Uppsatsämne: Mina skolår

Mina skolår.

Eleven har skrivit texten på dator För snart nio år sedan var jag på
väg till Bryggelie och min första skoldag. Jag kommer ihåg den fortfarande.
Jag hade en liten rutig skjorta på mig och vattenkammad mittbena som farfar
gjort på mig. Jag visste redan vilka som skulle gå i min klass, för vi hade
gått på dagis och sex års tillsammans allihop. Så när jag kom dit så
började jag prata med Andreas och Mackan och Pelle och Jens. Vi pratade om
vad som skulle hända och hur spännande och kul allting var. Vår fröken
hette Anita. Hon var den bästa fröken i världen tyckte jag, för hon var
verkligen snäll mot oss. Så kom vi att ropas upp, och bli indelade i olika
grupper. Det fanns gula, röda, blåa och gröna gruppen. Jag och Andreas
hamnade tillsammans i den blåa gruppen, Jens kom i den gula gruppen
tillsammans med Pelle, och Mackan hamnade i den gröna gruppen. Sen fick vi
faddrar också, dom var ett år äldre än oss och dom skulle ta hand om oss
under våran tid på skolan. Jag kommer ihåg också när vi fick våran första
matematik läxa, vi skulle väl göra fem tal eller något sånt, men sen nästa
dag när jag kom till skolan så hade Andreas redan gjort ut hela boken som
var på 40-50 sidor. Det har jag alltid förundrats över. Ganska snabbt blev
vi också indelade i grupper som vi umgicks med. Det var jag och Andreas och
Mackan i en grupp, Jens och Putte i en annan, men Pelle vet jag inte. Han
umgicks med oss ibland men inte så ofta. Hur som helst så var ju Mackan
rätt så liten så Jens och Putte gav sig på honom nästan varje rast, så då
blev jag sur på dom och gav igen. Det var alltid så, Mackan fick spö av
dom, och dom fick spö av mig. Och på fotbollen var det alltid jag och
Andreas ”mot rubb”, och vi vann alltid för vi var bäst. Första dagen i
tvåan var det något som var fel med mig. För det första hade jag inga
mockasiner, som man var tvungen att ha där och då sa min fröken Anita
”första dagen i tvåan och du har inga mockasiner, skäms!”. Så det gjorde
mig ledsen och sedan fick jag en oerhörd längtan efter min mamma. Jag blev
alldeles förtvivlad så jag rymde från skolan och sprang hem. Men det var
ingen hemma, dom hade alla åkt till jobbet och skolan. Då blev jag ännu mer
ledsen, så jag satte mig på ängen som var utanför mitt hus och grät. Men
rätt som det var kom en tant förbicyklande och hon stannade och undrade vad
det var som var felet. Jag berättade och hon erbjöd mig att följa med hem
till henne och ringa min mamma. Så jag följde med henne och allt gick bra
som tur var. Efter den dagen fick jag en mobil telefon, så jag kunde ringa
mamma själv om något liknande skulle hända igen. Jag tyckte det var kul att
gå i skolan på den tiden. Allt var liksom så nytt och spännande, man lärde
sig läsa, skriva och engelska hade vi redan från ettan. Det var en bra
skola Bryggelie, för det var mer som ett fritids där, vi hade teve spel,
datorer, leksaker, spel, lego, bandy hall, och framför allt det som gjorde
Bryggelie så speciellt, dom lagade sin egen mat! Det var den godaste maten
som fanns tyckte jag. Och eftersom vi var så få elever (vi var den andra
årskullen som gick där) så kunde man få det bra för alla elever
individuellt. Och juste vi alla hade kulor och hockey bilder kom jag på.
