Mina skolår
Äntligen! Nu är det äntligen dags att sluta grundskolan, och börja på något
nytt. Det som man har väntat på i två år nu, ska snart ske. Jag ska börja i
gymnasiet! Jag har gått i skolan i snart 9 år. Skolan som jag går i heter
ekedalsskolan. Här är jag inne på vårterminen i årskurs 9. Men här har jag
inte gått hela grundskolan.
Innan jag kom till ekedalsskolan gick jag på sundbyskolan. Det var en
ganska liten skola med drygt 400 elever. Jag trivdes väldigt bra på skolan.
och älskade läxor, och allt annat som hörde till lågstadiet. Kompisar var
det inga problem att få. Det fanns hur många som helst att leka med.
Anledningen till att lågstadiet var så roligt, var den att allt var så
nytt. Man visste inte att andra skolor kanske hade en större
klätterställning eller två fotbollsplaner istället för en. Men sen kom
mellanstadiet.
Ja sen kom mellanstadiet. Då började man tänka lite. Vi fick några nya
elever i vår klass. Det var en klass på skolan som splittrades, och
eleverna delades upp i de andra klasserna. Detta gillade jag inte till en
början. Jag trodde att de skulle förstöra stämningen i klassen. De var ju
de där ”bråkiga” eleverna från 3 d. Men det visade sig till min stora
glädje att de var hur schyssta som helst.
ny sida
Men någonting hade hänt med skolan, eller med mig. Det var inte längre lika
roligt att få läxor. Det blev tråkigt att gå till skolan. Dagarn blev
långa. En annan bidragande orsak var väl att skolan skulle renoveras,
Vilket inte var så fel i sig, men vi var tvungna att flytta. Vi fick gå i
baracker en bit ifrån skolan. Men fjärde klass gick väldigt snabbt, och
snart var det det dags att börja i femman, och få ett nytt klassrum.
Skolan hade blivit väldigt fin efter renoveringen, och vi fick ett fint
klassrum. Femte klass gick väldigt fort. När vi började i sexan så hade vi
kvar samma klassrum som i femman. Så jag har väldigt svårt att skilja dessa
två åren åt. Det flöt på, helt enkelt. I slutet av sexan fick vi välja
vilka kompisar som skulle vara i sin nya klass på högstadiet. Jag hade tur
och fick med mig många kompisar i min nya klass. Det var väldigt skönt, det
gav liksom en viss trygghet.
Nu började högstadiet, nu började ”allvaret”. I slutet av sexan hade man
blivit väldigt trött på sundbyskolan. Man längtade till flytten till
ekedalsskolan. Vår lärare hade skrämt upp oss med att vi skulle få dubbelt
så mycket läxor, fler prov och att det skulle bli mycket mer allvar. Men
fler läxor blev det inte. Kanske lite svårare läxor, men inte fler. Fler
prov blev det inte heller, men de blev lite svårare. Så mycket mer allvar
blev det faktiskt inte. Inte till en början i alla fall. Sjuan var väldigt
rolig. Allt var så nytt. Det kändes nästan som att börja i första klass
igen.
Åttan däremot blev värre. Tiden tycktes stå stilla. Proven började bli
fler. Men nu fick man ju betyg. Det tyckte jag var roligt, eftersom jag var
och är duktig i skolan.
Efter ett tag började nian. Nu var man äldst på skolan, man var ”kung”. Det
var först nu som man började känna allvaret. Man var ju tvungen att söka
till en ny skola, en ny gymnasie-|skola. Betygen blev väldigt viktiga nu.
Det var först nu i nian som min mellanstadie-lärares ord blev sanna. Nu
fick vi fler läxor, många fler prov, och det blev verkligen allvarligare.
Nu har vi lämnat in vår ansök-|ningar till gymnasiet. Det är en lång
väntan. Kommer jag in på linjen jag har valt? Kommer jag in på den skolan
jag vill gå? Hur är mina nya klass-|kamrater? Det är många frågor som man
vill få svar på. Det tar ett tag innan svaren kommer. Ända till juli månad
tror jag. Tiden tycks stå stilla nu Men jag behöver nog inte oroa mig för
svaren kring gymnasiet. Det har ju alltid gått bra förr. Så varför skulle
det gå åt skogen nu? Detta är ju tiden man har väntat på. Nu får man
äntligen läsa det man tycker är intressant. Detta kommer ju att bli
höjdpunkten av skoltiden. Nu väljer man vad man kanske kommer jobba med i
resten av sitt liv.
Uppsatsämne: Mina skolår
Mina skolår!
Snart är jag 16 år! Det känns spännande och roligt men samtidigt inte. 16
år, för gammal att kallas barn och för ung att vara vuxen, man är nån stans
mittemellan! Ändå ska jag vara vuxen nog för att göra ett av livets
viktigaste val, Gymnasievalet!
