Uppsatsämne: Mina skolår

Inskannad version

Mina skolår
Vad hade jag varit utan denna älskade och hatade skola?
Det är något jag ofta funderar över. När jag började sexårsgruppen var jag
som en skrämd katt. Jag satt helst i ett hörn och gömde mig. Under
samlingarna vågade jag inte ens att säga mitt namn.
Min första skoldag har jag inget minne av men den andra, då det var dags
för klassens första samling, den glömmer jag aldrig.
Vi satt i en ring och rullade en boll. Den som fick bollen skulle säga sitt
namn. Jag var bland de sista som fick den. Jag tog den snabbt i mina
händer, rörde lite på läpparna och rullade den till flickan mittemot. Min
nya fröken bad flickan att rulla tillbaka bollen till mig, för hon hade
inte hört mig säga något. Jag tog bollen och satt med den tyst i knäet. Min
nya fröken försökte att prata med mig, men jag stängde mina öron, tills jag
hörde henne säga att jag fick rulla bollen vidare.

Under årens lopp gick det allt bättre, men fortfarande var jag väldigt
blyg. Jag hade inte så många kompisar, fast jag försökte inte heller att
skaffa mig några. I min tysta ensamhet kunde jag drömma mig bort. I ett av
mina tappra försök att göra dröm till verklighet, gick jag (i 5:an) en hel
vecka med Madickenklänningar och svarta stövlar med klack och snörning. När
man ser tillbaka på det skulle man kunna säga att jag var skolas enda
”flum”.

Först i 6:an kom min stora räddning; En vändning på min skolgång.
Alla mina klasskamrater skulle börja i en högstadieskola i hemkommunen.
Alla utom jag. Aldrig ville jag sätta min fot i samma skola som någon av
mina gamla klasskamrater.

Nu går jag mitt sista år i musikklass på Drottningskolan i Tyresta.
Människorna här har fått mig att vilja gå till skolan, något som jag för ca
3 år sedan skulle se som omöjligt.
Här får jag vara hur blyg jag vill, men det vill jag inte.
Man kan säga att vi är som frön när vi börjar skolan.
Mina 6 första skolår ville fröet aldrig gro, man trodde då att fröet var
sjukt.
Men sedan, när jag kom till Drottningskolan, växte fröet upp till en
blomma; allt det behövde var lite hänsyn och kärlek. Jag blommar nog lagom
till gymnasiet. Det finns nog många människor i världen som inte får en
chans att blomma. Jag vill så gärna hjälpa dessa människor. Kanske blir jag
lärare en dag.

Inskannad version

Mina skolår
När jag skulle sluta sexan och börja på lövstaskolan i 7:an så var jag
rädd. Jag hade gått från årskurs 1-6 på mellanstadiet här i Vådlinge på en
skola som heter lärftdalsskolan. Jag kände mina lärare jättebra. Jag fick
besöka lövstaskolan tillsammans med en av mina lärare från lärftdal. Jag
besökte skolan ett par gånger. Vi träffade Linn som då skulle visa oss runt
på skolan. Under tiden som vi gick runt så fick jag träffa ett par lärare
från grönhuset, de var mycket trevliga.
Efter mina besök så visste jag att jag skulle trivas här på min nya skola.

7:ans årkurs började och jag och ”och” skrivet i kanten, oklart om det
är eleven eller läraren mina gamla polare från lärften kom i samma klass i
gröhuset. Fast att jag hade besökt skolan innan så var det ändå svårt att
hitta var man skulle vara på de olika lektionerna, men man lärde sig ganska
fort. När man väl kunde det så var det ett jättemysigt ställe.

