Mina skolår – Sida 25

Mina Skolår

Min uppsats ska handla om mina skolår här på Brännviksskolan.

Min första skoldag var verkligen läskig, men som tur var kunde min mamma
vara med mig. Jag fick träffa min första fröken Eva (hon var verkligen
snäll) och så fick jag träffa mina nya klass|kamrater.
Men 1:an gick väldigt fort. Sen så skulle jag börja 2:an men dagen innan
blev min mamma stucken av ett bi. Jag ska berätta om den dagen:
Jag och min kompis Johanna hade bestämt att vi skulle leka. Jag åt frukost
med min familj som består av min mamma och pappa, mina tre systrar Anna,
Sara och Johanna och min bror Niklas. Jag satt på mina kläder och sa hej då
till alla och gick till min granne Johanna.
Så när jag kom hem till henne så lekte vi med allt möjligt. Vi lekte med
Barbies, gubbar och med massor med andra saker. Jag åt med Johannas familj
och sen så lekte vi ännu mer. Sen när klockan var mycket, så gick jag hem.
Men när jag kom hem så var alla ledsna. Mamma och pappa var inte hemma. Jag
frågade min syster Johanna var de var och då sa hon att mamma hade blivit
biten av ett bi. Johanna sa att hon var allergisk och att mamma var på
sjukhuset (pappa var med henne). Jag var rädd att jag aldrig skulle träffa
mamma igen. Men när jag skulle lägga mig så gick det inte. Jag tänkte på
mamma. Men tillslut så somnade jag. Nästa dag var det dags att åka till
skolan. Jag ville inte det men pappa tvingad mig. Men Pappa kunde inte
komma för att han var tvungen att jobba. Han jobbar på Österbygymnasiumet.
Pappa körde mig till skolan och lämnade mig där med Eva (min lärare).
Alla mina skolkamrater hade med sina föräldrar. Jag fick vara med Eva
istället. Det var läskigt att vara utan mamma. Det kändes som den längsta
dagen i mitt liv.
Men sen var också 2:an slut. Sen så började 3:an. Jag minns inte mycket av
3:an, men det jag minns mest var skol|resan till ”tomeboda”.
Jag minns att jag ville att mamma skulle var med det kunde hon inte.
Vi var där i två dagar. Vi fick lära oss hur man levde på stenåldern. Vi
vart uppdelade i ca 5 grupper. Min grupp fick fixa köttet.
En i min klass (Nils) kläder började brinna. Hans pappa läckte elden. Det
roligt att se det hända.
Sen så var det dags att säga hejdå till Louise och Lina. De skulle börja på
en musikskola. Sen fick man säga hejdå till Eva också. Det vart känsligt.
När 4:an började så fick vi nya lärare igen. De hette Marie (hon gillade
jag inte) och karin (hon gillade jag).
Det kom också in fem nya elever. Vi tävlade i ”Schackfyran”. Vi vart en av
de bästa men vi var för få att gå vidare.
Då började 5:an. Då började en ny elev igen. Hon hette Zara. Vi var med i
oläsligt ord femman och vi kom 1:a och 4:a. Vi fick en pokal och 5000
kr. Vi hade också Nationella i Svenska, matte och engelska. Det gick bra
för mig. Jag klarade alla delarna av provet. Sen så började vi 6:an. Vi var
inte med i någon tävling och det händ inte så mycket. Men i slutet av 6:an
så åkte vi till Saltön. Det var roligt. Jag vart biten av en insekt. Det
gjorde ont. Leas (en klass|kamrat) mamma hjälpte mig med att rengöra såret.
Vi var där 12 dagar.
Sen så var det dags att säga hejdå till Marie och Karin också. VI fick en
ros var, när vi slutade.
Sommarlovet gick fort, då var det dags att börja 7:an. Det var pirigt först
dagen på högstadiet. Men det gick bra. Jag lärde känna alla nya lärare. De
var snälla mot en och det var bra.
7:an gick fortare än vad jag trodde att den skulle gå.
Då var det dags att börja 8:an. 8:an var rolig. Man kände att man vart
bättre i ämnerna och man fick nya kompisar. Men det jobbigaste med 8:an var
att man skulle få betyg. Jag fick ganska bra betyg. Jag fick några VG och
resten G.
Sen var det dags att sluta 8:an också.
Jag var i Spanien på sommar lovet. Vi var där i 3 veckor. Sen så var ett
till sommarlov slut. Då var det dags för 9:a och där är jag nu.

Det känns bra att sluta 9:an snart men det är skrämande också.
Att börja på en ny skola med nya elever och nya lärare. Det kommer nog bli
interissant. Jag hoppas det går bra.

Mina skolår
Jag sitter i köket och äter min frukost. Mamma springer fram och tillbaka
genom huset och skriker nåt om att min klänning är borta. Förtsa dagen i
förskolan, det var nu allt började.
När jag äntligen fått på mig min klänning och satt i bilen tänkte jag på
hur det skulle bli i förskolan. Framför mig såg jag 20 barn sitt på golvet
och stirra på med skrämda ögon, och en fröken med pekpinne i handen som
skrek på oss att vi inte fick leka längre, dessa fantasier hade jag fått
efter min bror som gjorde allt för att skräma upp mig. Till min förvåning
märkte jag att alla barnen redan sprang runt och lekte. Då kom Rafaela fram
till mig en tjej jag lekt med några gånger innan som bodde i gatan bredvid
min.
Då förstod jag att förskolan nog inte var så hemsk som jag föreställt mig.

Förskolan var jätterolig och var snart ett minne blott. Jag kunde inte
vänta tills vi skulle börja ettan.

Visst blev det kul, jag hade fått den bästa läraren av dom alla. Och
Rafaela hamnade också i min klass, kunde det bli bättre.
Ettan var lätt och det var inget speciellt som hände då, men desto värre
blev det i 2:an.

Jag hade hamnat i den bråkigaste klassen.
3 killar i min klass skulle förändra min omgivning totalt, Fabian, Joakim
och Valdemar. När vi började 2:an fick vi inte längre gå kvar på
Hörbyskolan, vi flyttades till ”gula paviljongen”. Redan andra veckan
började saker och ting förändras. Gudrun vår lärare, sa till Fabian att han
skulle börja jobba i sin mattebok, men han vägrade och det slutade med att
han kastade sin bok på TV:n så den började vingla och nästan trilla ner
från ställningen. Då tappade Gudrun tålamodet om inte självmant så fick hon
dra ut honom ur klassrummet.
Han valde det andra alternativet.
Då började han sparka och slå på henne
Detta var nog det första riktiga våldet jag såg, en kille i min klass som
sparkade på våg 60-åriga lärarinna. I andra terminen började jag själv
hamna i problem.
Joakim gick förbi mig och puttade på mig och kalla mig visa ord, eftersom
jag redan sen jag var liten blivit lärd att inte ta skit från någon blev
alternativet självklart.
Jag skulle ge igen, jag började kalla honom tjockis och bråket slutade med
att han hoppade på mig och satte en stiftpenna i ryggen på mig, den dagen
skaffade jag mig en fiende för livet.
Men jag klarade mig ändå igenom 2:an rätt bra, men jag tyckte ändå bäst om
min fritid. Den spenderade jag med 3 tjejer från mitt område, Rafaela,
Linnea och Andrea.

