MINA NIO SKOLÅR
När jag var sju år fick jag börja i en skola ute på landet som hette
Ärvinge Skola. Det var en gammaldags skola där åk 1 och åk 2 delade
klassrum. Fröken bodde på övervåningen och klassrummet var på
nedervåningen. Jag bodde ungefär 3km från skolan. Jag åkte med skolbuss
till och från skolan varje dag.
Efter några dagar fick jag mina första skolböcker. Jag började lära mig att
läsa, skriva och räkna. På rasterna spelade jag landhockey och fotboll med
mina kompisar. Jag tyckte att det var ganska kul i skolan eftersom jag fick
lära mig en massa nya saker. I mitten av 2:an flyttade jag och mina
föräldrar till Rörsta. Jag gick kvar i Ärvinge tills jag skulle börja 3:an.
Då fick jag börja i Halmsjö Skola. Det var en skola med ca : 350 elever,
från åk 1 till åk 6. Nu bodde jag bara 300 meter från skolan. Vi fick lära
oss nya ämnen. Bl.a. slöjd, engelska och hemkunskap. Mina favoritämnen var
engelska, träslöjd, matte och geografi (Oä). Efter sex år i skolan så
skulle jag börja 7:an i Kålgärdet. Jag fick nya kompisar, lärare och ämnen
igen. På högstadiet fick vi mer prov är tidigare. Vi fick olika klassrum
och olika lärare. Vi fick elevskåp istället för skolbänkar. Nu går jag i
nian och har vant mig vid allt det där.
På 9 år har skolan förändras ganska mycket. SLUT!
Uppsatsämne: Mina skolår
Mina nio skolår
Jag sitter i aulan och försöker och jag menar verkligen försöker tänka
ut hur jag har haft det i de nio åren som jag gått i skolan. Det ända jag
kommer på är glada minnen.
Första skoldagen kommer jag ihåg som om allt sammans ägt rum igår.
På morgonen hade jag vaknat mycket tidigt och klätt på mig min fina
klänning och stått framför spegeln tills mamma ha|de sagt att det var dags
att gå till skolan. Jag hade tagit mammas hand och staplat brevid henne.
Men när jag kom till skolgården och såg flickorna och pojkarna som gick i
sexan blev jag rädd och kramade hårt mammas hand och gick med nedböjt huvud
och med en rädsla i blicken till klassrummet.
Den ändå som inte kunde svenska i den nya klassen var jag, den som
kallades för förrädare var jag, den som blev utsatt för lärarens hotande
blickar var jag, den som kände sig att hon inte passade in här var jag:
varför utsattes jag för allt detta?
Varför fick jag gråta mig till sömn varje dag? Svaren på dessa frågor fick
jag aldrig.
I fyran hade jag lärt mig ganska bra svenska fastän jag pratade turkiska
hemma. Nu tyckte jag bättre om mina nya lärare, men vi hade börjat få många
läxor och jag njöt av det, hur dumt det än låter. Vi hade börjat läsa
engelska och jag tyckte att det var jätte lätt. Man behövde bara lära in
sig glosorna, så kunde man allt.
När vi slutade sexan grät vi som små
text saknas
57 låg ditåt eller tvärtom. Den veckan hade vi haft tufft. Men den andra
veckan var tuffare med massor av läxor, nya ämnen och nya lärare. Engelskan
hade börjat bli svårare och man var tvungen att tänka själv och att ta vara
på sig själv. Jag hade blivit förvirrad och undrade hur de andra klarade av
allt det här.
Nu var det dags att börja åttan och det var dags för betyg och det var
ännu värre. Man blev ju nervös av det, men det blev jag också van vid.
Jag tycker att det är så synd att hela klassen kommer att splittras när
vi ska välja i nian. Man får ju nya klass|kamrater i gymnasiet.
Eftersom jag endast pratar turkiska hemma
text saknas
Mina nio skolår
Jag gick aldrig i lekis eller dagis, och eftersom jag bodde i Polen fick
jag börja i nollan. Det var som lekis fast det låg i skolan i ett klassrum.