På ett sätt känns det skönt att få slippa grundskolan, läxor, långa
skoldagar, alla småbarn och gnälliga lärare men på ett sätt inte, för i
gymnasiet får man säkert också läxor, långa skoldagar, gnälliga lärare och
man blir ju själv yngst, skolans ”småbarn”. Men jag kommer sakna
grundskolan. Där har man ju varit nästan varje dag dem senaste nio åren,
där har man alla sina kompisar och alla sina minnen. Både bra och dåliga
minnen. Jag minns första dagen i skolan, mamma och jag hade köpt nya kläder
till mig och en skolväska med en massa tillbehör, jag minns hur stolt jag
var när jag fick min rosa keps med en 1:a på! Vi fick sitta på en stor grön
matta på golvet, alla 17 elever! Föräldrarna fick sitta på stolar. Vi hade
upprop där man skulle ställa sig upp när man hörde sitt namn så att alla
såg en.
Skolan var kul fram till i 5:an unge|fär när man börja få svåra prov och
så! I 6:an ändrades mycket, inte bara det att man var äldst på skolan man
bytte kompisar. De kompisar som jag hade varit med sedan i ettan och tycker
mycket om blev nu tråkmånsar och jag fick andra kompisar som var mer
”vuxna” och gick på discon och smygrökte. Man gjorde allt för att få vara
med dem, dem coola! Jag minns en gång i sexan när vi hade 10-rast, då vi
brukade, jag och mina kompisar alltid retas med dem mindre barnen, visa att
det var vi som bestämde. Så denna gången så höll vi på att knuffa en tjej i
fyran mellan oss, men vad vi inte var bereda på var att hon skulle säga
till sin storasyster som gick i åttan. Men det gjorde hon och då var det
jag och mina kompisar som sprang till lärarna.
Sen börja man 7:an och i högstadiet. Efter halva sjuan bytte jag skola för
att jag gick i en väldigt bråkig och störig klass.
Det var väldigt pinsamt att byta skola, när jag kom in i klassrumet på min
nya skola så skämdes jag så extremt mycket. Men det släppte snabbt när jag
såg att alla såg så snälla och trevlig ut. Inte alls som i min gamla klass.
Där hade alla killar skrattat och slängt pappersbitar på en. Det kändes
tryggt när jag såg att läraren log och såg glad ut. Det gjorde aldrig
lärarna på min gamla skola. Jag fick fort kompisar i klassen och efter typ
1 halvår kände jag mig inte alls ny i klassen. Jag fick snabbt en bästa
kompis med och hon är fortfarande det.
Nu går jag i nian och har valt gymnasie och allt.
Jag tycker att grundskolan har format mig mycket som människa och gjort mig
till den jag är idag.
Mina skolår
Hon satt nu på gatan. Utsparkad av sin familj. Hon satt helt stilla och
bara stirrade ut.
– Men lilla vän, borde inte du vara i skolan, sade en polis som hade
iaktagit henne en stund.
– Nej, sade hon sorgset, jag är snart 16 år och är utsparkad av min familj
och har för dåliga betyg i skolan, så att jag kunde komma in på ett
gymnasium.
Polisen vände sig om och tittade ner i marken. Nu fick Hon en känsla av att
polisen hade varit med om samma sak.
Hon började tänka tillbaka till skol tiden.
”Där stod Hon i vit klänning och en in bakad fläta i håret. Hon skulle
börja första klass.
– Alla elever och deras föräldrar kan komma in nu sade en gråhårig dam.
Hon vände sig om, hennes föräldrar var inte där. Alla gick in, glada och
med sina föräldrar.
Hennes första skol dag var rent för jävlig. Hennes lärare bara hackade på
henne, pojkarna i klassen mobbade henne. Där började hon tänka på att hon
ville dö. Det var inte många som tyckte om läraren (ursäkta språket) en
riktig satmara Gullveig Lundström. Läraren hade förstört Hennes år på
lågstadiet. Hon trodde att det skulle bli bättre på mellanstadiet. Delvis
blev det. Hon bytade både skola och lärare (här på ekedal), Ingemar
Johnsson. Han var sträng. Fasst det blev bara värre Pojkarna mobbade Henne
fortfarande. Nu började hon klä sig i svart, svart, svart svart.
ny sida
Läraren, som de var tvungna att kalla magistern, märkte att någonting var
fel, Hennes ljus i hennes ögon var borta och det var livslusten med. Men
när hon väl började på högstadiet då blev det bättre. Hon hamnade i 7b.
Alla var vän med alla, på något sätt. Hon blev glad över det. Hon började
få vänner. Men genom att Hennes första lärare hade förstört hennes liv, så
blev det inte bättre. Hennes betyg låg i botten i alla ämnen. Hon ville
bara dö, Hon hade skrivit en lista över varför Hon ville dö, 1 lågstadie
läraren hade förstört Hennes liv.
Valet till gymnasiet var enkelt. Allt Hon ville var att bli fotograf. Men
när svaren kom så hade hon inte kommit in på en ända skola som hon sökt
till, då märkte hennes föräldrar att Hon inte var lika lyckad som Hennes
tre år äldre syster. När de såg Hennes betyg så blev de så arga på Henne
att de slängde ut Henne. Och så hamnade hon på gatan.”
Om man byter ut Hon till mig så stämmer det allt utom att hon hamnade på
gatan.
Mina skolår
Hej!
Min skolgång har varit ganska dålig tycker jag eftersom jag har fått byta
lärare flera gånger varje år. Och så har klasserna splittrats nästan varje
år. Det kan ju ha en fördel också såklart då man får nya vänner men när man
går i en klass som man gillar så är det ju inte kul om de splittrar den.