Sen kom flytten. komvux lämnade sina lokaler och vårt hus grönhuset och
rödhuset skulle flytta ner dit.
När vi började 8:an så var allting fixat där nere och vi kunde börja direkt
där nere i våra nya lokaler. Själv så tycker jag att det var mysigare här
nere än där uppe bland alla de andra husen. Det bästa av allt var att vi
fick vårt eget IT-cafe som vi då döpte till cafe-Jupiter. Året i 8:an gick
snabbt och nu kom årkurs 9. Det var härligt att börja i 9:an, men o andra
sidan så fick jag efter tankar om att nu är det dags igen. Jag skulle sluta
på denna trevliga skola och söka in på en ny och få helt nya klasskompisar
och helt nya lärare. Jag tycker att jag själv trivs här på lövsta|skolan
jättebra, men man måste ju söka och till slut så är man på en ny skola
igen. Jag tycker att det hade varit mycket bättre om man hade gått alla
sina år på samma skola med samma lärare men det går inte nu, men kanske
senare i tiden så är det så, men jag ska inte klaga för har haft det
jätteroligt här på lövstaskolan under dessa här tre år som gått. Lärarna
har tagit väl hand om en så att man ska trivas så bra som möjligt. Om man
ska tänka tillbaka på de år som gått så kan jag direkt säga att det har
varit mycket skratt.
Detta här har varit mina tre bästa år i skolan. Jag kan inte förstå att de
tre år här har gått så snabbt.

Den tid som är kvar ska vara en tid att minnas iallafall för mig.
Jag tror att allt kommer att lösa sig i slutändan.
SLUT
(Jag har inte gjort någån bra styckeindelning) (Jag är inte bra på det)

Inskannad version

1 Mina skolår på Grundskolan
Mitt första skolår på mellanstadiet gick bra, de var kul. Jag började inte
första skolåret, med att börja räkna och sånt. Utan det var mest att man
lekte, och lärde känna dom andra skoleleverna. Jag fick många kompisar, och
tiden gick snabbt. När jag blev lite äldre och skulle börja tredje klass,
då blev det lite hårdare. Då fick jag börja med att arbeta lite mer, med
matte och rättstavning och en massa andra saker. När jag kommit så långt
att jag skulle börja femte klass, blev det allt hårdare med allting. Det
blev allt fler och större prov, på alla olika ämnen. Tiden gick snabbt och
det var dags att lämna mellanstadiet och börja på högstadiet. Det var
tråkigt att lämna mellans|tadiet, för jag kände oro över att börja på
högstadiet. Där gick ju fler elever där, jag var mest orolig för att bli
mobbad av de äldre eleverna på skolan. För mobbad blev jag på
mellanstadiet, ett bra tag och det var inget kul.

Nu var sommar lovet slut och det var dags att börja första dagen på den nya
stora skolan. När jag kom till skolan första dagen, letade jag upp mina
kompisar. När jag gick igenom den långa korriden kände jag nervösiteten i
magen, det enda jag såg runtomkring mig var massa elever som satt och
pratade. När jag ser mina kompisar, kallar jag på dom. Vi gick upp till
Aulan för att samlas, efter en stund kom rektorn in för att prata med oss.
Han gav oss information om vilken klass vi skulle gå i m.m. När han var
klar med pratandet fick vi gå ner till klassrummet, där vi skulle vara. När
vi alla hade samlats så fick vi berätta lite om oss själva. Tiden gick
snabbt första dagen, vi fick vårt schema och en massa information. Tiden
gick snabbt, det hände inget speciellt i årkurs sju. I årkurs åtta hände
det lite mer. Vi fick flytta ner till gamla vuxna komvux skolan som nu
heter ”Filialen”. Detta var då pågrundav att det blev för många elever. Jag
tyckte detta var bra. Jag tykte det gick bra i hela årkurs åtta, det var
kul.

När jag bördade nian blev det värre Det blev många fler prov och läxor. I
nian har jag haft många prov, I de alla olika ämnena. Vi har alltid mycket
läxor, men det är vad jag tycker.

