma strålar.

Dagen kom och Malin stängde bildörren när hon tackat sin mamma för
skjutsen. Nu var hon utanför skolan, som var så mycket större än hennes
förra.
När hon gick in i skolan tänkte hon att det här ska bli hennes
vardagssyssla de närmaste tre åren.
Dörrarna stängdes bakom henne.

”Dagboken
Hej Dagboken! Bytet har varit jobbigt. Det är en stor förändring. Jag har
varit där i en vecka nu och det känns inte bra. Alla tjejer i min klass
känner varandra sen innan och ingen pratar med mig. Killarna är inte alls
som i min gamla klass. De umgås inte med tjejer. Allting är så tråkigt, jag
är så ensam och tom på skratt.
Men det kanske blir bättre senare. Vad ska jag annars göra? Skriver
snart igen.”

Veckorna gick och förbättringen kom aldrig.
Hon tänkte tillbaka på sin älskade klass 6b. Den tiden var så bra! Hon
trivdes. Det var precis som en jordgubbstårta, alla fina, goda jordgubbar
samlade tillsammans på toppen av tårtan. Alldeles positiva! Så känner Malin
för sina gamla klasskamrater.
Nu var allt som en hög betong.
Tungt och grått.

Ensam, längst bak i klassrummet, tyst, kutryggad, kort sagt, ensam.
Bara tittande, som genom en tjock glasruta, på tjejgänget som
skrattade och levde.

Malin var mobbad. Hon hade inte gjort någonting. Ingen hade gjort något
särskillt mot henne heller. Men sårad nog var Malin när hon alltid var
själv. Hon var så ignorerad, tills den dag då Fredrik satte sig bredvid
henne på svenskan. Hon bara kom fram och satte sig ned och sa hej.
Malin var helt stum och tyst, men inuti sig kände hon hur hon växte
tillbaka till sig själv.

Nu, nu kom stunden Malin hade inväntat dessa långa månader i skolan. Från
och med nu var Fredrik och Malin jämt tillsammans. Nu var Malin sig själv
igen, den skrattande, glada, söta Malin. Nu.

Hon umgicks med Fredrik och alla killar. Hon trivdes. Tjejerna var nu
istället avundsjuka på henne istället för att tycka att hon var en
bortglömt flicka i hörnet. Det här var vändningen och den skulle bara
fortsätta uppåt.

Anna och Malin höll kontakten och träffades och pratade om allt. Anna hade
inga problem i sin skola med någonting. Deras nästa diskussion började
Malin med:
”Jag tror att jag gillar Fredrik! Han gav mig en ros på alla hjärtans dag!
sade hon och skrattade.

Så fortsatte det. Fnittrande och mysande en Lördagskväll hemma hos Anna.

”Det viktigaste vi har är varandra”
Det lyder om:
Kompisar, Familj som kärlek. Tycker jag iallafall.

(Mina skolår och) min syn på skolan.

Hej!
Nu så har snart jag och alla andra 87:or gått ut grundskolan. Våra lärare
bad oss då skriva ett personligt brev om våra tankar, förslag och minnen,
som vi har haft under våran skoltid.
Vi börjar väl med lågstadiet.
Då så gick jag i en skola på landsbygden. Denna skola undervisade på ett
lite mer annorlunda sätt, allt var rätt så fritt. Våra salar hade alltid en
soffa i sig, minst en data och några bord med stolar. Det var mycket
hemtrevligt över skolan. Vi hade inga riktiga lektioner utan ”eget arbete”,
då vi fick välja mellan grundämnena, ”forskning”, idrott, utedag och lek.
Genom detta fick vi lära oss att ta mycket ansvar, det var inte riktigt
alla som klarade detta, och fick då svårare senare i livet. Enligt mig så
skulle vi haft det lite mer kontrollerat, vi var för unga för så mycket
ansvar.
Lunchen är väldigt viktig, det är b.la. den som gör att vi klarar dagen.
Maten på skolan var hemlagad och väldigt god. På rasterna var vi tvungna
att vara utomhus, i efterhand så tycker man att det var bra.
På mellanstadiet gick jag på samma skola, med samma lokaler.
Grundämnena var utlagda på schemat, men vi hade även lite annat som drama,
bild, idrott och slöjd. Under mellanstadiet förlorade alla kontrollen,
ingen från våran skola i denna årskurs kan multiplikationstabellerna. Så nu
på högstadiet har det blivit svårt i matematiken. Ett annat ämne som inte
fungerar är idrotten. Varför? Det är rädslan som gör det, att man inte är
lika bra som alla andra, att man ser olika ut.
Sen kom vi upp på högstadiet.
Det blev tidiga morgonar och sena eftermiddagar. Det blev mer lektioner
inlagda på schemat. Man fick nya vänner, och en ny personlighet. Skolan i
sig var uppbyggd på ett annat sätt, denna skola var utsliten. Men
lektionerna funkade bättre man fick känna att man lärde sig något. Men man
får även ta ansvar på högstadiet med läxor.
Maten var en stor skillnad, man slutade äta lunch och förlorade mycket
energi.

