Att byta skola/Att byta klass
När jag var 11 år och gick i femman på Linghems|skolan i Linghem, Så klart!
Fick jag veta att min familj skulle flytta. Mamma och pappa var trötta på
att köra mig till Linköping för att träna jämt. Vi skulle flytta på
vårterminen direkt när sportlovet började.
På Linghemsskolan kände alla varandra och i klassrummen så hade vi bänkar
och fick veta vad och hur vi skulle jobba och med vad. På höstterminen så
började jag att hälsa på Malmbergsskolan och enheten Yxi i Linköping. De
hade flextid mellan 7:30-8.30 man slutade efter att man kom. Alltså mellan
14.30-15.30. Man hade en egen planering som planerades på måndag morrgon
och den skulle vara klar på fredag förmiddag. Det var mer fritt på
Malmbergsskolan (Yxi) än det var i Linghem. Det som var mest konstigt på
Yxi var att man gick 1-3or i en klass och 4-6:or i den andra. Det visade
sig att jag kände 6-8 personer på Yxi så att då blev jag ju genast tryggare
och säkrare. Så att vi bestämde att varje onsdag så skulle jag åka dit och
vara hela dagen, men ju mer terminen gick så blev jag mer än
Malmbergsskolan Svårt att se vad det står sista meningen på grund av
suddig kopia . Det blev också så att jag var mer i Linköping än förrut. Men
sen när höstterminen slutade så slutade jag på Linghemsskolan fast jag
bodde i Linghem. Men på jullovet så var jag med minn gamla klasskompisar
och vänner jag känt hela livet för att få på så sätt och vis ta farväl.
Sedan när vårterminen på femman började så gick jag helt plötsligt i
Linköping på Malmbergsskolan och enheten Yxi med nya klasskamrater och
vänner fast jag bodde i Linghem. Det var lite eller hyfsat ovant att få ta
ett så stort ansvar för sitt arbete redan i femman. Så det gick väl rätt
okey för att vara inte helt men nästan ovan med det sättet att arbeta. När
skolan var slut så gick jag oftast till Bussstationen för att åka buss med
min mamma som gick på hovstaskolan för att hon läste på komvux. Det blev
för det mesta att vi åkte tillsammans till vårt Linghem. Så var det dags
att flytta på sportlovet i februari till Linköping och Odensgatan 12. Det
tog någon dagar att flytta men under tiden så var jag med min klasskompis
och nye granne Anders. När skolan började igen så blev det att jag fick
många kompisar i klassen som jag också var med efter skoltid t ex: Anders,
Patrick, Sten, Henrik och Henrik. Jag blev mer och mer van att ha flextid
och att ta eget ansvar för mitt egna arbete. Men det som var best var att
vi inte hade några lexor eftersom vi gick lite längre än alla andra.
Uppsatsämne: Att byta skola
Att byta skola!
Tårarna flödade nedför mina kinder. Aldrig hade jag trott att det skulle
vara såhär svårt att säga farväl. Även fast jag bara skulle flytta några
mil bort kändes det som om jag skulle flytta till andra sidan jordklotet.
Jag var född och uppvuxen här i Söderhamn och att behöva flytta från mitt
barndomshus och alla vänner tog verkligen knäcken på mig. Nu stod jag där,
utanför den fulla flyttbilen och skulle strax ge mig av. Eller, inte bara
jag utan även min mamma, pappa och min nyfödda lillebror skulle med.
Hela min klass stod uppradade utanför bilen för att ta ett sista farväl, så
även min släkt. De flesta i alla fall. Jag kramade om min bästa vän, Lina,
en sista gång. Därefter startade pappa bilen och jag hoppade in och satte
mig. Alla vinkade som galningar när vi började rulla iväg nedför gatan.
Några av mina klasskompisar började springa efter bilen men efter några
sekunder var de borta. Så var vi slutligen påväg. Om någon timme skulle vi
vara framme, framme vid vårat nya hus, min nya skola och staden vi nu
skulle bo i, Gävle. Resan gick ganska snabbt. När vi rullade in på
uppfarten var det som om en liten sten i magen försvann. Huset var faktiskt
finare än vad jag hade tänkt mig. Solen sken och det doftade syrén. Pappa
plockade upp nyckeln ur fickan och nästan sprang fram till dörren. Han såg
ut som en liten pojke på julafton, så lycklig var han. Väl inne i huset
gick jag direkt och kollade vart jag skulle ha mitt rum. Tillsist bestämde
jag mig för ett litet rum på övervåningen, med utsikt över älven. Jag
började packa upp lite småsaker men långt ifrån allt. Min nya säng hade
inte kommit än så jag var tvungen att ligga på en madrass, men det skulle
nog gå bra det med. Imorgon skulle jag iallafall börja min nya skola. Jag
och pappa hade åkt dit en gång förut för att kolla hur det såg ut och så.
