Mina skolår
När jag började i ettan 94 så var jag en självsäker liten kille på 7år. Jag
kommer ihåg första gången jag satte min fot i vårat blivande, blommluktande
klassrum. Vi fick ta ett bokmärke ur en korg och sen sätta oss vid ett
likadant som låg på en bänk. När alla som skulle gå i klassen var samlade
med sina mammor och pappor så fick alla klart för sig att man inte fick
reta lilla flintskalliga Samuel. Sen gick dagarna på och jag blev bästa
kompis med busungen Kristoffer och Olle, Morsan kände Kristoffers farsa så
det var lätt att ta kontakt med honom. Jag var mest med Olle, varje’ dag på
fritids så spelade vi bandy, Kristoffer var jag med ungefär en gång per
vecka efter skolan. Det märktes i klssen att jag var självsäker, snabb blev
jag klassens ledare och klassens pluggis.
På lektionerna låg jag alltid först i alla böckerna och på rasterna hittade
jag alltid på något kul att göra. Jag hade väldigt höga krav på mig själv
igenom hela lågstadiet och en bit upp i mellanstadiet. Jag kunde inte
tillåta mig själv att inte vara bäst på allt. Varför det var så vet jag
inte, jag var nog lite rädd för fröken nu när jag blickar tillbaka. Ibland
började jag grina när jag inte fattade något, eller hade några fel. Jag var
en perfektionist på lektionerna men på rasterna var jag inte lika snäll och
beskedlig. Vi mobbades ofta Kristoffer jag och Olle. Våra offer var Enar en
liten kille som hade en alkoholiserad farsa, om något luktade illa så var
det han som hade släppt sig, Efter skolan fick han ibland spö bakom
toaletten i korridoren. Jag var rädd för att få skäll så jag stod istället
och sa vad dom skulle göra, T.ex sparka på honom. En hemsk sak var att inte
lärarna gjorde någonting.
Jag minns när Enar låg och grät i korridoren när en lärare gick förbi. Hon
undrade vad som hade hänt och vi svarade att han hade ramlat, Hon köpte det
och gick vidare. På lektionerna hände det heller ingenting även fast alla
satt och skrek och hånade Enar och Gabriella. Gabriella tjejen från
spanien, som Kristoffer sprang ikapp efter skolan och slog i magen. Eller
pös hennes cyckel och kastade in den i taggbuskarna.
Lärarna märkte aldrig den här mobbingen även fast den utspelade sig framför
ögonen på dom. Såhär höll det på fram till trean ungefär. Då började
Moström i våran klass. Innan vi hade sett honom för första gången så
frågade vi oss om vi skulle mobba honom. Olle och Kristoffer sa JA! men jag
sa ner vi kollar om han är schysst först. I skolan satt han tyst hela
första dagen, men på fritids så kom han till mig Olle och mig och pratade
om vanliga spelkort med nakna tjejer på.
Vi tyckte att han var häftig och han fick vara med oss och leka.
Vi märkte på en gång att han var en stjärna på allt, Han kastade längst av
alla och var bäst på att hoppa hopprep och han blev snabbt populär.
En annan grej som hjälpte till mycket var att han ljög mycket. Han sa till
alla att han var miljonär och att hans mamma hade en Ferrarri.
Alla ville såklart vara med miljonären och Moström och jag blev bra vänner.
Vi tävlade alltid på rasterna men han slog mig i det mesta förutom i att
plugga, även om han försökte.
Men Moström var störd av att alla jämt ville vara med mig tror jag, så han
började snacka massor med skit bakom min rygg. Han vände Kristoffer och
några till emot mig Och det blev som två läger jag och Olle mot Kristoffet
och Moström. Det var inget jätte allvarligt jag brukade forfarande vara med
Kristoffer utanför skolan men i skolan var vi fiender. Moström retades
alltid och jag sa till lärarna. Dom sa att jag skulle ge tillbaks. Jag
samlade ihop alla i klassen och vi gick tillsammans fram till Moström och
retade honom.
Han började gråta jätte mycket och sprang iväg, alla hyllade mig. Han höll
sig lugn ett halvår sen flyttade Olle och Moström började gå på mig igen.
Men nu var jag ensam.
Jag var smått utfryst halva fyran femman och sexan. Det var värst från
halva fyran till halva femman då hade jag bara Olle som min enda vän.
Men från halva femman till halva sexan började jag vara med Kristoffer
igen. Vi umgicks i stort sett varje dag i ett och ett halvt år.
Jag började busa på lektionern och insåg att skolan inte var allt längre.
Moström började se mig som ett hot och började försöka mobba eleven har
skjutit in ”mobba” mig, han lyckades halvt. Men han fick inte med sig nån
ingen stod heller på min sida. Inte ens Kristoffer. Han sa att allt jag
gjorde var fel och jag kunde inte försvara mig. Jag gjorde trixen på
skateboarden fel, hade köpt fula skate skor m.m. Men min relation med
Moström var mystisk.
