Mina skolår

Augusti 1994. Jag stod utanför vårat hus i Storvreta. Jag var fylld av
förväntan. Jag hade en ny, röd jacka och ett par skor med röda lampor som
blinkade när jag sprang. Min ”My little pony” ryggsäck, som jag hade haft i
lekis, hade jag bytt till en vuxnare, jag var ju stor tjej nu. Jag skulle
ju faktiskt börja ettan.
Jag gick alla mina sex första skolår i Väla skola. Det var en bra skola med
små klasser och stor gemenskap. När jag gick i ettan hade vi en väldigt
liten klass. Vi var bara 13 st elever.
På mellanstadiet var klassen lite större, 17 elever. Mellanstadieåren har
nog varit mina roligaste skolår hittills. Jag trivdes väldigt bra i skolan
då. Jag trivdes med min klass, med min lärare, vi hade inte så mycket
läxor, men framförallt så tyckte jag att det var kul att lära mig saker.
Och jag lärde mig mycket. Lärarinnan som vi hade på lågstadiet var alldeles
för snäll. Vi hade aldrig läxor, ville vi rita istället för att plugga
matte, så fick vi det. Det gjorde att jag längtade efter kunskap och nästan
jublade när vi fick en lärare som kunde lära mig att räkna procent och
prata engelska.
På mellanstadiet gjorde vi också tre resor. Den första var på vårterminen i
4:an. Vi åkte till Stockholm och gick på Tomtits och Skansen. Det roligaste
var bussresan. I sexan åkte vi på två resor med klassen. Det första var en
lägerresa på gäddarö. Det var i mitten av maj, och det var ganska kallt. Vi
tältade, paddlade kanot, badade (i 8 gradigt vatten), det var dålig mat och
vi frös på nätterna. Alla luktade illa, för det fanns inte tillgång till
dusch. Det fanns inte heller någon toalett. Det låter kanske som en ganska
misslyckad resan, men det är faktiskt ett av de roligaste minnen jag har.
Jag kommer nog aldrig glömma kvällarna när vi satt vid elden och pratade
och skrattade. Det är sådana saker som gör livet stort.
Sen kom högstadiet. Ny skola. Ny klass. Och jag kände mig som en liten etta
igen. Nu var det inte längre någon liten klass där alla kände alla. I min
nuvarande klass är det väldigt uppdelat. Titta bara in i vårat klassrum när
vi har SO, då ser du direkt vilka som hör i hop. Det är tråkigt att det är
så.
Nu går jag vidare mot en ny skoltid, gymnasietiden. Jag tror att jag kommer
att uppskatta den, eftersom jag får läsa de saker jag själv har valt då.
Jag tror inte att jag kommer vara lika nervös då, som jag var när jag
började 7:an. Det som har hänt med mej under högstadietiden, är att jag har
hittat mej själv. Eller är på väg i alla fall. Jag har fått mycket bättre
självförtroende. Men högstadiet har gjort mej otroligt trött på skolan.

Men skolan är egentligen väldigt bra. Förutom att den har gett mig kunskap,
så har den också hjälp mig att mogna och träffa människor. Men som det är
nu, när 8-åringar klär sig som vuxna, så borde skolan i stället hjälpa oss
att vara barn. Vuxen blir man ju, vare sig man vill eller inte, men man kan
fortfarande ha barnasinnet i behåll.

+
Bra avslutning.
Bra språk.
Personliga text med många minnen.

–
Vissa minnen kunde du ha utvecklat (exv. bussresan)

VG+

(Mina skolår och) min syn på skolan.

Hej!
Nu så har snart jag och alla andra 87:or gått ut grundskolan. Våra lärare
bad oss då skriva ett personligt brev om våra tankar, förslag och minnen,
som vi har haft under våran skoltid.
Vi börjar väl med lågstadiet.
Då så gick jag i en skola på landsbygden. Denna skola undervisade på ett
lite mer annorlunda sätt, allt var rätt så fritt. Våra salar hade alltid en
soffa i sig, minst en data och några bord med stolar. Det var mycket
hemtrevligt över skolan. Vi hade inga riktiga lektioner utan ”eget arbete”,
då vi fick välja mellan grundämnena, ”forskning”, idrott, utedag och lek.
Genom detta fick vi lära oss att ta mycket ansvar, det var inte riktigt
alla som klarade detta, och fick då svårare senare i livet. Enligt mig så
skulle vi haft det lite mer kontrollerat, vi var för unga för så mycket
ansvar.
Lunchen är väldigt viktig, det är b.la. den som gör att vi klarar dagen.
Maten på skolan var hemlagad och väldigt god. På rasterna var vi tvungna
att vara utomhus, i efterhand så tycker man att det var bra.
På mellanstadiet gick jag på samma skola, med samma lokaler.
Grundämnena var utlagda på schemat, men vi hade även lite annat som drama,
bild, idrott och slöjd. Under mellanstadiet förlorade alla kontrollen,
ingen från våran skola i denna årskurs kan multiplikationstabellerna. Så nu
på högstadiet har det blivit svårt i matematiken. Ett annat ämne som inte
fungerar är idrotten. Varför? Det är rädslan som gör det, att man inte är
lika bra som alla andra, att man ser olika ut.
Sen kom vi upp på högstadiet.
Det blev tidiga morgonar och sena eftermiddagar. Det blev mer lektioner
inlagda på schemat. Man fick nya vänner, och en ny personlighet. Skolan i
sig var uppbyggd på ett annat sätt, denna skola var utsliten. Men
lektionerna funkade bättre man fick känna att man lärde sig något. Men man
får även ta ansvar på högstadiet med läxor.
Maten var en stor skillnad, man slutade äta lunch och förlorade mycket
energi.

