Uppsatsämne: Mina skolår

Inskannad version

Grundskolan – Det 9 års långa helvetet.

De flesta i Sverige har gått grundskolan antar jag. En del tycker det är
ok, för andra är det deras nyckel till framgång och för en tredje part är
grundskolan helvet på jorden och det är där jag o många andra kommer in i
bilden.
Jag minns min första skoldag när jag skulle börja i Ettan, hur paniken
spred sig i hela min kropp när jag för första gången satte foten på skolans
mark. Jag vet inte hur det var eller är för andra men jag vet att den dagen
var en av de värsta i mitt liv. Och för ett litet barn är det väldigt
väldigt svårt att inse hur ens föräldrar kan vara så grymma att de skickar
iväg en till djävulens påfund, SKOLAN!! För en sjuåring låter också ordet
skolplikt som rena grekiskan. Under hela ettan drabbades jag till och från
av små panik attacker o mina föräldrar o släktingar var tvugna att vara med
mig i skolan, för att jag skulle orka med att gå dit överhuvud taget. Det
hela blev inte bättre när någon snodde 1/3 av alla mina hockey bilder som
utgjorde en stor del av mitt liv. Men som sagt tog jag mig igenom hela
ettan och fick börja tvåan med ny lärare och allting. Alla mina tidigare
psykiska panik problem var också som bortblåsta. Men istället var detta
början på något nytt. En ond cirkel som varade under hela mellanstadiet.
Man gick där i sin egen lilla värld dag in o dag ut, gjorde det man blev
tillsagd o efter 5 timmar slit bland matte o engelska böcker fick man
tillåtelse att gå hem och göra sina läxor, snällt va? Det ena läsåret efter
varandra, det ena var det andra likt. Tillslut var det ändå dags att runda
av mellanstadiet, lämna sin gammla sletna skola bakom sig o gå ur sexan.
Det var dags för en ny skola, sjuan o högstadiet. Och det var faktiskt
första gången jag kände lite glädje av skolan. Man träffade ny kompisar,
fick massor av nya trevlig lärare o alla problem var som bortblåsda, för
ett litet tag, för när man vant sig med allt det nya kom man in i sin gamla
onda cirkel igen. otydlig mening , kastar stolar o sloss! tydligt
Men helt plötsligt sitter man här i 9:an med en halv termin kvar på
högstadiet o vad har vitsen varit förutom att lära sig massa saker som jag
visserligen gjort, kanske ta knäcken av så många barn som möjligt, vad vet
jag? Jag är ju bara en vanlig dum elev som snart skall börja på gymnasiet.
Förhoppningsvis blir det en tid då man får större chans att styra sitt eget
liv, för tidigare har det varit skolan som styrt allt allt allt.

Inskannad version

Mina skolår.
Jag har gått i skolan i snart 9 år eller 10 år om man räknar med lekis. Om
nu lekis kan räknas som en skola. Vi gjorde i stort sätt 2 mattetal på ett
år och som namnet antyder så ängnade vi oss åt lek. Det kan vara en av
anledningarna till att jag, när jag tänker tillbaka på skolan, har
föredragit lekis och högstadiet. Lågstadiet tyckte jag inte så värst mycket
om, eller om jag ska vara totalt ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket
från den tiden.
Under hela min skoltid har jag varit utsatt för olika skolexpriment. Jag
och min klass var den näst sista års|kursen som gick på lekis, vi var den
sista klassen som gick i en 1-2:a. Vi var med när de införde 0-3:a, sen
gick vi i en 4-6:a, 5-6:a och slutligen gick jag i en 0-6:a där det var
samma princip som i en 0-3:a. Man delar upp alla elever i skolan på tre
klasser och tränger in dem i ett klassrum som är byggt för max 15 personer
när de är 33 stycken. En bidragande orsak till att jag hatar låg och
mellanstadiet.
Vilket i sig är väldigt konstigt. För egentligennborde jag hata högstadiet
mer än något annat. Första dagen var den värsta i hela mitt liv. Jag grät
störtfloder när jag kom hem och bedyrade för min mamma att jag aldrig,
aldrig skulle tillbaka dit. Jag var livrädd för min klass i nästan ett helt
år. Jag bet maniskt på mina naglar, de var aldrig längre än 2 millimeter
Jag gnisslade tänder och sov dåligt. Men skräcken och nervositeten i 7:an
byttes mot glädje och längtan i 8:an.
Jag tror att det beror mest på att andra året hade jag vänner, jag kände
till skolan och framför allt, jag skulle få betyg. Det är orsaken till att
jag älskar högstadiet men hatar låg och mellanstadiet. För på högstadiet
fick jag en chans att göra det jag tycker bäst om, och är bäst på. Att
studera. Att komma till högstadiet var, för mig, som att komma till
paradiset.
Varför hatar jag låg och mellanstadiet då?
För att det bara är ett stort slöseri med barns tid. I alla fall i Grunneby-
kvarn. De hade i stort sätt ingen bra utlärningspedagogik överhuvudtaget.
Matten var ett skämt och så det minsta avdem. Undervisning i Svenska
existerade knappt. Bara det att man får lära sig läsa och skriva i årskurs
1-3. Sen fanns det inte ens på schemat. Engelskan får godkänt men den var
lite oorganiserad. So, No och resten av alla ämnen vi skulle ha, hade vi
inte.
Men det var inte bara det som var dåligt. Eleverna var inte direkt snälla
vilket jag fick erfara i 5:e klass då jag blev mobbad och utfryst av mina 3
bästa och enda vänner och läraren gjorde ingenting åt det. Den dag jag
slutade 6:an var en dag med blandade känslor. Hat och lättnad över att
slippa den skolan, oro och glädje över att få börja på en ny skola.
Man säger alltid att historien upprepar sig, och det kanske den gör. Vad
vet jag. Men mina naglar och tänder hoppas nog att den inte gör det. Men
det gör jag. För om jag får lika bra lärare igen, och får lära mig lika
mycket igen, så kan jag gärna offra lite naglar och tänder. För man lär för
livet inte för skolan.