Anderas hade mest hockey bilder och finast, men jag hade mest och finast
kulor. En hel ryggsäck full hade jag som jag ”ärvt” av min bror. Och till
det hörde ju att jag var bäst på att spela kula också. Till exempel en
kille hade en dålig kula och jag hade en bra kula när vi spelade mot
varandra. Men trots att min var många gånger bättre så var det jag som var
tvungen att ha 5 träff på han, och han hade en träff på mig. Sen kommer jag
ihåg att jag och Jens, trots att vi slogs nästan varje dag, smög ofta in
tillsammans till lärarrummet och köket för att norpa kakor och tårta och
bakelser. Vi var riktiga smådjävlar och vi busade hela tiden. En sak vi
gjorde var att på natten smög vi upp på taket på skolan med hjälp av en
stege som målaren hade glömt kvar. Skolan höll nämligen på att målas om. Så
vi gick upp på taket och tog den vita målarfärgs burken och började måla
med varsin pensel för alla fönster och ner på vissa väggar. Sen fick vi
nog, så vi lyfte hela burken och kastade på en vägg så den blev helt vit
nästan. Sen sprang vi därifrån med målarfärg på händerna. Det var roliga
tider, för det hände inte så mycket även om man blev upptäckt när man
busade. Hur som helst, tiden gick och när vi slutade fyran så var det dags
för Anita att sluta som våran lärare. Vi fick en ny lärare som hette Maria-
Sara. Maria-Sara var mycket yngre än Anita, hon var kanske 25-30 år. Hon
var snäll hon också men vi var lite skeptiska mot henne i början för vi
saknade ju Anita, men efter ett tag så hade nog vi alla glömt Anita för
Maria-Sara var rolig och snäll. Allting var mer som lek i Bryggelie, även i
femman. Så jag gillade att gå till skolan, där var inget dåligt utan det
var ett kul ställe att träffa kompisarna på, och, kanske lite omedvetet
ibland, lära sig saker. Och nu när vi gick i femman så hade den klassen
över oss gått till Genhus, och den under oss också så det var vi femmor,
3orna, 2orna och 1orna. Men sen kom ju också tiden för oss att ta farväl av
Bryggelie och alla roliga stunder och all den goda maten. Vi fick börja i
Genhus allihop, eller ja, vi var ju inte så många i våran klass, bara sex
stycken, jag, Sofia, Mackan, Andreas, Jens och Pelle. I Genarp blev vi
blandade med dem frön Ljusdal skolan och någon enstaka elev från Blåbygd
skolan. Så nu blev vi en stor klass på kanske 25 elever eller vad vi var.
Vi var inte heller kompisar med dom från Ljusdal, förutom några som spelat
fotboll med oss. Och så var jag kompis med Pelle T för vi bodde grannar och
lekte mycket när vi var mindre. Så naturligtvis blev det konflikter mellan
oss från Bryggelie och dom från Ljusdal. Men efter några månader så kom vi
rätt bra överens allihop. Genarp hade ett annorlunda sätt att arbeta på än
var vi var vana vid, så det blev massa nytt för oss. Det var liksom mera
plugga och mindre lek här på Genarp än vad det var på Bryggelie. Men det
var nog bra, för nu vaknade vi till och förstod att nu måste vi jobba och
anstränga oss. Vi fick mycket mera läxor och det var hårdare jobb på
lektionerna som krävdes. Nästan alla lydde fröken Birgit till punkt och
pricka. Vi fick uppleva ämnena som vi som vi aldrig gjort förut, förr var
det mera lek inblandat i lektionerna, men nu var det bara arbeta hela tiden
och det var en helt ny sida av skolan vi fick se. Därför tror jag att vi
alla längtade tillbaka till Bryggelie, fast det fanns en viss disciplin och
ordning här som gjorde att vi ville stanna och lära oss mer. Det fanns en
massa nya övningar inom ämnena som vi aldrig förr prövat på, därför var det
nytt och spännande, och nyfikna som vi var ville vi upptäcka allt så det
