Uppsatsämne: Att byta skola

Att byta skola/Att byta klass.

Min flytt från Järbo till Gävle.

Jag heter Andreas Månsson och går sista året här på Vale skola klass 9 a.
Jag har brun/orange hår, 175 cm lång och väger ca. 86 kilo. Gröna ögon och
för övrigt ganska vältränad. På fritiden tränar jag på gym två gånger i
veckan. Jag har också orange bälte i JuJutsu som jag tränar tre gånger i
veckan på Gävles JuJutsu klubb. Förra året var jag och några till ner på
vår första tävling i kamp som gick bra. Jag håller också sen åtta år
tillbaka på med tävlingsdans, rättare sagt bugg. För ett tag sen lämnade vi
in vår ansökan till gymnasiet där jag valde Hotell och restaurant. Jag vet
inte är om jag har kommit in eller inte. Den här berättelsen handlar om
mina två sista dagar här i Järbo och dom två första på förhoppningsvis HR i
Gävle. Nog om mej, nu börjar vi.

Det är torsdag och vanlig skoldag, fast så vanlig är den nog inte. Det är
nämligen dan före av||slutningen. Den stora dagen som innebär
traktor||vagnsåkning, avslutningsfest m.m. I dag fick vi våra avslutnings
tröjor och i kväll är det dags att göra iordning vagnarna. Men det
åter||står en dag av arbete kvar, eller arbete och arbete. Det blir nog
inte så mycket av den varan idag. Alla pratar om morgondagen, vad dom ska
göra, vad dom ska ha på sig under avslutningen och avslutningsfesten. Jag
själv ska nog ha ett par svarta slitna jeans och någon snygg T-shirt. Efter
matten där jag lyckade med några få tal var det dags för sångträning och
inmarsch i gympahallen. Efter det så var det dags för lunch och matrast då
vi för det mesta hänger inne på koppen som är våran kafeteria, eftersom det
är sista ”arbetsdagen” går vi bara till tio över ett. Sista timmen
tillbringade vi i gympahallen med ett sista genrep. Så var sista dagen i
skolan slut och alla åkte hem för att äta och byta om för att sedan åka
till en klasskompis som heter Andreas vars pappa heter Keny och är den som
ska köra traktorn i morgon. När alla var där började vi med att klä vagnen
med björkris, några fixade med ljudet medans andra målade skyltar och
fixade med maten som vi skulle äta hemma hos mig i Högbo. När vi var
färdiga med det for jag och pappa in till Gävle för att träna ju jutsu. Den
här gånger körde vi ett stenhårt fyspass där både jag, pappa och resten av
gruppen körde slut på oss, efter träningen var det åter uppladdning i
bastun.

När jag kom hem så gick jag till kojs nästan på en gång, men jag somnade
inte då utan låg och tänkte på morgondagen med allt det roliga som kommer
att hända. Jag tänkte på alla sånger, och åkandet på traktorvagnen, jag
tänkte på hur det ska bli att börja på HR programet och. Så slog det mig
plötsligt, vad händer om jag inte kommer in på HR, på vilket program hamnar
jag då och vad händer med alla kompisarna. I morgon är det kanske sista
gången jag träffar några av dom, vad händer på gymnasiet får jag några nya
kompisar eller? Det är tur att jag känner Ted som går på tredje året i HR.
Att sluta nian är kanske inte så roligt som alla säger. Ju mer jag tänkte
desto tröttare blev jag och till slut somnade jag.

Fredag morgon. Jag fixade med min utklädnad som ska föreställa en gammal
tomat. Jag har röda kläder som är fullproppade med kuddar och en grön
mössa. Mamma undrar hur jag hade tänkt att komma ut ur bil dörren och det
kan jag säga, det undrade jag också. Efter en jobbig ”resa” med bil till
skolan var jag äntligen där och det var dags för kortknäppning. Vi slutade
tolv den dagen för att vi skulle hinna hem och byta om innan själva
avslutningen. I grå kostym vit skjorta, svart slips och svarta lackskor var
jag redo för avslutningen som flöt på bra utan några missöden. När den var
över var det dags för den årliga suckningen, sen var det bara att kasta av
sig kostymen och hoppa i Jeans och avslutningströjorna. Så när det entligen
var dags kom vagnarna med våran, 9as största vagn längst fram. Nu
åter||stod bara en grej, betygen och visst gick det bra för alla, Andreas
Månsson ropade mentorn. Jag öppnade försiktigt kuveret och där stod slut
poängen: 250p och jaa! Jag lyckades med att komma in på HR. Nu var det bara
att hoppa in i vagnen och ha roligt. Avslutnings||festen flöt på bra och
jag träffade en gammal kompis från gäv och vad som hände mellan henne och
mig tar vi en annan gång. Nu är det sommarlov och jag ska bara slappa.