Inskannad version

Mina skolår

Jag kommer ihåg min första skoldag. Mamma väckte mig och sa att jag skulle
börja skolan idag.
– Det är tråkigt att gå i skolan, sa jag.

När vi kom till skolan så satt alla elever vid bänkarna och föräldrarna
stog längs väggen. Läraren ropade upp alla namn och frågade vilka som var
föräldrarna. Jag kände inte så många där, några från dagis. Men man lärde
känna alla och fick många kompisar.

Man skulle lära sig alla bokstäver och lära sig läsa i skolan också. Den
bok som jag lärde mig läsa i handlade om en kille i en kanot. Men jag var
inte först med att lära mig läsa i klassen. Några hade redan lärt sig läsa
innan skolstarten.

På rasterna höll vi på med bandy och kulor. Jag var inte bäst i klassen,
men det var roligt ändå. När vi lekte med kulor så skulle man vinna till
sig fler. Dom största gick alltid sönder. Hockey bilder höll vi på med
också. Man bytte massa bilder med varandra, men det var mest på fritiden.

Vi hade faddrar också som gick i 4: an. Jag fick den jag ville. Det blev
några utflyckter med dom. Tipspromenad kommer jag ihåg att vi hade. Vissa
faddrar hade 2 fadderbarn. För att ni 87:or var så många.

I ettan eller tvåan hade vi en teater (utan faddrar). Det var mumintrollen.
Jag kommer inte ihåg vad jag var eller om det var roligt

Mellanstadiet

Det hände ganska mycket då. Det första var att vi skulle byta lärare. Man
tyckte så mycket om den gamla att man inte ville byta. Men efter ett tag
när vi hade haft henne så blev hon också bra.

Vi fick också våra fadderbarn. Jag fick bara en. Vissa delade nog på en.
För vi var så många.

Våran och deras lärare (våran gamla) kom överens om att vi skulle ha en
konsert tillsammans. Den handlade om miljön. Fast dom var bara med i en
låt. Det var ganska roligt ändå tyckte jag.

Vi fick våra brevkompisar i 4: an. Dom bodde i Kurland. det var där våran
lärare kom ifrån. Jag fick en tjej. Vi fick varsin e-mail adress också. Det
var som deras tjelvar. Där skickade vi brev till varanndra. Det blev prat
om att dom skulle komma ner till veijeland och hälsa på. Men dom kom
aldrig

Vi hade slutat att skicka brev till våra brevkommpisar i Kurland så vi fick
nya som var från hagebo. Jag fick en tjej, igen. Men jag fick dela henne
med en annan. Dom skulle koma ner till Veijeland också. Men dom gjorde det.
Dom var nere i 1 vecka ungefär. Vi gick tipspromenader och hade matte
tävlingar. Kvällen innan dom åkte hem så hade dom en fest. Det var
tråkigt.

Vi åkte också på skolresa till buda holme. Det var den enda skolresan vi
hade gjort. Våran parrallelklass hade åkt på 2 resor innan ock åkte med på
denna också. Det var ine så roligt för vi gick mest och tittade på massa
byggnader.

När det gällde utbildningen i skolan så har det gått hyfsat bra. Vi hade 2
gruppar på matten och engelskan. Jag var i dom bra grupperna. Men svenska
har jag aldrig varit specielt bra i. Nationella proven i femman så fick jag
IG på svenskan.

Men det värsta med låg och mellanstadiet var att man skulle sjunga en sång
varje jul och sommar innan man slutade. Men det slipper man på högstadiet.

Dom första dagarna i 7: an så var ni i studiehandledar grupperna. Man ville
ju vara i dena vanliga klassen och se vilka man kom i samma kalss som. Vi
åkte till Kilsta för att lära känna varandra.

Efter det så fick jag träffa alla i mon klass. Jag kände nästa ingen där
men gjorde det ganska snabbt. Man fick massa nya kompisar och dom gamla
gled ifrån.

Betygen så har jag sattsat så G i alla ämnen förutom matte. För det har jag
lättare för.

