Mina skolår – Sida 39

Mina skolår!
År 1994 fyllde jag sju år, det var det året jag skulle börja i skolan. Jag
hade gått i förskola två år så jag kände redan några av de personer som
skulle börja i min klass. Första dagen fick jag träffa min lärare och jag
tyckte om henne från första början. Hon var en typisk lågstadielärare som
behandlade likadant utan att favorisera någon. Jag har kunnat läsa sedan
jag var fem år och fick därför alltid jobba med lite svårare övningar och
texter. Jag har alltid gillat att tillhöra de främsta och jag hade en
positiv inställning till skolan från början. Allt eftersom tiden gick kom
mina klasskamrater ikapp mig och vi låg på samma nivå. Vi som gick i den
klassen hade en otrolig sammanhållning och när vi bytade lärare i fyran
fortsatte vi att ha det så. Läraren vi hade fått nu var en medelålders man
som hela klassen genast fick respekt för. Även i mellanstadiet gav jag
alltid mitt bästa för att verkligen få alla rätt på förhören. När vi till
slut skulle börja i sjuan och klassen skulle brytas upp var det många jag
sa farväl till. Även om vi alla skulle gå på samma skola visste vi att vi
skulle träffa nya kompisar och bara ses då och då i korridoren. På
högstadiet kom den värsta förändringen som hänt under min skoltid. Även om
jag tyckte att det var spännande och även om jag fick många kompisar, kom
stora frågor som ”vem är jag” fram. När jag började i åttan blev det värre
och plötsligt skulle vi ha betyg. Prov efter prov, arbete efter arbete fick
mig till att förstå hur allvarligt det här var och att mina lätta dagar låg
bakom mig. Jag har fått många bra kompisar, börjat drömma drömmar om min
framtid och hittad en hobby jag trivs med. Vem vet vad framtiden har i
beredskap för mig? Allt jag kan hoppas på är att det kommer att gå lika bra
för mig på gymnasiet som det har i grundskolan.

Bra uppsats med en bra spegling av den situation som hon befinner sig i.
Bra språk och inga större missar. VG

Del 1 Min skoltid (Mobbingen).
När jag gick på dagis längtade jag efter att få börja skolan, inte för att
jag inte trivdes på dagis utan för att jag tyckte precis som alla andra i
min ålder att man blev ett snepp äldre då man börja skolan. När jag väl
började första klass blev det inte riktigt som jag trodde. Nämligen
eftersom jag hade både utlänsk bakrund och svart hår plus ett par stora
glasögon blev jag mobbad. Efter ett halvår var det inte så skoj eller
roligt att gå i skolan längre och jag ville hälst av allt stanna hemma.
Jag brukade faktiskt låtsas vara sjuk för att slippa få en knytnäve i
huvudet så att mina glasögon inte skulle ramla ner på marken och en av
killarna som mobba mig skulle trampa sönder dom. Trots att jag blev mobbad
var jag ganska duktig i skolan eftersom jag läst ganska många serie
tidningar om bland annat Superman, i och med det så kunde jag jämnföra hans
och mitt liv och oftast hade han också varigt med om allt skit som jag gick
igenom. Det gav ganska mycket inom skolan också nämligen att jag utvecklade
mina läs egenskaper med hjälp av serietidningarna. Jag var också klassens
bästa på engelska eftersom jag tittade mycket på TV, mest tecknat som
nästan alltid var på engelska.
Jag slutade bli mobbad då jag börja fyran eftersom det var då jag inskaffa
linser, det gjorde ganska ont att sätta in dom i början men vad gjorde man
inte för att slippa bli mobbad. Men då jag började med linser blev dom som
mobbade mig ganska sura, så att dom började slås istället för att mobba.
Och det resulterade till att jag ganska ofta hamnade i slagsmål. När jag
kom i slagsmål var det inte så att jag började slås utan jag stod still och
tog emot ganska många smällar innan en lärare kom ut och satte stop för
det. Men visst hände det att jag slog tillbaka men då var det oftast för
att det inte kom någon lärare eller för att slagsmålet var avskärmat.
Just den tiden var ganska jobbig för man ville ju inte gärna säga till
mamma och pappa för då hade man antagligen blivit mobbad på grund av att
man sa till sina föräldrar.

Slut på del 1.