Det verkade vara en bra skola. De lärare jag hade stött på verkade trevliga
och lokalerna var fräscha. Självklart var jag lite nervös för att träffa
alla elever i min nya klass men det skulle nog gå bra. Jag gick och la mig
tidigt den kvällen, för att vara utvilad dagen efter. Natten tickade iväg
väldigt snabbt och helt plötsligt var det morgon. Jag kände mig inte
speciellt pigg och jag hade en fruktansvärd huvudvärk, och ont i magen. Det
är väl bara för att jag är nervös tänkte jag och brydde mig inte mer om
det. Frukosten stod fram|dukad på köksbordet men jag fick bara i mig en
halv macka. Jag tog på mig mina kläder och tog min ryggsäck och gick ut
till cykeln. Skolan var bara några 100 meter bort så jag hade väldigt nära.
Klockan var bara tio i åtta när jag kom fram så jag gick in och började
söka igen mitt klassrum. Många ögon kollade på mig och några viskade lite
och pekade på mig. Men jag förstod dem, jag var ju ny. Tillsist hittade jag
dörren som stod ”8A” på. Jag knackade på försiktigt och steg in. Det blev
knäpptyst i klassrummet och alla stirrade på mig. Jag kollade på min fröken
och hon log.
– Välkommen Sara, du kan gå och sätta dig därnere vid Astrid, sa hon och
pekade på en ledig bänk. Jag gick med raska steg och satte mig.
– Vi startar direkt med lite matte nu då, sa fröken och plockade fram allt
material till mig. Efter mattelektionen hade vi rast. Jag var just påväg ut
från klassrummet när jag hörde att någon ropade på mig. Jag vände mig om
och där stod Astrid.
– Hej, vill du ha en liten guiding genom skolan? frågade hon.
– Ja, tack! sa jag och log.
Vi började gå genom vår korridor och hon visade några klassrum, tex. kemi-,
fysik och biologisalarna. Sedan fortsatte vi bort till matsalen och vidare
till idrotten. Vi började sedan vandra tillbaka till vårat hemklassrum för
vi skulle strax ha engelska. Då helt plötsligt kom det. Den halva mackan
jag hade ätit i morse och middagen igår. Jag spydde rakt på Astrid. Hennes
kläder var dränkta av spya. Jag trodde jag skulle dö. Det var första dagen
i en ny skola och vad gör jag? Jo, jag spyr på en klasskompis.
Jag sa förlåt om och om igen, och somturvar förlät Astrid mig.
Hon blev senare min bästa vän, min bästa vän som jag spydde på första
gången vi träffades.
VG
ATT BYTA KLASS!
Solen värmde mot kinden, där vi satt lutade mot skolväggen. Vi hade just
slutat den sista skoldagen innan sommarlovet, och vilken dag sen! Fåglarna
kvittrade, solen sken och barnen lekte i lekparken.
Jag, Jenny, var 14 år och skulle gå ut åttan. Min bästa kompis, Malin, satt
bredvid mig i solskenet. Det här var livet, men det skulle inte vara för
alltid. Under det kommande sommarlovet skulle jag och min familj flytta.
– Jenny? Sa Malin.
Jag slog upp mina blå ögon och mötte Malins gröna.
– Ja, vad är det? Sa jag.
– Nu går vi hem, Sa Malin
Vi reste på oss och traskade hemåt.
Nu var det sommar!
Under följande veckor hade jag fullt upp med att packa. Malin tittade in
nästan varje dag och hjälpte mig. Ibland for vi till någon närliggande
badplats och badade, men oftast hann jag inte.
Så kom dagen ”D”. Huset var tomt på grejor och lastbilen med våra möbler
hade stuckit. Jag hade varit med Malin hela dagen, vi hade farit in till
stan och tagit en fika. Vi hade suttit länge och pratat om allt möjligt. På
vägen hem lovade vi varandra att skriva.
– Jenny, skynda dig, ropade min mamma Lena.
Jag gav Malin en stor kram. Tårarna rann nedför min kind. Så packade vi in
oss i bilen, mamma, pappa och jag själv.
Jag satt och tänkte, skulle allt bli bra därborta? Kommer Malin att glömma
mig? Vi skulle ju trots allt flytta ca. 40 mil bort. Jag lutade huvudet mot
fönsterrutan och blundade. Sen somnade jag.
Vi kom fram nästa morgon. Jag vaknade av att mamma ruskade i mig.
– Vi är framme nu, sa hon.
Jag sträckte på mig och klev ur bilen. Där var det, vårt nya hus. En gul
villa med vita knutar. Äppelträd var planterade på framsidan. Jag gick
uppför trappan och in i huset. Det var större än vårat gamla hus. Mitt rum
var på övervåningen. Jag fick en balkong. Det här började kännas bättre och
bättre.