I vissa perioder i sexan så var vi nästan bästa vänner i andra mobbade han
mig. Ibland gick vi hem till han efter skolan och åt glass och pratade om
tjejer sen gick vi ut och skatade och hade as trevligt. När vi senare fick
välja vilka vi ville gå på högstadiet med så bestämde jag Moström och
Kristoffer att vi ville gå med varandra. OK sa jag och skrev enbart
Kristoffer på lappen. Jag ville absolut inte gå 3 år till i skolan med
Moström. Men det blev så ändå. Men jag kan inte säga att jag blev besvärad
av honom i sjuan. Han skaffade nya kompisar och nya mobboffer och jag lika
så. Men jag gjorde ett misstag.
Jag såg ner på alla och små mobbade alla som senare skulle komma att bli
mina polare. Det har gjort att jag inte är så när vän med någon i min klass
annan än Kristoffer. Jag umgås och har kul med alla i klassen i skolan men
på fritiden umgås jag inte så ofta med nån. I sjuan var det nära att jag
tappade kontakten med Olle också. Vi hade inte hörts av på ett halvår när
han ringde mig. Efter det har vi träffats minst 2 gånger i månaden. En av
dom nya nära vännerna som jag fick i nya klassen var Antonio eller Ante.
Ante och jag var båda mycket förtjusta i dataspel och fick ett gemensamt
intresse. Vi satt bredvid varandra på nästan varje lektion genom hela
högstadiet. Och på rasterna åkte vi ganska ofta hem till honom och spelade
dator. I mitten av åttan så slutade Moström i våran klass, jag tyckte
varken det var skönt eller jobbigt. Jag brydde mig helt enkelt inte. I
åttan började våran klass bli riktigt skön. Jag tror knappt man kan få en
bättre klass. Sen så har det hållt i sig så hela nian också. Det kommer
kännas tugnt att lämna den här klassen och börja på gymnasiet.
Jag kommer sakna hur vi har skojat med alla lärare, hur vi har drivit med
allt och alla, det är sorgligt att det måste ta slut, Jag kommer sakna
lättjan i grundskolan. Genom åren har jag både mobbat och själv blivit
mobbad vilket har gett mig nyttiga insikter.
/Johan
Uppsatsämne: Mina skolår
Mina skolår
Jag började ettan på Tenstaskolan. Jag kommer ihåg den uppropningen. Jag
var helt fylld och nästan sprickklar för att få börja skolan. Det pirrade i
magen för alla nya kompisar man skulle få. Ettan, Tvåan och Trean gick bra
i skolan.
När jag gick i trean så gick jag i fyran och när jag gick i fyran så gick
jag i femman. Alltså, Jag hoppade upp ett år i två år. Men i femman började
det gå utför, mina föräldrar skjilde sig och flyttade ifrån varandra.
Pappa flyttade till Karlagatan och mamma till Örnev. Pappa bodde ju på
Karlagatan så jag bytte skola till Rödboskolan. Det gick väldigt bra i
femman där ända tills mamma fick ohyra i lägenheten och därför flyttade hon
till pappa tills hon hittade nåt nytt. Efter 6 månader hittade hon en
lägenhet på Tunnelv.
Vi flyttade inlagom till sommaren. Nu började jag sexan. första läsåret
gick bra men andra vet jag inte vad som hände jag tappade lusten helt och
allt gick utför igen. för det var ju så att på Tensta så hade jag ju alltid
mina kompisar nära. nu va det ju inte så längre. Det var jag ofta mycket
ledsen över. Men nu var det ju så att jag skulle börja högstadiet här på
Abrahamsbergsskolan och det var ju en liten knuff i ryggen.
Första månaden i 7an så gick det bra har jag för mig men sen brakade
helvetet löst! jag gick inte upp till skolan, kom aldrig i tid. Det var då
jag fick gå till Ada kändes väldigt bra att Ada fanns där och förstod vad
jag gick igenom.
Men ändå kunde jag inte skärpa mig. Jag höll på sådär hela 7an och 8an utan
att se vad jag gjorde. Nu i 9an så första läsåret så gick det väldigt bra!
Sen fick jag reda på att min farfar har parkinsons och då var jag väldigt
ledsen. Men det gick över det också som tur är. Efter 1 månad fick jag reda
på att min mormor fått Cancer och var döende.
Min mormor är död nu och det är väldigt jobbigt. Min mamma är ledsen hela
tiden och jag mår inte heller så bra. Jag har mina ups and downs fast
kanske lite mer än alla andra! Just nu är jag inne i en svacka men den
försöker jag ta mig ur just nu. Måste ju få bra betyg så man kommer in på
Gymnasiet. Så det är det jag strävar efter, även fast mitt liv är ett
helvete ibland!
MINA SKOLÅR
Det är min första dag i skolan och jag känner mig både arg och lessen.