Del 2 Min skoltid (Pappa försvan).
När jag höll på att sluta sexan hände något som påvärkade mitt liv enormt.
Jag vaknade en morgon då det var kalt och min pappa skulle precis köra till
jobbet. Han fråga om jag kunde komma ner och säga hej då till han men jag
orkade inte gå upp ur sängen. När dörren stängdes efter han kände jag att
det var något som inte stämde, den morgonen blev en morgon som jag inte
vill komma ihåg. När jag var på väg ner och äta frukost kom där inrusande
en ambulans|förare och sa att vi skulle snabba oss in i ambulansen. När vi
kom fram till sjukhuset fick jag sitta i 3 timmar utan besked om vad som
hänt.
Tills en doktor kom in och sa att min pappa hade avlidigt i en bilkrock.
Jag visste inte vad som hände utan plötsligt exploderade all ilska som jag
under alla dom gångna åren hållt inom mig.
Efter smälen i mitt huvud blev allt lungt och skönt och ingenting spelade
längre någon roll. Efter olyckan sjönk min skolgång bara djupare och
djupare ner. Men när jag började sjuan var jag ialla fall inte mobbad
längre, och dom som då mobbat mig blev mobbade av alla andra på skolan. Som
sagt det gick inte vidare bra i skolan och det var inte förens i åttan jag
började ta tag i mina studier och varken kunde eller ville bry mig om något
annat.
När jag började nian blev jag skoltrött och mina betyg sjönk.
Det var säkert inte förens jag hört den musik som än idag inspirerar mig än
idag som betygen började att stiga. Så just nu är jag varken mobbad eller
har dåliga betyg. Men jag ser nog fram emot gymnasiet trots allt pluggande
och läxläsning som väntar där. Så det är bara att hitta sin stil och sitt
tempo så går allt bra.

Slut på del 2.

Mina skolår!
Jag minns när jag skulle börja i ettan, jag var rätt så nervös. Jag hade en
blommig klänning på mig och jag var ganska blyg. Jag kännde inte så många i
min nya klass, förutom en tjej, min bästa kompis, som jag lärde känna när
jag var 2 år. Hennes namn var Maria. Vi gjorde allting tillsammans, jag
tror inte att det var ett ändaste bus som vi glömmde att göra. Men åren
gick och vi blev äldre och äldre jag har inte så många minnen från tvåan,
trean, fyran och feman.

Så äntligen, vi gick i sexan. Sista året innan vi skulle börja högstadiet.
Jag hade gått i samma klass i fem år, snart sex. Jag kommer ihåg sexan som
det roligaste året jag har upplevt. Vi hade lika roligt på raster som på
lektioner och i största sätt var alla med alla, tjejer som killar. Vi
gjorde mycket tillsammans, även på fritiden. Jag längtade tills vi skulle
komma upp i sjuan, men jag blev jätte ledsen när jag fick reda på att vi
skulle splittras. Fastän lärarna tyckte att vi var den värsta klassen på
hela skolan älskade jag min klass och ville aldrig skiljas från den.
ny sida
Så började jag i sjuan. Jag kännde mig liten bland alla åttor och nior. Jag
saknade min gamla klass och Stenbäcksskolan, där jag gick hela mitt låg-
och mellanstadie. Åren gick snabbt på Sundbybergsskolan och nu går jag i
nian. Jag är inne på min sista termin och ska snart börja gymnasiet. Jag
tycker att det ska bli roligt att börja gymnasiet, att få lära sig mer nya
saker och att få en utbildning. Det är inte förrän nu i slutet av nian som
jag har insett det roliga med att gå i skolan.

Bra uppsats
Bra disposition, egna erfarenheter.
Lite väl kort

Mina skolår!
Jag kommer ihåg när jag började i fyran. Förut hade jag gått på
”Mackaskolan” och nu skulle jag börja på Kungsängsskolan. Den var mycket
större än min gamla skola så att det var väldigt nervöst. Vi skulle få vara
i den helt nya byggnaden men den blev inte klar förrän efter jullovet.
Första terminen spenderade vi på en gammal nerlagd fritidsgård. Det var
faktiskt ganska roligt där och eftersom där inte gick några andra elever,
lärde vi känna varandra ganska snabbt.
ny sida
Jag minns den första dagen när alla kom dit med sina föräldrar Vi gick in
och satte oss i ”klassrummet” och vår nya lärarinna Inger pratade lite. När
det var rast, gick allas föräldrar hem och vi var kvar helt själva, hälften
av min gamla klass och hälften av en annan klass.
I början var det ganska uppdelat, men allt eftersom började vi leka ”kurra
gömma” och tillslut var alla med.

Jag kommer också ihåg när jag började sjuan. Jag var jättenervös innan, för
att skolan var så otroligt stor och det var så många klasser. Jag minns den
första dagen. Alla sjuor samlades utanför huvudingången, där våra mentorer
tog emot oss. Göran och Olle stod och vinkade med en skylt där det stod 7E
på och vi följde efter dem till klassrum nr 412. Vi gick in och satte oss
och Göran och Olle berättade lite om det förestående läsåret.
Det första året kände jag mig inte trygg med klassen. Det var mycket bråk
och prat på lektionerna. Men tiden gick och klassen lugnade sig. Nu trivs
jag jättebra och det är med blandade känslor som jag lämnar det här för att
börja på gymnasiet.

Inskannad version

Mina Skolår
Det jag nu kommer skriva om är alla dummhetor och tokerier som har hänt
mig. Det mesta hände när jag gick i första till tredje klass men mycket
hände under fyran och femman. Allt har hänt i verkligheten och är
nedtecknat som jag kommer ihåg det.

