Mina skolår – Sida 37

1. Mina skolår
Det började med att Justin Filip Herngren föddes 7 februari 1987. Åren gick
och Justin växte upp. I slutet av augusti 1994 var jag 7 år gammal och det
var dags att börja skolan.
Jag tyckte att det skulle bli kul att börja i skolan. Jag började på
Hötorpsskolan där jag gått innan på lekis. Första dagen jag började var det
många barn och föräldrar där. I våran klass var vi 23 elever tror jag. Det
var mer flickor än pojkar om jag minns rätt. Det var spännande att börja
årskurs 1 i skolan. Man var nervös i början då man inte kunde något. När vi
började fick vi träffa nya elever som man fick lära känna.
Det första året lärde vi oss alfabetet, räkna, skriva och mycket mer. På
rasterna spelade vi nästan alltid bandy i våran bandyrink som skolan hade
fått när vi började skolan. Våran lärare var Emma-Lena Kaijser var
jättesnäll och lärde oss jättemycket.
När jag gick i ettan och på lågstadiet tyckte jag att matte var skitskoj.
Jag lärde mig massvis av grejer i matten. Nu när vi gick i ettan på
vårterminen så lärde vi oss att läsa och skriva ännu mer. I slutet på
vårterminen åkte vi på skolresa över en dag med de andra eleverna i skolan
till Visingsö och Gränna. De var jätte spännande och i Gränna började man
med att gå på ett tråkigt museum. Där tittade vi på tråkig konst tyckte
jag. Efter det åkte vi till glasblåsaren. När vi kom dit fick vi se hur de
blåste vasar och så fick någon elev prova på att blåsa. Vi fick också se
hur man tillverkade polkagrisar. Vi köpte också några polkagrisar. Det var
en jättefin dag med sol och vi tog färjan över till Visingsö där vi åt var
matsäck. Där efter tittade vi på någon kyrka och den klassiska borgen som
jag inte vet vad den heter. Sedan var den roliga dagen över och vi åkte
tillbaka med färjan så att vi kunde åka med bussen hem.

Efter ha haft ett bra sommarlov började jag tvåan och alla sa att jag var
klassens ordningsman. Jag höll ordning på allt sa de andra i klassen. I
tvåan fick vi lära oss skrivstil. Jag tyckte det var svårt i början men sen
blev det lättare och jag lärde mig skriva skrivstil.

I matten fortsatte jag att jobba på bra och var faktiskt än av de bättre i
klassen.
När jag gick i tvåan blev jag invald i matrådet av mina klasskompisar. Det
sköte jag bra och det var inga problem att vara med där.

I skolan blev det bättre och bättre, i svenskan gick det bra, matten,
idrotten och alla ämnen utan ett tyckte jag var roliga. Historia var det
tråkigaste ämnet i skolan. Tvåan gick bra och vi slutade där med tvåan.

Efter sommaren började vi sista året på Hötorpsskolan och vi var äldst på
skolan. Jag började terminen med att bli invald i elevrådet och där blev
jag ordförande. I trean började vi med engelska. Det var inte lätt men jag
lärde mig färgerna i början och litet lätta ord på engelska. Engelska var
svårt och jag hade det inte så lätt.

Terminen gick fort och vi åkte i slutet av trean till Astrid Lindgrens
värld. När vi var där så var det fint väder. Vi hade det jätte kul och
avslutade trean på bästa sätt för nu var några tvungna att slållas för vi
skulle delas upp i två klasser till fyran.
Efter tre underbara år i Hötorpsskolan började jag i fyran på
Kastellskolan.
Vi var en jätte stor klass och det var nu nya barn som kom från Kastell.
Det var spännande att komma i en klass där det var många som hade olika
nationaliteter. I början av fyran var det stökigt i klassen. Det var många
som bråkade men, det blev bättre. Våra lärare var ju jätte bra och deras
namn var Kasper och Lena Jörgensson. Den tredje var Paulina Bergkvist.

Nu blev det längre skoldagar. Jag tyckte att vi fick mycket läxor. Jag var
trött när jag kom hem efter skolan. Men fyran gick faktiskt bra. Första
året på Kastell kändes helt okej.

När vi började femman så åkte vi på lägerskola i Tryserum och det minns jag
riktigt bra. Vi paddlade kanot. Det var skoj men en dag stod vi vid
strandkanten och Kasper Filipsson trillade ur och blev blöt. Alla skrattade
för jag var med i kanoten men, jag trillade inte i.

Efter lägerskolan började vi med tråkiga nationella prov som man har i
femman och det var inte så lätt.
Engelskan var de svåraste eftersom jag inte var så bra på engelska.
Jag klarade proven tror jag för vi har aldrig fått veta resultaten på
proven.
Femman gick också bra och sedan var det en skön sommar som väntade.

Efter sommaren började jag årkurs 6 och vi var äldst på skolan. När vi
började sexan började det en ny elev i klassen som var stökig och fick
mycket skäll. Jag vill inte uppge hans namn för det är inte snällt att
göra.
En dag fick vi ha en stor utredning av vad som hänt och han fick mycket
skäll. Alla i klassen fick säga vad han gjort och efter det blev det
lugnare i klassen.