Det skall bli roligt att börja gymnasiet. Får hoppas att jag kommer in på
det jag vill.

Klar och redig redogörelse med ett enkelt men fungerande språk. Ytterst
få stavfel och efter bearbetning bra styckeindelning.

Inskannad version

Mina skolår
Jag mins att dagen inan min Första skoldag var jag nervös och hade svårt
att såva men till sist lyckades jag sömna.
Mamma väkte mig halv sju morgonen där på. Jag hoppade upp ur sängen och
praktiskt taget hoppade i kläderna För nu hade min nervositet från kvällen
inan byts ut mot späning och förväntan.
Medans jag sprang ner för traporna för att äta frukost funderade jag på vad
för slags nya vänner Jag skulle få och om jag skulle få någon trevlig
lärare.
När jag ätit upp min frukost kom mina granar Hampus och Alexandra som var
ett par år äldre än mig för att hämta mig så att vi till sammans kunde gå
till skolbussen.
När skolbussen kom gick vi på den jag och Hampus satte oss längst fram i
bussen. Efter som Hampus var ett par år äldre än mig berätade han för mig
att buss chafören hette Staffan. När vi kommit en bit på vägen började
Staffan prata med mig jag blev förvånad att han allaredan viste vad jag
hette.
Men nu när jag tänker till backa på det inser jag att han måste haft en
lista på var han skulle ploka upp alla nya och vad dom hette.
Busschafören var en trevlig prik han drog olika skämt och vitsar för mej
och Hampus, han var faktiskt riktigt rolig.

När vi åkt ett tag med bussen stanade den och för första gången under hella
färden klev det på någon som jag kände sedan länge Andreas som var i samma
ålder som jag.
Jag kommer faktiskt inte ens i håg hur jag lärde känna honom men jag tror
det var för vi gick vid samma dag mamma i ett par år inan vi började
skolan.
När Andreas klivit på dröjde det inte länge fören nästa person jag kände
klev på Kristoffer eller Stoffe som vi kallade honom han var ett år äldre
än mig och Andreas men en mycket trevlig person. Rästen av resan satt jag
och Andreas och diskuterade och fantiserade om alla nya kompisar vi skulle
få.
Plötsligt var vi frame i skolan min första skoldag hade börjat Jag träfade
många nya kompisar t.ex. Henrik och Ludvig.
P.S. Läraren var lagom snäll. SLUT

Inskannad version

Mina skolår
Jag har nu gått sNart 9 år I SKOLAn. Satt och Funderade Vad Jag har Lärt
mig I SKOLAN. Men Jag Måste nog skriva LITe annat ocHså för att Det SKULLe
bLI FÖrLIte Skrivet.

Tänkte att De inte Blev SÅ Mycet så MAN SKULLe KUNNA SKRIVA OM aLLa mIna
Lärare. Men det SKULLe Vara För stor risk För ATT det Blev någoN Lärare som
Läste OCH skuLLe BLI Arg.

För Jag Har HAFT LÄrAre SOM JAG INTe KAN skrivA Något PossItIvt OM. Det
skuLLe va orättvIst ATT Bara MämNa någrA I såNNa FaLL.

Jag TÄNkte LISTA ALLA ÄMNen OCH SKrivA Hur MÅNga LÄrarare VI Har HaFt I De
OLIKA ÄMNeNA PÅ LJUNGBY UNDer 3 SKOLÅr
SVeNSKA 3 LÄrAre Matte 1 LÄrAre NO 1 LÄrAre Idrott 1 LÄrAre MUSIK 2 LÄrAre
TeKNIK 1 BILD 5 LÄrAre SO 9 LÄrAre Jag KAN Inte KOMMA På Fler ÄMNeN
JUSTNU.

DAGS För KaFFe För MAN FICK JU HA MeD MAT PÅ ProveT KONStAterAR Att KAFFeT
BLIVIT KALT När JAG HÄLLer I MJÖLKeN. Får Drika KAFFe UTAN MJÖLK Men MeD
socker I.

LärArNa säger att Det SKA VA tyst I KLASSruMMet. För Att MaN SKA KUNNA
koNceNtrerA sig ALTSÅ Är SKOLAN ett KONCENtrAtIoNNS Läger VISSerLIgeN
eNDASt MeLLAN KL 9:30-15:30 MeN ÄNDÅ.

MAN KAN UNDrA VArFör MAN SKA gÅ så LÄNge I SKOLAN DeT FINNS JU FOLK SOM Har
gått 6 År I SKOLAN OCH Har TAGIT Sig MeD De KUNSKAPerNA tILL PeNSION.