Vi lekte där, fröken läste böcker och inland gick vi ner till dagiset och
lekte där på deras häftiga ställningar. Sommaren innan ettan var jag
nervös. Mamma köpte en fin väska och ett fräckt pennfack (sådant där som
öppnar sig när man trycker på knappar). Sista veckan gick man och väntade
och undrade: ”Hur är det igentligen i skolan? ” Och så gick ettan fort man
lärde sig och läsa, skriva och räkna. På sommarn till tvåan åkte vi till
Sverige och hälsade på min farbror här i Göteborg. Vi var här i två månader
och åkte sedan till mina kusiner i dåvarande Västtyskland. Vi bodde där i
ca 8 månader och jag fick börja i skolan, direkt i en tysk klass och jag
kunde inte ett dugg tyska. I början satt jag bara där och lyssnade, men
efter ett tag började jag fatta. Något som var intressant var att när vi
hade Religionsundervisning fick de som var Katoliker gå till en sal och
Protestanterna i en annan. När åtta månader hade gått kunde jag tyska rätt
så flytande och när vi åkte till Sverige snackade jag tyska i affärer och
liknande. Vi kom hit på sommaren 1985 och jag kunde inte Svenska. Så när
jag började trean fick jag göra det i en förberedelseklass i
Södertorpsskolan. Där gick det folk från hela världen: Israel, Marocko,
Iran och Tyskland var några av länderna som barnen kom från. Jag fick en
mycket duktig och bra lärare så det tog inte så långt tid för mig att lära
mig svenska. Efter ett halvår fick jag börja i klass 3C i Norrängsskolan.
De första veckorna fick jag gå där en dag, två dagar och sedan hela veckan.
Jag kände nästan ingen och jag tyckte att det var konstigt att hela klassen
även tjejerna var med på fotboll på rasten. Nästan alla killar i klassen
gick också i Borgsjöns IF. Jag började också i laget men jag hade bara
spelat fotboll på gården innan. Vårterminen i trean gick fort. Så kom
sommarn(som som vanligt gick väldigt fort). Jag började i fyran med en ny
lärare som heter Majvor Granstedt. Hon var just i början och vi tyckte att
vi hade en bra lärare. Vi fick ett nytt ämne engelska och det var väldigt
kul från början. Vi fick även en ny gymnastiklärare Gunnar Johansson han
var väldigt bra lärare gympa och Matte men han var även tillsynslärare
tyvärr. Det gjorde honom över|spänd och han trodde att han ägde skolan. I
femman började en ny flicka från Iran klassen, hon hette Zarah. Hon hittade
på att jag och Daniel Berggren mobbade henne och vi åkte in på ett långt
förhör med Gunnar Johansson. Några månader senare erkände hon att hon
gjorde det bara för att få kompisar. ”Gurra A” sa aldrig förlåt för tjatet
vi fick stå ut med. Majvor blev jobbigare och jobbigare. När vi t.ex.
pratade för mycket gick hon ut och tog sig en kopp kaffe och sa att Jean
eller Andrea skulle hämta henne när allt var lugnt. Hon var även väldigt
mycket borta. I sexan fick vi vikarie mer än vad vi hade Majvor.
Mellanstadiet knäckte eller rättare sagt förstörde våran klass och vi fick
nästan börja om från början när vi började högstadiet. Den första veckan i
sjuan är kanske den bästa hittills i skolan. Man fick en massa nya
kompisar, skåp nya lärare och nya ämnen. Innan var man närvös för
”nollning” och annat sådant som alla sa att man gjorde i Högby. När man
började här märkte man att det var kul här och att ingen blev retad eller
nollad i större mängd, lite blev det men det hör till. Skolan var som ett
labyrint i början. Vi hade tur som fick Bertil Sjöberg som
klassföreståndare annars hade nog nästan hela klassen gått i ”lilla
klasen”. Han fick bygga upp klassen igen efter Majvor G. Efter några veckor
blev det lärarstrejk och vi hade bara gympa och slöjd. Strejken gjorde så
att höstterminen gick fort. På våren skulle vi börja måla om toan, den är
fortfarande inte färdig och kommer antagligen inte bli det heller. I åttan
fick vi de första betygen, det var spännande men även överraskande i del
ämnen. På våren i åttan hade vi en kiosk nere hos Berit. Vi sålde glass,
bullar, drickor, klubbor och mackor. Alla tyckte att våran kiosk var bra
och tyckte att den skulle vara öppen jämt. Tyvärr så går inte det. Vi fick
in ca. 600 – 800 kr om dan. Niorna hade en fotbollsmatch mot lärarna och
Konrad skallade ihop med Mats P. Mats spräckte upp ögonbrynet och det
blödde förskräckligt. På våren i åttan pryade vi också. Jag och Daniel T.
pryade på Mc. Donalds. Det var kul och känna på och jobba där men det är
inget jobb man ska satsa på. Sen kom nian och här sitter text saknas
Mina första skolår
Mina första år i skolan gick jag i Medby, då hade man inte många läxor bara
en eller två per vecka. Jag hade svårt att läsa i början, men det släppte
snart. PÅ skolresan i ettan åkte vi och kollade på grisar, men det var
ingen som var intreserad.
Andra året fördjupade vi oss bara i och läsa och räkna.