När vi började jobba om länder som tillhörde ämnet geografi och det var det
roligaste som jag visste. Jag fick ett av mina favorit lämder som var
Italien och jag jobbade på som en galning. När vi sen läste upp det inför
hela klassens.
– Det var ett av dom bästa arbeten jag hört, av alla de som man lyssnade på
sa läraren
– Han sa att jag visste vad jag jobbade om och jag fick mycket beröm.
– Jag svarade med att säga att Italien är ett av mina favorit länder och
att jag var intresserad av Italien.
– Jag håller på Milano i fotboll och kunde mycket om Italien.
– Han sa att det var ett jättebra arbetet sa läraren och tackade mig.

Terminen gick fort och vi slutade sexan på ett skönt sätt. Nu skulle vi
skillas igen till årkurs 7. Det gick bra och lärarna önskade oss lycka till
på högstadiet.

Efter sommarlovet började jag årkurs 7 och en ny skola. Jag var lite nervös
i början när man hälsade på alla lärare.
Första dagen gick bra och mina lärare i klassens var bra. Deras namn är
Lena Kullgren och Finn Johansson. Sjuan gick bra för jag jobbade på bra och
det var inga betyg som gällde nu.

I na och matte hade vi Hans Forsberg och han var en bra lärare som jobbade
fram till vinterterminen i årskurs 8. I idrott har vi Linda och hon var
mycket bra idrottslärare. I SO hade vi HG som bara snackade men han var
rolig men, tyvärr slutade han efter sjuan. I engelska hade vi Elenor, hon
var jättebra.

Efter sommaren började jag åttan och nu gick jag när i en så kallad ”clown”
period. Jag fick en ny snäll lärare istället för Lena Kullgren. Hennes namn
var Marika Mårtensson som är en bra lärare. I åttan fungerade inget och vi
skulle få våra första betyg. Jag fick skäll på utvecklingssamtalet för att
jag var slö och det var inte kul. När jag fick mitt första betyg var jag
nervös för att jag kanske skulle få något som inte var godkänt.
Jag fick inget IG i betyg men, jag var inte så nöjd med betyget i matte där
jag bara fick ett G.

Men efter vinterterminen fick jag en trevlig Na och Matte lärare som jag
tänkte att hon kunde ge mig ett VG i matte. Hennes namn var Carolin
Lundström och nu var det andra bullar i åttan. Jag jobbade på bra och fick
ett bra betyg nu och var glad.

Efter sommaren började vi 9:an och var äldst på skolan. Det kändes bra och
den terminen gick i rasande fart. Betyget var bra tyckte jag.
Nu är jag inne på min sista termin i grundskolan och det känns bra att veta
det.
Nu sitter jag här i klassrummet och skriver min uppsats som jag hoppas blir
bra och att hela terminen går bra. Nu vill jag också att skidresan blir
bra.
Så var min hostoria om mina skolår slut och jag hoppas att den här
uppsatsen blir bra. Jag hoppas också att gymnasiet blir kul.

Skriven av Justin Herngren

”Mina skolår”

Mitt namn är Lina Lo och jag går i klass 9B. Nu ska jag ta och berätta om
mina minnen och intryck från min långa, men ändå korta skoltid, med tanke
på att jag tänkt studera vidare på högskolan.

När pappa berättade att jag skulle börja skolan, dök en massa frågor upp i
huvudet. Hur skulle skolan vara? Skulle mina klasskamrater vara snälla?
Skulle det vara svårt i skolan? Snart fick jag svar på alla dessa frågor.
Den första i skolan minns jag faktiskt inte väl. Det enda jag kommer ihåg
är hur det kändes när jag för första gången satte mig ner i en skolbänk.
Jag började känna glädje och lycka på samma gång. Det var jättehärligt att
sitta i skolbänken för första gången. Innan hade jag hört min bror berätta
hur kul det var. Dessutom tänkte jag på andra barn i samma ålder som inte
ens fick gå i skolan p.g.a. att de exempelvis var fattiga. Det var därför
jag tyckte det var så härligt att sitta i skolbänken.
Alla andra klasskompisar klagade på att de ville gå hem, vilket jag också
gjorde, men innerst inne ville jag faktiskt stanna i skolan och se vad som
skulle hända. Anledningen till att jag klagade var att jag inte ville vara
utanför. Veckorna gick och gick, snart hade en hel termin gått. Under denna
termin hade jag lärt mig en massa. Jag hade lärt mig en hel del i matematik
och jag hade även lärt mig hela alfabetet.
Andra terminen i ettan lärde jag mig ännu mer. I matematiken hade jag
lärt mig att addera olika tal, vilket jag var stolt över.
På utvecklingssamtalen fick jag mycket beröm av mina lärare. Mina
föräldrar blev naturligtvis mycket stolta över mig.

