Mina nio skolår
Första dagen i skolan: Jag satt utanför på en träbänk med några jag kände,
träbänkarna var gjorda av stora stockar. Jag kommer inte ihåg om jag
började klockan 800 eller 900. När vår blivande fröken öppnade skoldörren
slog hon på ett äckligt flin jag aldrig ska glömma. När vi väl hade kommit
in i klassrummet fick vi välja en bänk. Jag tog en helt ny träbänk, det var
den andra från höger, min kompis tog den bänken som var till höger om min
bänk.
Nu började alvaret.
I början av ettan var vi uppdelade i två grupper den ena gruppen började
klockan 800. och slutade en viss tid och den andra gruppen började efter
dom. När vi skulle börja lära oss att läsa och skriva satte vi upp tavlor
ovanför svarta|tavlan med den bokstaven på, både med liten och stor
bokstav, bara så vi skulle veta hur den såg ut, och så var det en bild på
tavlan också som började med den bokstaven. Tax om det var bokstaven i så
var det kanske en igelkott på bilden. Ungefär så här kunde det se ut –
bild med igelkott
Sen började vi ju också att lära oss att räkna, vi började med plus och
minus och något år senare avancerade vi till division och gånger.
I årskurs I och II satt man oftast snäll och tyst, men i trean började man
käfta med läraren, för då var man så jäkla trött på henne, och det var ju
inte bara vi elever som tyckte att hon var en hagga, för när vi slutade
trean hörde man många föräldrar säga: Det var ju skönt att dom här tre åren
är över, och jag håller med dem, för hon var en jädra hagga.
Sen när vi började fyran blev allting genast mycket bättre, vi fick två
lärare, visserligen två kvinnliga, men de var bättre. Visserligen var den
ene av dom helt kolugn, men det reparerade den andre, hon hade humor och
var juste. I fyran blev det ingen jättestor ändring, bara det att vi
började med engelska och fick bild på schemat. I fyran fick vi också börja
med orientering i stadsparken, i ettan, tvåan och trean fick vi gå runt
alle sammans och titta på en karta. Om vi gå tillbaka till klassrummet och
arbetet där så började vi i sexan med tre stora arbeten, om Asien,
Australien och Nordamerika, innan vi började med ett sånt arbete fick vi
ett blad där det var punkter med arbetsuppgifter som man var tvungen att
göra, under alla dom punkterna var det ett streck där det fanns andra
punker som man fick välja emellan efter dom arbets uppgifterna som var över
strecket. Jag tror vi höll på med dom tre arbeten i hela sexan. I sexan
fick vi också byta gymnastiklärare, jag har ingen aning om hur många det
var vi byte, med det var ett antal. I slutet av sexan började vi få
information om hög stadiet, det var något man gick och längtade till, få
nya lärare nya ämnen, för att inte tala om längre raster. På låg och
mellanstadiet hade vi en tjugominutersrast och en halvtimmes rast, och att
inte ha en egen bänk utan få ett skåp att ha sina grejer i. Innan vi
började högstadiet hade våra blivande klassföreståndare hälsat på och vi
hälsade på hos Karebergsskolan och såg hur den hade det. Vi skulle få 2
stycken klassföreståndare, men det var lite mysko med den ene för vi visste
inte om han skulle blie studie rektor eller inte, men han tog jobbet som
studierektor så vi fick en annan, och det var en jädra tur för han som är
studierektor är det lite mysko med (han är rubbad med andra ord). Och så
kom den där dagen i alla fall då vi skulle börja högstadiet. Vi som började
sjuan skulle samlas i ljushallen där Kakan (Karl-Anders) skulle hålla tal
(man fattade redan då att han var en terris), sen efter det tog våra
klassföreståndare med oss till vårat hemklassrum. Där snackade de väl lite
och sen efter det fick vi kvitera ut de efter längtade nycklarna. Sen fick
vi en rast och efter det skulle vi läsa enligt schemat, vi fick några
böcker vi skulle ta hem och klä.