Sammanfattning om vad jag tycker om mina skolår från början till slut. Jag
tycker det är kul att gå i skolan, men ibland kan det bli för mycket.
Alltså för jobbigt, då menar jag att jag orkar inte när jag får för mycket
läxor och prov, men hinner helt enkelt inte med. Man gör läxorna bara för
det ska vara så, man förstår inte då. Inte det jag själv gör iallafall. Då
är det bättre att man inte har så mycket prov och läxor på samma gång. Men
det går för det mesta bra. Jag tycker det har varit kul alla dessa år inu.
Jag tycker det är bra att det finns skola för dom elever som verkligen vill
lära sig, och få en bra utbildning. Jag tycker det är bra att det finns en
skola, det tror jag nog att alla tycker det är bra. Det bästa är att det
finns lärare som ställer upp så att eleverna får en utbildning.

Inskannad version

Mina nio skolår
Jag kommer inte ihåg så mycket av ettan, tvåan och trean. Men jag kommer
ihåg när jag skulle börja fyran. Då var jag jätte stolt att komma upp på
mellan stadiet. Det var väl inte så roligt som jag hade tänkt mig. Vi fick
en konstig lärare som hette Viktor. Han hade mycket konstiga ideer bland
annat att sälja vandrande pinnar, och pengarna för det skulle gå till
sydamerikas indianer. I femman fick vi en ny lärare som hette Anna hon var
rätt snäll. Vi började sammla till text fattas När jag kom upp i sjuan
var jag vädigt nervös. Men det gick bättre än jag hade tänkt mig. Jag fick
en massa nya lärare och kompisar. Vi fick gå till tjugo över tre nästan
varje dag. Det var jobbigt. Och i åttan var det nästan lika bara mer läxor.
Jag är glat att jag snart slutar skolan

Inskannad version

Mina nio skolår
Det är år X och jag sitter vid min fönsterplats som vanligt och tittar ut
på skol|gården där några barn springer och jagar varandra.
Sista året, tänker jag med en suck. Vad tiden har gått fort från den dagen
jag klev in på skolgården när jag skulle börja ettan, tills nu när jag
sitter här inför sista året i grundskolan.
Aldrig hade jag heller gått på en skola i mer än tre år, ty jag hade
flyttat runt i småland. Jag minns mitt första år i grundskolan väldigt
tydligt. Lektionerna hade varit roliga, på rasterna hade vi lekt, fröken
dyrkade man som gud, ja allt hade faktiskt varit roligt. Läxorna hade man
gjort flitigt, mot nu dom senaste åren:
”- Jag orkar inte, jag har inte lust eller jag hinner inte för jag ska se
på TV.”
Man vågade vara sig själv i den där småbarnsåldern som vi säger, men i
själva verket är dom mycket vuxnare än vi som går på högstadiet. Vi vill så
gärna säga vi skiter i skolan, men kan egenligen inte för skolan bygger upp
våra liv.
Jag kommer ihåg vad min lärare sa till mig när jag nyss hade börjat sjuan:
”- Det är du själv som väl|jer om du vill skolka och få ett ”handikapp” av
okunnig|het och ovilja eller om du nu som ni elever säger sitta här och
plågas och gå ut med kunskaper och till följden av det ett bra jobb som
bygger på ett bra liv.”
I snart nio år har jag suttit vid skolbänken och när jag går ut kommer jag
att sakna de stunder när man kände närheten av sina klasskompisar. Jag
kommer också att sakna de stunderna då man fick tillbaka ett prov eller då
man var som nervösast tex när man skulle redovisa något inför klassen.
I mellanstadiet blev allt genast mycket tuffare och hårdare, och man kände
att man hade blivit äldre. Vi fick börja med engelska, något som jag tyckte
var lite jobbigt i början, men som genom åren har gett mig stor hjälp. Det
var i sexan tror jag som man började tycka att skolan var tråkig och
jobbig. Det var då man slutade bry sig om läxorna Det var ingen som längre
berömde en för att man gjorde läxorna. I ettan hade man fått ett
klistermärke som en guldstjärna i tex matteboken eller i stavnings|boken
när man hade skrivit det finaste man kunde, men nu dom senaste åren,
gnäller dom på en om man inte gjort läxorna men sa aldrig något om man hade
gjort läxorna.
Nu när jag sitter här och tänker tillbaka på allt som hänt under min
skoltid tycker jag nog egentligen att allt har varit bra. Många gånger ser
man bara de ljusa stunderna, så varför inte gör det det här gången också.

