Elevens uppfattning av läraren: 2

Att byta skola/Att byta klass
Jag kommer ihåg det så väl.
Mamma kom in till mig. Jag låg i sängen och läste djungelboken.
– Hej. Vad läser du?
– Djungelboken.
– Är den bra?
– Ja det är den väl.
– Jag måste prata med dig!
– Ja, om vad?
– Vi måste flytta.
– Va, varför? sa jag lite skräckslaget.
– Nu när du fått en lillasyster och allt är den här lilla tvåan för liten.

– Men vi kan ju inte flytta. Vi måste bo här. Mormor och morfar bor precis
brevid oss och jag har mina kompisar och skolan här. Vad kommer att hända
med mig?
– Ta det lugnt lilla gumman. Allt kommer att ordna sig.
Mamma vände sig om och gick.
Jag låg där. Det kändes som om någon bara hade kommit in och sagt: ”jorden
kommer att gå under imorgon”. Som om någon hade stuckit in en kniv i mitt
hjärtat. Jag fick ingen luft. Det var helt offatbart att vi inte skulle bo
i lägenheten som låg precis brevid mormor och morfar. Vi som levt
tillsammans hela livet. Skulle jag bara lämna dem, och alla mina kompisar.
Det var en känsla som inte går att beskriva. Jag finner inga ord.
Veckorna gick och tillslut blev det sommar|lov. Det skulle vara nu på
sommarlovet som vi skulle flytta.
Jag skulle lämna alla mina kompisar. Men mamma hade sagt att jag fick gå
kvar i min gammla skola. Det gick en buss utanför vårt nya hus til min
gammla skola. Men jag visste redan då att det aldrig skulle funka. Jag
skulle bo för långt bort för att jag och min bästa kompis Henny skulle
kunna fortsätta och ha den bra kontakten som vi alltid haft.
Det visade sig efter en termin att mina misstankar mot våran vänskap
faktiskt blev till verklighet.
Henny började vara med andra och jag var inte med överhuvudtaget.
Jag var med de andra tjejerna från andra klassen, eller så stog jag själv.
Jag gick ofta till min hemliga plats. Det var i skogen precis brevid
skolan. Där kunde jag sitta och titta på när andra lekte. Jag satt ofta och
kollade på Henny och hennes nya kompis Caroline.
Jag kände aldrig någon ilska mot Henny för att hon inte ville vara min
kompis längre. Det var som på något konstigt sätt att jag förstog henne.
Medans jag satt där i skogen tänkte jag alltid på Henny och varför det
blivit så här. Det var något som jag inte kunde släppa. Dessa tankar
förföljde mig, både dag och natt.
Jag förstog att jag var tvungen att göra något åt detta.
Andra terminen i trean blev bara jobbigare. Jag var inte en i gänget
längre. Så en dag bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag orkade
inte mer, så efter sommarlovet började jag i den nya skolan som bara låg en
kvart från mitt nya hus.
Det blev den första dagen på en ny termin i en ny skola. Jag kommer
ihåg det som om det skulle ha varit igår.
Jag klev in genom klassrums dörren. Jag kom lite senare än de andra
för jag och mamma hittade inte till klassrummet först.
Det blev helt tyst i klassrummet när jag kom in.
– Hej, sa fröken glatt.
– Hej, sa jag lite förnämt.
Jag fick berätta vad jag heter och lite om mig själv. Men det kändes som
ingen lyssnade. Det kändes som alla kollade på min äckliga fula små
blommiga klänning som mamma hade tvingat på mig. Jag ville verkligen inte
hade den men för att inte bråka med mamma tog jag på mig den. Sen fick jag
sätta mig. Jag satte mig ner brevid en annan tjej som verkade jättesnäll.
Det kom att visa sig senare att jag hade rätt. Hon och jag hade samma
konstiga humor och vi kunde stå ut med varandras intressen. Vi blev
kompisar. Inte så jättebra kompisar från början, men med åren växte vår
vänskap och idag är vi som bästa vänner. Vist tycker vi olika om saker och
ting och det välldigt ofta men det finns alltid något där som gör att vi
alltid hittar tillbaka till varandra.
När jag hade bytt skola så förendrades mitt liv. Jag slutade tänka på
Henny och alla funderingar om det. Jag tänkte inte på henne på tre år.
Efter tre år så ringde hon till mig. Hon ville höra hur det var. Vi
hade mycket att prata om och vi pratade i nästan två timmar. Vi bestämmde
att vi skulle träffas till helgen.
Det gjorde vi också.
Men det var inte som vanligt. Alla tankar kom tillbaka när jag såg
henne stå där vid stationen och vänta på mig.
För Henny verkade det som om jag bara hade varit på en lång semester.
Hon berättade om allting som hade hänt och vad alla gammla klasskompisar
gjorde idag. Vilka som var ihop med vilka o.s.v. Men för mig kändes det som
om jag satt och lyssnade på en främling. Alla namn och olika berättelser
blev som ett ända surr i huvudet. Idag kommer jag inte ihåg någonting ifrån
vad hon sa.
Det var den enda gången som vi träffades efter att jag bytt skola. Henny
ringde och frågade efter mig ett par gånger men jag ringde aldrig tillbaka.
Jag ville inte bryta med gammla. Det kändes som om jag på nåt sätt fick ge
igen. Hon fick känna på hur det var att bli ignorerad av någon man gillade.
Som var ens bästa kompis.
Kanske var det ändå det bästa som hände, att vi inte tog upp
kontakten igen. Jag skulle nog aldrig kunna glöma och förlåta det som hade
hänt. Det hade satt så djupa spår i hjärtat, och jag hade det bra i min nya
skola. Jag hade ingen anledning till att ta upp kontakten igen.
Min nya kompis Nilla och jag hade det bra, och jag är glad för att
jag bytte skola och fick känna på ett nytt annorlunda liv.

