Mina skolår – Sida 44

Min tid på lågstadiet

Jag kommer ihåg första gången jag kom till den stora gula skolan. Där var
fullt av barn som jag aldrig sett innan. Dom sprang omkrin och lekte,
medans föräldrarna stod och pratade med varanndra.

Alla barn som skulle börja i min klass fick sätta sig i en ring och så
skulle man säga vad man hette. Alla barn var närvösa.

Jag älskade skolan vi fick göra massa med roliga saker som måla, rita,
spela spel, hjälpa till att laga maten vi skulle äta, höra på när fröken
läste ur en bok och lekte lekar på idrotten.

Jag lärde mig att läsa när jag gick i förstaklass. Allt blev så mycket
tråki|gare i förstaklass. Man fick läsa, skriva och räkna matte vilket jag
inte var så bra på.

Det värsta av allt var att jag inte lärde mig klockan förens i femman. Jag
våga inte säga det till någon, för att jag tyckte det var pinsamt. Jag
trodde ingen ville vara kompis med mig då. Men så var det inte. Det va
istället så att alla flickor i min klass var avundsjuka på mig. Men inte
för det med klockan utan att när vi lekte ”kysse plött” så va det bara
pojk|arna som jagade mig och inte dom.

Jag kännde mig som en prinsessa i mitt långa blonda hår och mina stora blåa
ögon som pojkarna gillade hos mig. Det känndes som en dröm, när alla pojkar
bara ville pussa på mig.

Men på någotvis gullade dom ändå mig, för att dom bråkade om vem som skulle
sitta brevid mig i klassrumen.

Jag var alltid den som syntes och hördes. Jag var alltid i rampljuset kan
man säga. Som när vi bruka ha roligatimmen så bruka flickorna mima till
olika låtar. Jag var alltid den som skulle mima solo, medans några anndra
flickor i min klass fick stå bakom mig som kör. Det tyckte jag mycket om.
Ibland så tog alla dom som var i samma grupp på sig likadana kläder och
sminka oss så att vi skulle bli fina när vi uppträdde. Vi bruka visa upp en
dans som jag och dom anndra flickorna själv kombinerat till den låt vi
skulle ha.

Jag kännde mig aldrig utanför. Jag var en av dom populäraste på lågstadiet.
Dom på mellanstadiet ville alltid hålla på att ge mig massvis med
komplimanger.
ny sida
Det ämnet jag gillade bäst var idrott. Jag kunna det mesta som
idrottsläraren bad mig att göra. Alla flickor störde sig på mig. Fast dom
var inga problem för mig.

Jag hjälpte oftast dom som jag såg blev mobbade. För att han/hon som blev
mobbad inte skulle känna sig utanför, så fråga jag om han/hon ville leka
med mig.

Då sluta mobbarna genast. Jag hatade mobbning.
ny sida
På sommaren i skolan var det som ett paradis, tyckte jag. Gröna träd,
blommor som dofta ljuvligt. Vi fick sitta utomhus och räkna matte, läsa och
skriva då. Man hörde fåglarna kvittra i vet soliga vädret. Jag kunde
konsentrera mig bättre i skolan när det var sommar.

Jag tyckte inte jag lärde mig så mycket på lågstadiet, för att jag fick så
mycket uppmärksamhet av alla, så jag brydde mig nästan inte om skolan. Jag
lärde mig läsa, skriva och alfabetet långt efter alla dom andra i min
klass. Jag tyck-|te mer om att göra pjäser och sjunga.