Det tredje året började vi och läsa engelska. Vi vad på Kinnekulle på
skol resa. Vi kollade på en stor ek som var nära tusen år gammal, och
kollade på hällritsningar. Från trean till fyran bytte vi lärare. Vi
utmanade Perslunds och Grivebro skola i fotbolls tunering, det året van vi
fotbollen. Det var ett roligt år. Vi var inte så snälla mot den nya fröken
hon hade nästan alltid hjälp av en annan lärare som slog oss med en nyckel
knippa om vi gjorde något dumt.
Det femte året ut|manade Grivebro oss och Perslund i en fot bolls
turnering men den gången vann Perslund. Vi åkte till Göteborg på skol resa.
Vi besökte ett slott och gick på Liseberg det var skoj.
Det sjette året åkte vi till Bornholm det var mycket skoj. Idrotten
hade för ändrats mycket från mycket redskap till styrke övningar och
bollspel. Från sexan till sjuan bytte jag skola och den gamla klassen
splittrades. Det var skoj och möta en ny klass. Man behövde inte studa så
mycket det var mest repetion från mellan stadiet.
Åttan var mest repetion.
Nionde klass ställde mycket mer ansvar än åttan, så nu måste man
studa.
Mina nio skolår
Jag började skolan 1983, jag gick i klass 1a och hade en jättesnäll
fröken som heter Eivor. Den första skoldagen hade alla sina föräldrar med,
jag också men de gick efter bara en liten stund efterssom de är lärare och
skulle ha egna lektioner. Den första dagen hade vi upprop och blev
placerade i klassrummet. Sedan gick vi hem. Första året gick vi hemskt
korta dagar, men jag tyckte att de var hemskt långa. På skolavslutningen
det året hade jag en gul klänning vi sjöng Tussilago|sången och Vi sätter
oss i ringen. Mamma var där och tittade på oss en stund, sedan gick hon
till högstadiets avslutning. Alla andra föräldrar var där hela tiden, men
man skall väl vara glad över att hon överhuvudtaget var där. När jag gick i
tvåan fick jag gå till en speciallärare i Svenska. Vi åkte barnens vasalopp
jag åkte 1 mil, vi skulle åka så långt vi kunde under 1 dag jag var hemskt
stolt över att ha åkt 1 mil. I trean fick vi börja spela blockflöjt om vi
ville. Jag började spela, et gjorde nästan alla i min klass. Sandra och
Julia som gick i klassen diktade nästan varje rast och då var jag med dem
och diktade. När vi slutade trean diktade klassen ihop en sång där alla
namn och frökens namn fanns med. Lärarna hade bakat en 12 meter lång
rulltårta som alla lågstadie barn blev bjudna på. Sedan började vi fyran,
vi fick skolans strängaste lärare och skulle börja läsa engelska. Han heter
Leif. I fyran hade vi friidrotts tävlingar på torstorps det var jätte
roligt. När vi började femman så flyttade mina tre bästa kompisar. Linda
åkte till Afrika, Lotta och Jennifer flyttade till Skellefteå, Det komm en
ny elev till klassen Patrik. Femman blev det besvärligaste året klassen var
hemskt bråkig och mobbing förekomm. Man var glad när året äntligen var
slut. Sen började vi sexan då flyttade min enda kompis till U.S.A men Linda
komm tillbaka. Det fanns fem tjejer och 12 killar i vår klass så det var ju
inte så lite stökigt. En gång när vi hade bild så fick vi gå till häng|bron
och rita, men papperen blev mest pappersbåtar till lärarens förskräckelse.
Vi åkte på klassresa till Åmsele. Det var tråkigt och Linda fick magsjuka.
Vi komm inte sist i fotbollscuppen det året för vi hade lånat in några
femmor för vi var så lite många. Vi stod på läktaren och sjöng En vänlig
grönskas. Mamma var där hon har inte varit på någon av mina avslutningar
sedan i ettan. Vår klass delades i högstadiet och vi fick nya i klassen. Vi
började ha skåp och många olika lärare i alla ämnen. Endel hade vi aldrig
haft förut. Man fick gå i kör om man ville och gå till elevrummet på
rasterna. Man kände sig stor när man fick gå till elevrummet där bara de
stora barnen fick vara. Vi fick våra första omdömmen och vi var med och
gjorde vårshowen det året. Tillsist fick vi diplom om vi varit med och
cyklat 3 mil, åkt skidor 2 mil och sprungit 1 mil under året. Sedan började
vi åttan, vi hade ett miljö projekt som vi jobbade med i flera veckor. Vi
hade en 2 veckors prao. Jag var på shell i Sikeå det var roligt att jobba
där men kallt att gå till skolan och äta varje dag. Vi fick betyg, jag fick
ett lågt betyg 2,7 men det skulle jag väl kunna höja. och på vår terminen
höjde jag det till 3,0. Kören sjöng som vanligt på avslutningsdagen och
senare i klassrummet fick vi betyg och diplom sedan gick vi hem. Nu har vi
börjat nian och har samma klassföreståndare som förut, Ulla-Karin. Allt
rullar på som förut man har väl en liten tanke i bakhuvudet om att det är
sista året och att man borde börja plugga och böja fundera över vad man ska
bli sen. Vi förlorade årets dragkamp och årets brännbolls turnering men vi
hade 100% på cyklingen och det var inte alla som hade det. Nu sitter jag
här och funderar över något mer som ska skrivas men jag vet inte riktigt
hoppas att jag inte har tappat ämnet jag vet att jag har gjort det här på
slutet men jag kanske överlever.