Från årskurs två minns jag inte mycket, förutom att vi lärde oss engelska
för första gången. Dessutom pratade lärarna om att jag möjligtvis skulle få
hoppa över en klass, men eftersom min pappa inte ville det, gjorde jag
aldrig det.

När jag började mellanstadiet, alltså fyran, fick jag nya klasskamrater
från Altorp. De första dagarna i fyran var jättespännande, med tanke på att
hela klassen var tillsammans på rasterna. Efter några veckor började dock
klassen att splittras. Klasskompisarna från Altorp var ett gäng, medan
klasskompisarna från den tidigare klassen var ett gäng. Själv var jag
utanför. Jag hade ingen bästis att vara med, utan ibland var jag med det
ena ”gänget” och ibland med det andra. Eftersom det var på detta vis hade
skolan även blivit en aning tråkigare, fast jag var tvungen att gå till
skolan i alla fall.
De båda gängen bråkade mycket, oftast skrek de på varandra.

Årskurs fem var ingen höjdare, eftersom jag skadade mig. Det som hände var
att jag vrickade foten och mina föräldrar blev förstås inte glada, utan
tvärtom ledsna.
Det som var roligt i femman var att klassen fick en ny elev – Veronica.
Hon blev så småningom min bästis. Vi lekte varje dag, både i skolan och på
fritiden. Nu hade skolan blivit rolig igen och jag fick ofta beröm av mina
lärare.

I början av sexan flyttade vår familj till Åkarp, Svedensjö. Detta ledde
till att jag var tvungen att byta till Åkarpsskolan, men jag vägrade. Till
slut fick jag som jag ville och jag gick kvar på Storslättsskolan.
Konsekvenserna till detta var att jag fick gå upp tidigare varje dag samt
att jag fick betala bussen själv.
Senare i sexan flyttade vår familj tillbaka till Storslätt, då slapp jag
gå upp tidigare varje dag, vilket jag var tacksam över.
En stor händelse jag aldrig kommer att glömma är när jag stukade foten
samt skrapade upp ett väldigt stort sår på högra armbågen (som jag än idag
har kvar).

Det var väldigt spännande när jag skulle börja sjuan. Dels skulle jag få
nya klasskamrater, men även börja på en ny skola samt få nya
klasskamrater.
Att börja i en ny klass var både roligt och tråkigt. Det som var roligt
var att jag skulle få nya kompisar, men det tråkiga var att jag skulle
förlora kontakten med mina gamla klasskompisar.
De första veckorna i sjuan var de roligaste skolveckorna i hela mitt liv.
Jag fick nämligen träffa en massa nya ansikten och det roligaste av allt
var att det fanns en hel del söta killar! Under sjuan fick jag även många
nya vänner som var jättesnälla, men även dumma. Min klass var jag ganska
nöjd med, eftersom de flesta var snälla, fast det fanns dock vissa
undantag.
I början av sjuan var det jobbigt att hitta rätt klassrum, men så
småningom började jag vänja mig.

Åttan var ett spännande skolår, med tanke på att jag fick mina första
terminsbetyg. Det var också ett olyckligt skolår, eftersom jag var med om
en olycka på NA-lektionen. Jag fick nämligen en vätska i ögat. Annars var
åttan ett helt vanligt skolår.

Nu går jag sista terminen i grundskolan och det känns både bra och dåligt.
Det som är bra är att jag skall börja gymnasiet och få nya vänner samt
vänja mig vid en ny miljö. Det dåliga är dock att jag skall lämna min gamla
skola, mina klasskamrater men även en del lärare jag kommer sakna oerhört
mycket.

ord inflikade med pilar och streck skrivs kursiverade

Skoltiden bereder ungdommar för framtiden. Iallafall är det så skolverket
och liknande ser den. Jag har alltid sett den som något mycket mer än så.
Jag tycker också att skoltiden alltid innebart ett stor ansvar gentimot
vårat land och hela vår värld. Det är vi människors plikt att för den
större utvecklingen frammåt och skapa förändringar. Allt detta utarbetas
med våran kunskap. Kanske också visdom men utan lärdommen skulle vi
definitivt inte ha möjlighet att leva så bra som vi gör idag.
Lärdom från skolan och livet i sig…

Jag minns mycket väl min första dag som elev. Byggdnaderna kändes stora och
skrämmande. jämfört med det lilla dagiset jag kom ifrån. Det sprang myror
för fullt i magen då jag klev in i det färgglada klassrummet. Men
nervositeten släppte snabbt då jag upptäckte att alla faktiskt var lika
blyga som jag själv. Till slut släppte spänningen och alla kunde vara sig
själva. Vi fick berätta vilka vi var en och en. Vips, så var snacket igång.
Och vi klickade verkligen.. Man skulle kunna säga att klassen skaffade sig
en gemenskap redan första dagen. Och den kom att hålla i flera år..