JAG Har ALDrIg GILLAt SJÄLVA SKOLAN JAG VILLe INTe gÅ DIT för JAG Var JU
VAN VID Att gÅ HeMMa HeLA DAGeN. DET Är För Att TrÄffA FOLK SOM JAG går
TILL SKOLAN ANNArS HADe JAG SLUTAT MeD Att gÅ HIT För LÄNge seN.
Ingenting om sin egen skolgång

Inskannad version

Mina nio skolår

Det hela började i augusti 1983. Jag var väldigt spänd på hur det skulle
bli att gå i skolan, jag fantiserade om hur roligt det skulle bli eller
rentutav hur tråkit, eller jobbigt det skulle vara att gå i skolan. Dagen
den var kommen då jag skulle gå till skolan. Det var inte långt att gå, för
jag bodde bara femtio meter i från skolan i Lärarbostaden, mamma var lärare
vid Odå skola där jag skulle börja de första sex skolåren i mitt liv.
När jag kom till skolan och såg hur mycket folk det var och så stora de
var, blev jag som en liten första klassare nästan rädd. Helt plötsligt får
jag syn på min granne Henrik som är tre år äldre än jag. Vi pratade en
stund om jag inte mins helt fel. Han visade mig mitt blivande klass rum som
jag skulle vara i dom närmaste två läsåren.
Våran lära rinna var i klassrumet och hälsade oss välkomna. Se gick det
bara av farten det läs året. Äntligen det ätter längtade Sommar lovet. Det
lovet var ganska snart över då började det andra året i skolan det var
ganska likt det första året efter som vi gick i en ett-tvåa sama lärare och
sama gamla vanliga klass rum. Det året gick nästan lika fort som det före
gående året.
Det blev en större skillnad att börja i trean än dom två före gående åren.
Vi bytte lärare och klassrum. Det blev mer ansvarfullt och krävande av en
själv, mera läxor och jobbigare tal i matte. Det året kändes som en
evighet, antligen var skolåret över. Fyran var ju i stort sett lik trean så
jag gör ett hopp in i femte klass nu blev det ändå värre, mycket läxor och
prov. Vi fick vara med och sköta biblioteket och så skulle vi helt
plötsligt vara faddrar för dom som gick i ettan, vara med och hjälpa dom
att låna böcker och läsa för dem, hjälpa dem att knyta skrislorna och ta
hand om dom när dom blev lessna eller hade gjort sig illa. Men i sjätte var
det vi som var störs på skolan och skulle vara som en förebild för dom
mindre eleverna. alla läntade till i maj då vi skulle åka på lägerskola
till Klövboholme mellan Landbro och knegesta. Skolavslutningen i sexan blev
något speciellt. Dom hoppades att vi skulle trivas bra på den nya skolan,
en del lärare började att fälla några tårar.
Det blev pirigt att komma till den nya hög|stadiumskolan den vär så mycket
större och nyare än den gamla trygga skolan. Vi letade oss fram efter
skjyltar och plakat till vårat blivande klassrum där stog våran nya
klass|foreståndare. Vi blev upp ropade efter klasslistan. lärarna
presenterade sig och vi fick lite böker vi gick runt i skolan och för sökte
att lära sig och att hitta men det var inte det lättaste men till slut
hittade man ju ganska bra. Det skillde sig ganska bra i från
mellanstadiumet, det var mera läxor, mer prov och strängare, sjuan gick
ganska fort. Åttonde klass var i bland lättare än sjuan men också svårare.
Så kommer betygen i Åttan också då är det ju extra pirrigt med tanke på
betygen. Men det gick hyffsat. Det hära med nionde klass vet jag inte så
värs mycket om men hittills har det varigt bra.

Inskannad version

Mina nio år
I ettan var jag liten och korkad Jag var dålig i skolan. Det värsta ämnet
var skrivning. Jag skrev Jättedåligt. Men en gång hjälpte min syster mig
med skrivläxan hon gjorde så här. Hon tog alla ord som jag skrev dåligt och
jag fick skriva dom snyggt om och om igen tills det blev bra. Nästa dag i
skolan frågade fröken om klassen hade gjort läxan. Jag kom fram och visade
men fröken trodde inte att jag hade skrivit det.
Mina nio år
I tvåan hände inte särskilt inte mycket. Jag var lika dålig i skolan som i
ettan. På rasterna spelade vi fotboll det var nästan jämt Jag Peter och
Andreas mot resten. Vi vann ofta. I trean var det sista året på låg
stadiet. Fram till julen läste fröken advents|kalenderbok för hela klassen
och vi fick klistra upp märken på kalenden. Boken hadlade natuligtvis om
Jesus. I fyran blev det engelska som det stora ämnet men det blev jag inte
bra på heller, men mattematik var mitt stora ämne det var jag bäst på i
klassen. Jag var ett mattematikgeni sa fröken. Vi hoppar över femman och
till sexan det gjick åt skogen. Allt gjick snett om jag inte skötte mig
skulle jag få gå om sexan så fröken. men så blev det inte jag klarade sexan
men fick lite kvarsittingar m.m.
Mina nio år
I sjuan var jag busig fick dåligt på alla prov det blev jobbit med nya
lärare och nya ämnen. I åttan blev det roligare bättre betyg bättre påäng
på proven sommaren gjick och vi börj|ade i nian och nu sitter vi här och
skriver tråkig uppsats.
Slut
Läraren har rättat i originaltexten

Inskannad version

Mina skolår

Jag har nu gått 9 grundskoleår här i Vilhelmina. Med många minnen från
olika lärare. Både från björnbacken och sörholm, utflykter mm. Nu täncker
jag berätta lite om de fina åren och de spännande bytet av skola.