Det som måste förbättras i skolan är:
– De utslitna lokalerna, om eleverna får vara med och rusta upp dem,
kommer man inte förstöra.
– Att få eleverna äta lunch, kan man få genom att låta maten se
aptitretlig ut.
– Att få eleverna medverka på idrotten är att sätta in hyttar/bås i
omklädningsrum. Få vara med och bestämma, och ha flera alternativ.
– Mobbningen finns det bara ett sätt, att lära sig acceptera varandra.

+
Du ger vissa svar på frågorna du ställer.
Bra att du tar upp hur du tycker de första åren i skolan påverkat dig och
dina kamrater.

–
Du kunde ha utvecklat dina resonemang lite.
Tydligare ämnesval.

G+

Högermarginalen är mycket ojämn och det är svårt att säga var det ska
vara radbrytningar och var det inte ska vara några.

Mina skolår

Som för dom flesta 7åringar är man jätte nervös dagen innan,
Innan man ska börja första klass.
Vad ska alla tycka om mig, hur kommer det se ut och hur kommer det vara
alla nya intryck.
Vad jag kan minnas så var det så för mig.
Man fick inte så mycket sömn, man var för nervös.
Men till slut somnade man, jag kan ju tänka mig vad man drömmde,
Om skolan så klart.
Men så var det morgon och dax att göra sig iordning.
Man hade ju självklart vart ner på stan med mamma dagen före, och köpt en
ny skolväska, pennor och sudd.
Mamma var med första dagen, likaså många mammor till visade det sig när vi
kom till skolan.
Alla barnen var finklädda och såg nervösa ut.
Men sen ringde det in.
Man satte sig i en varsin bänk, föräldrarna stod längst bak och småpratade
lite med varandra.
Fröken kom in, en snäll, söt rätt ung tjej.
Hon presenterade sig, sen hade hon upprop.
Ivrigt väntade man på att hon skulle läsa upp ens eget namn.
Det var väl det som hände första dagen. Man åkte hem, väntade på att pappa
skulle sluta jobbet så man kunde berätta allt.
Självklart ringde man ju till farmor och farfar och berättade, sen ringde
mormor. Man kände sig så stor att börja skolan, man har ju alltid sett upp
till dom äldre som gått i skolan.
Men nu gjorde man det själv.

Andra skoldagen var inte lika spänd och nervös.
Då lekte vi olika namnlekar, delade ut böcker.
Sen sin första ”riktiga” lektion,
det var matte.
En helt ny matte bok fick man.
Sen ringde det ut till rast,
man visste ju inte riktigt vad man skulle göra.
Men man började snart prata och leka med dom andra.
Det var ju det roligaste, att få nya kompisar.

Så flöt det på hela terminen, man var ute och lekte på rasterna och på
lektionerna fick man lära sig massa nya saker, tex läsa och skriva.

Sen var det slut på skolan, och dax att ha sitt första sommar lov. Man hade
ju självklart köpt en fin kläning och plockat blommor till fröken, som hon
skulle få på avslutningen. Man hade länge övat med klassen på alla sånger
man skulle sjunga.

Så var det avklarat, första läsåret.
Sommarlovet gick åt till att vara med sina nya kompisar, sola och bada.
Underbart, men som sagt när man har roligt går tiden fort.
Och rätt som det var, var det dax för skola igen.
Kändes kul att börja tvåan, slippa vara minst längre.
Hade ju upprop som vanligt, fröken var brun och fin med blommor i håret.
Det var kul att träffa alla igen, alla verkade ha vuxit.
Sen blev det som vanligt,
fast det här året skulle vi lära oss att skriva skrivstil. Det var ju
verkligen ett bekymmer i början.
Men det lossnade och sen flöt det på.

Klassen hade planerat en skolresa strax innan vi skulle gå på sommarlov.
Alla var ivriga och förväntansfulla. Vi bestämmde oss för att åka till
Kolmården i Eskilstuna, sova kvar där en natt.
Alla tyckte det skulle bli jätte kul. 4 föräldrar skulle följa med, så min
mamma erbjöd sig att följa med.
Det var spännande, hade noga planerat vad man skulle packa.
Och nu stod man där, utanför skolan i väntan på att bussen skulle komma.
Alla var glada på bussen.
Det närmade sig nu, snart framme. Spännande, vi skulle dela på fyra stugor.
Jag sov med mamma och mina bästa kompisar.
Första dagen gick åt till att packa upp, fixa ordning i stugan.
Sen var det dax att sova.
Nästa morgon böjade vi med att äta en ordentlig frukost så vi skulle orka
med. Sen bar det av till Kolmården,
först kollade vi på aporna.
Sen skulle vi kolla på delfinerna. Det var jätte kul. Senare på kvällen
skulle vi åka hem. Första klassresan hade varit jätte rolig. Sen var det
dax för lov igen.
Det här året hade man lärt sig mycket, skrivstil, Matte lite engelska och
mycket mer.
Sista året på skolan var nog det roligaste.
Känna att man är äldst på skolan. Såg fram emot att lära sig nya saker. Och
till jul var det våran ur att hålla i lucia tåget, det gjorde alla
tredjeklassare.
Det var spännande hade aldrig vart med i ett riktigt lucia tåg, utom på
dagis då men då var ju alla lucia. Nu var det bara en lucia.
Och det var jag. Var nervös inför första uppträdandet, men det gick bra.