När man började skolan redan som sex-|åring tog man dock inte själva
utbildningen på allvar. Då handlade det hela mer om att just skaffa
kompisar, leka lekar och liknande. Men mellan allt det så lärde man sig
faktiskt en hel del som man fått nytta av på senare år. Sådana saker som
nästan omedvetet går in i hjärnan och stannar. På det stora hela så ser jag
faktiskt skoltiden (låg- och mellanstadiet) uppdelade i stadier. På
lågstadiet lägger man ner den mesta energin på att bilda sig ett välskapat,
socialt liv medan man på högstadiet inser allvaret och ger sig in i
pluggandet. Det betyder att man har med sig lite av varje i bagaget då man
börjar gymnasiet. En anledning till att man hårdpluggar just på högstadiet
är naturligtvis betygen!
De sätter press på eleverna, visar vad de kan förbättra från termin till
termin och berättar samtidigt att deras nästa stora steg frammåt i livet
faktiskt blir vad de själva gör det till. Inga privilegier utan enbart
kunskap.
Destu mer välutbildad man är destu fler alternativ får man i exempelvis val
av gymnasium. Det vuxna livet ger mer fakta och raka puckar.
Man får mer eget ansvar..
Det gör att man ibland kan längta tillbaks till lågstadiet då man tog på
allt mycket lättare. Ingen press fanns och allt verkade bekymmerfritt. Man
hade knappt några prov och fick den tid som behövdes till att lära. Men
visst är det spännande att känna hur livet går frammåt. Jag som många andra
känner mig nu redo för nya utmaningar och prövningar.
Precis som när jag började högstadiet. Spänningen var olidlig men tids nog
finner man sin plats och kan köra sitt race. Jag hoppas med hjälp av den
gångna och kommande skoltiden kunna åstakomma något bra i framtiden. Något
som kan göra våran värld ännu bättre och trivsammare..
Det är iallafall vad jag kämpar för och strävar efter!
//Anna-Maria

Mina skolår
Mitt första skolår började hösten 1993, när jag och min års kull var de
första som gick 6-årsverksamhet i Glastorps Skola.
Jag minns inte så mycket av dem åren men jag minns att mina fritids ledare
resp. lärare hette Monika och Ulf/Uffe. Uffe minns jag extra bra pga. att
vi fyllde år samma dag, den 17 april och för att han alltid var på gott
humör.
Sedan när jag började första klass så fick jag en lärarinna som hette
Kristin men kallades för Kicki. Hon hade brunt hår och stora bruna ögon,
hon var snäll.
Emellan ettan och trean blev jag utsatt för mobbning. Den var grundad på
att jag hade mest tjejkompisar och brukade vara med dem på raster och
fritiden. Min bästa tjejkompis hette Helena Samuelsson och hon går i 9B
idag. Jag hade även killkompisar och bland dem var nog Johannes Karlsson
min bästa, han går i 9D idag och vi är fortfarande bra vänner. Jag har
många bra minnen men de skulle bli för mycket att skriva.
Emellan trean och fyran bytte jag skola till Nya Vattendals skola som den
hette då. Jag bytte dels pga mobbningen och sen skulle vi få en hemsk
lärare.
I den nya skolan fick jag Erkki och Tone som nya lärare. Dem hade ett rykte
att vara skolans värsta lärare men i själva verket var dem snälla.
Jag fick även en ny klass när jag bytte skola och då fick jag massor av nya
vänner. Min bästa blev nog Zakarias Olshammar och Jeremias Green. Jag mötte
även Andrea Enarsson igen. Jag hade gått i samma klass som henne fram till
tvåan då hon bytte skola.
Vi gjorde flera resor med klassen från Nya Vattendal, bla. till Åland och
till Fjällen.
Sedan kom jag till Aron Lindgrens år 2000 och då fick man en ny klass
igen. Den nya klassen verkade vara bra och de har den ju varit fram tills
idag i alla fall. Man fick även många nya lärare som var bra här i skolan.
En sak som jag är lite negativ till är de många mentors byterna. Om man
slår upp ordet mentor i en ord bok står de ”Lärare, förebild” och de får
inte jag de till när man hoppar av hela tiden.
Man har även många fina minnen ifrån den är klassen men de skulle bli för
mycket att skriva.
Tack vare att jag har gått i 3 skolor med olika klasser så har jag kunnat
få ihop flera vänner i varje nia i Aron lindgrens och Oasskolan.
Förändringar
Jag tycker inte finns något att förändra här i skolan. Ungdomar lär sig att
klara av saker hur dåliga förhållanden de än är. Man måste ju gå i skolan
och då gör man de, iallafall jag gör de.
Hur man än ändrar på skolan kommer det alltid finnas folk som gillar de och
folk som hatar de.
Slutsats
Jag har snart gått 10 år av mitt liv i skolan och de är fortfarande många
år kvar. Jag tror på de att en människa lär sig saker hela livet.
Jag har tänkt att gå en NV. linje i de stundande gymnasie valet.
Sen efter de första året har jag tänkt att söka in på en skola i Västerås
där man får en fullgod pilotutbildning, samt 6 månaders praktik i USA.
Denna utbildning i Västerås är på 3.5 år. Efter utbildningen får vi se om
jag kommer tillbaka Europa eller om jag ska stanna kvar i USA och jobba.
Rolig och bra uppsats. Tänk på särskrivning och nytt stycke. Bra
tankar!