I sjuan var det inte alls jobbigt man hade sällan prov, så man hade himla
skoj i sjuan. Det enda tråkiga jag kan komma på var att man hade syslöjd en
termin och träslöjd den andra. För tycker man att sy slöjd är tråkigt så
tycker man det, så där behövs verkligen en ändring.
Sen när vi började åttan var vi ju plötsligt inte minst, så det var ju rätt
kul, men nu började läxorna bli större och mer och för att inte tala om
proven, i sjuan var man ju van att inte alls ha många prov, men nu börja de
att dugga rättså tätt, så nu hade man helt enkelt inte tid att ha kul i
skolan, SÅ DÄR HAR SKOLAN GJORT EN SJU HELVETES MISS, så, mindre prov i
grundskolan alltså så man hinner ha lite mer roligt, och då skulle säkert
eleverna bli lite mer positiva till skolan, eller hur? Så med andra ord,
åttan var inte så jädra kul eller rättare sagt inte kul alls.
Och så har vi årskurs nio sista året i grundskolan (och det är väl för väl
det) kvar att skriva om. Nu i nian trodde man att det skulle bli lite
lugnare med alla prov, men icke sa nicke, proven fullkomligt regnar över
oss, så man undrar ju fan vad lärarna och ledningen tänker med (om dom
tänker alls), och i och med att vi inte har gått så mycket i nian finns det
inget mer att skriva om så jag avslutar här.
Och till er som tog er tid att läsa min uppsats: Tack för att ni tog er tid
till att göra det och ha en bra dag.
Uppsatsämne: Mina skolår
Mina skolår:
Enda tills man kom upp i fyran eller femman så var skolan en dans på rosor,
iallafall för mig. Man brydde sig inte så mycket om hur man såg ut och
speciellt inte hur andra såg ut. Alla lekte med alla alltid så var det
bara.
Jag var bara sex år när jag började skolan, alltså ett år yngre än alla
andra. Den första veckan i skolan var kanske inte en dans på rosor
iallafall. Jag inbillade mig att de andra barnen skulle tycka illa om mig
för att jag var ett år yngre, men det var självklart att ingen brydde sig
om det.
Jag och mina kompisar bytade tjej att vara kär i varje dag nästan. Jag
minns att jag en gång satt med två kompisar runt en brunn på skolgården och
spelade kula och jag pekade på en tjej som gick förbi och sade:
– Den tjejen skall jag vara kär i länge!
Så enkelt var det att bli störtkär.
En dag i fyran gick jag över skolgården ensam en dag. Jag var på väg mot
stora ingången till skolan, jag hade varit och hämtat min tröja som jag
glömt vid rutschkanan. Jag gick förbi tre killar som gick i min
paralellklass, jag sade inte hej eftersom jag inte kände dem så pass väl.
Precis innan jag kom igenom porten till skolan så skrek en av de tre
killarna som stog en bit därifrån:
– Jävla tjejtjusare!
Jag visste knappt vad ordet tjejtjusare betydde men jag förstod att det var
något elakt. Jag tog det inte särskilt allvarligt eftersom ingen människa
hade någonsin sagt något dumt till mig. Den dagen förstod jag att allt är
inte som det alltid har varit. Jag började titta mig om och såg att folk
hade börjat bilda gäng i klassen, gäng som bråkade med varanndra.
Jag har alltid varit en sådan människa som är kompis med alla. Det skulle
vara omöjligt för mig att välja sida.
Efter ett stort bråk mellan två gäng fick jag ett telefonsamtal på kvällen
av en som heter Cornelia. Hon sade att jag var tvungen att välja sida,
alltså vilket gäng jag skulle vara med i. Jag berättade för henne precis
som det var, att jag inte kunde välja sida. Vi pratade i över en timme utan
att komma fram till något.