Sen blev det ju som vanligt igen.
Dagarna kom och gick.
Och det var dax för sommarlov igen.
Den här gången kändes det mer speciellt.
Sista gången med klassen.
Sen skulle allt bli nytt igen, ny skola, nya kompisar.
Efter avslutningen samlades vi i klassen och fikade tillsammans.
Sa hej då till fröken och gav henne blommor.
Så var det gjort, mina tre första år i grundskolan.

Nu när man ser tillbaka på dom tre åren, så var det tre verkligen tre bra
år.
Man fick många nya kompisar, många roliga upplevelser.
Var väl också jobbigt ibland.
Men kul var det.
Då tyckte man tilloch med att det var jätte kul när man fick läxor, vilket
man inte gör nu.
Visst kan man längta tillbaka.
Gå ut och leka varje rast, lära sig massa saker, något av det viktigaste,
läsa och skriva.
Åren går fort när man har kul,
Och kul det hade man verkligen.

+ Bra att du håller dig till att berätta om ett stadie.
Personliga minnen.

– ”Dags” och inte ”dax”.
Många ofullständiga meningar (utan subjekt).

Uppsatsen är skriven på ordbehandlare

Mina skolår
Hej! Jag heter Eric Samuelsson och går sista året i grundskolan. Dom här 9
åren av pluggande, läsande och läxor har inte alltid varit så lätta, och
det tror jag alla håller med om. Jag kommer inte ihåg min allra första
skoldag, så jag ska inte ljuga och säga att solen sken och allt var glatt.
Men däremot kommer jag ihåg känslan, börja i 1an. Bli stor och gå i skolan,
jag tror alla kom ihåg den känslan, samtidigt var man rädd. Inte så där
livs rädd utan bara lite skrajsen. Efter skolan så fanns ju fritids, det
var där man bara lekte. Vi var ju inte så gamla direkt, blott 7 år och då
gillad man ju fortfarande transformers och sådana ting. Det var på fritids
som alla skräckscenarier utspelade sig. Jag har starka minne från mitt
fritids. 1,2 och 3:or gick på samma fritids, och självklart var 3:orna
bossar över alla. Det firitidset jag gick på hade ju också sina speciella
personer. Jag kommer ihåg ett barn som var rätt våldsamt, han hette Saime.
Han klippte folk i öronen, sparkades och var allmänt vild. Skolan som jag
gick i årskurs 1-3 hette Birger-Jarl skolan och låg inne i Jarla stan där
jag bodde fram till 9 års ålder, jag bodde på Dalslandsgatan 13. Det var
en liten tvärgata mellan Jarla parken och en stor väg (jag kommer inte ihåg
vad den vägen heter). I Jarla parken har ju alla människor varit, hoppas
jag i alla fall. För en sån rolig och spännande lekpark får man leta efter.
Jag har ett minne från denna park också, denna händelse involverar mig. I
denna park stod en gammal lastbil, det var en färgglad en, som hade gjorts
om till leklastbil. Det var alla små pojkars dröm (i alla fall som jag
kände) att sitta och leka i denna färgglada lastbil. Men så en dag, skada
lastbilen mig, det fanns en liten lucka mellan flaket och förarhytten på
lastbilen. Mitt huvud stack fram ur luckan och orden”hej hej” kom ut ur min
mun. När jag sedan skulle dra ut huvudet och fortsätta med min lek så kunde
jag inte få tillbaka huvudet genom luckan som mitt huvud satt fast i, jag
satt fast i den lilla luckan. Efter en lång räddnings operation med min
mamma i spetsen så lyckades jag återerövra kommandot över mitt huvud. Nog
om Jarla stan och Birger-Jarl skolan. En dag, det var på kvällen vid
middags tid så hade mina föräldrar bestämt att vi skulle flytta. Det var
4:de gången för dom, men min första. Jag skulle vara tvungen att byta
skola, Skaffa nya kompisar. Allting var jättetungt. Så kom den dan jag
skulle hälsa på i min nya skolan, Dalängskolan heter den. Jag går
fortfarande kvar här på mitt nionde år. När jag gick in i entrén så stod
det en skock på omkring 5-6 flickor där, när dom fick syn på mig som
vankade upp för trapporna, så rusade dom skrikandes iväg. Jättepinsamt
tyckte jag, mina föräldrar bara skrattade. Väl framme vid klassrummet så
stod där en lärare, Pia hette hon. Hon skulle vara min lärare i den nya
skolan. Min familj och jag hade flyttat till en villa, den var ljusblå
(numera gräddgul), och den låg på krukmakarvägen 7. Här skulle jag
förmodligen spendera resten av mina 5 år i grundskolan.Tiden gick och
årskurserna rullade på, i 6:an fick vi en lärare. En jättesnäll en.
Magdalena hette hon. Konstigt nog förändrade detta hela min skolgång, jag
var en helt ny person och helt plötsligt var det kul att gå i skolan. Hon
var som en elevmagnet för alla gillade henne. Men tiden går och 7:an stod
framför dörren. Tänk dig högstadiet, det är där alla tuffingar går. Alla
skolans värstingar går i högstadiet. Nu var det jag och min klass tur att
prova på lyckan i denna farliga miljö. 7:an var inte alls så jobbig som jag
och mina kamrater hade tänkt sig. Det var en rätt slapp årskurs. Inte alls
så många prov. Bara massa roliga nya ämnen där man fick elda. Ett sådant
”eld” ämne är kemi. Ett rätt kul ämne tyckte alla som gick i 9:an eller i 1-
3 ring. Jag tyckte också att det skulle bli kul med kemi. Ända tills dagen
då jag klev in i kemi|salen. Där stod en äldre man, med stora glasögon
hämtade direkt från 70-talet. Den här läraren var av det slaget att han
gillade att hacka ner på folk. Lägga spydiga kommentarer när man gör fel
eller dylikt. Men han var också väldigt kul. Antingen hatade man honom
eller så gillade man honom. Jag gillade honom. Han var så rolig, fast han
var ändå sträng. Men vi hade inte bara konstiga lärare. I 7:an börjar man
