Uppsatsämne: Att byta skola

Att byta skola!!!
Första skoldagen i en ny skola.
Usch, tänk om dom inte tycker om mig. Jag gick i 2:a klass, halva terminen
hade gått och vi hade flyttat, för tredje gången i mitt liv.
Vi hade hyrt en gård i Skanör ca 2 mil utanför Skurup. Gården bestod av två
hus och ett stort stall, fast ägaren bodde kvar i ett av husen. Ägarna var
jätte trevliga och hur snälla som helst, men men det var ju inte om dom
detta handlade om.

Jag började alltså i en ny skola i Skanör, en jätte mysig skola. Förut så
bodde vi i Vellinge och jag gick i en skola jag verkligen tyckte om.
Jaha tillbaks till Skanörskolan.
Den bestod av två stora, avlånga byggnader som var helt nybyggda, pga att
den gamla skolan hade börjat mögla. Så den dagen jag börja, började alla
andra också.
Vi bodde en bit från skolan så mamma eller pappa körde mig varje dag, för
det gick inga bussar vid oss.
Jag trivdes inte så bra i Skanör. Jag hade inte så jätte många kompisar,
och kom väl aldrig riktigt in i det hela.
Men jag fick en sån jättefin kompis som hette Sofia. Hon bodde inte så
långt från mig och var verkligen jätte snäll. Hon var nog på sätt och vis
ganska lik mig, och vi hade riktigt kul ihop.

Allt blev bara bättre och bättre, men efter ca 1 år var det dags att flytta
igen. Denna gång berode det på en hel korkad gubbe…
Ägaren till gården skulle flytta in till stan och därmed sälja gården. Vi
hade inte råd att köpa den, och det ville vi väl kanske inte heller.
Då köpte en man hela stället och flytta in, och jag kan lova dig att han
inte och då menar jag verkligen INTE gillade oss. Han gjorde alltså allt
för att få oss att flytta.
Vi hade inte gjort han något, men ändå placera han t.ex döda älgar utanför
stalldörrarna så att hästarna ville gå ut, och en gång sätte han hänglås på
en grind så vi inte kunde hämta våra unghingstar som gick i en hage. Jag
kan inte skriva upp han gjorde men han va helt tokig, han t.ex stämde var
och varannan person han träffa. Till slut bestämde vi oss för att flytta.
Denna gången flyttade vi till en gård i Södra Bruk, 8 km från Örkelljunga.
Så det var bara till å traska vidare till nästa skola. Min nya skola hette
Sörlundaskolan och den verkade bättre än min förra skola. Min nya klass var
hur go som helst, och jag fick många fina kompisar med en gång.
Från Sörlunda har jag många både roliga och tråkiga minnen. T.ex när vi
åkte till Göteborg och hade kul, eller när vi skulle cykla 3 mil på
cykelhajk och en i min klass, efter 2,8 mil cyklade in i mitt hjul, så det
var bara att åka hem.

Jag gick i Sörlunda halva trean, fyran, femman och sexan och sen var det
bara att börja i en ny skola igen
Fast denna gången var det enklare, för då skulle jag gå i samma klass som
några av mina kompisar + att vi inte skulle flytta. Och nu är jag här. Jag
har sjuan, åttan och halva nian på Hälltorp, och har nu nationella
prov……
Inte vet jag om det går så bra.
Hälltorp är helt okej, den är ganska stor och vi är ganska många elever.
Våran klass består av 13 tjejer och 11 killar *lagom*.
Vi har väl en bra klass, fast jag tycker den är lite tjatig då och då.
Vi har väl inte gjort nått som är hel häftigt precis men det är helt okej.

Nu har jag flyttat runt ganska mycket på dessa pappren och jag ska snart
flytta igen, fast denna gången blir det utomlands. Efter nian drar jag till
antingen Tysklan, Holland eller U.S.A. och rider på heltid. Det ska bli
grymt kul. eleven har här ritat en smiley

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer om + att tiden är ute.

Detta var alltså lite förkortat om mina olika skolor. Ha en bra dag!!!

Att byta skola

Positivt eller ej

Att byta skola, det innebär så mycket mer än att bara byta skolnamn, t.ex
från Björktorpskolan till Kunskapskolan. Det innebär faktiskt en hel rad
förändringar, ialla fall för mig. Jag har bytt skola mer än en gång under
min korta livstid. Men den första gången var nog värst.