Mina nio skolår
Lågstadiet:
När man första dagen gick till skolan var man mycket nervös, man var lite
rädd för läraren och de andra eleverna.
Vår lärare hette Mia-Lena Elvinius Westman, hon var en bra lärare, mycket
rättvis också. De första tre skolåren var lätta, inga långa lektioner, inga
långa skoldagar, inga svåra ämnen och som jag sa tidigare bra lärare.
Lågstadiet var indelat i A, B och C. Jag gick i C.
På rasterna spelade vi fotboll mot A och B. Vi vann för de mesta. Ibland
slogs vi då blev det prat med Fröken och när vi härjade på lektionerna fick
vi sitta i korridåren. Man för övrigt var lågstadiet ganska lungt.
Mellanstadiet:
När lågstadiet var slut sattesA, B och C ihop till A och B.
A klassen fick Bo Björkman och B klassen, det vill säga min klass, fick
Gunvor Andersson.
I vår klass kom de mest ökända personerna Josef, Mikael och Fred villket
skulle visa sig senare.
4:an var rätt så lungn, vi läste våra läxor och gjorde bra ifrån oss på
lektionerna. Vi sparade pengar i klasskassan, för en del av pengarna köpte
vi två fotbollar. När vi spelade fotboll blev det ofta muck mellan
klasserna, särskillt mellan Tobias i A och Josef i vår klass, men förövrigt
var 4:an ganska lungn.
I 4:an åkte vi på skolresa till Trollegata. Min bästa kompis hette då
Niklas, vi åkte ihop i bussen. Plötsligt började Nicke må illa och straxt
innan vi kom fram spyde han, som tur var i en plastpåse. När vi gick nere i
Trollegata fanns det en massa dypölar som man var tvungen att ta sig förbi
men Charlotta var förståss tvungen att trampa ner sig till hakan i dyn så
vi var tvungna att dra upp henne.
När vi gick där nere hittade vi snö fast det var långt in på våren, då blev
det med ens snöbollskrig. Vi skulle besöka en stad på hemvägen, mitt minne
sviker mig så jag kommer inte ihåg vilken stad, men i alla fall skulle vi
åka och handla lite. Straxt innan vi kom fram spydde Nicke igen men det var
inte så farligt för vi började vänja oss. Det var slutet på 4:an. I början
av 5:an gifte sig Gunvor med Roger Stämmsjö.
Det läsåret var Gunvor sjuk mycket men jag tror det var något annat som
lockade.
På grund av det fick vi många vikarier, det var då härjet började. Vi fick
en vikarie som hette Karolina Mat´sen.
Det blev liv redan första dagen när Josef mosade en apelsin i Grens bänk,
Gren blev galen och grep tag i ett äpple och skrek:
-Jävla svart skalle, sedan hivade hon äpplet i väggen så att skalet rök i
väg åt alla håll.
Grens och hennes kompisor Mikaela och Johanna brukade sitta hela dagarna på
toaletten och tjura medans vi skrev snuskiga lappar och skickade under
dörren.
Mat´sen bölade minst tio gånger under den tid vi hade henne. När Gunvor kom
tillbaka blev det snack med Studierektorn ”Läderbängt” men vi bara
skäfftade imot.
I slutet av 5:an åkte vi till Göteborg men där var vi faktiskt rätt så
lungna men det blev förståss en del tjuvsnusning och tjuvrökning. I 6:an
var Gunvor borta ganska mycket också så det blev inte så stor skillnad
mellan 5:an och 6:an.
Vi stack till kiosken på rasterna, fick kvarsittning, åt godis på
kvarsittningen och fick kvarsittning igen. En dag skulle ”Gänget”
tjuvsnusa, snuset var Mini Catch. Man klumpiga som vi var kom Rhen
(tillsynsläraren) på oss och våra förälldrar blev kallade till skolan.