Nu har livet nått en vändpunkt. Nu börjar folk delas upp i grupper, de som
anses vara tuffa och snygga i en grupp och de som anses vara fula eller
annorlunda i en grupp. Motvilligt blev jag placerad i den förstnämnda
gruppen. Efter en kort tid hade man börjat vänja sig vid grupperingarna.
Jag vill inte påstå att jag var ett änglabarn som aldrig sa något dumt till
någon för det gjorde jag.
Grupperingarna har funnits med ända tills nu. Först nu i nian börjar folk
bli vuxna och förstå hur löjligt det är att bråka med folk utan anledning
eller bara för att de råkar se mindre bra ut än vad de själva gör.
Om man ser sig om idag så ser man att barn börjar vara taskiga mot varandra
redan i tvåan eller trean. De får inte vara barn särkskilt länge. De får
inte uppleva den ofattbara känslan av att inte ha några bekymmer alls så
länge som vi fick uppleva den, och inte minst hur länge våra föräldrar fick
uppleva den.
Då kan man tänka på hur nästa generation barn kommer att ha det.
Jag har haft turen att hamna rätt under hela min skoltid. Jag har sett hur
andra har hamnat och kan därför säga att jag har hamnat rätt. Jag har haft
bra lärare enda från första klass tills nu.
Det är i skolan man lär sig alla bra och alla dåliga sidor med livet. Man
kan inte välja att inte lära sig de dåliga sidorna eftersom de finns alltid
där.
Jag har alltid varit just en ”tjejtjusare”. Själv ser jag inte det som
något negativt men det har det varit vissa som har gjort. Av någon
anledning har jag just därför blivit kallad homosexuell av vissa killar.
Men det var inget att ta åt sig av eftersom det var populärt en tid att
kalla heterosex|uella killar för bögar.
Man måste säga att skolan har varit en otroligt lärorik plats där man har
fått lära sig meningen med livet.
Saker som händer utanför skolan som till exempel dödsfall har en stor
inverkan på livet alltså också skolan. Därför måste lärare respektera
elevernas privatliv. Även på den punkten har mina lärare lyckats.
Mina skolår
Nu ska jag berätta om mina nio skolår. Jag började i första klass
tillsammans med min bästa kompis Hanna. Vi kände varandra redan från
förskolan. På morgonen innan jag skulle till skolan, så skulle mamma ta på
mig kläder som var lite finare än vandliga kläder. När mamma och jag hade
gjort vid oss så skulle vi möta up Hanna och hennes mamma på vägen till
skolan. Nu var vi frame vid skolan och jag var jätte närvös för dom gå om
någon klass. Nu skulle jag börja på den stora skolan. Det var värkligen
jätte läskigt. Den klassen jag skulle gå i hade jag redan träffat. Jag var
inte nöjd med klassen. Nu hade jag börjat i sexan och det var då allt det
svåra skulle börja. Jag var ju inte alls bra i skolan så jag fick börja i
spesial|klass igen. I dena spesial klassen var det inte alls kul för där
gick dom stora eleverna. Jag hade aldrig så många kompisar. Nästan hela
klassen var imot mig. Det fans en tjej mamma. På skoltid ville hon att jag
skulle sno böker till henne och att jag skulle skolka, så jag fick sno
skrivböcker och skolka. Så efter ett tag så var jag jätte dålig i skolan.
Hon gick mig värkligen på närvarna. Efter halva sjuan så började en ny tjej
i min klass hon var jätte|snäll så vi blev bästa kompisar. Pernilla blev
jätte arg på mig och sa till mig att jag fick välja mellan min nya kompis
och henne. Då blev jag arg på Pernilla och sa att gled ifrån mig och min
kompis. Det kändes jätte skönt. Men samtidigt då så flyttade min kompis så
i nian, början av nian hade jag inga kompisar så mina betyg blev jätte bra.
Jag gick ifrån elva ig till noll ig. Så nu är det slutet av nian och jag
har fått en jätte|bra kompis som heter Olof. Han hjälper mig med läxorna i
skolan. Så nu är allting jätte bra i skolan som det var i ettan till fyran.