Av: Johanna Östlund 7/2 -03

Mina skolår
Gud så roligt att börja ettan och räkna Matte och sånt. Man hade roligt på
rasterna, man spelade kula på sommaren och på vintern så spelade man
landhockey och var ute och lektne i snön. Man brukade tävla med varandra om
vem som låg längst fram i matteboken, det var goda tider det. När man blev
lite äldre och började på mellanstadiet, så hade man roliga snöbollskrig
Klasserna emellan. Jag var hjälpte alltid en annan klass, eftersom jag hade
alla mina kompisar där. Då var det olika idrottstu|rneringar mellan
klasserna, men ingen i min klass ville vara med. De andra i min klass hade
inte samma intressen som mig. Mina kompisar som jag spelade fotboll och
hockey med gick i en annan klass. När vi gick i sexan och inte fick åka och
titta på Sundbyskolan där vi skulle gå, så bestämde jag mig för att byta
klass. Jag skulle byta till den klassen där mina kompisar gick, men inte
förrän i sjuan. På den sista skoldagen i sexan hade jag min sista lektion
med mina gamla klasskamrater, det kändes skönt att byta klass. Man var
ganska nervös inför första skoldagen på högstadiet, men det gick bra.
Eftersom jag hade alla mina kompisar i den nya klassen, så trivdes jag från
första skodagen. Det var också några nya i klassen som ingen kände sedan
tidigare. Det var mycket som var annorlunda på den nya skolan: den var
mycket större och hade två våningar, det fanns mycket fler klassrum och det
fanns andra ämnen också. I början var det svårt att hitta till alla
klassrummen, men lärarna brydde sig inte om man kom fem minuter sent eller
så. Man mötte på en del ämnen som man aldrig hade haft tidigare, till
exempel: Kemi och fysik. Den största skillnaden mellan mellanstadiet och
högstadiet var att man hade olika lärare och klassrum i alla ämnen på
högstadiet och det hade man inte på mellanstadiet. Det var roligt den
första veckan på högstadiet, men sedan blev det mycket allvarligare och man
började få mycket läxor och prov. Skolan började kännas mer och mer tråkig
och lärarna blev strängare.
Samtidigt som det blev mörkare och mörkare ute och snön öste ner, så
började jullovet närma sig.
Man blev mer motiverad att jobba när man tänkte på hur kort tid det var
kvar till julen. Att kunna sova hur länge man vill, att kunna göra exakt
vad man vill, det är det som gör loven så sköna. Veckorna som var kvar gick
långsamt och det var prov nästan varje vecka.
Men helt plötsligt så var det sista dagen i skolan innan jullovet. Det var
lugnt i skolan och man fick mest julpyssla och göra i ordning till
julavslutningen som var på kvällen. Det kändes skönt att få åka hem från
avslutningen och veta att man inte hade någon skola på över två veckor.
Men som alltid annars så går loven fort och det känns som att skolan börjar
innan man har hunnit göra nåt. Första veckan var lugn och läxorna få,
lärarna var snälla. Men sedan var det hårt arbete som gällde igen, en massa
prov och läxor hela tiden. Men det kändes som om vårterminen gick väldigt
fort, eftersom loven ligger ganska tätt då. Till exempel Sportlovet och
påsklovet. Dessutom så blev det hela tiden ljusare ute och temperaturen
steg, sommaren kom närmre och närmre. Men nu var det dags för en massa prov
igen. Man var irriterad på lärarna som hade lagt alla proven ungefär
samtidigt, de borde kunnat planera bättre. Men efter alla proven kändes det
skönt att veta att man inte skulle ha läxor eller prov på hur länge som
helst. Det var sommarlov!
Sommarlovet gick fort det var skoldags igen. Nu skulle man få betyg, så man
längtade nästan till skolan.
ny sida
Det kändes spännande och nytt att få betyg, det var något som man aldrig
mött på tidigare. Nu skulle man ha något att kämpa för. När första
skoldagen kom, så tyckte man att det var jobbigt att kliva upp så tidigt
och gå till skolan. Den första veckan pratade man mest om roliga minnen
från sommarlovet och man hade inga läxor.
Men som i sjuan så kom läxorna och proven tätare och tätare. Det var ganska
spännande att få betyg på proven, men man blev snabbt less på alla prov.
Det var:
Prov på prov på prov….. Läxa på läxa på läxa….
Proven blev svårare och det blev svårare att få bra betyg på dem. Men jag
var ganska nöjd över betygen jag fick till jul. Vårterminen skulle bli
jobbigare, nu gällde det ju att hålla betygen, man ville ju inte sänka
dem.
Vi fick ofta byta lärare, vilket jag tyckte var dåligt, eftersom det blev
fler prov. De ville ju se vilket betyg man låg på. Jag sänkte mig i något
ämne, men betygen var ändå ganska bra efter vårterminen. Nu skulle man
börja i nian och man var äldst på skolan!

Mina skolår

Mobbning och mosade pajalabollar

Mina år i skolan har inneburit både positiva och negativa upplevelser, mest
negativa. Min klass har bråkat sedan den första dagen som vi träffade
varandra.

Jag minns fortfarande dagen då jag började i skolan som att det var igår.
Jag hade på mig min blåa klänning som mamma hade tvingat på mig och jag
kände mig fruktansvärt obekväm. När jag och min mamma gick in i klassrummet
var luften så tjock av alla spänningar att man nästan kunde ta på den. Mina
för|väntningar steg allt eftersom min blick vandrade från person till
person, när mitt hjärta plötsligt sjönk som en sten i bröstkorgen. Där satt
Hon, min ärkefiende från dagis, Maria Lövkvist.