Josefs mor Josie Lee var förtvivlad:
-Josef! snusar du, Nää nu går vi hem. Resten av 6:an blev bara häng. Vi
fick snacka med Tillsynslärare, Studierektorer, olika lärare men inget
hjälpte. Vi höll tillockmed på att inte få åka på någon skolresa men vi tog
ut pengarna på klassbank|boken och åkte på kanothajk. Man kan ju säga att
det inte var så lungt dom dagarna, vi sprang ute iskogen hela nätterna fast
Gunvor förbjudigt det.
När vi började 7:an så delades klassen igen för att byggdeskolorna skulle
kunna få någon plats. Vi fick Långärna i våran klass. Vårat gäng som jag
snackade om tidigare delades ej. Som lärare fick vi Lasse Silfenberg och
Greta Vallberg. Efter som vi inte varigt så duktiga i Mellanstadiet fick vi
kämpa rätt så bra för att komma igen. I slutet av 7:an åkte vi på skolresa
till Kolmården, vi gjorde ju lite rackartyg men inget som var sig likt sen
Mellanstadiet. I 8:an skulle vi få våra första betyg en del kämpade, en del
struntade i skolan. När julen kom och vi fick betyget lyckades jag få 3,1
Eftersom jag inte är någon plugg|häst var jag rätt så nöjd.
Betyget på vårterminen blev en aning bättre 3,4.
Vi åkte till Göteborg på skolresa, det jag kommer ihåg mest var Liseberg,
vi åkte loopen minst tjugo gången, när sen jag började må illa slutade jag
åka.
Nu har halva terminen i 9:an gått och när jag sitter och tänker tillbaks på
mina skolår så tycker jag att det har varigt ganska kul.
SLUT!
MINA SKOLÅR
Det var en solig sensommarmorgon, och jag vaknade gladare än aldrig för,
jag skulle börja skolan! Jag klev upp ur sängen och klädde på mig snabbt
som ögat, drack ett glas o´boy och borstade tänderna. Sedan ställde jag mig
utanför dörren och väntade på att mamma skulle komma så att vi kunde gå
någon gång.
Plötsligt så stod jag där, i klass 1A’s kapprum, jag blev nervös och kände
en klump i magen. Sedan ropade läraren in oss i klassrummet och fick sätta
oss vid en varsin bänk. Min nervositet hade lagt sig när läraren
presenterade sig inför klassen, det märktes att hon också var lite nervös.
– Mitt namn är Berit Jansson, sade hon med hög röst. Det jag då inte visste
var att personen som stod vid katedern och pratade skulle betyda så mycket
för mig i framtiden.
När Berit hade pratat färdigt bjöds vi på saft och en varsin bulle, sedan
skulle föräldrarna gå hem. Skolan hade äntligen börjat!
Det första året var jag lika glad varje morgon när jag skulle gå till
skolan. Jag lärde känna alla mina klasskamrater och även en del elever från
parallellklassen. Jag lärde mig alfabetet, läsa mina första ord och även
mina första matematiska uträkningar. Dagarna gick och jag kände mig mer och
mer hemma på skolan. Skolavslutningen det året är någonting som jag aldrig
kommer att glömma.
Jag kom till skolan på morgonen och alla 6:or som jämt såg så lessna ut var
plötsligt strålande glada. Jag visste inte att en skolavslutning skulle
vara så festlig. Alla klasser skulle framföra en sång, vi sjöng ”Den
blomstertid nu kommer”. Men det jag minns bäst är när lagkaptenerna för
klassen som vunnit skolturneringen i fotboll fick komma upp på scenen och
hämta pokal och diplom. Jag drömde om att en gång få stå där som dom och
vinka till publiken. När alla festligheter var slut så samlades vi i
klassrummet, och det var dags för läraren att säga några sista ord innan vi
fick gå hem.
Redan efter en vecka av sommarlovet började jag längta tillbaka till
skolan. När skolan senare började var jag jätteglad. Det året fick jag mina
första ”bästisar”, dom hette Nikolas och Henrik och gick i min klass. Jag
blev även väldigt god vän med våran fröken Berit. Förutom mina föräldrar så
var hon min stora förebild på den tiden. Hon brukade vara med oss på
rasterna och leka, och man kunde prata med henne om vad som helst. Ibland
satt vi och pratade i timmar vi kom väldigt bra överens.
Åren gick och jag hade redan börjat 4:an. Jag hade fått skiljas från Berit
och vi fick en ny lärare som hette Bodil. När jag såg henne för första
gången blev jag faktist lite rädd, hon hade potatisnäsa, dubbelhaka och
hennes kinder var stora som äpplen. Men skenet bedrog Bodil var en väldigt
trevlig lärare som jag kom väldigt bra överens med jag kände värkligen att
hon litade på mig.