Inskannad version

Mina skolår
Lärare, nationella prov, snus och musik

Jaha. Nu sitter jag alltså här, sal 10 på Stenhagaskolan i Gilspång.
Nationellt prov var ordet. Nationellt prov som ska genomföras på 2 timmar
och 45 minuter.
Vi har fått papper om hur detta ska genomföras. 4 uppgifter att välja
mellan. Jag har valt uppgift nummer 1, att skriva en krönika om mina
skolår. En ganska lätt uppgift tänkte jag. Men nu, några minuter in på
lektionen, inser jag att det kanske inte alls var en så lätt uppgift. Var
ska jag börja? I ettan eller kanske i sjuan? Jag börjar nog någonstans i
mitten. Varför inte i femman? När jag sist satt med ett sånt här nationellt
prov i handen. Fast det jag mest kommer ihåg från den tiden var att det
handlade om matte, matematik. Inte som i det här fallet, svenska. Och då, i
femman, tog jag det mest som en lek. ”Nu ska vi ha ett Nationellt prov små
barn. Det här provet gör alla som går i femman. Jobba nu ordentligt!”
Frökens uppmaningar om att jobba ordentligt. De hade man hört många gånger
förut, varför skulle de betyda något alldeles särskilt nu?
Det är nog inte bara jag som lagt märke till de här orden. De tre ”magiska”
orden. Alla lärare och fröknar säger de jämt. Men jag funderade (och
funderar) nog ganska mycket på just de orden ”Jobba nu ordentligt”. Det
kanske är en mening som alla blivande lärare måste lära sig säga. De kanske
sitter och tränar på dem, ”Jobba nu ordentligt, jobba nu ordentigt..” Eller
kanske inte, men man vet ju som aldrig. Lärar yrket är nog inget av mina
drömyrken direkt.
Tänk att behöva stå där framför en klass, skrikandes ”JOBBA NU ORDNTLIGT!!”
och ingen lyssnar. Att få rätta alla dessa prov och läxförhör, och hela
tiden längta till sommarlovet. Fast lärarna är nog lite som oss elever. Vi
längtar ju också till sommarlovet. Och även fast det är lärarnas uppgift
att just lära oss saker, så lär nog vi elever dem ganska mycket också.
Livet lär oss nya saker varje dag! Oj, det där lät nästan som en prästs
ord.
Så, vad var den här uppgiften om? Att skriva om mina intryck från
skolåren.. Intrycken är många, och än så länge har jag väl lyckats ganska
bra i alla fall?!
Nu kanske jag kan berätta om lite intryck från den här skolan, ”Stenis”.