Skolstart. Nu måste jag kliva upp ännu tidigare för att hinna med bussen in
till gäv. När vi närmade oss Vägbro ringde jag till Ted som fix möta mig
vid antren. När jag klev av bussen stod han där med Patrik en annan kompis
som går HIT stod också där. Alla Nybörjarna träffades i aulan för att
lyssna på ett välkomsttal av rektorn. Sedan gick jag och Ted ner till
Franzen som är en restaurant där HR eleverna håller till. När vi kom dit
drog Ted plus fem till in mig på toan och lindande in mig totalt i
toapapper. Detta var för mig inte så farligt. Jag hade kunnat fått en värre
nollning. Första dagen på gymnasiet fick vi hämta ut kläder och så fick vi
gå en rundtur på Franzen. Efter den var det lunch och sist men inte minst
fick vi våra första böcker. Efter skolan gick jag, Ted och Patric ner till
gymmet för att träna. Efter det gick jag ut till bussen för att åka hem.
Väl hemma gick jag i säng på en gång efter att ha ätit middag.

Andra dagen i skolan började vi med en massa prat om hur alla olika
maskiner i köket fungerade och till sist så fick vi laga vår första
maträtt, Äppelplättar med kanel och socker. Efter lunchen var det dags för
en timme matte. När den timmen var slut gick jag och min klass till en
timme med serveringsteori. Näst sista timmen tittade vi på tredje års
eleverna som städade, diskade m.m i köken. Den sista timmen hade jag
specialidrott, Jujutsu med våran tränare Daniel. Sedan var det dusch och
bastu inna pappa hämtade mig.

Nu när jag skriver detta går jag tredje året på gymnasiet och jag tänker
tillbaka på åren som gått och jag har verkligen hunit med mycket. Jag har
t.ex. varit på praktik i Frankrike och jag har sen ett år tillbaka ett fast
helgjobb på en restaurant i Hofors som heter StadsHotellet. Jag är nöjd med
mitt val och hoppas kunna sticka utom lands om ett år ungefär.

G- Ledigt & vardagligt språk, bra berättande, men formar en typ av ”prao-
uppsats”. Inga jämförelser före & efter bytet av skola, mer skriven som en
dagbok, många frågor förblir osvarade, inget konkret om hur det var på
första skolan – jämfört med gymnasiet? Blandar tempus, missar stor bokstav
ibland

Att byta skola

Jag står i mat-kön och jag är nästan framme när jag får en ihopviket papper
i nacken. Jag kollar bak och där står dom, det coola-|gänget, som de kallar
sig. Alla på skolan hade respekt för dom även lärarna. Jag tog min mat och
gick och satte mig vid ett bord, och efter några minuter kom mina kompisar
och satte sig ner, det är lelle och viktor. Jag slår en blick mot coola
gänget och dom kollar tillbaka, men plötsligt reser sig två av dom sju som
är med i gänget och kommer hit.
Varför kollade du på oss? sa Sivert, Jag tänkte snabbt för att komma på
nått bra men av ren rädsla sa jag att jag inte kollade. Då sa Sivert att
jag ska få se när jag kommer ut från matan. Ok tänkte jag, jag gick och
slängde min bricka och gick ut för att se vad han ville, när jag närmade
mig utgången blev jag rädd, men jag fortsatte mot utgången. När jag kom ut
stod gänget där och de tog tag i mina armar och började känna igenom mig
efter värdesaker. De tog min mobil och mina tjugo kronor. Jag gick hem
direkt efter skolan och berätta vad som hade hänt och nästa dag hade min
mor ringt till rektorn och vi skulle snacka med han. Vi snackade ett tag
och vikom fram till att det enda man kunde göra var att byta skola och det
fick jag göra med. En väcka senare började jag på en ny skola nere i stan
jag fick ta busen dit, jag skulle börja i 6a och skulle va i sal sju. Och
vi började och det va en kul klass.
ny sida
Det ringde ut för rast och jag märkte direkt att där var fyra olika gäng,
två tjej gäng och två kill gäng. där var de coola killarna och där var dom
som var mobbade, för att inte bli mobbad själv tog jag coola gänget att va
med på rasterna. Och nu va det jag själv som mobbade dom som var svagare,
men sen i sjuan så kom de andra i min klass till den skolan som jag gick på
för att där fanns inte mer än till klass sex på min första skola. jag hade
mitt gäng och de hade sitt, men vi var fler så dom vågade inte göra nått
mot mig. Istället blev vi kompisar och bilda ett stort gäng som hjälpte dom
som var mobbade istället för att mobba dom.

