Att byta skola – Sida 22

Att byta skola / Att byta klass
Den här berättelsen kommer att handla om en pojke som heter Thomas och
hans skolgång i första klass.

Thomas var på väg till Skolan en agustig morgon med sin mamma. Han tyckte
att det skulle vara jätte kul att börja Skolan. När Thomas var ca 100 m
från Skolan Såg han Skolan. Det var en jätte Stor Skola som var byggd av
tegelsten det fanns också en Stor lekplats mitt i Skolan där han tänkte
att han skulle leka varje dag med Sina kommpisar. Han kom till Skolan tio
i åtta alla hans var där.

Thomas släppte sin mammas hand och Sprang till sina kommpisar som hette
Johan, Jonas, Fredrik. De tre var bästisar de Skulle aldrig vara ifrån
varandra. Läraren ropade in alla elever och föreldrar. Den första tanken
Som Thomas hade var att de här läraren var Snäll och trevlig. När alla
var inne i klassrumet kollade lärare om alla var här och de var alla.

Thomas tittade Sig omkring i klassrumet det var ett fint klassrum och
Thomas hade tänkt Sig Sitta längst fram imorgon. Efter en Stund tog
förelldrana en fika. Då kunde Thomas gå ut Och leka i den Stora
lekplatsen med sina kommpisar. Efter ca 20 min kom mamma Anna ut och
ropade till Thomas att de skulle hem. Anna var Skild med thomas pappa
Bengt. Hon var också arbetslös.
ny sida
Nästa Skoldag var Thomas jätte pigg han vaknade kl Sex. Han åt sin
frukost och tänkte att det var nu Skolan börjar på allvar. Första
lektionen var matte. Det tyckte Thomas om Så han räknade på hela tiden
för att visa att han var bästi klassen. Thomas var duktig i matte för att
hans Mamma Anna hade lärt honom det.

Det har gått ett halvår och det går jätte bra för Thomas i Skolan och med
hans vänner. En dag när Thomas kommer hem från Skolan var mamma Anna
jätte glad. Thomas frågade varför hon var glad då sa mamman att hon hade
fått ett jobb, på Expressen i Stockholm. Thomas vart så ledssen Så han
gick till Sitt rum och grät. Han tänkte nu när han har börjat i en Skola
där han Stromtrivs så Ska han flytta. Det är katastrof. Johan, Jonas och
Fredrik sa ju att vi skulle vara bästisar hela livet. Efter tre minuter
kom mamma Anna in i rumet och sa att jag måste ju ha ett jobb annars
kommer inte vi att leva Så bra.

Jag vill inte leva bra sa Thomas. Jag vill leva här med mina kommpisar
som jag har känt i ett år. Mamma Anna gick ut ut rumet. Så började Thomas
att tänka igen hur det Skulle vara som han Skulle flytta, Han tänkte att
han kanske Skulle bli mobbad och inte få några vänner.
ny sida
Två månader senare. Nu bor Anna och Thomas i en förort utan för Stockholm
Som heter Rinkeby. Thomas skulle börja i en Skola som heter
Rinkebyskolan. Antagligen ska det stå ett i innan Rinkeby, men det har
försvunnit i kopieringen Rinkeby bor det många invandrare från alla
länder. När Thomas gick till Skolan var han jätte nervös han ville hälst
inte gå till Skolan för att han trodde att han skulle bli utstött och
ensam. Mamma Anna fick nästan Släpa honom till skolan. När han kom till
Skolan Såg han massa invandrare. Hema i Luleå hade han aldrig Sett Så
många invandrare.

Thomas kom till klassrumet var alla där och väntade på läraren. Eleverna
i klassen viste att det skulle börja en ny i klassen. När Thomas Stog och
väntade på att läraren skulle komma Så kom två killar fram till Thomas
och frågade om de var han Som var den nye eleven. Då Svarade Thomas att
de var han. Pojkarna hälsade och sade deras namn. Den ena hette Mohamed
och den andra hette Abdul båda var ifrån Irak. Efter en liten stund kom
läraren.

De första läraren gjorde var att hälsa på Thomas mamma och Senare hälsade
han på Thomas. Så gick alla in i klasrimet den första lektionen var
Svenska det gick bra för Thomas. När lektionen var slut kom Mohamed och
den lille Abdul och frågade om han ville leka med honom. Thomas var gärna
med och lekte. Då släppte nervositeten och Thomas Mohamed Abdul kunde
leka hela tiden.

Att byta skola

Det var en gång en kille som hette Thomas. Thomas var 14 år och gick i
åttonde klass på Borgaskolan i Lund. Där på skolan var Thomas en flitig med
bra betyg och många kompisar. Skulle man be någon av Thomas kompisar att
beskriva honom skulle de säkert säga att han vore ödmjuk, pålitlig och den
snällaste och trevligaste person man någonsin mött. I kompis gruppen
gillade alla Thomas, alla ville nog var som honom. Han var liksom som en
ledare i gruppen, men det pratade man ju aldrig om. Bland de andra eleverna
på skolan hade de flesta respekt för Thomas. Allt detta pågick till en dag.
Det var dagen då Thomas skulle flytta till Göteborg. Han skulle flytta dit
eftersom hans pappa hade fått ett chefsjobb på ett stort företag där.

Första dagen Thomas skulle börja på sin nya skola som hette Ekdalskolan
fick han skjuts dit av sin mamma. Utifrån såg skolan ut som ett gammalt
slott ungefär tyckte Thomas. Thomas gick ut ur bilen och började gå mot den
stora huvud|ingången. Vägen man gick dit på var en bred väg av sten
plattor. Plattorna var satt i ett rutigt möster av svart och vitt. Det såg
ut ungefär som en schackbräda. Sen kom han till den stora porten. På båda
sidorna av den var det en stor blå pelare. Pelarna gick upp till skolans
andra våning. Porten själv var gjord av två stora koppar block. På blocken
var skolans mönster uthugget. När han gick genom porten kom han till ett
stort förbindnings rum. På botten våningen där han va var det ett stort
runt rum med en massa skåp mitt i. Det var alltså här alla elever förvarade
sina böcker. Sedan var det fyra våningar till. Alla de var som runda ringar
med massa dörrar på. Det var där alla lektion salar låg. Thomas skulle nu
till rum nummer 43 och han antog att det stod för våning fyra rum tre. För
att komma dit gick han i genom dörren där det stod trappa. När han kom i
trapp huset såg han en svart trappa med guld|färgade räcke. Han gick sedan
upp till våning fyra. När han väl var där såg han en massa dörrar och fullt
av elever. Han gick sedan bort till rum nummer tre. Framför den dörren stod
det tre gäng. Ett gäng där alla flickor stod, ett gäng där de populära
pojkarna stod och ett gäng där de ”fjantiga” pojkarna stod. Eftersom Thomas
inte visste vid vilket gäng han skulle ställa sig ställda han sig en bit
där ifrån. Strax efter det ringde det in då gick först alla gängen in och
till sist gick Thomas in.