Mina skolår
Nå?, vad kan man säga, mina skolår När jag gick på dagis hade jag alltid
någon kompis att vara med. Nån gång varje vecka gick ”sexårsgruppen” som
jag var med i, vi hälsade på ett dagis som låg i övre solvalla (mitt låg i
det nedre). Där retade några killar alltid mej, men hur kunde Jonas killen
som retade mej mest veta att han och jag skulle bli ”bästa kompisar” när vi
blev placerad i samma klass när vi började ettan på hallängskolan. Under
den tiden var vi alltid med varandra, själv brydde jag mej ingenting i
skolan. Jag hade mycket kompisar på skolan eftersom mina gammla vänner på
dagis började i samma klass som jag. Åren gick tvåan, trean och fyran här
skulle mitt liv förändras helt. Fortfarande brydde jag mej inte i skolan.
Det enda jag gjorde på fritiden var att spela spel och vara med kompisar.
Men så kom det, jag fick höra att vi skulle flytta till Luleå.
Det tog jag riktigt hårt men klagade aldrig. Jag som hade bott här i
eskilstuna i 10 år skulle flytta ifrån alla mina barndomskompisar. När jag
väl hade kommit till luleå blev jag rätt ensam på det sommarlovet. Men
jonas var och hälsade på typ två gånger. Sen började jag femman på
solbäcksskolan, läraren var väldigt dålig och inte några kompisar hade jag
heller. Men med tiden blev jag kompis med många människor på skolan, dom
främsta var Patrik och Jonny som var barndomskompisar. Vi blev goda vänner.
fortfarande brydde jag mej inte i skolan men hade heller aldrig några
större problem i ämnerna, förutom träslöjd. Året gick, och för en tid
glömde jag nästan bort eskilstuna. Jag och Jonas var mycket sällan och
hälsade på varandra. Sommarlovet kom och jag, patrik och jonny var bra
kompisar både på skoltid och på fritid. Eftersom femman var sista året på
solbäcksskolan så började jag på en ny skola Fridhem|skolan 6-9. Det kändes
kul att börja på en ny skola. Jonny placerades i 6a, jag placerades i 6D
med Patrik. Nu i Sexan hade vi rätt mycket prov som jag upplevde som mycket
svåra, men jag tror att jag hade G i alla ämnen, vilket inte spelade någon
roll tyckte jag. Jag började bli mer och mer irriterad på Patrik och Jonny
och började se vilka dom verkligen var, det slutade i bråk och jag blev
aldrig mer kompis med Patrik eller Jonny. Då blev jag verkligen ensam.
Men då efter en tid bestämde jag mej för att vända mej till killarna i
klassen som alltid satt för sej själv och pratade. Jag lyckades bli kompis
med dom och det visades sej att dom var mycket bättre kompisar än Patrik
eller Jonny någonsin varit.
Jag höll fortfarande kontakten med Jonas. Då när jag slutade sexan. Då var
det att flytta tillbaka till Eskilstuna av någon anledning. Det blev jag
faktiskt glad över. När jag var tillbaks till Eskilstuna igen så insåg jag
att jag hade förlorat kontakten med alla mina barndoms kompisar förutom
Jonas. Men så kom tiden när jag började här på Harsjöskolan i sjuan. (Jonas
började på solvalla). Här har jag gått sen dess. Klassen som jag går i nu
har jag aldrig hittat en riktig vän, jag har väl kompisar på skolan men
ingen har samma intressen som jag eller tycker något gemensamt med mej. Jag
har alltid haft två riktiga vänner som alltid har varit lojala mot mej,
Anders och Jonas. Dom har jag känt sen bardommen. Jag har varit i mycket
bråk och konflikter både med vänner och fiender. Och har lärt mej att man
ska vara väldigt rätt om sina kompisar. Jag har haft många vänner som
Patrik och Jonny, olojala jävlar som jag har hamnat i bråk med. Man säger
håll dina vänner nära men håll dina fiender närmare…

Albin! Du har gjort många viktiga reflektioner och funderingar över din
skolsituation. Bra!