I början av vårterminen kom våran gymnastiklärare Solveig fram till mig och
frågade ifall jag ville ta ut ett lag till skolturneringen, jag blev glad
och svada ja utan att tveka en sekund.
Vi var en väldigt duktig idrottsklass så vi delade upp oss i två lag. Det
jag minns bäst av turneringen det året var när vi vann över 6:orna, efter
slutsignalen trodde ingen att det var sant. Vi kom 3:a i turneringen det
året, och det var väldigt stort för oss eftersom vi var yngst.
Årskurs 5 var nog den värsta i mitt liv. Tidigt på höstterminen brann
Ullskolan ner och vi blev tvugna att flytta till Tidaskolan i ett år. Det
var väldigt långt för mig att gå till skolan, och när jag väl var framme så
var jag oftast trött. Vi fick hela tiden gå fram och tillbaka mellan
Ullskolan där vi hade gympa och Tidaskolan där vi hade vanliga lektioner.
Jag var även inblandad i ganska många bråk. Jag minns speciellt ett matkrig
som jag startade tillsammans med min käre vän Henrik. Vi kasde tomatsoppa
på varandra tillslut var hela matsalen med i kriget. Alla lärare och
mattanter var rasande och skickade mig och Henrik till rektorn där vi fick
sitta och skämmas. Vi startade även även ett stort snöbollskrig mellan
våran klass och paralellklassen. Kriget höll på i ca: två veckor eftersom
snön senare försvann. Vi var även inblandade småbråk och fick hemringning
minst en gång i veckan. Vi skolkade även en hel del och personalen på
skolan blev mer och mer arga på oss.
Till råga på allt fick jag reda på att min förra lärare och ”kompis” Berit
hade avlidit i cancer. Sorgen den veckan var obeskrivlig hon var ju en av
mina största förebilder fortfarande.
Men allting vände när skolturneringen satte igång på våren. Jag och Henrik
fick äran att ta ut laget även detta år om vi lovade att inte bråka och
skolka, och det gjorde vi. Det året spelades turneringen på Tida|skolan
vilket gynnade oss eftersom det var så små mål. Det gick bra i turneringen
även detta år, vi vann våran grupp och gick ända till final. Vi förlorade
finalen mot 6:orna, jag tror att det blev 5-3, och min dröm om att få lyfta
bucklan på skolavslutningen slogs i spillror. Redan då längtade jag till
nästa turnering, då jag skulle få min sista chans att lyfta bucklan.
Terminen flöt på och jag och Henrik skötte oss igen som vi hade lovat.
Årskurs 6 är den hittills roligaste i mitt liv. Det hände massa roliga
saker det året. Vi åkte på klassresa till Gotland i fyra dagar det var
bland dom roligaste dagarna i mitt liv. Jag har flera minnen därifrån, bla.
så cyklade vi vilse i skogen när vi skulle titta på raukarna, när vi kom
fram skulle resten av klassen cyckla hem.
Jag fick även vara koncerancier på skolkabarén vilket var en stor ära för
mig.
Jag fick bra omdöme av lärarna och det kändes som att livet lekte. I
skolturneringen var vi storfavoriter, vi levde upp till allas förväntningar
och vann alla våra gruppspelsmatcher med stor marginal. Även jag
personligen levde upp till kraven som lagkapten och målskytt, Jag gjorde
ca: 5 mål per match och fick mycket beröm. Vi lekte oss fram till finalen
där vi lite oväntat fick möta klass 5A.
I finalen chocköppnade 5orna och ledde med 2-0 efter 5 min. Men vi tog oss
samman och vann tillslut med 6-3, jag gjorde fyra av målen. Varje mål
tillägnade jag Berit, som jag inte kunde glömma. Efter finalmatchen kom
gympaläraren fram till mig och gratulerade mig till segern och frågade
ifåll vi ville möta lärarna i en match veckan därpå, jag tackade ja utan
att tveka.
Matchen mot lärarna spelades dagen innan skolavslutningen. Det regnade, det
var flera stora vattenpölar på planen och alla var ”dyngsura” efter 10
sekunder. Hela skolan var där och tittade, många höll upp stora skyltar,
jag minns speciellt en skyllt där det stog ”Vi älskar dig Krille”.
Matchen slutade 2-2 och jag gjorde ett av målen vilket jag var väldigt glad
över.
Plötsligt var den här, skolavslutningen, dagen jag hade drömt om, jag
skulle få gå upp på scenen och lyfta bucklan inför allihopa.
