Uppsatsämne: Mina skolår

Inskannad version

MINA SKOLÅR

Jag går nu i nian och jag har precis lämnat in min gymnasieansökan. I höst
är det dags att byta skola igen. Det är svårt att tänka sig att jag redan
har gått nästan nio år i skolan, det är helt otroligt. Det känns som att
det inte alls var länge sedan som jag började grundskolan och nu ska jag
strax gå ut den.

Jag kan fort farande komma ihåg första skoldagen. Jag och min kompis Laura
stod där på tomten i våra fina klänningar och våra stora skolväskor redo
att börja skolan. Jag var bara sex år, skulle snart fylla sju, men ändå
kände jag mig jätte gammal. När vi kom till skolgården träffade vi alla dom
andra nervösa barnen som också stod förväntansfulla och väntade på att få
börja i skolan. Jag kände igen några som hade gått på samma dagis och några
som bodde på samma gård som mig, men det var ganska många nya ansikten
också. Sedan kom fröken ut på skolgården och plingade i klockan då fick
alla barnen och deras föräldrar kliva in i klassrummet. När alla hade satt
sig ner och tystnat började min nya skolfröken Lena att presentera sig
inför klassen. Sedan var det dags för upprop. Det första namnet som hördes
var mitt. Jag blev genast alldeles röd i ansiktet, men jag svarade ändå med
en väldigt tyst och pipig röst. När alla var uppropade fick vi gå hem.

Andra dagen i skolan var också ganska läskig, då fick man inte ha med sig
någon förälder. Första veckan i skolan så lekte vi ganska mycket namnlekar
och andra lekar för att försöka lära känna varandra. Efter varje skoldag
gick jag till fritiset, dit gick nästan alla på lågstadiet. Att äta i
matsalen var en ganska skrämmande upplevelse eftersom vi delade, matsal med
några från högstadiet. Jag kommer ihåg när vi skulle lära oss skriva, det
var jätte roligt att måla bokstäver på tavlan med vatten.

Andra året i skolan var lite annorlunda, då började det folk som var yngre
i samma klass. Det var ganska skönt att inte var yngst längre. I tvåan fick
vi börja lära oss engelska, det var jätte kul och spännande. Vi fick också
börja att vara med i kören tillsammans med mellan- och högstadieelever. En
annan rolig sak man fick göra var att pröva på att spela fyra olika
instrument.

I trean kände man sig mycket äldre eftersom man var äldst av alla på
lågstadiet. Jag slutade att gå på fritis och började att gå till
fritidsgården där det bara var en massa mellan- och högstadieelever. I
tredje klass var man också tillräckligt gammal för att stå i maten
tillsammans med en i nian. De var faktiskt ganska läskigt i början, men
efter ett tag blev det roligare och det var många som ville stå där
frivilligt.

Efter trean skulle man ju börja på mellanstadiet. Min syster föreslog att
jag skulle prova in till en musikklass. Det gjorde jag också och jag kom
in. Så efter trean var det dags att säga adjö till alla kompisarna och byta
skola.

Att börja fyran var också läskigt eftersom det var en helt ny skola. Nu
kände jag inte heller alls så många. Dom första dagarna ägnade vi åt att
leka namnlekar. Vi åkte också iväg på en liten klassresa i några dagar för
att försöka lära känna varandra. Alla hade jätte roligt och dom flesta
skaffade några nya kompisar. Min fröken som jag hade på mellanstadiet hade
stora problem med migrän, men hon försökte orka med att vara i skolan så
gott hon kunde.

Men i femman derimot så fick hon mycket större besvär med migränen. Hon var
nästan aldrig i skolan så vi fick ha olika vikarier hela tiden. Det var
ganska jobbigt för oss, särskilt eftersom en del av dom lärarna vi fick
inte alls var särskit bra. Där för lärde jag mig inte riktigt så mycket i
femte klass.

I sexan blev min fröken mycket bättre och var nästan aldrig hemma från
skolan längre. Nu blev det lite mer att göra i skolan. Vi började också med
prov. Alla vi i klassen kände varandra så bra nu så vi började göra små
grupperingar. Vi hade väldigt många konflikter, så vi fick börja ha
”kompissamtal”. Då satt alla i en ring och först fick alla berätta om någon
hade varit dum mot en under veckan. Sedan fick man säga om man tyckte att
man själv gjort något taskigt. Det var ofta väldigt många som var sura på
varandra fram och tillbaka. En del kände för att prata ut om det inför hela
klassen, medans andra ville lösa det enskilt. Det var ett väldigt bra sätt
för att få klassen att hålla sams. I slutet av terminen åkte vi också på en
klassresa. efter att jag hade gått tre år i musikklass hade jag tröttnatt
väldigt mycket. Att sjunga varenda dag i skolan var bara tråkigt tyckte
jag. Jag bestämde mig för att sluta i musikklass. Jag sökte till
Råbyholmsskolan eftersom jag bodde så nära.
Så när sjuan startade var det dags att byta skola igen och börja i
Råbyholmsskolan. Det var nästan mest mest läskigt av alla andra gånger jag
bytt skola eftersom jag nästan inte kände någon. Alla andra hade redan sina
kompisar från mellan|stadiet, men inte jag. Det var faktiskt väldigt svårt
att hitta nya kompisar. Nu på högstadiet var det alldeles nytt men NO och
SO. dom ämnena hade jag aldrig haft förut. Nu var det också mycket mera
prov

Åttan var nästan lika dan som sjuan, förutom att det här året skulle man
börja få betyg. Det var något som var väldigt spännande. En annan sak som
oxå var annorlunda var att i matten delades vi upp i tre olika grupper
efter svårighetsgrad.