Att byta skola/klass
Att byta skola respective klass är Väldigt jobbigt ibörjan.
En del känner man en del inte.
Man blir nervös.
Visst det är ju positivt att få nya kompisar, men man lämnar de gamla.
När jag slutade sexan för att börja sjuan, så splittrades hela klassen. På
sommarlovets första månad var okej, men när hösten närmade sig blev man
allt mer nervös, visst några från sexan skulle börja i samma klass men
ändå.
Tillslut kom den där fruktade höst dagen i augusti.
När man steg upp den där dagen kände man sig illamående och liten, men man
tänkte ändå att de skulle säkert inte vara så farligt, som att börja en
vanlig skoldag.
När man började gå till skolan kände man att för varje steg man gick, så
blev man mer nervös, och helt plötsligt stod man där utanför en av
ytterdörrarna. Elever från olika skolor stod och pratade.
Själv stod jag och såg upp på den skolan jag skulle gå på. Jag minns att
jag tänkte: här inne kommer jag att gå vilse.
Tillslut kom lärarna och föste in oss i ett klassrum.
Lärarna presenterade sig och bad oss berätta lite om oss själva. Det gjorde
allihop.
Nervösiteten försvann tillslut, jag lärde mig känna alla mer och mer.
Så nu går jag här i 9:an med samma personer.
Men sorglig nog kommer vi splittras igen.
Alla börjar på sina skolor och olika linjer.
Visst denna klass kan vara jobbig men jag kommer att sakna dem allihop.
När 9:an är slut börjar väl nervösiteten igen, att genom gå samma känsla
som i sjuan. Fast egentligen ska man inte var nervös, allt kommer säkert gå
bra i alla fall.
Men det är ändå så många tankar kring allt.
Vad kommer att hända???
Varför måste vi sluta nu??
Men nu för tiden vet jag att allt kommer att gå bra.
SLUT

MIN SYN PÅ SKOLAN

Hej. Skolministern. Det är bra att du vill ändra på skolan för att
ändringar är bra. Man kan inte jobba på ett ställe som aldrig ändrar sig.
Därför har jag några förslag som du kan ändra på.

1. Att det ska finnas en regel på hur många vuxna det ska va som går
omkring på skolan och sånt. För här i Högfors skolan så går det bara
omkring lärare på skolan om dom ska till en lektion eller köpa något i
cafeterian. Fast det händer att lärare sätter sig på en bänk och läser
tidningen. Men det är fler som gjör det nu så det funkar hos oss. Men på
andra skolor tror jag att det ibland inte finns några lärare som går
omkring och därför UPPStår mobbning och slagsmål.

2. SKOLmaten måste vara bättre. PLUS 1-2 kronor pär måltid är tillräckligt
och det ska vara mer än en Rät att välja på. På vår skola späder dom utt
kötfärs till TaCO med ris och att man baka får ta 2-3 bittar pizza. Man
blir inte mätt på 2-3 bittar. Föra året (vårterminen) så hittade jag en 1×2
cm stor åder bit i vår kötgryta. det var fruktansvärt i våra köttbular
hitar man ibland 1×1 mm stora bråskbitar i ungefär var 5 köttbulle. Riset
som vi får kan ibland vara över saltat. till hamburgare får vi bara salad,
bröd, kött (naturligtvis), PULVermos och dresing. Vi får inte änns katcup.

3. Våra betyg, i idrot är jag ingen sjärna. Jag komer aldrig få mer än G
där. min kropp är inte byggd för idrot och där för kan jag aldrig få MVG i
allt (inte för att jag har det, men ändå) för att jag är född med en
osmidig kropp? Det är också dumt att det betyget väger lika tunkt som Matte
eller So. Om någon hade MVG i alla praktiska ämnen och G i rästen så kanse
man kan koma in på Natur. Men den person en klarar troligen inte av natur.
Medan en person med MVG i Matte och VG i SV, ENG och SO inte komer in, så
borde man förstå att det är något fel! Eller om en som bara Har G i
praktiska ämnen och MVG och VG i alla andra kan koma in på ett idrots
gymnasium. Men inte personen som har MVG i idrot och VG i dom andra
praktiska sakerna och G i dom opraktiska. Det är ganska dumt system.

4. NU till mössor inomhus i klassrum. Jag tycker att det inte gjör något om
man har mössa på Lektionerna, att ha mössa eller keps på sig påverkar inte
studierna. Men får man ha skor på sig så får man ha keps eller mössa. Jag
använder inte mössa eller keps men om vi är ett demokratiskt land moste vi
rösta fram om det ska vara tillåtet eller förbjudet.

5. Att införa en Dator Lektion pgrund av att istortsätt alla jobb nu är
beroende av datorer eller internet. Så för att få ett jobb nu moste man
nästan ha dator kunskaper.