ju med b-språk också, och eftersom min far pratade flytande tyska så tyckte
jag att det var vettigt att lära sig tyska. Det var 9 stycken andra som
höll med om det. Det visade sig att tyska var kalaskul. Våran lärare hette
något så konstigt som Kjersti, men så kom hon ju från norrbotten också.
Tyska var dom roligaste lektionerna tack vare Kjersti. Hon gjorde
lektionerna roliga genom att berätta om sina dejter, aktuella saker i
tyskland och om sin karriär som idrottskvinna. Det sistnämnda var hon inte
så lyckad i, hon hade spelat handboll och fotboll. Som hon ofta pratade om.
När hon hade gjort det avgörande målet eller räddningen, och oftast gick
hela tyska lektioner åt att bara prata om struntsaker. Med tiden kom också
vår första klassresa, den skulle gå till Broviken. Oj! Så spännande tänker
väll dom flesta, men Broviken låg ungefär 7 km från våran skola. Vilken
klassresa va! Det roliga var att vi skulle cykla dit också. Så när dagen
kom stod alla med sina cyklar på dalängsstorget. Det tog kanske 1 timme att
komma fram, Broviken var någon slags scoutstuga, som vi hade hyrt. Våra
klassföreståndare som dels var våran pratiga tysk lärare och en norsk
svenska lärare som vi hade, en norsk svensk lärare! Ja, det var faktiskt
lite skumt. Hon pratade med en konstig brytning och hade ingen koll alls,
på något! Allt vi gjorde i 7:an i svensk väg var att läsa ur en antologi
bok, nog pratat om svenskan, , tillbaka till klassresan. Broviken var så
enormt tråkigt att jag och några andra som sov på övervåningen av stugan
var tvungna att göra den rolig. Detta genom att hålla sig vaken hela
natten. Den som somnade fick ett fint straff. Man blev utpyntad som en
julgran i ansiktet medans man sov, sedan blev det ett minnesvärt fotografi.
Sen började 7:ans årskurs lida mot sitt slut, och 8:ans mot sin början.
Lärare kommer och lärare går. Detta hände även oss, vår roliga tysk lärare
hade slutat för att hon fick för lite betalt.Våran dumma norska svenska
lärare fick slutade och vi fick en ny fysiklärare, och 2 nya
klassföreståndare. Fysikläraren var rätt trevlig, också han från dom övre
regionerna av Svearike. Dom 2 nya klassföreståndarna hade vi redan haft
lektioner med i 8:an. Det var SO läraren och våran biologi lärare (som hade
oss i fysik i 7:an). Också dom trevliga och betydligt bättre än dom två
innan. Nu började det bli ordning på saker och ting. Det började flyta mera
och allt blev lättare. Kanske tack vare våra klassföreståndare. Sen flöt
allt på och nu sitter jag här, går i 9:an, och har varit med om
fruktansvärt mycket roliga saker här i Dalängsskolan så även i Birger-Jarl
skolan. Jag ska inte glömma att berätta om den otroligt roliga klassresan
vi gjorde i 9:an. Det tog ett bra tag innan klassen var enad, och det fanns
otroligt skumma förslag, Vild weekend på Siljaline, Resa till Prag och till
Grekland, det är några exempel. Men inget av dom exemplen vann, utan det
gjorde ”Äventyrsweekend i Värmland” I början så var dom flesta negativt
inställda till detta. Det vi inte visste var att det skulle bli så
fantastiskt kul. Bussresan dit tog ungefär 5 timmar, under den tiden så var
det full hålligång på bussen, godis kastades, smällar utdelades, godis
delades och så tittade vi på film. En av mina kära klasskamrater somnade
under denna film och jag bestämde mig för att spela honom ett spratt, jag
tog en salt sill ur min godis påse, tryckte upp den i hans vänstra öra. Jag
och mina kamrater började skratta, riktigt mycket. Efter det kände jag en
hand på min näsa, den vred och slet tills min näsa släppte lös allt blod.
Det var min kära vän som hade fått en saltsill i sitt öra som hade bestämt
sig för att utdela hämnd. Jag sprang till toaletten med en blödande näsa,
jag lyckades skona mina medåkare med att bloda ner dom men med mig själv
vet jag inte, jag var alldeles blodig. Det såg ut som jag hade blivit
skjuten. Nog om våldet för ett tag. Väl framme så var där en liten röd
stuga och några järnvägsspår. Schysst klassresa tänkte vi ironiskt. En ung
man kom fram till oss och visade vägen till våran lunch. Efter det bar det
av. Vi skulle ut på ”äventyr”. Vi delade upp oss tvåoch två, och tog varsin
beckasin. Vi skulle cykla på spåren i 2 mil med beckasin. Det var hyfsat
kul men när vi kom fram till det ställe vi skulle slå läger så fattades en
del saker från beckasinerna. Dom sakerna skulle vi helt enkelt hämta på
hemvägen sa ledarna. Så delades vi in i tältgrupper, slog upp tälten och
sov. På hemvägen blev en av mina kamraters fot överkörd. Han skulle springa
bakom för att putta på när han istället ramlade, och den bakomliggande
beckasinen mejade över hans fot. Men ingen skada skedd, vi fortsatte att
trampa, och väl framme var det paintball time. Ont ont ont, det är allt jag
säger om det. Nog pratat om våran klassresa och tillbaka till årskurs 9. Nu
sitter vi alltså här, våra kunskaper testas några sista gånger, och våra
handlingar betygsätts. Våra liv avgörs i princip av lärarna, så det gäller
att ha god hand med dom. Jag vill nog inte påstå att jag hade det, inte med
alla lärare i alla fall. Nu, om 8 dagar ska våran ansökan till gymnasiet
vara inlämnad, Väldigt jobbigt. Att börja i gymnasiet känns lite som och
börja i skolan igen för första gången. Pirrigt sådär, men också spännande.
Vilket gymnasium kommer jag in på? Tänker man. Det är bara att bita ihop
och kämpa på, så klarar man sig.