Nian var en ganska så stor skillnad alla lärare förväntar sig mycket mer av
en nu. Det är mycket svårare och mycket mera läxor. Dessutom är det en
massa nervositet inför att välja gymnasielinje som tynger tankarna ännu
mera. Det är ett väldigt stort och svårt beslut att ta. Förutom allt
skolarbete och all beslutsångest inför gymnasiet så har man ju nationella
proven, det gör en helt slut i hjärnan.

**Men nu är det alldeles snart dags att sluta grundskolan och börja
gymnasiet. Då får jag ännu en gång komma till en helt ny skola med en massa
okända personer. Men i livet sker det många förändringar så det är bara att
vänja sig.

**Jag har gått nio långa år i skolan och lärt mig mycket med viktiga saker
som jag kommer att ha stor användning för i framtiden.

Inskannad version

Mina skolår
Om jag noggrant tänker efter så minns jag väldigt mycket om lågstadiet och
mellanstadiet.

Det hela började när jag började ettan. Jag var jätte duktig i skolan när
jag var liten. Men jag hade ett litet ”misstag” i mig. Min svenska var
jätte dålig. Jag kunde inte tala ordentligt. Jag var skraj att om jag sa
nåt fel skulle folk antingen skratta eller rätta till mig sedan skratta.

Jag hann bara gå i den skolan i två månader, om jag minns rätt, för att
sedan skickas till en skola där jag kunde träna på min svenska. Det värsta
med den nya skolan var att jag fick gå upp tidigar en vanligt för att hinna
med bussen!
Att åka buss tyckte jag inte var kul alls. Men att hinna med bussen var
enkelt, för den stannade runt hörnet av pensioners|huset, som låg trettio
meter bort ifrån mitt hus. När jag satte på mig skorna för att springa ut
till bussen saktade jag ner ett tag. Jag fick en grumlig känsla i magen som
typ sa till: ”det här blir roligt trots allt”. Jag satte mig på bussen och
åkte nu till min nya skola.

När vi fram i bussen, stod en lärare utanför som sökte efter mig. Minns
inte hur hon visste att jag var rätta personen. Hon tog i alla fall tag i
mig och sa:
– Hej, jag heter Miriam och är din ny lärare, välkommen till Dal skolan.
Vi gick till ett klassrum och jag fick träffa flera personer. Dom flesta
bodde vid mitt område.
När skoldagen var slut åkte jag tillbaka med samma vita buss och samma
chaufför.
När jag kom hem lade jag mig på golvet, stoppade ner handen i väskan och
plockade fram ett svensk häfte. Jag började både att skriva och läsa det
jag skrivit.

Varje dag var en likadan dag för mig. Jag vaknar upp, hoppa ur sängen in i
duschen och sedan ut, tar på mig kläder äter frukost och går.

Efter sex månader i samma skola, blev min svenska mycket bättre jag kunde
läsa och skriva som alla andra barn. Jag skickades tillbaka till Rudeskolan
lagom till tvåan. Men nu vågade jag prata mer öppet och helhjärtat. Mina
dagar från lågstadit var i och försig likadana, varje dag.

För varje år som gick blev min svenska mycket starkare. Jag tyckte/tycker
om att prata med personer som man måste rätta för vissa ord. Det gjorde att
jag kände mig bättre. Det som gjorde mig unik då till skillnad från nu är
att jag alltid öppen, glad, rolig och självständig.

En dag så skulle vi cykla till en sjö ganska långt från skolan och alla
längtade, men inte jag. Jag kunde tyvärr inte cykla. I skolan lärde och
hjälpte min lärare till och hemma så var det pappa.
”Det härliga med skolan är vännerna och läraren” Det borde dom flesta
nämna, men antingen så glömmer dom eller så vill dom inte skriva det. Jag
var alltid pigg och glad i skolan.

När jag började sjuan var det inte alls lika som från tvåan till sexan.
Skolan låg precis bakom mitt hus (Stibboskolan) och jag kunde gå hemifrån
när det bara var två minuter kvar. Ändå så kom jag aldri försent.

I början var jag den bästa eleven i sjuan.
Kom alltid i tid, gjord läxorna och lyssnade på lärarna. Medans tiden gick,
började jag få samtal om att jag bråkat eller pratat för mycket i skolan.
Men det var en engång ett missförstånd.
Dom hade blandat ihop mig med en annan elev (inga namn nämns).

När vi engång hade bildlektion så kom ”den” elev sent kanske tio minuter.
Läraren blev förbaskad och tog ut ilskan över alla andra.
– Ni är så jäkla dåligt uppfostrade, sade hon.
Jag blev så arg att jag ställde mig upp och skrek tillbaka och fick tyst på
henne. Killarna i rummet höll med mig om orden jag skrek, och började
klappa. Hon skickade ut oss.

Från den dagen bestämde jag mig att byta skola. Och det gjorde jag. Jag
byte till Avby skolan och redan under första dagen fick jag göra ett Ma-
test.
Efter det fick jag följa efter Henke P. och Kalle T. på en rundtur i
skolan.
Dom förklarade meningen med vad ”B” salarna stod för och vissade mig vart
jag skulle kolla.

Jag fick tillbaka Ma-testet och vart inte nöjd. Jag märkte att eleverna i
min klass låg på en bättre och högre IQ-nivå.
Dom var bra på allt.

När jag fick betygen i åttan blev jag inte glad. Sedan den dagen bestämde
jag mig att bli bättre. I nian började jag dagen med att hålla i en bok,
och avsluta med en bok.