klassrummet Thomas kom in i var ett stort ljust klass rum med nya fina
bänkar. Det fanns ganska många lediga platser, men Thomas tog en plats så
långt bak som han kunde. Lektionen de skulle ha nu var klassråd. Läraren
som Hans började med att hälsa dem välkomna till klassrådet. Sedan
berättade han att de hade en ny elev i klassen. Då vände sig hela klassen
om och började titta på honom. Efter det berättade läraren om allt som
skulle hända i veckan. När han gjort det var klassrådet slut. Då bad han
Thomas att stanna kvar. Han berättade lite grann om skolan för Thomas och
sedan gav han honom en skåp nyckel. Skåp nyckeln gick till skåp nummer 88.
När han fått den nyckeln fick även han gå. Han hade också fått ett schema
av Hans och på det såg han att han skulle ha Svenska nu. Thomas gick ner
till skåpet. Stoppade i jackan och satt upp schemat på skåps dörren. Då var
klockan tre i nio och han började klockan nio i sal 55 så Thomas slog igen
skåpet och började springa upp för trapporna. När han kom till våning fem
såg han att sal fem var öppen så han rusade dit jätt fort. På den lektionen
satte han sig lite längre fram i klassrummet. Lektionen började med att
läraren pressenterade sig. Hon hette Sanna. Idag skulle de ha hög läsning.
Hon delade därför ut en bok som hette ”Läs lust”. Då frågade Sanna första
vad Thomas hette och då svarade han naturligtvis Thomas. Han fick sedan
börja och läsa. Texten han läste handlade om en tjej som berättade varför
hon tyckte det var roligt att läsa. När Thomas läst en bit på texten var
det någon som sa läsa så man hör vad du säger jävla skåning. Då bad Sanna
mig att sluta läsa. Hon gick sedan fram han som kommit med den där
kommentaren. Han hette Lars. Lars var en av den som var med i det populära
gänget i klassen. Sanna bad Lars att han skulle läsa och det gjorde han.
När han läst färdigt skulle han försöka här min skånska och säga det är man
läser skåne jävel. Efter han sagt det fick alla andra i klassen läsa och
efter det var det dags för lunch.
ny sida
Matsalen de hade på den här skolan var ganska liten. Den rymmde ca 100
personer. Byggnade låg som en separat byggnad en bit från skolan. Idag
serverade de fisk bullar med potatis där. När Thomas tagit sin gick jag och
satt mig bland de populära i klassen. Då såg han att Lars satt där. Direkt
när jag satt mig sa han pys härifrån jävla skåne jävel. Jag försökte att
inte bry mig. Han sa sedan samma sak en gång till och Thomas brydde sig
inte den här gången heller. Då gick Lars därifrån och strax efteråt gick
även de andra i gänget. Thomas skyndade mig sedan att äta upp min mat och
därifrån ungefär en minut efter att de andra gått. När han kom ut genom mat
såg jag att några från de populära gänet stod vid ingången till skolan. Han
började att gå ditåt. När jag var halvvägs vände jag sig om. Då stod Lars
och de andra i det populära gänget vid utgången till matsalen. De började
springa mot Thomas då började också de vid ingången mot skolan spring mot
Thomas. Han gjorde då ingeting åt saken utan lossades i stället att
ingenting hände. Den som kom fram först var Lars han tog ett grep på
Thomas så att jag föll ner i marken. Sedan när de andra kom fram bar de
bort honom från skolans område. De stannade när de kom fram till häckarna
bakom matsalen. Då var det ca 5 stycken som höll i honom. Då gick Lars fram
till honom och sa att han skulle hålla mig borta från dem. Sedan slog han
honom med knytnävarna flera gånger i ansiktet. Till slut kände Thomas att
det både kom blod ifrån näsan och munnen. Då tog Lars fram en vatten flaska
och några tabletter. Då gick en i gänget fram till Thomas och höll upp hans
mun. Lars såg sedan till att han svalde de tabletterna.
ny sida
Det var sömn tabletter. När Thomas tillslut somnade kastade de in honom i
busken. När han sedan vaknade var det mörkt och han började då gå åt det
håll han trodde han bodde åt. Han var inte helt säker för när de åkte till
skolan imorse satt han och tittade i en tidning. Thomas fortsatte bara att
gå och gå. Tillslut kom han fram till en annan skola. Vid den skolan låg
det en fritidsgård såg han. Han började gå däråt för han tänkte att de
kanske hade en telefon. När Thomas började närma sig ingången såg han att
det populära gänget från hans klass stod och hängde där utanför. De började
spinga mot honom när de såg honom. Den här gången började också Thomas
också springa, men det tyckte inte hjälpa för de kom bara närmare och
närmare hela tiden och till slut var de framme vid honom och då slängde sig
Lars fram och högg kniven rätt i ryggen på honom. Thomas dog direkt
eftersom kniven gått in i hjärtat. Då vart alla gänget förskräckta och
sprang därifrån.

Dagen efter hittades liket. Polisen kom aldrig på vem mördaren var.

Slut. VG-

Hela berättelsen är inte renskriven, slutet finns endast i ”kladd”. Här
redovisas endast den renskrivna delen.

Att byta Skola.

Där stod han, lika snygg som alltid.
Han sneglade lite på mig med sina djupblå ögon. Jag ville bara stå där,
nära honom, känna hur han andades, åh, tänk om han ändå var min.
Jag kollade på klockan, den var 8.20. Nu kommer jag försent igen. Jag
skyndade mig att ta mina saker, sedan var det bara att springa in på
lektionen.
När jag öppnade dörren kollade min lärare på mig, men det var lugnt, han
var en snäll lärare.

lektionen var nu slut och jag gick till Anne, hon frågade mig om jag hade
lust att hänga med henne på fest, hon tänkte gå dit vid nio-tiden, då var
nog de flesta där och de hade nog kommit igång lite mer, det brukar ju vara
så segt i början.
Jag kände mig så trött och visste därför inte om jag hade någon lust. Hon
tjatade och sa att Kalle skulle komma. Då ändrade jag mig ganska fort.