6. Skolor ska kunna hyra ut lokaler till olika träffar som ett Lan-Party
(kopplar ihop flera datorer med varandra och spelar oftast imot varandra,
oftast counter-strike) Det skulle gjöra skolan till en träff punkt och det
skulle ju vara bra att inte bara kombinera skolan med att jobba och få
läxor.

Jag hoppas att deta är bra idéer och att det gjörs något imot det. Så kanse
vi får en riktig bra skola tillslut.

Med Vänliga hälsningar Elevens namn, klass och skola

Mina Skolår
Jag kommer väldigt väl ihåg när jag skulle börja i första klass. Jag och
Sara som då var dom allra bästa kompisar, hade varit jätte spända kvällen
innan. Hon ringde på mig som vanligt vid kl 800. Vi skulle gå tillsammans,
hon, jag och våra familjer. När vi väl var framme såg vi att hela den nedre
skolgården var full med barn. Dom som skulle gå i våran klass kände man ju
redan. Vi hade gått hela sexårsgruppen tillsammans. Eleverna som var lite
äldre & som skulle börja 2:an eller 3:an kanske man kände lite. Dom kunde
ha bott på samma gård som en själv o.s.v. Uppropet gick bra. Läraren som vi
fick hette Agneta Bengård.
Nästa dag kom arbetet igång. Och alla jobbade bra. Jag tror att alfabetet
var bland det första vi började med. Jag som då hade min kusin i åttan
kände mig ganska cool när vi varje dag åt i bamba och min kusin och hennes
kompisar alltid kramade mig. Och jag som såklart skulle spela lite fräck,
var kaxig och sparkade alla killar på smalbenen. Min kusins kompisar tyckte
att jag var en riktig satunge.
Detta fortsatte när vi började i 2:an med samma lärare Agneta Bengård. Men
då började jag även ”hänga” uppe vid den stora byggnaden. Säkert tre gånger
per dag, fick lärare kasta ut mig och försöka för klara att om några år
Cecilia ska du också få börja här uppe med dom stora eleverna.
Jag skyllde på att jag hade min kusin där och jag skulle bara säga en grej
till henne.
Kusinen grep såklart alltid in till mitt försvar och jagade bort Birgitta.
Sara som alltid varit en väldigt rolig typ umgicks jag också med. Vi
praktiskt taget bodde ihop. Vi bodde egentligen dörr i dörr. Jag kommer
ihåg en gång i 2:an eller 3:an när vi också gick på fritids efter skolan.
Då fanns där en Bambatant, Jag kommer inte ihåg vad hon hette, Men hon hade
iaf serverat blåbärssoppa till mellanmål i tre dagar i rad. Sara och jag
som var dom enda i våran ålder som vågade säga till om detta sa: Måste vi
få blåbärssoppa varje dag! Denna bambatant hade också den roliga skånska
dialekt så vi härmade gärna hennes sätt att säga blåbärssoppa. Hon blev
rosande. Och hon sa att passar inte blåbärssoppa så kunde vi lämna
matsalen. Sara som fortfarande efter 9 år kan komma på såhär dumma idéer
säger: Nej nu. Hon (med mig efter sig) hämtar en gaffel. Hon säger till mig
att Cecilia nu sticker vi gaffeln lite löst i rumpan på henne. Och dum som
jag var så gick jag med på detta.
Vi ställde oss bakom henne och pang, så hade vi puffat henne i rumpan.
Vi tog till flykten. Ut från bamba ner till fritids och in i dockvrån. Vad
som hände efter den bravad var inte så roligt. Samtal med rektor och
föräldrar säkert tre gånger. Ni såhär i efterhand skrattar hela klassen åt
denna historia.
En annan ganska hemsk grej jag kommer ihåg från skolan är när ja, Sara
(såklart) och Aleksis ska demonstrera. Patrik Johansson som då gick i vår
klass hade en assistent som hette Johan. Han var inte så väldigt snäll &
detta jag berättar nu är sant!
Han slog och puttade Patrik. Sen en gång när vi hade slutat en lektion
skulle upp på nästa såg vi att Johan hade knuffat ner den minsta i klassen.
Christer Hedengren på golvet. Där puttade & sparkade Johan på han. Inte
hårt men det var inte på skämt.
Han sa att om Christer inte lärde sig att bete sig som en man skulle han
aldrig klara sig.
Efter detta fick klassen också en gemensam assistent. Konny Johansson hette
han och var helt underbar.
Så drabbade skolan av nedskärningar. Och var då tvungen att avskeda folk
som inte jobbat så länge. En av dessa var Konny. Jag, Aleksis och Sara som
var några av dom som verkligen gillade Konny Tog två stora pappersplakat.
Och började vår demonstrations runda i korridoren. Målen var rektors
expeditionen. Och dit kom vi snabbare än väntat.
Vi gick längs korridoren & skrek ”ut med Johan & in med Konny”. När vi hade
kommit sålångt som till cafét kom Sven Persson dåvarande rektor och sa att
vi skulle komma med han. Vi fick sitta på expeditionen & prata med honom
till våra föräldrar hämtat oss.