magert
g-

Att byta skola

Sista dagen i denna skolan. Lars skulle flytta från Mariestad till Borås,
och allting skulle förandras. Imorgon ska Lars få nya vänner, allt skulle
bli annorlunda. Han var så spänd inför morgon|dagen, han gick och lade sig
tidigt för att morgonen skulle komma så fort som möjligt.
Dagen därpå ringde väckarklockan och Lars rusade upp ur sängen, så han
kunde väcka sin mamma för hon skulle skjutsa honom till skolan första
dagen. Sedan sprang han runt i huset för att bli färdig och åka till
skolan, han hann inte med att äta frukost idag. I bilen så drömde han sig
bort när han tänkte på hur det skulle gå idag, så hans mamma sade lycka
till. han klev ur bilen och gick in i skolan, så mötte han några elever som
bara stirrade och undrade vem han var. Lars bara log mot dem.
Han gick fram till dörren och knackade tungt, sedan väntade han.
Lärarinnan öppnade och sade:
– Är det du som är Lars?
– Ja det är jag.
– Välkommen.
– Tack.
Och så fick han göra det han tyckte var värst av allt, presentera sig inför
hela klassen, sedan fick han sätta sig brevid Fredrik. Lars ställde några
frågor till Fredde och Fredde frågade om han gillade att spela fotboll. Ja
det gör jag sade Lars. så pratade dom tills lektionen var slut.
På rasten spelade dom fotboll och alla blev så förvån|ade, för Lars var
den bästa på hela plan. Lars och Fredrik pratade på resten av lektionerna
på den dagen.
När Lars kom hem frågade Lars mamma om det hade gått bra i skolan, och
Lars sade:
– Det var den bästa dagen i mitt liv, hur har din dag varit då?
– Den har varit bra.
Nästa dag på lektionerna så hade Lars och Fredde pratat om att Fredde
skulle följa med Lars hem efter skolan, och det blev så dom hade jätte
roligt med varandra.
Lars trivdes bättre på den nya skolan.
SLUT
”Lars började spela fotboll i Fredde’s lag och Lars var lagets stjärna”.
Lars trivdes mycket bättre på den nya skolan.

Att byta skola/Att byta klass

Jag heter Sten Hellstrand Namnet som eleven använder är inte sitt egna,
men jag har för säkerhets skull gjort även detta anonymt och bor på
Bergvägen 2. Jag är en helt normal kille, men jag har ett problem, jag är
mobbad. Det började redan i förskolan då alla utom jag hittade en kompis.
Jag var ensam i förskolan. Men när jag började i 1:an på lågstadiet så hade
det flyttat en ny kompis som var lika gammal som jag och vi blev genast
kompisar. Han hette Niclas och var väldigt schysst i mot mig. Niclas var
borta ganska ofta ifrån skolan. Han sa att han var sjuk och allergisk i mot
pollen. En gång när vi gick i 3:an så hade vi studiedag och vi var ensamma
hemma hos Niclas. Då ville Niclas berätta en hemlighet för mig. Jag trodde
att det var något häftigt, men när Niclas berättade att han hade blodcancer
så blev jag tyst. Jag visste inte så mycket om cancer men min morfar hade
haft cancer och hade senare dött. Allt efter tiden gick så glömde jag bort
att Niclas hade cancer.
I skolan var vi inte så populära. Dom flesta tyckte vi var töntar för att
vi inte gillade sport. Vi gillade Pogg och Magicbilder. Som man spelade om
i skolan. När vi gick i femman och fick sommarlov bestämde sig Niclas och
jag för att bygga en koja. Vi hade ett problem/det fanns knappt några träd
att bygga den i. Men då fick Niclas en ide. Hans farmor och farfar bodde på
landet och ägde en massa skog. Och han sa att vi kunde åka dit och ligga
över i en vecka och bygga en koja där. Jag tyckte om iden och sprang hem
och frågade mamma om jag fick. Mamma ringde och och frågade Niclas mamma om
det var okej. och det var det men vi var tvungna att jobba lite där också.
Vi gick med på förslaget och nästa vecka bar det iväg. Vi åkte nu bort
ifrån Bergvägen och mot landet. När vi kom dit fick bädda i ett gästrum.
Det var ett ganska gammalt hus och man kände att det luktade landet. När vi
skulle arbeta på gården så fick vi mata korna, hästarna och hönsen. Dom
skulle mata både morgon och kväll. Men det räckte med att vi matade dom på
kvällen. Med det fanns mer arbeten att göra. Varje dag skulle vi hjälpa
till att köra hö och det blev inte mycket tid över till kojan.
Näst sista dagen fick vi ledigt från arbetet och vi frågade Niclas farfar
om vi fick bygga en koja. Niclas farfar tyckte inte om iden men vi tjatade
och till slut fick vi en massa bräder att bygga en koja. Vi arbetade hela
dagen och på kvällen så blev den klar. Vi var nöjda över den. Och den var
ganska fin. Sista dagen kom Niclas mamma och hämtade oss och vi fick 300
kronor var för att vi hjälpt till med att arbeta. När vi kom hem så åkte
Niclas ganska snart bort igen. Och en vecka efter ringde hans mamma och sa
att han inte fanns mer. Han hade dött i blod|cancer. Jag sprang upp på mitt
rum och grät. Jag fattade inte att han var död. Vi var ju nyss ihop och
byggde en koja. Jag undrade hur det skulle gå i skolan nu när jag inte hade
några kompisar. När jag började sexan så blev jag genast retad. Jag fattade
inte hur de kunde reta mig nu när Niclas hade dött. Och värre blev det.
Nästa vecka tog dom min väska och slände den i en å. Min lärare märkte att
jag blev mobbad i skolan och ringde hem till min mamma och sa att jag blev
mobbad. Mamma blev jättearg och frågade vilka det var som mobbade mig, men
jag sa inget. Mamma tyckte att jag skulle byta skola och det kändes mycket
bättre. Jag fick nya busiga kompisa i ett gäng. Men helst av allt så skulle
jag vilja att Niclas var här. Men jag kände mig stark en då, och det kändes
som om Niclas hade upp|stått, fast i mig. Men jag märkte också nu att jag
kom i fel gäng. Och jag som mina gamla klasskamrate hade tyckt att jag var
en tönt. Men mina nya klasskamrate tyckte jag var en schysst och cool
kompis. Jag hade nu förändrats när Niclas dött och Jag bytt skola. Åren
gick och det kändes skönt att ingen mobbade än. Och rätt som det var
började en ny kille som hette Markus. Markus påminde mig om någon men jag
kunde inte komma på vem. Jag och Markus började bli kompisar och jag var
mindre med det ”coola” gänget. Och tillslut kom jag på vem han påminde mig
om det var Niclas. Men jag sa aldrig något till Markus om Niclas. Jag vet
inte varför men det blev bara så. En gång tänkte jag tillbaks på den tid
Jag och Niclas var kompisar. Jag kom ihåg då vi hadde byggt en koja hos
hans farmor och farfar. Jag såg på mitt liv som ett liv med stora uppförs-
och nerförbackar. Jag hade ju varit mobbad, och sedan fick jag en kompis
som senare dog. Sen blev jag mobbad igen. Sen bytte jag skola och kom med i
ett tufft gäng och tillslut fick jag en ny kompis igen som påminde mig om
Niclas.