Prolog
Vi tre, jag, Oscar och niklas hängde nästan alltid ihop. Jag och Oscar är
födda nästan sammtidigt, våra föräldrar träffades på BB och det blev så att
dom träffades efteråt och vi lekte. Även en annan person föddes då, en
flicka som nu går i min klass. Hon var också med när föräldrarna träffades
och vi barn lekte. Jag mins en gång när en sådan träff var förlagd hos
henne, vi lekte med dockor i ett dockhus. Och för att få leken mer
realistisk bestämde jag och Oscar att låta vädrets makter spela in. När
dockskåpets ägare gick för att hämta kakor så tog vi den gula vattenkannan
och fyllde den med vatten fårn toaletthandfatet. Vi gick tillbaka till
dockhuset och fortsatte leken med vädrets makter i bakfickan. Vi började
hälla vattnet över dokhuset för att imitera regn. När dockhusets ägare kom
till|baka såg hon sitt fina dockhus bak flyta av taket, Skrikande sprang
hon ut i köket och berättade för våra föräldrar. Vi fattade att nu var det
kört. Vi gömde oss fort under hennes säng men dom upptäckte vårt briljanta
gömmställe direkt. Våra föräldrar blev sura, Varför visste vi inte, vi
lekte ju bara.

Detta var nog det första dummhet vi gjort tillsammans. Flickans namn har
jag valt att utelämna. Flickan i fråga har aldrig glömt denna historia och
vi har fått höra den under hela våran skolgång.

Kap1 Dagis och Strandskolan
Detta var en episod långt innan skolstarten. Sedan började vi på olika
dagis och slutade träffas. Jag började på dagiset trasten och träffade
Christoffer. Vi blev kompisar och hade mycket kul. Jag har inte så många
minnen från dagis tiden, det enda jag direkt kommer ihåg var att dom
brukade ha grodyngel i ett akvarium och att Christoffer ofta fick sitta i
skamvrån.

Efter dagis blev det lekis uppe vid Strandskolan. Där träffades vi igen,
där blev vi tre också niklas blev den nya kompisen. Vi hade mycket kul
tillsammans. Vi gick på upptäcktsfärder bort till den avlägsna och
förbjudna delen av skolan. Ibland vågade vi till och med gå in i
personalrummet och ”låna” kakor. Vi spionerade på vaktmästarna för vi
trodde dom drack whisky på jobbet. Efter många farofyllda expeditioner in
på vaktmästarnas kontor kunde vi konstatera att flaskorna inehöll
Vichyvatten. Efter vissa konfrontationer med lärare angående att öppna
föråden med alla roliga sparkcyklar och liknande saker smög vi in på
fritids och stal nycklarna till föråden Efter stort övervägande använde vi
inte nycklarna utan gömde dom i skogen brevid skolan. detta var inte
uppskattat av lärarna och vi återlämnade nycklarna när lärarna kom på att
det var vi som tagit nycklarna (troligtvis fick dom ett ”anonymt” tips).

Det hände mycket på Stranden men jag kan inte återge allt för många saker
mins jag inte, andra minns jag inte nog bra, en del vill jag inte berätt om
för dom har varit för pinsamma.

Kap 2 Björkängsskolan 4-5
I början på björkängstiden var vi ganska lugna, men den friden varade inte
länge. Vi upptäckte snart att det fanns en grön soptunna i
kopieringsrummet. Denna gröna soptunna var nästan alltid full med roliga
papper. Väldigt ofta var vi där och plockade på oss en massa papper. Detta
tog vi upp till vårat klassrum och la i en IKEA kasse som vi hade mellan
våra bänkar. Den kassen blev full på en termin. Vi började ta hem allt
ihopsamlat papper, Då kom nästa problem, vart skulle vi lägga allt papper.
Efter moget övervägande kom vi fram till att den bästa platsen var Oscars
garagetak. En annan sak hände av liknande natur men den är för pinsam och
folk kan nog fortfarande vara arga.

I slutet på femman var vi ute och tältade med klassen. Det var väldigt kul
men ingen direkt händelse som passar i den här berättelsen utspelade Eller
rättare sagt så törs jag inte berätta om dessa händelser, det är på tok för
pinsamt.

Det var nog kortfattat allt som hände på björkäng. Nej föresten en sak till
hände. Vi var med i träningen till vi i Femman och vann i Länsfinalen i
Kronobergs Län. Jag går inte närmare in på det för det är en seriös bit av
mitt liv och denna berättelse är tillägnad allt som inte är seriöst.