Jag och Sara har faktiskt haft en underbar skoltid tillsammans och vi har
alltid haft lika kul. Vi har nog drivit med dom flesta lärare.
Berit som vid hade 1-3 Britta Jonasson – våran bästa lärare som vi hade 4-
6.
Och säkert mycket med er också Monika och Jonatan.

Att sluta skolan nu efter att underbara år på Slätterhed kommer så klart
inte att vara lätt. Vårat liv har ju varit på skolan i 9 år. Jag menar man
har lärt känna alla lärare elever både jätte små och dom som bara är nått
år yngre.

Samtidigt kanske man längtar till ett nytt ställe, där man ska lära känna
ännu flera. Och också få likadan kontakt med dom. Slätterhedskolan kommer
ju alltid att ligga varmt om hjärtat. Utan alla här hade man aldrig kommit
nånstans.

Ja kommer nu ihåg att i 1 an retade dom oss för etta kladdare. Nu är vi
äldst och retar dom mindre. Men nästa år är vi helt plötsligt minst igen. I
gymnasiet.

Cecilia! Du börjar din uppsats bra, men den blev slarvigare mot slutet
och dina tankar ramlar mer lite hit och dit. Men din uppsats har en positiv
ton och det är intressant att läsa om din syn på dig själv. Kanske skulle
du reflekterat lite mer och fokuserat på några saker du berättar. Det hade
lyft uppsatsen! Betyg G+

Mina skolår.
När jag skulle börga första klass, kändes det pirrigt och spännande.
Man skulle även få chansen att träffa massor av nya barn och människor. När
man väl satt där vid sin bänk, som man hade sin nyskrivna namnskylt på.
Tyckte man att man var jätte stor som börgat skolan. Jag minns att varge
vecka så skulle vi lära oss en ny bokstav. Jag hade även väldigt många
kompisar i klassen. Det var två tjejer och resten killar. Jag minns att
båda tjejerna ville leka med mig, men inte med varandra. Varför vet jag
inte. Då var jag tvungen att vara med den ena under en rast och den andra
under den andra. Och en gång hittade jag den andra kompisen gråtandes bakom
en buske, bara för att jag var med den andra. Men vad ska man göra om dom
två är ovänner konstant.
Sedan i tvåan gick jag kvar i samma klass, och jag tyckte fortfarande att
det var väldigt roligt i skolan. Vi hade även två stycken gymnastiksalar.
Den ena var större en den andra, och den som var störst hade vi bara
gymnastik och lekar i. Den andra hade vi Drama och Teater i vilket jag
älskade.
När jag sedan skulle börga trean var jag tvungen att flytta och även byta
skola. Vilket jag hatade. Visserligen skulle jag träffa en massa nya
kompisar igen, men ändå var det inte fullt så kul. Innan jag börgade fick
jag gå till skolan en dag för att göra olika tester i olika ämnen. Sen
hörde jag att hon hade gjort det för att hon tyckte att hon redan hade
förmånga tjejer i klassen. Sedan när vi väl hade börgat så skulle vi ha
engelska, men den klassen hade redan haft engelska i ett år, vilket jag
inte hade haft. Så där snackade dom med varandra utan att jag fattade ett
dugg. Så skulle vi beskriva olika personer, men jag visste juh inte hur man
gjorde det så för min del var allt bara kaos.
Hela det året hatade jag. Jag kännde mig utanför, jag hatade min lärare och
skolan.
När jag sedan börgade fyran så fick vi en ny lärare plus att vi fick fem
nya killar i klassen. Vilket gjorde det läsåret mycket roligare. Jag fick
nya kompisar, då även en massa killar.
Våran lärare hade ett smeknamn som var lejonet. Det hade han eftersom han
röt som ett Lejon när han blev arg eller skämtade, vilket ingen fattade.
Men igentligen så var han riktigt larvig, som när vi skulle ha matte så tog
han en plastpåse på huvudet och sa
– Jag är kapten Mattematik och räknar ni inte får ni gå på plankan, alltså
ut ur klassrummet.
Resten av åren där var nästan likadana. Jag gick i skolan träffade polarna
och inte så mycket mer, förutom att jag simmade några gånger i veckan.
Sedan när jag skulle börja sjuan, så var jag tvungen att söka till en
skola, eftersom jag inte ville gå med min klass i tallgårdsskolan, och så
skulle jag i så fall inte hinna i tid till mina träningspass som jag hade.
Sedan under sommarlåvet kom det ett besked om att jag inte hade kommit in.
Jag blev både lessen och förbannad, så min mamma ringde och tjatade så till
slut kom jag in i alla fall, så när jag börgade sjuan på den nya skolan så,
Träffade jag en massa nya kompisar och en av dom var en tjej som jag hade
gått i samma klass: i trean, fast hon hade slutat sen. Det första året gick
blixtsnabbt. åttan gick jävligt segt. men man överlevde. Och nu går jag då
i nian och oroar mig för proven. Jag hade även väldigt stora problem med
vad jag skulle välga till Gymnasiet men nu har jag hittat det perfekta
gymnasiet i Göteborg. Jag kan juh hoppas att jag kommer in i alla fall.