När jag börja ettan hade liksom när jag börja förskolan sagt att mina
föräldrar inte behövde följa med till skolan. Jag mins vissa som grät när
föräldrarna for trots att dom varit där ca: 3 hela dagar. Då kändes man
själv lite stolt. Första åren ha man ju inte så många dåliga minnen ifrån
jag mindes att vi hade klassrumet i slutet av skolan vi va tvungen att gå
genom hela skolan för att komma till Vinden. Vi va altid tvungen att ställa
si i led fröken gick först, redan i så unga år visade sig vissa vilja
sticka ut lite ur gruppen och visa sig ”tuffa” genom att knaka på olika
dörrar mm. På Vinden som va en fritidsgår lekte vi med pussel, spel,
fotboll, data spel, pingis alt kunde man göra där från undevisning i ämnen
ha jag inge minnen av i hela lågstadiet. Rasterna var också mycket roliga
det var i den årskurs då man inte viste att tiominuters raster existerade.
Vi hade ett bollplank där vi lekte mycket. Men de man mindes bäst va
isbanan en backe som blev till genom att alla satt på rumpan och åkte
nerför tills den var alldelens isblank. Mitt i bana stack en stubbe upp
rent ut sakt livsfarligt. I backe lekte vi tills sportlovet ungefär då hade
fröken bestält en traktor som körde sönder den varje år. Vi spelade också
mycket fotboll som kanske lade grunden till de två eller tre statskuppen
pokaler vi fick. På vinter när det va snö på planen byggde vi borgar av snö
och hade snöbollskrig eller så körde vi ruggby. I lågstadiet hade vi en
lärare som hette Karin. Hon va mycket bra ända tills vi skulle börja fyran.
Då tyckte man ju att man blivit stor och Karin lite barnslig. Men nu i
efterhand tror jag att det är bra att lågstadielärare är lite barnslig.
Barn ska få vara barn tills de blivit vuxna och det är man inte i låg och
mellanstadiet. Bytet av lärare i mellan trean och fyran va något stor själv
har jag ju haft stora problem med förändringar av alla desslag. Så det blev
några långa nätter innan man skulle börja fyran. Det här med svårigheten
för förändringar lider jag inte lika mycket av idag. Detta slapp eftersom
när syskonen flytta. Det hjälpte mig att ta lite lättare på livet över
huvud taget.
I fyran fick vi en lärare som hette Marita och en parallklass som kom från
östermalm. Det blev många nya att lära känna.
Jag mindes att antalet läxor blev mer och det va inte bara att skriva in
svar i läroböckerna. Vi kom snabbt i kontakt med andra klassen som innehöll
trevliga personer. Bad börja vi med mest lek och plask men det va skit
skoj. Man hade många duster med sur Sören som fortfarande min ens namn.
Gymnastiken blev nu mycket tjafsig pojkar som stak ut förr va nästan helt
vilda läraren den stackarn fick skika ut dessa nästan varje gympa lektion.
tittar man på dom idag pratar vi inte om några toppbetyg. På onsdagar en
termin fick vi göra ett arbet med va vi ville. Bilintresset som redan då
koka i det som fins i skaen. Fick mig och en anna kille att göra en film
som skulle likna trafikmagasinet. Vi cyklade till bilafärer och klädde oss
i kavaj berättade om bilar och spela in på band. Detta arbete mindes jag
väl. För det är inte likt mig att komma på sådana finuliga saker som blir
lyckade! Under dessa år växte det fram lite att jag hade vissa stav
svårigheter. Så jag gick hos en som hade ett rum på skolan. Fullt med små
saker där jag lekte med ordpusel och sånt. Hon hade ett jobb som inte va så
mycket. Jag tror hon sluta när vi börja sjuan.
I mellanstadiet började vi med slöjd i syslöjd hade vi en lärar med
speciell personlighe. Nu när jag tänker efter värkar alla sy lärare ha det
vad man hört av lidberga kompisar bla. Karin som hon också hette. Hade koll
på allt som rördes. Hon inledde lektion med att harkla hum hum (med ett h
som skrollade från salivet i halsen). Sedan pruttade hon ut handkräm från
en flaska som alltid stod på katedern, burken va ofta så tom att det lät
som sista snutten på en ketchup flaska. Träslöjden va däremot mindre
intresant där bytte vi lärare stup i kvarten. När jag börja sjuan var jag
mindre ivrig än när jag börja fyran jag hade förståt att livet så gott som
går ut på förändringar. I sjuan va allt lätt man kände ju många från
fotbollen och ishockyn. Men det blev många nya lärare. Det är ändast från
sjuan jag börja förknippa skolan med bara arbete men sjuan va ju som
repetion av vad man kunde. Det enda jag mindes från första dagarna va någon
lek där vi inte fick stöta marken med två lärare som heter Måna och Leif
tror jag det var. Hur vi lärde känna handledarna har jag egentligen ingen
aning om. Det man kan säga om högstadiet är att alla ämnen är som kurser du
läser fem till sex vecker. Sen avslutas alt med prov, prov, prov och prov.
I nian ser det ut likadant men många ämnen släpps man fri sedan avslutas
det med att man ska ha gjort något ett s.k. slutarbete. Här är jag idag
sitter med en av skillnaderna nationella prov där lärarna ska se vad vi
egntligen lärt oss. När man nu tittar tillbaka på åren förstår man hur
fruktansvärt snabt man utvecklats från isbacken på sörholm till datorerna
på björnbacken. När man tittar på lärarna så handlar det inte om
dagisledare. Utan lärare utbildad i vissa områden. För satt man med kanske
(max) 10 glosor som man skulle lära sig på en vecka man titta på dom varje
dag för att lära sig dom. Nu kan man få 30 glosor (i Tysk) från torsdag
till fredag och man tittar på dom en gång och kan dom. Men en sak jag inte
gillar med denna utväckling är att man bara arbetar. För mig skulle man få
förlänga skolan en timme. Bara man fick in mer aktivitets dagar. Eller la
upp ex timmarna på ett annat sätt än att bara tragla igenom böckerna. Det
känns ganska enformigt med ett liv där man mästadels pluggar och går i
skolan. För att riktigt hänga med med bra betyg hinner man inte så mycket
mer. Det är ju klart att man hinner med lite kompisar. Personligen tror jag
att betygen skulle sjunka drastiskt om jag la mer tid åt kompisar. Och hade
vi betydligt mer seriösa fotbolls tränare skulle man nog ta mer avstånd
från fotbollen också. Men det som bestämmer det mesta är uppfostran.