Jag hade ett så kallat fantastiskt liv innan denna förändringen, eller?…
Jag tyckte iallafall det. Jag hade precis början förskolan, träffat
kompisar som jag trodde att jag skulle växa upp med och dela mitt liv med.
Men gissa om jag hade fel? Plötligt kom KRIGET (hatet). Men det kom så
plötsligt att jag inte änns märkte det. Men jag var ju bara ett barn, jag
kanske inte borde ha märkt det alls? Jag menar föräldrarna kommer ju inte
bara fram till sitt barn och säger:
– Nu så är det krig.
Förresten så visste jag inte änns vad krig var för nått, eller hur hemskt
och allvarligt det egentligen var.
Men hur visste jag egentligen att kriget hade startat? Ja, det brukar jag
själv oftas tänka på. Jag tror att allt började med skolan. Min klass var
inte längre en hel klass. Dom hade delat in oss i ”grupper” kroaterna,
serberna och bosnierna (muslimerna). Just då var jag mycket förvirrad, för
jag visste inte riktigt i viken grupp jag tillhörde. För jag var ju bara
ett barn, vad fan visste jag om religion. Jag ville helst bara leka med min
kompis Zorana, men hon tillhörde inte min ”religion”. Jag kommer ihåg att
jag kom hem den dagen från skolan alldeles gråtfärdig. Den dagen blev min
sista skoldag i Bosnien. Kriget förstörde allt.
ny sida
Så äntligen, 1993 den 4 mars steg jag och mina föräldrar av en flykting båt
uppe i Luleå. Det första jag märkte om Sverige var att det var mycket
kallare än i Bosnien, men det brydde jag mig inte om. För att nu så hade
jag hittat min frihet och snart så skulle jag börja skolan och ha ett så
kallat stabilt liv.
Så kom dagen när ringklockan för första gången ringde in för klass 1B,
gissa vem som först stod i ledet? Jag tror inte att jag någonsin hade varit
så lycklig i mitt liv som just i detta ögonblicket, men det varade inte
länge. När vi väl hade kommit in och skulle sätta oss så ville inte någon
sitta bedvid mig och på rasterna ville inte någon leka mig med. Men ibland
hände det att dom ville leka, t.ex ”polis och tjuv” men då ville inte jag
leka det. För att lekarna verkade för riktiga och våldsamma, för mig och
påminde om kriget. Efter sånna raster brukade dom ”mobba” mig mer.
Dagar, veckor, månader gick och jag började sakta men säkert förstå hur jag
skulle bette mig för att dom andra barnen skulle titta åt mitt håll.
ny sida
jag fick för det första sluta vara den person jag egentligen ville vara,
den personen som jag gillade att vara. Min ”Sanna” personlighet fick jag
helt enkelt bara kasta bort. För den var varesig välkommen eller
respekterad. Från början, kändes det ganska svårt. Det var svårt att spela,
låsats vara någon man inte är, men sedan kändes det hur normalt som helst.
Efter det flyttade jag till Ånge i Småland, där var det inga som helst
problem att skaffa vänner, allt man behövde göra var att spela någon
annan…
Det som fick mig att sluta spela, var när jag fick reda på att min bästa
kompis Sandra tog självmord. Hon hade som jag lärt sig att ”spela” teater
redan som ung, men när hon flyttade till Malmö hjälpte det inte att spela.
Hon hade det svår att blev inte respekterad och gjorde massa ”onödiga
saker”. Hon började dricka och använda droger redan vid tolv års ålder. Sen
kunnde hon inte klara av pressen så hon tog sitt eget liv. Efter det lovade
jag att alltid vara sann mot mig själv t.o.m i de värsta situasionerna.
För det finns ingen annan ”JAG” än den riktig JAG…
ny sida
Det jag menade med denna ”novell” var att berätta min historia. Lycklitvis
slutar den historien ganska bra jämfört med vissa andras, men den kanske
hade slutat dåligt om mina riktiga vänner och vissa av mina lärare hade
slutat bry sig.
Det jag vill säga är mest för elever, man ska inte ändra sig för andras
skull. Men också för lärare, ju mer lärare visar att dom bryr sig och visar
att dom har kontroll, desto mer känner eleverna sig säkra.
Vi behöver regler och diciplin för att mogna, men också någon att tro på
oss.