Vi hade alltid bråkat, ända sedan vi började på parallellavdelningarna
Grisen och Kossan. Oftast bråkade vi till ingen anledning. Det kunde vara
om struntsaker som ingen av oss egent|ligen brydde sig om. Det var sällan
som något verkligen hände som gjorde att man hade en anledning till att
vara sur, så därför bråkade vi i det tysta.

Åren gick och vi bråkade mer och mer och i fyran skulle man kunna säga att
jag blev mobbad. Då hade det gått så långt att hon hade fått med sig hela
klassen, men en dag fick jag nog. När hon sparkade mig, sparkade jag
tillbaka. När hon sa något elakt till mig sa jag något tillbaka och det tog
hårdare på henne än vad jag hade väntat mig. Till slut var mitt
självförtroende så pass stort att jag inte orkade bry mig något mer, så
bråket slutade. Vi var inte vänner, men vi kunde sitta i samma rum.

Jag förstod aldrig varför jag blev mobbad. Kanske var det så att jag var
ful, men senare insåg jag att det var hon som bara hade en dålig självbild
av sig själv och jag var bara ivägen. Jag var inte den enda som var det,
Alla som inte gjorde som hon sa blev med en gång retade och utstötta. Det
var därför som det kunde gå så långt, alla var rädda för henne ny sida
så ingen vågade säga ifrån.

Våran klassföreståndare var inte en särskillt bra lärare. Hon hette Karin,
men vi kallade henne för Charin, när man sa det riktigt fort lät det som
Kärring. Hon sa inget om det, hon vågade nog inte.

Karin hade sina ljusa stunder ibland. Hon lät oss sammla in pengar till en
klassresa, så varje månad gick vi en runda runt lovön och sålde polka
grisar eller pajalabollar (som mumsmums ungefär). Varje gång så gick vi
till den tjocka tanten och sa.
– Hej! Vill du köpa pajala bollar?
och varje gång svarade hon.
– Nej tack, jag har diabetes. Med en överdrivet trevlig röst.

Jag förstår inte varför hon inte bad oss att dra åt Helvetet. Vi visste ju
att hon hade diabetes och vi gick ändå dit. Varför vet jag inte, det var ju
bara slöseri med tid.

Jag minns särskillt bra den gången då jag och Elsa sålde pajalabollar
tillsam|mans. Det var min tur att bära påsen med förpackningarna och av
någon underlig anledning fick vi för oss att vi skulle springa. Vi hann
inte ens springa tre meter förrän jag snubblade över ett cykelställ och
flög över påsen och mosade alla pajalabollar. Trots att de flesta
förpackningarna var mosade var vi ändå tvugna att sälja dem, så vi
fortsatte att knacka dörr och när någon snäll själ sa.
-”Ja, jag skulle vilja ha en förpackning”,
så var vi tvugna att komma med följd frågan
-”Vill du ha mosade eller hela pajala|bollar?”

Mina skolår.
Första dagen:
Den första dagen i skolan var spännande o min energie var på top, men ändå
var jag lite rädd för att träffa dom andra eleverna.
Men första dagen gick bra, men andra dagen var jävlig. Det var då dom
”tuffa” grabbarna började mobba mig. Jag kommer ännu ihåg hur jag en dag
blev hårt sparkad i magen o nästa dag överbemannad ner på marken. det var
också så att den ”tuffaste” av dom fråga nånting o pekade , o när jag
skulle svara så stickte han ner pekfingret i min mun så jag råka bita hans
finger. Då började han slå mig halv
hårt i magen o lätta örfilar. Ingen lärare brydde sig om mig, o jag tror
jag vet varför.
Killens mamma var/är lärare o på den tiden skyddade lärare andra lärare.

3 år senare:
I åk. 3 så hade allt lugnat sig o jag var mycket längre än dom flesta. Tror
jag var 155 cm o vägde ca 57 kg. Vi hade också fått nåra nya i klassen. Två
av dom går ännu i min klass. I alla fall så var det lite mobbing ännu men
nu gav jag också igen på nåt eller annat sätt. På vintrarna var jag ”Herre
på teppan”, i klassen. ”Herre på teppan” har enkla regler som t.ex: Den som
blir först-sist kvar vinner o ingen fick kassta saker som snö mot t.ex
ansiktet. Det blev ett rätt så roligt skolår, o i 4:an så blev vi en
dubbelt så stor klass men var ändå o samma klass, inge A o B klass