När 3:an kom bytade vi stolar än en gång.
Skolstarten var väl precis som dom andra åren, förutom att det blev
tråkigare och tråkigare för vart år. Jag började också bråka mer med mina
kompisar, Rafaela var ledartypen, hon bestämde vart vi skulle gå och vad vi
skulle göra, Linnea och Andrea gjorde allt hon sa. Men jag var inte den
typen, det hände ofta att jag gick hem ensam pga att jag inte ville anpassa
mig efter dom. En dag kom Anders fram till och frågade om han kunde ha
följe med oss. Rafaela sa nej, men jag tyckte det var synd om honom och
till slut gick jag hem med Anders. Sånt här hände ofta. Då började vårat
gäng splittras.
3:an gick mot sitt slut och nya klasser skulle bildas. Vi fick en lapp där
vi skulle skriva vem vi helst ville gå med. Jag skrev Rafaela, Linnea och
Andrea. Lärarna lovade att man skulle komma med en av dom som stod innerst.
Men jag hamnade inte med någon av dom.
Dagen då 4:an började var hemsk.
Nu hade jag ju inte längre kvar mina kompisar där. Men det tog inte långt
tid innan jag hittade en ny kompis, Emma. Hon bodde i Bederup så jag lekte
inte mycket med henne på fritiden. Men jag umgicks fortfarande en del med
Rafaela, Linnea och Andrea. Jag kommer inte ihåg så mycket mer av 4:an, men
där hände nog inte så mycket speciellt. I slutet av 4:an berättade Emma att
hon var tvungen att byta till Bederupsskolan.

När 5:an började umgicks jag mer med Åsa och Cecilia. Dom var dom enda jag
var med på fritiden nu. Rafaela, Linnea och Andrea hade nya kompisar i sin
klass, enda gången jag träffade dom var när vi hade följe till skolan. Då
började jag bråka med med Joakim igen. Det var en dag när jag stod i
kapprummet kom han fram och sparka mig på smalbenet med sina kängor med
stålhätta. Efter det började jag kalla honom tjockis och massa andra
skällsord för att ge igen för vad hon gjort mot mig det fortsatte med att
jag blev slagen och en gång kastade han ett järnrör emot mig.
I mitten på 5:an började en ny tjej i vår klass, Ella. Jag tyckte först
inte om henne alls, men tillslut blev hon min kompis.

När 6:an började var jag inte längre så ofta med Åsa och Cecilia, nu var
jag med Andrea och Ella, en del motvilligt.
Anledningen till att jag inte var så mycket med Åsa längre var att hon
blivit fullkomligt besatt av min granne, hon kunde sitt och titta in i hans
fönster hela dan utan att han ens behövde vara där.
Så det var ju inte kul att ha en kompis satt i ditt rum och titta ut genom
fönstret hela dan. I andra terminen i 6:an träffade jag och Ella, Uje och
Partik när dom var i dungeln uppe vid min gata.
Sen den dagen spenderade vi mer tid med dom och jag blev jättekär i Patrik.

Det enda problemet var att Ella också var det, och sen blev dom
tillsammans, och jag blev ledsen och slutade vara med Ella. Under tiden
båkade jag med min barndomskompis Rafaela väldigt mycket. Vi kallade
varandra hora och penta och massa andra ord. Det var svårt att tro stt rn
vänskap som börjat så bra skulle sluta på detta sättet. Den kompis jag
verkligen tyckte om och spenderade mycket tid tillsammans med var Andrea
Bergengren.

När 7:an började var jag med Vanessa istället, vi umgicks mycket i skolan
men desto mindre på fritiden, för då var jag mycket med Linnea och Andrea
igen.
Jag hade försonats med Rafaela igen men jag var inte så mycket med henne på
fritiden ändå. I 7:an började jag hänga ut mer på kvällarna och fick fler
kompisar, en av dom Carina.
Ett tag var jag mycket med henne, tills jag savslöjade henne när hon snodde
parfym och smink av mig. Nu började jag tycka att skolan blev roligare
igen, eftersom jag hade många nya kompisar.
När 8:an började blev mina nya kompisar Andrea B. och Cecilia D. och den
sommaren blev jag tillsammans med Patrik.
Då tyckte jag att det var bästa tiden i mitt liv. Men som vi alla vet,
inget varar förevigt, och det gjorde inte detta heller ett halvår senare
gjorde Patrik slut med mig och jag förändrades totalt sen dess.
Då började jag röka. Jag började umgås med Rafaela och Linnea hela tiden,
och vi hade väldigt kul tillsammans.
I februari började vi åka till Ådedal.
Jag fick en bra kompis, han och jag kunde snacka om precis allt, och det
slutade med att vi blev tillsammans. Den sommaren kan inget slå för det var
de roligaste i mitt liv.

När 9:an började var jag fortfarande tillsammans med Fabricio, en kille
från latinamerika. I skolan blev jag kallad rasblandare och blatteälskare.

Alla sa att jag var äklig och att ingen någonsin skulle vilja ha mig om jag
varit med en blatte. Men jag struntade i dom för jag hade mina tjejkompisar
i Klara och flera nya kompisar i Ådedal, och jag hade ju min Fabri. Men det
tog slut i November. 2 månader senare slutade jag röka.

Nu sitter jag här och har varit rökfri i 2 månader. Snart ska vi byta skola
igen. Men jag är inte lika nervös nu. För saker och ting har en förmåga att
lösa sig på ett eller annat sätt.

EN INBLICK I MITT SKOLLIV
Under mina nio år som en skolelev har jag gått i fyra olika skolor. Mina
första två år var roligast, dom var liksom lättast. Det var inte mycket
plugg utan mer lek och kamratskap. Det är den bekymmers|lösa skoltiden, då
man bara umgås och leker med alla i sin klass. Lågstadieskolan jag gick i
var ljus och barnvänlig (så borde alla skolor se ut)
Vi hade ett bibliotek i mitten av byggnaden runt om fanns klassrummen. Det
med att klassrummen alla var runt omkring varandra gjorde nog så att man
kände ett sammanhang med resten av skolan. Vi hade också en liten sceen på
en sida av biblioteket där stod olika klasser sissta timmen på
fredagseftermiddagen och visade upp något. Jag kommer ihåg att vi i klassen
alltid sjöng när det var vår tur att visa upp på den lilla sceenen.
Jag tyckte jätte mycket om min klasslärare Annsofie, jag tror att det beror
på när man bara är 7-8 år är det viktigt att man har en lärare som bryr sig
och verkligen tar hand om sina elever, och det var det hon gjorde.