Kap 3 6
I sexan började vi på Munkers. Vi blev mycket lugnare då, det fanns inte så
mycket att göra. Det direkt utmärkande för sexan var vår klassresa till
danmark. Där hände det VÄLDIGT mycket tokerier. Bland annat icke befogat
användande av nödutgångar (jag höll på att missa bussen så enligt mig var
det befogat). Busknackande på dörrar hör till när man bor på Vandrarhem.
Lite porslin gick i golvet men det var inget dyrt som sprack. Vid
frukostbufén så såg jag den häftigaste osthyveln jag någonsin sett. Det var
en rund skiva man stälde två ostar på. Mitt på skivan var det ett hål som
det gick en spiral igenom. Längst upp på skruven så satt det en vev med en
kniv på. När man snurrade på veven åkte skivan med ostarna uppåt och kniven
skar av en lagom tjock ostbit. En del annat hände men det orkar jag inte gå
in på.

Det var ungefär vad som hänt mig under några år. detta är bara ytan av allt
som har hänt men jag hoppas det räcker för att skapa en bild av mitt
förflutna OBS Detta är det enda det absolut oseriösaste som hänt mig mycket
mer oseriöst har hänt och en del seriöst men det minns jag inte mycket av.

Inskannad version

MINA Skolår
När jag tänker tillbaka på min högstadietid märker jag en stor utveckling
på kort tid. I 7:an tog jag inte skolan på samma allvar som nu. Rasterna
var roligast och på lektionerna längtade jag dit. Nu när jag ser tillbaka
på det förstår jag inte hur rasterna kunde vara roliga. Nu i 9:an är det på
rasterna som jag längtar in till lektionerna. Det var troligtvis 9:orna som
förgyllde mina raster till nöjestid. De var nämligen mycket trevliga och
roliga att prata med. Jag fick en bra start på 7:an eftersom vi från
Grönestad i 6:an hade lektioner på Berghedsskolan en gång i veckan. Första
dagen i 7:an gick alla nykomlingar längst väggarna som vettskrämda får men
jag och mina kompisar kände ju väl till skolan. Vi gick, som kontrast till
resten av av 7:orna, med bestämda steg genom korridorerna. Vi var ett gäng.
9:orna respekterade oss och de skämdes inte över att sitta ner på rastera
och prata med oss. En av de första dagarna i 7:an minns jag väl. Det var en
kille ur 9:an som ropade till mig: ”Öh, kom hit”. Först undrade jag om det
verkligen var mig han ropade på. Eftersom han tittade på mig antog jag att
det var så. Jag tog mod till mig och gick fram. Han ställde några frågor
till mig och den sista löd: ”Har du någon pojkvän?” Jag svarade med ett
försiktigt ”Nej”. ”Varför”, blev nästa fråga. En klump satte sig i halsen
och jag hoppades på att inte låta rädd. – Öhm, började jag, Jag tror på
Gud. Ryktet gick snabbt, som med vinden och allt fler ställde frågor. Nu
kände jag mig på ett sätt populär. Medans de andra 7:orna knappt vågade
säga ett pip diskuterade jag livsfrågor med 9:orna (!). Detta var mitt
genombrott. Jag tror alla 7:or någon gång får sitt genombrott, jag fick det
tidigt. Andra kanske inte får det förrän i 8:an eller 9:an i värsta fall.
En del får aldrig sitt genom|brott, det är de som oftast blir mobbade.
Ibland var det jobbigt när de häftigaste 9:orna ropade ”lillgud” efter mig
men ändå måste jag säga var det en slags befrielse för mig. Jag kände mig
stor i 7:an och på ett sätt vuxen. Nu ser jag de flesta 7.or som små och
omogna. Man undrar ju om jag egentligen var lika liten som de fast att jag
kände mig större. Jag trodde mitt genombrott var fullbordat och att jag
aldrig skulle bli utsatt för sådant som andra 7:or blev t.ex. uppkastade på
skåpen och instängda på toaletterna. Jag hade fel. Det var en helt vanlig
dag i matsalen. Jag hade precis tagit min mat och letade nu efter det bord
där mina vänner satt. När jag såg dem riktade jag mina steg ditåt. På
bordet innan vännernas satt ett gäng killar ur 9:an och när jag gick förbi
dem sköt en av dem ut en stol som blockerade vägen för mig. Generositeten
steg och innan jag visste ordet av var jag röd som en tomat i ansiktet. Jag
svettades. Vd skulle jag ta mig till? Snabbt försökte jag komma på en
utväg. Jag tog mod till mig, drog in den lilla magen och pressade mig
nonchalant genom springan mellan den utdragna stolen och bordet mittemot.
Detta var min stora revolution. Mina kompisar tyckte att jag skulle hällt
min saft över honom men det vågade jag inte. Jag minns en gång när jag och
min kompis Pernilla skolkade från gympan för att cykla till Haverboskolan
och spana på en snygg kille i 9:an. När vi stod utanför skolan beslutade vi
i fall vi skulle gå in i skolan med risk att bli sedda av lärare eller att
stanna kvar ute med risk att inte se honom. Vi valde det första. Väl inne
visste vi inte vart vi skulle ta vägen. Som tur var såg vi några toaletter
och gick snabbt in i en. Vi andades djupt och efter att vi tagit mod till
oss gick vi ut. Han syndes inte till någonstans och gick lite irriterande
ut igen. När vi stod där ute såg vi entrédörren öppnas och en kompis till
oss gick tillsammans med killen ut. De kom mot oss och den första frågan
när de kom fram var: ”Varför är ni här?” Vi skrattade lite och försökte
byta samtalsämne. Det blev pinsamt så vi ljög om att vi snart hade en
lektion som vi inte kunde missa