Veckorna gick och jag spenderade största delen av sommarlovet till att
ströva om|kring. Jag skrev ett brev till Malin och berättade hur jag har
det och att jag saknade henne. Hon har inte skrivit till|baka än.
Sista sommarlovsveckan var jättetråkig. Det fanns inget att göra. Jag har
inte heller träffat någon i min ålder. Jag längtar tillbaka till Malin.
Så kom den första skoldagen. Jag var väldigt nervös. Det kändes som om alla
stirrade på mig. Och det gjorde de säkert. På morgonen hade mamma frågat om
hon skulle följa, men det hade blivit pinsamt. Där var mitt klassrum. ”9F”
stod det på dörren. När jag kikade in genom fönstret i dörren, satt alla
och lyssnade på läraren. Jag knackade försiktigt på dörren. Såg att alla
vände sig om och tittade på mig. Jag gick in och våran fröken presenterade
mig.
– Ja, det här är Jenny Petersson, som ska börja i våran klass, sa fröken.
Gud, vad pinsamt, tänkte jag.
– Du kan sätta dig där borta brevid Anna, fortsatte fröken och pekade på en
blond, fräknig tjej, som såg OK ut.
Jag smög mig mellan allas bänkar och satte mig brevid henne.
– Hej, sa Anna.
– Hej, sa jag och log lite osäkert.
Det här skulle nog gå bra ändå, tänkte jag.
Följande veckor lärde jag känna Anna bättre, och även en tjej som hette
Alva. Vi blev bra kompisar ganska fort. Allting gick bra tyckte jag. Jag
kom in i klassen ganska fort.
Jag och Malin brevväxlade nästan varje dag. Hon kommer hit till jul.
Jag längtar!
Betyg: VG
ATT Byta skola/ATT Byta klass
Innan jag bytte skola gick jag på Vall skolan i klass 5B. Skolan var väl
helt ok sexorna hade bytt skola så man var ju stört bäst och starkast.
Lärarna var rätt bra men dom bästa hade redan slutat. Min Engelska lärare
var en riktig kärring hon var den enda läraren på skolan som alla hatade
hon skrek och klagade på eleverna. En dag fick en elev nog (Han hette
Markus) och klappade till henne hon fick en sådan chock att hon svimmade.
Ingen hade någonsin satt henne på plats förr.
Gympa läraren hade jag hört historier om från kompisarnas store syskon. Han
brukade gå in i tjejernas dusch rum och säga åt dom vart dom skulle tvätta
sig. Historierna behövde ju inte vara sanna men jag trodde på dom.
Till sexan så valde jag att börja på Långvalls skolan jag hade hört en
massa skit om den men den låg närmast så jag valde den i alla fall.
Jag hamna i klass 6c med Mange, Patrick och Månsa som jag kände sen
lågstadiet. Vår klass fick snabbt ett ryckte om att vara stökiga. I klassen
träffa jag också Kristian, Klas och Nicke. Vi alla blev snabbt kompisar och
gick runt som ett litet gäng på skolan.
Skolan var helt ok och förtjänade inte sitt dåliga ryckte. Niorna röjde en
hel del men det skall man väl göra i nian. Våran klass mobbade ut en kille
(vi var väl uttråkade eller nått) som var lika snobbig som en Södermalmare
och pluggis.
Till sjuan hade mobboffret slutat och bytt skola. I sjuan hände det inte så
mycket förutom att vår klass lugna ner sig. Det var faktiskt en lärare som
lugna ner oss. Hela klassen gillade henne och hade stor respekt för henne.
När jag började i åttan så kände jag nästan alla niorna och livet lekte.
Jag började nästan att älska den här nya skolan om man jämför med den
gammla med sina töntig regler jag kände mig nästan fri. Jag och Klas fick
våran första snus av en av niorna. Jag kände mig snurrig det var en mycket
skön känsla. Både jag och Klas har snusat sen dess men jag saknar kicken
man fick i början.
När nian hade börjat så va vårt gäng kungar på skolan. vi röjde en hel del
men vi va ju störst bäst och starkast. Jag hade börjat hata läraren vi hade
i hemkunskap vi kan kalla henne för Pia. Hon snacka hela tiden om sin jäkla
mat cirkel. Jag äter väl fan vad jag vill. Det tog alltid 20 min för henne
att starta lektionerna för att hon hela tiden snacka om hur man skulle göra
för att köpa två liter filmjölk. Hon var allmänt irriterande och sa att vi
var dåliga.
Jag vet inte om jag har lärt mig så mycket i plugget för jag har så taskigt
minne. Nian har nog varit det bästa året under hela min skol gång men jag
har fått sjukdomen som kallas skoltrötthet. Snart börjar gymnasiet vi får
se hur det går.