Sedan kom den tiden då mina föräldrar hade bestämmt att vi skulle flytta.
Jag kommer ihåg att jag först blev ledsen jag ville inte lämmna kompisarna,
skolan och allt annat jag kände mig trygg i (detta har jag kommit fram till
senare)
Men när det sedan verkligen dras igång med flytten och allt blir man
gladare.
Jag började på Hörbyskolan i trean. Jag minns fortfarande första dagen i
skolan. Jag hade nya sandaler på mig och en rosa klänning. Min mamma hade
flätat mitt hår, det var ju ändå första skoldagen i min nya skola. När jag
kom in i skolan märkte jag att den inte alls såg ut som min gamla, denna
skolan var gammal, klassrumsdörrarna som var i trä var höga. Skolan var
mörk och dyster på något sätt.
Jag la nog märke till detta eftersom jag kom från en skola som var färgglad
och ljus.
Men iallafall terminen gick och jag fick många kompisar. Och efter ett tag
hade jag glömmt bort min gamla skola.
Två terminer gick och sedan var det dags att byta skola igen, eftersom vi
skulle börja i mellanstadiet. Eleverna blandades och det bildades nya
klasser, och så började man i en ny skola som var större och nyrenoverad.
Mellanstadiet finns inte så mycket att berätta om. Det var liksom den tiden
då man var barn men ville vara äldre än man var.
Jag var rätt duktig i skolan redan från lågstadiet hade jag lätt för dom
olika ämnena och så läste jag mycket. Mellanstadiet är nog den tid jag har
läst flest böcker på.
Jag och en tjej i samma klass (Ariana hette hon men vi kallade henne för
Arri) började i slutet av femman göra saker som lärarna inte tyckte om. Vi
sprang tex. alltid på rasterna till ICA och handlade chocklad, fastän det
var förbjudet att lämna skolgården.
Så efter några gånger vi gjort det och blivit tagna, blev det samtal hem.
Vi slutade med det efter samtalet!
Sedan fanns det en kille i vår klass som jag och Arri tyckte om att reta
upp. Det var rätt taskigt när jag tänker på det så här i efterhand, men det
var jävligt kul. Mycket mer finns det nog inte att säga om den tiden.

Sedan i sexan blev vi flyttade till denna skolan, Långholmsskolan. Om jag
tyckte att min andra lågstadieskola var dyster och mörk måste denna varit
som natten. Men det var ändå rätt kul, jag menar vi hade ju inte längre ett
och samma klassrum till alla lektioner, vi hade inte en och samma lärare i
alla ämnen. Och vi fick skåp med lås på. Allt detta trot jag fick oss alla
att känna oss äldre och mer ansvarsfulla, men vi var dom minsta på skolan
och såg fram till att bli dom äldsta…
Detta är nog den största förändringen som skett i samanhang med skolan. Man
hade rast efter varje lektion och i början var det nog vanligt att jag kom
försent eftersom man inte var van vid så många raster och klassrumsbyten.
Sedan fortsatte nog allt som vanligt det året (vi räknades fortfarande som
mellanstadiet)

Efter kom högstadiet och från att ha varit minst på skolan blev vi näst
minst. Det var också nu allvaret satte igång. Det fanns inte tid för lekar,
trams och fånigheter. Lärarna började ge oss mycket läxor och pressade oss
inför nästa år när man skulle få betyg. Jag skötte mig rätt bra det året
förutom samma sak som hade följt mig sedan lågstadiets utvecklingssamtal:
”Vanessa snackar för mycket under lektionstid”
men den kommentaren tror jag både jag och mina föräldrar var vana vid.
Jag tror det bara är så jag är. Jag har liksom alltid lätt för att ta
kontakt med människor och sådant. Jag är en öppen person som inte blir blyg
lätt.
Det är nog därför som min mun har pladdrat på sen lågstadiet fram till
högstadiet.
Arri som jag hade varit med sen fyran hade flyttat och bytat skola. Det är
kanske därför som jag lugnade ner mig i sjuan.

På sommaren sedan var jag mycket med en kompis som gick i min
parallelklass, Andrea.
Några veckor innan höstterminens start i åttan gick jag och Andrea upp till
vår rektor och undrade ifall hon skulle få byta klass till min, det tog ett
tag innan han bestämmde sig men vi fick vår vilja fram…
Så första dagen i åttan gick vi båda till skolan tillsammans och travade in
i klassrummet tillsammans. Denna terminen kan man säga var den värsta tiden
av mina skolår.
Eftersom det var hon och jag hela tiden så kanske vi isolerade oss bort
från resten av skolan och alla andra elever som vi kännt sedan lågstadiet.

Detta var nog vårt eget fel.
Vi båda hade utländsk bakgrund, så jag vet inte riktigt nu i efterhand vad
vi försökte få fram, men vi började bråka och argumentera med folk som
fällde minsta lilla kommentar om utlänningar som var negativt.
Det som i början hade börjat med lite bråk och kaxigheter ledde till en
stor händelse där föräldrar, rektor, lärare och elever var inblandade.
De sades dumma saker och skrevs. Men på något konstigt sätt ordnades allt
upp på vårterminen. Men jag hade sänkt mig i skolan p.ga. dessa
tramsigheter vi höll på med, och det tog sin tid innan allt var över. Men
vårterminen gick utan bråk och snack, Jag höjde mig och mina andra betyg
till sommaren blev bra, bättre än julterminens betyg iallafall.

Sommaren gick och det blev åter dags för skola, fast denna gången med en
lättnad att det var sista året i den skolan…
Och om mitt sissta skolår i grundskolan har jag inte mycket att säga
förutom att jag kommer hit och gör det jag ska, alltså lär mig.
Mer gör jag inte, eftersom jag fortfarande inte trivs i denna skolan och
fortfarande tycker att miljön här inte är bra, men jag känner att det inte
är viktigt nu eftersom det är inte lång tid kvar tills jag slipper denna
skolan för alltid…

03-02-07 Mina skolår
Hej nu är jag sju år och ska börja i 1:an på hörbyskolan. Jag har väldigt
nära dit, jag bor i en villa lite längre upp bara.
Det är första dagen idag. Jag kom ihåg att när vi gick in i klassrumet så
var min mamma med. Vi gick in och mötte vår lärare, hon värkade jätte
snäll. Hon var gammal, men ändå söt.
Hon hade grått kortklippt hår och var normal lång, kanske 1:75cm eller
något, hon hette Marta. Jag gick fram och hälsade på henne och hon visade
min plats, där jag skulle arbeta, jag fick sitta brevid Aja, min
klasskamrat.
Vi slutade tidigt den dagen, vi fick bara några papper sedan skulle vi gå
hem.
Nästa dag så kommer jag ihåg att det var då man började komma in i klassen
och kollade alla rummen. Efter man hade gått där ett tag och blivit kompis
med allar lekte vi på rasterna. Det var flickorna på hagen och hopprep och
killarna med cycklarna och så hade vi på hörbyskolan ett litet hus eller en
lada man kunde vara i, fast det fanns ingen vägg på ena sidan. Vi hade även
en liten och en stor rutchykana man lekte på och gungor.
Dom gångera vi lekte med pojkarna var det mest puss – pett kallade vi den
för. Det var precis som en vanlig pett lek att det är en som tar och säger
pett.
Men här var det annorlunda. Alla flickor som var med skulle ta pojkarna.
Och när dom hade tatt en pojeke skulle flicka som tog honom ta honom till
ladan och pussa honom på kinden. Det var en lek vi lekte, sedan hade man en
annan lek som hette
Hajen. Man var kanske 5 personer, och en av dom ska vara haje. Dom andra 4
personerna satte sig på rutchykanan och ner med benen. Då är det meningen
att den personen som är hajen ska ta tag i benen och dra ner dom, så det
gäller för offret att hålla sig kvar. Nu när man tänker efter måste det ha
sätt väldigt dumt ut att man håller sig där uppe på rutchykanan och en
annan håller dig i benen, så där ligger man och kämpar.
Sedan fanns det mycket kärlek i luften med.
Själv kommer jag ihåg att jag gillade en kille.
Och seda så en varm vårdag så satt jag på Julians rygg (en kille i min
klass.) och så sprang han. Och efter en stund så snubblade han och då
trillade jag framför honom. Och eftersom jag hade en kläning på mig så åkte
den upp så att man såg mina trosor, elever har här ritat en glad min, en
s.k. smiley och då skämdes jag.
och alla stod och skrattade, men det var ju glömt efter en stund.
Jag tyckte det va jätte roligt att gå 1,2,3:an. Det var då man precis hade
lära sig läsa, skriva, och räkna m.m. och alla kompisar man fick. Innan man
skulle äta så var det två och två som fick duka fram talrik, bestik och
glas, man gick ungefär 10 min tidigare än dom andra.
När alla kom så tog man sin tallrik och fyllde på med mat, alla viste sina
platser. En dag var det jag och Aja som dukade.
När alla hade ätit var det bara jag och Aja kvar. Vi var jätte hungriga så
vi åt och vi åt och åt vi satt kvar där kanske i en timme. så när det bara
var vi två kvar tänkte vi vart alla andra tog vägen så vi gick in i
klassrumet, och där satt alla och vi hade komit försent en timme. Men
problemet var att vi hade ingen riktig ring klocka utan bara en liten där
vår lärare Marta riger i, så den hörs inte så mycket. Men det var också
pinsamt.
På fredagar brukar vi ha roliga timmen, killarna brukade alltid trolla
eller göra breakdans. Och vi tjejer brukade var 2-3 personer som valde ut
en låt och dansade och mimade till den. Det var mest refrängerna man mimade
och dansade till mest.
Snart var det nära mycket när tills vi skule sluta skola och börja 4:an på
klaraskolan.
Men eftersom vi var många elever så fick man ett papper, och i det pappert
var det ritat tre stora ringar.
I den första ringen skulle man skriva vem man hälst ville ha, och i den
ande skulle man skriva den andre personen man ville komma med, och i den
tredje var det tredje personen.
oklart om det är läraren eller eleven som skrivit ”I” I Den första
ringen valde jag Rafaela för hon var var min bästa kompis, och vi bodde
grannar, så vi lekte varje dag. Men i den andra och tredje vet jag ej. Jag
tror det var Aja och någon annan.