var en annan positiv sak med att byta klass och skola. Man fick också nya
kompisar och det var en positiv sak. Innan första terminen i Genarp började
så åkte vi på klass resa. Det var en smart sak också för det gjorde att vi
blev lite kompisar med varandra i alla fall. Det var en kul upplevelse och
det förde oss närmare varandra. Tiden gick och vi började sjuan. Nu var vi
verkligen som en klass och inte som uppdelade och ovänner. Nu var det vi
mot lärarna. Vi var rent ut sagt förjävliga. Vi skolkade från lektioner,
uppträdde dåligt mot alla, gjorde aldrig läxorna, jobbade inte på
lektionerna, och om någon lärare började ett tjafs med någon elev så fick
han eller hon med hela klassen att göra. Vi hade nog den bästa
sammanhållningen i våran klass då på höst terminen i sjuan. Haha jag kommer
ihåg att våra föräldrar fick komma till skolan och vara med oss på våra
lektioner, två stycken om dagen, varje dag så var det under några veckors
tid. Dom tiderna var hur roliga som helst för man kunde göra lite hur man
ville, men dom var inte så bra för oss. Vi var i trots ålderns högsta
blomningsfas. En tjej från våran klass bytte skola bara för att vi var så
stökiga och bråkiga. Lärarna försökte verkligen med nästan alla medel att
få det att fungera i våran klass. Tillslut satte man in han som förändrade
allt, Dahlen. Dahlen var stor som ett hus, kraftig och sträng. Han
tolererade inte det vi höll på med och det visade han. På samma sätt visade
vi att vi inte tänkte bli uppläxade av honom. Han skrev och gormade och
domderade på våra lektioner med det gjorde inte saken bättre, vi blev bara
mer taggade på att föra oväsen och jävlas med alla. Men till sist tog
Dahlens tålamod slut och han exploderade under varje lektion som vi
uppförde oss illa på. Han var verkligen boss över våran klass nu och han
hade oss i ett järngrepp. Tillslut lydde vi hans mista vink och vi blev en
lugn klass lagom till början av åttan. Höst terminen på åttan var nog den
bästa terminen i våran klass historia. Jag tror nästan alla hade relativt
bra betyg om man jämför med vad vi skulle ha haft om vi fortsatt som i
början av sjuan. Sen i åttan vann vi Helges kupp, fotbollskuppen på skolan,
så vi fick tårta och det blev vi verkligen glada över. Sen har väl våran
klass rullat på stabilt ända sens dess. Nu är det ju sista terminen i nian,
sista terminen i grundskolan. Sen kommer gymnasiet. Om jag fick välja
skulle jag vilja att alla gick typ fem år till i grundskolan och sen börjar
jobba direkt. Men så är det inte. Nu måste jag gå i gymnasiet. Byta klass
och skola ännu en gång. Så vem vet kanske kommer det en fortsättning på den
här berättelsen när jag gått ut gymnasiet och högskolan? Det är mycket
möjligt. Just nu känns det som om ingenting är som det ska. Den bästa tiden
av min skolgång var nog från ettan till femman och från sexan till nu.
Allting har varit bra på sitt sätt. Mjuk start med mycket lek och spel, för
att sen fortsätta till en mer arbetsbaserad vardags miljö. Och nu går jag
vidare ännu ett snäpp, in till en ännu mer arbetsinriktad skolgång i tre år
till. Mycket mera plugga och mycket mera arbeta på lektionerna. Vi får se
hur det går, förhoppningsvis går det bra. Men man ska inte tänka på det för
mycket, man ska ta en sak i sänder. Just nu är det fredag, nu ska man ha
kul och inte bekymra sig. Hopps du tyckte det var en bra uppsats det här
för nu har jag inget mer att skriva förutom trevlig helg..

Jodå, den var bra. Och lång….. Du är duktig på att skriva, men det
finns en del att gnälla på här, tyvärr. Styckeindelningen har Du glömt bort
och stavningen brister ibland, framförallt skriver du isär ord. Annars helt
OK. Betyg: G