Det som måste förbättras i skolan är:
– De utslitna lokalerna, om eleverna får vara med och rusta upp dem,
kommer man inte förstöra.
– Att få eleverna äta lunch, kan man få genom att låta maten se
aptitretlig ut.
– Att få eleverna medverka på idrotten är att sätta in hyttar/bås i
omklädningsrum. Få vara med och bestämma, och ha flera alternativ.
– Mobbningen finns det bara ett sätt, att lära sig acceptera varandra.


+
Du ger vissa svar på frågorna du ställer.
Bra att du tar upp hur du tycker de första åren i skolan påverkat dig och
dina kamrater.

–
Du kunde ha utvecklat dina resonemang lite.
Tydligare ämnesval.

G+

UPPGIFT 4. Min syn på skolan.
Kära skolminister

Det som jag skulle vilja att ni förbättrade i skolorna är skolmaten. Jag
tycker att skolmaten är aldeles för dålig, det är kanske en gång i veckan
som jag äter mig mätt, men det är knappt att jag äter mig mätt en gång i
veckan. Ni måste ädra skolmaten så att fler barn äter. För jag vet själv
att det är många som går hungriga hella dagen i skolan.

Och så tycker jag att ni måste få fler till att utbilda sig till lärare.
För på vår skola (Söderport) så ha vi väldigt många lärare som inte har en
utblidning som lärare, och då är det svårt för oss elever att kunna lära
sig på ett bra sätt, och iblan så kann dom lärarna som kommer ingeting och
då så lär sig ju eleverna ingeting ändå. Men dom lärarna som är utbildade
tänker jag inte klaga på för dom vet hur dom skall få eleverna att tycka
att det är kul att lära sig. Men om det nu kommer en lärare som inte har
utbildningen så blir det oftast att eleverna tar över och eleverna sitter
ändå och gör ingentin, eller om man nu får en uppgift och eleverna vet att
han inte kan någonting så struntar eleverna i det ändå, och där är vi där
igen, eleverna lär sig ingeting.

men nog pratat om allt som är dåligt i skolan. Det som jag tycker är bra i
skolan är att man alltid har sina väner runt sig, och att man får många nya
vänner. Då blir även lektionerna roligare och man tycker att det är
roligare att lära sig. Det tycker i allafall jag. Men det som jag tycker
och jag vet att nästan alla tycker det är det roligaste i skolan är ju
rasterna. Men det värsta är att man inte har så mycket att göra. Men om dom
på skolan kanske hade gjort ett upphåls rum med några soffor massa mysiga
kudar och kanske en tv och video så hade man i alla fall haft något att
göra. Men nu vet jag att våran skola ligger back i pengar, men man kan ju
iallafall ha det i åtaken. För att det kommer ju inte att ske nu under
våran sistta termin, men man kan kanske försöka tills nästa termin med att
kanske göra ett uppehålls-rum för eleverna. För att det kommer ju att gå
elever här i 1, 2 och 3 år till och det kommer ju alltid in nya elever.

Men jag har en fråg till dig skolministern hur mycket pengar får skolan
varje år. och när får dom pengarna. Kan man inte höga budgetet litte, så
att dom pengarna som högs går till att göra ett uppehållsrum för eleverna.
Så att rektorerna försöker att göra det bättre för eleverna. Jag vet att
dom redan nu försöker att göra det bättre för eleverna. Men om skolan
kanske hade litte mer pengar så skulle dom kuna göra det änu bättre för
oss. Men jag tycker att detta är den bästa skolan.
Jag hoppas att du läser detta berev och tar det på allvar. För detta som
jag nu har skrivit är så jag tycker att det är i skolan.

Med vänliga hälsningar

Johanna Berg-Svensson
På Söderport skolan

Stavning
För få styckeindelningar
Upprepningar
Flera Bra synpunkter, men de kunde ibland utvecklats bättre.
Korrekt brevform

Jag blev skilld från mina kompisar i 6: an, dom tyckte att jag var stödig
mot allt och alla. Med dom mennar jag lärarna och med allt och alla mennar
jag lärarna. Lärarna tyckte inte om mej kanske för att jag var som jag va
och visade det så tydligt.

Jag har alltid varit en lite udda persson. Men jag har aldrig varit taskig
mot nån av mina kompisar eller andra elever på skolan. Det fanns bara folk
som var dumma eller taskiga mot mig. Och det var det som fick mig att
tvingas till att byta skola. Jag mår mycket bättre nu än innan bytet. Men
då var det inte så. Jag kunde inte förstå varför det var jag som fick byta
skola och klass, när det var dom som mobade som fick vara kvar. Mitt själv
förtroende har blivit bättre efter att jag fick byta skola dels för att jag
har fler kompisar nu än vad jag hade då. Och för att jag fick som jag ville
skolan delade på mobarna tillslut. Och ännu mer konstigt var att en av dem
kom till min skola och vi blev kompisar. Nu skall jag byta klass igen men
den här gången kommer jag att ta klassen med mig till den nya skolan vi
skall nämligen bli 7: or och det skall bli roligt men jag oroar mig för att
det skall bli som förut med alla ord och allt skrik och lidande som jag
fick stå ut för under det året jag var tvungen att byta för att jag vart
mobbad. Det var den värsta tiden under min skolgång. Mina kompisar hjälper
mig att vilja byta klass och det blev ganska lyckat.