Mina 9 (nio) skolår
Jag minns dagen då jag skulle börja första klass. Väskan och alla kläder
jag skulle ha på mig första dan var färdiga att ta på sig. Mamma skulle
följa mig dit och aldrig har det väl gått så lätt att stiga upp på
morgononen.
Senare när man hade kommit in i klassrummet så kände jag igen en del
bekanta ansikten. Några från Lekis (som man hade gått året innan) och mina
två kusiner Elias och Isak.
Givetvis så var min ”bästis” Alexander där och så även Linda, Andreas,
Jonas m.fl.
Hela första årskurs, Ja t.o.m. hela lågstadiet och mellanstadiet älskade
man ju att vara i skolan.
Speciellt så var det väl första klass man gillade, eftersom att man var så
stolt att ha en egen bänk, skolväska m.m. man fick ju ha något eget.
Det var roligt att träffa nya kompisar. Vissa kände man ju redan men det
var många som man nu lärde känna som man inte känt förut.
Hela lågstadiet och mellanstadiet var ju så simpla.
Man behövde aldrig oroa sig för prov för man hade ju knappt några. Man fick
fara och resa och göra massor av spännande studiebesök, Bandy och
fotbollscuper m.m. förgyllde också tillvaron.
Just bandycuperna i 4:an, 5:an och 6:an kommer jag ihåg extra bra eftersom
jag älskade att spela bandy och åka skridskor.
När man för första gången kom till Torplyckeskolan tyckte man att allting
var så enormt stort. (Alla var ju större än mig.)
I 7:an blev allt så allvarligt och noggrant, man blev tvungen att börja
läsa så mycket.
Men ändå trots detta så tyckte jag nog att 7:an var ganska rolig. (Man fick
ju komma till en ny skola och träffa nya kompisar.)
I och med 8:ans vårtermin började min depressionstid, jag tyckte att allt
var tråkigt i skolan. Och så tycker jag även nu när jag går i 9:an. Det
enda ämnet som jag ställer mig positiv till är nog gymnastiken.
SLUT
Mina nio Skolår
Att börja ettan var en stor dag.
Jag och en kompis var klara och stod och hoppade och väntade på våra mammor
mer än en timme tidigare än nödvändigt. Jag kom inte ihåg så mycket av den
första dagen mer än att det var väldigt högtidligt. När vi kom hem gick jag
och min kompis ut på gården och bara väntade på nästa dag.
Nu när man efter nio år verkligen känner alla i klassen, känns det
oläsligt klassen och att det var först i oläsligt ord som vi blev den
klass vi är nu, eftersom en av treorna splittrades då och halva slogs ihop
med vår klass.
För att återgå till det första skol|året så är det många som verkligen har
mognat ifrån riktiga vild|djur till nästan normala människor. Allra mest
jag själv. Jag vet inte vad det var som egentligen gick fel, men efter
några dagar kunde jag knappast vistas i samma rum som vår fröken utan att
jag bråkade eller klagade på henne och jag blev ganska snabbt tjejjen som
jämt var i slagsmål med killarna. Jag var en riktigt vidrig ledartyp som
exploderade om jag inte fick min vilja igenom. Dom flesta gjorde nog som
jag sa bara för att dom var rädda. Konstigt nog så höll jag bara på ett år
med det. Sedan kom jag väldigt bra överens med min fröken och fick ofta
läsa böcker högt inför klassen. Jag blev sedan bästa kompis med den tjejj i
klassen som jag tror hade varit mest rädd för mej. När vi sedan slutade
trean grät hela klassen floder för att vi inte skulle få ha vår fröken
något mer år.