Fast jag tror ändå att jag har haft rätt mycket tur på ett sätt också. Jag
har nog aldrig haft någon väldigt dålig lärare förrän nu i nian. Med ordet
”dålig” menar jag alltså att läraren kanske inte är bra på att lära ut till
elever, eller inte kan handskas med barn/ungdomar eller på något sätt
kränker, eller utsätter en elev för något som egentligen borde
polisanmälas. Men alla rektorer bryr sig inte om eleverna fullt, och långt
ifrån alla lärare gör det.
Det är jätteviktigt att en lärare gärna tar emot en elev för att prata om
han/hon behöver det och många av mina lärare har inte gjort det. De ”har
inte tid”. En bra lärare bryr sig om hur eleverna mår och måste kunna ändra
på sig om det verkligen behövs. Har man inte en lärare man trivs med så kan
betygen bli väldigt låga, även om man försöker förstå allt och är
uppmärksam på lektionerna. Och det påverkar elevens framtid, vilket leder
till att den personen kan få svårt att få ett bra jobb. Lärare ska inte
bara ”slängas in” i en klass, jag tycker man ska vara noga med vem man
anställer, även om man har ont om lärare på en skola!
Det är ”starka” tankar som du skriver om – och viktiga. Ditt språk är
lätt att förstå och den språkliga kvalitéen är bra. G
Mina skolår
tiden har förändrats
Det var inte så länge sedan jag knappt vågade gå till skolan själv, och nu
drömmer jag om att få åka till andra sidan jorden på egen hand.
Tiden har förändrats eller är det kanske jag? En sak är i alla fall säkert,
det blev inte som jag hade tänkt mig. Skolan har blivit som ett andra hem
för mig. trygghet, kärlek och värme är något som alla bra hem har. Skolan
är ett bra hem.
Högstadiet kommer alltid att vara en del av min personlighet. Personlighet
bygger mycket på upplevelser och på vad man sett och gjort. En stor del av
personligheten kommer därför från barn- och ungdomen. Det är därför mycket
viktigt att man inte tar till sig dåliga upplevelser till sin
personlighet.
Man måste lära sig tänka. Tänka det gör människor olika mycket. Endel
behöver inte tänka mycket och andra är det livsnödvändigt. Det är viktigt
att kunna tänka och dra slutsatser. Det är någonting man lär sig i skolan.
Du kan träna upp ditt tänkande, och ditt minne. Ju oftare du tänker
tillbaka på någonting som hänt desto lättare blir det för dig att komma
ihåg händelsen. För den dag då du får frågan ”Vad har du gjort under dina
skolår” Ska inte svaret ”vet inte”.
Att lämna lågstadiet var lätt, att lämna mellanstadiet var svårare hur blir
det att lämna hela grundskolan.
Livet rullar på det är ingenting man kan stoppa. Ibland vill jag verkligen
inte lämna nian och ibland vill jag bara bort!
Jag kommer ihåg hur arg jag blev på mamma när hon berättade att jag skulle
börja ettan att jag inte längre kunde leka hela dagarna. Hon tröstade mig
och sa att jag kunde leka när jag kom hem.
Då visste jag inte vad det innebar att börja skolan, nu vet jag inte vad
det innebär att sluta
Första gången jag kom till högstadiet var den dag då jag börja 7:an.
Allting var nytt, skola, lärare, elever. Olika kulturer, nya ämnen, nya
kompisar. Nu tre år senare vet jag bättre.
Jag tror att man blir starkare som person av att få testa på nya saker. Att
sluta grundskolan och börja gymnasiet kommer att kännas konstigt. En del av
utvecklingen. Visst har tiden förändrats sedan jag börja skolan, men
ingenting jämfört med vad jag har gjort.
Det blev inte som jag hade tänkt mig, men det blev inte dåligt heller.
Slutsatsen är mina skolår är en mycket stor del av min personlighet och
utveckling.
G
Mina skolår!
Jag gick i Munktorp skola och jag började där 1993 då jag var 5½ år.
Jag var nog blyg ibörjan men jag fick kompisar. Lärarna har alltid tyckt
att jag har varit glad och positiv tjej.
Jag var kompis med Jennie Martinsson för hon gick i min klass. Det var bara
vi två tjejer som var lika gamla i min klass. Det var tråkigt, för i den
andra klassen var dom fyra tjejer. En av dem vara Sofia Andersson som jag
också var kompis med. Vi bor ganska nära varandra så vi lekte ofta.
När man började skolan så hade man inte några långa lektioner utan man
gjorde lite allt möjligt. Vi fick lära oss läsa, skriva, räkna lite och vi
fick lära oss alfabetet. Man fick heller inga läxor dom första åren. Det
fick man sen när man blev lite äldre.
Rasterna var roligast dom 3-4 första åren. Jag brukade bygga fina kojor med
några nere i skogen. Sen gungade jag, åkte linbana och hängde knäväck uppe
vid fotbollsplanen. Vi lekte också datten och hoppade hopprep.