När jag passerar in genom skolans mörka och trista dörrar känns det som att
jag bara vill springa hem.
Jag kommer in i klassrummet där min klass 1b redan sitter ner vid varsin
bänk och tittar på mig med vakande ögon. Min fröken som heter Marja hälsar
mig mycket välkommen till den nya klassen.
Det pirrar i hela magen när jag sätter mig ner.
Idag ska vi ha upprop och skriva vårat namn på varsin bänk, som vi ska ha
de sex närmaste åren.
Jag vänder mig försiktigt om och ser att en flicka tittar på mig och vinkar
som att vi kände varandra.
Jag tror inte att jag har träffat henne förut men vinkar snällt tillbaka.
När vi har rast kommer hon fram till mig.
Och knappt hinner jag hälsa innan hon dragit tag i min arm och sprungit ut
med mig på skolgården.
Skolan kanske inte är så tråkig trots allt.
Jag pustar ut och känner hur solen värmer i mitt redan solbrända ansikte.
Skolan har börjat!
Vädret ser trist ut innifrån skolan och dess fönster, där jag sitter och
kollar ut. Det är vitt överallt på backen och jag fryser så fort jag
snuddar fönsterrutan.
Allting är så jobbigt här i skolan.
Ären har gått så snabbt, nästan lite för snabbt.
Om ett halvår ska man börja högstadiet och skaffa nya kompisar.
Det känner jag inte ett dugg för.
Eleverna snackar om vem de vill de vill gå i samma klass med.
Men jag årkar inte bry mig. Varför tänka på det nu och inte sen?
Halvåret gick snabbare än vad jag hade trott och till slut var det sissta
skolavslutningen för mellanstadiet.
Nästa avslutning skulle vara för högstadiet, i en ny skola, med nya elever.
Sommarlovet är slut.
Det är dags att ta det stora klivet och bli lite mer vuxen. Jag vågar inte
gå själv till skolan, så jag går med min kompis Ruben som jag ska gå i
samma klass med. Den här skolan är mycket större än våran gamla och man
känner verkligen den stora klumpen i halsen.
När vi väl sitter i vårat nya s.k hemklassrum så ska man berätta om sig
själv för dom andra och leka någon fånig namnlek.
Klassrummet ser annorlunda ut och så också eleverna. Där inne står det bord
i stället för bänkar och man får varsitt skåp att ha sina grejer i istället
för krokar. Man får också ha skor på sig vilket man inte fick ha på förra
skolan.
Under sjuan fick jag många fina kompisar, men också en hel del ovänner.
Tjejerna i åttan trodde de var så grymma och kunde hacka ner på vem som
helst. Ibland verkade det som att det bara var jag som var utsatt.
Jag kände mig så liten och svag.
Dom kallade mig för saker, och sa att jag hade herpes. Så hållde de på i
lite mer än ett år, innan jag sa ifrån. Jag kommer ihåg att jag var jätte
arg, för jag kallade dom för många saker.
Men hur som helst så hjälpte det.
Efter det kunde de säga något ibland, men jag var kaxig nog och stog imot.
I åttan var allt lite svårare, med betyg och passa tider. Det blev mycket
skolk och dåliga betyg.
Jag trodde att jag var häftig och började röka, men det försöker jag sluta
med.
Jag var mycket med mina kompisar i stort sett varje dag.
Sen kom då nian.
Strörst på skolan, måste föredra med gott exempel. Gör jag det?
Det vet jag faktiskt inte. Nian är ganska tuff och jag är glad att den
snart är över.
Mina skolår.
Lågstadiet. Det var här allt startade.
Här träffade jag kamrater som jag nu har känt i flera år. Vissa kommer jag
nog känna i flera år till.
Jag kommer ihåg lite grand från första dagen. Alla satt i en ring och sa
sitt namn, en i taget. Många namn visste jag redan från dagis.
I tvåan bröt jag mitt högra ben. Straxt över knät. Jag och mina vänner hade
lekt kull. Det gick lite vilt till, och det slutade med att personalen på
sjukhuset kom till min sjuksäng och sjöng ”Ja må han leva”. Japp, detta var
dagen innan min födelsedag.
Trean kommer jag inte ihåg så mycket ifrån. Klass 3d splittrades (vi gick i
3e), så vi fick tillskott på klassen. Av de jag kommer ihåg var det Kalle,
Anders och Cornelia.
Mellanstadiet känndes som ett enda långt skolår.
Under åren fick jag ett par nya vänner. Men det var dock också några som
lämnade klassen.
Jag tänkte och funderade mycket under mellanstadiet. I fyran tänkte jag
ofta på hur mycket kvar av skolan jag hade. Fem skolår. Den yngre av mina
äldre bröder, Fredrik, pratade ofta om gymnasiet. Fem skolår plus gymnasiet
blev det plötsligt.
Det var under mellanstadiet vi åkte på kanotresa. Jag kommer ihåg när
Johans farsa knuffade Emir så att han föll i vattnet. Ett fåtal gånger har
jag skrattat så mycket.