Innan vi ens hade börjat här, i sexan fick vi höra av andra att sjuorna
skulle få ”smaka toastolen” den första dagen. Men skulle bli doppad i
toaletten. Vi var skit rädda första skoldagen. Ingen sjua vågade nog gå på
toaletten under den första veckan. Hellre kissade man på sig, än gick på
toa.
Men sen släppte det och vi vågade gå. Niorna var inte så farliga som de såg
ut. Hemskt stora, ja. Men ungefär lika farliga som min Sprite flaska.
Jusste, det är med läsk är också ett starkt intryck. På Stenhagaskolan får
man nämligen äta godis och dricka läsk i korridorerna. Och kiosken ligger
alldeles bredvid. Mini-Ica eller Ica-Bosse, kalla den vad du vill.
Dit går man ganska ofta. Och varje gång möts man av orden ”Cha, vad ska du
ha nu då? Är det äcklig mat igen?” Och alltid köper man samma sak. 3
choklad bitar för 10 kr. Sen bjuder man alla kompisar, så man nästan inte
får något kvar själv. Och har man inga pengar så lånar man av någon. Efter
en vecka har man kommit upp till ganska höga skulder. Men vad gör man inte
för lite godis?
Ett tredje intryck är snuset.
Nu, efter snart tre år, har jag vant mig för jag ser det inte lika mycket
längre. Men förut, i sjuan, var snuset överallt. Inte bara under läppen på
de ”coola killarna” utan även på väggarna, i taket, på väggarna, under bord
på TV:n, ja överallt. Många gjorde sin ”snusdebut” redan i sjuan. Jag har
aldrig gjort min.
Där gick vi alltså. Vi små sjuor, bland alla stora åttor och nior. Rädda
var vi. Rädda för att få smaka toalett, rädda för att åka fast för snatteri
på Mini-Ica även fast vi inte gjort något, rädda att bli träffade av
nerramlande snus från taket. Men det var som en spännande rädsla, en nästan
rolig rädsla. Tidigt lärde vi oss vilka man passade sig för. Vilka som var
snälla och vilka som inte var det.
Under hela min högstadieperiod har musik spelats. Eftersom vi hade turen
att få våra skåp i TV rummet hörde vi och hör vi jämt på musik.
MTV står på, på högsta volym, alltid. Man måste nästan skrika när man går
förbi. Men nu, under nationella proven, är den avständ. Det hänger en lapp
på den, med orden ”TV:n stängd pga nationellt prov i årskurs nio”.
Det är nästan alldeles tyst i korridoren, hela klass rummet är tyst.
Vi är en klass med rykte att vara skrikiga och bråkiga, men nu är det lugnt
och tyst.
Men i mina hörlurar spelar National teatern ”Vi är barn av vår tid”.Och det
är väl just vad vi är, barn av vår tid.
Jag dricker nu de sista klunkarna av min Sprite och avslutar med Bob hunds
sköna ord.
Nu är det revulotion på gång!

Inskannad version

Mina skolår!
Jag sitter hemma i köket och äter kvällsmat. Jag är orolig, för imorgon ska
jag för första gången börja skolan! ”för första gången” är överstruken,
oklart om det är eleven eller lärarens rättning.

Jag kan inte sova utan ligger och funderar över hur det kan vara på en
förskola. Är lärarna trevliga? Vilka ska bli mina kompisar? Hur är hela
klassen? Vika av mina tidigare kompisar ska gå i samma klass? Det finns
mycket att fundera på.

På morgonen nästa dag har jag en stor klump i magen. Jag vill bara ligga
kvar i sängen och sova. Jag vill inte till skolan. Men jag ångrar mig, det
kan ju vara roligt att träffa sina kompisar som man ska gå i samma klass
med enda tills vi går ut nian.

Jag stiger upp ur sängen och tar på mig mina kläder som mamma har tagit
fram till mig. Dom ligger snyggt och prydligt vikta på min fotölj. Jag går
ut i köket där mamma står och gör en macka till mig.
– Godmorgon stumpan! säger hon.
– Godmorgon!
– Är du nervös?
– Ja, jag vill inte gå till skolan idag.
– Men det måste du göra. Se så, här. Ta din macka och ett glas mjölk och ät
nu!
Jag gjorde som hon sa.
När jag var färdig så skjusade hon ner mig till skolan. Hon följde med in.
Hon var där hela dagen.
Jag var glad för det. Det fanns ju inga jag kännde där.