Även denna skolvecka hade då gått, jag såg fram emot kvällen och hade stora
förhoppningar om att det skulle bli något mellan mig och Kalle.
Ungefär halv nio var Anne hemma hos mig, vi skulle gå på festen
tillsammans. När vi hade kommit fram till Jonas lägenhet (han som hade
festen) var det ett himla liv, alla pratade och musiken var högt
uppskruvad.
Jag gick in i TVrummet och där, längst inne i hörnet satt Kalle. Skulle jag
gå och sätta mig bredvid honom? Skulle han tycka att jag var dryg? Jag
bestämde mig för att gå till honom.
När jag gick emot honom reste han sig upp, kom fram till mig och gav mig en
kram och sa att det var roligt att jag kom.
Vi satt oss i soffan och pratade och skrattade. Jag hade så roligt med
honom.
Han bjöd mig på en öl, böjde sig framåt och kysste mig. Just då kom Anne
in, hon hade stora ögon och bara stirrade, sedan gick hon ut för att inte
störa.
Jag sov hos honom den natten. Allt kändes så overkligt, jag som hade drömt
om honom så länge. Att allt det som hade skett skulle ske. Jag var så
lycklig.
Vi var äntligen tillsammans.

När jag kom hem nästa dag, berättade jag för mamma att vi var tillsammans,
hur lycklig jag var.
Hon kollade mig i ögonen och sa att hon hade något att berätta. Hon hade
blivit erbjuden ett jobb i Enköping och tänkte ta det.
Jag skulle ändå börja gymnasiet, jag kunde skaffa mig en lägenhet här. Hon
sa åt mig att det, det var för långt ifrån henne, jag kanske behövde hjälp
med ett skolarbete. Jag insåg att det var ingen ide´ att tjata, de skulle
ändå inte funka. Jag frågade istället när vi skulle flytta och fick svaret,
om två veckor.
sidbyte
Jag sprang upp på mitt rum och la mig på sängen, tog telefonen och ringde
upp Anne, hon blev alldeles förskräckt, sedan blev hon ledsen.
När jag hade pratat ungefär en timme la vi på. Då ringde jag upp Kalle, det
var hans mamma som svarade.
När Kalle tog telefonen blev jag alldeles tyst, bara ljudet av att höra
hans röst och tanken att vara hos honom fick mig att gråta. Jag älskade
honom så mycket och ville inget hellre än att stanna kvar hos honom, men
det gick inte.

· Delvis missat ämnet, som inriktar sig på skolupplevelser.
· Disposition kantrar. Ca 8 sidor=gamla skolan/ 5 rader nya skolan/
jämförelserna ej genomförda.
· Språket- mb – satsradning

Tänk om jag måste byta skola!

Ibland tänker jag på hur det skulle vara om jag och min familj skulle
flytta till någon okänd plats någonstans i världen. Jag skulle kanske
förlora dom flesta av mina kompisar. Några av mina bästa kompisar kommer
jag förhoppningsvis alltid hålla kontakt med, men man vet aldrig. Tiden går
snabbt och man kanske växer ifrån varandra och lägger sig på olika nivåer i
sitt liv.
Man flyttar till ett nytt område som är helt olikt detta ställe jag bor på
just nu. Man får nya grannar. Sen kommer man till den hårda biten, SKOLAN.

Det är ju i skolan man skaffar sig sina nya kompisar.
Sedan vet man ju inte om killarna i den nya klassen accepterar mig som
deras kompis eller om dom bara kommer att ignorera mig. Förhoppningsvis
kommer tjejerna förstå hur det är att vara i denna situationen jag sitter
i. Men jag hoppas på att alla mina nya klasskamrater kommer att välkommna
mig med öppna armar.
Man kan väl alltid hoppas på att man skaffar sig nya kompisar eller ännu
bättre, en ny bästis. Man vet ju heller inte hur lärarna kommer att
behandla mig eller om dom kommer att hjälpa mig att riktigt ”komma in” i
skolan. Eftersom det finns både negativa och positiva lärare vet man aldrig
vad som kommer att ske. Men det positiva med det hela är att man kommer ut
och får se vad som händer i omvärlden. Ett plus är ju att man alltid
träffar nya människor, även om man inte blir kompis med dom.

Om allt detta kommer ske någon gång så skall ni alla veta att jag kommer
alltid att längta tillbaka till det lilla o lugna samhället Husehult.

Att byta skola/Att byta klass!
Jag är en kille på 14 år som ska berätta om hur det var att byta skola och
klass.

Jag bor i Vaxholm i ett rött hus.
En tidig Lördags morgon vid frukosten säger mamma att vi ska flytta till h-
vall. – Varför då? frågar jag henne.
– Vi har inte råd att bo kvar här.
– Men jag känner inte en ända människa där.
– Men du kommer få många nya kompisa i den nya skolan.
Jag gick upp på mitt rum och ringde min bästa kompis Martin.
– Martin. Svarade han.
– Hej, det är Johnny.
– Hej.
– Jag vill bara säga att nästa helg bor jag i H-vall, jag ska flytta dit.
– Vad tråkigt. svarade han och lade på luren.
Den sista veckan i min gamla skola undvek Martin mig.
Men jag brydde mig inte om det jag bara tänkte på att h-vall kanske var ett
bra ställe.

När helgen kom och vi var på väg till H-vall med tåg tänkte jag bara på att
det nog kommer bli kul.

När vi var framme var redan det färdigt möblerat och våra rum var precis
som i Vaxholm.

När jag skulle gå och lägga mig på Söndagen kännde jag mig lite nervös
inför morgondagen.
Jag somnade ganska fort den kvällen.

Jag vaknade tidigt på Måndag morgon, när jag vaknade kännde jag att mina
ögon bara ville stängas igen.
Det var då jag kom och tänka på, just det idag är det första dagen i den
nya skolan och klassen.
Jag kännde att mina ben började darra.
Men jag tänkte inte mera på det.
Jag klädde på mig och gick sakta ner för den långa, smala och gråa trappan
ner till köket för att se om det fanns något att äta till frukost. Men det
ända som fanns i det gamla kylskåpet var fyra ägg och en mjölktetra som
hade gott ut för två dagar sedan.
Jag stängde kylskåpet och började gå mot badrummet för att fixa min fresyr
som jag brukade ha den.
När jag kännde i mitt hår var det alldeles torrt och det spretade åt alla
håll och kanter.
Jag börja gå sakta mot badkaret för att ta mig en dusch, när min
lillasyster kom inspringande och skrek:
– Du ska läsa en saga för mig.
– Jag har inte tid. sa jag med en svag och hes röst.
– Dumma dig! skrek hon och sprang för att skvalra för mamma.
Efter duschen var det bara att ta på sig skona och börja gå till skolan. Då
kom det igen, mina ben började darra av nervösiteten. När jag nästan var
framme mötte jag en väldigt söt tjej. Hon hade långt urblekt hår och ett
par söta blåa ögon. Hon kom fram till mig och sa:
– Hej.
Jag svarade snabbt:
– Hej.
– Är det du som är den nya killen som ska börja i våran klass?
– Ja, svarade jag.
– Du kan få gå med mig så du vet vart du ska vara.
– Tack, svarade jag.
– Jag heter Thilda, vad heter du?
– Johnny.
Ett fint namn sa hon med en svag röst.
Jag bara log åt henne.
När vi kom fram till den stora tegelskolan sa hon:
– Vi ska gå till rektorn så du kan få din skåpnyckel.
Vi gick in i dörren och började gå med raska steg mot rektorns rum.
– Hej Mr Bergström.
– Hej Thilda.
– Här är Johnny han är ny här och han skulle vilja ha en skåpnyckel.
– Det ska vi ordna med en gång.
Hon tog imot nyckeln och la den i min hand.
Vi började gå mot skåpen då jag plötsligt kännde att alla killar vi gick
förbi kollade ilsket på mig.
Då kom jag att tänka på att hon nog var skolans populäraste tjej.
Alla killar var sura på mig för att hon visade mig vart jag skulle gå och
vilka lektioner vi skulle ha.