Om inte arbete funnits i denna skola som jag går i nu, hade jag läggat
efter ganska mycket. I nian har vi haft mindre test/prov men mera
avancerade ord, tal & uppgifter.
”Och här sitter jag och gör Nationella|provet, som jag hoppas helhjärtad
klara av/lyckas med.”
Resten av historian och framtiden förtäljer vi inte.
SLUT!

Inskannad version

Mina skol år

Jag kommer fortfarande i håg min första skoldag. Jag hade fortfarande med
mig min bästa kompis Fredrik Holmin. Vi hade börjat dagis till sammans och
nu börjar vi skolan tillsammans.
Min pappa var med mig, alla barn och vuxna satte ner sig i en mysig ring.
och presenterade sig för varandra. Jag var stolt över att börja skolan. Det
var nu jag trodde att förändringen var från ”barn till vuxen”, men det jag
inte visste var att det var en lång väg kvar.
Efter ca två månader insåg jag att det enda vi gjorde var leka leka leka. I
bland på rasterna satt jag och tittade hur sexorna hade det de var stora
starka och mäktiga. Men jag höll mig på mina avstånd så att de inte tog
mina kulor. Det var verkligen en dröm att bli lika stora som killarna i
sexan och ha de där ”välutrustade” tjejerna runt sig.
När jag började tvån insåg jag att det blev tråkigare vi fick läsa och
planera mer och leka mindre, Men det var nånting nytt det var att vi fick
lära oss simma.
I tre månader träffades vi varje tisdag morgon och åkte till
finnbyberg|simhall för att lära oss simma. Mina klass kompisar retade mig
mycke i simhallen för jag lärde mig aldrig att simma förs än trean. Nu har
det gått två likadana år och man inskott av ”har” från läraren? har
fått lära sig skriva med små bokstäver läsa små böcker. Det var nu
skilnaden kom i Årskurs fyra då man fick ta mer ansvar för sitt jobb. Man
fick en planering varje vecka och den skulle vara färdig och lämnas in
annars brukade vi få en dålig vecko raport, som vi skulle ta hem och visa
föreldrarna. På rasterna var det inge mer lek, Man skulle vara ”poppis”
bland tjejerna och spela bandy på rasterna. Det roliga hände på vintrarna
då spelade vi bandy som det vore ishocky, vi tacklades och hade skoj bråk
men i bland så kom sexorna i bakhåll och attackerade oss fyror det var som
andra värdskriget där ute med snöbollar de slog, mulade och la snö innan
för tröjan på oss. Vi sprang gråtande till expedisionen och ”tjalla” på
sexorna. Men det verkade inte som om de brydde sig för de skratta mest när
de fick skäll.
Min dröm hade gått i upp fyllelse och jag har börjat sexan. Nu var det
våran tur att ”härska” skolan. Vi var störst starkast och Mäktigast ingen
vågade mucka gräl med oss sexor. Jag hade lärt mig läsa flytande svenska
och nästan flytande Engelska. Vi började gå på disko använda deodorant. Men
vi hade inte så kul som sexorna hade för sex år sen. Nu började de stora
svåra proven dyka upp. Men tiden gick fort och jag började sjuan.

Det hände aldrig någånting specielt i sjuan utam att man tog ännu ett
trapsteg i den stora ”lärdomstrappan”. Man började också i en ny klass fick
nya vänner. När det börja hända saker var i åttan. Vi fick våra betyg.
Jag tror nog att jag aldrig tog tag i skolarbetet ordentligt, så jag fick
inte så bra betyg i åttan.
Mamma funderade på att få mig byta till en annan skola, men jag ville inte
byta till slut gick jag med på förslaget och i början av nian böt jag skola
från gudmunde till Hallbo skolan.

Det var lite svårt i början att byta skola efter som att jag kände ingen
och man undrade om man skulle få bra lärare eller kompisar. Det var mycket
man undra. Nu när jag ser hur stora sexorna är så förstår jag inte att de
var så stora en gång i tiden i mina ögon. Om jag ska utvärder om vad jag
har lärt mig mycke av under de här nio åren är att ta eget ansvar!

Inskannad version

Mina nio skolår
Jag började ettan på Lagerdalskolan i Åkerljunga Jag var hemskt nervös,
både min mamma och pappa var med mig.
Dom flesta i min klass kände jag redan från lekis. Min bror gick också på
den här skolan, han gick i fyran. Min första lärare hette Dagny lind, hon
var mycket sträng. alla pojkar som var busiga tog hon i nacken och släp|ade
iväg dom för en pratstund. Hon rörde aldrig flickorna.
Jag och en vän, ”Måns”, kom nästan alltid försent till lektionerna för
text saknas betydde hjälp mig. så vi gick omkring och skrek help you till
vararndra varje gång vi ramlade. I fyran fick vi en ny lärare som hette
Kristina rapp, det var min brors gamla lärare och hon var mycket snäll. Vi
i klassen hade planerat att åka på skolresa till ängarö i sexan. Samma
ställe som min bror hade åkt till när han gick i sexan. Det är en liten ö i
Grummelstas skärgård.
På ängarö hade vi det bra, vi sov fyra stycken i varje stuga, jag sov i
samma stuga som Fredrik, Peter och Måns. Vi var på ängarö en vecka