Nu började det närma sig högstadiet. Jag tänkte dock inte så mycket på det.
Jag började känna mig säker på livet.
Högstadiet… Här kan man snacka om förändringar. Helt nya lärare, nya
klassrum, skåp, kiosk och en massa prov.
Från sjuan är de starkaste minnen från sommaren. Varje lunchrast gick man
till Ica och köpte en liten påse godis. Det var också då vi började att
spela fotboll på rasterna.
Jag började tänka mer på framtiden och vad jag ville bli när jag är stor.
I åttan fick vi ytterligare tillskott till klassen: Edvin och Markus. Jag
kan garantera att högstadiet inte ens skulle vara hälften så roligt utan
dem.
Nu när jag går i nian så brukar jag tänka tillbaks på grundskolan | vänner
och upplevelser. Det känns ledsamt att jag kommer att lämna grundskolan,
men jag har nya saker som väntar på mig där ute i livet.
Mina Skolår av Robert S 9d
Lågstadiet
Klockan var 9.00 en solig onsdag, jag och min familj var på väg till skolan
för att möta mina nya lärare. Jag minns så väl denna dag och hur stolt jag
var över att börja skolan.
Jag gick själv först in i klassrummet och såg mina nya klasskamrater. Jag
kände redan några sedan dagis. Där var Tim och Staffan ifrån ”biet” på
dagiset, vi hade alltid varit vänner, ända sedan vi var 1 år gamla. Staffan
var ganska mörk och han hade svart hår, han var den enda Syrianen jag kände
till. Tim var finsk, han var vit och hade brunt hår. Vi tre gjorde det
mesta tillsammans, vi gick på samma fritids, vi hade samma väg till skolan
och vi kom att spela i samma fotbollslag.
I början hände inte så mycket, vi lekte i ”borgen” som var en träborg med
torn och gångar som vi jagade varandra och slogs i.
I slutet av lågstadiet fick vi upp ögonen för sporten, speciellt fotbollen.
Vi började spela i samma lag och det visade sig snart att vi alla var
mycket begåvade inom sporten. Detta gjorde att vi började spela på
rasterna, det kom mer och mer elever som ville vara med och tillslut kunde
vi spela matcher och ibland till och med små turneringar.
Mellanstadiet
4:an började, jag brydde mig inte så mycket men de andra var mycket
uppspelta över att nu få tillgång till den stora matsalen. Detta var inget
intressant för mig och mina vänner, vi hade ju smygit in där flera gånger
tidigare.
År 4 och 5 gick utan att något speciellt hände, jag spelade fotboll och
fick ett nintendo som jag har kvar även idag.
Det var i sexan det började hända saker, jag bytte skola men hamnade i
samma klass som förut, eftersom alla bytte till samma skola nämligen
Linnéskolan. När jag först såg Linnéskolan ville jag tillbaka till
bergaskolan, för i berga|skolan fanns det träd att klättra i, gungor att
gunga i och klätterställningar, men inte i linnéskolan.
Tiden gick och jag med den och snart skulle sexan vara över.
Högstadiet
Så började sjuan. Nu blev det allvar, ingen lek mer, inga förseningar och
inget skoj på lektionerna. Detta gjorde att jag tröttnade snabbt och ibland
skolkade jag på grund av att det var så tråkigt. Jag vart bitter och lät
det gå ut över mina vänner och bekanta. Jag blev ovän med många, men Tim
och Staffan var alltid där, dom hjälpte mig att se något positivt i det
hela och efter det så blev allt bättre.
Men ett år senare så hade mina föräldrar tröttnat på all skadegörelse och
på alla bråk så dom skickade mig hit, till gösbäck. Jag ville aldrig flytta
men nu vet jag att det var för mitt eget bästa. Nu har jag höga betyg & nya
kompisar utan att ha förlorat kontakten med de gamla.
Jag har många goda minnen ifrån min skoltid t.ex. min första skrivna mening
”jag heter Robert”, alla de snöbollskrig jag utkämpade och så alla kompisar
så klart.
Jag antar att jag skall skatta mig lycklig att ha fått en sådan bra
uppväxt. Nu när jag går sista terminen i skolan så har jag mången goda
stunder och minnen att se tillbaka på och jag är nöjd, nöjd över vad jag
har fått uppleva och över vad jag har kommit att bli och jag hoppas att
denna sista termin skall bli minst lika bra som resten av mina skolår.
MINA SKOLÅR
Jag heter Isak och mina skolår har varit underbara.
Dagen jag skulle börja lågstadiet (1:an) var jag ganska nervös.
Jag vaknade ur sängen och gick ner för trapporna till undervåningen för att
äta frukost med mina andra syskon som heter Hugo, Jessica, Simon, Andrea
och Stella
Till frukost var det oboy med pannkakor.
Efter att jag åt min frukost så tog jag en dusch, min mamma hjälpte mig.