Första lektionen på schemat var engelska.
Vi gick in i klassrummet och satte oss längst bak på två tomma stolar.
Då kom en ganska kraftig kille fram till mig och sa:
– Jag ska sitta bredvid Thilda. Jag reste mig upp när Thilda plötsligt drog
ner mig på stolen igen.
Och sa till killen:
– Linus nu sitter Johnny här du får sätta dig någon annan stans.
Han kollade med en skarp blick på mig och slog knytnäven i handflatan.
Men efter någr veckor blev jag och Thilda tillsammans och jag hade jätte
mycket kompisar.

En kväll tänkte jag.
– Jag trivs jätte bra här.
Sen somnade jag.

Att byta skola/Att byta klass

När jag gick på lågstadiet så bytte jag klass väldigt ofta, men jag hade
inget val. Det bara blev så. Precis när alla i klassen lärt känna varandra
och börjat umgås så fick vi splittras. Jag var rätt liten då så jag minns
inte vad lärarna hade för argument, men vi i klassen protesterade.
Det var spännande och nervöst att byta klass, men jag lyckades skaffa mig
nya vänner. Det är ju positivt på ett sätt, men även negativt, eftersom man
oftast glömmer bort de andra vännerna som fick gå i en annan klass. Man
tappar kontakten med dem väldigt lätt.

Att byta klass och att byta skola känns inte lika dant alls. För om man
byter klass så är man kvar i samma skola, men byter man skola så kommer man
till en helt annan miljö, och det kan vara svårt att vänja sig. Fast jag
trivdes rätt bra här på skolan i början, när inte ”allvaret” dragit igång.
Nu är det sån press på oss elever från alla lärare, och skolmiljön har
försämrats med åren. Klotter överallt, spott på golvet, snus i taket m.m. Å
andra sidan är det kanske bra att vänja sig vid all press, för vi slipper
nog inte undan den på gymnasiet heller.
När jag skulle byta skola var jag jätte nervös, jag trodde inte att jag
skulle trivas, trots att de flesta som redan gick där gav skolan bra
kritik. Det var när vi började här som alla klagomål drog igång. Inte
precis i början, men efter ett halvår kanske. Vi gav skolan dålig kritik
hela tiden, och jag tror att det inspirerade andra elever till att tycka
lika dant.
Klassen jag placerades i var okej, fast vi hade aldrig haft en bra
sammanhållning. Det har alltid varit nån som inte är omtyckt eller några
som ständigt bråkar. Man var faktiskt mycket snällare på lågstadiet, och
jag var t.o.m mer social av mig då. När jag hade bytt klass kunde jag bara
gå fram till någon och börja prata. Det vet jag inte om jag skulle kunna
nu. Det finns folk i klassen som jag aldrig har pratat med under de här
åren, och det bevisar ju våran dåliga samman|hållning. Jag gillade skolan
mer när jag var mindre. Då var allt roligt, och de flesta var sociala och
trevliga.
Det är inte lätt att komma till en ny klass/skola om man är blyg av sig,
det är många som är det nuförtiden. Jag tror att det är viktigt att ta
initiativ när man är ny nånstans, annars kommer man nog inte långt. Man kan
inte alltid ta för givet att alla andra tar första steget och börjar prata,
utan man får tänka om i så fall. Klarar man av det så klarar man nog det
mesta här i livet. Och det är nog viktigt och lärorikt att övervinna den
känslan, att man inte vågar något, man får bättre självförtroende och blir
mer säker på sig själv.
Jag själv var väldigt blyg när jag började här (är det fortfarande), men
jag hade gamla kompisar i klassen som jag umgicks med till en början.
Senare blev jag lite mer social och hittade nya bekantskaper, men de gamla
bekantskaperna finns dock inte längre. Det var massor med bråk och
missförstånd som gjorde så att banden mellan mig och några andra bröts. Men
jag tog det ganska bra, ’livets nedgångar gör att man uppskattar
uppgångarna mycket mer’. Även om ’uppgångarna’ är relativt säll|synta
gällande mig nuförtiden, så uppskattar jag dem väldigt mycket.

Om jag nu ska dra en slutsats så skulle jag vilja skriva att åsikter och
känslor angående skol- och klassbyten är individuella, men de flesta tycker
nog att det är spännande med både miljöbyte och nya ansikten.

Du berättar med ett djup ang att byta skola. Du reflekterar och
funderar. Det är tydligt. Relationer till varandra är huvudtemat. Språket
är bra. VG