Betyg: G-

ATT BYTA SKOLA/KLASS
Att byta eller klass kan vara svårt men också simpelt. Det beror nog mest
på starten som får i den nya klassen eller skolan. Vad jag menar med ”bra
start” är om man till exempel får många kompisar från början, att komma
överäns med lärarna och anpassa sig till den skolan snabbt. Annars tror jag
att risken är för stor att man känner sig utanför eller blir mobbad. Och
det är naturligtvis inte bra. Jag har själv bytt skola en gång p.g.a att
det endast fanns låg och mellanstadiet på min förra skola. Min nuvarande är
bara högstadiet. Mitt byte gick väldigt bra eftersom några av mina gamla
klasskamrater började i min nya klass. Men jag fick många nya kompisar i
den nya skolan som jag aldrig skulle träffat annars. Vi har mycket
gemensamt, men sedan finns det åsikter som vi inte håller med om alls. Men
dom flesta personer som jag är med efter skoltid, är de vänner som jag
lärde känna i min förra klass, och kompisar från andra skolor. Själv kan
jag nog inte säga vilken av mina två klasser som har varit bäst. Orsaken
till det är att de två klasserna skiljer sig aningen från varandra. Den
gamla var tystare och lugnare, dessutom var alla i klassen närmare
varandra. Men ”nya” klassen är lite mer högljudd och livligare. Den nyare
klassen är lite roligare att gå i, men kompisarna i den gamla klassen var
bättre. Hursomhelst tycker jag att skolbytet var mycket positivt. Jag
tyckte aldrig om min första skola från början. Några orsaker till att jag
inte gillade min förra skola är att det inte fanns något att göra där och
jag gillade inte miljön. Det var väldigt smutsigt i klassrummen, fullt med
skräp på skolgården och min lärare var orättvis. Det var bara några få
anledningar. Däremot var eleverna där mycket trevliga och roliga att umgås
med. Det största orsaken till att jag inte gillade min förra skola måste
vara min lärare. Förra skolan kändes som ett fängelse också eftersom vi
inte fick gå utanför en viss gräns. Men det hände att vi gjorde det i alla
fall ibland. Lektionerna i förra skolan var dessutom kolosalt tråkiga. Men
jag trivs väldigt bra i min nya skola. Lärarna är snälla och miljön är
bättre för jag kan inte säga att den är perfekt precis. Lektionerna känns
mycket roligare i den nyare skolan. Men det är nog på grund av att det är
intressantare saker som vi får lära oss. Det som också är bättre i den
nyare skolan är att vi har en stor datasal med bra datorer och ett bra och
stort bibliotek, där det finns många böcker. Det fanns det inte på förra
skolan. Men jag vet i alla fall inte vilken klass som jag trivdes/trivs
bäst i…

Betyg: G

Att byta skola/byta klass
Allt började när jag skulle börja ettan. Jag bodde hos min mamma i västerås
och jag hade min mamma till skolan det var läskit att börja ettan. Jag
minns att rektorn sa
– Välkommna till dolferieskolan.
Första året gick jätte bra det var kul men skolmaten var dålig. Andra året
fick vi göra massa med kuliga saker plus att skolmaten blev bättre. Tredje
året minns jag inte så bra men klassen brukade spela fotboll mycket. När
jag hade börjat fyran, halva fyran så flyttade jag till min pappa i
Lindesberg och det var där jag började i skolan.
Det var pinsamt att komma in i klassrummet när alla satt där och tittade på
mig men alla var trevliga och visade mig runt i skolan läraren var också
snäll och gav mig suddigum och penna. Jag fick sitta breve en kille och en
tjej dom hjälpte mig med matteboken för jag hade ju haft en annan mattebok
i västerås.
kännslan när jag kom in i klassrummet det går inte att beskriva det var
fruktansvärt. Men när man hade gått i lindesberg skolan i några veckor så
kände man sig trygg. Så var det för mig att byta skola och klass.

Att byta skola/Att byta klass

Malena, 14 år. Bor med sin pappa i Göteborg. Dom ska flytta till Stockholm
p.g.a att pappan fått ett bättre jobb så hon måste byta skola, vilket hon
inte vill. Hon trivs jättebra med sina vänner och pojkvännen Martin.