I matsalen satt man vid speciella bord och borden hade olika namn på saker
och ting. Ibland hade vi tävlingar för att samla ihop poäng till sitt
bord.
Något som jag minns är att när rasten är slut så ringer det i en klocka.
Man drar i ett snöre så ringer klockan. Det har jag fått göra några gånger.
Det var svårt att dra i snöret för det var trögt och man fick ta i ganska
hårt.
Sen när man började i 3-4 så började man få lite läxer och man hade längre
lektioner. På rasterna då så spelade man king fast jag hoppade ofta
hopprep.
Man kanske hade 1 eller 2 små prov.
När man gick i 5-6 så blev det mer läxor och hårdare lektioner. Man hade
också mera prov. När man gick näst sista året så fick man vara med dom
barnen som nyss hade börjat skolan. Man fick läsa för dom och vi pysslade
och var ute ibland och bakade. Vi gjorde mer saker. Det var roligt att vara
med dom minsta. Vi var med dom bara för dom som gick sista året hade tyska
eller franska.
När jag gick sista året så läste jag franska och det var roligt. Sista året
hade vi ännu mer läxor och prov. Det var ganska jobbigt det sista året men
det gick fort som tur var. Vi var också och hälsade på, på Valskog skolan.
Nu har jag gått ur Munktorp skola och efter sommarlovet ska jag börja i
Valskog. Det skulle bli kul men pirrigt. Längre dagar. Schemat var först
svårt att förstå men man lärde sig snabbt.
Det första året på Valskog skolan gick fort men det var ännu mer läxor och
speciellt mer prov. Lektionerna blir längre och mera på en dag.
Andra året är samma som det första fast lite jobbigare.
Sist men inte minst så har vi det sista året kvar. Det jobbigaste av dom
alla. Men också den bästa för det går fortast. Nu kanske man får en vecka
med mycke läxor och prov. Sen kanske man har en vecka med lite läxor och
prov.
Sen har vi ju dom här ”jätte”roliga nationella proven ”jippi”. Plus att vi
ska göra några undersökningar också.
Vi har också valt till gymnasiet. Jag hoppas att jag får mitt första val.
Barn och fritid.
Jag tycker att detta året har varit bäst. För nu känner man många på
skolan.
Mina skolår
Det var en helt vanlig sensommardag men inte för mig, det var första dagen
i skolan.
Året var 1994 och jag skulle börja 1.an. Jag och min mamma cyklade
tillsammans till skolan.
Jag minns hur det pirrade i magen men mamma sa att det skulle gå bra. Vi
sammlades i klassrummet för upprop av fröken.
Vår fröken var inte den där jag tänkte mig att hon skulle vara. Jag tänkte
mig en fröken som mer var som en mamma, snäll, trevlig omtänksam och som
alltid hade det där leendet på läpparna.
Tyvärr må jag säga var hon inte det. Hon såg ut som min farmor men hennes
inre var långt ifrån en farmors.
Hon roppade upp oss efter klasslistan. Det knötsig i magen på mig.
Än i dag kan det göra det på mig, även fast jag nu är 15 år och kan säga
mit namn klart och tydligt utan några som helst problem. Jag vet inte
riktigt varför det gör det.
Men den dagen förstår jag mig själv det var ju endå första dagen och jag
kände knapp nån i rumet. Jag kommer ihåg hur jag ställde mig upp vid min
bänk och svarade tydligt på mit namn.
Efter att Astrid som vår fröken hette hade ropat upp oss och pratat lite
fick vi gå hem.
Ettan och tvåan var ganska snarlika för mig. Ofta när jag tänker tillbaka
på de åren kan jag inte skilja på dem. De var nog förlika de två åren. Vi
var ofta ute i skogen eftersom vår fröken var en friluftsmänniska som
älskade att vandra i skogen. Jag hade många vänner i min klass som jag
lekte med både i skolan och på fritiden.
Jag kan komma ihåg vissa gånger att jag var ganska prat glad. Att fröken
var tvungen att säga till mig många gånger att vara tyst. Även på rasterna
var jag olydig, vi kom ofta försen jag och mina kompisar efter en rast.
Många gånger av dem med flit, vi ville helt enkelt ha kvarsittning och det
fick vi. Eftersom vår fröken var rättså sträng. Många säger att hon nästan
var försträng. Jag kan hålla med om det vissa gånger. Som en gång när hon
sa till en kille i min klass som pratade väldigt mycket, hon tog i så
mycket att han inte vågade prata något mer. Härifrån skriver jag in från
elevens kladd, som eleven inte hunnit renskriva Han blev som en annan
person han slutade prata helt, han sa aldrig någonting. En i dag säger han
inte så mycket.
Hon var hård med många andra men de tog det inte lika hårt som han.
3:an var ett år med mycket bråk och mycket tårar.
Vi var 5 tjejer som ofta var med varandra men det blev mycket små bråk i
mellan oss. Jag tror att det blev så för vi alla var sånna starka
personer.
Jag vet igentligen inte riktigt vad vi bråkade om men oftast var det små
saker. Vi fick ofta sitta och prata med nån vuxen efter rasterna när vi
bråkat. Jag grät många gånger under dessa samtal det gjorde de andra fyra
många gånger också. Eftersom det var min bästa kompisar var det
kännsloladdat. Vi redde ut det många gånger och blev kompisar igen.