ATT BYTA SKOLA/KLASS
Att byta eller klass kan vara svårt men också simpelt. Det beror nog mest
på starten som får i den nya klassen eller skolan. Vad jag menar med ”bra
start” är om man till exempel får många kompisar från början, att komma
överäns med lärarna och anpassa sig till den skolan snabbt. Annars tror jag
att risken är för stor att man känner sig utanför eller blir mobbad. Och
det är naturligtvis inte bra. Jag har själv bytt skola en gång p.g.a att
det endast fanns låg och mellanstadiet på min förra skola. Min nuvarande är
bara högstadiet. Mitt byte gick väldigt bra eftersom några av mina gamla
klasskamrater började i min nya klass. Men jag fick många nya kompisar i
den nya skolan som jag aldrig skulle träffat annars. Vi har mycket
gemensamt, men sedan finns det åsikter som vi inte håller med om alls. Men
dom flesta personer som jag är med efter skoltid, är de vänner som jag
lärde känna i min förra klass, och kompisar från andra skolor. Själv kan
jag nog inte säga vilken av mina två klasser som har varit bäst. Orsaken
till det är att de två klasserna skiljer sig aningen från varandra. Den
gamla var tystare och lugnare, dessutom var alla i klassen närmare
varandra. Men ”nya” klassen är lite mer högljudd och livligare. Den nyare
klassen är lite roligare att gå i, men kompisarna i den gamla klassen var
bättre. Hursomhelst tycker jag att skolbytet var mycket positivt. Jag
tyckte aldrig om min första skola från början. Några orsaker till att jag
inte gillade min förra skola är att det inte fanns något att göra där och
jag gillade inte miljön. Det var väldigt smutsigt i klassrummen, fullt med
skräp på skolgården och min lärare var orättvis. Det var bara några få
anledningar. Däremot var eleverna där mycket trevliga och roliga att umgås
med. Det största orsaken till att jag inte gillade min förra skola måste
vara min lärare. Förra skolan kändes som ett fängelse också eftersom vi
inte fick gå utanför en viss gräns. Men det hände att vi gjorde det i alla
fall ibland. Lektionerna i förra skolan var dessutom kolosalt tråkiga. Men
jag trivs väldigt bra i min nya skola. Lärarna är snälla och miljön är
bättre för jag kan inte säga att den är perfekt precis. Lektionerna känns
mycket roligare i den nyare skolan. Men det är nog på grund av att det är
intressantare saker som vi får lära oss. Det som också är bättre i den
nyare skolan är att vi har en stor datasal med bra datorer och ett bra och
stort bibliotek, där det finns många böcker. Det fanns det inte på förra
skolan. Men jag vet i alla fall inte vilken klass som jag trivdes/trivs
bäst i…
Betyg: G
Att byta skola
Jag vaknade av att mamma kom in i rummet och sa:
– God morgon.
Solen tittade över horisonten, in i mitt. Det var en speciell dag, jag
skulle börja i en ny skola på andra sidan stan.
Jag klev upp med en känsla av oro inom mig, tog på mig kläderna och gick ut
mot köket för att äta frukost.
Min mamma och jag satt ensamma till bords den morgonen. Vi pratade om hur
roligt det skulle bli att börja i en ny skola, jag såg i hennes blick att
hon också var orolig. Orolig över den långa bussresan, det var faktiskt
över en mil dit och jag skulle byta buss i centrum. Mamma berättade att min
granne Catrin skulle åka med på bussen. Hon gick också på den skolan men i
en årskurs över mig.
Klockan började närma sig halv 8, jag tog på mig ytterkläderna och gick ner
mot busshållsplatsen. Solen hade vandrat upp på himlen och dess starka ljus
gav mig hopp om att detta skulle bli bra en dag. Jag mötte Catrin nere på
grusvägen och vi började gå ner mot storavägen där busshållsplatsen låg.
Bussen kom några minuter över halv 8 och gav ifrån sig ett fruktansvärt
ljud när den bromsade in vid sidan av oss.
Jag klev på och betalade med en fribiljett som jag hade kvar från
lågstadiet. Busschaffören gav mig ett kvitt och jag gick och satte mig
längst bak i bussen. Hela bussresan satt jag med huvudet lutande mot den
vibrerande fönsterrutan tills jag äntligen fick gå av, i centrum.
Folket sprang som galningar runt omkring mig. Vissa var sena till bussen,
andra skulle hinna köpa morgontidningen innan tåget avgick. Catrin och jag
tog oss till den andra bussen som innehöll ett väldigt liv av barn som
skrek och skojade. Catrin gick till sina kompisar och började prata. Det
såg ut som om hon hade längtat efter dem hela sommaren.