Två sista åren på mellanstadiet:
I 5:an börja det hända saker. Vi blev ”herre på teppan” för hela skolan o
en massa bråk mellan våran klass o dom i 6:an, allvarliga bråk.
I 6:an så var vi Lugnare o vi fick veta att en del av klassen skulle få gå
ihop med nåra från adelsöskolan i 7:an.
Jag o 7 andra (3 killar o 5 tjejer) fick gå ihop med adelsön. Vi fick också
träffa dom när vi skulle på besök på nya skolan.

ny sida
Högstadiet:
HaHaHa. Ja, första året på högstadiet (7:an) var rätt roligt, men många jag
kännde från 6:an o blev i den andra klassen flytta o bytte skola.
2 från min klass flytta också i 7:an. Min klass blev kännd bland lärarna
också som ”den versta, jobbigaste klassen på skolan”. Tråkigt men sant.
I 8:an blev det bättre i klassen. Killarna var mycket lugnare än tjejerna o
vi fick våra första betyg. Jag fick rätt bra betyg.

Sista året på högstadiet:
9:an kvar o alla sattsar max på betyg, o jag ökar betygen första terminen.
Nu sista terminen så har vi nationela prov o jag hoppas på mycket höga
slutbetyg. Det gör nog dom flesta i klassen o jag hoppas jag kommer in på
mp (media) här i Umeå.

Slut.

Mina skol år

När man börjar i 1an så är man hel spänd

Man undrar hur det är i skolan, Vad som kom|mer att hända och man känner
sig jätte stor för att man ska början skolan. Tyvär så försvinner den där
nyfiken-
hets känslan gradvis men ändå ganska fort. Man börjar ogilla att gå till
skolan för att det är så tråkigt.
Som tilexempel: nu sitter jag här och vill inte annat än att komma här i
från!

Men så finns det alltid en fördel. Skolan ger en även chansen att upptäcka
nya saker, träffa nya mäniskor och få nya kunskaper som man kan ha nytta
utav i framtiden.

Men så fins det en baksida på medaljen, all tid man får lägga ut på att ha
tråkigt och göra sånt som man bara avskyr.

Under min skoltid från ettan till nian har det både gott upp och ner, Jag
har lärt mig, haft tråkigt och haft roligt.

Ettan började som sagt med den där första dan då man kände sig nervös, Stor
och glad
Man kom till skolan, träffade sin nya lärare och klasskamraterna och gjorde
lite lekar som hadde med matte att göra (Matte pussel färgläggnings kartor
mm)

Det gick på ett par år men inte helt smärt-fritt.
Jag var nämligen inte så bra i matte så jag var tvungen att få en hel del
extra hjälp för att få in mig på rätt spår igen.
Åren gick som sagt och i fyran fick vi en ny lärare, han var sjyst och
gillade att arbeta välldigt mycket med bild och teknik.
Det va självklart roligt att få en sån lärare eftersom jag är helt såld på
teknik och hur roligt det var att skruva och bygga saker.
Hur som hälst.
Vi hadde honom ända tills 6an som var vårat sissta år med honom
År 4-6 gick bra, men inte helt smärt fritt.
För våran lärare hadde en del personliga problem som han ofta berättade om
för oss och det var ganska iriterande att lyssna en hel lektion på det.

6an gick som på räls och det var helt plöttsligt dags att byta skola.
Sommar lovet gick och jag hadde kommit in på spånga skolan.
Första dan var jag nervös (lite som när man börjar 1an fast utan den där
glädje känslan att börja skolan) ny sida väl i skolan så var alla
sjysta och lärarna va roliga och lite anorlunda
Det året rusade förbi men jag kände att jag inte hadde ansträngt mig
tillräckligt och bestämde mig för att jag måste förbättra mig.

8an började men inte fn hadd jag någon som hälst disiplin att förbättra
mig. Men i andra terminen i 8an så kom det, Den där lilla lustgas kicken.
Det gick bättre och bättre samtidigt som betygen steg och enu så fortsätter
dom att göra det.
Hoppas att inte gasen tar slut innan mål linjen
🙂 Ritad smiley på rätt ledd

MINA SKOLÅR
Jag ska berätta om min skolgång. Jag heter Oleg och är 15 år , innan jag
skulle börja skolan i första klass så gick jag i en förskola i Linkö|ping.
Det var där jag skulle bo, men det blev inte så flyttade till Botkyrka ett
ställe i Stockholm. Jag, min mamma och min syster bodde i ett ställe som
ligger i Botkyrka som heter Eriksberg.