Klockan ringde. Den är 7 på morgonen.
– Gumman! Dags att gå upp nu, ropade pappa.
– Jag kommer! sa jag med en irriterad röst.
Han vet ju att jag jämt kommer så jag förstår inte varför han jämt måste
ropa. Jag åt frukost med pappa, borstade sedan tänderna.
– Jag åker nu. Hej då!
– Hej då!
Jag gick till mitt rum och började ta fram vilka kläder jag ska ha på mig.
Min favorit jeans och den coola röda tröjan tog jag fram sen sminkade jag
och satte upp håret.
– Fan vad snygg jag är idag!
Telefonen ringde. Det var Emilia.
– Jag kommer över till dig!
– Visst! Då får du hjälpa mig med vilka örhängen jag ska ha idag.
Antingen skulle jag ha dom röda eller dom indiska örhängen.
Dörren knackade. Det var Emilia som kom.
– Hej Lena! Du. jag måste vara få säga dig en sak.
Innan jag han säja ”Hej” och ”visst” så pladdra hon på.
– Du vet han den snygga killen som går i gymnasiet?
– David?!?!
– Ja
– Vad är det med han då?
– Han tycker att jag är snygg!
Betyder inte det något?
– Jo! Han måste ju gilla dig.
Om du ser honom idag så kan du gå och prata med honom.
– Vi får se. Jag vill helst att han går fram till mig.
– Nå! Vilka örhängen ska jag ha?
– Dom röda. Dom matchar med tröjan.
– SHIT! Klockan är 5 i 8! Vi börjar om 5 min.
Jag skyndade med att sätta på mig örhängen. Emilia speglade sig innan hon
sprang till hallen för att ta på sig skorna. Jag var redan klar. Vi sprang
till skolan så vi inte skulle komma försent.
När vi kom fram, kom Martin fram och pussade mig.
– Hej Gumman! sa Martin
– Hej! sa jag och pussade honom
– Lena! Vi måste gå in nu. Ni kan pussa hur mycket ni vill på rasten.
Vi sprang in och satte oss på våra platser.
Läraren sa till mig.
– Hur känns det? Sista dagen i skolan. Sen flyttar ju du till Stockholm.
– Sådär. Det ska bli kul och flytta men jag vill inte byta skola eller
klass. Jag trivs här med mina vänner.
– Ja, men dom kan ju komma upp till dig och hälsa på. Och så förväntar jag
mig att du kommer och hälsar på här i skolan.
– Det är klart att jag gör.
Klockan ringde. Det är rast. Jag och Emilia gick till skåpet.
– Där går han ju! viskade Emilia till mig.
Han är ju kompis med din kille.
– Dom är på väg hitåt. Nu har du din chans, sa jag
– Hej Martin!
– Hej Gumman!
Så pussade vi jättemycket.
– Det här är David, David, det här är Lena, min flickvän och Emilia, Lenas
kompis.
– Hej! sa David och skakade hand.
Emilia kollade in honom i smyg. Dom började prata och kom överens med
varann. Martin och jag pussade och kramade varann innan lektionerna
började.
– Ooh! Skrek jag. jag vill inte byta skola!
– Sista lektionen, sa Emilia
Jag kommer att sakna dig.
Vi jobbade som vanligt. Fast den här gången fick vi ha musik på ovanligt
säkert p.g.a att jag kommer att sluta här, tänkte jag. Klockan ringde.
Äntligen lunch. Det var pytt i panna. Efter lunchen kramade jag om mina
närmaste vänner och fick en stor bukett med röda rosor.
Jag fick tårar.
– Vad jag älskar er, sa jag.
Jag kommer verkligen att sakna er.
Martin följde med mig hem.
Han hjälpte mig att packa det sista jag hade kvar. När det var klart satte
vi oss i soffan och mysade medan vi kollade på TV. Klockan är 7 på kvällen.
Pappa kom hem. Vi började packa allt i lastbilen som han hade hyrt. Martin
hjälpte till. När allt var klart kramade jag om Martin. Pussade honom och
åkte sedan iväg mot Stockholm. På vägen dit fick jag en massa medelande i
mobilen från Martin, Emilia, Dominika, Markus och Cecilia. Klockan var 12
på natten när vi kom fram. Vi började packa in så allt var klart. Pappa
väckte mig klockan 9 och sa att vi måste börja fixa i ordning köket först
så vi kan äta frukost. Så vi städade och fixade hela helgen. På söndag
kväll var vi helt klara. Jag ringde Martin för att se hur han hade det. Han
sa att han saknat mig jättemycket och att han hade tänkt att komma hit
nästa helg. Klocka är 10 så jag gick till mitt rum för att sova men kunde
inte. Jag var för nervös inför morgondagen. Men lyckades tillslut somna.
Klockan ringde. Den var 7. Pappa ropade som vanligt på mig att jag skulle
stiga upp nu. Jag gick till köket med pyamasen på. Åt frukost med pappa.
– Hej då gumman! Ses ikväll.
– Hej då pappa!
Jag gick till mitt rum. Ställde mig framför garderoben för att välja kläder
jag ska ha. Det är varmt ute så jag tog på mig jeanskjol och ett vitt
linne. Borstade håret och hade lite styling milk så att det glänste. Hade
på mig dom indiska örhängen. När jag var 9 år bytte jag skola men då kände
jag inte alls att det pirrade i magen eller att jag var nervös som jag är
nu. Kanske var det för att jag var liten då. Jag bodde bara några kvartéer
bort så jag gick till skolan. När jag var framme var klockan 10 i 8. Alla
kollade konstigt på mig. Men log efteråt och sa hej. Jag hejade tillbaka
och gick in för att gå till lärarna. Dom visade mig runt och sedan fick jag
gå till min klass. När jag kom in blev alla tysta. Men 2 tjejer sa att jag
kunde sitta med dom. Så jag satte mig bredvid dom.
– Hej! Malena heter jag.
– Hej! Jag heter Lina.
– Och jag heter Emma
Så pratade vi om varandra och dom presenterade mig för hela klassen. Efter
skolan när jag kom hem tänkte jag att det var inte så farligt att börja i
en ny skola i en ny klass. Det var rätt så spännande. Kul också. Få nya
kompisar och sånt.