G+

Att byta skola
Jag gick i årskurs 9. Jag hade en massa vänner för jag bode i ett tätt
bebott område, där alla kände varandra. Min bästa kompis bode i huset jämte
mig, han är ett år yngre än mig.
Jag bor i ett medel stort hus med vitt staket med en stor gräss matta och
utsikt över havet. Min kompis och mit hus är väldigt lika, den ända stora
skilnade är att hans hus är gult och mitt är rött. Det var slutet på åk 9
och jag skulle börja 1:an på gymnasiet, och då var jag tvungen att byta
skola. Det var väldigt svårt tyckte jag eftersom att alla mina kompisar,
och nästan alla mina släktingar bode ju här. Jag trivdes väldigt bra här.
Våran skola var inte särskilt stor, men hade ändå en basketplan och en
fotbolsplan.
Jag spelade jämt basket på min fritid. Jag och min kompis var med på basket
träningen varje torsdag och lördag.
Våran tränare hade varit med i NBA, han var väldigt duktig.
Men nu kom den dagen då jag var tvunge att byta skola. Den linjen jag hade
kommit in på låg långt hemifrån ca 24 mil. Det var ett Idrots gymnasie, jag
hade valt inriktning basket. Det var den ända sporten jag var bra på och
tyckte var rolig.
Jag skulle börja tränna basket på riktigt och sedan flytta till USA och
vara med i NBA. Det var min gamla basket tränare som fick mig att välja den
linjen. Han sa alltid ”Du ska göra det du är bra på”.
Så då valde jag basket. Gymnasiet låg så långt bort att jag var tvungen att
bo hos min morbror som bodde i närheten av skolan. Min morbror var en
mycket rolig person som jämt var glad, jag såg honom mest på födelsedagar
och på Julen.
Det var tidigt en onsdag morgon, jag hade packat och skulle åka med 09:37
tåget. Min mor och min far och min bästa kompis sa adjö! till mig på tåg
stationen. Två timmar senare när jag kom fram stod min morbror och väntade
på mig. Vi åkte hem till honom och packade upp mina saker. Jag fick ett
eget littet rum med en säng och ett skrivbord. Det var en mycket fin
lägenhet, också låg det en basket plan två kvarter längre ner. Nu var det
torsdag morgon och jag till gymnasiet och se hur den såg ut. Den såg helt
okej ut, den var väldigt fräsch, ny och fin, den var mycket större än min
förra skola, den hade två basket planer och en tennis plan plus en basket
plan. Jag tänkte här kommer jag att trivas. Jag gick in i deras gymnastik
sal, den var otroligt snygg och mordern, dom hade mycket finna mål och
korgar, det var ju perfekt. Senare på dage gick vi runt och kollade på alla
salar dom var också väldigt fräscha.
Att allt var så fräscht och snyggt berode nog På att för två år sen hade
dom renoverat hela skolan. Deras matsal var mycket stor och god mat hade
jag hört. Men det kommer jag att få reda på på måndag, för då börjar
skolan.

G

Att byta skola

I sexan valde jag som elevens val drama när jag skulle börja högstadiet.