Efter att jag duschat så tog jag på mig finkläder som min mamma valt ut.
Till slut var det dags att gå till skolan, min mamma gick med mig till min
första skoldag.
När min första skoldag var slut så skaffade jag mig nya kompisar.
Desto fler skoldagar som gick desto fler kompisar skaffade jag mig, här är
några av mina vänner Emir, Zakarias, Johan, Johannes, Kristian, Filip och
Jimmie.
När jag började tvåan så skaffade jag mig två nya kompisar som heter Hakim
och Rafael som var bra på fotboll.
Varenda dag som gick så blev jag bättre på fotboll och varenda rast så
spelade jag (Isak) Emir, Hakim och Rafael fotboll oavsett vilket väder det
var.
I skolan så pluggade jag inte så mycket men när jag lärde känna Zakarias
Skoglund så fick han mig pluga mycket.
Om det inte vore för Zakarias så skulle jag inte få så himla bra betyg som
jag har nu.
När jag gick i tvåan så insåg min lärare Jessica Hägg att jag hade det
svårt med det svenska språket så jag fick börja på svenska två med en
lärare som heter Siv vilket är en jätte bra lärare.
Siv lärde mig prata ren svenska vilket jag är tacksam för.
En dag när jag var på en svenska två lektion så kom en vuxen man in i
klassrummet och frågade vem som var Isak.
Jag svarade:
– Det är jag som är Isak
– Jag har hört att du är en bra fotbollspelare och vill börja med
Tjärnlunds IK.
– Ja, det vill jag.
– Bra, då kan du komma och träna med oss på torsdag klockan 18:00.
– Okej.
Svarade jag och var hur glad som helst.
När jag började trean så gick allting som flytande vatten så jag behöver
inte berätta något om de två terminerna.
När jag och min klass skulle börja på mellanstadiet så började allting bli
lite svårare.
För det första så skulle jag till en ny svenska två lärare och göra ett
prov för att kolla om jag behöver gå på svenska 2 fast det behövde inte för
att jag hade nästan alla rätt på provet.
Lärarna på mellanstadiet sa hela tiden att jag hade utvecklats väldigt
mycket och på kvart samtalen så var det inget fel på mig, jag var den
eleven i min klass.
Jag är den typen som är snäll och som inte vill slå någon fast en vinterdag
när det var slaskigt ute kastade jag en snöboll på Johan och den träffade
hans jacka och helt plötsligt så gick han emot mig och brottade ner mig och
jag blev så jävla sur på Johan för att han blötte ner hela mig så jag
brottade ner Johan så han var i underläge och sa åt honom:
– En gång till du gör sådär kommer jag att ge dig en snyting, fattar du
det!
Och sen gav jag Johan en snyting.
När jag började femman så blev allt pluggande svårare.
Exempel matte, på varenda prov så fick jag underkänt hur hårt jag än
pluggade.
Det var femman det, nu ska jag berätta om sexan.
Jag ska inte berätta direkt om sexan utan att jag ska berätta om våran
klassresa som vi åkte på.
Vi skulle paddla till tre olika ställen på 3 dagar och 2 nätter vilket var
hur roligt som helst.
Första dagen så skulle vi paddla till en skog där vi skulle sova över en
natt och det var inte roligt för att det regnade i 2 dagar och det var
soligt den sista dagen vi skulle åka hem.
Jag tältade med Emir och Kalle och vi satt upp vårat tält på en backe och
allt skit regnade ner på vårat tält och andra dagen så övernattade vi på
ett mysko ställe.
Den tredje dagen så övernattade vi på Fjords badet och där regnade det
ingenting så vi var ute hela dagen tills klockan var tolv på natten och vår
lärare sa åt oss att lägga oss och det gjorde vi.
När vi vaknade så var det stekhett i vårat tält och jag kan tänka mig att
det var det i de andras tält också.
På kvällen så köpte en föräldrel en grillad kyckling till var och en och en
dricka till var och en.
Det var våran klassresa.
När jag skulle börja sjuan så var jag jätte nervös men min tid i sjuan gick
hur bra som helst.
Alla andra i min klass växer fast det gjorde inte jag.
När jag började åttan så fick jag ganska höga betyg vilket var jobbigt och
hålla de betygen.
I högstadiet så är det hur tråkigt som helst.
Det är inte lika roligt som mellanstadiet.
När jag började nian så fick nästan alla mina kompisar väspor och jag är
glad för deras skull för jag får provköra deras väspor ibland.
Men det enda jag är rädd för i nian är nationella proven vilket jag hatar
och göra.
längre har jag inte kommit med ”mina skolår” så här slutar min berättelse.
Av: Isak Alejandro 9D2
Mina skolår
Året 1994 tog jag det stora klivet från dagiset till Bergsdalsskolan.
Första dagen var en väldigt stor dag i mitt liv, jag var mycket nervös. Jag
fick börja i 1b och hade Eva Lundgren som klassföreståndare. Hon var ganska
elak, mycket sarkastisk och ofta ironisk, ingen vidare ambisiös
lågstadielärare.