Nu var sommaren slut och jag skulle börja på Klaraskolan. Jag var jätte
nervös, men sådan tur visst jag redan att Rafaela skulle börja i min klass.

När vi kom in på morgonen så hade jag och Rafaela gått till skolan själva.
När vi kom dit så är det likada alla år. Vi kommer in, får massa papper och
seda går hem.
Men dagen efter var det en vanlig dag. Vi fick lära|känna vår lärare som
hette Rebecka.
Rebecka var en liten person, okey inte så liten men kort och hon hade kort
brunt hår, jag tyckte bara om henne vissa dagar. Hon var rätt sträng och
hon hade inget tola mod. Men nu när man har blivit äldre så beundrar jag
lärare. Jag kan inte förstå hur lärarna orkar. Först alla skrikiga barn.
Sedan alla prov och rätta sedan undervisningen och alla utvecklingssamtal.

Men jag tyckte Klarasskolan var rolig. Nu hade man blivit äldre och man
tycker att dom som gick på Hörbysskolan var små skit ungar som inte fattar
någonting. Men själv var man inte så tuff inne på Klarasskola för där fanns
det äldre personer än oss, det fanns ända upp till sexor, men vi gick där
inte till sexan för när vi gick i femman hade dom ändrat det.
Men klart man hade bus på Klarasskolan. På rasterna så var vi tvungna att
gå ut , eleven har här lämnat en lucka i texten det kanske var en
enstaka gång man fick vara inne och det var om det regnade med all kraft.
Men dom dagarna vi var tvugna att vara ute och det var kallt och snöblask
ute drog man in i smyg. I ugefär mittlen i hela byggnaden så fanns det ett
bibliotek som vi kallar det för mediatek. Och i det här mediateket så fanns
det en scen man kunde vara på, det fanns även draperier för. Så vi gick in
där bakom scenen och gömde oss. Och när lärarna kom för att säga till oss
sprang man och låste in sig bakom en dörr som fanns bakom scenen.
Och bakom den dörren så fanns en liten gång med en annan dörr som man
sprang ut när lärarna kom med nycklar.
Men det ända dåliga med när jag var liten var att man inte fick ha skor på
sig. Det var jätte jobbigt att knyta skorna när man skulle ut.
Men en sak var bra när jag var liten det var att man fortfarande hade
roliga timmen.
En gång så hade jag, Cecilia, Linnea och Rafaela uppträtt. Vi mimade och
dansade till space in wethers, och det var två killar som rappade. Så jag
och Rafaela var killarna.
Vi tog på oss våra luvor och spände dom. Sedan så tog vi tusch pennor en
svart och ritade svarta sträck på kinden och hakan, det skulle föreställa
utväxt skägg. Cecilia och Linnea hade på sig ett diadem med två antenner
upp stickande och på dom satt silvriga bollar, vi tog dom för de såg ut som
lite aileien aktigt.
Sedan innan man fick gå upp i trean så skulle man gör ett nationella prov i
mattematik, engelska och svenska. Det gick jättebra för mig, jag fick åka
upp till sexan.
Wow nu är dagen här och skolan.
Långholmsskolan, jag var jätte nervös. Allting var nytt och mycket större.
När vi kom in i klassrumnet var det 8:orna som visade runt oss var alla
dörra låg och vad de var till för.
När vi gick runt där så tänkte jag ohh här kommer jag aldrig hitta, men
efter ett tag så gjorde man det. Och det bästa var, man fick ha skor på
sig.
Men jag kommer ihåg varje rast man skulle gå till sitt skåp så var där en
massa elever, och det var inte vilka elever som helst det var 9:orna! Fram
för 9:orna ville man inte tramsa sig, man ville inte skratta, man ville
inte klumpa sig, det var lixsom pinsammt om man skulle göra det.
Sedan hade man nya lärare och då var man väldigt tyst. Man lydde lärarna,
man var inte uppkäftig och man gjorde det man skulle.
Men med åren som gick så blev man bara allt större, man var inte tyst, man
gjorde inte det lärarna sa att man skulle göra och man var uppkäftig.
Nu går vi i 8:an och det är vinter, vi ska få våra första betyg. Jag var
jätte nervös, först när man satt i kyrkan och lyssnade på prästen m.m och
på när min kusin Sabina sjöng.
När allt det var klart var det dags för betygen. Man samlades
klassvis och klassföreståndarna tar fran kuveren och ropar upp ens namn.
– Andrea! jag gick fram och tog bevelt, önskade alla trevligt julov och
gick iväg och öppnade mitt kuver. Jag tog fram pappret och kollade, jag
blev jätte nöjd.
När vi kom tillbaka från lovet hade alla snöbollskrig, och det var inte
ute, utan inne i skolan så hela korridoren var slaskig.
Sedan så fortsatte man med skolan och betyg.
Jag har minnen från Långholmsskolan men det var mer skämt man drog för
varandra eller något roligt steg man gjorde.

Så nu sitter jag här i nian och håller på att skriva mina skolår.
Men nian måste jag säga har varit roligast.
Man är äldst på skolan, mycket och göra med alla intagningsblanketter man
måste göra, alla prov och man måste kämp för att få betygen till sin nästa
skola. Man kan säga att man gör om femman. Man sitter här och skriver
handen av sig för att komma till nästa steg.

med vänliga hälsningar: Andrea Corinanovi?