Inskannad version

Mina nio skolår
Jag minns att sommaren innan jag började i första klass, så fick jag en
klasslista på posten. Jag, min mamma och en annan kompis gick igenom alla
namnen tillsammans, för att se vilka vi kände och inte kände. Vi skulle bli
en liten klass på bara 15 st, och det enda namnet som var okänt på listan
var Ulrika Merdich. Alla vi andra bodde på samma område förutom hon och
Martin Mbayde. Men Martin var ofta där och lekte med Oskar Rind, så man
kände ju till honom ändå.
Jag var väldigt nyfiken på att börja skolan. Särskilt nyfiken var jag på
Ulrika.
Första dagen var suddig text, går ej att tyda en eller två timmar. Jag
började vid tolv- eller ett-tiden. På förmiddagen så gick jag och mamma
nere på parkeringen. Där mötte vi Magnus Vogel och hans mamma. Magnus hade
redan varit i skolan, och han sa att det hade varit kul.
Med spänd förväntan gick jag till skolan med Kristina Rundgren och Ida-
Sofia Persson. Våra mammor följde oss dit. Jag vet att vi var in|delade i
grupper med fem i varje. I min grupp var det jag, Ida-Sofia, Kristina,
Oskar och Martin M. Det jag minns ifrån själva lektionen var att vi satt på
en madrass, också läste fröken för oss. Jag tyckte att det var väldigt
kul.
Den första tiden hade vi alltid rast ensamma bara för att sexorna inte
skulle skrämma oss. På rasterna lekte vi ”killarna-jagar-tjejerna” eller
”tjejerna-jagar-killarna”. De som blev tagna blev satta i ”fängelse” i
trappan som ledde ner till källaren.
Andra saker som jag kommer ihåg var att alla inte kunde läsa när vi började
i skolan. Det tyckte jag var väldigt konstigt då, men jag inser ju nu att
det inte var det. En annan gång satt Tobias Svensson och åt plommon vid sin
bänk mitt på lektionen. Det sa fröken att han inte fick. I slutet av ettan
flyttade en flicka som hette Martina Wennerström. Hennes sista dag låg jag
hemma och var sjuk. Alla som var i skolan den dagen fick ställa upp sig i
kö för att krama henne. Det tyckte killarna var jättehemskt, för då fick
dem ju ”tjejbaciller.”
Resten av ettan och i början av tvåan var vi en ynkligt liten klass på 14
st. Men då kom det en ny tjej till klassen och vi blev åter 15 st. Den nya
tjejen hette Marika. Hon hade två småbröder; Sixten och Finn. Marika kom
ifrån Östra skolan. Jag och hon blev ganska bra kompisar så småningom, och
vi var tillsammans mycket.
I trean så började jag, Kristina, Marika och Petter Kämping att spela block
flöjt. Men Petter slutade ganska snart. Vi andra tre spelade ibland upp på
julfester och avslutningar och sådant. Det måste ha låtit förfärligt. Vi
fnissade och spelade om vartannat. Jag minns särskilt examensdagen i
femman. Vi stod utomhus och spelade och det blåste så förskräckligt att man
bara väntade sig att skolhusen skulle lyfta ifrån marken och flyga iväg
över kohagen vilket ögonblick som helst. Där stod vi helt oskyddade på en
scen och spelade på våra flöjter. Jag var vid tillfället iförd en tunn
rundskuren, minst sagt vid kjol. Jag var fullkomligt övertygad om att
kjolen skulle blåsa över huvudet så att jag inte såg någon|ting, men så att
andra såg en hel del.
– Vad gör jag då? tänkte jag panikslaget. Jag kan ju inte släppa flöjten.
Precis som jag stod där och tänkte på detta hemska så blåste plötsligt min
och Kristinas bok igen. Kristina började febrilt att bläddra i boken. Själv
stod jag stum utan att göra något, med an Marika fortsatte att spela som om
ingenting hade hänt. Lättnaden var stor när ”skådespelet” var över.
När vi började fyran var allting som vanligt förutom att vi fick ny lärare
och att vi bytte klassrum tillbaka till det vi hade i ettan. Vi tyckte då
att vi hade tur som fick en så bra lärare, och vi var fortfarande den där
mönsterklassen som alla tyckte om och som ”hade så bra sammanhållning och
alltid var så duktiga”
I femman kom Hedvig till skolan, och all|ting var fortfarande bra. Lite
senare kom även Sebastian hit. Sebastian var nog ganska annor|lunda i
jämförelse med oss. Jag tror det var så att vi hade stannat i utvecklingen
på något sätt. Vi var fortfarande de söta små ettorna som alltid var tysta
och gjorde läxorna. Det blev annorlunda när Sebastian kom. Han bodde granne
med Erik som gick i parallellklassen, så till slut började vi umgås med den
andra klassen och dem var inga mönsterbarn som vi och vi tyckte väl att dem
var häftiga och så. Därför blev det en slags revolution inom vår klass. Vi
började säga emot fröken och sådant där. Särskillt killarna. Vår fröken
ansåg att det var Sebastians fel, men det var det inte. Jag tror det var
tur att det skedde så, annars hade det nog blivit en väldig förändring när
vi kom till sjuan.
Resten av mellanstadiet förflöt utan några större konflikter, och även om
man var lite trött på Remåsensskola så hade vi trots allt gått där i sex år
tillsammans. Nu skulle det vara så mycket nytt folk överallt. Jag såg
ganska negativt på hög|stadiet och ville helst inte gå där. Men efter ett
tag så började jag trivas allde|les förträffligt bra. Visserligen känns det
ganska vemodigt när alla får nya kompisar som de kanske sätter högre värde
på än sina gamla. Men det är väl tur det för bara för att man håller på att
bli vuxen så innebär ju inte det att man ska sluta utvecklas.
Jag tycker väldigt mycket om alla i min klass, särskillt de som jag gick
med innan vi började sjuan. Även om man haft småkon|flikter med allihop då
och då så kommer jag att sakna dem väldigt var och en när vi en dag
splittras. Jag hoppas innerligt att vi kommer att ha klassfester någorlunda
regelbundet i framtiden
När man frågar någon vuxen så kommer dem inte alltid ihåg namnen på alla
sina klasskamrater. Jag tycker det är konstigt. Nu känns det som om jag
aldrig kommer att glömma någon av dem. Dem är på något sätt en del av min
barndom, som jag tror var och är den bästa perioden i mitt liv någonsin.