Jag stod kvar och höll med ett fast handtag i en tjock järnstång för att
inte tappa balansen.
Jag såg skolan växa sig större större genom fönstret och när bussen
stannade sprang alla barnen ut och bildade grupper som gick tillsammans in
på skolgården. Catrin gick med sina klasskamrater. Själv gick jag ensam,
osäker och rädd. Jag hade varit på skolan förut så jag visste var mitt
klassrum låg. Men då var skolan öde och tom nu sprang alla barnen omkring
och lekte alla möjliga lekar. Jag tittade med stora ögon på den
utsmyckningen som fanns på skolgården. Det var borgar och king-rutor
överallt. Jag vågade inte gå fram och fråga om jag fick vara med och leka.
Istället gick jag mot mitt klassrum med osäkra steg. Nu var jag rädd, rädd
för att vara ensam.
Jag drog upp den tunga dörren till skolan och klev in i korridoren. Det
första jag hör är två röster skrika:
– Jonte!
Jag vänder mig om och känner modet och glädjen ta över min kropp. Framför
mig står Jocke och Krille som jag gick tillsammans med på lågstadiet. Vi
hälsar på varann och jag ler, jag ler för första gången på denna dag.
Tidigare på morgonen har jag varit rädd och ängslig, nu känner jag hur
lycklig och glad jag är. Lärarinnan ropar in oss i klassrummet. Jag, Krille
och Jocke sätter oss bredvid varann. Nu vet jag att mitt val av skolbyte
var ett bra byte. Nu är jag inte ensam och jag gör det jag vill göra.
Sjunger.
Innehåll: Handlar om övergången. Ej före eller efter. Vad bytte du
ifrån? Form: Novell som delvis är självbiografisk. Ett vackert språk med
fler metaforer; som av solen och Catrin som finns som en trygghet. Betyg:
G+
Att byta skola/klass
Kinna är 16 år och går i 9:an på en skola där det ofta är bråk och tjafs.
Kinna har alltid haft det jobbigt hemma med en alkoholiserad mamma,
bortgången pappa och en storebror som blev ihjälskjuten för ungefär ett år
sedan.
När först hennes pappa dog i cancer och sedan när hennes bror blev skjuten,
blev det för mycket för henne, hon försökte ta livet av sig flera gånger.
Hon hade alltid varit omtyckt av kompisar och människor runt omkring, men
hon började dra sig undan dem och verkligheten mer och mer.
Hon pratade bara om hon blev tilltalad.
Annars fanns hon inte, ingen varken såg eller märkte henne längre. Ingen
såg att hon mådde dåligt, ingen såg hennes misslyckade självmordsförsök på
handlederna, hon var bara luft.
Skolan gick sämre och sämre, betygen dalade.
Hon blev kallad till möte på rektorsexpedition med sin mentor Patrik och
skolans rektor, hennes mamma var också tillkallad till mötet, men hon var
för full för att ens ta sig dit. När rektorn frågade var hennes mamma var,
svarade Kinna att hon jobbade, hon skämdes för att berätta att hennes mamma
låg hemma i soffan med säkert en hel vodka flaska som hon bälgt i sig.
Medan rektorn pratade om hennes betyg som bara gick neråt och hur förändrad
hon hade blivit det senaste året.
Ingen av dem frågade varför hon blivit så förändrad, och ingen av dom
frågade hur hon mådde.
Men i och för sig, vem skulle bry sig om henne?
Hon var ensamast i världen.
Kinna satt ofta vid sin pappa och brors grav.
– Jag kommer snart också att ligga här med er, snart. säger hon högt
Sedan kommer tårarna, – Jag saknar er så himla mycket, hur kunde ni göra
såhär mot mig?!
Hon slog knytnävarna i marken, hårdare och hårdare och ju hårdare hon slog,
desto högre grät hon. Hjärtat blödde, hon orkade inte mer!
Plötsligt stod det någon framför henne, det var prästen.
Han tog hennes händer och hjälper henne upp, han tar henne i sin famn och
håller om henne. Hon hammar händerna mot hans bröst och låter känslorna
flöda ut.
Han tar med henne till pastorsexpeditionen, hon berättar allt för honom.
Hon låter hela hennes liv passera revy.
Två veckor senare är det klart, hon ska flytta trettiofem mil från orten
där hon växt upp och bott framtill nu.
Så fort hon fick reda på att hon skulle flytta gick det en lyckokänsla
genom henne, skulle livet börja nu?
Hennes nya fosterfamilj var helt underbara. Familjen bestod av föräldrarna
Lena och Pär och deras två barn Natalie 17 år och Gustav 9 år. De alla fyra
tog emot henne med öppen famn. Hon fick ett eget rum som var målat i blått,
sängen var en vit himmelsäng.