Inskannad version

Mina nio skolår
Att gå i skolan är inte alltid så lätt, och när man tänker tillbaka på
tidigare skol|år kryllar det av svåra stunder. Utskällningar man fått,
läxor man gjort och inte gjort, prov man fått bra och dåligt på, lärare man
tyckt om och lärare man inte tyckt om. Men trots alla dessa händelser har
jag alltid trivts bra och alltid velat fortsätta. Jag skall nu försöka
sammanfatta alla mina nio år i grundskolan. Med alla dessa minnen man har,
är det ingen lätt uppgift, men jag skall göra så gott jag kan.
Mitt första skolår.
Den första dan började med ett upprop i klassen. Jag satt i min aldeles
förstora bänk och väntade nervöst på att fröken skulle säga mitt namn.
– Martin Hansson!
– Ja, det är jag, lyckades jag stamma fram.
– Välkommen till skolan Martin. Jag tror säkert att du skall trivas.
– Säkert, svarade jag och tänkte med rysningar tillbaka på mina tidigare år
i lekskolan. Dessa hade slutat med att jag så gott som blivit avstängd från
all undervisning. Nåja, även en hemsk dag som denna hade ju ett slut, och
jag somnade mycket trött, men väldigt lycklig den kvällen.
Nästa dag började med att jag så när försov mig. Hursomhelst så kom jag i
tid iallafall och det var med stor spänning jag såg fram mot dagen. Efter
skolan gick jag hem med mina två vänner Henrik och Laban. Jag berättade hur
bra jag trevs och dom höll med. Allting var alltså frid och fröjd kan man
tro. Det är helt fel. Jag var liten, rädd och hade dessutom problem med
vikten, eller kort sagt: jag var smällfet. Det var därför ingen överdrift
att kalla mig mobbad. Framför allt var det två pojkar i klassen (som nu
tillhör mina närmsta vänner) vid namn Simon och Magnus som retade och
ibland slog mig. Så även om jag inte hade något emot vare sig fröken eller
under visning var livet alltså ingen dans på rosor. Trots dessa problem
gick jag igenom första klass utan några större problem.
Mitt andra skolår.
Mitt andra skolår började som det förra slutade. Inte direkt bekymmerslöst
och utan att vara problematiskt. Jag började hitta fler vänner och fick
dessutom vara att spela fotboll på rasterna. I första klass fick vi en ny
kille i klassen som började hjälpa till när de andra bråkade med mig. Detta
gjorde att jag fick bättre självförtroende och livet började gå lite
lättare. I övrigt var det andra skolåret precis som det första.
Mitt tredje skolår
Nu börjar en svart (men rolig) period i mitt liv. Det började med att en
kille i klassen, Mårten, började i samma fotbollslag som jag. Vänskap
uppstod genast och jag fick min första riktiga bästis. Vi hängde ihop
överallt och gjorde allting tillsammans. Åt, sov, slogs, läste läxor m.m.
Skolan började nu gå jättebra samtidigt som jag fick en rolig fritid. Jag
och Mårten startade IBK (Internationella busklubben) och gjorde en mängd
oskyldiga hyss, som sedan övergick till allvarliga saker. Nu fick vi en
stämpel som bråkmakare, värstingar och slagskämpar. Detta ledde till stora
problem i skolan och förtvivlade föräldrar. Men i slutet av trean flyttade
Mårten och IBK splittrades. Detta ledde till nya sysselsättnings|problem
som jag löste genomatt börja träna fotboll ursinnigt. Hur|somhelst var
trean slut och efter sommarlovet väntade mellanstadiet.
Mina år på mellanstadiet
På mellanstadiet fickvien jättebra magister som hette Lars Ove Karlsson.
Han gjorde folk av mig och jag slutade bråka. Istället läste jag läxor
eller spelade fotboll. Iochmed att jag tränade så hårt, samtidigt som jag
växte upp till en av de längsta i klassen, var snart allt fett borta och
fick jag en idrotts|manskropp. Detta betydde mycket för mitt
självförtroende. Jag såg mig inte längre som sämst på allt. Det var även
under mellanstadie|tiden som flickor började komma in i bilden. Som sagt
det var en väldigt rolig och nyttig tid. Mycket beroende på en viss
magister.
Högstadietiden
Under högstadietiden flummade många av mina vänner ut och började röka och
dricka. Jag klarade mig dock tack vare fotbollen. Skolan gick bra och jag
hittade många nya vänner. Tro nu inte bara att allting var bra. Nejdå! Jag
har alltid haft problem med mitt något för hetsiga humör, och jag har nog
haft mina kontroverser med lärarna. I åttonde klass fick jag också ett nytt
intresse, teater. Jag fick spela kung Herodes i skolans julspel. Detta var
en upplevelse. Tyvärr blev jag sjuk, så jag kunde bara genomföra en enda
föreställning. Det blir inget julspel för oss i år, men jag hoppas att vi
kan få göra något annat, påskspel tillexempel. Somsagt, även om
högstadietiden varit den klart jobbigaste delen av skolan, har det även
varit den roligaste. Jag hoppas att alla barn någon gång kommer att få
möjligheten att gå i skolan. Den består av mer än bara böcker och läxor.
P.S. Jag är inget gullebarn. D.S
SLUT

Inskannad version

Mina nio år.