Jag tror att vi alla i klassen var väldigt spända och nervösa inför att
börja i fyran. För det första så skulle vi få några andra till klassen och
för det andra skulle vi få en manlig lärare. Vi hade hört att han skulle
vara väldigt sträng och vi som vara vana vid en lågstadiefröken som stod
och gullade och lallade med allt och alla fick verkligen en chock. Vår nya
lärare var verkligen tvärtom. Han tog inte hänsyn till någon. Det han gick
igen på lektionerna var det bara att lära sej!
Men han hade också en väldig portion med humor inblandat på hans lektioner
så jag tycker att han var väldigt bra. Skolresan vi gjorde i sexan tror jag
inte någon har glömt. Vi cyklade i spöregn ut till Gråbo och kämpade med
tälten i regnet. Men vi hade väldigt roligt hela tiden. Senare på kvällen
lättade det upp och vi tände en brasa och grillade korv.
Jag tror att det var väldigt bra att ha en sådan lärare som vi hade i sexan
för när vi sedan började sjuan var vi van med nästan mer läxor och mer
prov. En del ämnen, specielt Geo|grafi och engelska var nästan en repetion
på sexan.
Jag hade trott att det skulle vara mycket jobbigare än det var att börja
sjuan.
Men jag måste medge att man tyckte att allt var väldigt stort och
spännande.
Sjuan, åttan och nian har gått väldigt snabbt och varit väldigt lika
varandra. Skillnaden mellan sjuan och åttan var i stort sett bara betygen
och skillnaden mellan åttan och nian är väl bara det att man nu är så
fruktansvärt skoltrött och orkar inte bry sej om något. Man tar en dag i
sänder och tänker: Jag kommer igen på gymnasiet.
Mina nio skolår
Första dagen i skolan borde man ju tycka att den skulle vara pirrig men det
tyckte inte jag. Första dagen började med att vi fick gå in och sätta oss
vid varsin bänk. Hans, som var min bästa kompis då, satte sig bredvid mig.
Det var tre stycken bänkar på rad, och vi hade bestämt att vid den sista
bänken skulle Klas sitta, men där kom Eskil och satte sig. Hans och jag
text fattas mycket till läraren. Jag hade inget svårt för skolan då och
tyckte det mesta var lek. När vi började i fyran så fick vi en magister som
heter Sven. Då hade jag också lätt för skolan, men då kom mitt stora hat
ämne, som heter OÄ. Vi hade världens tråkigaste bok som hette Vida|Världen.
I sexan så började jag bli trött på skolan. Ingen klass hade knäckt Sven
men det gjorde våran. Efter ett tag så orkade han inte säga till längre.
Det var mest Conny, Matte och Magnus som gjorde alla dumma saker. När vi
började sjuan så fick text fattas Det året jag tyckte var roligast var
nog trean. Och det som var värst var absolut 8:an. Just nu är jag väldigt
skol|trött men försöker ändå jobba på för att få bra betyg. Jag tycker att
lärarna inte ska blanda in min fritid med skolan. Om man t.ex. gör något
dumt på fritiden så får lärarna reda på det och tycker illa om en och
sänker betygen. Nu i nian så har jag jobbat bra tycker jag. Nian är i varje
fall roligare än åttan. På måndag så ska jag ha Prao. I åttan så hade jag
Prao på Data Service som var skit tråkigt. Nä, nu
Mina nio skolår
När vi gick i 1:an, så Hade vi himla Kul. Vi brukarde vara i skogen och
bygga Kojor. vi i ettan hade en Koja i skogen, och sexorna hade en Koja.
Sen fanns det inte mera Kojor. Det blev ofta Stora Slagsmål mellan oss och
Sexorna. Dom Som var med på vår koja. var Jag Peter, Stefan, Martin, Axel
osäkert om ”jag” är tillagt av läraren , jag och några till. vi Hade en
fröken Som var helt trög. Hon hette Karin Blomkvist. Hon var stor och fet.