Att byta skola/Att byta klass

Pelle var en vanlig pojke på 2000-talet han var 13 år gammal, han skulle
börja i 7: an i Katrineholm. Men han bor i Strångsjö, men Strångsjö har
inte högstadium. Pelle räknade dagarna hela sommar lovet tills han skulle
börja i högstadiet. Den 22 augusti satt Pelle med sin mamma som heter
Annika. Pelle och hans mamma pratade om hur mycket dom saknar Tomas, Tomas
är Pelles pappa. Han Dog i en bilolycka. Pelle brukar ligga och gråta på
kvällarna, men Annika pelles mamma brukar säga ”du är en vuxen man du kan
inte gråta nu”. Varje gång hon säger så, så brukar pelle sluta gråta och
tänker på hur roligt det ska bli att börja på en ny skola. En vecka senare
väckte pelles mamma han och sa ”du måste vakna du ska till skolan”, då flög
pelle upp ur sängen slängde på sig klädderna, sprang till köket satte sig
vid bordet och väntad|e på frukost. Pelle åt frukosten snabbt, sprang till
toan borstade tänderna, fixade till håret och tvättade ansiktet. Pelle byte
klädder igen han kom på att han hande köpt nya klädder till skolan. Det var
ett helt nytt par Elwood byxor (Det är Skatarebyxor) som satt helt perfekt
på honom och en one off tröja det är en hood tröja med luva. Han älskade
Skatareklädder för att han är en skatare. Han är jätte duktig, han brukade
vara med i tävlingar innan hans pappa dog. Nu skatar han inte mycke. Nu var
klockan mycke han var på väg att missa bussen. Han tog sin väska och
skateboard och åkte till bussen, Pelle han precis till bussen. Han satte
sig i mitten på bussen brevid sin kompis Daniel, han var också skatare.
Pelle frågade Daniel om han var närvös? Daniel svarade, Jag är jätte
närvös. Daniel tänkte på alla tjejer som går på den skolan, det är as
snygga tjejer i Katrineholm. När dom kom fram till skolan. Pumpade pelles
hjärta jätte fort, Han var så närvös. Dom gick av bussen så kollade Pelle
efter andra skatare men han såg inga. Pelle visste vart han skulle så han
Hoppade på sin skateboard och åkte ditt, på vägen ditt såg han att alla
killar hade modeklädder Pelle tänkte ”snälla säg inte att alla killar är
mode nördar”. Men det var bara mode närdar på den skolan. Killarna kastade
papper på Pelle och ropade taskiga saker till han som till exempel. Jävla
skatare, pundar jävel, skatar hora. Pelle brudde sig inte han tänkte att
dom var avundsjuka för att dom inte kunde stå på en brädda. Pelle tyckte
att det var dom som var töntar. Pelle hade ganska lätt för sig att bli arg.
Pelle gick in i klass rummet, läran sa att detta var inte en bra start på
skolåret att komma för sent, dom andra i klassen skrattade. Pelle satte sig
längst fram vid ett fönster och spanade efter om det var några som
skolkade. Några killar längst fram kastade suddigum på pelle, Han började
bli arg. Tillslut så ropad era jävla modenördar sluta cp’a. Killarna blev
väldigt arga. När klockan ringde så sprang alla ut. Pelle tog sin
skateboard och rullade ut ur klassrummet. Han tänkte skata på rasten. När
klockan ringde igen så gick alla sakta in. Pelle kom inte för sent till
någon mer lektion den dagen. När skolan var slut, skulle alla gå till
bussen men en kille fällde pelle när han skatade till bussen. Pelle reste
sig upp igen och sa vad fan gjorde du så för, då märkte att det var fem
killar som stog runt Pelle. Den ena killen var lång och såg ganska stark
ut. Killen var blond, med blåa ögon, killen hade buffalo skor och lee
jeans. Killen sa ingenting han stog bara och kollade på pelle i några
sekunder sen smällde han till pelle med sin knytnäve rätt under ögat på
pelle allt blev helt svart för pelle. När han vaknade upp så stog det fem
killar som stog och sparkade på han när han låg ner. När dom slutade sa dom
till han ”du ska inte komma hit och tro att du är något”. Han spottade på
pelle när pelle låg ner.
pelle kunde inte resa på sig. När pelles mamma märkte att pelle kom inte
med bussen blev hon orolig, så ringde hon till Daniel och frågade om pelle
var där men Daniel sa att pelle åkte inte med bussen, då blev Annika orolig
så hon satte sig i bilen och åkte till skolan. När hon kom fram ser hon en
ambulance och en polis bil, hon springer dit, då ser hon ambulance förarna
lägga in pelle i ambulancen. Hon frågade vad som hade hänt. polis sa att
han hade blivit misshandlad men han kommer att överleva. Annika åkte efter
ambulancen till sjukhuset. Dom la pelle på operations bordet. Det vissade
sig att dom som misshandlade han hade stukigt en kniv i ryggen på han.
Pelle hade tur för att hade dom stukigt kniven i han en halv centimeter åt
sidan hade pelle varit förlamad. Pelle fick ligga på sjukhuset i två veckor
sen fick han åka hem. Polisen fick tag på killarna. Dom hamnade på
ungdomsanstalt.
Efter 2 månader fick Pelle gå till skolan. Efter allt deta var det lungt i
skolan. Pelle saknade sin gamla skola, sina kompisar och lärarna. Hans
gamla skola var jätte fin, och den var full av andra skatare. Alla hans
kompisar på skolan var skatare. Lärarna var alltid snälla och glada. På
dena skolan är alla Lärare arga och tråckiga. Det fanns inga skatare. och
skolan är tråckig. Pelle tycker att det var svårt att hänga med. Så han
fick en hjälpassistent. Det gick ett ryckte om att Pelle var så farlig han
var tvungen att ha en hjälpassistent. Men det började bli bättre i skolan,
tillslut slapp Pelle ha en hjälpassistent. Pelle gick med i elevrådet. Han
ville verkligen ändra skolan, så att den blev bättre. Han Började tycka om
skolan bättre och lärarna blev snällare och gladare, dom började gilla
pelle. Men det var bara han och Daniel som var skatare. Det kan vara svårt
att vara ny på en skola, det är svårt att få nya kompisar när man är inte
som alla andra. Men det gick bra för pelle. Oftast leder det till att det
blir bråk på skolan om man är ny och är kaxig, och om man är inte som alla
andra.

EN NY VÄRLD

Idag så hade mamma och pappa bestämt sig, vi skulle flytta. Vi skulle sälja
huset här på Gotland och flytta ner i landet, till Malmö. Jag hade aldrig
flyttat så här långt. Det kändes både roligt, men även otryggt. Jag skulle
få börja i en helt ny skola och få helt nya vänner och lärare. Jag skulle
flytta till en plats som jag inte visste något om. Jag fylldes av en
underlig känsla, något som jag aldrig kännt förut. Kanske skulle jag få dem
att ändra sig, eller pappa skulle nog inte ändra sig. Han skulle nog inte
tacka nej till ett så bra jobb med en så hög lön. Det är ingen ideé att jag
försöker. I alla dessa tankar så fann jag ro och så slank jag ner under
täcket och somnade. Imorgon var det en ny dag och jag skulle till skolan.

När alarmet startade visade klockan: 07:30. Efter några minuter så gick jag
upp och tog på mig mina svarta byxor och min vita och mysiga tröja. Det var
väldigt kallt ute. Det hade snöat hela natten och snön låg som ett täcke
över hela grässmattan. Vägarna hade redan skottats och saltats. Istapparna
utanför mitt fönster var så långa och fina och gjorde så att det verkligen
kändes som vinter. Snart skulle jullovet komma och jag skulle flytta. Mina
ögon fylldes av tårar och jag satte mig ner på sängkanten och brast ut i
gråt.
– Emma, Emma hur är det med dig, sa mamma och satte sig vid min sida.
– Jag vill inte flytta.. sa jag i en dyster ton.
– Det kommer bli roligt. Vi kommer att träffa många nya människor och se
en helt ny plats. Kom nu, du måste äta och gå till skolan så att du
inte kommer för sent. Okey?
– Okej, sa jag och ställde mig upp och gick till köket.
Jag tog en brödskiva smörade den och lade på några skivor ost, dessutom så
hällde upp ett glas mjölk.
Jag tog sedan på mig min jacka, mössa, halsduk, vantor osv och gick och
satte mig i bilen. Ingen har väl lust att cykla i – 12?C.