1. Min första skoldag
Jag sitter i trappan påklädd och väntar på att mamma och pappa ska bli
färdiga.
Nu är jag sex år och ska gå min första skoldag. Det känns lite nervöst i
magen, men ändå ska det bli väldigt roligt. Man kommer att få träffa nya
kompisar som så småningom kanske blir mina bästisar.
Nu är vi nästan framme vid skolan. Under hela vägen har mamma och
pappa frågat samma saker hela tiden.
– Ska det inte bli roligt att börja skolan och träffa nya vänner. Alla
dessa frågot gjorde mig bara mer och mer nervösare inför skolan.
När vi kom in i skolan så såg jag jätte mång barn i min ålder och upp
till tonåren.
Inne i klassrummet satt mina nya klasskamrater ner.
Läraren skulle precis börja upp|ropet.
När hon ropade upp mitt namn, räckte jag upp handen och sade:
– Ja, det är jag.
Läraren ropade upp min adress, telefon|nummer och personnummer och frågade
om allting stämde.
Efter uppropet fick vi böcker som vi sedan plastade in snyggt och
pryligt. Efter det att vi hade slagit om böckerna och det, så stannad jag,
mamma och pappa och pratade med de andra föräldrarna och barnen.
Efter en timme gick min familj och Anders familj, en i min klass, på
ett café som låg runt hörnet. Där satt våra föräldrar och pratade, medans
jag och Anders satt och åt kakor och bullar.
Anders och jag började inte att prata förrän jag spillde ut mitt glas
med saft över bordet. Det var efter det vi började prata om allting. Vilket
dagis gick du på? Hur var det där? Vad är din favorit|mat? Film? Allt
pratade vi om.
Vi hade verkligen roligt den dagen.
När vi skulle gå från cafét så kom jag på att jag hade glömt min keps
i klassrummet, som jag hade fått av min pappa innan jag skulle börja
skolan. Den får bara inte vara borta tänkte jag.
Jag sade till mamma och pappa att jag bara skulle till parken, men istället
gick jag till skolan.
När jag steg in i skolan mötte jag min lärare. Jag frågade om hon
hade sätt min keps. Hon bad mig att följa med in till klassrummet, och när
hon öppnade dörren såg jag min keps ligga på bordet. Fröken frågade om jag
tyckte att det var roligt att ha börjat skolan, jag svarade i en låg ton
– Ja, det tycker jag, det är väldigt roligt att träffa nya kompisar och
sånt.
Fröken och jag satt och pratade rätt så länge faktiskt. Efter ett tag var
jag inte lika blyg. Utan jag började även ställa frågor jag också.
När vi hade pratat färdigt och skulle säga adjö, sade fröken att vi
ses imorgon, och jag sade med en låg röst:
– Det hoppas jag verkligen att vi gör, jag längtar redan efter min andra
skoldag, och så skrattade jag lite.
När jag kom hem frågade mamma varför jag var så glad, jag svarde
snabbt;
– Mamma, det här är den bästa dagen i mitt liv, och så kramade jag henne.
Den natten var den bästa i mitt liv.

1, Mina skolår.
Kvällen innan min fösta dag i skolan var jag jätte nervös. När jag skulle
sova satt mamma på sängkanten och pratade med mig. Jag trodde att man var
tvungen att stå upp varje gång man skulle prata. Men hon förklarade att det
inte alls var så. Tillslut somnade jag och kvällen blev till morgon och det
var dags för min första skoldag. Vi bodde inte så långt ifrån skolan så
jag, mamma, min kompis Anna och hennes mamma cyklade till skolan. Vi skulle
inte gå i samma klass hon skulle gå i F och jag i B. När vi kom in i
klassrummet pressenter-|ade våran fröken sig, hon hette Annika. Den dagen
var väldigt kort. Jag tyckte det var väldigt roligt i skolan, inte alls så
farligt som jag hade trott. Nästa dag skulle vi få träffa tvåorna och
treorna. De skulle bli våra faddrar. På fredagarna hade vi alltid klassråd.
Då fick man under veckan stoppa i lappar i en låda om man ville berömma
eller klaga på någon eller något.
Ettan var ett väldigt roligt skolår och jag minns det väldigt väl.

När jag började tvåan fick jag ett fadderbarn. Jag fick också veta att
Annika, våran lärare skulle sluta. Vi skulle få en ny som hette Hanna.

I trean var man äldst på skolan, men det var inte så speciellt. Efter
ungefär en termin samlades alla i ringen. Det kändes precis som när Annika
sa att hon skulle sluta. Det var kanske inte så konstigt, för Hanna skulle
precis samma sak. Hon skulle sluta och vi skulle få en fröken som hette
Gunvor. Alla blev ju såklart ledsna men vi kunde ju inte göra något åt
det.
När det var slut på det året kändes det faktiskt lite sorgligt att lämna
den skolan. Det kändes ganska tryggt där. Man kände alla lärare och så, men
det skulle ändå bli roligt att börja på en ny skola.