Krönika – mina skolår!

När jag tänker tillbaka på min tidigare skoltid ser jag den som väldigt
rörig. Ända upp till tredje klass bytte vi lärare väldigt ofta. Jag kommer
inte ens ihåg alla lärare som vi hade! Men det är faktiskt tre lärare som
jag speciellt kommer ihåg. Lena, Lotta och Mia. Lena var en lång, smal,
brunhårig tant med ett kallt leende. Hon var väldigt sträng, man fick inte
ens gå på toaletten på lektionstid. Hon förstörde de två första åren helt
för mig. Hon sa till mig rent ut att jag inte kunde någonting, varken läsa
eller skriva. Hon satte mig i en specialgrupp, även fast jag visste att jag
inte var lika dålig som hon påstod att jag var. I flera år hade jag dåligt
självförtroende p.g.a henne. Hon känner fortfarande igen mig, för hon
hälsar ”glatt” när vi ser varandra. Jag kommer nog aldrig glömma henne.
Lotta däremot var en rätt knubbig tant som nästan alltid log. Men det var
p.g.a henne som vi hade så många vikarier. Vi hade henne i ungifär ett år.
Men under det året var hon aldrig där. Jag tror att vi hade minst sju
vikarier istället för henne. Så det var en jobbig tid! När vi började i
trean blev det ändring. Då fick vi en ny lärare som heter Mia, hon var den
gladaste människan man kan tänka sig. Hon har vitt hår, glasögon och ler
hela tiden. Jag lärde mig allt från henne. Jag tyckte om skolan väldigt
mycket när vi hade henne som lärare.
När jag tänker tillbaka tänker jag också på all mobbing som jag ut|sattes
för. Jag blev mobbad för mina kläder, mina åsikter och för att alla tyckte
att jag var tjock. Så jag har inte så många bra bilder från min tidigare
skoltid. Den var rent ut sagt hemsk tills vi fick Mia som stöttade och
hjälpte mig jättemycket!

Krönika. Mina skolår
Jag minns det som om det var igår. Min allra första skoldag. Jag kom gående
nedför skolgården hållande min mammas hand. Stämningen var trevlig, runt
omkring mig sprang skrattande elever omkring, de såg ut att vara glada att
se varandra igen efter ett långt sommarlov.
Jag kände mig nervös, helt övertygad om att en stor sexa snart skulle komma
och slå till mig tryckte jag mig närmare mamma.

Till slut vann nyfikenheten över rädslan, jag sprang bort till
fotbollsplanen för att spela fotboll. Där träffade jag några killar som
tydligen skulle gå i min klass. Skolklockan ringde och alla gick till sina
klassrum.

Man hade hört mycket om skolan t.ex. att sex|orna slog de nya. Vilket
visade sig vara falskt. Jag hade också hört hur tråkig skolan var. Det sade
man också i kompisarnas sällskap, men i själva verket tyckte jag att skolan
var ganska trevlig.

Under ettan bytte vi fröken tre gånger, vilket var jobbigt, jag hade
verkligen fäst mig vid våran första fröken.
Det känns som om skolan tar friheten ifrån dig, men egentligen är det
tvärtom. Den öppnar upp världen, man träffar nytt folk och får en chans att
utforska sin omgivning.
ny sida
Matte var favoritämnet, en uppfattning som förändrades med åren. Viket är
synd, eftersom att matte är ett viktigt ämne som man använder dagligen i
vardagslivet.

I trean mixade skolan ihop en ny klass, vilket möttes med blandade känslor.
Man förlorade några av de gamla kompisarna men fick samtidigt nya.
Vi hade en kille i klassen som inte hade några kompisar. När jag tänker på
det i efterhand var det inte heller någon som gav honom en chans. På grund
av några dumma saker han gjorde blev han stämplad för hela sin
grundskoleperiod. Trots att jag gick i hans klass i sex år har jag ingen
aning om vem han egentligen är. Detta är ett av många exempel på att
”människan aldrig glömmer”. Förhoppningsvis blir han av med stämpeln när
han börjar gym|nasiet. Jag tror att många personer har råkat ut för samma
sak som han.
I hela mellanstadiet längtade man till högstadiet. man tyckte att skolans
alla regler var löjliga och att läraren var ”skit”.
Tjejerna blev också mer intressanta. Jag kommer ihåg första gången en tjej
hade string|trosor på sig. Det blev stor uppståndelse bland killarna, det
blev sedan samtalsämnet i över en vecka.