Inskannad version

Mina skolår
När jag var sju år började jag skolan. Det var på Trelägeskolan på
Johanstorp. Jag hade en lärare som heter Maj-Lis. Hon var väldigt bra
eftersom att hon lät oss jobba väldigt självständigt. Det var så att i
början av veckan fick vi skriva in vad vi ville ha gjort under veckan. När
vi sen hade uppnått det målet fick vi syssla med t.ex mattespel. som hon
hade tillvärkat. Hon satt natutvis med när vi planerade så att vi inte tog
för lite saker att göra. Jag gick i en 1-3:a. Det betyder att man går 1:or,
2:or samt 3:or i samma klass. Det tyckte jag var väldigt bra, det gjorde så
att gränserna mellan åldersgrupperna splittrades och man var mer med de
äldre. Jag har fortfarande kvar min bästa vän, Niklas från den tiden på
Johanstorp. Han är ett år äldre än mig och jag tror inte att vi hade vart
vänner om vi inte gått i en 1-3:a. Vi träffades när vi löste ”grubblor”,
ett slags problemkort som man ska lösa.

När jag började trean så flyttade min familj och jag från staden till
Huluträsk, en by 1,5 mil utanför Umeå. Jag skulle gå på ljusnandedalens
skola. Jag och min pappa for dit på ”studiebesök” på höstterminen. Redan då
hade jag skaffat nya vänner. Jag hade många som jag var med dagligen på
Johanstorp. Men när jag flyttade ut på landet blev det svårare att vara med
kompisar i stan, jag behövde skjuss. I stan hade jag dessutom min kusin,
Emma, som bodde tvärs över gatan och vi var väldigt mycket med varandra.