Av: Zajana 9A

Författaren glömmer bort vilken stad ”Sara” har flyttat till och skriver
att de har flyttat ifrån en annan stad än den de flyttat till. Det är
alltså inte fel avskrivet.

Att byta skola : Livets vändning

Av: Xxxxxxxxx Xxxxx 9D

– Hur ska jag klara mig utan dig? Snyftade Anna och slog armarna om Sara.
– Frågan är hur jag ska klara mig utan dig Svarade Emma och kände hur
tårarna rullade nerför kinden.
Den natten somnade Sara sent, hon tänkte på hur hon skulle klara ett liv
utan Anna och kom fram till att det var omöjligt.
Anna och Sara hade känt varann sedan barnsben och de hade alltid gjort allt
tillsammans.
ny sida
Både Sara och Anna hade alltid gillat att dansa tävlingsbugg och sjunga med
skolans band, ”the beautifuls.” citationstecknen är eventuellt gjorda av
läraren
Hennes föräldrars röst när dom hade talat om att familjen skulle flytta
till Stockholm uppspelade sig i Saras huvud och hon grät sig till sömns den
natten.
Två veckor efter beskedet om flytten stod familjen utanför sitt nya hus.
Det var ett stort, vitt hus med stora fönster och en stor trädgård.
Sara gillade huset men hon var så arg och besviken på sina föräldrar för
att erkänna det för dem så istället sa hon att huset skrämmde henne.
När sommarlovet hade närmat sig sitt slut kännde sig Sara allt mer illa
till mods när hon tänkte på sin nya skola.
– Sara, du måste gå upp nu om du inte ska komma försent första skoldagen,
skrek Saras mor Annie.
– Jag kommer, mumlade Sara trött och gick motvilligt mot badrummet för att
ta sig en dusch. Hon kände hur det knöt sig i magen när hon stod utanför
skolan och såg på alla elever som skrattade och stojade.
Med långsamma steg gick Sara mot klassrummet och kände allas blickar vila
på henne.
Sara tog sig igenom dagen med ren vilja men hon hade snabbt blivit
utanför.
Hon funderade om det kunde vara för att hon inte var söt nog med sitt
långa, svarta hår och mulliga kropp.
Efter någon dag började mobbningen och Saras självförtroende försvann
snabbt.
– Vad har jag gjort för fel tänkte hon många gånger då någon skrek äckel
efter henne. När hon hade vart på toaletten en rast hade hon hört en
diskussion mellan två tjejer och det hon fick höra gjorde att hon började
skaka av ilska.
– Tänk att den där snobbiga tjejen Sara har kommit tillbaka sa den ena
tjejen.
– Ja fy, hon kunde lika gärna stanna kvar i America och leva i sin lilla
fina men patetiska värld svarade den andra tjejen.
Plötsligt förstod Sara varför alla hade hatat henne från första stund.
Hon hade sett ut som den där amerikanska tjejen Sara och alla hade trott
att hon hade återvänt. Sara rusade fram till tjejerna och när de fick syn
på henne backade de snabbt tillbaka.
– Jag är inte alls tjejen från America sa hon argt och blängde ilsket på de
förvirrade tjejerna.
Tjejerna fick inte fram ett ord och vände sedan på klacken och lämnade Sara
själv med gråten i halsen.
– Hur ska jag förklara för alla att jag är Sara Svensson och ingen annan
tänkte hon olyckligt och kände en tår falla över och rulla sakta nedför
kinden.
Sara förklarade för sin familj om vad som hade hänt och hon hade aldrig
sett sin mamma se så olycklig ut förut.
– Allt kommer ordna sig gumman mumlade hon och kramade Sara hårt.
Jullovet närmade sig men Sara kunde inte käna någon större lycka över det.
Hon var så olycklig att hon funderade på självmord varje dag.
ny sida
Några veckor senare kom vändningen i Saras liv.
– Jag har fått jobb i Sala så vi ska flytta dit sa Saras far Alf och log
strålande mot familjen.
För Sara kändes beskedet som om en sten hade lättat sig från hjärtat och
livsglädjen kom tillbaka. Familjen lämnade storstadslivet i Göteborg en
vecka senare och flyttade till ett litet hus i Sala. Sara trivdes i huset
från första stund och hon såg världen med nya ögon.
Första dagen i skolan träffade hon flera underbara vänner och livet lekte
för Sara.
Hon hade funnit sig till rätta och hittat glädjen och meningen med livet.
ny sida
Den svart, vita värld hon en gång hade levt i fanns inte längre utan nu
existerade en ljus och solig värld.
Ett tag höll hon på och ge upp men som tur var kämpade hon vidare och det
kommer hon nog alltid att vara tacksam för….

