Uppsatsämne: Att byta skola

Att byta skola/Att byta klass
När jag gick i klass 1-3 så gick jag skola på Södermalmsskolan, det var en
liten röd trevlig skola. Fanns inte mobbing där för vi var så få elever och
vi hade jätte bra samhörighet. Men det fanns bara upp till årskurs 3 i den
skolan så sen efter 3:an var det dags för skolbyte.
Jag tror nog att alla i min klass var väldigt nervösa, nu skulle vi flytta
till stora Söderhags|skolan och gå skola med ca 200 andra elever. Men det
var ganska ok, vi skulle fortfarande gå i samma klass, bara få en ny
paralellklass. Det gick bra, jag tror att alla trivdes rätt så bra visst
fanns det mobbing på denna skola det fick jag också smaka på, men det var
inte så farligt, nån lite pik här och var.
Sen så var det sags för det största bytet någonsin, nu var man en stor 6:a
som skulle börja års|kurs 7! Då blev jag riktigt nervös, klassen skulle
splittras, vi skulle förlora varandras stöd och måsta stå på egna ben. Som
tur var så fick man välja 3 personer från sin egen klass som man helst
skulle vilja gå med.
Vi fick varsin lapp där vi enskilt skulle skriva upp dom 3 man helst av
allt ville gå med.
För mig var dom 2 första personerna lättast, mina bästa kompisar Nilla och
Cecilia. Men den tredje då, vem skulle jag då välja?
Jag valde tillslut Annika. Jag tyckte inte om henne särskillt mycket men
hon kändes som ett bra val ändå.
1. Nilla
2. Cecilia
3. Annika
skrev jag på lappen, vek ihop den och gav den till läraren. Jag kunde väl
ändå inte ha så mycket otur att jag skulle hamna med bara annika i en
klass.
Sen kom dagen då vi skulle få veta vilken klass vi hamnat i. Jag nästan bad
till Gud att jag inte skulle hamna med endast Annika. Dom ropade först upp
vilka som hamnat i klass 7:11. Massa okända namn från andra skolor
rabblades upp och dom så kallade ”nördarna” i min då|varande klass, där
bland ropades Annikas namn upp. Eftersom mitt efternamn börjar på S så
för|stod jag nästan att jag var den sista som skulle ropas upp. Och så blev
det.
Hanna Söder, ropade Sören, min dåvarande lärare upp.
Jag kände hur jag fick en klump i halsen. Jag hade hamnat i en annan klas
än Cecilia och Nilla. Det kändes som jordens undergång.
Sen blev det sommar och klumpen i min hals blev allt större.
Skulle jag nu förlora mina två bästa vänner?
Men sen fick jag veta ett alternativ, man fick byta klass om man hade skäl
till det! Min mamma pratade med rektorn på skolan. Vi ringde runthalva
sommarlovet kändes det som. Jag ville verkligen byta klass, men det blev
aldrig så. Alla såg mej som en social och framåtriktad person, jag skulle
lätt kunna skaffa nya vänner. Jag blev skitsur men det fanns inget att göra
åt det, skolans önskan var min lag.
Och så kom den stora Dagen. Den första skoldagen som högstadieelev. Jag
hade köpt nya fina kläder och nyss färgat mitt hår knall rosa. Jag hade
ruffsat till mitt hår och lagt på make up på ögonen. Jag var skit|ball
tyckte jag. Men vi hade otur med vädret, det ösregnade! Jag cyklade med
Cecilia och Nilla till skolan. När vi träffades iden vanliga korsningen var
vi skitfina men när vi var framme vid Pinnbacken så var vi blöta i håret
och på kläderna, sminket hade runnit och vi var trötta och griniga när vi
kom in till skolans värme. Det stof på entré dörrarna vilket klassrum vi
skulle vara i. Cecilia och Nilla skulle vara i klassrum 102 och jag i
klassrum 203.
Så mitt första klassbyte började i sorg. Nu var vi inte tre bästisar
längre, jag hade hamnat utan|för. Och det var inte alltid vi hade raster
samtidigt, så vi gled mer och mer ifrån varandra. Så en dag så var det inte
jag, Cecilia och Nilla längre. En tjej vid namn Dani hade tagit min plats.
Då förstod jag att nu var jag helt ute. För ett ganska långt tag stod jag
ensam vid skåpen på rasterna. Jag kunde ju inte bara slita tag i nån och
säja, kan jag va med dej?
Men sen kom dagen då jag gjorde det. Jag slet tag i Elisabet från min klass
och frågade rakt ut, kan jag vara med dej ikväll? Nu är jag och Elisabet
bästa kompisar. Så det gick ju bra tillslut med klass|bytet. Och nu går man
i 9:an och ska snart byta klass och skola igen. Allt går så fort, känns som
att det var aldeles nyss jag var liten och ny på den här skolan. Och nu är
det dags igen. Nu ska man bli liten och ny igen. Känns bra att få välja en
linje som man verkligen vill gå och få komma till en ny skola. Jag ska gå
medie programmet i luleå. Har varit och kikat på skolan med Elisabet. Det
var en fin ljus skola med trevliga lärare och elever. Den passar mig jätte
bra men jag känner ändå oron. Jag kanske inte får nån kompis på den skolan.
Elisabet ska förmodligen gå skola i torneå så då är jag ensam igen. kommer
att splittras rån min bästa vän. Men det kommer säkert att gå bra. Det
intalar jag mig själv. Det här blir jättebra. Men jag känner ändå samma
oroklump som jag kände på sommarlovet från 6:an till 7:an. Tänk om skolan
kräver för mycket, jag kanske hamnar efter och blir utmobbad. Det var
lättare när man var yngre och skaffa nya vänner, det var som mer
själv|klart att man skulle prova på nya vänskapskretsar. Det här kan jag
grubbla över hur mycket som helst. Jag får bara ta dagarna som dom kommer,
allt löser sig och vem vet, den hela Elisabet historien kanske upprepar
sig? Men just nu känns det som att jag inte vill ha nån ny bästa kompis,
men så kände jag i 6:an också. Jag tror att klassbyten är bra för ens
utveckling, men lär sig att ta nya initiativ och får träffa nya människor.
Man ska inte känna sig så bekväm i sin situation hela livet. Det kan vara
bra att skaffa sig nya roller och få vara med olika människor. Eller det är
i alla fall vad jag intalar mig själv just nu. Annars skulle jag nog följa
med Elisabet till Torneå.