Dagen innan jag skulle börja fyran hade jag inte alls samma känsla som när
jag skulle börja ettan. Det är klart att det var pirrigt att börja på en ny
skola men inte alls lika mycket. Våran fröken hette Ann-Sofie. Vi hade
också en fröken som hette Sofia, men vi hade bara henne i NO och Matte. Det
var ett ganska roligt år. Man fick mycket nya kompisar och nya ämnen. Fyran
gick ganska snabbt och det blev sommarlov.

I femman fick vi en ny fröken istället för Sofia, jag kommer faktiskt inte
ihåg vad hon hette. Första dagen åkte vi på skolresa till Sparreholm. Vi
bodde i små stugor och badade och paddlade kanot. En dag skulle vi ut på
hajk. Då paddlade vi dit vi skulle vara. Vi fick göra maten själva. Den var
verkligen jätte äcklig. När vi hade ätit fick vi lära oss hur man sätter
upp ett vindskydd. På kvällen grillade vi korv och satt och sjöng. Vi fick
sova i indiantält, under vindskydd eller under bar himmel. Jag sov i
indiantält. Nästa dag paddlade vi tillbaka till stugorna och åkte hem. Det
var en ganska lyckad resa. Resten utav femman var ganska långtråkig. Det
hände inte så mycket, samma gamla ämnen.

I sexan var man äldst på skolan, men det var som i trean inget speciellt
med det. Nu var det inte alls långt kvar till högstadiet. Det började
faktiskt bli nervöst.

När jag skulle börja sjuan hade jag faktiskt den där ”att börja ettan
känslan”. Jag var väldigt nervös, men det gick ganska bra även om niorna
försökte ”fällas” i korridoren. I matsalen var det hemskt. Jag var så rädd
för att tappa brickan och att alla skulle börja applådera. Men jag hade den
turen att jag aldrig gjorde det. Det var väldigt svårt att hitta till
lektionssalarna. Man kände nästan alla som skulle börja i klassen. Det var
ganska tråkigt.
ny sida
Det hade varit roligare om det hade kommit lite nya. Det var också ganska
mycket nya ämnen. Sjuan gick fruktansvärt fort. Jag tror att det berodde på
att man bytte klassrum mycket. På låg och mellanstadiet satt man mest i
samma klassrum.

Första dagen i åttan var ju absout inget att vara nervös för. Det var ju
samma skola, samma lärare, samma kompisar, allt var sig likt. I åttan fick
vi praoa två gånger. En gång praoade jag på Stenbäcksskolan, där jag gick
på lågstadiet. Dom flesta gamla lärarna var kvar, det var bara några nya.
Det var roligt att komma tillbaka och se hur dom hade det. Åttan gick lika
snabbt som sjuan.

Nu i nian är allt sig likt. Det är faktiskt ganska skönt att vara äldst.
Ingen att göra bort sig för. Nu har vi fått praoa en gång. Jag tycker det
är bra att vi får komma ut och se hur det är i arbetslivet. Nu har vi
precis valt till gymnasiet. Det ska faktiskt bli skönt att lämna
grundskolan nu.

1. Mina skolår
Nu är det snart dags all lämna sitt liv som barn och gå in i vuxna kläder.
Men minns du din första skoladag. Inte märkvärdig alls. Man gick till
skolan och lekte för det mesta, eller lärde sig räkna sen gick man hem. Det
enda som var lite läskigt var dom ”stora” treorna, men dom vågade bara vara
uppkäftiga. Så lekte sig livet genom lågstadiet i tre år. I trean hotade
fröken oss med att vi inte kom till mellanstadiet om vi inte gjorde läxan.

Och till fyran kom man det var inte så hårt som fröken hade sagt i trean.
Det var ju bara lite rättstavning och engelska glosor. Men man klarade sig
inte helt utan problem i ett helt år. När vintern kom så hade femmor och
fyror krig emmot dom stora sexorna. Men så for sexorna kom sprang alla
ifrån fotbollsplanen, men jag var lång|sammast och blev sist kvar. Ni kan
ju gissa vad som hände med mig. Fast jag blev ju inte mulad av sexorna i
två år, för ibland var det disco. Disco var det roligaste som fanns. Man
kunde dansa med en tjej tre gånger irad utan att säga ett ord, sen var man
ihop. Det måste vart det roligaste med hela mellanstadiet.

Sen kom högstadiet det har nog varit mest bekymmersamt, med alla uppkäftiga
elever i puberteten. Men värst av allt måste varit i början av sjunde
klass. Jag satt i korridoren med mina kompisar, när plötsligt det kommer
två lömska nior. Den ena sprang till och höllfast mig medan den andra hade
dragit upp en blå stinkande spritpenna ur fickan. När dom var klara släppte
dom mig och jag gick till toaletten för att skölja bort det. När jag
tittade mig i spegeln stog jag där blå i ansiktet och med Hitler|mustach.
Det var det mest pinsamma ögonblick jag varit med om.