Det var jag och en till och från min gamla klass. Jag hade lite svårt att
passa in men till slut fick jag en kompis i klassen. Anna hette hon. Men så
var vår klass en ”värsting klass” och ”värstingarna” ville ha någon att
plocka på. De började på Stina, min gamla klasskompis, och när jag och Anna
hjälpte henne började de plocka på Anna istället. Kuratorn kom och pratade
med oss, men det hjälpte inte. Jag får nog säga att alla var inte såhär.
Det var jag, Anna, ”Minna” och Maria som gjorde som vi blev tillsagda. På
våra dramatimmar blev det ingenting igentligen. Vi började på ”Grease”, men
jag vet inte hur det går för dem.
sidbyte
När jag valde till sjuan hade jag funderingar på Ekskolan, Men kom inte
mycket längre än att tänka på det. Det var igentligen musik jag ville ha
och när jag valde drama trodde jag att det var mycket musik.
Vi hade 40 min halvklass! De andra klasserna hade iallafall helklass. Det
är hemskt, tycker jag.
Ibland stannade jag hemma för att jag inte trivdes, sa att jag inte mådde
bra.
sidbyte
Men så pratade Jonas Holmberg med mig och vi kom överens om att jag skulle
”praoa” på Ekskolan i en vecka.
När jag först kom till skolan pratade jag och pappa, som följde med mig,
med Nicklas. Han sa att vi skulle leta upp Anja och Sofia för Anja åker
också buss. Mitt första intryck av skolans korridorer var att de var långa
och smala. Jag förstod inte hur alla människor fick plats.
sidbyte
Jag var med på lektioner och jag blev alldeles paff.
De var ju tysta och räckte fint upp handen och lyssnade på läraren och
varandra.
En dag missade Anja bussen och jag visste inte var jag skulle vara. Som tur
var kom Jonas ut på trappan och hjälpte mig ner till fysiken som vi skulle
ha.
Alla var snälla och jag trivdes jätte-bra.
Jag började på Ekskolan* i åttan mest för att gå i musikklass men även för
att den har bättre miljö och mycket bättre lärare än på Bredvik som jag
gick på innan.

Jag fick massa nya kompisar och har utvecklat mig mer än väntat i både
musik och andra ämnen.
Matten t.ex. **På Bredvik gick man kurser: algebra, geometri, vardagsmatte
och sidbyte statistik och sannolikhetslära. Efter varje kurs fick man
göra ett prov. Om man klarade det fick man välja en ny kurs även om man
fick en poäng från IG.
På Ekskolan har man två grupper. En lite bättre och en som tar det lugnare.
Vad jag saknar på Bredvik är Engelskan och NO-ämnena. I Engelskan blev vi
uppdelade i fem grupper (Alla sjuor. 4 klasser.) Där grupp 1 tog det lugnt
sidbyte sen stegrades svårighetsgraden upp till 5 där vi gick igenom
ett kapitel i veckan ungefär.
NO-ämnenan och Teknik hade jag på engelska. Vi gick igenom på engelska och
gjorde våra arbeten på engelska. Det saknar jag.
Vad jag också saknar är mina gamla kompisar.
*När jag slutade på BV hade redan 3 st slutat eller bytt klass.
** har aldrig varit min starka sida
Jag har kontakt med dem men inte så mycket som jag skulle vilja.

Det här med att åka buss gör mig ingenting. Det är det värt. Jag trivs
jätte bra på min nya skola.

mycket ojämn högermarginal, svårt att avgöra vad som är försök till
styckeindelning. Markerar endast i tydliga fall

Att byta skola/Att byta klass

Den här berättelsen handlar om en tjej som heter Marja.
Hon flyttar till en ny stad med sin mamma. Den här staden är inte vilken
stad som helst. Det är Göteborg.
Hon måste också byta skola och få en helt ny spännande klass.
Det var en helt vanlig dag i en liten by utanför Hedemora. Marja, som var
13 år, satt med sin mamma i köket. De sa ingenting till varandra. De visste
båda två att det här var den sista dagen de skulle sitta i köket och vara i
denna fina, trevliga och här|liga by. Marja sa farväl till sin mamma och
började gå till skolan med ett raskt tempo.
När hon kom fram hade det redan ringt in.
När hon kom in i klass|rummet var det rent tyst. Hon bad genast om ursäkt
och började lång|samt gå till sin plats. Bredvid henne satt det en väldigt
blygg och snäll tjej. Hennes namn var Emma.
Emma och Marja var bästa vänner. De hade känt varandra sen de började
ettan.
Skoldagen var nästan över. Fröken Lisa var smått irriterad på killarna där
bak i klassrummet. De hade lagt ett vått och äkligt tuggummi i frökens bok.
Men efter en stund lugnade hon ner sig. Det var tio minuter tills de
slutade Marja kände gråten i halsen. Det var nu hon skulle ta farväl av
alla i klassen.
Fröken började gråta. Sen sa hon. -Det har varit härligt att ha dig här i
vår klass. Vi kommer verkligen sakna dej. Hon grät mer nu. Marja började
också gråta, nu grät alla. De gav henne en stor kram och sa hejdå.
Emma följde med Marja hem. Marjas mamma hade redan packat. Allt var klart.
Nu skulle de åka.
Emma och Marja stod och kramade om varandra. Emma sa till Marja att hon
skulle komma och hälsa på och att hon var den bästa kompisen hon hade haft.

ny sida
Det har nu gått två veckor sen flytten. Nu bor Marja och hennes mamma i
Gbg. De hittar inte så bra, men det går nog ändå.
Idag är det första dan i den nya skolan för Marja. Alla som går där är
nya.
De börjar i 7:an i musik|klass. Marja har alltid gillat musik. Hon sjunger
mycket, Och älskar att Spela piano med sin kraft inneifrån. Hon går mot
skolan.
ny sida
Allt är så stort hon känner sig osäker. Hon vill inte men hon måste. När
hon kommer in står det vissa gäng och pratar. Andra står ensamma och
övergivna. Hon ser en flicka med brunt, lockigt hår och röda kläder. Hon
går fram till henne.
-Alla glor, nästan alla, tänker hon. Nu får hon panik. – Vad ska jag säga?
Hon säger: Hej! Flickan går sin väg. Marja känner sig ensam igen. Men så
kommer det ett helt gäng och lär känna Marja.
De blir jätte bra kompisar. Det har gått ett halvår nu sen första
skoldagen.
Marja trivs jätte bra, bättre än i hennes gammla skola. För där hade de
inte musik. Här har de bättre gem|enskap med. Och alla verkar trivas bra.
Även hon med de röda kläderna. Men Marja kommer aldrig glömma den fina
tiden hon hade innan.