Den här novellen blev inte så bra. Jag vet att jag kan mycket bättre.
Men nu hade vi ju inte så mycket tid och jag har ”skrivtorka”. Försökte
ändå få med lite vettigt innehåll.

2. att byta skola.
– Marie! Sluta bråka nu, vi måste flytta.
– Men mamma jag vägrar!
Att allting ska gå fel nu när jag äntligen har börjat trivas, jag har bytt
skola 8 gånger på 4 år och jag orkar inte mer. Mina betyg har blivit
väldigt dåliga och jag har nästan slutat äta. Jag har börjat röka och vara
ute mer på helgerna. Och nu ska vi flytta igen.

– Snälla Marie kan du inte hjälpa till lite nu, din pappa har fått ett nytt
jobb i Övik, sa min kära lilla mamma
Jag började packa min väska och tänkte bittert ”det kanske blir bättre”. I
Morgon var det dags att åka iväg med våra saker. Jag gick och lade mig, och
tänkte på vad morgondagen hade att ge.

Dagen var kommen och det var dags att åka idag skulle allting hända jag
skulle titta på skolan, huset och se vilka som skulle bli mina nya
kompisar. Faktiskt så var det ganska spänn-|ande. Vi åkte iväg vid 11:30
och kom fram 17:45 en lång och utmattande resa. När vi var framme vid huset
så stannade världen för några sekunder hon hade inte sett ett så fint hus
förut. Skinande vitt tre våningar plus källare wow! Här skulle jag nog
klara av att bo ett ”litet” tag. Hon sprang in och kollade på rummen oj oj
oj dom var enorma. Hon valde det största och gick ut på baksidan, dom hade
pool på baksidan!

– Mamma !! Kom, kolla poolen här ska jag spendera mina dagar resten av
sommaren. Jag var överförtjust i huset och önskade att vi skulle kunna bo
här för evigt sade jag då. Men det skulle jag aldrig ha sagt för när jag
kom innanför min nya skolas dörrar, ja jag kan inte uttrycka min förvåning
i ord. Det var folk som drack öl det var slagsmål, alla skrek. Det var
minst sagt hemskt. Men jag gick in till repeticionen och frågade vart jag
skulle gå, men där inne satt en kille med en cigg i munngipan.
– Gör vad du vill, sa han.
– Okej men jag ska in…
– GÖR SOM DU VILL SA JAG!

Jädrans! vad rädd jag blev men jag satte mig på en bänk och slog upp min
mattebok. Då kom en ursnygg kille och satte sig bredvid mig.
– Vill du komma på fest på fredag?
– Öh… jag vet inte jag känner ju inte så många, jag är ny här.
Men jag tackade ja och gick sedan hem. När jag berättade för mamma och
pappa vad som hänt idag blev dom smått galen. Dom sa att jag genast måste
byta skola, men sen ljög jag ihop att det var frivilligt och att det fanns
lärare som brydde sig. Jag menar killen som satt bredvid mig verkade
trevlig. Och där skulle jag nog klara av att gå.

Så var det fredagkväll och så var det dags för fest! Jag hade pratat med
killen som heter Erik. Jag fick veta att vi bodde bara ett kvarter bort
från varandra. Så vi skulle gå med varandra. Han kom förbi och vi gick
iväg.
När vi kom fram var det redan fullt hus. Vi klämde in oss vi hittade ägaren
av huset som också var Eriks bästa vän. Nu var jag nöjd att vi hade flyttat
jag hade ju fått dom finaste vännerna. Och dom hade dom brutalaste
festerna. Erik och Timmy tisslade och tasslade. Dom vände sig mot mig och
bjöd mig på en drink. jag tog den och smakade riktig god faktiskt. Jag
drack upp den på en gång och fick en ny. Jag gick runt i huset och hälsade
på några tjejer som jag hade sett förut på skolan. Jag hade roligt men jag
tyckte att det var dags att gå hem.
– Erik! Jag går hem nu, sa jag
Han gav mig en kram sen gick jag.

Terminen gick vidare och jag sa till mamma att allt gick bra i skolan fast
jag redan hade bränt upp böckerna. jag hade festat som en tok och till och
med börjat ta droger men just då brydde jag mig inte om det. Det var dags
för betygen och jag hade inte gjort något på hela terminen, så jag var
väldigt orolig.
Men då jag fick betygen hade jag VG i alla ämnen och MVG i två och jag
förstod ingenting. Men så kom Erik som nu var min pojkvän och förklarade
att det var falska betyg. Mamma och pappa var i alla fall supernöjd.

– Marie, det är en sak vi måste prata om, sa mamma.
– Okej vad?!
– Pappa har fått…
– Nej!!! Jag vill inte flytta!!
– Men Marie vi måste vi kan inte leva på min lön. Jag sprang upp på mitt
rum och ringde Erik, och sa att vi skulle flytta igen.
Han blev väldigt ledsen och sa att jag skulle komma till honom så skulle
han få mig att må bättre. Jag gick dit, grät ett tag.
Jag såg hur han tog sin spruta med Heroin. Så jag tog min och satte den i
arm vecket, och tryckte, kicken kom och nu mår jag som jag alltid vill må
hela mitt liv.

Jag insåg inte vad jag höll på med då, att skolan totalt kunde ändra en
persons personlighet har jag inte förstått för än nu! Jag har ett bra jobb
som psykolog för folk som har haft narkotika eller har narkotika beroende.
Om jag kunde ändra tiden när vi flyttade till Övik skulle jag ha bytt skola
direkt. Jag hade ju ett val men enligt mig själv så tog jag det sämre.