Så jag tror ni förstår att det känns skönt att sluta grundskolan nu. För nu
är det början till ditt vuxna liv och du håller själv i tyglarna.

Mina skolår

Jag började i skolan 1994 och tyckte att det var roligt i skolan.

I 1:an, 2:an och 3:an var jag mest lugn och jobbade bra. jag satt tyst på
lektionerna. jag låg alltid bra till på planeringen som våran lärare hade
gett oss. jag låg bland dom bästa i klassen och jag hade många kompisar.

När jag började i 4:an så fick vi en ny lärare och allt började gå dåligt.
Han var seg och han kunde börja förklara en sak, men aldrig komma till
förklaringen. Vi var tvugna att planera allt arbete själva och det var jag
dålig på. Från att ha varit bäst i klassen sjönk jag till dom sämsta. jag
lärde mig knappt något. Men tyckte fortfarande att skolan var rolig.

I 5:an fick vi samma lärare, men nya klasser, 4-5:or. På rasterna spelade
vi ofta fottboll och 4:orna tyckte att vi fuskade och spela oschysst. När
det ringde in så hade 4:orna sagt till lärarna och vi fick all skit och dom
skällde på oss.
ny sida
En dag när det ringde in kom min lillasyster till mig och sa att en kille
hade retat och bråkat med henne. Det hade hållit på länge, men lärarna
gjorde inget, så nu tänckte jag att jag fick ta hand om det. När jag skulle
gå och säga till killen så kom min lärare och sa att jag var tvugnen att gå
in till klassrumet. jag sa att jag kommer strax och att jag skulle fixa en
sak. Då blev han arg och drog in mig i klassrumet. Då blev jag arg och
började skälla på honom för att dom inte hade gjort något för att hjälpa
min syster. Han blev tyst och jag gick ut från klassrumet.

I 6:an var det lite bättre, men jag var fortfarande dålig i ämnena och jag
blev inte bättre. jag slutade skolan och jag var glad att slippa den.

När jag började 7:an var jag tvugnen att byta skola. jag började i en klass
där jag bara kände en person.
I början av 7:an var man lite rädd att man skulle gå fel och vad andra
skulle tycka om mig, men efter någon månad var allt bra. Man hade fått nya
kompisar och lärde sig vart alla klassrum ligger.
jag hade kompisar både i klassen och utanför. jag blev ovän med en kompis
från min förra skola och jag fick många emot mig. jag började hata skolan.
Mina kompisar från en annan klass hjälpte mig inte när jag behövde det. Men
tur var att jag hade kusiner i 8:an och 9:an som hjälpte mig. Under sista
terminen i 7:an struntade jag i vad alla sa om mig. jag orkade inte bry mig
mer.

I 8:an var jag fortfarande ovän med många i skolan, men jag lärde känna
många 7:or och blev kompis med några. Många sa att 8:an var den tråkigaste
och segaste året, men det tyckte inte jag. jag tyckte att det var roligt.
Men jag blev ovän med en klasskompis. jag frågade henne bara en sak så blev
hon sur.

I 9:an var det roligt. Fast mycket prov. jag fick nog av alla som snackade
skit om mig och jag gjorde en sak som fick dom flesta att hålla tyst.
Och just nu har jag vänner som oftast alltid ställer upp.
så har alla mina skolår varit.

MELLANSTADIET!
MINA SKOLÅR!
Den skola jag gick på i låg och mellan stadiet hette Arlandaskolan. När jag
(vi) gick på mellanstadiet hade vi nog ganska roligt, iallafall på
rasterna. Då brukade vi spela fotboll, basket, King och brottas m.m.
Närmare jul brukade vi ha en friluf-|sdag i skolan. Då brukade vi göra
pyssel ex marsipangrisar, julgerjor och spela innebandy. Vi var indelade i
grupper och jag tror att vi hade någon sjettklassare som ledare. På
torsdagarna hade vi som åkte buss slöjd, det var nog ganska roligt. När vi
hade träslöjd så hade vi ibland färgkrig. Då målade vi varann i ansiktet
men jag tror inte slöjdläraren tyckte det var lika roligt som vi. Men när
han märkte det var det bara att gå ut och tvätta sig och börja om på nytt
(skojade bara). Dom som hade slöjd på tisdagar fick sluta tio i två på
torsdagar och vi som hade slöjd på torsdagar fick sluta tio i två på
tisdagar. I femman hade vi som nu nationella prov och det gick väl sådär
bra. Det går väl hundra gånger bättre i skolan nu än vad det gjorde på
Arlanda. Det var ju tur att det gick dåligt på Arlanda och inte här. Då
hade jag legat risigt till nu kanske.