På lågstadiet var de flesta barnen otroligt sociala och större delen av
klassen var ofta tillsammans men jag och 3st andra flickor bildade vårt
eget gäng. Vi ansåg att de var lugnast så. Eva hittade snabbt sina mönster
elever och utgick sitt lärande av dessa.
Vi reste iväg på klassresa i 3an till en plats som hette fiskboda. Där
delades man upp i olika grupper, vissa stekte fisk, vissa bakade bröd och
vi lagade te.
Färdvägen dit var med bil, det var olika föräldrar som erbjöd skjuts.
Precis innan sommarlovet splittrades klass 3a vilket betydde nya
klasskamrater för vår del.
När det var dags att börja 4:an var många väldigt nervösa men ändå
exaletade til allt nytt som väntade.
Att få nya lärare kändes ändå som en slags befrielse.
Dels att slippa Evas sarkasm och även möta nya lärare.
Våra nya lärare hette Marie Skogsberg och Karin Steen Lindgren.
Karin var en väldigt bestämd kvinna medan Marie var en väldigt svag person.
Hon var väldigt intresserad av schack och av bibeln, hon smittade verkligen
av sig.
Hon fick nästan hela klassen att ställa upp i en ganska stor tävling som
kallas schackfrågan.
I 4:an var även första tillfället att delta i skolans melodifestival,
vilket var en väldigt spännande tävling i alla nykomna fyrors ögon.
Jag, Elisabet, Jannika och Johanna var klassens bidrag, med artisterna
Sisters of Sweden. Vi var väldigt upprymda och jätte nervösa inför
uppträdandet, men vi vann inte. I 5:an var klassens bidrag Smurfarna. Den
gången ställde Susanna, Maria O, Elisabet E och Kristin upp.
Inte heller de kammade hem någon vinst. De var sminkade helt blåa i
ansiktena och lilla Maria var den ultimata Lill Smurfen. När vi kom upp i
åk 6 hade vi mognat och deltog som artisten Britney Spears. Det var dock
sista året som man fick ställa upp med ett bidrag i melodifestivalen, det
var ju dags för högstadiet året som följde.
Sexorna ansåg att detta var en smula ledsamt men det är inte så mycket
annat än att acceptera.
Det fanns även en känd basket tävling som kallades LT-cupen.
Där hade flickorna i vår klass stor framgång medan pojkarna hade det mycket
tuffare.
Vi vann aldrig själva cupen, men hade stor framgång i vår skola. I 5:an
ställde vi upp i bibelfemman, en tävling som Frälsningsarmen organiserade.
Vi var 2 lag från vår klass, mitt lag vann. I mitten av åk 6 hade vi
lyckats knäcka Marie så att hon sjukskrev sig. Vi fick nya vikarier varje
vecka, den värsta var Markus.
I slutet av 6:an åkte vi på klassresa till Saltön, vilket slutade i
katastrof. I 7:an förändrades jag mycket som person. Jag vart mer social
och sökte efter nya vänner.
Hade velat berätta mycket mer fast tiden var knapp.
Hann verkligen inte med allt jag velat.
MINA Skolår!
Jag började i skolan 1994 och det kändes bra det kommer jag ihåg för att
det skulle bli kul med skolan tänkte jag. Dem första åren i skolan var lite
halv sega för nu när man tänker tillbaka så var det extremt trögt för man
gjorde bara samma saker, man skulle lära sig alfabetet i ettan och tvåan
sen så alla månader och sånt liknande.
När man väl höll på med allt så var det kul, man fick nya kompisar och det
var spännande. Jag kände aldrig att det var tråkigt i skolan för på nått
konstigt sätt var det kul.
Jag kommer fort farande ihåg känslan när man gick ut på rast och spelade
bandy eller fotboll.
När vi gick i trean så var vi en väldigt samlade i klassen för alla kände
alla men när man va liten så tänkte man inte på sånt. I tvåan så började
det en ny kille, Ahmed heter han
Ahmed var en schysst kille han var väll som alla skulle ha varit om dem
började i våran klass i tvåan.
Han var snäll mot alla, det var bättre än att bråkade. När jag gick i trean
så började det fem stycken nya i vår klass.
Två utav dem är mina ”bästa kompisar” nu.
Det hände inte så mycket när dem började förutom att det var mer elever i
klassen. Sen började man i fyran då blev det lite svårare för då började
man tycka det blev tråkigt så då var alla dagar jätte långa och man
längtade hem.
Tiden gick sakta men säkert. Det blev svårare med tiden liksom.
Det var tråkigast i slutet på varje hösttermin för då kom hög stadiet och
mulade sönder en med snö varje rast. Men det är smällar man får ta helt
enkelt
När vi gick i sexan så hade vi vår andra klassresa. Vår första behöver man
inte nämna igentligen för den var till fiskeboda och det var den tråkigaste
klass resan jag hade vart på.