I Huluträsk fanns ändå fyra styken i samma ålder som mig. Två killar: Ulf
och Oskar samt två tjejer: Stina och maria. Jag var bara med killarna. Jag
hade inte så mycket gemensamt med någon av dem. Men eftersom att vi bodde i
samma by så var det ganska självklart att vi skulle vara med varandra. Jag
säger inte att vi inte hade kul för det. Det fanns ett intresse som vi
delade. Även om Oskar gillade hockey bäst så spelade även han fotboll. Jag
hade tidigare spelat i IFK Johanstorp som var något av ett ”bottenlag” men
jag minns hur lyckliga vi var efter sista matchen för sesongen. Vi hade
lyckats vinna! för första gången fick vi åka hem, glada och stolta. Det var
en skön känsla När jag började på ”Ljusnande” var det solklart att jag
skulle börja i stämningsgården. Det var en fruktad motståndare sätt från
andras ögon, ja de var riktigt bra. Där spelade även Oskar och Ulf. Vi har
en plan i Huluträsk och där var vi ofta på sommrarna och spelade.

På mitt studiebesök på ”ljusnande” hade jag berättat att jag gillade att
spela kula. För att jag skulle känna mig hemma skickade min nya lärare,
Karolina, en påse med stenkulor och ett personligt brev. Det tycker jag var
fint gjort eftersom att jag inte kände mig lika nervös då.

Så klart var jag nervös första dagen men jag hade väldigt lätt för att
skaffa vänner. Karolinas sätt att undervisa var lite annars än Maj-Lis. Hos
Karolina var det mycket lekar och sånger. Hon hade bland annat små klossar
som man fick leka med. Smarta som jag och min kompis Anton var så kom vi på
en sak som hette kloss-matte. Med hjälp av den kunde vi leka med klossarna
på matte|lektionerna. Varken jag eller han visste igentligen vad det gav
eller hur det gick till. Men det gjorde ju inget, vi fick ju leka!

När jag började 4:an splittrades våra tre klasser och blev två. Jag fick en
väldigt bra klass när jag ser på den såhär i efterhand. Vi fick tre nya
lärare. Två manliga och en kvinnlig. De var ganska sura alla tre och jag
var inget av deras ”gull-barn” direkt. Jag och Johan, en av lärarna, hade
en lite ”speciell” relation. Vi passade värkligen inte ihop. Till exempel
fick han mig att börja gråta på ett ”utväcklingssamtal” genom att bara dra
upp dåliga saker som jag gjort. Sen när han insåg sitt misstag började han
att berömma men då lät det bara fjantigt och inställsamt. Men sammantaget
så var min tid på ”ljusnandeskolan” bra. Till skillnad från nu, hade man
alltid något att göra. På rasterna på sommaren kunde man spela kula och
leka lekar och så klart spela fotboll. På vintern kunde man bygga
fästningar, ha snöbollskrig och eftersom att fotbollsplanen ständigt var
upptrampad så kunde man även spela fotboll. Jag som är en väldigt aktiv
person tycker om att röra på mig. Men det kan vara rätt skönt att bara
”hänga” ibland.

Det som var lite speciellt med mina mellanstadielärare var att man skrev en
planering i början av veckan och en utvärdering i slutet. Det var enligt
min mig de tråkigaste lektionerna men utvärderingarna kan säkert vara
roliga att ha i framtiden. Jag har alltid haft svårt med läsningen och
speciellt med stavningen. Det var bland annat det som Johan klagade så
mycket på. I femman började jag att vara med mina nuvarande vänner: Koffe,
Simon, Isak och senare också fredde. De är/var väldigt roliga och shysta
och jag är glad över att få vara med dem.

När vi började sexan fick vi byta skola till nuvarande, Gläntanskolan. Vi
tog med oss våra lärare så det var inte en sån stor omställning. Nya
lokaler och så klart några hämska nior. Det är otroligt hur en del sexor
fortfarande tror att att de ska bli toalettdränkta och upptejpade på träd
trotts att det inte hänt på massor av år. Så klart trodde vi också det men
det har då inte hänt någon än. På sommaren till åttan samt en bit in på
åttan flyttade samtliga jämnåldriga ut från Huluträsk. Det blev väldigt
tomt men jag har vant mig så småningom. Jag har två till kompisar i
”bochön” Fredde i Byn och Teresa i åbyn. Annars var högstadiet en lugn och
trevlig period. Proven har gått bra och jag har fina betyg. Men
höjdpunkterna har nog varit PRAO:erna. Jag har varit på Elikam, MQ samt på
Team Sportia.

När ungefär halva åttan hade gått så började jag spela fotboll i Bräcke.
Det är ett elitsatsande pojklag. Vi har just kvalat in till
pojkallsvenskan. Vi tränar 4ggr i veckan på vintern och 5ggr på sommaren.
Trotts att det är mycket träningar är det väldigt skojigt. Vi är väldigt
seriösa och målinriktade men samtidigt har vi roligt och kan skratta åt
misstag.

Jag har valt att gå Naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet. Med mina 265
poäng räknar jag med att komma in. Det finns många möjligheter efter Natur
och det är bra för jag vet inte vad jag vill bli.