MINA SKOLÅR PÅ HÖGSTADIET!
De roligaste åren på Björktorp har nog varit 8:an och 9:an. När man gick i
8:an var det inga nationella prov att se fram imot på vårterminen. Men det
är det nu. Men det var nog inte så farligt ändå som jag trodde, inte än
iallafall. Jag tycker det har varit roligt att gå på högstadiet. Det är
mera fritt här än på Arlanda ex att här får man vara inne på rasterna, man
får ha på sig skorna det fick man inte på Arlanda. Det kanske inte är så
roligt för dom som städar, men än då. I Januari varje år har vi en
frilufsdag då vi antingen får åka med till högfjället eller göra någon
aktivitet här i skolan som ex bada, trampolin eller så får dom som åker
buss vara hemma, men man måste vara aktiv hemma också i minst 3-4 timmar.
Sen har vi nog inte så mycket frilufsdagar. Men ganska många lov-|dagar.
Jag tycker det nästan är lika mycket prov i 8:an som i 9:an. Jag har fått
bra lärare och det är ju en fördel. Jag tycker det är en ganska bra skola
trots allt. Man kanske var mer med sina klasskam-|rater på Arland och det
var ju bra. Att gå sista året på Björktorp känns väl ganska bra. Det skall
bli roligt och spännande att börja på gymnasiet och träffa gammla och nya
kompissar och börja på en ny skola. För min del blir det nog
rindlergymnasiet i storgårda. Jag hoppas att jag kommer in på Barn-| och
Fritid (BF). För mig är det ju bra att gå i storgårda eftersom jag har
några släktingar där. Då menar jag inte sådana som har barn. Jag tycker
nian har varit rolig, det är bara det att tiden går så fort. Nackdelen med
att börja gymnasiet är att man blir så gammal. Ibland går tiden för fort.
Jag tycker inte det var så längesedan man gick i förskolan. Då var man ju 6
år alltså 10år sedan.
Nu kommer jag nog tyvärr inte på något mera att skriva för denna gången men
det får räcka.

Snipp Snapp Snut så var denna berättelse slut.

Datum! Den 7februari 2003
Av: Susanna Lind 9d

1 Mina skolår

När jag började ettan tyckte jag att det skulle bli väldigt roligt. Jag såg
verk-|ligen fram emot det. Eftersom vi hade gått i förskolan ett år så
lärde man känna varandra. Så när vi började var det inga problem för alla
kände ju redan varandra. I klass ett till tre hade vi Annika Svensson. Vi
var på en utflykt till Björkhagens forntidsby med henne. Där fick vi mala
eget mjöl och göra bröd. Det var väldigt roligt där. När vi gick i trean
fick Annika veta att hon hade en ögonsjukdom, så vi fick en lärare som
heter Margareta Andersson. Margareta hade vi lite i trean och hela fyran.
Jag kommer ihåg en sak som vi gjorde med Margareta. Vi åkte hem till henne
en jättefin vårdag. Där fick vi mata deras lammunge med mjölk i nappflaska.
Det var jättekul. Sen när vi började femman fick vi en som heter Kurt
Johnsson, men alla säger Kalle till honom. När vi fick Kalle kommer jag
ihåg att vi började ha kompissam-|tal och massage varje torsdag. När vi
hade kompissamtal fick vi säga om någon hade varit dum och efter det om
någon hade varit extra snäll. När vi hade massage ville jag aldrig vara
med. För man visste inte vem man skulle få massera så därför hoppade jag
alltid över det.

Det var i femman och sexan vi hade som roligast. I femman var vi på cykel-
|hajk med dom som då gick i sexan. Jag hade många kompisar i den sexan så
det var jätteroligt att vara på cykelhajk med dom. Sen i sexan var vi på
Loftö. Där fiskade vi på en stor fiskebåt. Vi var också på ett museum. Den
gården vi bodde på låg precis bredvid havet, så vi fiskade krabbor. Två
veckor innan vi slutade sexan var vi i Göteborg. Där åkte vi Paddan, en båt
som åker i kanalerna. Vi var på Naturhistoriska museet. Sen gick vi lite på
stan och sist var vi på Liseberg. När vi gick i sexan tyckte jag det skulle
bli tråkigt när klassen skulle bli uppdelad i sex grupper till högstadiet,
bara för att alla i våran klass var så bra kompisar. Efter våran
skolavslutning i sexan var vi i Bros församlingshem. Det var jättekul. Vi
gjorde massa lekar och sjöng och en massa annat kul. Sen när vi började
sjuan hade vi Annie Virén och Leif Svensson som klassföreståndare, Annie
slutade efter sjuan så då fick vi en som heter Birgitta Johansson istället.
Leif och Birgitta har vi än idag. Våran klass är ganska jobbig tycker jag.
Den är stökig och bråkig. Men jag har ändå många kompisar i klassen så det
får väl gå, det är ju bara denna terminen kvar. Jag längtar tills vi ska
börja gymnasiet. Jag ska gå samhäll. Det är kul för när jag börjar samhäll
kommer många av mina kompisar på mellanstadiet att gå i samma klass som
mig. Jag ska välja samhäll med språkinriktning. För jag vill bli lärare,
flygvärdinna eller reseledare så då tror jag att det är bra att gå samhäll.
Det här är vad jag har att skriva om min skoltid.

MVH// Oläslig namnteckning