Att byta skola
När Hans vaknade upp tidigt i sitt rum, på en Måndags morgon i April.
Bland alla flytt kartonger i hans rum hans nya rum.
Hans hade nämligen flyttat hit till Uppsala i natt med sin mor.
Han hade inte sovigt särsilgt mycket den natten.
Det ända han kunde tänka på var den nya skolan.
Hur ska det gå tänkte han när han klädde på sig och gick ut i köket för att
få lite mat i magen.
Hans Mamma hade redan klivigt upp för att göra frukost till Hans och sin
nya man Harald.
Hon gjorde pannkakor som va Hans favorti frukost mat.
– Mums, sa Hans när han ätigt klart.
– Vad kul att du gillar det gubben min, sa hans mor.
– Mor, sa Hans med dyster röst.
– Ja min son, sa hans mor undrande.
– Hur tror du att det kommer att gå?, sa Hans förtvivlat.
– Bara bra min son seså det är dags att gå nu, sa Hans Mor.
Senare när Hans kom hem så såg han inte särsilgt glad ut han sällde igen
ytter dörren och satte sig på en stol i köket.

– Hur är det fatt Hans?, undrade hans Mor.
– Dom Dom, stammade han fram.
Alla va jätt trevliga jag träffade jätte många nya vänner.
– Men va bra Hans jag sa ju att det skulle gå bra men hur va det med
lärarna då, sa Hans Mor.
– Alla var jätte bra utom bild fröken, sa Hans.
– Va bra sa, Svens mor
– Men jag är så trött, sa Hans
– Gå och lägg dig då, sa hans Mor
– Det ska jag väck mig till maten Mor, sa Hans när han gick och la sig.

Att byta skola & klass
Det var dagen efter jag och Arvid gjort slut.
Mamma sade att hon ville prata med mej efter skolan. När jag kom hem så kom
hon in till mitt rum och satte sig på sängen bredvid mej. Hon berättade att
vi skulle flytta i slutet av veckan. – Jag vill inte flytta, Sade jag
ordet oläsligt .
– Det kan inte hjälpas, sade hon med gråten i halsen.
Det var pappa som hade fått ett nytt jobb i Luleå.
Mina syskon var äldre än mig, Patrik är 19 och Henke är 21. Dom flyttade
hemifrån för länge sen, själv så var jag 15.
Dom skulle nog antagligen inte bry sig.
Men jag bryr mig. – Jag vill inte flytta, skrek jag.
Men ingen svarade, dom bryr sej varken om vad jag tycker eller tänker.
Jobbigast av allt skulle bli när jag kom till en ny skola. vi ska flytta på
Fredag, idag är det onsdag.
Jag gick upp på mitt rum för att packa ihop mina saker. Garderoben skulle
bli jobbigast att plocka ur.
När jag väl packat ihop allt så skulle lådorna bäras ner och ut i
flyttbilen, det var väldigt tungt och jobbigt.
Det gick bra tillslut, väl ute så var det en flyttgubbe som vi hur som vi
hjälpte mej att lyfta upp lådorna i flyttbilen. Det tog ett par timmar. När
vi sedan ätit mat och gjort all klart så åkte vi. Vi åkte i timmar.
Vi kom fram till ett vackert hus nere vid havet. Det var vårat hus. Vi gick
in. Huset visade sej ha 5 sovrum, vardagsrum, kök och 2 toaletter. Jag fick
rummet uppe, det var det största rummet. Vi flyttade in alla saker. Det tog
hela helgen att göra i ordning allting. I morgon ska jag börja skolan, det
kändes tungt.
Tänk om ingen skulle tycka om mej, tänk om dom skulle vara dumma med mej?
Jag visste varken ut eller in, men mina frågor skulle jag få svar på i
morgon.
Nu var det kväll, det är snart dags att sova, trött som man är. Jag gick
upp och tvättade mej och borstade tänderna. Mamma och pappa satt nere i
köket och pratade.
Jag hoppade ner i sängen och somnade nästan direkt. Jag vaknade på morgonen
av att mamma stod i dörröppning|en med en bricka med frukost på.
– Godmorgon, sa hon. – Godmorgon, sa jag.
– Du måste skynda dej att äta och göra dej i ordning, sa hon.
– Okej, sa jag. Jag åt så fort som jag kunde, klädde på mig och gjorde mej
i ordning.
Pappa skulle skjutsa mig till skolan.
Vi gick och satte oss i bilen och åkte.
Det tog en kvart innan vi var framme.
Skolan var otroligt stor, nästan som ett slott.
Skolans rektor Kjell kom och visade mej runt på skolan, så att jag inte
skulle gå vilse sa han.
Till sist kom vi in i ett lite mindre klassrum.
– Det här är ditt klassrum, sa Kjell. – Dina kamrater är ute på rast, dom
kommer snart. – Okej, sade jag.
Jag gick och satte mej vid ett bord.
Jag blev bara mer och mer nervös.
Klassen kom in och satte sig.
Välkomna, i dag har vi fått en ny elev, Desirée Johansson hon sitter där
borta, sa han och pekade.
Hon kommer ifrån Borås och har flyttat ända hit.
Kjell överlät ordet till läraren Gun.
– Ja, eftersom att vi har en ny elev så tänkte jag att ni ska få bekanta er
lite med henne, så jag ger er här och med 2 håltimmar, kom ihåg att vara
snälla med henne!
Alla sprang ut, jag följde efter.
Vi satte oss ner vid fontänen, och pratade.
Det visade sig att dom var riktigt trevliga.
Hela dagen hade jag kul. Jag kan inte minnas att jag har haft det så roligt
som en dagen.
Jag trodde att dom skulle vara raka motsatsen, men inte.