När man började högstadiet fick man en frihet som man inte hade haft innan.
Man fick ta ansvar för sina egna studier, vilket var skönt eftersom man var
”urtrött” på alla lärare som bokstavligen hade släpat dig till
lekti|onerna.
Åttan var den tråkigaste perioden under min högstadietid. Det var varken
”nyhetens behag” som i sjuan. Eller snart slut som i nian. Det var mycket
läxor och allting var väl|digt tufft. Jag tyckte det då och jag tycker det
nu. Det är jättejobbigt med allt som skall vara så tufft och trendigt. Om
jag fick bestämma skulle alla ”masker” läggas åt sidan och alla skulle vara
sig själva.
Inte nog med det, man skulle också vara ute och supa på helgerna. Jag ser
bara nackdelar med det, därför anstränger jag mig inte speciellt mycket för
att följa med. Jag tror att om lärarna skulle sätta upp
övervakningska|meror på skolan skulle de bli förvånade över hur ”hårt
snacket” är.
Jag tycker att jag kunde ha hamnat i en bättre klass, det finns några jag
trivs med. Men de flesta har inte alls samma intressen som jag.
Många av mina klasskamrater säger att ”käket är skit” men jag ser det inte
så, jag ser det som att det är otroligt hur bra mat de kan göra för så lite
pengar.
Som en sammanfattning av högstadietiden kan jag säga att den har varit lång
och tråkig med mycket läxor. Jag längtar till Gymnasiet.

Uppsatsen är skriven i ordbehandlare.

Mina skolår
När jag började på en skola i väster by karl då var jag 6 år. Jag kände
inte någon jag hade inte gått på något dagis eller något sånt. Det tog ett
tag innan man började lära känna några kompisar, man var ju inte så framåt
vid den åldern. När man började få ett par kompisar så började man också
var med på massor med andra aktiviteter. Jag har ett speciellt minne från
den tiden, vi hade en liten bandy plan ute där på ett ställe. Det var en
mycket händelse rik plats, det var mycket saker som hände ibland var det
till och med bråk där.
Sen gick tiden ganska fort när man hade fått kompisar man var på väg mot
högstadiet, man var lite rädd för att börja där.
Man visste inte riktigt hur det skulle vara att byta skola för första
gången det var en pirrig känsla man hade i sig.
När man väl hade börjat var det ganska okej, men visst fick man ta lite
skit i början men det får man ju nästan över allt.
Sen gick man här på den lite skräckinjagande södertorp skolan men den var
inte så hemsk som man hade hört ryktas om, alla ligister som hade härjat på
skolan.
Men nu när man tänker till så är man nästan lite stolt över alla som härjat
runt på skolan, men för dom flesta slutar det inte så bra.
Man försöker plugga på så bra det går, man försöker arbeta sig upp i livet
och göra någonting med det. Man har ju stött på lite motgångar här och där
men det är bara att resa sig upp och försöka komma vidare.
Det är kanske inte så lätt alla gånger man kan ha problem med lärare hemma
eller något annat.
Men för mig själv tycker jag att det har gått bra under alla dessa år jag
har inte nått högsta betyg eller något sånt, men jag har klarat av det
värsta av den tiden som har passerat förbi.
Men jag vet inget speciellt minne som jag har tror jag det ska va en gång i
femman eller sexan jag hamnade i bråk, det var ganska vanligt men jag
lyckades dra mig ur, men jag gick hem från skolan efter den omgången. Några
av min polare blev tagna av då varande rektor men jag och en kompis till
lyckades fly fältet.
Det är nog det schysstaste minnet jag har från den skolan.
Många skulle nog tycka att det där är väl inget jag har med om häftigare
saker säger dom, men för en del är äventyret inte självklart.
Jag tror jag är någonting av en liten äventyrare jag gillar att testa
gränserna när det gäller hastighet och andra saker som är en risk och kan
vara livsfarliga.
Det är så här min historia slutar efter dom här åren, men jag har
fortfarande tänkt gå i skolan fast nu är det på en mycket större skol där
jag hoppas nå framgång.

G-

Uppsatsen är skriven i ordbehandlare.

Mina skolår

Först när man skulle börja i 0:an så var det ganska kul, men man längtade
till den riktiga skolan för att få spela fotboll på rasterna.
När man började närma sig 1:an så fick vi komma till den klassen vi skulle
börja i efter sommaren.
När vi var där fick vi veta vem som skulle bli vår fader och vi fick äta i
den stora matsalen med alla som gick i grundskolan.

Fader en som skulle hjälpa ås om vi hade några problem.

Efter sommaren så var det ett stort steg från 0: an till 1: an, för man
fick ha lektioner med äldre och man visste inte om man skulle komma in bra
med dom äldre.
Vår lärare var Marie-Louise.

I 0: an fick vi inte ha exakt lektioner men vi hade timmar där vi
pysslade.

I 2: an så var det inte någon större skillnad för utan att det kom upp nya
i 1: an och vi fick ta hand om dom.