Bredvid sängen stod ett vitt litet nattduksbord och på stod en blå lampa.
I rummet stod också en byrå, en garderob och en tv-bänk med tv och video.
När hon synat klart rummet, satte hon sig på sängen och brast ut i gråt.
Natalie gick just förbi sin ”lillasysters” rum och hörde snyftningar
inifrån.
– Hur är det? Frågade hon när hon gick in i rummet, varför gråter du?
Kinna tittade upp och makade sig sedan åt sidan så att Natalie kunde sätta
sig.
– Det är bara det att, allt är så fint här och ni är så snälla mot mig,
allihop.
Mitt liv har bara varit fyllt med hat, sorg och besvikelse.
När min pappa dog och min bror blev skjuten av en full gubbe, rasade hela
mitt liv.
Kinna berättade allt för Natalie den kvällen. De kom varandra närmare och
närmare för varje timme som gick.
Två dagar senare skulle Kinna börja i sin nya skola.
Natalie gick i samma skola, så Kinna kände sig trygg. Men hon var ändå
nervös, benen skakade och hjärtat dunkade hårt.
Det ringde in och Natalie var tvungen att gå på lektion, hon var ensam nu.
Kinna Persson stod ensam i korridoren utanför klassrummet, där hennes nya
kompisar satt.
Hon knackade, någon ropade kom in.
Hon tryckte sakta ner dörrhandtaget och klev in. Klasskamraterna stirrade
nyfiket på henne.
Kinna var så nervös att hon höll på att svimma, tiden stannade.
– Det här är alltså vår nya elev, Kinna Persson sa läraren och ledde henne
till ett bord.
Runt bordet satt 5 tjejer.
De frågade en massa saker, vart hon bott tidigare, och varför hon hade
flyttat.
Hon berättade precis som det var.
De 6 tjejerna blev vänner och hängde ihop i vått och torrt.
En fredagskväll när familjen satt i vardagsrummet och åt, fick Kinna en
överraskning.
– Kinna, vad skulle du säga om vi skulle säga att vi skulle vilja att du
skulle bli vår dotter, det är du ju redan på ett sätt i och för sig, men vi
skulle gärna vilja adoptera dig.
Familjen väntade förväntansfulla på henne. Hon nickade bara och en tår föll
på hennes kind.
– Ja. Jag vill bli adopterad av er, grät hon.
Lena tog henne i sin famn och kramade henne hårt. – Vi älskar dig, gumman,
sa hon och strök henne över håret.
– Och jag älskar er! Jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv.
Dagar, veckor, månader och år gick.
Kinna var lycklig som aldrig förr. Skolan gick bara bättre och bättre, hon
hade många kompisar och folk som såg och lyssnade på henne.
Hon ville absolut inte tillbaka till sin gamla skola, dit tänkte hon aldrig
mer återvända.
Inte ens för ett besök.
Hennes liv lekte.
Men så kom en dag då livet vändes upp och ner. Två socialare kom till
skolan och vill prata med henne. De berättade att hennes biologiska mamma
låg för döden.
Hon hade drabbats av cancer liksom sin man.
– Hon vill så gärna träffa dig, sa en av dem.
– Men förstår ni inte att jag inte vill träffa henne, hon har förstört 16
år av mitt liv!
Dagen efter åkte hon tillbaka till minnena.
Hon tvekade utanför rummet, där hennes mamma låg.
Sedan öppnade hon beslutsamt dörren och gick in. Hennes mamma grät när hon
såg henne, sedan kom alla ”förlåt” och all ångest.
Kinna satt bara tyst och lyssnade. Ibland sa hon något enstaka ord, ibland
grät hon.
Hennes mamma dog i hennes armar.
En läkare kom och ledde ut flickan – som just fått alla svar hon grunnat på
i nästan 19 år.
Nu ville hon bara hem. Till paradiset.
Att byta skola/Att byta klass
Mina två första år gick jag skolan i Olsztyn, Polen. Det var ganska tufft
för man fick inte säga ett ord när läraren pratade, annars fick man ha
kvarsittning efter skolan. Man var tvungen att skriva med skrivstil också,
men det gick hyfsat bra.
En dag 1996 kom jag hem från skolan, och då sa min mamma att vi ska flytta
till Sverige. Jag, som inte kunde ett ord svenska, varför skulle vi flytta
dit för?
Mammans hela släkt bodde där så morsan ville flytta dit. När det var
skolavslutning, jag hade slutat tvåan, så fick jag mina betyg. Den sommaren
var det jobbigaste i hela mitt liv. Min mamma och pappa hade skilt sig och
jag var tvungen att säga farväl till min pappa. Jag kommer ihåg hur ledsen
jag var då, men det gick över ganska fort.