Mamma stannade bilen utanför skolan. Tänk att jag aldrig kommer få så
skolan mer. Jag kommer inte änns få gå klart sjuan här. Jag gick in och
hängde av mig ytterkläderna i mitt skåp och tog ut so/sv böckerna och begav
mig mot klassrummet.

– Hej Emma, sa Johanna.
Johanna var min bästa vän och jag var tvungen att lämna henne här. Vi kunde
prata om allt. Vi brukade hjälpa varandra med läxan och brukade plugga ihop
när vi skulle ha prov. Jag kommer verkligen att sakna henne. Vi satte oss
ner vid våra bänkar. Alla skulle skriva om en känd person och sedan så
skulle vi redovisa för klassen.
– Hur mår du Emma? frågade Johanna.
– Jag ska flytta, sa jag och sjönk ner i stolen.
– Så ni har bestämt er.
– Ja, sa jag.
– Jag kommer att sakna dig jätte mycket, men vi kanske kommer träffas
någon gång.
– Ja, jag hoppas det.
– När åker du?
– Enligt planerna så kommer jag inte gå klart sjuan här. Jag önskar
verkligen att jag kunnat stanna kvar, om det inte vore för det där
jobb erbjudandet som pappa fick.
– Du kommer säkert att trivas där, jag kommer att ringa till dig minst
en gång i veckan.
– Tack, du är en riktig vän du.

Efter att skolan slutat så började vi packa lite saker varje dag. I dag så
hade dagen kommit. Huset var redan sålt och nu så skulle vi åka ner till
det nya huset. Våra saker hade vi redan skickat ner med en flyttfirma. Som
sagt, allt var packat och klart. Dagarna gick och skolan skulle börja
imorgon. Jag var verkligen jätte nervös. Jag bodde jätte nära skolan, så
jag kunde bara gå dit på 5 minuter eller mindre. Skolan såg rätt så sliten
ut, men den var äldre än min förra skola. I detta ögonblick så kände jag
hur fjärillarna surrade runt i min mage. Jag gick med tunga steg mot
ingången. Läraren som hade ringt igår sa att jag fick skåp nr: 165. Det var
ett blått underskåp. Efter att jag lämnat ytterkläderna i skåpet gick jag
till klassrummet. Ju närmare jag kom ju nervösare blev jag. Å, nej. Jag
hade kommit försent, vilken bra start på terminen i en ny skola, i en ny
stad. I en ny värld helt enkelt. Jag såg en ledig plats bredvid en rödhårig
tjej och jag satte mig där. Allas blickar var fixerade på mig och jag kände
mig nästan som ett offer. Efter nån sekund slutade de och läraren gick in i
rummet.
– Vi har en ny elev, som ni ser. Hon heter Emma Berg och kommer från
Gotland. Jag hoppas att du kommer att trivas, Emma. Vi håller just nu
på med de olika religionerna, har du läst om dom?
– Nej, sa jag.
– Vi ska ha prov på dom i slutet av nästa vecka, på torsdagen.
Efter att so/sv lektionen hade vi engelska och matte. Efter det så hade vi
lunch. Många i min klass kom fram till mig och frågade om varför jag
flyttat hit och hur det såg ut på Gotland osv. Jag tror att jag har fått en
ny vän. Hon heter Annika och hon började i den här klassen för ett halv år
sedan. Hon bodde i Stockholm, men efter att hennes föräldrar sepererat så
har hon levt med sin mamma här i Malmö. Vi hade många saker gemensamt och
vi har jätte roligt tillsammans. Efter att dagen var slut så gick jag hem.
Så fort jag fått foten innanför dörren så ringde jag min vän Johanna. Vi
hade så mycket att berätta för varandra. Vi pratade säkert i en halvtimma
eller mer.
Jag har lärt mig mycket om livet… Det var inte så dåligt att flytta.
Visst har jag saknat och kommer att sakna alla mina vänner på Gotland. Jag
tycker att alla mina lärare är trevliga och bra på att lära ut saker och
ting, med undantag för våran engelska lärare. Allt kan ju inte vara
perfekt. I början tyckte jag att allt var tråkigt och att det inte var
någon ideé att flytta, men nu så har jag ändrat min uppfattning totalt. Det
är väldigt spännande och intressant att komma till en ny plats. Tänk vad
mycket jag hade gått miste om, om jag inte hade flyttat. Det kan vara bra
att bryta sin vana och att göra något nytt någon gång.
Imorgon så har det gått en månad sedan jag flyttade hit. När vi har lov så
ska vi åka till Gotland och besöka alla våra gammla vänner. Det kommer bli
kul och så kommer jag få träffa Johanna. Nu vet jag att det faktiskt kan
vara lärorikt att flytta och inte bo kvar på samma plats. Se det från den
ljusa sidan.