Att byta skola
Äntligen var det helg, ännu en lång vecka på skolan. Men det var sista
veckan för mig på B-U skolan för vi ska flytta till Hudiksvall.
Tidigt nästa morgon började jag och mina föräldrar att packa tills
flytt|bilen skulle komma.
Nu kom flyttbilen och skulle hämta våra saker, vi hade precis packat klart.
Jag gick och satte mig i mitt rum, det var helt tomt.
Jag började redan då och tänka på hur det skulle bli i den nya skolan, det
jag var mest nervös över var att jag skulle bli mobbad och inte hitta några
kompisar. Jag har det så bra här varför ska vi flytta?
Jag gick ut i hallen för att höra om dom var klara än. Det var dom också,
vi bodde i en 3:a så vi hade inte så mycket saker som skulle flyttas.
Direkt då sprang jag till bilen för att få sitta fram.
Vi hade nu kommit fram till Hudiksvall och vi åkte direkt till lägenhet
mitt i Hudiksvall, alla grejor var i lägenheten redan.
Så vi satte igång att packa upp sängar och matbordet.
och sen gick vi och skulle sova för det väntade en lång söndag med både
städning och inredning av lägenheten.
Jag sov länge nästa morgon det var ingen som väckt mig.
Jag gick in till mamma och frågade hur det gick för dom?
Bra, sa hon.
Dagen gick jätte fort, utan att jag riktigt tänkt på de så var det läggdags
för jag ska till en ny skola imorgon.
Mamma väckte mig kl 7.
Jag gick upp direkt för att äta frukost, också var jag ganska nervös. Jag
bodde inte mer än 500 m ifrån skolan. Rektorn skulle presentera mig inför
min nya klass på deras mentors tid.
Han tog mig till katedern, så jag kunde presentera mig inför klassen. Jag
började säga mitt namn och vart jag kom ifrån.
Sen fick jag gå och sätta mig bredvid en jätte snygg tjej, hon hade brunt
långt hår och bruna ögon hon var inte så lång.
Jag sa hej när jag satte mig. Hon sa hej med tyst stämma tillbaka. mitt
första intryck av klassen var att dom var en lugn och tyst klass. Det
passade in på mig, jag sa inte mycket i onödan.
Första dagen gick väldigt bra och jag har faktiskt träffat två kompisar som
heter Kalle och Hans.
Samma kväll frågade mamma hur det hade gått för mig.
Jag svarade bra. Men jag hade gärna gått kvar på min gamla skola. Där hade
jag kompisar sen jag hade gått förskolan.
Jo, du mamma, klassen verkar lugn och jag tror jag har hittat två kompisar
också sitter jag bredvid den snyggaste tjej jag någonsin sett.
Va bra, svarade mamma med ett leende på läpparna.
Nästa dag påmentors tiden sa faktiskt den snygga tjejen hej.
Jag sa hej lite stammande för jag vart så förvånad.
Den dagen var det dags att ha sin första matte lektion, jag som hatar
matte.
Men lektionen gick väldigt bra, som tur var satt jag med Kalle och Hans dom
tyckte inte heller om matte. På tisdagar slutar dom efter lunch så det vart
en kort dag.
När jag kom hem så hade mamma skrivit en lapp där det stod att hon var ute
och handlade mat, så jag gick och spelade några spel på datorn.
Efter kanske 30min dök mamma upp, så jag gick ut och sa hej.
Hej sa hon tillbaka.
Sen gick hon med varorna till köket. Hon ropade hur har det gått idag?
Bra sa jag.
Jag tror nästan den här klassen är bättre för mig därför i min förra skola
pratade dom lektionerna igenom och då kunde jag inte koncentrera mig. Alla
elever här sitter knäpp tysta, det tycker jag är bra.
Min mentor har jag kommit nära också, hon hjälper mig mycket för att jag är
ny på skolan.
Va bra svarade mamma och gav mig en kram.
Samtidigt öppnades dörren och pappa kom in så jag berättade allt för han
också. Då sa han kan vi inte gå på en restaurang och äta god mat och fira
att det går så bra för våran son.
Lite senare på restaurang ming. Nu hade jag fått mina friterade kyckling
bitar så skulle vi skåla för mig. Skål! för vår son!
Sen när vi ätit upp åkte vi och hyrde en film och köpte godis. Nu var vi
äntligen hemma och skulle börja se på filmen.
Redan efter 1 timme somnade jag i mammas famn.

SLUT

Jag var bara 10 år när jag och min familj flyttade första gången.
Vi flyttade till Stockholm. Mamma hade aldrig riktigt trivts någon annan
stans än i storstäderna.
Det var främmande för mig. Min nya skola var mycket större än min gammla
och varje klass var större.
I början hade jag svårt att trivas och få nya kompisar.
Men efter några veckor flöt det på ganska bra och jag började trivas.
Jag fick många vänner men även ovänner.
Det fanns en kille i klassen som verkligen levde för att förstöra och sabba
för andra.
Jag var ny och genom det hans nya mobboffer.
Jag och min familj hade tidigare bott med pappas mamma och pappa på deras
bondgård.
Atomatiskt blev jag kallad bonde. Jag fick oxå höra att jag bott med
galningar och att korna till och med var smartare än jag. På ytan var jag
hård och visade inget tecken på att jag tog åt mig. Men på insidan grät
jag.
ny sida
Jag längtade hem och tillbaka till min gamla skola och mina gamla vänner.
Jag förstog att vi inte skulle flytta tillbaka eftersom mamma verkligen
börjat trivas.
Min äldre syster som hade börjat 9an hade skaffat pojkvän även hon
trivdes.
Genom att Thomas var så elak mot mig så blev mina skol resultat sämre och
sämre.
Min bästa kompis Östen gjorde allt för att jag skulle må bättre men men
spåren av Thomas håningar hade satt sig hårt.
En dag tog min lärare mig avsides. Han sa att mina resultat bara hade
blivit sämre och sämre.
Om jag inte skärpte till mig så tyckte han att jag skulle byta klass, eller
rent av byta skola. Orden sårade mig djupt.
Men som ett mirakel steg mitt betyg en aning.
Thomas tvingades gå om femman och jag fick flytta upp en klass. Det blev
sommar vi bestämde att vi skulle åka hem till vår gammla gård en sväng.
Pappa var ivrig.
Min stora syster vägrade följa med eftersom hon ville vara hemma med
pojkvännen, efter många om och med följde hon med.
Vi skulle bara stanna en vecka men det blev hela sommaren.
Jag träffade mina gammla klasskamrater och vi hade jätte roligt
Sommaren gick fort och dagen när vi skulle åka hem närmade sig fort, så var
det dags att återigen skiljas från gården, från kompisarna.
Jag började sexan tyckte att det var ganska kul.
Mina betyg steg ytterligare.
På vinter lovet kom bakslaget.
Mamma blev sjuk.
Läkarna sa att hon hade fått cancer.
Jag blev rädd.
Läkarna gav strikta order om att hon inte fick gå ut och andas in storstads
luften.
Det var för mycket gifter i luften. Beslutet var enkelt vi blev tvungen att
flytta.
Jag kände hur luften försvann ur mig.
Precis när allt blivit så bra. Men för mammas skull sa jag inte emot.
Det var hårt att lämna skolan och kompisarna.
ny sida
Vi flyttade till en gård strax utanför östersund.
Jag började en ny skola.
Trodde inte att de kunde bli värre än den förra men det blev det. Här blev
jag ignorerad som luft. Dom pratade inte ens med mig, skolan blev ett
helvete för mig. Jag kämpade mig igenom.
Närmare sommaren blev mamma bättre.
Eftersom ingen brydde sig om mig gick mitt skolarbete bättre.
När sommaren kom bestämde jag mig för att jag skulle agera själv, så jag
ringde till farmor och frågade om jag fick bo där.
Hon var lite tveksam men när jag berättat hur jag hade det på skolan så var
jag välkommen.
När jag pratat klart med henne ringde jag till min gamla rektor och frågade
om dom hade någon plats kvar. Det hade dom.
När allt var ordnat gick jag för att prata med min pappa.
Han höll med men undrade om det inte vart för tungsamt för farmor. Jag sa
att jag pratat med henne men pappa ringde dit för att vara säker.
När han kom tillbaka höll jag på att spricka av nervositet.
Men när han leende kom emot mig förstog jag att svaret var ja.
Veckan därpå hade jag flyttat in hos farmor.
Jag var överlycklig.
Jag tror att den första skoldagen på min ny gamla skola var den bästa av
alla skoldagar.
Jag hade längtat så mycket efter den här dagen.
Allt vart presis som jag hoppats på. Efter några månader blev mamma frisk
från cancern. Kunde mitt liv bli bättre?
När jag ser tillbaka till min barndom kan jag bara säga borta bra men hemma
bäst.

