Uppsatsämne: Mina skolår

Mina nio skolår
Jag gick bredvid min mamma hela vägen till skolan, det känndes tryggt. När
vi kom fram till skolgården så såg jag att alla de andra barnen också hade
sin mamma eller pappa med sig. Snart fylldes hela skolgården med barn och
föräldrar. Jag blev fylld av förväntan när det ringde in, nu skulle jag få
träffa min allra första fröken.
När vi stod ute i korridoren och väntade på fröken så förstod jag att
föräldrarna inte skulle följa med in, då blev jag lite rädd. Men det gick
snabbt över för nu öppnades dörrarna till klassrummet och där stod vår nya
fröken Camilla. Hon var ganska lång, längre än mamma i allafall. Hon hade
mörkt hår och mörka ögon men hon såg snäll ut. När vi kom in i klassrummet
så fick vi var sin bänk, vi fick prova ut dem efter vår kroppslängd. Jag
fick en bänk som passade mig perfekt.
Vi fick vars en låda med kritor och vars ett papper, vi skulle göra en
namnskylt att sätta längst fram på bänken så att fröken kunde se vad vi
hette. När vi gjort det så var faktiskt min första skoldag slut, men
skoltiden fortsatte. Vi fick lära oss alfabetet bokstav för bokstav, men vi
började inte med A och gick till Ö utan vi tog dem i oordning, varför vet
jag inte men det måste nog ha varit ett system i det hela.
När vi gick i tvåan så fick vi börja med en bok med bokstavsövningar den
hette Äppel. Det fanns efterföljare till den boken också de hette Päppel,
Piron och Paron. Vi brukade tävla om vem som hade kommit längst i boken men
det tyckte jag att det var ganska dumt, för om man var lite på efter kälken
så kände man sig så dålig.
När man bytte årskurs från 1:an till 2:an osv. så fick man byta klassrum
och våning. Vår skola hade tre våningar och varje årskurs var på en våning.
Ettorna på första våningen tvåorna på andra och treorna på tredje våningen.
Men när vi gick i trean så fick inte vi vara på tredje våningen för där
fanns bara två klassrum.
När vi skulle börja mellanstadiet så kände man redan alla klasskamraterna,
då var det bara fröken som var ny. Vi blev mötta på skolgården av en liten
tant i sextio års åldern som sa, att hon skulle bli vår klassföreståndare.
Jaha tänkte jag det kunde ha varit värre. Vi fick följa med henne in i
klassrummet. Vi fick sätta oss var vi ville, helst i en bänk som passade
oss för vi skulle ju inte få ont i ryggen.
Vi hade alltid en annan lärare på måndagar för vår klassföreståndare Gunvor
var alltid ledig på måndagarna. Gunvor var inte så bra på gymnastik och
musik därför hade vi det på mån|dagarna.
Ibland åkte vi på utflykt till Gunvors bondgård. Jag kommer ihåg en gång
när vi åkte dit så var det meningen att vi skulle studera ängsblommor, men
vi var mycket mera intresserade av hennes kor och hölasset. Alla eleverna
hoppade och lekte i höet, när vi hade som roligast så ropade Gunvor att vi
skulle komma och äta. Vi blev bjudna på mat inne i Gunvors hus alla 30. Det
var trångt men vi fick plats.
När vi gick på mellanstadiet så var det en kille i vår klass som började
uppföra sig lite underligt. Han spottade på alla och han retade alla med en
massa konstiga saker som han hade hittat på själv. Vi började stöta bort
honom för att han höll på på det viset. Han blev snart förflyttad till en
annan skola.
Vi fick en mycket bättre sammanhållning i klassen när han hade flyttat, jag
vet inte om berodde på det eller om det var något annat men bättre
sammanhållning blev det i alla fall.
I slutet av sexan så fick vi besök av den som skulle bli vår
klassföreståndare på högstadiet. Den dagen var Gunvor ledig så vi skulle
vara själva med henne. Det kändes så spännande för efter sommar|lovet så
skulle vi börja på högstadiet och detta besök var ju en försmak på det. Hon
var ganska lång och hon hade mörkt krylligt hår. Hennes namn började på G
precis som alla våra andra klass|föreståndare, hon hette Grety. Efter den
dagen längtade man ännu mer än förut till högstadiet.
Sen efter någon vecka så fick vi komma upp och hälsa på uppe på högstadiet.
Vi fick vara där en hel dag med våra faddrar. Det tyckte jag var jättekul.
När vi slutade sexan det året så var det tradition att sexorna virade in
sin lärares bil i toalettpapper. Det gjorde även vi. Men vår
klassföreståndare hade gömt sin bil, hon trodde att hon skulle slippa men
det gjorde hon inte. Vi virade in den totalt den var i vanliga fall blå men
nu var den helt vit. Jag vet inte hur hon reagerade, för vi hade redan
slutat sexan när hon skulle åka hem.
Efter det långa sommarlovet så började vi då äntligen högstadiet. Det var
ganska pirrigt första dagen men man visste att nu var det här man hörde
hemma. Man fick mera prov på högstadiet men det var ju naturligt, för
lärarna skulle sätta omdöme på oss.
Vi bytte från 3-4 lärare på mellanstadiet till 10-11 lärare på högstadiet
men det tycker jag bara att det är positivt. I åttan fick vi våra första
betyg och det var ganska spännande, alla blev ju förstås inte så där
jätteglada men betyg är nödvändigt.
Jag tycker att högstadie tiden har varit rolig men det har varit ganska
jobbigt med alla proven.
Nu ska jag snart få mitt tredje betyg och med det så ska jag söka in till
gymnasiet, så det gäller att det blir bra.