Mina Skolår

Dagarna innan man skulle börja skolan längtade man dit. Man skulle träfa de
lärarna man skulle ha några år. Sina klasskamrater hur skulle de vara
tänkte man.
Dagen då jag skulle till skolan var jag nervös och orolig men det skulle
nog bli bra för jag hade min mamma med mig. Jag kom dit och såg alla barnen
med sina föräldrar. Efter en stund gick vi in i en hall som vi hänge av
oss. Sedan vidare in i en dörr som ledde in i ett klassrum. Alla satt oss
ner och lyssnade vad lärarna skulle säga. De presenterade sig och hälsa
alla välkomna. Vi förstod att de var våra nya lärare. Dagarna gick och jag
hade nu börjat skolan som jag hade längtat efter så mycket. På morgnarna
gick jag upp väldigt tidigt. Mina föräldrar skulle till sitt arbete och jag
till fritids. Mitt fritids var den gammla tågstationen som heter krylbo.
Där åt jag frukost och lekte med kompisar. Där fanns två grupper på var sin
våning. Jag var på första våningen. Sedan gick jag till skolan. Jag minns
att jag skulle lära mig alfabetet som vi skulle visa att vi kunde. Vi var 5-
6 st som gick in i ett litet rum och satte oss i soffan. När vi skulle säga
upp alfabetet skulle de alla visa att de var bätre änn de andra genom att
säga det så snappt som möjligt. Jag mins inte vem som vann men alla sa det
snappt. Vi lärde oss de vanligaste fåglarna. Vi fick lyssna på band där vi
hörde ljuden från vissa fåglar. Man tyckte skolan var rolig och man
längtade dit varje dag. På rasterna lekte vi massa olika lekar. Vi
klätrade, gungade ja vi hade kul. Och när det var vinter mins jag att när
jag gick till skolan var det storm. Jag blev blöt om benen fast jag hade
ett par termosbyxor på mig. Men sen på eftermiddan åkte vi pulka som vi
fick låna av skolan. Vi var 3 st klasser a, b och c jag gick i a. Nästa år
skulle vi byta skola till Bergskolan men den skulle byggas om så vi fick gå
i en liten skola som de hade byggt för tillfäligt brevid Bergskolan o den
hette grönapaviljongen. Vi hade med gåt ihopa så vi var 2klasser nu. A och
B. Jag var fortfarande i A. Vi gick ett år där och det var som det föra vi
byggde snöfort på vintern och hade snöbollskrig.
Sedan var skolan färdibyggd. Vi flyttade in i den nya skolan som skulle
bestå av 2delar en djursida och en fantasi. Vårat klassrum var på fantasi
sidan så vi skulle komma på ett namn på vårat klassrum. Det skulle vara ett
fantasi namn. Efter många förslag och röstningar kom vi fram till att i
skulle heta Pluto. Jag hade 2 bästa kompisar vi var alltid tillsamans vi
lekte massa olika saker. Sen blev jag trafikpolis jag stod vid trotoarer
och efter varge termin fick jag pengar och en bok för jag hade stått där i
alla väder. Jag var trafikpolis i 2 eller 3 år. På fredagarna hade vi
roliga timen som många hade disco eller bjöd på kaka och saft eller
frågesport. Vi hade med fruktstund där alla satt och pratade och åt sin
frukt. I 3-5 var typ lika dant förutom att det blev svårare och vi fick nya
ämnen. Få fick SO som vi lärde oss om länder som vi inte hade en aning om.
På onsdagarna hade vi något som vi fick välja vad vi ville. Jag brukade då
ta bild för det tyckte jag var roligast. Vi hade med teknik där jag och en
kompis gjorde var sitt flygplan som sedan visade sig inte alls flög bra. En
rolig sak var med när vi byggde vulkan som sedan skulle få ett utbrott. Det
blev häftigt sen för vi målade den fin och byggde en liten stad som skulle
drabbas av utbrottet. Sedan när vi skulle upp till 6an skulle vi byta
skola. Vi skulle upp till Storviksskolan. Vi skulle vara minst på skolan vi
skulle säkert bli nerslagna av de stora killarna på skolan. Men när vi kom
upp där var det inte så. Vi skulle ha våra egna skåp med lås på. Vi var
störst men vi blev minst. Det jobbigare på den nya skolan fast den var
gammal fast ny för oss. Vi fick nya lärare en till varge ämne innan hade vi
sama lärare hela tiden. Vi tyckte det var jobbigt att vi skulle byta
klassrum varge gång det var ny lektion. Men man vänjer sig och man börgade
tycka att skolan var jobbig och ville slippa den. Vi fick mycket läxor som
vi tyckte var jobbiga jämfört med de vi hade inan. Tiden gick snappt och 7
gick bara förbi men 8 fick vi slita mer för vi skulle ha betyg. Vi skulle
med ha hemkunskap för den sista terminen. Det var kul, jag gillade att laga
mat. Sen till våren börgade vi närma vårt slut för denna terminen. Vi
skulle åka till kyrkan och få våra betyg där efter att vi har sjungit och
lysnat på prästen som vi inte hörde så väll för alla pratade om vad de
trodde eller hoppades skulle få i betyg. När vi alla hade fått sina betyg
gick alla hem vissa besvikna och vissa glada och nöjda. Och alla hade
längtat efter sommarlovet som de fick nu.
Nu efter lovet börgade allt som vanligt fast detta skulle bli svårare eller
lättare. Jag viste inte vad jag skulle tro för vissa sa att 8an var svårare
än 9an. Men jag tycker att det har varit lika svårt. Nu när jag gått mer
änn halva terminen vad det dags att välja betyg det var ett svårt vall för
det skulle drabba hela sitt liv. Och jag viste inte vad jag skulle bli men
jag valde något som nog skulle passa mig. Så jag ska se hur det går.
Detta var det mesta jag mins från min bardom i skolan men det är inte slut
änn. Detta är bara grundskolan så det kommer att bli tufft men vi är ju
olika och alla är ju bra på sina saker. Vissa är smarta och vissa är lite
mindre. De finns de som uppfyller sina drömar och lever lyckligt vissa
inte. Jag hoppas jag är en av dem lyckliga och har det bra jag tror alla
komer det hoppas jag.
Detta var min historia
/ Niklas

Mina skolår

Jag var sex år och vi började då skolan. Alla barnen som var där var blyga.
Men efter några dagar så lärde sig vi känna varandra. Så efter en vecka så
var blygheten som bortblåst. Precis alla sprang runt och retades med
varandra. På rasterna när vi gick ut och lekte så såg man alla stora killar
som skulle ta hand om oss små barn. Men det var tvärt om. Dem hjälpte inte
dem små. Dem höll på att retas med oss.
Vi blev äldre och sedan började vi i andra klass. Det blev svårare i skolan
då. Men det kändes roligt att komma upp ett steg iallafall. Vi kom på att
skolan var tråkig då. Så vi slutade jobba lite gran då och började springa
runt och reta varandra. Lärarn blev då heltogig, för när man börjar i tvåan
så ska läran ställa fler krav på en. När vi var ute på rasten så gick vi
runt och retades med alla som gick i ettan, precis som de äldre gjort när
vi gick i ettan.

På Den här skolan så var det två olika byggnader för de olika klasserna. I
den ena så var det lekis, ettan och tvåan som man gick där.