-slut-

Skrivet av Emma M 9 C 9/2-03

Alla talstrecken är gjorda i vänstermarginalen, så det är möjligt att
det är läraren som har gjort dem. Det är dock svårt att avgöra, så jag har
valt att ta med dem här.

Jag heter Henrik, förra året inträffade något hemskt, jag flyttade. Min far
hade blivit erbjuden ett jobb långtifrån mitt hem. Det var en underbar och
helt magnifik dag.
Solen lös och värmde min kopp där jag låg i gräset på vår baksida. Fåglarna
sjöng och förgyllde stämningen ytterligare.
Far kom in genom dörren. Jag blev en smula orolig när jag hörde mamma
säga:
– Hej! Vad står på?
Sedan hörde jag bara något dovt mutter, som svar från far. Därefter bröt
mor ut i ett glädjetjut. Jag vände mig om och satte mig upp i sittande
ställning. Jag såg in genom fönstret, in i hallen och såg mor och far
kramas. Mor ställde sig öga mot öga med far och frågade med tyst och
förhoppningsfull röst:
– När kan vi flytta?
Jag höll andan i väntan på svaret. Far tittade över mors axel, rätt in mina
ögon. Hans ansikte föreföll mycket dystert och sorgset.
– I morgon, sade han med lugn och stillsam röst utan att släppa mig med
blicken.
Jag ställde mig upp och sprang, utan ett ord, helt enkelt iväg. Jag sprang
mot det enda stället jag skulle känna trygghet nu, Jag sprang till Martin,
som bara bodde en halv km, ifrån mig.
Han stod och klippte gräset, när han såg mig komma.
Han stängde omedelbart av den bensindrivna gräsklipparen.
– Tjänare!
– Fan, asså! Jäla förbannat!
– Hoppsan, sa Marre, totalt överrumplad av mitt sätt, hur rullar det på
egentligen?
– Morsan och farsan sa att vi skall flytta! Sade jag med hög och ilsken
röst.
Marre ryggade tillbaka och ansiktet omvandlades från förvånat till
sorgset.
– När ska detta äga rum? fortsatte han med sin vanliga lugna ton.
– Imorrn! svarade jag.
– Hmm, följ med in, så kan du få litet cola.
På vägen in, sades inget. Jag kom istället att börja tänka på mitt gågna
liv tillsammans med Marre.
Vi hade kommit ensamma till dagiset, utan vänner, men funnit varandra på en
gång. Eftersom vi båda var det enda barnet i familjen, blev vi nästan
varandras bröder. Jag var lika välkommen hem till honom som han till mig.
Vi gjorde allt tillsammans och skiljdes nästan aldrig åt.
Mina föräldrar kom och hämtade mig på kvällen, de hade inga problem som
helst att gissa var jag befann mig.
De hade avvaktat för att ge mig tid att smälta allt.
Väl hemma förklarade dem allt för mig. Det visade sig att jag skulle flytta
till Stockholm. Jag försökt desperat att få dem till att ändra sig, men det
var förgäves.
Så, det blev ändå så, att jag lydigt ”hänkade” på.
Det visade sig att skolan, var en stor skola, som inte hade så bra
genomsnittsbetyg.
Mina nya klasskamrater var så kallade ”hårdingar”, men eftersom jag var
rätt så stark, blev jag en i gänget. Men mina nya kompisar intresserade sig
inte riktigt för skolan. De var mer för att festa och ute och stöka i
bygden. Hemma hade jag och mina kompisar haft relativt bra bra betyg, vi
hade varit snälla gossar, som busade lite nån gång. Därför, höll jag mig
lugn på lektionerna som vanligt, och jag jobbade på som vanligt. Kanske
lite bättre i brist på nöjen. Jag fick då höga betyg, och uppskattning
bland lärarna.
Bättre betyg kort sagt, men jag hade förlorat dendär ”kompiskänslan”. En
gång när mina nyvunna vänner, frågade om jag ville följa med på en fest,
svarade jag ok.
Det skulle ske i helgen, och det var torsdag, så jag tog mod till mig och
gick igenom saken med far.
– Far, jag skall ut på fest i helgen, meddelade jag lamt.
Far, fann detta mycket bra och sa:
– Åh, vad trevligt, jag kan köpa lite öl till dig, jag vill inte att du
dricker nå hemlagat jox!
– Öh, visst, för all del.
– Jag skaffar en sisådär 6pack 3,5:or
ny sida
Följande dag, berättade jag för polarna att jag hade fixat dricka. De
tyckte att det var lite svagt, men går an, som de formulerade det.
Det var riktigt trevligt på festen, även fast jag inte visste hos vem den
ägde rum.
Det visade sig vara hos en tjej som hette Anna.
Jag fick höra att hon var skolans smartaste elev.
När jag väl såg henne, var jag lite ”luddrig”, Men inte så pass att min
omdömesförmåga var höjd i dimmor.
En del tyckte inte att hon var så märkvärdig, men för mig var hon den
vackraste person jag stött på. Hon hade ljusbrunt, rakt hår, och de mest
klarblå ögon jag någonsin sett, en helt fantastisk och enastående
kombination. Jag pratade lite med henne under kvällen och lärde känna henne
lite. Det visade sig mycket riktigt att hon var oerhört bildad och
samtidigt, lite livlig. Jag började gå ut allt oftare med mina kompisar,
mestadels för att träffa Anna.
ny sida
Men en dag hade farsan köpt en dator.
Jag kom genast att tänka på Marre, som hade haft en dator. Jag började
uppleva minnen igen.. visste var det ok här, och bra betyg hade jag.
Men allt skulle jag lämna ifrån mig, för att ha kunnat stanna där hemma.
Till och med Marres telefon nummer kommer jag ihåg. Jag hade inte ens ringt
honom en enda gång efter flytten, jag hade ju trott i min enfald att allt
tog slut efter flytten.
Med min hand lyfte jag försiktigt luren och slog nervöst numret. Fem
signaler gick, och sedan sprakade en röst till på andra sidan. Jag hörde
genast vem det var, även fast rösten lät mörkare.
– Hallå?
– Tjänare, Marre.
– Åh, Vad trevligt att du ringer.
– Ja!
Det var som ett minne från barndomstiden som talade. Det blev en
konversation fyllt av kärlek och glädje.
Han berättade att han fixat ett chattprogram som tydligen hette MSN
Messenger
Jag påpekade att jag just fått en dator och föreslog att vi kunde fortsätta
träffas där.
Nu tog vardaslivet en ny vändning. I vilken jag mest använde fritiden
framför datorn, där Marre berättade om allting.
Han hade visst fått en flickvän, vid namn Sofie.