Nu när man går i nian så längtar man bara till gymnasiet precis som när man
gick i sexan och längtade till högstadiet.

Mina nio skolår
Jaha, nu var man alltså sju år och skulle börja i skolan. Äntligen!! Vad
jag hade längtat och tänkt på denna skola. Så satt man där i bänken i ett
nytt klassrum, en ny fröken stod framför och den nya bänken glänste. Det
var fröken som tog till orda först och hälsade oss alla välkomna och
hoppades att vi skulle trivas. Den nya fröken hette Mia och verkade väldigt
snäll och rar. Alla var vi väl lite nervösa och fundersamma hur det skulle
bli. Vi fick nya fina böcker med massor av siffror och bokstäver i. Finast
tyckte jag den gula ABC-boken var. I den fanns en rolig gubbe, som hette
Basken och han skulle lära oss att läsa och förstå alla bokstäver. Vi fick
också penna och ”suddigum”. Oj, vad allt var fint och nytt. Så gick den
första tiden och vi fick lära oss A, R och S och att 3+3=6. Jag kunde bara
några siffror och bokstäver innan, så att få forska i den här nya världen
var en härlig upplevelse.
En annan rolig sak var alla nya och nygamla kompisar.
Linda, Anna, Camilla och allt vad de hette. Och visst fanns det saker att
göra på rasterna. Gungor, klätterställningar och rutschkanor. Ett av de
starkaste minnena jag har är, när vi skulle skriva uppsats första gången.
Min berättelse handlade om en kantarellfamilj i en skogsbacke. När jag
läser den upptäcker jag vilken fantasi som fanns, när man var sådär 7 och ½
år. Annat som var roligt var att få måla med vattenfärgen. Tänk vad kul det
var att blanda gult, rött och blått i en härlig blandning på det alldeles
vita pappret. Alltefter tiden gick fick vi lära oss både det ena och det
andra i den ”nya världen”.
Min stora lycka var när vi hade matematik. Det var det roligaste ämnet både
då och nu. Så flöt den roliga och lekfulla lågstadietiden framåt och vi
växte och blev allt större. I trean fick vi vårt första matteprov. Hu, vad
det var läskigt. Jag kommer ihåg än att det var 12 uppgifter och jag hade
11 rätt. Plötsligt efter ett sommarlov hade vi blivit ett år större och vi
skulle börja i mellanstadiet. Få en ny lärare och ett nytt klassrum igen.
Vad alla saknade Lina och hennes roliga timmar. Vi fick Bengt och han var
den mest slarviga och glömska(ste) person jag träffat. Han var den raka
motsatsen till Lina. På lågstadiet hade vi ofta läxor, men hos Bengt fick
vi en läxa varje vecka. Varje vecka hade vi också engelska ord. Vi fick
åtta ord att lära oss och på torsdagen hade vi läxförhör på dem. Men som
sagt var Bengt ganska glömsk av sig och många gånger glömde han dem. Nu på
mellanstadiet blev det lite hårdare med prov. Vi hade matteprov väldigt
ofta och det var pest och pina för många. Vi var en väldigt duktig klass
och hade ofta engelska från högstadiet och matte ifrån gymnasiet. Men alla
var inte så bra och de hade nog en hemskt jobbig tid. Det värsta var när vi
hade haft matteprov, då skulle vi fylla i en lista på vilka tal vi hade
haft rätt eller fel på. Den här listan skickades runt hela klassen och alla
kunde se vad du hade haft fel på. Bengt hade väldigt mycket tävlingar
mellan alla och det gällde hela tiden att vara bäst. Det var jobbigt många
gånger. Nu låter det kanske som att allt bara var botten, men så var icke
fallet. Vi hade en hel del kul också. Tex hade vi en tid ett pingisbord
inne i klassrummet och alla spelade pingis på rasterna. Det var roligt
liksom att vi ofta fick åka på olika saker.
En klasskassa hade vi också och den använde vi flitigt. Men i sexan hade vi
ungefär 55 000 kr i alla fall och för det åkte vi på en klassresa till
Danmark. Hela mellanstadiet hade vi brevväxlat med en klass i Danmark och
nu åkte vi och hälsade på dem i Tåstrup.
Så gick det en sommar igen och vi blev små 7:or och fick börja i
högstadiet. Man var minst igen och allt var nytt. Klasserna hade splittrats
och sammanslagits i tre nya klasser. A, B och C. Jag hamnade i B. Vi fick
nya ämnen också. B.la teknik, som var hemskt trist. Något som var kul var
att vi fick välja slöjd vi inte gillade. Klassen jag hamnade i var bra och
jag blev genast kompis med b.la Maria, Anne-Sophie och Susanna. Det var
faktiskt roligare nu med lite nya ansikten, både lärare och klasskamrater.
Något som var trist var att vi måste vimsa runt till olika klassrum. Det
var lite svårt att hitta i början, men man lärde sig snabbt var vi hade
fysik och SO. Jag kände att det var nu det gällde att plugga och lägga
manken till. Ibland är det lite pressande att ha tre prov och dessutom sju-
åtta läxor varje vecka, men det går för det mesta. Då i 7:an var ju 9:orna
så stora och det var bra skönt när de var ute på prao. Vad allt var lungt
då!
Men i stort sett var mycket lika som mellanstadiet. I 8:an var man inte
minst längre och det var skönt. Ja, det mesta rullade i samma hjulspår och
nu i 9:an ska vi tänka vad vi vill bli och vad vi vill gå för linje.
De här åren har gått fort och minnena är ganska många. Både roliga och
tråkiga.