Hon var ca 57 år gammal, och vi hoppades, att hon snart skulle gå i
pension. Hennes lektioner var långa och tråkiga. vi hade nog religion minst
tre gånger om dagen. När vi hade musik fick vi bara Sjunga osäkert om
läraren rättat till ”psalmer” psalmer. Vi hade en ganska Sjuk typ i
klassen, som hette Henrik. Han sprang bara runt och lekte med Stjärnornas
krig Saker. men Han flyttade senare i 3:an, tror Jag.
nu när vi började 7:an, så började det riktigt roliga. Vi blev i hop slagna
med en solby klass med en massa typer. en som hette Patrik som gillade
Harar och Kaniner, och en lenby raggare som hette Kale. Nu brukade vi hålla
till vid ett ställe, som vi kallade för parken. där satt vi och smygrökte
och snusade. Vi fick klassföreståndar, som hette Lars Hellberg och Petra
Claesson. en dag i matsalen så satt vi och kastade en massa mat. Då blev
det ett Jädra liv och vi blev avstängda från matsalen i flera månader. Det
var tider Det.
Slarvigt! På flera ställen är det oklart om läraren har rättat och i
sådana fall vad som är rättat, eller om eleven själv har ändrat genom att
stryka över
Mina nio skolår
Mitt första år i skolan var ett mycket blygt men upptäckande år. med mycket
nytt man aldrig sett eller hört innan. Man lärde känna klassen och fick
många nya kompisar.
Den största känslan var när man fick den första boken och fick gå hem och
visa den för mamma och pappa, och att mamma skulle hjälpa mig och klä
boken.
Efter några veckor i skolan när vi lärt känna varandra i klassen och kände
till skolan vågade vi busa mer och blev den busigaste klassen på hela
skolan.
I slutet av trean fick vi reda på att vi skulle flytta ner till en annan
skola och gå fyran till sexan där. Några veckor innan sommarlovet var vi
nere på skolan och kollade hur det såg ut och träffade vår nya fröken och
åt i deras matsal. Den skolan var mycket större och finare. När vi sedan
efter sommarlovet började på den skolan och fick vår nya fröken blev vi
mycket lugnare i klassen beroende på att vi tyckte mycket om vår nya
fröken. På den skolan trivdes hela klassen jätte bra och man fick nya
kamrater. Åren på mellan stadiet gick fort och vi skulle snart börja
högstadiet. Inför högstadiet skulle man välja tillval. Några veckor innan
sommarlovet fick vi träffa våra klassföreståndare och dom berättade om sig
själva och lite om skolan. Sedan fick vi faddrar som visade oss runt i
skolan och berättade om den, och vi fick se hur klassrummen såg ut och
sedan åt vi med dom i deras matsal. Sedan efter sommarlovet när vi skulle
börja sjuan samlades vi i Genia där rektorn och studierektorn berättade om
skolan och regler dom har på skolan
Efter några veckor i skolan var vi i Koppeberg med klassen och
klassföreståndarna. Vi åkte tåg ner till Stensund och sedan båt över till
Koppeberg. Där fick vi gå själva och handla i några timmar och sedan åt vi
på en restaurang. Efter vi hade ätit gick vitill ett akvarium som skulle
varit stort, när vi kom dit
märkte vi att det inte var något att ha, så vi fick gå och handla lite
till. Denna resan gjordes för att vi skulle lära känna våra
klassföreståndarna osäkert om eleven eller läraren rättat till
”klassföreståndare” bättre
Nu går vi i nian och har god samman hållning i klassen osäkert om eleven
satt punkt eller komma och med en del lärare och jag trivs.
Mina nio skolår
Den första skoldagen kommer jag väl ihåg. Jag och en kompis fick skjuts av
min mamma till skolan och det känndes ganska pirrigt ”m” osäkert m å
andra sidan var man nog ganska stolt över att få börja skolan. Jag kände
många av mina nya klasskompisar för vi hade gått på samma lekis. På
rasterna sprang man runt på skolgården och jaga varandra o.s.v. Jag tyckte
att jag lärde mej väldigt mycket de första åren. Och när man började 3:an
blev man lite tuffare och började vara med på snö bollskrig. Det var
strängt för osäkert om eleven avstavar p.g.a. mörk kopia bjudet att
kasta snöbollar på skol gården man skulle vara på en stor gräsplan om man
bröt möt den regeln fick man gå till rektorn och få kvarsittning det hände
ett anntal gånger.