Vi kom upp till trean och vi bytte byggnad då där vi gick tillsamans med
fyror, femmor och sexor. Men dem var tillräkligt mogna för att veta att man
inte skulle retas med mindre och sånt där. När vi gick i trean så ställde
läraren ennu fler krav på en så det blev ännu jobbigare då. Men det var
sam|tidigt roligare för man fick ta hjälp av datorer då som man inte ens
hade sett skymten av i lekis, ettan och tvåan. Man fick skriva på datorn i
stället för att skriva för hand, men det var jobbigt att lära sig var alla
tangenter sitter så det var svårt i början. Men man lärde sig med tiden.

Vi började med engelska glosor i trean som var helt nytt. Vi har annars
bara läst engelska. Det var lätta glosor då men man kunde inte engelska så
bra så det var svårt iallafall.

Vi började i fyran och då blev det mycket svårare. Vi fick inte längre än
fröken utan vi fick nu en magister som var strängare. Vi fick inte längre
fyra-fem glosor i engelska utan nu fick vi 15-20 st och vi fick bestämma
lite mer hur vi skulle lägga upp planeringen för att jobba tre sidor i
något ämne på två veckor som man förut har blivit tillsagd att göra. Så det
blev mycket krångel i början.

När vi jobbade med någonting så fick vi använda datorerna till att gå ut på
internet med som var något nytt. Man hittade det man ville hitta och mycket
mer.

Förut när vi gick i trean och inte klarade glosförhöret så hände ingenting
men när vi kom upp i fyran och inte klarade glosförhöret så så fick man
göra om det tills man klarade av det. Så då kände man att man var tvungen
att börja plugga mer. Man började hata skolan då för man ville bara sluta
skolan och göra något roligt istället men det gick inte.

Vi kom upp i feman och då tänkte man bara att man är närmre slutet av
skolan. Det är alldeles för jobbig. Läraren ställer enu fler krav på en då
och det är det som är jobbigt. Det enda som är kul med skolan är att man
lär sig saker och att man träffar kompisar som man kanske inte träffar
efter skolan. I feman får man jobba mer med religon än vad man får i fyran.
Jag tyckte att religon var roligt då när man fick veta vad dem gjorde förr.
Men efter ett tag så blir det för tjatigt så då vill man inte veta mer om
det då börjar man prata med kompisar och såna saker. Vi hade aldrig prov i
något sånt i låg och mellanstadiet. Det enda vi hade prov i var svenska ord
som man skulle stava rätt och engelska glosor som man skulle översätta.
Mycket mer prov hade vi inte.

Vi började i sexan men det kändes typ som feman för vi gjorde samma saker
så det blev väldigt långtråkigt då. Jo en sak blev svårare proven, alltså
engelska glosorna som vi hade varje vecka. De blev svårare och svårare hela
tiden men det var sånt som man hade fattat redan från början.

Det kändes grymt att vara störst på skolan men man var tillräkligt mogen
för att fatta att man inte skulle ut|nyttja det. Man gick runt och tänkte
hur det skulle bli efter sexan då hela klassen skulle splittras upp till en
massa klasser med många nya elever så man hade typ hjärnsläp på
lektionerna. Vi fick välja ett språk vi ville läsa i sexan. Men först fick
man testa alla tre språken tre gånger först. De tre språken är tyska,
franska och spanska. Man kunde välja engelska/svenska också men det var
inte många som valde det.

Man kom upp i sjuan i helt nya klasser med många nya elever. och det är
jobbigt i början. Sjuan är typ precis likadan som åttan och nian förutom
att det blir svårare och man får betyg i åttan och nian som är bra att
tills man ska söka ett program.

Slut

Mina Skolår
Jag stod tät intill min gammla dagiskompis och väntade på att den stora
klockan på skolväggen skulle slå åtta. Rädd och osäker var jag men
framförallt hatade jag förändringar. I första klass gick all tid till att
studera olika faror såsom ilskna fröknar och äldre elever med inflytande. I
tvåan kom kraven från fröknarna att leva upp till det ”flickiga” idealet
villket inebar att man skulle vara snäll anpassad samt älska att sjunga. Vi
fick också lära oss hur jobbiga och barnsliga killarna var samt att vi
skulle ha förståelse för detta.
Det fenoment var något som jag utnyttjade. Speciellt i trean då man mer och
mer började vara sig själv och visa fram|fötterna. Man utnyttjade helt
enkelt att vi tjejer var smartare än killarna.

Trean innebar även att man fick stanna kvar längre på eftermiddagen, då de
andra barnen gått hem. Då läste man pojken och tigern. Historien om en
borttappad katts resa hem genom Sverige. Jag läste med Lukas Johansson som
var extremt dålig på at läsa, villket jag ochså var. Men man skyllde allt
på honom eftersom man såg ned på killarna.
Resten av trean gick åt att förbereda sig för fyran.
Så kom den dagen också, dags för förändring, ny klass (ålders|blandat), ny
lärare. Dags att anpassasa sig och hitta sin plats i klassen. Vid den här
tiden började killarna få merinflytande, de ”snygga” valdes ut och blev
offer för ”fråga chans epedemin”. Det blev en hård kamp om det snygga
killarna så tjejerna tog till hjälpmedel som smink. De som var ihop gav
varandra en ytlig kram samt uppvaktade varandra på alla hjärtansdag, som en
bekräftelse på kärlek och omtanke. Så kom femte året, man var nu inte yngst
och man började tröttna samt tjata ut sig på sina klasskompisar. Då helt
plötsligt börjar en ny person upp och blir genast jätte intressant.
Alla ville leka, bli ihop med honom. Några veckor senare var han skolans
största tönt. Alla hade ett sånt behov av förändring, alla utom jag. Folk
var så uttråkade och började med drastiska förberedelser inför högstadiet.
Man gjorde en utrensning på alla töntar och allt som påminde om det
förflutna. Den 14 augusti började vi årskus sju. Vem skulle vinna och vem
skulle försvinna? Vem skulle bli kris|fjortis 2000. Kampen var hård, många
fick gemed-sig snabbt medan vissa höll sig kvar längre. Jag la mig längst
ner på skolans ”kastsystem” blyg, tyst hjälplös. Men efter ett år av
tystnad tog jag igen allt sen i åttan. Jag började ta för mig mer villket
uppskattades av lärarna villket påverkade mina betyg posetivt. Det var dock
inte populärt hoss eleverna, man fick ta så mycket mer skit när man syndes
än när man bara var stum.

Jag gjorde ett försök att bli mer uppskatad genom att vara trevlig och
generös mot alla. Jag har kommit fram till att på den här skolan får man
inte vara som man vill samt att folk är så fruktansvärt ytliga och falska.
Man anses som jobbig när man ifrågasätter saker såsom särbehandling.
En exemplarisk elev på den här skolan har inga åsikter om någonting,
smörar, anpassar sig, är snäll och trevlig samt problemfri

Det känns skönt att lämma grundskolan och jag har stora förhoppningar om
att gym|nasiet är mer rättvist och öppet samt att man får vara sig själv
utan att behöva skämmas över det.