I 3: an fick vi byta klasser och lärare då fick jag Mona, för dom hade
bestämt att det kulle bli en klass med 1: an å 2: an, en klass med 3: an 4:
an och en med 5: an 6: an.
Jag vet inte varför dom gjorde det men det blev bättre än det vi hade i
ettan och i tvåan.
I 4: an så skulle vi få baracker så länge fick vi gå på Valla för våra
lärare kulle göra i ordning i barackerna som till exempel ställa upp böcker
i hyllorna och ställa borden på plats.

I 5: an fick vi byta till en annan barack där fick vi nya lärare.
Från 4: an till 5: an var ett stort steg för man fick ta mer ansvar för
sitt pluggande.

I 5: an fick vi Eva och Monike

I 6: an var det ingen större skillnad från 5: an för utan att vi fick
flytta in i skolan igen.
På den dan vi sluttade fick vi spela brännboll mot lärarna jag kommer inte
ihåg vann men kul var det.
Senare på dan fick vi äta mat med lärarna och dom sjöng en lått om oss.

Från 6: an till 7: an va det största steget hittills i mitt liv.

Man fick inte visa sig svag för då fick man ett tönt rykte och man fick
inte vissa sig för tuff helar för du fick man ett dåligt rykte.
I början av 7: an så åkte vi till Granögården på Barnens ö där hände en
stor sak som jag inte skulle göra om.
Vi hade kul där förutom det som hände då men vi skulle ändå få vårt
straff.

I 8: an var det inte så stor skillnad men vi hade kul i klassen och vi hade
det tufft med vissa lärare men vi skulle bli bättre.

I 9: an så blev det mycket tuffare än i 7: an och 8: an för man skulle ta
igen allt man hade missa men hittills så har det gåt ganska bra.
Dom här åren i Kvarnberg har varigt dom bästa skol åren i mitt liv.
Vi fick en sån bra klass, vi har så bra sammanhållning i klassen.
Vi har kul tillsammans.

–

Uppsatsen är skriven i ordbehandlare. Indragen verkar ha markerats med
ett blanksteg.

Mina skolår.

Alla mins väll första dagen i skolan. Jag stod där och höll mamma hårt i
handen, och var så nervös att jag kunnat kissa på mig. Till slut blev jag
indelad i en klass men visste inte riktigt hur det hade gått till. Allt
flöt väll på ganska bra. Och jag hamnade i en ganska bra klass.
Men så var det dehär med läraren. Hon var ett riktigt surkart, och de som
inte visade sig duktiga eller intresserade blev det för evigt. Det gick
väll inte så bra i skolan ,i början. Jag var väll en av dem som inte hade
uppfyllt lärarens små krav.
Jag mins en gång i tvåan, alla i årskurs tre hade börjat skriva skrivstil
men vi i tvåan fick vänta ett år till. Jag och en annan kille gick fram
till fröken och frågade om vi fick börja skriva skrivstil. Svaret blev så
klart ett stort och förnedrande nej, med motiveringen ”ni är inte mogna för
det ännu”. Efter det lilla missödet frågade jag aldrig fröken mer om sådana
saker. Tiden gick och man blev större och fick mer och mer kött innanför
pannbenet.
Skolan som hittills hade vart lite av ett helvete blev bättre och bättre.
När jag började trean bytte skolan klass system från att ha haft en ett-
trea och en fyr-sexa blev det istället en ett-tvåa en tre-fyra och en fem-
sexa. Detta innebar ett rejält lyft för min del. Nu slapp jag min rent ut
sagt hemska lärare och hamnade i en ny klass med en ny lärare. Den nya
läraren var mycket bättre, i alla fall tyckte jag det. Helt plötsligt blev
det kul att gå i skolan.
I den nya klassen gick alla kompisar och vi hade kul på rasterna, vi
spelade fotboll, innebandy och lekte herren på täpparn på vintern.
Det ända problemet var matten. När vi skulle börja fyran skalle man börja
med mattestegen, jag var bland de sista som blev klar med den gamla boken.
Annars klarade jag skolan bra och jag behövde inte jobba hjäl mig precis.
Så var det dags att börja fyran. Det var en stor klass, ca: 50 stycken.
För att detta skulle funka hade vi två klassrum, två lärare och en extra
sal som vi använde när vi skulle samlas på morgonen. Vi var uppdelade i
olika grupper med ca: fem personer i varje. Jag hamnade i en bra grupp.
Skolan gick nu om möjligt ännu bättre och det kan ju bero på att man blivit
lite större och fått lite mer erfarenhet.
Matten som förut hade varit ett problem gick nu betydligt lättare, men med
Facit i hand tror jag det mest handlade om vilja från min sida.
Sexan var nog det roligaste skolåret. Det ställdes nu högre krav på en men
det gjorde inget. Det hände något kul varje lektion och matten gick bättre
och bättre.
När det var dags att lämna sin gamla skola bakom ryggen och börja sjuan
kändes det rätt konstigt. Det var som att lämna sitt gamla liv och börja
ett nytt. I matte och engelska blev man uppdelad i olika grupper. Det fanns
bas, medel och avancerad. I matte hamnade jag i medel gruppen och i
engelska hamnade jag i bas! När jag fick veta det blev jag inte allt för
glad. Jag gick där i ungefär en och en halv månad sen fick jag nog och
bytte upp till medel.
I matten gick det bra. Vi bytte lärare nästan hela tiden, jag tror att vi
bytte lärare 4 gånger i sjuan. I åttan fick vi också en ny lärare. Det var
nog den bästa av dem alla. Och som tur slutade han inte som alla andra hade
gjort. Nu var matten ett av de lättaste ämnena och jag hade sammanlagt max
15 fel på de prov jag gjorde i hela åttan.
I de andra ämnena gick det också bra. Nu skulle min gamla lärare sätt mig.
Jag tror hon skulle svimma om hon så mig nu, rätt åt henne.
I sjuan handlade det mest om att komma in i att man hade olika lärare för
varje ämne och inte bara en eller två.
I åttan där emot började allvaret. Man fick betyg och man ansträngde sig
mer och mer. Men man hade inte den där kollen som man fick lära sig att ha
i nian.
Nian var det sista året, och nu började det värkliga allvaret. Om man
tänker tillbaka skulle man redan i sjuan börjat att koncentrera sig mer på
lektionerna.
I nian bytta jag också matte och engelska grupp, så nu går jag i avancerad
i både matte och engelska. Allt kretsade nu kring betygen och man förstår
först nu att det är bara betygen som räknas. Man kan vara en skit bara man
har bra betyg. Så är det, och det kom de flesta på alldeles för sent.