Jag ska nu berätta om mina förnärvarande nio år i den svenska skolan.
Det som jag mest kommer i håg av lågstadiet är den första dagen, då allt
var nytt en egen bänk, nya fröknar och framförallt klasskamraterna, som jag
har kvar några än i dag. Våran skola hette Klockängsskolan och bestod av
tre klasser ett:an, två:an och slutligen tre:an.
Våra fröknar hette Elsa och Margareta. De var oerhört snälla båda två, men
jag tyckte bäst om Elsa, hon var tjock, rund och var nästan alltid glad.
Elsa hade vi i bl.a Svenska, bild och Geografi, medan vi hade Margareta i
de andra ämnena.
Vi hade också en ”mattant” som hette Ritva, hon verkade äldre än skolan,
men ingen visste igentligen hennes exakta ålder. I vilket fall som helst
hörde hon väldigt dåligt, så hon lade alltid upp för mycket mat, om man bad
om lite, och tvärt om. Matsalen låg i korridoren och maten lades upp från
en rull vagn.
Treorna fick brickor för att äta sin mat på sina bänkar, det hela var
igentligen ganska primitivt.
Skoldagarna på lågstadiet var korta, tycker man nu, men då gnällde man
mycket över om man slutade kl: två.
Den första läxan som jag kommer i håg var att klippa ut boksteverna A och
ett litet a ur tidningen. Mitt favoritämne var på den tiden roliga timmen
som vi hade på fredagar, den gick ut på att den som ville fick gå fram till
katedern och t.ex. berätta en rolig historia.
På fredagarna hade vi också gymnastik, vi fick då skjuts av ”Bullen” till
gläntans gymnastik|sal; vi tyckte att det var förnedrande att vi skulle
vara i deras sal, att vi inte hade en egen. Annars tyckte jag att skolan
var ganska kul då. Övergången till mellan stadiet tyckte vi var mycket
svår, eftersom hela vår klass skulle splittras. Vi fick alla skriva ned på
en papperslapp fyra personer man ville ha kvar; sen var det bara att
hoppas; jag fick bara en. Men jag har en desto roligare klass nu.
När vi sedan flyttades över till Lotofta skolan för att börja i fyr:an,
fick vi en ny lärare, vars namn var Emma Svensson. Skolan där var
egentligen ganska lik Klockängsskolan, bara att den här var så oerhört
mycket större. Lektionern var ganska lika som på lågstadiet, bara att
roliga timmen var borta.
Emma fick vi inte ha kvar ända till sex:an, därför att hon hade gått och
blivit med barn. Och inte med vem som helst utan med Elsas (min förra
frökens) son Jens. tror jag han hette.
Så vi var tvungna att byta fröken det sista året mot två nya. De hette
Berit och Inger. Och var betydligt strängare än våran omtyckta Emma.
Vi var nu bl.a tvungna att hålla föredrag, mitt första handlade om
Kapstaden. Två positiva saker som jag tyckte var bra var att vi spelade
teatern: Grease och åkte till Grinnö i tre dagar, det gjorde att vi i
klassen lärde känna varandra bättre, som var bra nu, när vi skulle upp i
högstadiet.
De största förändringarna från mellan- och högstadiet var ju förståss att
man inte hade några egna klassrum med egna bänkar. Det kändes så annorlunda
att ha alla böckerna i ett skåp i stället. En annan sak var alla
klassrummen, som man skulle försöka hitta, men det var ju iochförsig inget
större problem med mig, eftersom jag hade två stora systrar som gick i 2:a
och 3:e ring.
Nästan alltid, när man var och virrade i helt fel korridor, kom de som en
vägvisare och visade en vägen.
Sju:an var förståss mer ansträngande än sexan, med alla dessa nya ämnena.
Sju:an blev ju igentligen lättare än vanligt, eftersom det blev fem veckors
strejk på höst terminen. Det gjorde att hela det skolåret gick fortare.
Åttan var betydligt svårare än sju:an, eftersom man var tvungen att tänka
på de första betygen, man var nu tvungen att göra sina läxor ordentligt.
När jag sedan fick mina första betyg, blev det en shock. visserligen hade
lärarna sagt att man nästan alltid får lägre betyg än vad man trott, men
inte så låga. Jag skärpte mig sedan radikalt hela vårterminen och
resultatet blev därefter; jag höjde mitt betyg med fem-sex steg på
betygsskalan, vilket gjorde att jag kände mig motiverad att börja i nian.
Jag har ju ioförsig bara gått någon månad i nian nu, men vi har hunnit med
en klassresa till Groland på fyra dagar.
Sedan har jag praoat i en sport|affär i två veckor, vilket var bra,
eftersom jag nu vet vilket jobb jag inte ska ta.