När vi började fyran fick vi en ny lärarinna som jag till en början tyckte
var bra, men efter ett tag insåg jag vilken subba hon var. Så fort man sa
nåt dumt åt någon kompis eller på en lektion fick man följa med ut i
korridoren och få utskällning. I femman började jag hata skolan och började
bli uppkaftig mot lärar|innan. Jag åkte till rektorn väldigt ofta bland
annat för att jag luftat cyklar, haft kondomer i skolan, atit godis på
skolgåren och pallade på skoltid.
I sexan började jag hata en klass|kompis som bara ville vara mamma over
klassen men nu har hon bytt skola som tur är.
När man slutade sexan känndes det som en befrielse ”fran” osäkert fran
alla stränga regler och framför allt lärarna. När man började hög stadiet
kände man sej mycket friare och kunde göra det man känner för. I början av
7:an kände man sig väldigt liten med alla stora 9:or. När man började 8:an
blev man tuffare och struntade i vad lararna sa och man kom för sent till
lektioner o.s.v. Nu går man i 9:an och har borjat tanka mer på betyget och
gymnasiet. Man pratar och det i skolan och har svart att bestäma sig vilken
linje man ska gå. Jag tycker att skolan är mycket roligare nu än i 7an och
8an. Och jag tycker väldigt bra om de flesta lärarna jag har. Men de gillar
nog inte mej speciellt bra verkar det som men de bryr väl inte mej. Alla
teoretiska ämnen hatar jag men de praktiska tycker jag är väldigt bra. I
bland känns det jobbigt att ha sa många lärare och vikarier. Jag tycker att
det var bettre med en lärare för då lärde män ”sig” osäkert sig känna
den mycket bättre. När det ”gäler” osäkert gäler skolbyggnaden finns
det mycket bra och ännu mera dåligt. Det är ju bra att vi fått nya stora
skåp. Men jag tycker att fönsterna skulle bytas ut för man sitter ju och
fryser på en del lektioner. Inne i salarna ser ju inte väggarna så fina ut.
Det är ful färg, stora hål och ingen färg på vissa ställen. I 7:an och 8:an
fick vi gå ner till folkets hus och äta det var ett klart minus. Men sen
byggdes ju Tornet och den är ju väldigt fin och för det mesta är maten bra.
Mina nio skolår.
Jag hade längtat så mycket till första dagen i skolan, och äntligen var det
augusti 1983. Jag skulle börja på Kniberga, riktiga skolan. Förut hade jag
gått på lekis, men nu började det ”roliga” på riktigt. Innan jag började
skolan hade jag tagit ”privatlektioner” av min mor och far. Nu var det inte
min mamma och pappa som skulle leka lärare längre, utan vi fick en fröken.
Else-Maj Wikander heter hon. Hon var över femtio när vi fick henne. Då sade
hon att vi skulle bli den sista klassen. Hon har gråbrunt hår i page. Hon
är väldit kort. En del killar växte om henne när de gick ut trean. Till
sättet är hon lite gammaldags, men det behövdes nog till oss ”vildingar”.
Äldre kompisar hade berättat att om man inte var snäll fick man sitta i
skamvrån. Detta hände inte mig, eller någon annan. Else-Maj var snäll. En
del tyckte att hon var sträng, men det var de som bråkade mest och inte
gjorde läxorna. Vårat klassrum var ganska stort. Katedern var i fram. I
bakre delen var en soffgrupp. På väggarna var det posters på Carola och
Herreys.
Vi lärde oss alfabetet. Då skulle vi till exempel säga a, a, a. Sedan
skulle vi berätta hur tungan formades när man sade a. Så höll vi på länge.