När vi skulle börja 4:an skulle vi va tvungna att splitra våran klass för
att blandas med två andra klasser. Så att det blev 2 st i stället för 3
klasser. Vi fick önska två stycken personer vi ville gå med. Jag vet
fortfarande i dag villka två jag valde.
Efter det skulle lärarna sätta ihop klasser som skulle bli så bra som
möjligt. När det var klara tog vår fröken först ut alla tjejer i vår klass
för att berätta. När hon gjort det visades det att jag inte hade kommit med
nån jag ville. Jag tog det väldigt hårt och blev ledsen, grät mycket gjorde
jag.
Mamma pratade flera gånger med fröken om att jag skulle få byta klass. Men
det fick jag inte
Sommaren kom det var en sommar med tårar. Min bästa kompis skulle flytta
från stan.
Men vi höll kontakten det gör vi än i dag även fast vi inte ses så ofta.
4:an var helt okej. jag hittade nya kompisar men var fortfarande ofta med
mina gammla kompisar i den andra klassen.
Vi fick Tre stycken nya lärare vid namn Petra, Stefan och Martin. Fyran
flöt fram bra och gick ganska fort.
Det var i 5:an jag kände av alvaret med skolan. Vi fick göra nationella
prov. Jag minns hur vi trodde att man var tvungen att gå om skolan om man
inte klarade dem. Jag vet inte hur mycket som var saning i det men jag
klarade de och behövde inte gå om. Det var nog i femman som våra lärare
började ha olika grupper i Svenska, Engelska och Matte.
Jag som inte var särskilt bra i varken Svenska eller Engelska fick gå i den
så kallade sämsta gruppen. Ofta var jag ensam tjej i de här grupperna
medans mina tjejkompisar var i de bättre grupperna.
Jag fick dåligt själv förtroende av det här. Jag vågade knappt säga
någonting på engelska, jag ville heller inte skriva på svenska för jag var
rädd för att stava fel.
Jag vet inte om det här har hjälpt mig med min Svenska o Eleven skriver
”o” med ett understreck Engelska. Men jag kanske hade vågat mer om någon
hade berömt mig nån gång i stället för att trycka ner mig längre ned.
I 6an började jag på Slånet det var lite spännande, den här gången hade jag
inte med mamma.
Det var lite nervöst första dagarna mycket eftersom det gick så många äldre
på skolan. Första gången jag var inne i skolan trodde jag aldrig att man
skulle hitta i den. Det kan jag skratta åt i dag eftersom att nu vet jag
att den inte är så stor. Under detta år hann jag hitta många nya vänner,
många från Strindåsen klassen.
Det var dags för den andra splitringen för vår klass. Vid det här laget
trivdes jag mycket bra i vår klass i gemförelse med i fyran.
Även denna gång fick vi önska villka vi ville gå med. Men den här gången
fick vi önska fler än två. Jag tror det var en onsdag i maj som vi skulle
få veta de nya klasserna.
Det var kl 1300, vi skulle få lappa om villka vi hamnat med.
Jag min hur jag och mina kompisar räknade tiden fram till dess. När vi väl
fick veta blev jag mycket nöjd, jag hade fått hamna med många av mina
kompisar.
Så kom det den Stora dagen jag skulle börja Högstadiet.
Det var en Onsdag kväll vi skulle börja. Skolan var tom det var bara vi som
skulle börja sjuan och våra föräldrar. Även denna gång var det mamma som
följde mig till skolan. Allt gick bra vi fick hälsa på våra nya lärare och
klassföreståndare. 7:an inne bar många nya ämnen som Kemi, Biologi, Fysik
och nya SO ämnen. Andra språk hade vi börjat med redan i 6:an.
Jag hade då valt Spanska men var osäker på om jag inte skulle tagis Engelsk-
Svenska.
Men det blev Spanska och det är jag glad för att jag valde.
Resten av 7:an gick bra.
Första veckorna var väl kanske lite jobbiga eftersom vi hade nya lärare
näst intill i alla ämnen. Men det gick bra efter att jag lärt känna dem.
8:an tycker jag bara flöt fram på nåt sätt. Fast många prov hade vi, många
säger att 8:an är den värsta årskursen på högstadiet. Men det var inga
problem. Till julen fick vi våra första betyg med blandade känslor.
Nu när jag sitter här och bara har några månader kvar på grundskolan kan
jag undra vad jag lärt mig och vad man ska ha det till.
Jag känner även hur alla dessa år gått så fort. Vad mycket kul man gjort
och många tråkiga saker man har gått igenom.
Lucia tåget i 9:an var någ bland de roligaste jag gjort hitills i skolan.
Det var sånn känsla att göra det och det var så kul att det blev så
lyckat.
Nu ser jag fram i mot skolavslutningen och resten av detta läsår med
ljussyn. Jag kan bara hoppas att gymnasiet kommer gå lika bra som de här
åren gått och att jag kommer ha lika mycket glädje i livet som jag haft
hittilds.
Betyg: VG
Mina skolår
Jag gick i lillegrop, det var så våran klass hette. Våran parallell klass
hade skolans värsta lärare, hon var jätte sträng och jätte gammal.