Jag skulle börja i ettan och få nya kompis|ar, det kändes inte så bra pg.a
jag var så liten och skämdes mycket. Första dagen gick min mamma med mig
till skolan för att jag inte skulle känna mig sorgsen för jag ville inte gå
till skolan, men jag var tvungen.

När vi väll var där så lämnade min mamma mig i skolan för att hon skulle
till sitt jobb.

Innan vi skulle in på första lektionen så kom det några killar och frågade
om det var jag som skulle börja i deras klass. Dom hade fått reda på att
det var en kille som skulle börja i deras klass, och jag sa att det var
jag. Dom berättade sina namn och sa att dom hette Fredrik, Igor och Mattias
jag blev snabbt vän med dom. ny sida

Dom visade mig runt i skolans område, där man fick vara och inte fick
vara.

Dagarna gick och jag fick allt fler vänner.

Jag gick med samma klasskamrater tills sex|an. Där vi då splitrades för att
börja i sjuan och på en ny skola.

Jag började i sjuan och fick allt fler vänner. Nu gick jag i sjuan och
skolan blev allt svårare. Men det var inga svarigheter för en sån kille som
jag.

Det gick bra för mig under åttan och snart var det dags att börja nian.
Tiden gick och nu går jag i nian. I nian gällde det att visa vad man
verkligen går för.

Under första terminen i nian sköte jag mig bra och fick en utav klassen
bästa betyg. Under andra terminen skulle man välja ett gymnasium för att gå
i när man gått ut nian. Jag valde ett gymnasium som heter Blacke|gymansiet
i inriktning i transport för att jag gillar att hålla på med bilar osv.

Så nu har jag haft nio underbara år i mitt liv och tänker fortsätta med min
ut|bildning. Så nu är det bara och se vad som kommer att hända i
fortsättningen // slut!!!!