När klockan blev 8:30 började vi. Alla skulle sätta sig i en ring på golvet
och säga sina namn. Jag fick börja, sen var det en tjej som hette Hanna,
sen var det en som hette Emma, Karin, Zevjan (hon var ifrån Turkiet), Vedad
(var ifrån Bosnien), sedan fortsatte vi hela ringen ut. sedan fick vi rast
på en timme. Alla hade roligt utom jag, som satt i ett hörn och tittade på
när alla lekte. Plötsligt stod det en pojke framför mig och frågade om vi
skulle leka. Han hette Jon.
Vi satt på golvet och lekte med bilar, det var kul. Sen kom det en tjej och
frågade om hon fick vara med. Det fick hon. Vi lekte med bilarna hela
rasten.

Sedan skulle vi ha bild. Jag, Jon och en tjej som hette Hanna satt vid
samma bord. Jag ritade en bild där vi tre satt och lekte med bilarna. Jon
ritade hans hus, det blev fint. Det sprang två hundar utanför huset och
lekte. Hanna ritade sin kannin som var svart och vit. Det var trots allt
roligt i skolan. Jag längtade redan tills nästa dag när jag satt i bilen på
vägen hem. Så var det dag ut och dag in.

Sen när vi skulle börja ettan var det likadant. Vi började räkna matte, och
lite andra sådana saker som vi inte gjort tidigare.

Åren gick och jag skulle börja på mellanstadiet. Den dagen glömmer jag
aldrig, alla var nervösa över att börja fyran. Vi fick en ny lärare som
hette Gurli, hon var snäll, alla i klassen tyckte om henne. Hon var rättså
gammal, omkring 50 år. Ibland bjöd hon på godis! Det var nog därför alla
gillade henne…

När man väl kom upp till högstadiet trodde de flesta att de var tuffa och
gick omkring och kastade sina nycklar upp i luften och tog dem igen. Jag
och mina kompisar tyckte att det var så barnsligt, gå runt där och göra
”konster” med nycklarna.

I sjuan blev det mycket läxor, fast man visste att det skulle bli fler i
åttan.
Man har ju hört alla säga att i sjuan är det ”Hej! här är högstadiet”. I
åttan är det bara att sitta hemma och plugga. Och i nian så var det
repetion av allt i sjuan och åttan. Det var som dom sagt.

Vi har ju inte lika många prov nu som i åttan, men vi har ju Nationella
proven istället. Det kan man ju knappt öva på. Så det är inte lika jobbigt
nu som då.

När man skulle börja nian så träffade jag min pojkvän, som heter Patrik. Vi
träffades nästan varenda dag. Det blev jobbigt att ha både han och läxorna
i huvudet, men det gick bra. Han förstår ju mig och brukar förhöra mig på
läxorna.
Till sommarlovet tar han studenten och jag går ut nian. Så vi tänkte åka
iväg någonstans, men vi har inte bestämt var vi ska åka.

Nu efter nian har jag sökt in på Omvårdnadsprogramet som förstaval, som
andraval barn och fritid. Jag har inte bestämt mig riktigt än, men vi får
se vad det blir. Det blir ju omval sen om man ångrar sig.

Det ska bli roligt att byta skola, för man träffar nya kompisar, och det
ska bli gott och slippa sin gammla klass…

Inskannad version

Mina nio skolår
Lågstadiet
Första året minns man inte så mycket av. Man tyckte att alla var så stora,
utom klasskompisarna som man kände sedan Lekis. Det var pirrigt dom första
veckorna minns jag. Det var lite jobbigt med alfabetet, fast matten var
lätt.
Vi gick tillsammans med en tvåa. När man själv blev två tyckte man att man
blev så stor och ettorna så små. Vi gick tillsammans med ettorna och vi två
klasser skulle följas åt ända till vi gick upp till sjuan.
Mellanstadiet
När vi började fyran fick vi nytt klassrum. Det var mycket mer saker i det
nya. Vi fick även en ny fröken. Hon var liten, blond och snäll. Vi fick
lära oss engelska och fick mycket glosor.
Vi fick även lära oss sveriges geografi.
I femman hade vi samma lärare och klassrum som i fyran. Det här året var
engelskan lite jobbig och vi fick lära oss mycket geografi.
På slöjden började vi få göra riktiga saker. Man gick på många discon. På
rasterna var det stökigt och bråkigt.
Högstadiet