Lillegrop var skolans bästa klass tyckte jag, vi hade en stor bild på
Lilleskutt på dörren till våran del av skolan.
På rasterna så brukade vi (killarna i klassen) spela bandy, det blev en
farlig sport eftersom att alla hade klubborna högre upp än de själva var
långa och alla gjorde slagskått. Jag gillade att vara back, jag var nog en
av de bättre i min ålder faktiskt.
Jag var tuffingen som tog emot alla hårda smällar framför målet och sedan
sprang upp med bollen mot motspelarnas mål och skjöt, därför la jag också
många mål.
Jag brukade ha blåmärken över hela kroppen eller ivarje fall låren efter en
skoldag, men det gjorde ingenting eftersom att jag hade haft kul. Jag
burjade faktiskt nästan alldrig att gråta, jag burjade bara gråta när jag
fick bollar på ansiktet, då satt jag mig på en bänk medans de andra
fortsatte att spela men sedan kom jag tillbaks, när det kändes bättre.
Det där med bollar i ansiktet kan ha att göra med att jag nu är lite
bollräd.
Vi hade en gång ett SM i vår skola men vi spelade inte bra, planen var
liten och de som brukade spela längst fram i vårat lag hade gjort dåligt
ifrån oss. Jag hade visserligen räddat några bollar men de tog oss ändå.
Det var fnatte vi mötte, när jag tänker på det så vann nog fnatte nästan
varje SM i vår skola, även deras tjejlag.
Min skola var bra, den hette Malegårdsplans skolan och var stor med högt
till tak och den var gul.
Högst upp hade den en stor klocka, den liknade en kyrk klocka faktiskt. Jag
har länge drömt om att få vara på taket och kolla ned på alla människor som
gick där nere.
Det fanns många olika tävlingar i våran skola. Vi hade en stor pol men med
lågt vatten utan för skolan. Där hade vi många tävlingar med båtar som
klassen gjort själva. Båtarna var gjorda av det man ville ha och klassen
hjälptes åt att skissa fram modeller på båten och när den äntligen var
färdig så rejsade man med dom genom att blåsa vind med plattor. Alla båtar
var alltså segelbåtar, det var några som försökte fuska genom att sätta på
små motorer men de lyckades alldrig. Även där var det offtast fnatte som
vann.
Vi hade också stora lådbils rallyn i skolan där klasserna gjorde sina egna
lådbilar och körde med dem i Slåttparken som inte ligger speciellt långt
ifrån skolan. Vi hade gjort en röd vit bil med Lillegrop på framsidan, men
jag kommer inte ihåg vem som vann. Men vi hade kul.
Det fanns också ett spel som hette handflata. Det fanns som en djup
nedsänkning vid trä- och sy- slöjden, vi tog med oss en tennis|boll och så
spelade man.
Regler: man fick inte hålla bollen med tummen utan bara med handflatan och
med de fyra andra fingrarna man offtast har på handen, det gick ut på att
få ut de andra medspelarna genom att skjuta bollen på dem.
Jag rockade på det, jag van offta så jag blev lite ökänd. Så de spelade
inte lika mycket när jag var där.
Vi hade en fotbolls plan också, men jag har alldrig gillat att spela
fotboll. Kanske var det för att jag var bollrädd.
På sommrarna var tiden bäst, jag brukade vara med kompisar och spela
bränboll på ett förbjudet område som låg bakom ett stängsel. Vi var där för
att det var det ända stället som hade gräs.
Man fick inte gå dit för att det till hörde något annat, en annan skola,
kanske Bull skola eftersom att de ibland öppnade fönster och försökte
träffa oss med ägg.
Vi brukade bada i plaskedammen som polen hette och så låg vi och solade.
Jag var nog en av klassens popisar, jag var den som umgicks med de lite
udda och självklart med de andra, Tilda kommer jag speciellt ihåg, hon var
ganska stor men extremt snäll. Hon betydde mycket för mig. Jag kommer ihåg
att hon hjälpte mig att fuska i matten en gång.
På vintern så hade vi alltid stora snöbolls|krig, det var alltid alla mot
alla stora som små. Tork – skåpen var alltid fulla av Lillegrops jackor och
overoler.
Ett snöbolskrig kommer jag speciellt ihåg. Det var vintern 1995 det var
många 9or ute och vi retade alltid dem. Det var jag och några till, vi hade
billdat ett litet gäng. Vi blev välldigt offta både mulade och nerknuffade
i snön av 9orna. Men tillsist så tog vi mod till oss och hoppade på en av
de elakaste 9orna och slängde ner honom, jag tror vi var 5-6 stycken så det
var förståligt att han ramlade. En på ryggen en på varsin arm och en på
varsitt ben.
Sedan när han ramlat ned så höll de fast han medans jag och en annan tog
ett stort is-snö flak och krossade det på hans skalle. Han fick nog inte
ont men låg kvar ett tag och visst blev vi mulade och så men sen dess har
niorna inte varit lika taskiga och mer i lågstadiet har vågat ställa upp
för sig.
Vi var också i Sofiabacken vid Sofiaskolan och åkte pulka och snowraser.