Tre veckor senare kom far, med ett glädjefullt och allvarligt ansikte. Hela
situationen påminde om den där vackra dagen, som så snabbt förvandlats till
en mörk.
– Henrik, jag har fått ett erbjudande att bli chef för en nystartad butik,
sa han lugnt och stilla.
– Jaha? Svarade jag med en aning om vart samtalat var på väg.
– Det är så att denna butik befinner sig på en plats i närheten av vårat
första hem. Jag har hittat ett hus, som ligger nästan på samma plats som
det första.
Nu stod allt klart, och jag var genuint lycklig.
– Jag ville bara veta vad du tycker om saken.
– Flytta! Svarade jag omedelbart i ett tjut.
Fars ansikte brast ut i ett brett leende. Mor stod i bakgrunden och
beskådade, leende, händelsen.

Jag har förtäljt allting för Marre, och allt är packat och klart.

Borta bra, men hemma bäst.

(Namnen ändrade)

Jättebra!

VG

Styckeindelning.

Att byta skola

– Kom nu, vi flyttar nu! skrek pappa nerifrån köksfarstun. Jag svarade
inte. Jag var arg och besviken, men jag visste att det inte fanns något jag
kunde göra.
Pappa skulle bli förflyttad till en högre post inom fläktfabriken och det
betydde att vi, jag, mamma och pappa skulle flytta.
Det verkade inte som om de skulle komma och slita in mig i bilen den här
gången. De gav mig lite tid. ny sida Jag reste mig upp ur sängen och
tittade på mitt tomma rum, som jag så tryggt sovit nästan alla dagar av
mitt liv i. Jag satt kvar ett tag till. Sen tänkte jag att Norrköping
kanske inte skulle bli så farligt.
Jag gick ner för trappan och ut på gatan, där mamma och pappa stod och
väntade. De fick en mycket förvånande och glad blick när de såg mig. Som om
de inte träffat mig på flera år. Efter de kramat om och gullat med mig,
satte jag mig i baksätet och såg surare ut än vanligt.
– Tolv förbannade mil, tänkte jag ledsamt.
Jag hade aldrig riktigt tyckt om att åka bil, och det gjorde ju inte
saken bättre av att vi skulle flytta dit vi var på väg. Jag slog på en
skiva på högsta volym, så jag skulle slippa höra pappas tjat om att jag
skulle få massvis med nya kompisar på den nya skolan. Jag ville inte ha nya
kompisar. Jag var nöjd med dem jag hade. Jag slumrade till, vaknade igen
och stängde av skivan, och somnade igen.
När jag vaknade igen var vi framme. Jag såg mamma och pappa i fönstret
inne i ett hus. Även om jag inte ville flytta kände jag att det skulle bli
spännande att utforska det nya huset.
Till min stora besvikelse var det inget speciellt med detta huset. Det
var ganska likt alla andra förortsvillor. Jag gick upp och valde ut det rum
som jag ville ha, för det hade pappa och jag kommit överens om. ny sida
Att jag skulle få välja rum först alltså.
Det var en vecka kvar av sommarlovet, och jag skulle börja 8:an i en ny
klass, på en ny skola. Jag tänkte på de gånger vi fick nya elever på min
lågstadieskola. Flera veckor brukade vi snacka om den nye som skulle komma.
Nu skulle jag bli den nye som alla skulle snacka om.
Lovets sista dagar gick förbi och jag skulle snart sitta på bussen, på
väg till min nya skola. Jag stod i bad-|rummet och försökte fixa till något
som man ny sida sånär skulle kunna kalla frisyr. Redan nu kände jag att
det kanske skulle bli kul att börja på en ny skola.
Jag drack ett glas mjölk, tittade på klockan och rusade ut till den
hållplats jag ansåg ligga närmst huset. Jag kände mig stressad, fastän
bussen inte skulle komma till min hållplats förän om tio minuter.
Jag hade sprungit så fort att jag inte sett vad som stod där på
hållplatsen.
– Så bråttom behöver du inte ha, hörde jag den mildaste röst någonsin
säga.
Jag, som tidigare hade stått och lutat armarna mot låren, tittade upp och
såg den sötaste flickan jag någonsin sett, glatt leendes mot mig.
– Du är den nya va? Jag heter Sanna förresten.
– Jag heter Henrik, flåsade jag ut.
Bussen kom. Jag steg på och valde ut två tomma säten lagom i mitten av
bussen. Sanna satte sig bredvid mig och vi satt och pratade hela vägen till
skolan.
Den nya skolan var inte så farlig. De flesta var ganska spralliga. Det
berodde väl på att många inte hade träffat varandra under lovet.
Min nya klass var ganska lik alla andra klasser. Det fanns två olika
sidor. En med de lite tuffare personerna och en med lite mindre tuffa. De
flesta tog emot mig på ett vänligt sätt.
Efter skolan satt jag med Hanna på bussen igen. Jag verkade vara lyckligt
lottad trots allt.
Mamma och pappa förstod nog inte vad som hade hänt… Men att jag var
lycklig kunde i alla fall vem som hellst se!