Tillbaka till vår andra klassresa.
Vi skulle åka till Salt ön. Vi skulle planera allt iklassen, man skulle bo
i stugor, fyra i varje stuga.
Jag skulle bo med leif, Jonas och Ola.
Man fick femhundra kronor att handla mat för, vår grupp handlade mat för
trehundra kronor unge fär sen köpte vi läsk och godis för tvåhundra medans
alla andra köpte mat för femhundra. Sen åkte vi och det var en tråkig
bilväg till bryggan där vi skulle ta båten. Vi åkte en båt till Salt ön det
var en liten båt, en liten trä båt.
Alla hade sett fram emot den här klassresan.
När alla var framme så fick vi välja vår stuga.
Det var ganska fula stugor. Direkt när vi kom in i våra stugor började vi
packa upp vi rensade våra väskor snabbt så vi kunde ta det lugnt resten av
dagen. På kvällen så skulle vi laga middag, vi skulle laga makaroner och
köttbullar. Det gick inte så bra för vi hade ut ett kilo makaroner på
golvet men som tur var så hamnade några i kastrullen. Dagen efter så
började vi med att äta frukost. Sen så gick vi ut och spelade fotboll och
allt va frid och fröjd.
Vår grupp hade planerat en liten fest på kvällen men det var några i
klassen som förstörde det, men jag nämner inga namn. Som middag så skulle
vi äta pannkakor.
Vi hade köpt en pannkaks mix så man bara behövde tillsätta vatten Det
skulle bli hundra stycken.
Det började dåligt för vi fick slänga typ tio stycken. Sen blev alla så
tjocka och så, så vi fick till slut tre var. Den natten som kom sov vi
inte mycket. Dagen efter så skulle vi åka hem det skulle bli kul. Sen så
gick dagarna och innan man visste ordet av det så skulle man börja hög
stadiet.
Vi började i sju:a. Vi i klassen fick på ökt av tre nya tjejer dem va
riktigt trevliga. Tiden gick faktiskt snabbt och nu sitter man här i ett
klassrum, det är sista terminen och man gör nationella provet i svenska det
tänkte man inte riktigt på när man va en liten kille och gick i ettan. Det
var allt jag hade och berätta.
1, Mina Skolår
Nu sitter man här och har nästan gått ut hela grund skolan. Jag har lärt
mig mycket efter alla dessa år, båda bra och dåliga.
Jag tänker på när jag Börja första klass och allt var så spännande
och nytt. Jag började i en bra klass (som har varit min klass i snart 9
år).
Min lågstadiet lärare hette Helga. Hon var en bra lärare. För det var ju
hon som lärde mig grunderna i skrivning, läsning och räkning.
En speciell sak som hon gjorde var att till varje jul göra en
Julkalender. Var och en i klassen fick göra en lucka som man satt upp på en
väg, och sedan öppnade man en lucka varje dag, fram till julafton. Inuti
luckan fanns en dikt.
En sak som vi gjorde ofta på lågstadiet var att man åkte på utflykter
och lärde sig mycket om naturen. Vissa utflykter var till skogen. I skogen
tittade vi på olika växter och djur, Och när vi kom tillbaka till skolan
skrev vi om vad vi hade sett i en bok.
Jag minns en speciell bok som vi hade att skriva i. Boken var som en
dagbok. Man skrev i den när man hade gjort något roligt eller tråkigt både
i skolan Och i hemmet. Den boken fick man när man slutade i lågstadiet, för
att börja i mellanstadiet.
Jag såg fram imot att få börja på mellanstadiet, för att få lära mig
nya saker.
När jag började på mellan stadiet fick min klass några nya
klass|klasskamrater. Dom komifrån en klass som splittrades för att de var
för många klasser.
Vi hade två lärare istället för en. De hette Stina och Ada. De hade delat
upp undervisningen. Stina var den snälla och Ada var den stränga.
Vi hade några andra lärare som hade oss i andra ämnen. Jag minns
Bildläraren, Hon lärde oss nya sätt att rita på. Det var hon som gjorde att
jag fick intresse för bild.
Stina och Ada gav oss en pärm där vi kunde sätta i lösa papper. En
del av den pärmen hette Oä, Vilket i slutet av 6:an blev onödiga ämnen.
Men en tråkig sak som hände var att vissa utav killarna i klassen var
riktigt elaka mot Ada. De lyssnade inte på vad Ada sa Och kallade henne
elaka namn.
På en lektion vi hade med Ada blev hon så arg att hon kastade ut
killarna och frågade oss tjejer om vi visste varför killarna gjorde Så, men
det visste inte vi, Då tog hon in killarna och frågade dom, men ingen
svarade, Då började hon gråta, några dagar senare sjukskrev hon sig.
Som följd fick vi en massa vikarier som inte kunde något.