Vid den tiden var jag ihop med två tjejer Ida Minotala som hade en finsk
mamma och Stina som jag inte kommer ihåg speciellt mycket.
I varje fall så hade jag med mig en sådan duk som man brukar ha på barkalas
eftersom att de har en plast sida som inte kan förstöras. Ivarjefall dom
fungerade jätte bra att åka på och man kunde åka i en grupp så där åkte vi
tillsammans och hade kul.
Jag kommer ihåg att jag var ganska cool efter som att jag hade den duken.
En gång så skulle jag ha ett mini disko. Jag hade planerat det långt innan
och tillochmed gjort en egen diskokula av en balong, pape mashe och glas
bitar som pappa köpt på någon afär i ett hus som vi kallade Glashuset.
Ivarjefall jag hade köpt godis för ca 200 kr som var jättemycket för mig.
Jag skulle få min soffa att lukta gott och tillsisst så luktade inte bara
soffan Björn Borg parfym utan även mina plast växter och stolar.
De inbjudna var Ida M, Stina och Morgan Link. Jag hade gjort det mysigt och
diskobollen funkade bra.
När de inbjudna kom så gick vi inn i mit rum och hade det trevligt, men
mitt i allt så ramlade Mogan ner från stolen han satt på och plötsligt så
höll alla på och gjorde någon slaks lek när man dök ned från skolan.
Misslyckat!
Morgan var nog en av mina bättre kompisar, han var kär i Ida men jag var
ihop med Ida. Morgan var också ganska rolig eftersom att när han retade mig
och jag sedan retade tillbaks så började han att gråta.
Min bästa kompis hette Kristofer och var ett år älldre än mig. Han spelade
Magich kort och var välldigt. Hans mamma bjöd på bullar och varma mackor
med creme frash och sylt. Jag tyckte nog att de var coolaste i världen
efter min pappa förståss.
Men vi blev älldre, många flyttade och det blev trassel med klasserna så
jag bytte skola till Stenbergskolan som jag nu går i. Den här skolan är
faktiskt helt Ok men jag saknar nog min gammla skola lite.
Lite särskrivningar + stavfel. Upprepningar på några ställen. Säker
språkligt, om än inte avancerat. Kronologiska nedslag. Betyg: VG
Mina skolår
Jag började redan som sexåring i sexårsgruppen på Knekthallstorpsskolan.
Det året var bara frid och fröjd vi hade inga riktiga lektioner så vi lekte
hela tiden.
Våra lärare var som alla lärare några var okej och några var hel usla. De
lärare som var bra var naturligtvis dom som slutade först.
När jag började ettan var det bara den värsta läraren kvar, Petra, hon var
en riktig satmara alla avskydde henne.
Men tiden gick och jag var tvungen att hänga på. Det ända som gjorde 2an o
Eleven skriver ”o” med ett understreck 3an uthärdliga var att min
favorit lärare Pia kom tillbaka.
I trean fick vi börja slöjda vilket var det roligaste som fanns. Läraren i
träslöjd hette Bruce och var den ända som kunde sitt yrke. Syslöjds lärarna
kom och gick hela tiden så varför bry sig om deras namn.
I fyran fick jag en ny klassföreståndare som hette Lina. Hon hade jag i 4an
o Eleven skriver ”o” med ett understreck 5an, Det var hennes första år
som lärare så hon var inte så bra. Jenny var den lärare vi hade i engelska
och hon var av helt annan kaliber.
Men i sexan fick jag byta klass igen, dom hade gjort ett hopplock från
olika klasser och skolor bl a från Nixon skolan (en skola för barn med
koncentrations svårigheter). Inte var det väll då konstigt att vi klassades
som den isärklass stökigaste klassen i skolan och fick ha vikarie för
vikarien.
Vi hade iallafall den bästa läraren på skola hans enda problem var att han
inte kunde säga ifrån annars var han jättebra.
I sjuan bytte jag till Långhed och där lärde jag mig mer på en dag än vad
jag hade lärt mig på en termin i Knekten.
Åren hade bara flugit iväg på Långhed. Men nu i nian har jag varit tvungen
att lägga på ett kol för att få dom bettyg jag har velat ha. Men om jag
hade gått kvar i Knekten hade jag antagligen fått topp betyg där men fått
IG här.
Lite stavfel. Kronologiska nedslag, utvecklar inte sina tankar om
lärarna. Försök till att knyta ihop säcken. Oklar sista mening. Betyg: G
Mina Skolår
Jag kommer väldigt väl ihåg när jag skulle börja i första klass. Jag och
Sara som då var dom allra bästa kompisar, hade varit jätte spända kvällen
innan. Hon ringde på mig som vanligt vid kl 800. Vi skulle gå tillsammans,
hon, jag och våra familjer. När vi väl var framme såg vi att hela den nedre
skolgården var full med barn. Dom som skulle gå i våran klass kände man ju
redan. Vi hade gått hela sexårsgruppen tillsammans. Eleverna som var lite
äldre & som skulle börja 2:an eller 3:an kanske man kände lite. Dom kunde
ha bott på samma gård som en själv o.s.v. Uppropet gick bra. Läraren som vi
fick hette Agneta Bengård.