– Nervös? Det är klart att jag var nervös. svarar jag på min egen fråga.
När jag var sex år fyllda och gick in i den avlånga byggnaden, som skulle
bli min skola för tre år framåt, så var jag nervös. Då var man stor, nästan
vuxen, och mycket närmare vuxenlivet än de som precis börjat förskolan, som
jag själv hade gått i, för mindre än tre månader sen. Nu börjar allvaret
tyckte jag, fast jämfört med nu så var det enbart lek och stoj, hela
dagarna. Då var livet lätt att leva och skolan var höjdpunkten på dagen,
det ändrades drastiskt när skolarbetet avancerade och man upptäckte att det
fanns roligare saker än att lösa krångliga mattetal och få bollar i huvudet
på gymnastiken. Det första året bestod av lek och alfabets övningar, livet
var underbart. När det första året var till ända så fick man det smått
efterlängtade lovet då det åter var mamma, pappa och jord|gubbssaft som
gällde.

Nästa gång jag stod framför skolan var det dags att börja i andra klass, nu
byttes vår lärare ut mot karin, en helgalen och underbar dam som tyckte att
barn i tvåan och trean skulle veta hur barn kom till. Fast eftersom de
flesta av oss redan hade fått det förklarat för sig, så uppnådde Karin inte
så mycket, med sina modeller av en naken man och en naken kvinna, båda i
genomskärning, mer än en fullt rodnande klass som alla tyckte att det var
ytterst pinsamt att människor gjorde något så äckligt. Än idag har jag lite
svårt att inte rodna när vi tar upp ämnet på biologin, för då tänker jag på
Karin och hennes försök att nå oss vilt rodnande elever. Klassrummet som vi
bytte till när vi började tvåan, var stort, gult och det var proppfullt med
bänkar, innan hade vi bara haft bord. Vi fick nya och svårare böcker och vi
var tvungen att lära oss ramsor, för stavningens skull. de var i stil med
”Det satt en katt i en svart hatt” och ”En ung kung och en lång stång”. Så
här i efterhand, när min humor ändrat karaktär till det lite mer, ja!,
snuskiga hållet, så har jag skrattat åt den senaste ramsan.

Trean var ganska lik tvåan, fast nu var vi störst, bäst och vackrast (fast
de två senaste stämde kanske inte så bra). Böckerna blev lite jobbigare och
det var nu jag insåg att ettan enbart hade varit lek och att jag inte hade
blivit stor än, utan att det var en lång väg kvar, när man börjat fyran, då
var man nästan vuxen.

Sommarloven går som alltid för fort och nu var det fyran som låg i
antågande. Nu skulle vår klass bli utspädd med femmor och sexor. Den nya
läraren Göran hade redan bestämt vem vi skulle sitta med, i tre månader
framöver. Naturligtvis så skulle sexorna sitta med fyrorna och jag hamnade
med den absolut största och mest skräckinjagande kille i hela
mellanstadiet, olle. Han var inte en så hemsk kille egentligen men han var
stor som ett hus och ibland kunde jag svära på att han hade hugg|tänder.
När fyran började, så började också dansen. Dansen var en timmes plåga,
sista timmen varje tisdag. Leif Larsson, vår danslärare, försökte ivrigt,
studsande och klappande att få oss att bjuda upp. Tjejerna stod vid en vägg
och killarna vid den andra och vi tittade på varandra med bävan. Tillslut
dansade alla ändå, men inte innan Leif hunnit bli både arg, less och hotat
med standardfrasen ”ingen dans, ingen lek”.

Femmans allra första dag inleddes med att vi skulle bära bänkar, under
sommaren hade en ny skola uppenbarat sig, (ett besök från en allmänt känd
byggfirma) och våra lärare tyckte kanske att det skulle vara moraliskt
stärkande, eller något att vi bar upp våra egna bänkar.
Skolan var ny, ren och var inom ett halvår något vandaliserad. Fast i
övrigt liknade femman fyran och det enda som egentligen skillde var att nu
var vi mellanbarn, inte minst ej heller störst.

Sexan var i rätt stora drag som de övriga två åren i mellanstadiet. Mer
krävdes av oss, nu var vi äldst och vi skulle sköta oss. Jag började
mentalt förbereda mig att börja sjuan, direkt efter jullovet. Plötsligt
kände jag mig yngre än när jag började ettan och nervösare än den gången
jag var lucia, då jag förövrigt sjöng fel inför hela församlingen. Det var
många kvällar jag låg vaken och tänkte på hur jag skulle göra bort mig, hur
dålig jag skulle vara i alla ämnen och värst av allt, jag skulle inte få
några kompisar.

Jag tror aldrig att ett sommarlov, någonsin gått så fort. Ett knäpp med
fingrarna så stod jag och väntade på bussen utan att jag fattat vad som
hänt. Väl framme stod jag tillsammans med en klunga elever, alla vita i
ansiktet av nervositet. Jag gjorde som majoriteten av folket, jag satte mig
på en tom stol och tittade i riktning mot rektorn. Egentligen så är Hasse
Bengtsson en väldigt bra rektor men hans ”komma igång efter sommarlovet”-
tal är ett skämt som aldrig går ur tiden. Inte för att han är en speciellt
dålig talare, utan för att han tal är så långa. Hans tal svepte bort all
nervositet och alla tvivel för att ersätta dem med en dåsighet, som inte är
av denna värld.

Sjuan var inte alls som jag hade målat upp det. Jag gjorde inte bort mig,
inte så att det är värt att nämna ialla fall, jag var hyfsad i de flesta
ämnen och jag fick många, jätte härliga kompisar.

Första betyget kom i åttan på höstterminen, och jag var nöjd, med mina små,
knappa VG:n och G:n. Visst var åttan jobbig, fast nian är värre, men jag
tror att, alla prov till trots, högstadiet har varit mina bästa skolår.
Beviset på att jag inte är helt vrickad har kommit nu i nian och det var
när Martin, mattevikarien, tyckte att jag förtjänade ett MVG i matte, min
ordinära lärare tyckte ett VG, men jag totalt lycklig. Matte, mitt värsta
ämne, tråkigaste ämnet i världshistorien, det var min seger. Ingenting går
precis som man vill, men ibland kan det komma väldigt nära. Några minnen
kommer jag att bära med mig för resten av livet, lärarnas upptåg, den där
känslan av att veta att man gjort något bra, buset med kompisarna, den
något annorlunda julshowen som även jag medverkade i och glädjen av att
veta att jag går