Att byta skola/att byta klass

Jag låg i min säng. Tittade på klockan och försökte lägga mig tillrätta.
Jag slöt ögonen, försökte somna, men det var så mycket ljud i mitt rum; min
surrande fläkt som trots sitt envisa snurrande inte lyckades ge mina tankar
den svalka som krävdes för att jag skulle kunna somna.
Med tankarna kom minnena som seglade i mitt huvud och förde med sig både
ljud och dofter. Utanför fönstret lekte sommarens sista bris och över
himmelen stod solen i brand. I skogsgläntan vid slutet av vägen svajade dem
sista blommorna och jag tänkte att det var som om dem ville säga adjö. Och
jag visste att det var både åt sommaren och mitt gamla jag dem tog farväl.
Mina ögon sökte sig uppåt längs väggen och fastnade på ett inramat
fotografi. Det är ett kort från examensdagen i sexan, vi sex flickor som
står där och ler i vackra klänningar och med blomsterkransar på huvudet. I
tankarna gör jag en ny bild, ett nytt klassfotografi med nya människor. För
några sekunder ser jag bilden tydligt framför mig, men så glider den undan
och ersätts med bilden på oss sex tjejer.
Detta har varit mitt sista år som en del av dem, när morgondagen anländer
och följande tre år kommer jag att bli del av en ny klass i en ny
gemenskap, och hur den framtiden kommer att gestalta sig har jag ingen
aning om. Oron och nervositeten har lekt och fladdrat i min mage som en
fjäril hela sommaren, men nu. Nu är allting så nära inpå. 7 D. Högstadiet.
Jag smakar på orden, låter deras innebörd smälta på tungan.
Så blundar jag och tänker tillbaka på åren som har gått. Dagis som blev
till lekis, år som lades till år när lekis övergick till första och andra
klass. Jag fick en fröken, en snäll gammal dam med tigeröronhängen och
glasögon. Jag fick en bänk, och böcker att skriva och räkna i. Alfabetet
och multiplikationstabellen som jag lärde mig att rabbla och tiderna som
jag lärde mig att passa genom att kuta över skolgården när det ringde in.
Sedan, när jag började trean, då var jag stor. Någon som de små barnen såg
upp till, någon som kunde och visste allt. Men även treans år tog slut, och
dagen innan jag skulle börja fyran grät jag mig till sömns. Jag ville
fortsätta gå i gula huset, ha kvar min fröken och mina böcker.
ny sida
Jag visste inte då vad jag skulle få ta del av under mina tre år på
mellanstadiet. Likt en film ser jag det spelas upp på min näthinna och jag
vandrar bakåt i minnenas korridor, förflyttar mig till en helt annan plats
i en helt annan tid.
files index.php license.txt paper_data.txt populate_skrivbanken.sh readme.html wp-activate.php wp-admin wp-blog-header.php wp-comments-post.php wp-config-sample.php wp-config.php wp-content wp-cron.php wp-includes wp-links-opml.php wp-load.php wp-login.php wp-mail.php wp-settings.php wp-signup.php wp-trackback.php xmlrpc.php
Jag korsade skolgården med Annelie vid min sida. Ingen av oss hade sagt
något på vägen hit, och hela morgonen tycktes andas av förändring. Det låg
något i luften som gjorde oss både extra högtidliga och än mer nervösa.
Runt omkring oss var det fullt av folk, de nya ettorna som tryckte vid sina
föräldrar, och de lite äldre eleverna som redan hade åter upptagit lekar
som King och bollruta.
Jag och Annelie stod utanför allt det där, det var som om vi levde i en
egen bubbla av liv. Vi stannade framför den stora tegelbyggnaden och jag
drog nervöst i min kjol och rättade till hårspännet. Så mötte jag Annelies
blick och förstod att hon hade samma tumult av känslor inom mig som jag
hade. På en given signal lade vi våra händer på porthandtaget och öppnade
dörren. Från bägge klassrummen där innanför rådde skratt och prat och
försiktigt kikade vi in genom dörren som var märkt med 4-6C.
I klassrummet stod bänkar utplacerade i grupper om sex och längs med väggen
stod fyra flickor. Jag såg på dem en kort stund och gav var och en av dem
en värderande blick, innan jag log blygt. Flickorna besvarade mitt leende
och jag ställde mig bredvid en av dem närmast dörren. Även Annelie ställde
sig där, och tillsammans betraktade vi sex nykomlingar det skådespel som
utspelade sig i resterande delen av klassrummet; någon som mimade till
musiken från en stereo, två stycken som dansade över golvet och en kille
som satt i sin bänk helt oberört av allt oväsende djupt försjunken i en
bok.
Avlägset allt detta ringde en klocka, och några minuter senare trädde en
kvinna in i klassrummet. Genast hon kom in blev en vinande storm till kav
lugn då musiken tystnade och eleverna tog plats i sina bänkar.
Det var bara vi sex som stod kvar, fortfarande tryckta mot väggen.
– Välkomna tillbaka, allihop, sade kvinnan och tittade ut över klassrummet.
Så riktade hon blicken mot oss och log. Särskilt välkomna får vi också säga
till våra nya fyror, fortsatte hon och pekade på den sista gruppen av
bänkar.
– Jag heter Elise, och var så goda att sitt, flickor, avslutade hon och log
igen. På led förflyttade vi oss från väggen och sjönk ned vid våra nya
bänkar. Under minuterna som följde fick jag reda på att den mörkhåriga
hette Fredrika, den lite knubbiga Anna, den ljushåriga hette Hanna, att den
långa hette Tuva.
Vi presenterade oss för varandra, berättade om våra familjer, och jag fick
veta att Fredrika var adopterad och att Tuva hade en sköldpadda vid namn
Stjärna.
ny sida
Under den första timmen i fyran tog vi våra första stapplande steg på en
vänskap ingen hade kunnat förutse.
Om jag hade spått in i framtiden, skulle jag sett, hur vi sex bara en vecka
senare gick arm i arm över skolgården, pratande och skrattande som om vi
alltid känt varandra. Jag hade sett oss uppträda som Spice Girls på
klassens timme och hur vi på lektionen skrek av skratt till Hannas skämt.
Jag hade sett våra stormiga bråk där vi var dödsfiender. Bråk, som ändå
alltid slutade i tårar och kramar medan ord som förlåt haglade. Jag och
Hanna som retade vår gympalärare, och alla raster som vi sex delade i
grupprummet där vi pratade och spelade kort.
Sådan var vår tid där termin lades till termin. Fyror till femmor. Dagar
till veckor, till månader och till ytterliggare terminer. Femmor som
började sexan. Det gick så snabbt, och plötsligt är vi framme vid
examensdagen.
Blomsterkransar kring hjässan, sånger som sjungs och rosor som delas ut i
klassrummen. Filmen börjar bli suddig i kanterna, och det sista jag ser är
vi sex, Anna, Hanna, Fredrika, Tuva, Annelie och jag stående framme vid
katedern med Elise i mitten och just så ser vi ut som den familj vi
verkligen var.
*
Klockan väcker mig med sitt gälla pipande och jag känner fjärilen som
vaknar till liv inom mig redan innan jag har slagit upp ögonen. Jag sparkar
av mig täcket, reser mig upp ur sängen och går fram till fönstret.
Solens första strålar silar in genom träden och precis som igår svajar
gläntans blommor i vinden. Men idag säger dem inte adjö, utan godmorgon.
Godmorgon till ett nytt liv.
En timme senare cyklar jag ned längs gatan.
ny sida
Jag släpper cykelstyret, lutar mig bakåt och låter vinden leka med mitt
hår. Trots allt känner jag mig fri, trots fjärilens fasta vingslag inom
mig.
I backen möter jag Hanna, Emelie och Elin. Ingen av oss säger något och
hela morgonen tycks andas av förändring, det ligger något i luften som gör
oss både högtidliga och nervösa. Efter en kvarts cykelfärd ser vi skolan
torna upp sig över trädtopparna, och efter ytterliggare fem minuter har vi
parkerat cyklarna och på skakiga ben korsar vi skolgården. Det är fullt av
folk och rörelse, men av dem är vi ingen del, utan vi lever våra liv i en
egen värld byggd av både oro och förväntan. Vi går dem sista metrarna fram
till väggen och plakatet som talar om att här skall 7 D samlas. 7 D. Jag
smakar åter på ordet, låter det smälta på tungan.
Högstadiet.
Ett nytt liv.