När man började sjuan var nästan allt nytt, och man var minst igen. Vi fick
en klassföreståndare som hette Klara-Stina, som var och är bra glapp i
munnen. Hon gav stora läxor redan då. I music fick vi en dansk som pratade
så man inte fattade ett dugg. i matte och No fick vi Margareta, hon gav
inte så mycket läxa så hon var bra.
I engelska hade vi Lars han pratade mycket och gav inte så mycket läxor.
I svenska hade vi Vivviane Lind det var en liten en som inte gav text
saknas När man började nian var man störst igen.
Jagh fick ha samma lärare.
Jag hade prao nästan på en gång. Veckan efter praon var det mycket prov och
på fredagen är det uppsats skrivning i Aulan och där sitter jag nu.

SLUT

Inskannad version

Mina nio skolår!
Min första dag i skolan var jätte|kul. Man fick träffa alla sina nya
klass|kompisar, fast endel kände man ju sedan lekis.
Innan vi fick gå in i klassrum|met, fick vi hänga av oss alla kläder på små
krokar utanför klassrummet. När vi sedan gick in, stod alla bänkarna två
och två. Jag och Linda satte oss i hop. Sedan delade fröken ut en massa
böcker som vi skulle lägga i våra bänkar, kritor och pennor fick vi också.
Första dagen i skolan var inte så lång så vi fick snart gå hem igen.
När tre år hade gått då börja vi mellanstadiet. Och det blev lite mer
allvar. Man fick mer och svårare läxor.
I fyran började vi gå på disco. Det tyckte man var jätte kul. Man börj|ade
mesa sig med killar, men det tyckte vi var jätte kul då.
I feman fick vi åka på lägerskola till Hagbo. Vi var där tre dagar. Vi
delade upposs och sov ca: fyra styck|na i varje rum. Jag sov med Pernilla,
Malin och Magdalena.
På dagarna lagade vi mat och var ute i skogen och tittade på inseckter och
djur. På kvällen vi läger eldar nere vid sjön, som vi sedan grillade korv
över. Det var jätte mysigt.
Sista kvällen fick våra förälldrar komma till Hagbo och vara med på våran
läger eld. Det var kul att visa mamma och pappa, att man kun|de klara sig
själv utan att längta hem.
När vi började sjuan, fick vi också åka på läger till Rådö. Vi åkte först
buss till Grönstad och sedan tog vi färgan över till Rådö.
Dagarna var lite tråkiga på Rådö, för vi var tvungna att ha lektion|er på
Rådö också, ugh! men det fick man ju stå ut med. På kvällarna var det kul,
för då fick vi leka lekar, bada och tända läger eldar nere vid stranden.
Jag sov i samma rum som Elin och Louise i min paralell|klass och vi hade
jätte kul. Vi hade extra kul på nätterna, för då smet vi ut och stack till
killarnas hus. Men vi var tvungna att se till så att inte Gun-Britt såg
eller hörde oss, för då skulle det bli anndra bullar.
När man börjar sjuan, då blir allt annorlunda. Man får massor av nya
kompisar och lärare och man har verkligen kommit in i allvaret.
Sjuan var kul, det var så mycket nytt. Man fick längre raster, man fick äta
godis på rasterna och man fick gå vart man ville på sina raster. Man kände
sig helt enkel både äldre och friare.
Sjuan var mest repetion från mellan stadiet, men åttan var jätte|Svår, för
där var jätte mycket nytt och svårt man Skulle lära sig, så skolan blev
helt dö trist.
När man sedan började nian, då blir det repetion från åttan, och det kan
man ju redan så det är inte så svårt, fast man vet ju inte, nian kanske
blir jätte svår längre fram mot slutet.
Det roligaste med nian är ju att man inte är minst på skolan och att man
får välja till gymnasiet. Vi ska snart upp och hälsa på, på gymnasiet och
det kommer att bli jätte kul.
Högstadiet har varit kul, men jag längtar mycket tills vi ska börja på
gymnasiet.