Uppgift: 2 Min första kompis
Jag vaknade upp av att solen stod och sken rakt in i mitt ansikte. Jag tog
kudden över huvudet för att somna om på nytt igen. Men det gick inte.
vad jag än gjorde så tänkte jag bara tillbaka på allt som varit. Hur alla
pratat skit, klankat ner och gett mig hatiska blickar, på hur många gånger
jag kommit hem från skolan med tårarna rinnandes ner från mina tjocka
kinder. Och alla samtal jag haft med mina föräldrar, lärare och rektorer,
Men ingenting hade hjälpt. Jag var fortfarande lilla tjocka Hanna.
Igentligen var jag inte så tjock. Det var mer att alla mina kompisar var så
långa och smala.
– Ehh vilka kompisar mumlade jag för mig själv.
Jag hade ju inga kompisar, jag var alldeles ensam på raster, luncher,
lektioner och på friatiden. Fast jag hade min katt Lena, hon ställde alltid
upp och lyssnade. Men i morgon skulle jag börja en ny skola, en skola som
precis hade öppnats. Så det var nog fler än jag som var nervösa över att gå
dit i morgon. På natten låg jag i min säng och studerade alla klara
stjärtnor.
– Tänk om man vore en stjärna viskade jag.
Den kvällen sov jag inte mycket, låg bara och tänkte hur allt skulle bli.
På morgonen kom mamma inspringandes:
– Sanna, Sanna vakna! klockan är kvart i åtta.
Jag kastade av mig täcket, for in i duchen, ut igen och på med min röda
kofta och ett par tajta jeans. Sen var det dags att bege sig till skolan.
Eftersom att skolan låg precis vid mammas jobb så hade vi följe. När jag
närmade mig skolgården kom klumpen i magen precis som förr. Men denna dagen
var det inga blickar, ord eller tårar. När jag kom in i klassrummet satte
jag mig sidan om en kort, ljushårig tjej. Sen kom läraren in och hälsade
oss välkommna, och ropade sedan upp våra namn för att se vilka som kommit.
Efter prat om hur vi skulle arbeta, sitta och utdelning av scheman var det
rast. Jag gick ut och tog på mig min jacka, när jag kännde mig väldigt
iakttagen. Där stod tjejen jag suttit med i klassrummet. Efter vi tittat på
varann ett tag sa hon:
– ska du med ut?
Jag blev helt chockad, skulle någon så söt som henne vilja vara med mig?
Ett tag efter de fick jag fram ett svagt:
– Ja.
På rasten gjorde vi inte så mycket, satt mest och pratade. Hon hade också
varit mobbad i många år, så vi hade något gemensamt. Efter rasten skulle vi
ha hemkunnskap, jag arbetade med Fia som hon hette. Och när dagen var slut
frågade Fia om vi skulle göra något efter skolan. Det var så jag fick min
första kompis på en helt ny skola.

Att byta skola/Att byta klass

Jag var elva år. Jag gick i femman i Eckö skola i Handen. Mamma hade
bestämt att vi skulle flytta ut på landet och det skulle vi göra så fort
som möjligt.
Det gick några månader åt att packa och städa lägenheten där vi bodde
innan.
Det var ganska kul faktiskt. Att packa alltså. Jenny, min bästa kommpis,
som också gick i Eckö skola i min klass, brukade också hjälpa till med
packningen.
ny sida

Och så kom flyttningsdagen.
Mamma skjutsade mig till skolan och följde med mig in i klassrummet för att
ta farväl av alla i min gamla klass.
De verkade inte alls upprörda över att jag skulle lämna klassen och skolan.
Det var väl bra på sitt sätt men ändå så kändes det dåligt.

Jag minns hur jag stod i klassrummet och drog in ett djupt andetag av den
lite unkna morgonluften som alltid brukade tränga sig in i mina näsborrar
när jag öppnade dörren till klassrummet på morgonen.

Jag visste iallafall vilka jag skulle sakna mest

Först kom ju självklart Jenny. Men en klar tvåa var ju Oliver.

Oliver var den snyggaste,underbaraste, bästa killen jag någonsin känt.
Det var bara ren och enkel kärlek när jag talade med, och om honom. Han
kände förstås inte samma sak för mig.
Plötsligt kom jag tillbaka till klassrummet där jag stod in mina egna
sorgsna tankar.
ny sida
Vi tog farväl av klassen och gick ut till bilen.
När jag spände fast säkerhetsbältet kände jag hur magen knöt ihop sig och
en tår rann Långsamt ner från min kind.
Jag hade aldrig trott att det skulle kännas så jobbigt att sluta i Eckö
skola. Mamma torkade bort tåren från min kind och pussade mig på min andra.
Hon startade bilen och sa: ”Det går över. Vi kommer att få det så bra” och
log betryggande mot mig.
Vi kom fram till huset som låg i slutet på en väg nere vid en gård som
hette Skogsund.
Huset var fint och stort.