Inskannad version

Mina nio skolår

Det började en solig augusti|dag 1983. Skolgården var full av människor.
Elever, både nya och gamla, föräldrar och syskon. Det pirrade i magen. Just
den dagen var min första dag i skolan. Vi träffade fröken och hade upprop.
Tiden gick fort. Vi lärde oss att läsa, skriva och räkna. Man var alltid
entusiastisk till att lära sig mer. Man ville att det skulle gå fortare.
Skolan varnästan ett himelrike.
Första året gick och tvåan började. Varje morgon gick jag tillsammans med
Staffan, Klara och Lasse till skolan. Vi var de enda som kom uppifrån
berget. På vägen till skolan hämtade vi Helena. Vi hade alltid roligt och
skrattade och pratade. Tiden bara flög i väg. Och så en dag flög den
alldeles för fort för att vi skulle kunna följa med.
Vi kom där gående som vanligt, skrattande och pratande, och ringde på
Helenas dörr. Kristina öppnade. – Nej men! Klockan är två minter i åtta! Du
får förstå vilken fart vi fick. Vi hann inte. Det var en skam att komma in
i klassrummet försent.
Vissa dagar, förmiddagarna vanligtvis, hade vi en annan lärare. Vi hade
musik med henne. I klassrummet stod en orgel. En gammal en. Birgitta, som
hon hette, spelade och vi sjöng. En dag sprack ena trampan. Det utlöste ett
våldsamt fnitter och sen var det slut med de sångtimmarna. VI blev glada,
vi tyckte inte om dem.
Åren gick fort. Fyran.
Den nya årskursen innebar nytt stadium och ny lärare. Vi tyckte inte om
henne. Hon var så annorlunda. Hon hade ett temprament som över gick alla
andras. Tände man på stubinen, så fick man bråttom att springa undan. Det
brann fort.
Vid ett tillfälle hade hon ställt sig och hoppat framme vid katedern.
Tårarna hade sprutat och hon hade skrikit åt oss. Men, tände man på så fick
man skylla sig själv. Hon hade väl ovanligt korta nerver, eller något
liknande.
Hon var konstig på andra sätt också. Hon läste högt för oss en gång i
veckan. Hon valde sådana lustiga böcker. En gång, läste hon en bok om en
nalle. Det var svårt att låta bli att skratta. Ända sättet var att titta
ner i bänken. När man sedan tittade upp, satt hon där framme och grät.
Tårarna verkligen rann. Då var det fullständigt omöjligt att låta bli.
Skrattet välde ut i massomfång.
Vi hade ofta vikarier i mellanstadiet, för Ingrid åkte på en massa olika
kurser. Det är två jag speciellt kommer ihåg.
Lotta. Hon kunde inte hålla ordning på oss. Alla gjorde som de ville. Ingen
brydde sig om vad hon sa. Vi hade matte-prov den veckan. Det var höjden. Vi
jamförde öppet vad vi skrivit. (Det säger ganska mycket, för igrund och
botten var vi en mycket ordentlig klass.) Gissa vilket högt medel vi fick!
Sen var det en annan. Jag kommer inte ihåg hans namn, men hans sätt. När vi
var ute i korridoren och han ville ha inossi klassrummet, och vi gick för
sakta ropade han: Aller! Aller! Det var ingen av oss som förstod vad det
betydde, men vi hade ju våra små aningar. Under en lektion diskuterade Saga
och Madeleine lite diskret vad klockan var. Han blev vansinnig och drämde
en tjock bok i bänken några få millimetrar från Maddes fingrar. Det fick
oss inte att tycka bättre om honom.
Mellan stadiet gick fort liksom lågstadiet. Avslutnings dagen kom och gick.
Det känndes tomt under det sommar lovet. Allt skulle bli så annorlunda nu,
när vi började sjuan. Vi grät inte den där sista dagen. Inte jag i alla
fall. Det fanns ingen anledning till det.
Första veckan i sjuan var konstig. Nya lärare, nya utrymmen och nya lärare.
Niorna var stora. Jag måste erkänna att jag kände mig lite liten. Rektorn
pratade om att börja studera NU. Att det skulle vara försent sedan. Det har
han gjort sedan dess. – Börja plugga NU! I nian är det försent, sa han i
åttan. – Börja plugga nu. På vårterminen är det försent. Det sa han nu, och
i början av vår terminen kommer han säga: – Börja plugga nu. Efter
påsk|lovet är det försent. Han har lite svårt för att bestämma sig våran
rektor.
I sjuan var det mest repetition, men i åttan blev det jobbigt. Alla prov,
alla arbeten och allt annat som skulle göras. Det var tungt. Det gick
långsamt. Betygen kom. Du för|står inte hur nervös jag var. Men vi klarade
det med. Vi bytte lärare, det hände nya saker, och det var tur det, för
annars hade vi till slut sett ut som gamla mossiga gubbar. Vi hade en
speciellt ljus punkt i åttan. Luciatåget. Jag vet inte hur många
franskalektioner vi missade.
Tiden gick och så gjorde åttan med. Efter ett slitsamt sommarlov började
nian. Jag förstod inte. Det hade gått så rysligt fort alltihop. Jag kan
inte säga att jag kände mig överdrivet stor. Tiden gick, men jag tror inte
vi hade hängt med. Jag fick ingen riktig kick nu i nian. Allt kom bara
flygande övermig. Allt på en gång. Jag är här nu, men snart inte. Vi slutar
snart. Nian alltså.

Inskannad version

Mina nio skolår
lågstadiet
Jag minns mycket väl det året Jag börja skolan. Det pirrade i magen och Jag
var närvös. Men Jag tyckte att det skulle bli kul. Jag kännde några i
klassen men inte alla. Fröken var snäll och Jag trivdes i min klass.

En dag i skolan skulle vi ut och titta på natturen. Vi samlades i
klassrumet på morgonen och sen gick vi ut i skogen. Vi tittade på djur som
fanns och naturen. Vår fröken hette Anna och hon hade tagit med sig ett
storm kök för vi skulle koka barr sopa. Det smakade inge gott alls, men som
tur var hade Jag tagit med mig egen matsäck att äta.
mellanstadiet
En gång åkte vi iväg med klassen på en över nattning. Kaj min lärare hade
bestämt att vi skulle åka buss men det var så Jobbigt att åka buss ut till
Rirsta, så en del fick skjus av sinna föräldrar blandannat Jag. När vi kom
fram var det ett stort vit hus vi skulle bo i. Senare på kvällen grillade
vi korv och det var gott. Efter maten sprang vi upp i skogen för att titta
runt lite. Plötsligt tyckte Jag att Jag såg nogot 20 meter framför oss. En
älg skrek Jag och sprang allt vad jag hade ner mot huset och efter kom dom
andra i 120km/tim. Varför sprang du, det står en älg uppe i skogen, det var
ingen älg. Pojkarna gick upp för att titta och kom tillbaka skrattan|de.
Det var ingen älg det var en stubbe. Pinsamt tänkte Jag för mig själv men
tänkte inte mer på det. Senare när vi skulle gå och lägga oss så ville inte
pojkarna släcka lampan så vi låg och prata hella natten för 5 st av
grabbarna skulle upp och fiska kl 500 på morgonen i en sjö som inte fans.
På efter middagen åkte vi tillbaka hem. I 6:an var vi klass resa. Vi skulle
cyckla dresin och åka fors räning i Bjuvl|and. Vi åkte sent på kvällen från
Villeby och kom fram nogon gång runt 1000 på förmiddagen nästa morgon där
vi skulle träffa en ledare. Vi skulle cyckla ca 1 mil. När vi kom fram så
pakade vi upp tälten och dom andra sakerna och la dom på en bestämd plats.
Efter någon timme frågade Lena vår lärare vems sovsäck som hade ramlat i
vattnet. Självklart så va det Ju min helt genomsur. Och vi som skulle sova
i tält. Som tur var så fick Jag låna Ralfs´ sovsack för han hade en extra.
I tält sov vi i 4 dagar 5 dagen cycklade vi tillbaka för att åka forsräning
och det var jätte skoj