Vi samlades i klassrummet för att gemensamt gå till avslutningen. Och efter
att vi hade framfört våran avslutningslåt i form av en egen version av ”Var
Nöjd Med Allt Som Livet Ger” var det dags. Gymastikläraren bad mig och
Henrik komma upp på scen och ta emot pokalen.
Vi tittade på varandra och gick upp scen applåderna och busvisslingarna var
öronbedövande. Vi fick svara på några frågor som gymnastikläraren ställde i
mikrofonen innan det var dags. Min dröm sen första klass skulle gå i
uppfyllelse, jag och Henrik tog ett gemensamt grepp runt den stora bucklan
och lyfte den mot skyn. Vi skrek ut våran glädje och alla började jubla,
aplådera och busvissla, det var en obeskrivlig känsla, helt fantastiskt!
Min dröm hade gått i uppfyllelse och jag grät av glädje.
Mina Skolår
Nu så går jag i nian. Det som jag alldrig trott att jag skulle göra. Jag
kommer fortfarande ihåg sommarlovet till fyran. då jag skulle byta skola
för första gången i mitt liv.
Jag var inte så glad för vi var två klasser i Javaskolan som skulle börja
fyran. Ena klassen hammnade i en skola bara någon kilometer från där jag
bodde, och den andra ända borta i Vallsten. Vet inte hur det gick till, men
jag tror att lärarna bara satte sig ner och lottade vilka som skulle gå
var. Men tur i oturen så fick jag gå i Vallsten skolan med min bästa kompis
Jonas. Vi var med varandra sju dagar i veckan.
En dag i tvåan så kom det en ny elev till vår klass. Han förändrade nog
hela stämmningen i klassen. Alla började vara med honom för han var den
starkaste i klassen och han fick alltid som han ville.
Men värst var nog fyran, femman och sexan för vi fick alldrig någon riktig
lärare. Jag tror att vi hade ungefär fem lärare under den tiden. En av dom
var inte ens någon lärare utan en vikarie under en hel termin. Jag kan inte
komma ihåg att vi lärde oss så mycket under den tiden, på grund av att det
var så rörigt.
I sexan så bestämmde sig jag och mamma för att jag skulle nog inte
fortsätta att gå i den klass som jag hade gått i ända sedan ettan.
Jag vet inte hur jag kände mig när vi kom fram till det, men jag blev nog
inte så ledsen.
Någon månad innan jag skulle bestämma mig för högstadie skola så åkte mamma
och jag runt och letade efter en bra skola.
Vi kollade på många skolor och så gick vi på en visning av bjerke skolan.
Den verkade bra så jag sökte på den som första handsval, fast jag visste
inte om jag skulle komma in för att dom lottade vilka sökande som skulle få
komma in.
Men en kväll så ringde Kevin Lindgrens pappa hem till mig och säger att
Kevin och Gustav kom in på lottningen. Kevin är en kompis som jag har känt
ända sedan ettan och han hade sökt med mig.
Första dagen i sjuan så var det lite ”nervigt”, för jag kände ju ingen
(förutom Kevin) och så var det så många klass rum att hålla reda på, fast
det löste sig efter ett tag.
I sjuan så funkade det ganska bra med lärare förutom i NO. Där hade vi en
lärare som inte kom på våra lektioner och vi lärde oss absolut inget.
Förutom att det är bra att gå till tandläkaren två gånger i veckan.
I åttan så gick nog allt bra med lärare och skolan, bara det att dom skulle
börja renovera skolan och jag skulle få mina första betyg. Det känns
konstigt att skriva det här när jag snart ska få mina sista högstadie
betyg.
I nian så har det verkligen varigt struligt med lärare. Vi är inne på vår
tredje NO-lärare, och vi har fått en ny SO- och musik lärare, men dom
verkar bra så jag oroar mig inte.
Det är väl det jag har att säga ja eller skriva om min skolgång. Jag kan
nog sammanfatta med att säga att jag har lärt mig mer än vad jag tror fast
jag inte märker det.
Mina skolår
Nu går vi sista terminen i grundskolan och när man tänker efter så var det
faktiskt ganska länge sen vi började första klass. Jag minns hur det var
när jag började. Min familj och jag hade precis flyttat hit så jag kännde
ingen. Jag har tre systrar.
När jag och min mamma kom till skolan följde hon med mig till vårt
klassrum. Jag ville först inte att hon skulle gå och lämmna mig med alla
okända människor. När jag tittarde runt såg jag att alla föraldrar började
gå ut. Åh nej, var min första tanke. Nu måste mamma också gå ut.