Till slut kunde man läsa också. Vi delades in i grupper, de som hade lätt
för att läsa, de som hade svårt för att läsa, och de som var mitt i mellan.
Man fick stycken som man skulle läsa hemma. Vi lärde oss också att räkna i
lågstadiet. Plus och minus gick lätt för nästan alla. Sedan skulle vi lära
oss gångertabellen. En gång i veckan hade vi ett prov på hundra tal i
gångertabellen. Sedan kunde man räkna också.
När man skriver att man lärde sig läsa, räkna osv, ser allt så lätt ut. Men
så lätt var det egentligen inte. Det kom många tårar innan det gick som man
ville. Då var man så stolt, man hade också all rätt att vara det, tycker
jag.
Innan vi började mellanstadiet fick vi gå och hälsa på Helny Broman. Det
var spännande. Alla på Graninge var så stora, och de läste engelska för
oss. Man kunde lite engelska, men trodde inte att man skulle bli så bra som
sexorna.
Första dagen i fyran följde de flesta föräldrarna med. Mamma följde med
mig. Vårat klassrum var stort, gardinerna var röda. Hela våran skola var
nyrenoverad, precis lagom till dess att vi skulle börja där. Helny, våran
fröken var inte heller lång. Hon var lite längre än Else-Maj, men inte
lång. Hennes hår var mörkbrunt med lite gråa slingor. Engelska var det
roligaste ämnet. Helny hade en ”engish box”. Där var det massor av saker
som vi skulle kunna på engelska. I början lärde vi oss alla färger. Sedan
kom alfabetet. Fortfarande var engelska det roligaste ämnet. Matten var
lite svårare än på lågstadiet. Fortfarande var det en tävling, om vem som
låg först i boken. På svenskan fick vi skriva berättelser i
berättelseboken. I början av fyran fick vi skriva en berättelse om hur vi
trodde det skulle bli när vi var 15 år. Killarna ville ha moppar, men jag
kommer inte ihåg vad jag skrev. Den berättelsen skulle jag vilja läsa idag,
vid 15 års ålder. På OÄ:n fick vi ofta göra grupparbeten, och sedan
redovisa på ett föräldramöte.
På mellanstadiet när det var julfest eller någon annan slags fest, uppträde
ofta jag, och några till. Vi gjorde gymnastik och dansade. Alla var
avundsjuka på oss. För vi fick vara inne och träna på rasten, när de andra
måste ut. När vi var ute på rasten gjorde vi gymnastik, spelade fotboll,
eller lekte husknuten.
Mellanstadiet gick snabbt. Det var roligt, och man tyckte för det mesta att
Helny var en bra fröken.
När vi började högstadiet var vi alla nervösa. Visst hade vi varit här och
tittat. Men nu var vi sjuorna som de skulle ringmärka, stängda in i skåpen,
och stoppade i toaletten. Detta hände förstås inte. Vi fick några nya
ämnen, fysik och kemi. I början tyckte man att de var roliga, sedan var de
ganska svåra. Alla tyckte vi att vi hade för många prov, mest av alla. Det
fick vi också, men värre skulle det bli. Jag är inte emot prov. Jag tycker
att prov är nyttiga. I lagom mängd. Alla ämnen blev svårare, man fick kämpa
mer. Fast sjuan var mest repitition av mellanstadiet. I åttan blev det
mycket nytt. Matten blev väldigt svår, och jag tänkte ofta på att byta till
allmän, men gjorde det aldrig, Vi hade engelska standardprov som inte gick
bra för mig. Resten av ämnena gick ganska bra.
På högstadiet blev plötsligt loven mycket kortare. Det kändes så i
allafall. Nu har man det jobbigaste läsåret kvar. Det känns inte så bra,
men det är bara att jobba på. Har det gått bra i åtta år, ska det väl gå
bra i nian också.
Eller…?!?
Välarbetat få fel. OBS! vårat!, våran!