Mina skolår!
Första gången jag gick till skolan kommer jag inte ihåg, men delar av ettan
kommer jag ju ihåg t.ex. vad lärare hette, vilka gammla klasskompisar jag
hade och vad lite vad vi gjorde. Min första fröken hette Lena. Hon var
jättesnäll och tyckte mycket om barn. Hon hade brunt hår, medel|lång och
smal. Henne glömmer jag nog aldrig. I ettan hade vi alltid fredagskul. Om
man ville kunde man med några kompisar ordna ett litet disco eller någon
rolig lek. Mina bästa kompisar var Eric som jag fortfarande är bästis med.
Sen var där ju Markus och Eino. Varje rast spelade vi fotboll vilket väder
det än var: Regn, snö blåst så spelade vi. Sen är det inte något mer jag
kommer ihåg.
När vi sen började tvåan så hade vi samma lärare och jag hade samma
kompisar. Vi spelade fortfarande fotboll på rasterna. När vi sen gick sista
året i lågstadiet så var det samma lärare. Och sen var det fortfarande
samma saker man gjorde och samma kompisar. Så var det ända till slutet, sen
så var det då vi skulle börja högstadiet. Och det var ju på en annan skola.
I trean så var vi på en utflyk som alla treor var på. Den hette
Skånerundan. Då besökte vi en massa ställen och fräckast var Glimminge Hus.
Det var spännande och vi hade en bra guide. Det som jag också gillade var
Allestenar. Sen när vi skulle upp i mellanstadiet så skulle vi ha en ny
lärare. Lena började gråta när hon inte fick ha ”världens bästa klass”
längre. Lena skulle flytta till Gotland men varför kommer jag inte ihåg. Vi
var i kyrkan exakt alla terminsslut så sammanlagt blev det 12 gånger. De
första 3 gångerna var roliga men sen blev det tråkigt. När vi slutade gav
vi Lena jätte|mycket blommor och vi fick vars en ros av henne. När vi sen
började fyran fick vi en lärare som hette Karin. Hon var rätt snäll men
inte snällare än Lena. Hon spelade fotboll på sin fritid så vi gillade
henen mer bara därför eftersom ibland spelade hon med oss. I fyran så var
det inte mycket mer skillnad från trean. Vi gjorde samma saker men vi hade
inte fredagskul längre.
Men sen när vi började Femman så fick vi nya lärare igen. Karin hade fått
ett jobb med bättre lön och hon sa att on hon inte tog det skulle hon ångra
sig. Då fick vi en lärare som hette Marianne och henne hade vi i matte och
hon var klassförståndaren i klassen. Sen hade vi Östen. Honom hade vi i So
och svenska. Han var jätte|rolig. Sen vår tredje lärare var Klara. Henne
hade vi i dom andra ämnena förutom i gympa där hade vi Marianne. Sen i
sexan fick vi en till lärare. Han hette Christian men han kallades Trisse.
Han var mer en hjälplärare. Han gjorde så vi kom in i datorsalen på
rasterna om vi ville. Honom gillade alla. I sexan då så åkte vi på en
klassresa till Fyn. Där var vi i 2 dagar. Det var jätte|roligt. Där hyrde
vi cyklar och sen på kvällen så grillade vi och hade roligt. På kvällen sen
så berättade Trisse spökhistorier för oss. Sen när man slutade
mellanstadiet så skulle man upp till en annan skola. Mina kompisar från
ettan till sexan fick jag inte i min nya klass. Men jag fick ju nya
kompisar. Sjuan och åttan var rätt långa och jobbiga, Eftersom vi gick
längre och hade mer prov och läxor. Nu går jag sista terminen i nian och
det kommer många prov. Men jag har fortfarand kontakt med mina gammla
klasskompisar.