När vi kom in i huset stod det massa kartonger på köks- och
vardags|rumsgolvet.
Vi hann packa upp en del, det viktigaste, men sen blev vi så trötta så att
vi gick och la oss.
Dagen efter väckte mamma mig halvåtta på morgonen.
”Kom nu”, sa hon glatt ”Vi ska åka och besöka den nya skolan som du ska gå
i”. Hon log mot mig, fast hon såg att jag var ledsen.

Jag gick upp med en positiv in|ställning. Jag tyckte faktiskt att det
skulle bli ganska kul, även om jag helst hade velat att Oliver och Jenny
skulle följt med.
Mamma hade gjort frukost åt mig, men jag petade bara i flingorna. Jag var
så nervös att jag inte visste vad jag ska ta mig till.
Vi åkte iväg till skolan med gott om tid på oss.
Vi satt knäpptysta hela bilresan. Jag hade ju fullt upp med att tänka på
hur skolan såg ut, vilka gick i kassen o.s.v.

Vi gick in i skolan och fick information om vart min nya klass var
någonstans för tillfället och gick dit.
Mitt första intryck av skolan var att den var liten, men mysig.
Alla stirrade på mig som om jag var en utomjording och det kändes
obehagligt. De satt tysta i klassrummet och bara tittade med öppna munnar.
ny sida
Då bestämde jag mig för att jag inte tänkte byta skola. Jag skulle gå kvar
i Eckö skola punkt slut.
Jag fick börja i Eckö skola igen några dagar senare. Det kändes bra, allt
kändes bra.
Det var lång bit till skolan men det var det värt. Jag fick ju vara med de
som verkligen tyckte om mig, mina riktiga vänner.


*du beskriver intressant dina känslor inför ett skolbyte, men det görs inga
reflektioner av generell natur utan du stannar vid de egna, personliga
erfarenheter
*slutet är oväntat och intressant
* språket är korrekt
VG

Att byta skola/klass!

Vi satt i den såkallade ”gruvan” och drack öl, rökte och snackade. ”Gruvan”
var i en källare längst ner i ett stort parkerings
hus. Där var alla ”tuffa” personer när dom inte orkade vara hemma och
lyssna på föräldrarnas tjat. Jag var en av dom. Idag var det jag (Sanna)
Oliver, Viktor och Andreas som satt där!
Vi skulle komma på någonting att göra. Oliver ringde runt till alla och
hörde om det var någon fest. Vi fick napp. Men Oliver sa att det var
ungefär 3 mil dit och ingen av oss hade ju kör kort. Alla tittade på
varandra , och tänkte säkert på samma sak.
vi skulle sno en bil

Snuten lär ju inte vara ute den här tiden , sa vi. För att övertyga oss
själva att det inte skulle hända någonting. Vi gick upp några trappor och
kollade på dom olika bilarna. Vi måste ju hitta en som inte har larm och en
som inte är för ny, ifall vi skulle köra åt helvete, sa Oliver.
Efter ett tag när vi snart hade gått runt hela parkerings huset hade vi
hittat den perfekta ”kärran”.
En gamal mercedes , Rostig och ful som få, men den fick duga.
Andreas hade redan allting som behövdes i sin rygg säck. Vi slog in rutan
med en ko fot och öppnade låset på dörren. Oliver som då trodde att han
kunde allt satte sig i framsätet.
Han försökte Starta bilen men en annan nyckel, som då enligt Oliver hade
funkat förut. Men nu gick det i allafall inte. Det var alldeles mörkt där
inne och vi satt bara stilla inne i bilen och suckade. Men plötsligt såg vi
ett ljussken som om det vore från en ficklampa. Och det var de. Jag kommer
aldrig glömma killarnas min när dom också hade upptäckt ljuset.

Istället för att springa sjönk alla ner i säterna och allt blev knäpp|tyst.
Man hörde bara dom försiktiga stegen från människan med fick|lampan.
Men efter ett litet tag blev allt tyst. Jag kunde inte ens andas.
Plötsligt skrek Oliver till,
släpp mig, skrek han. Släpp mig för in i helvete! Han hoppade ut ur bilen.
Mannen med ficklampan var en polis, som nu höll et mycket stadigt grepp
runt Olivers arm.
Jag minns att han sa kom ut ur bilen nu , det är ingen ide att ni försöker
smita! Nu har jag sett er också, så kom bara ut och var lugna, så vet jag
att allt blir bra. Han lyste med ficklampan i ansiktet på mig. Jag gick ut
ur bilen, Men glad var jag inte jag försökte sparka mot polisen , Samtidigt
som han tog fast mig med.
Snut jävel! minns jag att jag skrek till honom. Sen spottade jag honom i
ansiktet eller iallafall försökte träffa ansiktet . Visste inte om jag hade
lyckats.
Vi följde honom till polis bilen. Oliver, Andreas och Viktor gick bara
snällt efter honom medans jag skulle kunna ha gjort allt för att slippa åka
med dom. Alla var fulla och man såg på Oliver att han inte mådde bra.
Stackarn, jag minns att det såg ut som om han mist allt han hade.