Inskannad version

Mina skolår
Jag började skolan när jag var 7 år gammal.
Jag tyckte att det var lite spännande att börja i första klass.

Men jag blev ganska snart retad för lite allt möligt. För jag blev arg
ganska lätt så dom tyckte att det var roligt att reta mig.
Ibland så blev jag mobbad av flera stycken killar. På lektionerna så kund
jag bli lite efter för jag kunde inte jobba lika snabbt som det andra. Jag
tyckte att det var ganska jobbigt i skolan för att jag blev efter i
böckerna och för att jag blev retad. Men ibland tyckte jag att det var
roligt i skolan för vi spelade spel och lekt lite lekar på någon timme på
en lektion. Jag trivdes ganska bra i klassen när jag gick i ettan. Men när
jag började i tvåan så blev det jobbigare. För att nästan varje dag blev
jag kallad för tjockkind av nogra killar som hette Tommy, Ingmar, Arvid och
några andra killar som jag har glömmt namnen på. Det var på rasterna när
jag tillexempel spelade fotboll med mina kompisar. Så naturligtvis så
skulle mina fiender vara med. För att dom skulle kunna reta mig för
tjockkind. Då kunde jag inte koncentrera mig på fotbollen. För jag blev arg
och ledsen. Så jag gick där ifrån och sa till en rastvakt att dom killarna
hade retat mig för tjockkind, Läraren gick med mig och sa till killarna som
hade retat mig att lägga av med det. Killarna bad om ursäckt. Jag blev lite
gladare för att dom hade sagt förlåt. Jag blev med på fotbollen igen och
spelade tills rasten var slut.

Man kan säga att jag blev retad från ettan till sexan.

När det hade ringt in så skulle fröcken läsa en bok för oss. Vi hade några
lektioner i veckan som fröcken läst för oss i en bok. Jag tyckte det var
roligt när hon läste för oss. För jag tyckte att boken var spännande och
rolig.

När vi skulle räckna så fick jag och några andra kompisar gå in till en
lärare som hjälpte oss som behövde lite mer hjälp. Hon hette Ingegerd. Jag
tyckte det var ganska jobbigt att räckna i vår mattebok. För jag hade det
svårt att lära mig talen.

När vi skulle läsa i en bok så fick jag också gå in till Ingegerd. Jag
tyckte det var jobbigt att läsa högt för jag hade det svårt att nöta in
orden jag läste. Jag läste inte lika snabbt som de andra gjorde. När jag
läste så gick det inte så bra för fröcken fick nästan hjälpa mig med varje
ord som jag läste. Jag stakade mig fram med nästan varje ord jag läste.

När jag började fyran så var det den värsta tiden för då började det en ny
kille i min klass. Han gick med ide gänget som hade mobbat mig. Han blev
boss i det gänget. Han retade mig hela tiden. Från fyran, feman, sexan och
lite i sjuan.

När jag kom till högstadiet så blev det mycket bättre för att jag började i
en liten grupp som behövde extra hjälp. Men jag hade otur när vi skulle ha
täslöjd. För vi fick ha det med min fiendes klass. Han retade mig
naturligtvis på träslöjde. Och jag blev jettearg på honom. För att han
retade mig. Jag sa till läraren och han sa till honom. Men när jag började
åttan så skulle han flytta.
När han hade flyttat så blev det bra. Jag tivdes i åttan och jag tivs i min
klass nu i nian också. Jag har en bra lärare som lär ut oss mycket bättre
än vad de andra lärarna hade gjort på Kullbergskola. Jag tycker det är lite
jobbigt i nian med alla nationela prov. Men annars så tycker jag att det är
skönt att gå sista året på grundskolan. Jag tycker det ska bli roligt att
börja gymnasiet.
Slut