här är det ritat en glad gubbe

Mina skolår

Att börja skolan när man är sju år är något nytt och spännande. Jag var nog
mest rädd, precis som jag är än idag. Fast inte på samma sätt. Då var jag
rädd för att inte passa in, att inte vara som alla andra. För att vara
ensam. Rädslan för ensamheten har jag kvar, men jag har fått lära mig att
jag aldrig kommer att passa in. Och jag är nog faktiskt lycklig över det.
Varför ska man vara som alla andra?
När jag började i första klass hade jag turen att hamna i samma klass som
min allra bästa vän. Vi hade varit bästa vänner sedan vi var ett år och
började på dagis. Hon var ganska dominerande och ville gärna bestämma över
andra. Fast det gjorde inte mig så mycket. Inte då. Vi gled hur som helst
ifrån varandra under andra och tredje klass och jag fann en ny vän. Även
hon var ganska dominant, men hon var ändå lite mer som jag. Vi kände väl
kanske redan då på oss att vi inte passade in. Tillsammans blev vi ett
team. Vi upplevde resten av låg- och mellan|stadiet tillsammans.
Jag minns hur det var i skiftet mellan trean och fyramn, när vi fick vår
första nya lärare. I stort sett ingen i klassen tyckte om henne, hon var
mycket strängare än vår gamla lärarinna. Men vi lärde oss att tycka om
henne. I alla fall några av oss.
Vi fick engelska på schemat i fyran, ett faktum som gjorde mig glad.
Engelskan blev snart mitt favoritämne och har varit det ända sedan dess.
Av alla ämmen vi hade var det nog idrotten jag tyckte sämst om. Vi bytte
lärare ganska ofta, men ingen av dem lyckades bota min extrema bollrädsla,
som jag fortfarande har kvar.
Vi hade ett ämne som vi kallade ”Hjulet”. Det var också en stor favorit
som gick hem hos de flesta. ”Hjulet” innebar att man hade fyra ämnen att
välja mellan, bland annat uppsatsskrivning. Jag kommer inte riktigt ihåg de
andra ämnena, men jag har ett vagt minne av att matematik också fanns med
att välja på. Jag brukade i alla fall hålla mig till uppsatsskrivningen.
Jag undrar hur många berättelser jag började på egentligen…
Ett annat starkt minne från mellanstadiet är när vi en gång hade slöjd på
Verkstan. Vi hade en ganska jobbig elev i vår klass då. Samuel hette han.
Egentligen var han väldigt snäll, men jag tror att han hade problem hemma.
Han fick hur som helst ha en assistent under skoltid. Hon hette Lisa och
var verkligen snäll. Hela klassen tyckte väldigt mycket om henne . Nåja.
Tillbaka till den där dagen på Verkstan. Under lektionen klättrade Samuel
upp på taket på skolan, som var kanske tre våningar hög, och hotade med att
hoppa. Lisa fick långt om länge ner honom och som tack fick hon senare en
spark på benet av honom. Om jag inte minns helt fel var det samma dag som
en flicka i klassen fick en stor spelkula i huvudet så att blodet rann om
henne. Hela klassen blev alldeles chockad och alla stod och grät.
Lyckligtvis var kuratorn på skolan den dagen och kunde ta hand om oss.
Vilken kalabalik det var den dagen!
I femman åkte vi på klassresa till Gränna. Vi var där en helg och hade
väldigt trevligt. Jag minns att jag skröt om att jag varit där ett antal
gånger innan, eftersom min familj åker igenom Gränna varje gång vi ska
hälsa på släkten i Södermanland.
Ett särskilt starkt minne jag har är skolavslutningen i femman. Jag tror
att jag spelade trumpet i kyrkan då… Nästan alla grät när vi skiljdes åt
den dagen. Men inte jag! Redan då var jag rädd att gråta inför andra. Ännu
en rädsla som sitter i.
När vi började sexan var jag ännu räddare än när jag började ettan.
Antligen berodde det på att jag hade hört min bror prata om stora, hemska
Killebäck. Men efter några veckor på skolan visade det sig att det inte var
så farligt, trots allt. Jag och min bästa vän höll ihop. Något så när, i
alla fall. Jag minns ett arbete i sjuan. Vi skulle skriva om antikens
Grekland och jag och min kompis skulle skriva om mytologin. Jag minns inte
ens vad som hände, men jag minns att min kompis blev väldigt sur på mig den
gången. Jag bönade och bad om förlåtelse för något jag inte visste att jag
gjort. Ungefär samma sak hände senare i sjuan också, med ett arbete om
skiljetecken. Jag tror att det var första gången sedan mellanstadiet som
jag grät i skolan. Jag skolkade till och med från en lektion då. En lärare
hittade mig och tog mig till min lektionssal. Sedan hämtade han min kompis
och min klassföreståndare. Vi bad varandra om ursäkt och grät i varandras
armar och sedan var allt som vanligt igen. Konstigt.
Något jag särskilt kommer ihåg är litteratur|fördjupningen vi gjorde i
åttan. Vi fick inte någon ordentlig förklaring på vad vi skulle göra den
gången, bara ett kompendium som ingen människa skulle läsa på eget bevåg.
Vi hade en vikarie i svenska när vi fick ut det där kompendiet. Hon skulle
gå igenom alltsammans med oss, men sedan blev hon sjuk, så vi fick en
vikarie för vikarien. Han var dock inget vidare bra lärarämne. Jag tror
inte att någon i klassen gjorde något vettigt över huvud taget under den
tiden. Senare fick vi en jättebra vikarie. Slutligen fick vi våra
litteraturfördjupningar färdiga och jag har för mig att jag fick ett hyfsat
betyg på det.
Men trots att den nya vikarien var väldigt bra kändes det ändå skönt när
vi fick tillbaka vår ordinarie lärare i början av nian. Det är svårt att
tänka sig att det faktiskt inte är så länge sedan…
Och nu har man bara ungefär fyra månader kvar i grundskolan. Det, om
något, känns konstigt. Tänk att behöva börja om på nytt. Igen.

Mina skolår

När jag började ettan var jag ganska så nervös. Nu skulle jag ju börja mina
första läsår på Bodby skola. Man kände inte så många, bara dom man gått på
lekis med. När jag kom till skolan kändes det lite konstigt. Men mina
föreldrar gick och pratade med alla andra vuxna. Första dagarna kändes
ganska bra, gick väldigt mycket med min barndomsvän Magdalena, som jag känt
sen jag var fyra år. Hon var alltid glad och ville alltid hitta på någoting
konstigt. Vi lekte alltid både i skolan och på fritiden.