Nu satt vi fyra och snackade med tre stycken poliser. En man (Han som tog
oss) och två kvinnor. Dom ville ha våra hem nummer eftersom dom ville prata
med våra föräldrar och se vad dom skulle göra.
Jag visste att för Andreas, Oliver och Viktor kunde det bli ungdoms
fängelse. Men jag var ju bara 14, vad skulle hända med mig? Som vanligt,
snällt och lydigt gav killarna sina nummer. Men jag vägrade, Jag orkade ha
nå mer tjat eller så ville jag inte veta vad som skulle hända.
Men såklart fick ju polisen tag i mitt hem nummer av Andreas föräldrar , vi
hade ju kännt varandra så länge vi kommer ihåg.
Vi fick gå in i ett annat rum medans dom pratade med våra föräldrar,
killarna satt som vanligt bara ner , medans jag försökte komma på ett sätt
att komma ut därifrån.
Jag sa. vad fan är det med er? Vill ni åka in i fängelse eller vad? Men dom
bara satt där utan att säga ett ord.
Sen öppnades dörren . Och dom tog ut mig och killarna fick stanna. Just då
visste jag ej att jag aldrig mer skulle få prata med dom igen.

Då efter en och enhalv vecka var det bestämmt. Jag ska flytta med mamma och
pappa till någon by och börja i ny skola.
Dom tyckte att jag skulle få det bra med miljö ombyte.

Men såklart vägrade jag , Men hur mycke jag än försökte stanna gick de ej.
Efter en månad till efter var allt packat och klart , vi skulle åka på
kvällen.
Vi hade en stor lastbil med våra möbler och saker som pappa skulle köra
till vårat nya hem. Jag och mamma skulle ta bilen. Jag tänkte och brydde
mig inte så mycket om vilken skola och vilken klass jag skulle komma i mest
av allt var jag sur och ledsen för att jag inte hade fått träffa killarna
på hur länge som helst. Och när skulle jag få träffa dom igen? Aldrig?
Bilen rullade ner från upp|farten , och då så var vi på väg , till ,mitt
kanske nya liv.
Jag slog på musiken och tänkte på allt från himmel och jord , Och tiden
gick fort så var vi framme.
Det första jag såg när vi körde in i byn var skolan. Det såg nästan ut som
ett vanligt hus . Rött var det och de stog stort: GRÄSBACKSKOLAN med vita
boks|täver

Vi körde in på våran tomt. Det var ett gult ganska gulligt hus. Inte för
Stort och inte för litet.
Vi hade vårat hus ner mot vattnet. Jag stog ett tag och bara kollade ner
mot vattnet.
Imorgon skulle jag ha min första skoldag . Sen gick jag in i huset och
kollade.
ny sida
Det såg ganska konstigt ut när det inte var några möbler där inne. Men
annars så var det rätt fint. Dom första intrycken hade ju ändå varit rätt
bra . Men jag kunde inte sluta tänka på Oliver och dom. Jag gick sedan och
sov , klockan var ju ändå rätt mycket.

När jag vaknade nästa morgon sken solen igen fönstret , rätt iansiktet på
mig. Jag klev upp och klädde på mig mina byxor , med säkert 20 stycken
kedjor hängades.
Mamma och pappa höll på att fixa alla möbler. Jag gick ut. Tog några bloss
av cigaretten. Gick vidare till Skolan. Det var inte långt!
Ganska mysig promenad. När jag kom in i skolan satt redan alla eleverna där
med sina skolböcker i händerna. Det fans bara två klass rum , men ändå
visste jag inte vars jag skulle, så jag satte mig på första bästa bänk och
försökte se obrydd ut. Sen kom det en söt liten kvinna och frågade mig om
det var jag som var Sanna kvist. Jag nickade och följde efter kvinnan som
hette Brittmarie.
(Det stog på en bricka som var fast knäppt på bröstet). Jag gick in i klass
rummet och det vändes många nyfikna ansikten mot mig.
Många hälsade på mig , och jag fick presentera mig. Jag kännde mig redan
som en ny och gladare människa. Jag fick sitta brevid en söt tjej som hette
Kristina, vi snackade och skrattade mycket på rasterna. Det ända hon inte
tyckte om var när jag gick ut och rökte . Men jag lovade henne att jag
skulle sluta.
Lektionerna var mycket roligare än där hemma och jag lärde mig bättre.
Det var kanske bra ändå att jag fick miljö ombyte.
Nu sitter jag här 3 månader efter och har aldrig mått bättre.
Det var ganska bra att vi kom på den där ide´n att sno bilen. okej, jag
ångrar ju det för att det var dumt , Men annars hade jag aldrig kommit hit
och vem vet vad som kan ha hänt med mig. Det kanske hade varit försent att
”ändra” på mig också. Jag har pratat me killarna , dom mår bra och jag
saknar dom så mycket men jag vet att vi kommer att träffas någongång och
jag hoppas snart !

P.S. Skolan går mycket bra!