Jag var väldigt blyg när jag var liten så jag vågade inte vara själv där
jag inte kännde någon men alla andra vågade så det skulle jag också. Mamma
kramade mig och gick ut och samtidigt kom läraren in. Hon var en gammal
kvinna som såg snäll ut. Då frågade flickan bredvid mig vad jag hette. Jag
sa mitt namn och hon sa att hon hette My. Hon blev senare min bästa kompis.
Läraren började sjunga sånger om alfabetet och så lekte vi rästen av
dagen.
Det var väldigt roligt att gå i skolan. Man lärde sig att läsa, skriva
räkna och man fick många kompisar. Jag trodde inte att det skulle vara så
roligt för mina storasystrar sa att det var jobbigt med alla läxor, alla
tråkiga ämnen och jobbiga lärare. När jag började mellan stadiet förstog
jag vad de menade. Jag fick samma lärare som en av mina systrar hade. Det
blev jobbigare med läxor men det var fortfarande roligt och vi hade samma
klass bara att det började många nya. Det var alltså inte lika läskit som
att börja 1:an. Skolan som jag gick i var ganska liten och det började
många barn där. När vi skulle börja 6:an så fick vi inte plats, därfor fick
vi gå sexan i den här skolan. Det var läskigt för alla var så stora och vi
kännde oss som små treåringar. Ibland när nior eller åttor gick förbi kunde
de retas lite, men det var inte så farligt.
Min kusin och min syster gick i den här skolan så det var roligt.
När jag började 7:an var jag inte så nervös för det böjade två från min
förra klass också. Vi lärde känna många nya kompisar och det var kul. Sjuan
var inte så svår som jag trodde.
I 8:an kämpade jag mer än i 7:an för vi skulle få betyg nu. Åttan var
svårare men det var roligt då också och nu kännde man klassen bättre.
Nu när jag går i 9:an har jag höjt mina betyg och jag känner att jag har
gått i den här skolan för länge och det känns både skönt och konstigt att
börja gymnasiet. För det är en helt ny skola med nya människor, nya lärare
och jag kommer inte ha alla ämnen som jag har nu. Det kommer att bli
svårare och en sak som jag tycker är läskig är att man inte kan höja sitt
betyg som man gör i högstadiet.
Mina nio skolår
Att börja ettan kändes väldigt nervöst. Jag hade hört många historier från
min farfar om hur hemskt det var på hans tid. Då var det arga lärare som
slogs på fingrarna och ställde eleverna i skamvrån om dom var för busiga.
Men första dagen i skolan blev mycket bättre än väntat. Min mamma följde
mig dit och jag minns hur alla föräldrar fick så på rad längst bak i
klassrum|et medan vi tog plats vid våra bänkar. Jag kände de flesta i
klassen eftersom vi hade gått ”lekis” tillsammans. Lärarna var inte alls
som på farfars tid. Vi hade två fröknar, Birgitta och Ulrika och båda två
var väldigt snälla.
Ettan och tvåan var faktiskt riktigt roliga. Vi gick på norrboskolan, en
gammal skola som byggdes någon gång på 1800-talet. Det fanns en stor
lek|plats, fotbollsplan och hockeyplan där vi lekte varje rast. I gården
bredvid fanns en jättestor svart hund som brukade rymma ibland. Alla var
jätte|rädda för honom, särskilt sen han bet Henrik Mills i örat. Jag minns
en gång då jag och Fredrik skulle vara modiga. Vi gick försiktigt fram till
hundgården men en lärare fick syn på oss och vi fick en ordentlig
utskällning av henne.
text saknas
halvtimma för en del som pratade mycket. Hon sa att det var för att anpassa
oss till högstadiet så när man började i sjuan tyckte man att det var
hemskt slappt där. Att börja högstadiet var en stor för|ändring men jag
tyckte att det var väldigt roligt. Vi slutade med alla öknamnen. Om det
beror på att vi skildes från blåsmarkarna vet jag inte men så blev det i
alla fall. Alla skolämnen började gå bra särskilt NO och idrott och det
gjorde väl också att skolan blev roligare. Nogot som inte har gått o bra
det är alla klass|turneringar i bandy, basket, volleyboll och sådant. Ändå
sedan i sjuan har vi alltid blivigt sist. Men det ändrar ju som tur är inte
betyget.
Nu i nian är jag väldigt skoltrött och längtar till arbetslivet. Det gör
det ännu svårare nu när man skall välja till gymnasiet. Jag vet inte om jag
orkar gå en teoretisk linje i kanske fem år till fastän jag har betyg så
att jag kan ta mig in på de linjerna.
Jag är faktiskt ganska nöjd med mina nio skolår. Det har varit en bra tid
men det är klart att man är lite avundsjuk på sina föräldrar som bara
behövde gå sju år i skolan.