Men så började vi tvåan och jag och Magdalena var inte längre, hon var med
en annan tjej. Det var då jag och Maria började va med verandra. Vi hade
alltid jätte roligt. Men Magdalena blev nog lite avundsjuk, så då började
jag, Maria, Magdalena och hennes nya vän va tillsammans istället, sen kom
Elin också med i gänget. Vi hade väldigt roligt allesamans men vi gillade
inte Katrin riktigt så vi slutade va ny sida va med henne. Hon fick nya
kompisar. Vi blev ett litet gäng, då kom även Molly med. I då varande läge
hette vi PG som stod för Pretty Girls. Men så kom katrin helt plötsligt med
igen. Det var Magdalena som hade bestämt det. Så när vi började trean fick
inte Katrin vara med längre elle vi sa att vi hade lagt ner PG. När vi blev
PGC Pretty Girls Club började Katrin anklaga oss för att vi mobbade henne.
Vi blev väldigt arga. Så fortsatte det ett tag fram över vi fick sitta i en
ring med hela klassen, vi skrek eller ja Magdalena och Katrin grät. Det var
ganska så jobbigt, men då förstod vi inte att vi faktiskt varit taskiga mot
henne.
Så började fyran och Magdalena hade kommit på ett nytt namn, TG Turtle
Girls. Vi mimade till Spice Girls låtar in för hela klassen.

Men nu började även skolan bli jobbig, det var mer läxor än förut och
läraren vi hade då ställde mer krav än innan. Vi hade även börjat med
kvarsittningar och gissa vem som fick prova på det jo jag. Det började även
en ny kille på skolan hade hette Mikael, han var ganska så söt. Vi gjorde
många utflytker med skolan alla 4-5 tillsammans. Och alla var på Stakars
Mikael eller Stakare och Stakare han tyckte det var väldigt roligt. Lärarna
tyckte att vi var lite väll klängiga på han. Men det bryde vi oss inte om.
Vi var ju så kära iallafall jag. Vi gick mycket på disco och var jätte
tuffa tyckte vi.

Så kom feman med en väldig fart. Det kändes konstigt snart skulle hela
klassen splitras. Och valet till sexan kom. Då var vi skolans tuffaste dom
flesta snackade skit om oss men hade ändå en respekt. När vi fick tillbaka
papperna på vilken klass vi skulle gå med och med vem blev jag och
Magdalena väldigt arga. Vi fick inte gå tillsammans för det kunde bli gäng
bråk sa dom. Så paserade även feman förbi och det blev skolavslutning det
blev många tårar, men vi visste ju att vi skulle ses igen.
Så kom dagen då vi skulle börja i sexan på en helt ny skola. Man var
väldigt nervös, men som tur var hade jag Elin. Det kändes konstigt när man
satt där med alla främlingar. Men det tog inte lång tid innan jag kände två
av tjejerna i klassen Anette och Carolina. Sexan var rolig man tänkte inte
så mycket på läxorna för allt var så nytt och spännande. Sexan kom och
gick. När vi skulle börja sjuan var jag van kände alla i klassen. Det var
en sån underbar klass. Kände inte av att jag saknade dom andra längre. Det
blev fler och fler läxor och att blev jobbigare, lärarna ställde mer krav
än innan och jag blev sämre. Jag var orolig för hur det skulle gå i åttan,
det gick bättre än jag hade trott. Jag fick mitt första betyg och jag var
nöjd. Hade inga IG. Men det var många prov, men allt går om man vill, och
så var jag ju kär. Jag hade jätteroligt, nu hade även killanrna i klassen
börjat prata med mig ordentligt.
Det kändes bra att veta att alla i klassen nått sådär gillade mig. Åttan
tog slut och man fick ett betyg till det var också bra.
Så kom nian med stora kliv alla sa att det skulle bli jobbigt men så
farligt är det inte. Skolan är väldigt lätt nu och det är ju sista året
innan gymnasiet. Så man försöker väll så gott man kan. Klassen är jätte
bra, vi är som en stor familj om man säger så. Tycker väldigt mycket om
både klassen och lärarna.

Mina skolår.

Jag började i klass 1 på Skönadal skolan i Helsingborg 94. Redan på
sommaren hade jag varit iväg och träffat min klass, och jag hade fått två
kompisar där, Tobbe och Henrik. Efter första terminen flyttade jag, mamma
och min bror till Perstorp. Tobbe flyttade konstigt nog iväg, ungefär
samtidigt som oss. Jag har inte träffat mina första kompisar sedan dess.

I Perstorp köpte vi oss ett hus, det kostade över en miljon, jag trodde det
var världens största, så jag var stolt. Samma dag som jag sett vårt hus för
första gången, skulle jag åka till Duvhökenskolan och hälsa på min klass.
1D ”hette” klassen och det var här jag fick mina absolut bästa vänner
Helene och Joan.