Av: John Krispinsson
eleven har renskrivit uppsatsen

Mina skolår
Första året när man började sjuan så kände man knappt någon. De enda man
kände var ju de tre kompisarna man valde plus de man kände sen sen ”sen”
nr 2 är överstruket tidigare. De första veckorna så var man nästan bara
med dom som man redan kände. Efter ett tag så var man kompisar med alla. I
sjuan så var det mycket trams och bus. Jag tror man tog det bara på skoj,
men nu var det dags att få bra betyg så man kommer in på den linjen man
vill. Jag tror många inte tänkte på det Många tog det nog som man hade
gjort i sexan. Klart första året i sjuan så visste man att man inte skulle
få betyg, men det var där man skulle bygga ut grunden på betygen. Det tror
jag inte många tänkte på i första hand. Många i klassen trodde nog att allt
gällde i åttan att man började på G och sen får försöka bygga upp betygen
för VG och MVG. Men så var det inte. Klart första året så hade man inte så
många prov och arbeten som jag tror man får i åttan och nian. Själv så
tyckte jag sjuan gick väldigt snabbt och bra. För vissa i klassen så tror
jag vissa blev besvikna och vissa fick kanske bättre än vad dom trodde dom
skulle få. Vissa hade kanske mycket bra betyg för att börja åttan på topp,
vissa hade kanske mindre bra. Sen var det dags att börja i åttan. Som jag
trodde så var det mycket tuffare än i sjuan, för det var många nya ansikten
som lärare, som inte visste vem vi var och vad vi stod i betygen. Vi fick
en ny lärare gymnastik som inte visste vem vi var. Den läraren som vi hade
i sjuan kände oss väldigt bra plus han var en väldigt sträng lärare så jag
tror inte många elever i klassen tyckte om honom. Men han läraren vi skulle
ha sen var mycket trevlig och nästan för snäll mot eleverna. Så det var nog
därför de flesta i klassen tyckte om honom. Han sa till oss att han skulle
bara vara där halva åttan så han skulle inte sätta betyg på oss så han
skulle sätta de betyg som vi fick i sjuan. Så dom flesta i klassen blev
väldigt besvikna. Men han läraren vi fick sen tyckte jag bättre om än den
läraren vi hade som bara skulle vara halva åttan, så de flesta i klassen
var nog nöjda. Sen när det gällde matte och no så fick vi han lärare vi
egentligen skulle haft i sjuan. De flesta i klassen blev glada förutom jag.
Jag tyckte väldigt mycket om han läraren vi hade i sjuan. Han förklarade
väldigt bra men han läraren vi fick förklarade ännu bättre så till slut var
alla nöjda i allafall. Som jag sa innan så trodde jag det skulle vara flera
prov och arbeten. Jag hade rätt. Proven blev mycket svårare och arbeten
skulle vara på minst fem till tio sidor jämför med sjuan så skulle det
kanske vara minst 3 sidor. Samma som i sjuan så gick tiden väldigt snabbt.
Jag hade själv sänkt mig i ett ämne som var Tyska men annars så var betygen
samma som i sjuan. Precis som jag sa i sjuan så hade några höjt sig och
vissa sänkt sig. Sen var det dags för sista året och jag hade bestämt mig
att jag ville bli målare och då skulle man söka in på byggprogramet. Själv
så tror jag att de flesta var medveten om vad dom ska bli. Vi har bara gått
halva terminen så nu har vi redan sökt in på de program man vill gå på.
Självklart så blir mycket svårare och sen blir det mycket arbeten att göra.
Det är ju en halv termin kvar så allting kan hända, man kan höja och sänka
sig i betygen så kanske så kommer man in på det man vill bli. Som sagt det
är halva terminen kvar. Det var min krönika om mina skolår här på
axelsbergsskolan.

Mina skolår

Inledning:

Jag har haft en ganska tuff skolgång under mina år när jag tänker efter,
men nu när man står här på avslutningen och just ska lämmna min gammla
skola så är det blandade känslor, man både tycker att det är skönt att det
är över men man känner också att man vill bo kvar på denna trygga skola.
När jag flyttar till gymnasiet efter det kommande sommarlovet så känner man
inte samma trygghet. Men jag skulle inte tro att det bara är jag som känner
så.

Själva skrivet: Redan första dagen när jag kom till högstadiet i Långsbro
så kännde jag att det var en bra skola jag kommit till. När vi stod och
kollade på klass listorna innan vi gick upp till klassrummen, jag snabb
kollade igenom alla sjuor som var indelade i klasserna.

– Joakim, Joakim, Joakim sade jag tyst för mig själv och drog över listan
med fingret, där var han Joakim Johansson 7d. Men det är ju min klass
tänkte jag, han var den tuffaste killen i hela sjuan. Och då kommer han
just i min klass med.