Men tillslut var det dax att Packa ihop och börja på hög|stadiet. Det
kändes jätte bra, att man var riktigt duktig för att ha klara det så här
långt.
När man började på högstadiet hade man inte längre några bänkar utan
man hade skåp.
Man fick också en massa nya lärare som man skulle lära sig namnet på och en
massa klass|rum att hålla reda på, men man lärd sig det ganka snabbt I
början var lärarna riktig hård men det blev bättre och bättre.
En lärare som är jätte hård är Klas Tanonen. Han är lärare i kemi. På
hans lektioner får man inte komma försent eller glömma penna. Att prata på
hans lektionerna är förbjudet, om han kommer på att en person pratar,
skriker han på den persnen (som tur är har han inte gjort så på mig).
Hans prov är också annulunda, Han sätter poängen på ett annat sätt än
vad de andra lärarna gör.
Vi har haft många lärare genom åren, Så jag kommer bara ta upp de
lärare jag har haft mest.
En lärare som vi har haft mycket är vår SO-lärare. Han heter Simon
Anlund. Han är en bra lärare, han gör så att man blir intresserad. Om det
inte är relion. Religon är inte ett roligt ämne. Det Roligaste so-ämnet är
samhälle. Nu i vårterminen av 9:an har vi läst först och andra
Världskriget. Det är verkligen intressan.
En annan lärare som jag har haft mycket är min sv- och engelska lärare
Simon Hallberg. Han är också en bra lärare. Han tror inte så mycket på
Prov, vilket vi elever tycker om!
Men min favorit lärare är nog min hemkunskapslärare, Pernilla En
andledning till att hon är min favorit lärare är att på hennes lektioner
får man laga mat och baka, vilket jag tycker om
Pernilla är också min handledare. Hon berättar för mig om saker ska hända
och det är till henne man klagar på saker.
Tjärnlundsskolan har varit en bra skola, förutom vissa saker som t ex
skolmaten och skol|material som inte är så bra. Men det finns bra lärare.
Jag har fått många intryck under min skolgång, om att
Tjärnlundsskolan är en bra skola Om man jämför med andra skolor.
Men snart är det dax att lämna Tjärnlundsskolan. Det känns faktis skönt att
komma till en ny skola och få träffa nya människor. Viss det är läskig att
inte ha några vänner där, men det är också spännande att börja i en ny
skola
av: Lina
Mina Skol år
första skoldagen var man nervös och så man kom dit med sina föräldrar ens
sen man komer in går och ser sitt klassrum för första gången.
Sen när man varit där några dagar man fick några kompisar det var riktigt
kul man spelade med kulor och såna saker som man lekte med då.
rasterna var roliga men jag gillade lektionerna också för vi hadde en så
bra Lärare jag Lärde mig mycket av henne. hon hjälpte oss när man behövde
hjälp. jag hadde en del kompisar som var ganska snälla och så vi gjorde
mycket i skolan. före vi började melanstadiet så skulle min klass splittras
för det var för många klasser och våran var den minsta.
Så våran klass delades upp till fem grupper. en grup till var klass.
Jag och några till hamnade i sama klass. det var en ganska bra klass.
Jag fick några kompisar. Klassen var bra det var ganska kul det gick ganska
bra för en i klassen.
när jag började 5: an då började en kille i min klass han var inte specielt
schyst faktist. Han blev populär men schyst. På en idrotslektion så gick
killen och några andra upp på en kiosk som fotbols kan inte tyda hela
ordet hadde.
där gick dom upp på taket och Började spota på mig.
den dagen sa jag det till min mamma. och jag berätta allt om vad som hadde
hänt mig och sånt.
Sen på började dom en proses och det var riktigt jobbigt att gå i den
klassen. Sen bytte jag klass till slut så började jag i den klassen som jag
hadde en bra kompis till mig jag fick det mycket bättre. Lärarna där var
bra det gick bättre än när jag gick i den andra klassen. Jag hade glömt en
sak det var att jag gick i en specialklas en stund under dagen där jag fick
ganska bra hjälp jag till och fick några kompisar i min ålder.
en av dom var kompis till en kompis i klassen. Lärarna där var bra en av
dom lärde oss att rita och sånt mycket. Vi hade en del ämnen och teman där
jag fick ta och kanske skriva om hur nyår var eller hur ett lov har varit.
fördelen var att vi gjorde mycket och nak delen där var att jag inte lärde
mig en del saker som man skulle kunna Det året i årskursen. Jag gick på det
där stället nästan hela melanstadiet.
Högstadiet: i hög stadiet får man mer ansvar lärarna är ganska schysta.
Lärarna låter oss göra så mycket och ibland så är det så pressit man har så
mycket och göra.
ibland så är lektionerna så har vi kanske två prov i veckan och kanske så
måste man kanske man har så mycke att göra. Lektionerna var riktigt jobbiga
för att det kan vara så mycket att göra.
det sköna med rasterna är att man kanske snakar med kompisar och så.