Att byta skola/Att byta klass

Hon sitter längst bak i ett hörn av det vitmålade klassrummet, stirrar ut
genom det något smutsiga fönster och ser några barn från förskolan skutta
omkring utanför.
Här inne sitter hon nu med sin nya klass, Natur 1: orna. Det är
hennes första dag på gymnasiet. Hon är ensam, ingen av hennes kompisar har
valt naturvetenskap. Framför henne sitter hennes nya klasskamrater på
varsin stol bakom de slitna bänkarna. De flesta verkar känna varandra,
eller i alla fall känna någon. Här bak sitter hon, Lisa Johansson, helt
ensam. Ingen ser henne, ingen hör henne. Hon känner sig helt genomskinlig.
När hon kom till skolan den morgonen hade alla tittat på henne, pekat, och
då och då slängt någon vidrig kommentar. De hade retat henne för hennes
rockmärken som var fästa på skolväskans framsida. Märkerna visade hemska
bilder på djur i fruktansvärda förhållanden, och nedanför stod en text.
Hennes favorit var en med en apa i bur på forskningsinstitutet med texten:
”Stoppa plågsamma djurförsök”. De hade kallat henne för gräsätare,
knäppskalle och skrikigt taskiga kommentarer om veganer. Hon suckar där hon
sitter med matteboken uppslagen på geomitri-kapitlet. Varför bry sig tänker
hon. Hon är van att bli kallad ”jävla veganunge”.
När mattelektionen äntligen tagit slut hittar hon fram till sitt skåp. Det
är grönt och precis som de andra skåpen verkar det nytt. Hon slänger in sin
mattebok på hyllan i mitten där hon bestämt sig för att ha sina skolböcker.
Hon är just på väg att putta igen skåpsdörren då hon upptäcker några killar
stå bakom henne. Hon vänder sig om och får en rejäl knuff på högra axeln.
”Asså du är vegan.” säger den längsta utav pojkarna. Lisa svarar inte, utan
vänder sig mot sitt skåp och låtsas leta efter en bok. ”Hör du inte vad jag
säger! fräser han. Lisa vänder sig ostadigt om.
”Vad vill du”, säger hon.
”Vad vill du, härmar en utav de andra killarna. Den längsta, som verkar
vara ledare, kliver ett steg närmare henne.
”Vi ville bara säga att du har inget här att göra, säger han. Lisa tittar
på de andra killarna. De hånler lite smått.
”Förresten har du väldigt fula kläder och en stor häck, säger han och de
andra skrattar. Längst bak står en smal kille. Han tittar ner i marken då
Lisa försöker nå hans blick. Hennes blick lämnar hans sorgsna ansikte och
letar sig neråt. Den når han stora, något torra händer. Lisa upptäcker
plåstren på hans handleder. De är smutsiga och på gränsen att lossna från
hans hud. Han lyfter sin tunga blick från marken och tittar henne rakt i
ögonen. Hans ögon är blåa med svaga inslag av grönt. Han rör på läpparna
men hon kan inte urskilja de ord som han försöker säga.
Lisa känner en lätt knuff igen, men den här gången i sidan.
”Kom så går vi” säger en hes röst. Det är pojken längst bak. Den store,
långe ”ledaren” vänder sig om och blänger ilsket på honom. ”Är du kär”,
flinar han.
Pojken säger ingenting utan går sin väg. Den store lutar sig framåt och
säger: ”Vi kommer tillbaka”.
Lisa ser hur skaran av pojkar lunkar iväg. Hon känner sig rädd och
uppskärrad. Nu börjar snart SO-lektionen, men hon tänker inte gå dit, hon
tänker skolka.

Det är varmt på caféet där hon sitter i en soffa längst ner i hönet. Hon
ser sig omkring. Här finns många bord som verkar vara väldigt gamla.
Sofforna är mjuka men något slitna. Lisa tycker att det är mysigt. Hon
lägger händerna om sin thekopp och det går en härligt varm ilning genom
henne. Nästa lektion har de bild, det vill hon inte missa. Hon bestämmer
sig för att gå tillbaka till skolan när hon har druckit upp sitt the.

När hon öppnar dörren till huvudingången känns det som om alla tittar på
henne. Hon går genom korridoren och viker av vid ingången till klassens
skåp.
När hon är några meter ifrån tvärstannar hon. Framför henne ser hon pojken
med de blå ögonen.
Lisa ser hur ”hans gäng” omringar honom och trycker upp honom mot väggen.
Hon hör hur de fräser åt honom.
”Vad fan håller du på med”, säger de. Pojken säger inget. Han kollar ner i
marken. ”Försvarar du henne, din skit!”
”Nä, jag bara.”, lyckas pojken få fram.
Killen som hade tryck upp henne på förmiddagen ger pojken en spark i magen.

De slår och sparkar på honom.
Det är bara hon som ser, ingen annan i hela världen. Hon måste göra något,
hon måste. Utan att tänka får hon fram ett gällt tjut.
”Sluta”, ropar hon.
De vänder sig mot henne. Lisa vänder sig om och går i riktning mot
bildsalen. Efter sig hör hon de där orden igen. ”Jävla veganunge, hora och
gräsätare”. ”Du kan inget annat än att käka morötter och tända eld på scan-
bilar”, ropar de.

Orden ekar i huvudet på henne där hon sitter ensam vid ett bord i matsalen.
Hon sitter längst bort, längst ner. Lisa har suttit här länge. Sojakorvarna
har hunnit bli kalla på hennes tallrik. Bredvid korvarna ligger en stor hög
med sallad. Hon petar i sin mat och märker inte när de kommer. De slår sig
ner bredvid henne medan de hånler allihopa, alla utom pojken med de blå
ögonen. Hans ögon var det vackraste hon någonsin hade sett, lika blå som
den vackraste sommarhimmel. På hans tallrik ser hon, till sin förvåning,
likadana korvar som hon har. Lisa tittar honom i de vackra ögonen och
småler.
”Ska du inte äta dina sojakorvar, Tim”, säger den ene. ”Ledaren” som
tydligen heter Johan, hånler åt Lisa. Han kollar ner i sin mat och du då?,
frågar han.
”Jag är inte hungrig”, svarar hon.
”Vi sticker! Den här maten går ju inte att äta”, säger Johan. De reser sig
och ska just gå då en av killarna vänder sig om och häller sitt mjölkglas
över hennes mat. ”Här får du”, säger han. ”Jag har hört att veganer ofta
får kalkbrist”. De andra skrattar, men inte Tim. Hon ser hur de försvinner
ut genom den höga men smala utgången. Han går längst bak, pojken med de blå
ögonen, Tim.

Det är kväll, fredag kväll. Hon sitter i sitt rum med musiken på högsta
volym. De ljuva tonerna skär genom hennes öron, likaså rakyvem som skar
genom hennes tunna hud. Det svider, men hon vill se det blöda, se sig
plågas. Hon är så borta av musiken som dånar ut genom högtalarna att hon
nästan inte hör när det ringer på dörren. Hon slänger rakhyveln i
papperskorgen och med blödande handleder springer hon ner för att se efter
vem det kan vara. Det ringer aldrig på hennes dörr.
Lisa säger att det är hennes dörr, och hennes hus. Det är för att hennes
mamma och pappa aldrig är hemma, de jobbar jämt. Nu är de på krogen, och
kommer nog hem någongång när morgonen kryper fram. Då är de antagligen
fulla, som alltid annars.
När Lisa ser vem som står utanför dörren stannar hon. Hon stirrar in i de
härligt blå ögonen innan hon låser upp dörren. Försiktigt trycker hon ner
handtaget och dörren glider gnisslande upp.
”Hej”, säger han lite försiktigt.
”Hej”, får hon fram.
”Förlåt om jag stör eller så. jag ville bara. äh.Får jag komma in?”
Maja backade några steg bakåt och lät honom komma in.