– Ohhh vad coolt utbrast jag, då ringde det i klockorna och det var dags
att möta min nya klass och nya lärare för första gången. Visst var jag lite
nervös, men det skulle nog gå bra, jag var tvungen att tänka possitivt. När
jag närmade mig dörren till klassrummet så såg jag bilder inom mig, att
alla kollade på en och en del tjejer satt och viskade och pekade.
När jag kom fram till dörren så var det precis som jag hade tänkt mig, alla
dom snygga tjejerna hade bildat en stor klunga och stod och pratade och en
del skratt hördes också då och då. Men det jag var räddast för var nog
killgänget som stod längst bort i hörnet och bara såg allmänt coola ut, jag
gick sakta bort mot dom och försökte smälta in lite. Och det vart ett
lyckans drag för mig, dom släppte in mig direkt.
Jag presenterade mig och försökte vara artig så alla skulle gilla mig, nu
öppnades våran dörr till Klassrummet och en liten gråhårig tant stack ut
huvudet.
– Välkomna in och till vår skola sade hon och släppte in oss i klassrummet.
Sedan när alla hade satt sig tog hon upp en boll och kastade den till Lina
Stening, Lina tog emot bollen med ett stort frågetecken inom sig såg det ut
som. Då sade den tant som släppt in oss, – Jag heter Ingrid vad heter du?
Lina svarade med vad hon hette och sedan kastade hon bollen vidare, efter
ett tag hade bollen gått klassen igenom och alla hade svarat. Så nu hade
jag en liten aning om vad alla i klassen heter.
Sedan började Ingrid prata om skolan och dess regler, när hon satt där
framför oss och pratade så tänkt jag på att hon var väldigt lik min farmor
som tyvärr har gått bort, Ingrid hade en röd rutig kjol och en svart aktig
kavaj med röda sömmar på. När hon satt och läste med den där konsentrerade
minen, det krulliga håret och med det svarta hår bandet, så var hon så
himla lik farmor. Mina inte Det kan också stå ”inre” flödade jag vart
lite ledsen inom mig när jag tänkte på farmor och att hon gått bort från
oss. Men jag kan ju inte sitta och vara ledsen för det nu när jag börjat
högstadiet och allt.
Och så ses vi imorgon sade Ingrid och alla sköt in stolarna och gick ut
genom dörren.
På vägen hem i bussen satt jag och tänkte på hur svårt det skulle bli att
komma in i skolans arbete och så. Efter som jag hade svårt att läsa och
skriva, jag hade en lätt form av dyslexi det hade varit jobbigt i
grundskolan med dessa lässvårigheter.
Men jag skulle inte låta mig besegras av en liten högstadieskola. Ja
tryckte på knappen och det plingade till bussen började bromsa in. Jag gick
av bussen och tog några snabba kliv för att komma snabbt hem, jag ville
bara in och kolla på teve eller nåt. Sedan flöt bara terminen på och jag
hade mycket läxor hemma, allt som jag inte hann med i skolan var jag
tvungen att göra hemma, det vart en hel del.

7 månader senare hade jag hängt med ganska bra ändå men det var nu som
lärarna började lägga varje prov, så dom skulle veta vilka nivåer alla
elever lade sig på.
Det var då det började bli jobbigt, matte och enelska var jag bra på så dom
ämnena hade jag lätt för medans jag inte alls hade lika lätt för andra
ämnen som fysik och kemi på dom provena så fick jag g – precis. Men det
höll på så tills vi slutade sjuan.
När vi gick ut på sommar lov tänkte jag att jag skulle skärpa till mig
nästa år i skolan efter som att man skulle få betyg nästa år så skulle jag
jobba som en galning i skolan.

Efter lovet: Redan första dagen hände det något som jag tyckte var jätte
kul när jag satt där och väntade på att få komma in i klassrummet då kom
Joakim fram och frågade om jag hade lust att hänga med honom och spela
tennis idag. Jag vart jätte glad och tackade ja till det erbjudandet, men
jag kunde inte spela tennis alls.
Jag var ju tvungen att försöka så vi träffades nere på banan runt halv fem.
Då började vi värma upp med att bara bolla eller slå lite mellan varandra.
Det gick ju bra att bara stå där och slå men när det väl gällde att träffa
bollen vid rätt tidpunkt när man springer och så med. Det var väldigt
svårt, men när jag skulle sörva det var det svåraste av allt nästan varje
sörv som jag slog hårt på gick i nätet. Till slut vann Joakim matchen med 2-
1 i sett.
Jag hade ju intalat mig själv att jag skulle jobba väldigt mycket under
nästa termin.
Hela terminen höll jag på att traggla med läsningen, det gick upp och ner,
men när våran lärare sade att det var en muntlig redovisning i svenska så
vart jag rädd, alla tankar som som for genom huvudet var svåra att tackla
men tillslut var jag tvungen att göra det, jag skulle redovisa om en stor
händelse i mitt liv och jag skulle berätta om min hund som jag fick när jag
var 9 år gammal. Han heter Rebus och är den finaste hunden i världen.
ny sida
när jag klev upp i talarstolen var jag väldigt nervös, och jag började
tragla orden och berättade om min hund…
TACK sade jag då var det äntligen över.
jag fick en stor applåd och gick ner och satte mig. Det kändes bra att ha
det avklarat. Nu när terminen började gå mot sitt slut så skulle vi ha
matteprov, det gick väldigt lätt jag fick 19 av 25 och det är ett klart VG
sa matte läraren. Lärarna i dom andra ämnena gillade mig, de tyckte att jag
försökte bra och att det bara var att jobba på så skulle det gå bra. vid
terminens slut i 8:an var alla spända för sina första betyg.
Mina betyg var ganska bra 7 VG och resten g.