Nästa dag kom arbetet igång. Och alla jobbade bra. Jag tror att alfabetet
var bland det första vi började med. Jag som då hade min kusin i åttan
kände mig ganska cool när vi varje dag åt i bamba och min kusin och hennes
kompisar alltid kramade mig. Och jag som såklart skulle spela lite fräck,
var kaxig och sparkade alla killar på smalbenen. Min kusins kompisar tyckte
att jag var en riktig satunge.
Detta fortsatte när vi började i 2:an med samma lärare Agneta Bengård. Men
då började jag även ”hänga” uppe vid den stora byggnaden. Säkert tre gånger
per dag, fick lärare kasta ut mig och försöka för klara att om några år
Cecilia ska du också få börja här uppe med dom stora eleverna.
Jag skyllde på att jag hade min kusin där och jag skulle bara säga en grej
till henne.
Kusinen grep såklart alltid in till mitt försvar och jagade bort Birgitta.
Sara som alltid varit en väldigt rolig typ umgicks jag också med. Vi
praktiskt taget bodde ihop. Vi bodde egentligen dörr i dörr. Jag kommer
ihåg en gång i 2:an eller 3:an när vi också gick på fritids efter skolan.
Då fanns där en Bambatant, Jag kommer inte ihåg vad hon hette, Men hon hade
iaf serverat blåbärssoppa till mellanmål i tre dagar i rad. Sara och jag
som var dom enda i våran ålder som vågade säga till om detta sa: Måste vi
få blåbärssoppa varje dag! Denna bambatant hade också den roliga skånska
dialekt så vi härmade gärna hennes sätt att säga blåbärssoppa. Hon blev
rosande. Och hon sa att passar inte blåbärssoppa så kunde vi lämna
matsalen. Sara som fortfarande efter 9 år kan komma på såhär dumma idéer
säger: Nej nu. Hon (med mig efter sig) hämtar en gaffel. Hon säger till mig
att Cecilia nu sticker vi gaffeln lite löst i rumpan på henne. Och dum som
jag var så gick jag med på detta.
Vi ställde oss bakom henne och pang, så hade vi puffat henne i rumpan.
Vi tog till flykten. Ut från bamba ner till fritids och in i dockvrån. Vad
som hände efter den bravad var inte så roligt. Samtal med rektor och
föräldrar säkert tre gånger. Ni såhär i efterhand skrattar hela klassen åt
denna historia.
En annan ganska hemsk grej jag kommer ihåg från skolan är när ja, Sara
(såklart) och Aleksis ska demonstrera. Patrik Johansson som då gick i vår
klass hade en assistent som hette Johan. Han var inte så väldigt snäll &
detta jag berättar nu är sant!
Han slog och puttade Patrik. Sen en gång när vi hade slutat en lektion
skulle upp på nästa såg vi att Johan hade knuffat ner den minsta i klassen.
Christer Hedengren på golvet. Där puttade & sparkade Johan på han. Inte
hårt men det var inte på skämt.
Han sa att om Christer inte lärde sig att bete sig som en man skulle han
aldrig klara sig.
Efter detta fick klassen också en gemensam assistent. Konny Johansson hette
han och var helt underbar.
Så drabbade skolan av nedskärningar. Och var då tvungen att avskeda folk
som inte jobbat så länge. En av dessa var Konny. Jag, Aleksis och Sara som
var några av dom som verkligen gillade Konny Tog två stora pappersplakat.
Och började vår demonstrations runda i korridoren. Målen var rektors
expeditionen. Och dit kom vi snabbare än väntat.
Vi gick längs korridoren & skrek ”ut med Johan & in med Konny”. När vi hade
kommit sålångt som till cafét kom Sven Persson dåvarande rektor och sa att
vi skulle komma med han. Vi fick sitta på expeditionen & prata med honom
till våra föräldrar hämtat oss.
Jag och Sara har faktiskt haft en underbar skoltid tillsammans och vi har
alltid haft lika kul. Vi har nog drivit med dom flesta lärare.
Berit som vid hade 1-3 Britta Jonasson – våran bästa lärare som vi hade 4-
6.
Och säkert mycket med er också Monika och Jonatan.
Att sluta skolan nu efter att underbara år på Slätterhed kommer så klart
inte att vara lätt. Vårat liv har ju varit på skolan i 9 år. Jag menar man
har lärt känna alla lärare elever både jätte små och dom som bara är nått
år yngre.
Samtidigt kanske man längtar till ett nytt ställe, där man ska lära känna
ännu flera. Och också få likadan kontakt med dom. Slätterhedskolan kommer
ju alltid att ligga varmt om hjärtat. Utan alla här hade man aldrig kommit
nånstans.
Ja kommer nu ihåg att i 1 an retade dom oss för etta kladdare. Nu är vi
äldst och retar dom mindre. Men nästa år är vi helt plötsligt minst igen. I
gymnasiet.
Cecilia! Du börjar din uppsats bra, men den blev slarvigare mot slutet
och dina tankar ramlar mer lite hit och dit. Men din uppsats har en positiv
ton och det är intressant att läsa om din syn på dig själv. Kanske skulle
du reflekterat lite mer och fokuserat på några saker du berättar. Det hade
lyft uppsatsen! Betyg G+