Hon gick före Tim in i det lilla köket på Hallonstigen 7b. Taket var lite
flagigt, men väggarna såg nya ut med de lätt violfärgade tapeterna. Lisa
gjorde ordning the i två stora koppar. Tim harklade sig. ”Förlåt om jag
stör”, sa han igen.
”Det är ingen fara”, svarar hon med en lågmäld stämma.
Det blir tyst en stund, en lång stund. Tillslut avbryter han tystnaden.
”Förlåt”, säger han. ”Det var inte meningen att det skulle bli såhär”.
Han sneglar mot hennes handleder som fortfarande är täckta av blod. Tim tar
hennes hand och stryker henne över kinden. Hans ögon skriker av smärta, av
ångest. Hon förstår och ger honom en lätt tryckning med handen. Hon tittar
på hans plåster på handlederna och innan hon hinner öppna munnen kommer han
med ett svar.
”Jag mår inte heller bra. Jag trivs inte. När jag kom till skolan som etta
var jag också ensam. Jag började umgås med de. De var taskiga mot alla. Jag
var så dum, räddade mitt egna skinn och gjorde som de, var som de. Jag har
aldrig velat det, göra någon illa, vara taskig, därför skar jag mig. Jag
ville bara dö. När de gav sig på dig gick det inte mer. Du fick mig att
inse vad jag höll på med. Åh, Lisa, jag är så ledsen.” Han tryckte hennes
hand hådare i sin, strök henne över kinden igen.

Ett tag senare sitter de på soffan i Lisas rum. Tim har dragit henne till
sig och hon lutar sig mot hans varma bröst. Han har lindat om hennes
handleder och tvätta skärsåren. Hans pappa är läkare så han fick tidigt
lära sig hur man skall göra i olika situationer, säger Tim. Till sin
förvåning frågar han Lisa hur det var på hennes förra skola. Hon berättar
om hennes kompisar, de snälla lärarna, bildlektionerna som hon älskade. Ja,
förrut hade allt varit perfekt. Hon känner hur salta tårar rinner nerför
hennes kinder. Tim kramar henne hårdare. För första gången på mycket länge
känner hon sig trygg. Han lutar sig närmare henne och viskar i hennes öra:
”Allt skall bli bra igen, det lovar jag dig. Hon känner hur hans läppar
snuddar vid hennes, hur hans hand kramar hennes. Hon förstod ingenting. Hur
hade Tim, en av de populäraste killarna i skolan blivit kär i henne? Tänk
om han drev med henne? Tänk om han gick direkt och berättade för de andra
och allt skulle bli värre än förrut”. Tydligen förstod han vad hon tänkte
för hon kände hur de slingrade sig om varandra ännu mer. ”Det är lungt”,
säger han. ”Jag kommer aldrig mer göra dig illa. Jag tänker inte vara med
de mer. Det är du och jag nu. Vi är starka tillsammans.”
Hans ord kändes så lugnande.
”Tänk inte mer på skolan nu”, säger han. ”Nu har vi en veckas lov framför
oss. Det kommer att bli det bästa lovet i mitt liv”. Han ler. ”Och vi skall
hitta på så mycket skoj. Vi kan väl dela ut flygblad om du vill någon dag.
Om djurförsök till exempel. Du har väl förstått att jag är vegan va?” Hon
ler. Visst har hon förstått det. Lisa tittar rakt in i de blå ögonen. Nåt
så vackert kommer hon aldrig mer att få se och någon så underbar människa
som Tim kommer hon aldrig att få träffa igen.
De kysser varandra, och hon känner sig så lycklig. Hon känner sig lika fri
som en fågel, och lika viktlös som ett moln. De ler mot varandra, två
leenden som utstrålade glädje, trygghet och kärlek. ”Min lilla
veganflicka”, säger han, och ger henne en kyss i pannan.

– Tystnad! Kan ni dämpa er lite?
Det blev tyst i klassrummet.
– Här är listorna på alla som ska gå i era nya klasser
, sa Britt-Marie

Britt-Marie var våran lärare mellan fyran och sexan. Hennes fulla namn var
Britt-Marie Stoltman Svensson och hon var snäll och juste, men hon kunde
också vara sträng och bestämd när det behövdes.

Hon höll upp en bunt papper och klassen satt nu tyst och lyssnade spänt
efter den pratsamma mattelektionen.

Jag ville egentligen inte att klassen skulle splittras in i nya klasser.
Utan jag ville att våra klass skulle vara kvar i sjuan men med några extra
elever så klassen skulle bli lite större.

Många föräldrar tyckte lika som mig och några till i klassen. Så de ordnade
en blankett där man fick kryssa för hur vi tyckte om det.

Det hade varit fler som velat hålla ihop klassen, så vi visade allt för
Vallentuna skolans dåvarande rektor.

Han sa att det var omöjligt att hålla ihop klassen, men efter en lång
disskution gick han med på att dela klassen i två delar.

Ena halvan kom till 7C och den andra halvan till min blivande klass 7G.

Britt-Marie delade ut klasslistorna till respektive elev i klassen, och det
visade sig att jag hade kommit med alla som jag valt.

Pratet kom åter igång som vanligt i klassen och de flesta hoppade upp från
sina bänkar och jämförde de nya klasslistorna.

Man var riktigt nyfiken på de nya man skulle gå med.
Men det visade sig att jag skulle få träffa mina blivande klass|kamrater
tidigare än vad jag trodde.

Redan nästa dag skulle vi hälsa på i Vallentunaskolan och träffa dem vi
skulle gå i samma klass med.

Vi gick mot Vallentuna skolan direkt när vi började skolan.
Vi blev mottagna av våra klass|föreståndare Ralf Engqvist och Hillevi
Jansson.
De visade skolan och enheterna och vårat klassrum.

Alla satte sig på en plats och man tittade nyfiket på de nya ansiktena i
klassrummet.

Ralf och Hillevi berättade en hel den om skolan och om ämnena.
Alla lyssnade spänt. Det var knäpptyst och några till och med andades
försiktigt för att inte höras.

Vi lekte lekar för att lära oss varandras namn och efter 30minuter så
visste jag vad alla hette.

Vi gick ut i solskenet och Hillevi tog kort på oss. Både på hela klassen
och kort på en åt gången.

Efter det sa vi hejdå till alla i klassen och gick tillbaka till Sundby
skolan.

Dagarna gick och man tänkte inte så mycket på det hela med klassbyte.

Det hela gick så otroligt snabbt. Helt plötsligt var det skolavslutning och
sommarlov. Sommarlovet känndes kort eftersom jag inte ville till skolan.
Fast ändå så ville man lära känna de nya i klassen.

Så var det dags. Idag skulle skolan börja. Jag åt fruckost och tog cykeln
till Vallentuna|skolan. Jag och några till ny sida Hade bestämt att vi
skulle träffas vis cykelstället och sen gå till klassrummet tillsammans.
Vi kom in i klass rummet ock lektionerna började.

Det kändes som om alla kände varann, och det kändes inget speciellt med det
hela. Det var som om en liten besvikelse att inte få träffa mer nytt folk.

Idag så ångrar jag att jag kryssade för att klassen skulle hålla ihop och
inte splittras.