Vårterminen flöt på och den gick ganska snabbt och jag jobbade på som jag
aldrig gjort förr. Och det gav resultat. Jag vart en bland dom bättre i
klassen, och det gav mig bra betyg. När vår terminen var slut och det var
dags att börja 9:an var det spänt. Jag och Joakim hade tränat hela året på
tennisen så nu började båda bli bra.

9:an:
det skulle bli kul att få det avklarat (skolan alltså) men nästan direkt
sade alla att nian var så himla enkel och så. Då tänkte jag att det bara
var att köra igenom det sen var det klart men riktigt så lätt var det inte.
Vi hade Nationella prov och grejer men allt sånt gick bra, tills det kom
proven i fysik och kemi det var svåra ämnen. Så jag fick träna hårt och
plugga in allt så jag skulle få godkänt. Våran fysiklärare var en liten och
svart hårig med ett avlångt ansikte och djupa ögon. Han kom och pratade med
min extra eftersom han visste att jag hade svårt för fysik.
Så på det provet klarade jag mig bra och skolan flöt på bra och jag hade
till och med fått en tjej.
Hon hade blont hår, väldigt smal i ansiktet, hennes ögon var så vackra att
man kunde drunkna i dom. Hon heter Lisa frisk, hon var vacker. I alla andra
ämnen gick det bra och jag hade blivit nominera till ett studiestipendium i
skolan.

Avslutningen:
När vi satt i kyrkan ropade rektorn upp mitt namn och alla aplodera och
skrek jag fick stipendiumet på 5000kr. För mina studie insatser fast att
jag hade dyslektsi men med hårt jobb och plugg kan man komma långt. Jag
fick hålla ett tal och då passade jag på att tacka alla som jobbade på
skolan för en fin tid under mina högstadieår.

Mina Skolår.
Jag tycker att den är råligt nu för mina sista termin i grundskolan i
allafall. i skol-|tiden, var mycket bra iblan och tråkigt iblan. Dena bra
tid i skolan är, när vi har skollov. Den kan vara mycket råligt. På
skolanlov, jag bråker träffa många nya kompisser from olika stället.
Jag minst en dag på skollove, när jag var ut tillsamans med mina klass
kompisser, vi spellade fotball, vi läker med varandra, låga pittzer och
borda. Jag tycker att den är så råligt på mina skoltiden, när vi har
skollov.
När jag började mina första skolåret under mellanstadietiden, den var så
spännande för mig. Föratt första dag när jag kom till skolan, jag sag mång
elever som jag hade inte känna i livet. Jag var mycket närvours i den har
tiden. Mina första ämnem som jag tycker att det var bra, den var idrott.
För att den gjörde att jag ska har många kompisser. I minna första
skolåret, dena ämnem som jag tycker om bäst var Engelska, Idrott, Mate,
Bild, Slöjd och Svenska. Jag tycker att den här ämnem var bra för mig, och
lärarena av den här ämnemna var myc-|ket snälla med mig. Jag tycker att den
var råligt iblan när jag hade prov, på olika ämnem, och iblan bli de
tråkigt med läxorna åkså. Den är samansak. Jag gillar att har läxa på bild,
för att nån går hem, man ska bara sittar och börja rittar. Jag tycker att
den var så råligt. I första året på skolan, jag hade fött många kompisser.
Jag tycker att den var lite anårlånda i skolan har i sverige. Jag trode att
det skulle vara samma saker from kom i mitt land sierr leone och med samma
reglar. Men det var inte samma reglar. Jag tycker att skollan i sverige är
mycket bettre än skolan i sierra leone. För att lärarena slåg elevena i
sierra leone. Elever förädrana betalar for elevena att går till skolan. Men
har i sverige den är inte samma saker. Jag tycker att den är råligt att går
i skolan i svrige. För att allt är gratiss, och den är mycket
mgörligheten.
Jag hade känns bra nu att jag koma snart lämnar grundskolan. Och jag
känns liten lädsson för att många av av mina kompisana ska flyta, som vi
har lämna grundskolan tillsamans. Ska flyta till andr stöden. Men om jag
känna mig ledsson, kanske jag åckså ska flyta till andra stöd. Men jag koma
sakna många av mina kompisserna som vi hade gick till samma grund skolan.
Jag tycker att det var mycket råligt i skoltiden, den gjörde att jag ska
känna många kompisser, och läre mig om många olika saker för Exämple: Jag
läre mig mycket om första och andra väldkriget, och jag läre mig mycket
svenska, mate, slöjd, bild, Engelska, och Teknik. För att första gånge när
jag gick till skolan jag hade inte lärt mig ingentin om de här ämnem, men
jag tycker att den var råligt att läre mig om den här ämnem. Och den är så
viktig att man ska läre sig i skolan.