texten ofullständig

MINA SKOLÅR
När man i dagens samhälle pratar om skolan, pratar man om hemska lärare,
mycket läxor och dom tuffa killar som hackar på en om man råkar stöta på
dem. Men jag har aldrig upplevt det så. Redan när jag började skolan som 5-
åring så fick jag en bra relation med lärare och klass|kompisar. Även om
jag inte minns så mycket från tiden på förskolan så måste det varit där
mitt lärande tagit fart. Jag lärde mig läsa väldigt snabbt och lärde mig
därför också att skriva väldigt snabbt.
Jag minns särskilt när vi fick gå till 3-orna. 3-orna skrev så snyggt dom
kunde om en bild i en skrivbok. Sen skulle vi fylla i det dom skrivit med
en färgkrita. Även om vi lekte mycket på förskolan tror jag att mina lärare
såg till att jag fick en bra grund inför kommande skolår. När vi skulle
börja ettan var det spännande, nu skulle skolan börja på allvar. Jag fick
där träffa den troligtvis bästa och mest omtänksamma läraren jag haft.
Stina hette hon och har betytt väldigt mycket för mig och min skolgång. Det
kan jag säga utan att vara det minsta tveksam.
Hennes sätt att lära ut finns det inte många som kan slå. Hon gjorde oss
till dom duktiga och lungna elever som vi är idag. Jag tror jag fick en
speciell relation med henne. Jag fick alltid beröm av henne på
utvecklings|samtalen och det hade jag också gjort mig förtjänt av. Även om
det kanske inte märks nu så har jag varit en mycket lugn och duktig elev.
Berömmen fortsatte i fyran. Jag hade då en lärare som hette Siri. Även om
hon inte var lika bra som Stina var också hon en bra lärare. Vi hade mycket
läxor men dom var mest som en rutinsak och störde oss aldrig. Siri hade
även hon ett bra sätt att lära ut på. Vi var en bra klass eftersom vi alla
kom ifrån Stinas klass. Enligt mig själv så hade vi alltid en bättre klass
och lärare än pararellklassen. Vi började nu också lära oss engelska.
Eftersom jag alltid haft lätt för svenska så var inte detta en större
svårighet. Vi växte och blev större och snart var jag en av dom där stora
och hemska sexorna. Sexan bestod till stor del av en längtan efter att få
börja sjuan och flytta till Örna.
Under gymnastiklektionerna kunde jag visa min ”vinnarskalle” särskilt när
vi spelade innebandy. Arvid och jag var bäst i klassen och hamnade därför
jämt på olika lag. Vi vägrade att förlora så därför kunde vi bli helt
tokiga. Dom andra var bara som koner på planen och ibland hände det att vi
åkte ut för att ha ”slagits” om bollen.

Efter en traditionell brännbollsmatch mot lärarna och förlust var det nu
dags för högstadiet i Örna.
Min lungna tid var nu passerad.
Kanske berodde detta på alla lärarbyten och total kaos i klassen. Trots
detta hade vi en god gemenskap i klassen, ingen var utanför och alla var
glada över att få påbörja något nytt.
Sjuan bestod till stor del av att få ordning i klassen. Om vi lärde oss
något, det vet jag inte. Vi hade två klassföreståndare, Nilla och Sol|veig,
men efter halva läsåret for Nilla och vi fick en ny lärare som hette Nicki.
Många som tyckte om Nilla som lärare var emot lärarbytet men det visade sig
med åren inte vara så dumt.
Åttan var nog det år som alla började ta skolan på allvar. Även om det
fortfarande var kaos med lärarbyten och ombyggnationer så började vi få en
bra sammansatt klass. Hur många svenskalärare vi hade vet jag inte och den
bästa kom inte förrän sista halvåret, Nilla hette hon och skulle bli vår
nya klassföreståndare i nian efter att också Solveig lämnat oss. Vi lärde
oss trots allt ganska mycket i åttan.
Nian började med att som sagt våran nya klassföreståndare presenterade sig.
Det blev nu lungt och vi fick det inte lungt och stabilt förrän nu.
Nian har mest bestått av funderingar över vad man ska gå i gymnasiet och
att hålla dom betyg man har. Sista terminen är nu bara en enda lång väntan
på att slippa grund|skolan och få börja om på nytt, på gymnasiet.
Jag kan så här på efterhand säga att jag nog inte haft en så dum skolgång i
alla fall, jag har haft tur.

MVG Mycket bra! snyggt skriven text med ett elegant upplägg. Du har god
balans mellan ett allmänt och personligt berättande

Mina skolår

En gång för länge sedan fanns det en drake. Lika fantastiskt kommer man
ihåg sina första skolår. Man var så liten och hade så mycket att lära.
Varje dag hade ett eget intryck.

Även fast det var så länge sedan, känns det som det var förra veckan. Jag
och en kompis satt och gjorde oss i ordning för första dagen på fritids. Vi
började på fritids två veckor före själva skolan så vi kunde förbereda oss.
När vi gick till fritids blossade fantasierna upp. Tänk om fröken var en
apa, eller en drake, ett troll och kanske allting på samma gång.
Fem minuter senare fick vi reda på att vår fröken bara var en snäll 45
åring och det förstörde alla roliga förhoppningar.

Den första tiden på fritids började bra. Nämligen med att vinna över en
stor och stark ”tvåa” i fotboll. Han tog till försvar med att vi spelade
två mot en, men vadå. Han var ett år äldre. Två veckor senare började vi
skolan. Det var väldigt pirrigt att sitta där vid upropet med alla nya
ansikten. Vissa tyckte man om och några andra gillade man inte.

Första tiden i skolan flöt på bra. Vi lärde oss att läsa och skriva. Man
kan undra hur det skulle gått när jag skriver det här om jag inte gått i
ettan och lärt mig grunderna. Antagligen illa. Man fick även många nya
vänner. Tyvärr så fick jag fel vänner, tyckte i alla fall de andra
killarna. Då började elakheterna. Allt man gjorde var fel enligt dem. Fast
de själva gjorde samma saker varje dag, varje timma, så var det fel när jag
och mina nya vänner gjorde det. Men det var nog inte så farligt, eftersom
jag och mina kompisar var lika många som de elaka och tyckte likadant om
dem. Men ändå. Det lämnar starka intryck

De absolut hemskaste minnena från lågstadiet var ändå från ettan. Då var vi
tvugna att träffa lärarinnan Ulla och ha dans. Stackars oss!
Alla killar tyckte det var hur töntigt som helst. Varför dansa som tjejer
när vi lika gärna kunde leka krig och slåss på skolgården. Det skulle man
lära sig mycket mer på tyckte vi och tycker nog fortfarande. Men resten av
skolan var helt okej. Korta dagar. Vi hade nästan bara de tre grundämnena
och det flöt på rätt bra, tills den där dagen i juni 1996 då allt var över,
eller?

Vi skulle gå ut trean och efter tio veckor sommar börja skolan och då gå i
fyran. Allvaret skulle börja. Ny fröken, nya ämnen och framför allt; en ny
skola. Av allt man fått höra i lågstadiet var det ”niorna” i den nya skolan
man fruktade mest av allt. Alla sa, att så fort man gick förbi en nia så
slog han ner en, så rädd var man. Men självklart så var det inte så.
Mellanstadiet var inte så jobbigt som man hade trott, förutom matten. Den
tyckte alla hade blivit så svår med alla multiplikationer och divisioner.
Men annars var det rätt likt lågstadiet.
En stor avgörande skillnad var att vår gamla snälla fröken, hade blivit
utbytt mot en ond och grym förtryckare. Varje lektion var det bråk mellan
lärare och elever. Jag måste faktiskt erkänna att det var riktigt
underhållande. Men det var alltid läraren som vann och vi som kom ut i
korridoren i hela fem minuter.

Det som ändrades under alla dessa år var knappt någonting alls. Bara
svårigheten på skolarbetet. I högstadiet fick man mer ansvar och särskilt
när betygen kom in i bilden. Då var det dags att börja plugga ordentligt.
Det är betygen man förbereder sig till undet låg och mellanstadiet och
nationella proven som alla gör sig redo för nu. Man måste visa sin
kapacitet. För mig finns det väldigt mycket oro av vad som kommer gå bra
och vad som kommer gå dåligt. Det återstår att se.

En gång för länge sedan fanns det en pojke som började skolan. Så började
det hela och så slutar det också. Så kommer även mina barn ha det och man
hoppas att de får en lika händelserik uppväxt som jag fått, eller en helt
ny sorts uppväxt. Om 40 år kanske skolan har ändrats. Man kanske sätter på
sig en mössa och på en minut har man lärt sig hela grundskolan. Men det
återstår att se.

Slut.