Mina skolår

Jag går min sista termin i grunskolan. Snart är det över, sen börjar
verkligheten, men det lägger vi åt sidan nu för jag ska berätta om mina 9
skolår på Ale skola:

Jaa, vi får väl börja från första året, 1:an.
Jag var nog en blyg liten pojk som började i 1:a hösten ’94. Men efter ett
tag så fick jag ett par kompisar, dom flesta kände jag redan för länge
sedan men det fanns endel helt nya också.

Lärarna i lågstadiet var Lena holmberg, Elin Alm o Eleven skriver ”o”
med ett understreck sist och mest fasansfull var Gunnel Linch.
Lena hade vi alla åren, dom andra bara ett år, dom turades om. Lena var
inte heller min favorit hon kunnde inte tåla minsta lilla snack och jag
minns en gång när jag behövde hjälp med ett matte tal så gjorde jag det
stora misstaget att knacka på hennes axel (hon stod bortvänd och hjälpte
nå’n annan) efter att jag hade knackat en stund så blev hon helt tokig och
vände sig om och skrek:
Sluta upp med det där! ser du inte att jag är upptagen!!?
Och så hade vi Elin Alm, hon var värkligen snäll, hon lärde oss om asatro,
vilket jag tyckte var tråkigt men intressant nu. Vi gjorde även lerkrukor
med hennes hjälp.
Sist men inte minst hade vi Gunnel Linch. Hon tålde absolut ingenting, inte
minst fniss, då hörde man ett gällt skri:
Tyst i klassen!!!!

4:an, 5:an o Eleven skriver ”o” med ett understreck 6:an
Dessa tre år med mycket uppsatsskrivande hade vi bara en lärare, Per
Andersson. Han var mycket bra, tycker jag.
Dom åren fick vi lära oss skrivstil och engelska, det sistnämnda var mycket
kul.
Egentligen hade vi fler lärare. Vi hade idrott med Ronny Wikmark. Nu hade
vi inte idrotten med tjejerna utan nu var det bara killarna från vår klass
+ killarna från A. Vi hade bytt bokstav bakom siffran från A till B.

Jag hade alltid tyckt om att spela fotboll men nu hade jag slutat. Det var
väl för att jag hade dålig kondis. Plus att jag inte tyckte det var kul
längre. Men det tog inte länge tills jag hittade nå’t nytt att göra på
fritiden. Jag hade börjat spela innebandy och det var skitkul.

Innan vi skulle börja i högstadiet så fick vi skriva sex namn på en lapp,
(det var nämligen så att alla tre sexor skulle blandas upp till 3 st nya
7:or.

7:an, 8:an o Eleven skriver ”o” med ett understreck den sista

Sjuan var lite läskig, en massa stora typer fanns där jag som redan var
kort kände mig ännu kortare. Men det gick snart över jag växte lite och
fick nya kompisar men behöll ändå dom flesta gamla.

Plus att man fick en massa nya lärare, endel av dom var bra den andra delen
var inte bra. I varje klass finns 2-3 st mentorsgrupper med en mentor i
varje grupp. Jag plus några till fick Camilla Blomberg, hon är mycket bra.

Åttan var jobbigast av dom alla åren. Jag kan inte förstå varför.

Sen i sjuan fick man välja ett andra språ, tyska, spanska el franska. Jag
valde tyska, Därför att det låter kul och Tyskland är ett spännande land.

Att gå i 9:an har varit skitkul än så länge. Man är störst på skolan. Det
känns fantastiskt!

G+ Språkligt korrekt! – ibland fattas komma. Humoristiskt, kul att läsa,
fina reflektioner – Bristande stoff, vardagligt språk