När jag sedan började på Killebäck var det som att börja första klass igen.
Ny skola, ny klass, men jag gick med Helene förstås. Det kändes som en
lättnad. Första dagen på Killebäck var alla i klass 6A tysta. Ingen sa
något och det var jättetyst hela dagen lång. Mamma sa att inom en vecka
kommer alla känna varandra, hon hade fel. Det var tyst i en vecka men så
småningom började folk snacka med varandra. Jag hoppade av franskan och
började läsa tyska. En gång i veckan på tyskan skulle man spela en roll i
en minipjäs. Varje grupp bestod av tre till fyra personer. Det gick bra,
men tankarna förde mig till klass 3 och vår ”Trollpjäs”.

3D på Duvhökenskolan skulle spela en pjäs för skolan, jag var troll och
hade en replik. Jag var rädd och nervös men när femmorna kollade på oss,
tyckte de att det var bra. Än idag om jag tänker tillbaka till
”Trollpjäsen” blir jag orolig.

I tredje klass blev det en förändring. Vi läste i Pojken och Tigern och det
var då, jag förstod att jag kunde läsa på riktigt. Vi åkte på klassresa,
”Skåneresan” kallades den. Vi besökte Glimmingehus och Ale stenar och de
besöken har gjort mig historieintresserad. Skåneresan var den sista
”träffen” med min första riktiga klass. För sen i fyran skulle vi få en ny
lärare. Fröken Ingrids son Jesper var med på resan. Han rappade och vi
tyckte han var bra.

I sjunde klass dog min gammelfarmor och jag var jätte|ledsen. Jag försökte
glömma men sen i åttan dog ett par andra släktingar. Då gick det ej att
glömma.

Det som satt mest spår i mig under mina nio skolår är när jag började
ettan, när jag började på Duvhökenskolan, Skåneresan och när jag började på
Killebäck. När jag börjar gymnasiet efter sommaren kommer jag tänka
tillbaka på ettan, och det andra. På gymnasiet har jag inte Helene i samma
klass. Det går nog bra, ändån. Hoppas jag.

Mina skolår
När jag var liten var jag avundsjuk på mina syskon, för att dom fick åka
buss till skolan och inte jag. Lika så att dom kom hem och berättade om
prov. Jag ville också ha prov. När jag sedan skulle börja, så gick jag med
mina syskon ut till bussen.. Vi bodde ca fyra kilometer ifrån skolan. Jag
älskade att åka buss men i 3:an och 4:an så var det inte lika kul längre.
lågstadiet var roligt men när vi sedan började i högstadiet och fick mer
läxa och det började kännas tungt. Jag bytte skola i 4:an från björkviks
skola till Västerviks skogshaga skolan. Det var ingen stor skilldnad mellan
dom två skolklasserna. Bara andra böcker och lite annat. 5 och 6 gick fort
och det var dags för att börja högstadiet. Och sjuan och åttan var mycket
jobbigare än feman och sexan. Det var bara lek nu började allvaret. Man
kunde inte leka och prata alls lika mycket och efter varje år vart det mer
och mer seriöst och nu i 9an är det som jobbigast. Ser man tillbaka till
3an och 4an så känns det som om man kunde göra vad man ville. Jag minns att
vi bytte lärare tre gånger. Den första fick magsår, den andra var bara
vikarie och den tredje hade vi bara i sexan. Jag minns också att varenda
rast spelade vi säta. Det går ut på att kasta en boll mellan fyra rutor med
en ruta i varje och när vi inte hade nått att göra så la vi oss i
biblioteks soffan och läste barnböcker. Varje fredag hade vi roliga timmen
och en eller två st skulle bjuda på fika. Jag minns när en klasskompis
svimmade på gympan när hon fick en boll i magen. Vi hade också killsnack
och tjejsnack en gång i månaden. Då fick man berätta vad som hänt den
senaste månaden. När vi gick i sexan så skulle vi vara ”kompis på gården”.
Det var att fyra st sexor skulle ha gula västar på sig och Hjälpa till om
det vart bråk eller om någon kände sig ensam och inte hade någon att leka
med. Jag kommer ihåg när vi åkte till Astrid lindgrens värld med klassen
och var där hela dagen. vi gick dess utom till Åbro bryggeri och tittade.
nian är absolut jobbigast och jag ser fram emot att börja gymnasiet där jag
får lära mig om det jag är intreserad av. Jag hoppas det blir roligare än
Högstadiet.

Tänkvärd inraminng – inledn + avslutn.
Nedslag från skoltiden – inte mkt reflexion
Enkelt språk, ibland talspråk
Mb ok
En del stavfel/särskrivn
G