Trevligt och originellt berättad med ett avancerat språk och god
disposition.

Att byta skola/Att byta klass
Jag bytade skola när jag slutade trean. Vi skulle dela in klassen i två
grupper som vi sen skulle gå med. Vi fick välja två till tre kompisar vi
ville gå med. Sen kollade lärarna vem vi ville gå med och delade in oss,
men indelningen tyckte inte så många om så lärarna fick göra om den några
gånger så dom flesta fick som dom ville. Det gick rätt bra när vi kom till
den nya klassen, men dom som jag valde att gå med var jag mest med i början
sen fick jag andra kompisar som också hade gått på samma skola som jag men
som jag inte hade varit så mycket med. Vi blev bättre kompisar än vad jag
hade varit med dom andra vi hade liksom fler intressen, det har vi
fortfarande vi spelar ex innebandy i samma lag och har annat gemensamt
också. Jag är inte ovän med mina andra kompisar men vi ses inte mer och dom
har också andra kompisar som dom är med. Nästa gång jag bytade skola och
klass var när jag slutade mellanstadiet och skulle börja sjuan. Då skulle
vi också välja några kompisar men nu hade jag fler så det blev lite
svårare. Man tror att man ska komma själv i en klass utan kompisar men det
gör man inte och om man gör det är det bara till att byta klass, det gjorde
en som går i min klass nu. Hon blev ovän med dom hon hade valt så hon
bytade till vår klass. Jag var lite närvös innan jag fick veta vem jag kom
med. Men jag kom med alla som jag ville så det var ju bra. Sen har vi
träffat nya kompisar som vi också är med som kom från andra skolor och
klasser. Nu när jag går i nian har jag ju valt in till gymnasiet och då
väljer man ju inte kompisar utan den linje man vill gå. Alla vi valde olika
linjer så vi kommer inte gå samma. På ett sätt är det bra för då får vi nya
kompisar också och dom man kommer med har man ju lite samma intresse som
efter som man valt samma linje. Men jag och mina närmsta kompisar har lovat
varandra att fortsätta vara kompisar även sen. Vi går ju fortfarande på
innebandy så där ses vi ju, utom en som inte spelar men vi ska ändå
fortsätta vara kompisar.