När vi kom fram till våran lägenhet så öppnade vi dörren och det var helt
kolsvart där inne. Plötsligt så hörde vi någon nysa i vardagsrummet. Sen
blev det tänt och hela min mammans släkt var där inne.
Vissa av de hade jag bara sett på kort, och jag orkade inte vara uppe
heller, jag var mest trött och deppig, så jag gick och lade mig. Sen till
höstterminen skulle jag börja trean i Svalsta. Det var en klass där alla
kom från olika länder, tyvärr så var det ingen som kom från Polen. Min
lärare berättade att de hade haft en polsktalande kille där. Han hade lärt
sig flytande svenska på 4 månader. Efter ett tag så flöt det på. Jag hade
fått många kompisar. Två stycken av de hade jag blivit jätte bra kompis
med. En som hette Christian, han kom från Chile och Oleg som kom från
Ukraina.
Efter ett par månader fick jag gå en dag i skolan i Nyköping. Först i
början var det ganska jobbigt men sedan gick det bra. Jag fick nya kompisar
i Nyköping också.
När skolan var slut hade jag lärt mig tala flytande svenska. På sommarlovet
började jag spela fotboll också, då fick jag ännu mera nya kompisar, och
det kändes bra. Efter sommaren fick jag börja fyran i Nyköping. Det året
gick väl ganska bra, kändes lite jobbigt att komma till en ny klass igen.
Men det femte året var därmed roligt, då åkte vi på klassresa också. Vi
åkte till Malmö, bodde på ett vandrarhem i centrala Malmö. Sen gick vi på
Tivoli också, det var roligt.
Sedan dess har jag gått här i Handelsskolan, och det känns bra. Nästa år
börjar man i gymnasiet och det verkar vara kul och sen är det spännande
också.
Att byta skola/byta klass
Allt började när jag skulle börja ettan. Jag bodde hos min mamma i västerås
och jag hade min mamma till skolan det var läskit att börja ettan. Jag
minns att rektorn sa
– Välkommna till dolferieskolan.
Första året gick jätte bra det var kul men skolmaten var dålig. Andra året
fick vi göra massa med kuliga saker plus att skolmaten blev bättre. Tredje
året minns jag inte så bra men klassen brukade spela fotboll mycket. När
jag hade börjat fyran, halva fyran så flyttade jag till min pappa i
Lindesberg och det var där jag började i skolan.
Det var pinsamt att komma in i klassrummet när alla satt där och tittade på
mig men alla var trevliga och visade mig runt i skolan läraren var också
snäll och gav mig suddigum och penna. Jag fick sitta breve en kille och en
tjej dom hjälpte mig med matteboken för jag hade ju haft en annan mattebok
i västerås.
kännslan när jag kom in i klassrummet det går inte att beskriva det var
fruktansvärt. Men när man hade gått i lindesberg skolan i några veckor så
kände man sig trygg. Så var det för mig att byta skola och klass.
Att byta skola/Att byta klass
Malena, 14 år. Bor med sin pappa i Göteborg. Dom ska flytta till Stockholm
p.g.a att pappan fått ett bättre jobb så hon måste byta skola, vilket hon
inte vill. Hon trivs jättebra med sina vänner och pojkvännen Martin.
Klockan ringde. Den är 7 på morgonen.
– Gumman! Dags att gå upp nu, ropade pappa.
– Jag kommer! sa jag med en irriterad röst.
Han vet ju att jag jämt kommer så jag förstår inte varför han jämt måste
ropa. Jag åt frukost med pappa, borstade sedan tänderna.
– Jag åker nu. Hej då!
– Hej då!
Jag gick till mitt rum och började ta fram vilka kläder jag ska ha på mig.
Min favorit jeans och den coola röda tröjan tog jag fram sen sminkade jag
och satte upp håret.
– Fan vad snygg jag är idag!
Telefonen ringde. Det var Emilia.
– Jag kommer över till dig!
– Visst! Då får du hjälpa mig med vilka örhängen jag ska ha idag.
Antingen skulle jag ha dom röda eller dom indiska örhängen.
Dörren knackade. Det var Emilia som kom.
– Hej Lena! Du. jag måste vara få säga dig en sak.
Innan jag han säja ”Hej” och ”visst” så pladdra hon på.
– Du vet han den snygga killen som går i gymnasiet?
– David?!?!
– Ja
– Vad är det med han då?
– Han tycker att jag är snygg!
Betyder inte det något?
– Jo! Han måste ju gilla dig.
Om du ser honom idag så kan du gå och prata med honom.
– Vi får se. Jag vill helst att han går fram till mig.
– Nå! Vilka örhängen ska jag ha?
– Dom röda. Dom matchar med tröjan.