Redan dom första veckorna på den nya skolan kände jag att jag mådde bättre
på alla nivåer. Mina kompisar och jag delade på oss alltså vi gick inte i
samma klass men var mycket på fritiden. Jag fick en klump i magen första
dagen då jag fick se att 2 av mobbarna från min första skola kom i samma
klass som jag och det första dom sa va
– hej du annar inte hur mycket vi tackar dig för det du gjorde.
Dom hade blivit delade och hade byt skola och klass och på deras nya skola
hade det blivit tvärt om. Dom hade slutat mobba och börjat hjälpa till,
börjat lite smått arbeta mot mobbingen, och gjort det som man absolut inte
trodde att dem skulle kunna göra vilket var många saker. Dom hade blivit
”normala” efter att dom byt skola och det var inte bara jag som hade märkt
det. Dom själva också. Det finns många som tycker att det är mobaren som
skall flyttas och inte mobingofret. Men det kan ju vara en possetiv sak att
byta klass det är ett bra sätt att börja om på nytt.

Dom flesta byter juh inte klass för att dom blir mobbade men det kan vara
en av orsakerna till att man byter klass.

Jag tycker att det är helt ok att byta klass det blir ju oftast till något
bättre. Som i det här fallet.
Du har egentligen en viss infallsvinkel till den här uppsatsen, nämligen
mobbningen. Den är däremot inte klart utsagd i början, men kommer sedan in
här och var i berättelsen samt i reflexionerna på slutet. Skildringen av
bytena av klasser och skolor ger ett något rörigt in|tryck som helhet, men
du belyser ändå med flera exempel hur det var i den gamla respektive hur
det blev i den nya klassen.

MIN SYN PÅ SKOLAN.

Hej Skolministern!

Jag ska i detta brev till dig försöka förklara och berätta om mina
synpunkter på dagens skola.
Jag ska försöka att få med det mesta som jag tycker behövs förbättras.
O så självklart någon liten positiv sak också.
Om jag nu ska ta och berätta om hur jag skulle vilja ha min skola.
O det jag jämför med är den skola jag går i nu.
Personligen vill jag ha det så att man läser ”tätare” skoldagar. Alltså att
man har lite kortare raster och slutar lite tidigare. Så jag tycker att man
ska disponera ämnena lite bättre över hela veckorna.
Alltså att man delar upp ämnena på lite kortare lektioner fast på flera
dagar.
Det kan ju kanske bli lite svårt, men man kan ju alltid försöka iallafall.

För att t.ex börja halv nio och sluta tjugo över tre fast man bara haft tre
lektioner är liksom inte så kul, eller vad säger du? Att läsa ett ämne tre
dagar i veckan är självklart okej, men inte när det rör sig om 1,5 till 2
timmarslektioner.
Så som sagt, jag vill hellre ha tiden utspridd på fler dagar i kortare
lektioner.
Detta är min åsikt om själva skoldagarna.

Om vi då tar och övergår till arbetsmiljön.
Jag vill ha fräscha rena och ljusa lokaler som är rymliga. Jag tycker också
att det ska finnas bra och sköna stolar att sitta på, bra om arbetsutrymmen
och bra skolmaterial att jobba med o.s.v.

Jag syftar alltså på det att det är inte så himla skönt att sitta på
vanliga pinnstolar en hel skoldag när man arbetar. Skitiga lokaler och
dålig luft är heller inte så jättetrevligt

enligt min mening. Så därför tycker jag att det är allas rätt att ha en
bekväm och fräsch skola att gå i. O det hoppas jag du håller med om? Fast
det är ju klart att det handlar om pengar också. Men jag tycker att det är
viktigt att man satsar på skolan, för det är ju dock dom som går där som
ska ta över så småning om?

Men visst finns det även en positiv bit av dagens skola också.
T.ex så tycker jag att skolan idag är säker och trygg fast det säkerligen
förekommer en hel del mobbing och taskigheter.
Men för att få den ännu säkrare så kanske man borde satsa lite pengar på
just det.
T.ex. mer elevstödjare.

Men om jag då ska ta och sammanfatta och dra en slutsats om hur jag skulle
vilja ha dagens skola.

Jag vill ha dagens skola på följande sätt:
Väldisponerade och välplanerade skolveckor med ”täta” ord har fallit
bort och ljusa lokaler med gott om arbetsutrymmen och plats. Även bekväma
sittplatser och bra arbets|möjligheter.
Plus Fler utbildade och trevliga lärare. O så slutligen, en säker och trygg
skola.

Så nu hoppas jag att du tagit del av mina synpunkter i detta brev och
försöker förbättra dagens skola till det yttersta.

Tack på förhand!

MVH / Karl Stenbäck

Tar upp flera problem + lösningar till dessa. Brevformen tydlig. Direkt
tilltal men ansträngning till korrekthet. Inget om undervisning och
inlärning. Få formella fel.