Det var i 6:an våran fröken hade fått besked från en läkare att hon hade
fått tennis arm så hon blev sjukskriven, en hel termin var hon borta. Men
vi fick en vikarie som hette Robert och han var jätte snäll. Bortsätt från
allt han lärde oss fnom alla ämnen, så var det trix och historier och en
massa mer saker. Han berättade också att han spelade i ett musik band. En
dag tog han med sig sin gitarr och spelade lite för oss. Han var hjätte
duktig.

Det värsta saken på året är är den såkallade Änga maran. Då man ska springa
en viss sträcka. Åk 1-5 springer 3 km. Åk 6-9 springer 5 eller 8 km. Efter
halva banan finns vätse kontroll och då får man vatten eller saft. Den har
grejen är fullkomligt ur tråkig. Specielt i 5:an.

I början kändes det konstigt att börja 7:an allt var så nytt skolan, lärare
och att man fick betyg. Jag trivdes mycket bra i den nya skolan och med dom
nya lärarna. En naktdel det är dubbelt så mycket med prov

Slutet av berättelsen saknas, men eleven har markerat att det ska
fortsätta på en till sida

Inskannad version

Mina Nio Skolår!
Jag sitter i So-salen och läraren står där framme och pratar om ”Andra
Varldskriget”. Alla vrider sig otåligt i de obekväma bänkarna. Stön och
missbelåtna ljud hörs runtom i klassrummet.
Bakom mig sitter det några och planerar för fredagskvällen, den stora
kvällen i veckan. Jag slänger en blick på klockan, en hel timme kvar av
lektionen.
Jag sätter mig tillrätta och känner att ögon|locken blir allt tyngre och
lärarens prat allt svagare.
Snart så hör jag det inte längre.
Istället så osäker inskrivning pga. suddig kopia hör jag en annan röst
långt bort, som blir allt tydligare.
– Ja nu är ni välkomna till klass 1 oläslig mening
Jag ser mig nyfiket omkring i denna välbekanta klass, som plötsligt ser ut
att ha krympt. Kamraterna ser nyfikna och lite skrämda ut när de ser på
Agneta som står där bakom katedern i en grön klänning och permanentat hår,
hon ser mycket betydelsefull ut där hon står bakom den stora gröna
katedern.
I klassen hörs lite nervösa fnittringar när läraren ler mot en
glasögonprydd lintott längst fram i klassrummet.
– Ja nu är ni väll nyfikna på alla nya spännande böcker, som ni skall ha
så roligt med. Så jag föreslår att vi tar och delar ut dem. Några
frivilliga?
En hel skog med händer for upp oläslig mening
Agneta väljer ut Kalle och Pernilla till små bärare. De lyser upp och ser
stolta ut när de går fram till Agneta.
Snart så är våra skolböcker utdelade och alla bläddrar ivrigt igenom dem
och oläsligt osäker inskrivning alla färgglada bilder. tydligt

Patrik, som sitter bakom mig tittar lite för mycket på bilderna och
plötsligt så har han en hel sida i näven.
Den viftar han glatt med mot fröken och säger:
– Fröken! Det är ingen bra kvalitet på de här böckerna.
Fröken ser osäker inskrivning förskrämd på den trasiga bilden. –
oläsligt så du har ställt till det med den nya oläsligt boken, säger
hon.
– oläsligt sa han och såg mycket oskyldig ut.
– oläsligt sa hon och tittade strängt på honom över glasögonen. En
sida sätter sig inte helt plötsligt i handen sådär.
Just när allt såg ut att ta en interesant vändning sa ringde det ut.
Fröken såg upp och osäker inskrivning rättade till klänningen.
tydligt – Nu får ni gå ut på rast barn, men Patrik får stanna kvar en
stund till.
Vi rusade ut till korridoren och satte på oss jackor och skor.
Pernilla och jag, som redan blivit kompisar, rusade till ytterdörren.
När vi stod där och skulle just gå ut så vardet något som stod i vägen.
Vi böjde våra huvuden bakåt och långt däruppe så såg vi en sexa!
Vi smällde igen dörren och rusade mot toaletterna.
Vi rusade in där och låste dörren. Där inne satt vi tysta och darrade, som
små möss tills det ringde in.
På darriga ben gick vi till vårat klassrum. När vi kom fram till
klassrummet så oläslig mening Det fick jag bekräftat när vi klev in i
det tillsammans med våra andra klasskamrater, som nu hade växt betydligt.
Allt var nytt, fast på något sätt så var det ändå välbekant, som om jag
hade gjort och sett det förut
Jag satte mig bredvid Pernilla och en helt ny lärare satt vid den inte
fullt så osäker inskrivning gröna katedern.
– Slå upp historiaböckerna på sidan 53 och Yrsa är oläslig mening .
Jag stelnade till där jag satt i bänken och jag kände hur kallsvetten
började komma. Skulle jag läsa?
osäker inskrivning Min värsta mardröm hade slått in, ödet är verkligen
med mig ibland.
Jag böjde mig över boken och tog sats för att börja läsa. tydligt
Då började de små kluriga bokstäverna att dansa tango i boken för mig och
istället för att läsa ”Gustav Vasa hade tre välmående söner” så läste jag
”Gustav Vasa hade tre välmående böner.
Då brast hela klassen ut i skratt och det tog läraren osäker
inskrivning en kvart att lugna dem. Dan fick istället läsa och han läste
oläslig mening .
När det ringde ut så rusade alla mot dörren och började trängas. Även jag,
som nu hade hämtat mig bra.
– Ingen panik, alla på en gång, skrek oläslig mening När vi kom ut på
skolgården så rusade osäker inskrivning killarna till fotbollsplanen
och tjejerna tydligt började att hoppa dubbelhopprep.
Vi började hoppa både möjliga och omöjliga saker och när det var min tur så
fick jag för mig att jag skulle göra en rondat in i hopprepet.
Jag tog sats och höjde mina händer upp i luften När händerna tog i marken
så kände jag att jag osäker inskrivning kom helt fel.
Jag trasslade in mig i repen och slog huvudet i den svarta asfalten.
Allt blev svart och jag kände hur jag virvlade bort ifrån skolgården.
tydligt Plösligt så hörde jag skratt och skrik. osäker inskrivning
Jag slog upp ögonen och märkte att jag låg på golvet i So-salen med benen i
vädret.
tydligt När jag låg där och funderade så dök soläraren upp framför mig
och undrade leende:
– Har du haft en skön dröm Yrsa?