– SHIT! Klockan är 5 i 8! Vi börjar om 5 min.
Jag skyndade med att sätta på mig örhängen. Emilia speglade sig innan hon
sprang till hallen för att ta på sig skorna. Jag var redan klar. Vi sprang
till skolan så vi inte skulle komma försent.
När vi kom fram, kom Martin fram och pussade mig.
– Hej Gumman! sa Martin
– Hej! sa jag och pussade honom
– Lena! Vi måste gå in nu. Ni kan pussa hur mycket ni vill på rasten.
Vi sprang in och satte oss på våra platser.
Läraren sa till mig.
– Hur känns det? Sista dagen i skolan. Sen flyttar ju du till Stockholm.
– Sådär. Det ska bli kul och flytta men jag vill inte byta skola eller
klass. Jag trivs här med mina vänner.
– Ja, men dom kan ju komma upp till dig och hälsa på. Och så förväntar jag
mig att du kommer och hälsar på här i skolan.
– Det är klart att jag gör.
Klockan ringde. Det är rast. Jag och Emilia gick till skåpet.
– Där går han ju! viskade Emilia till mig.
Han är ju kompis med din kille.
– Dom är på väg hitåt. Nu har du din chans, sa jag
– Hej Martin!
– Hej Gumman!
Så pussade vi jättemycket.
– Det här är David, David, det här är Lena, min flickvän och Emilia, Lenas
kompis.
– Hej! sa David och skakade hand.
Emilia kollade in honom i smyg. Dom började prata och kom överens med
varann. Martin och jag pussade och kramade varann innan lektionerna
började.
– Ooh! Skrek jag. jag vill inte byta skola!
– Sista lektionen, sa Emilia
Jag kommer att sakna dig.
Vi jobbade som vanligt. Fast den här gången fick vi ha musik på ovanligt
säkert p.g.a att jag kommer att sluta här, tänkte jag. Klockan ringde.
Äntligen lunch. Det var pytt i panna. Efter lunchen kramade jag om mina
närmaste vänner och fick en stor bukett med röda rosor.
Jag fick tårar.
– Vad jag älskar er, sa jag.
Jag kommer verkligen att sakna er.
Martin följde med mig hem.
Han hjälpte mig att packa det sista jag hade kvar. När det var klart satte
vi oss i soffan och mysade medan vi kollade på TV. Klockan är 7 på kvällen.
Pappa kom hem. Vi började packa allt i lastbilen som han hade hyrt. Martin
hjälpte till. När allt var klart kramade jag om Martin. Pussade honom och
åkte sedan iväg mot Stockholm. På vägen dit fick jag en massa medelande i
mobilen från Martin, Emilia, Dominika, Markus och Cecilia. Klockan var 12
på natten när vi kom fram. Vi började packa in så allt var klart. Pappa
väckte mig klockan 9 och sa att vi måste börja fixa i ordning köket först
så vi kan äta frukost. Så vi städade och fixade hela helgen. På söndag
kväll var vi helt klara. Jag ringde Martin för att se hur han hade det. Han
sa att han saknat mig jättemycket och att han hade tänkt att komma hit
nästa helg. Klocka är 10 så jag gick till mitt rum för att sova men kunde
inte. Jag var för nervös inför morgondagen. Men lyckades tillslut somna.
Klockan ringde. Den var 7. Pappa ropade som vanligt på mig att jag skulle
stiga upp nu. Jag gick till köket med pyamasen på. Åt frukost med pappa.
– Hej då gumman! Ses ikväll.
– Hej då pappa!
Jag gick till mitt rum. Ställde mig framför garderoben för att välja kläder
jag ska ha. Det är varmt ute så jag tog på mig jeanskjol och ett vitt
linne. Borstade håret och hade lite styling milk så att det glänste. Hade
på mig dom indiska örhängen. När jag var 9 år bytte jag skola men då kände
jag inte alls att det pirrade i magen eller att jag var nervös som jag är
nu. Kanske var det för att jag var liten då. Jag bodde bara några kvartéer
bort så jag gick till skolan. När jag var framme var klockan 10 i 8. Alla
kollade konstigt på mig. Men log efteråt och sa hej. Jag hejade tillbaka
och gick in för att gå till lärarna. Dom visade mig runt och sedan fick jag
gå till min klass. När jag kom in blev alla tysta. Men 2 tjejer sa att jag
kunde sitta med dom. Så jag satte mig bredvid dom.
– Hej! Malena heter jag.
– Hej! Jag heter Lina.
– Och jag heter Emma
Så pratade vi om varandra och dom presenterade mig för hela klassen. Efter
skolan när jag kom hem tänkte jag att det var inte så farligt att börja i
en ny skola i en ny klass. Det var rätt så spännande. Kul också. Få nya
kompisar och sånt.