Mina skolår.

Jag minns när jag skulle börja i första klass. Allting var nytt. Skolan var
ny, kompisarna var nya. Mamma hade pratat med en utav grannarna och jag
skulle ta sällskap med hennes dotter till skolan. Vi kände inte ens
varandra, hade aldrig pratat med varandra, så jag var ganska nervös då jag
stod och väntade på henne och hennes mamma. Hon hette förresten Martina. Vi
gick knäpp tysta hela vägen.

När vi kom fram till skolan fick vi träffa våra klasser. Jag och Martina
skulle inte gå i samma. En del i min klass kände jag igen sedan lekis, men
jag upptäckte en del nya ansikten också, som jag aldrig hade sett förut.
Det var roligt att lära känna nya kompisar. Jag blev bra kompis med en tjej
i min klass som hette Emma. Vi var jämt med varandra på rasterna. Martina
och jag lärde känna varann så småning om också. Vi brukade träffas efter
skolan och leka med hennes hundar. Hon hade två stycken, jättestora var de,
fast snälla.

Vi tyckte att det var synd att vi inte hade hamnat i samma klass. Men när
vi skulle börja i trean så skulle klasserna blandas och vi fick chansen att
välja med två kompisar. Jag valde förståss Emma och Martina. Vi blev
jätteglada när vi fick reda på att vi hade hamnat i samma klass.
Något annat som var spännande med att börja trean var att vi skulle börja
läsa ett nytt språk; engelska. Det hade jag alltid viljat lära mig,
eftersom min äldre bror och hans kompisar jämt pratade engelska för att jag
inte skulle förstå.
En dag frågade jag min fröken:
– Vad betyder ugly?
– Ful, svarade hon och log.
Då förstod jag vad min bror och hans kompisar brukade kalla mig. ”Fula
lilla unge”, tänkte jag och ville lära mig mer engelska så att jag skulle
kunna förstå mer av det som min bror och hans vänner pratade om.

I fyran började det en ny tjej i vår klass. Hon hette Anne och kom från
England. Ingen ville vara med henne på rasterna och hon satt alltid på en
bänk utanför gymnastiksalen och åt ostkaka i små förpackningar. Fröken sa
åt mig och Martina att gå och prata med henne och hålla henne sällskap på
rasterna. Vi ville egentligen inte, men vi tyckte att det var synd om
henne. Vi gick och slog oss ner bredvid henne på bänken. Vi frågade varför
hon jämt åt ostkaka.
– Det är det godaste jag någonsin har smakat sedan jag kom till Sverige,
svarade hon. Vi blev förvånade över att hon talade så bra svenska. Efter
ett tag blev vi riktigt bra kompisar. Anne var rolig, men klumpig. Hon
lärde mig massvis utav fula ord på engelska som jag sedan sa till min bror.

I sexan var det dags att lära sig ett nytt språk igen. Jag hade ingen aning
om vad jag skulle välja, fast jag var lite inriktad på tyska, men eftersom
både Anne och Martina skulle välja franska så gjorde jag det också. Det var
svårt och jag var inte särskilt ivrig att lära mig. Skolan kändes inte lika
rolig längre, jag längtade till högstadiet.

Den dagen kom också. Jag valde med mig Martina, Anne och Emma. Vi hamnade
alla i samma klass förutom Emma, för hon hade inte valt oss.

Det var spännande att börja på den nya skolan. Nu var man minst igen.
Klassen vi hamnade i var ganska bra, fast vi kände inte någon. En tjej som
hette Josefine som gick i vår klass frågade mig en dag om jag ville följa
med till en fritidsgård. ”Visst”, tänkte jag.

Fritidsgården låg långt bort och jag hade aldrig varit där innan. Det
kändes pinsamt eftersom Josefine redan kände alla som var där. Hon och jag
var inte lika på nått sätt, vi hade helt olika intressen och hon var mycket
vildare än mig. Det var nästan bara killar där, ett par tjejer också. Jag
ville därifrån, men Josefine tvingade mig att vara med och spela biljard.

Men Josefine var snäll. Vi började umgås mer och mer. Hon tog med mig till
discon och fester och presenterade mig för olika killar. Men jag umgicks
fortfarande med Martina och Jane, fast de gillade inte Josefine och
Josefine gillade

texten ofullständig