Inskannad version

Mina nio skolår
Jag mins första skoldagen i mitt liv. Det var väldigt nervöst och pirrigt i
magen, men samtidigt var det så spännan|de.
Jag vet att när jag steg av bussen i skolan var jag lite virrig och visste
inte var jag skulle ta vägen och det var säkert många med mig.
Hur som helst så blev det att jag följde strömen in i den stora ingången
till skolan.
Korridoren vi kom in i upplevde jag som ett jätterum med massor av krokar
och fem stycken dörrar.

Det kom två stycken vuxna emot oss. Den ena läraren var ganska kort och
hade rakt brunt hår som gick till axlarna. Den andra läraren var lite
längre och hade långt rött hår.
De hälsade oss välkomna och förklarade att man skulle gå till den fröken
som ropade upp ens namn.
De började och ropa upp massor med namn. Rätt var det var så hörde jag mitt
namn ljuda i korridoren. Jag tittade upp och såg att det var den ”långa
fröken”. Jag gick fram och ställde mig intill henne.

Efter ett tag var det färdig. Hon sa då att vi skulle följa henne in till
klass|rummet.

Ur min åsyn var det ett stort rum med kala väggar, stora avlånga fönster
och en massa bänkar.
Ni får sätta er på vilken bänk ni vill, sätt er gärna vid någon ni känner,
sa fröken. Jag satte mig intill min kompis Angelika.

När alla hade satt sig talade hon om att hon hette Marianne och skulle vara
våran lärare i tre år.
Därefter berättade hon lite om skolan. Vi fick gå runt och titta hur det
såg ut i matsalen, gymnasiken, var toaletterna låg osv.

Hon delade också ut böcker till oss, som vi skulle jobba med under årets
gång.

Dagen gick fort och det var dags att åka hem.

Så här var min första dag i skolan.
Dagarna gick och allting gick bra. Vi fick lära oss att skriva, läsa och
räkna lite smått.
Fröken var det snällaste som fanns.

Så här var ettan i största allmänhet.

När man böljade tvåan var man ju inte minst längre. Man hade många kompisar
och fröken var fortfarande som en ”gud” för en.
Nu hade man lärt sig att skriva lite. Jag kunnde också räkna något så när,
läsa med för den delen.

Man började trean, störst på skolan och sista året på lågstadiet.
Nu kännde man till allt på hela skolan. Man kunnde läsa böcker. När det
gällde räkning så tyckte man att man var världsbra och kunnde räkna väldigt
stora tal. Skriva tyckte man också man var bra på.

Skolavslutningen i 3:an var lite tråkigt för att man skulle inte ha fröken
mera.

Första dagen på Mellanstadiet var lite nervöst, men det gick ganska bra
ändå. Läraren vi fick värkade rätt bra.

De enda nya ämnena vi fick var Engelska och slöjd. Slöjd var jättekul och
Engelska också.

Åk 5 var inte så stor skilnad mot fyran förutom att vi inte var minst på
skolan längre.
6:an var lite jobbig för det blev kaos i klassen. Vi elever blev stökiga
och kom inte överens med läraren vi hade. Hon orkade inte med det så hon
slutade och vi fick en annan lärare. Det var en magister och han var gätte
bussig.

I slutet av 6:an var vi på högstadiet och hälsade på. Det verkade väldigt
stort, rörigt och stökigt, men samtidigt spännande att komma dit.

Så 7:nde klass, börja högstadiet och gå på en skola med massor av elever,
det var både kul och spännande.
Man fick ett eget skåp att ha alla böcker i.
I början var det lite svårt att hitta till de olika klassrummen i de stora
korridorerna, men det lärde man sig snart.

Massor av nya ämnen och lärare var det ju men det var bara kul.

Åttan var ett ansträngande år med massor av prov som man var tvungen att ha
någorlunda bra på för att få bra betyg. Det gällde ju inte bara prov utan
det praktiska också.

Då var det kompis trycket som gällde mycket exempelvis när det gällde
kläder och annat.

Slutligen åk 9:e som jag går i nu. Det är ett väldigt jobbigt och kämpigt
år som man har framför sig, men det gäller bara att inte tappa taget. Man
vill ju ha bra betyg så man kommer in på den linje man vill.