2. Att byta skola/Att byta klass
Den nya skolan
Det är januari och Cindy har precis bytt skola och klass.
Hennes pappa fick ett erbjudande i jobbet, om att jobba i Borås för
dubbelt så mycket i lön, han fick inte missa det erbjudandet!
Cindy hade haft en jättebra klass med bra samman|hållning i Lund, där
hon bodde förut.
Men nu boddo hon här, i Borås.
Cindy hatade den klass hon gick i nu, hon hade blivit retad för sin
dialekt sen den första dan i skolan.
Det enda hon tyckte var kul nu var att åka skateboard
Hon hade hittat en ramp nära skolan hon gick i och där åkte hon på
eftermiddagarna.
Cindy hade skatat länge, så länge att hon inte kom ihåg när hon
började med det.
En dag när hon var jätte|arg för all mobbning i skolan sprang hon hem
och hämtade sin skateboard, och stack till rampen för att lungna ner sig.
Hon var ensam där i ungefär en halvtimme.
Då, utan att hon märkte något hade tre killar ur hennes klass kommit
dit och stod nu mållösa och bara tittade på henne.
Hon fick syn på dem och skrek åt dem:
”Va? Ska ni inte säga något riktigt elakt åt mig nu, va, säg något då?! Ni
har i alla fall sårat mig djupt idag!”
Det gick en lång stund och sedan började de att berömma henne för
alla trix hon gjorde.
Nästa dag i skolan betede sig alla killar lite underligt, de sa inget
dumt, mobbade henne inte, ingenting.
Efter skolan skatade hon som vanligt til rampen, men nu var hon inte
ensam där.
Det var många av de killar som mobbat henne som var där, plus många
fler. Hon tänkte:
”Nu är det kört, dom vill värklig|en se mig gråta!”
Så hon började skata däri|från.
Men killarna skrek åt henne att komma tillbaks och visa dem några
trix.
Hon blev förvånad, men gjorde som de sa.
De applåderade, busvisslade och skrek åt henne när hon gjorde en
massa trix som inte ens de skulle våga göra.
Den kvällen var hon väldigt nöjd med sig själv, och i skolan dagen
därpå behandlade alla killarna henne som en drottning, och ville bli hennes
kompis.
Tjejerna var så klart avund|sjuka och pratade fortfarande skit bakom
ryggen på henne, men hon försökte ignorera dem.
Men en dag fick hon nog av tissel tasslet som försigick, och hon
ställde sig plötsligt upp av ilska, och berättade allt hon kände.
Två tjejer som från början ville bli kompisar med Cindy, men sedan
fallit för grupptrycket, började applådera och sen reste sig en efter en
och började applådera.
Sen den dagen har hon alltid haft både tjej- och kill|kompisar.

Att byta skola/Att byta klass
Kapitel 1 – dagen innan
Den här dagen var underbar! solen lös klart och det var molnfritt. Varför
kunde det inte alltid vara så här, tänkte jag och log.
När jag steg in i klassrummet visste jag att det var sista dagen med
klass 9a. Åsa satt ovanligen och läste en bok. Hon var alltid så himmla
snygg, idag har hon en blå topp och vita åt|sittande byxor i pastellfärg.
Hon var alltid sminkad till tusen och hade nästan jämt rött läppstift.
– OJ, vi börjar ju om en kvart, hojtade jag till Åsa. Hon svarade genast
”Redan ditt pucko”.
Jag sprang ut i korridoren, ner för trapporna och ut på gården. Där stod
hon, Elisabet med den röda tröjan jag gav henne i present och ett par
svarta byxor. Jag sa genast hej och gav henne en kyss.
Elisabet var nämligen min tjej sedan 7:an. Vi bråkade aldrig och var
jämt vänner. Hon låg till mig och sa ”Samuel, hur kommer du klara dig utan
oss?” Jag svarade ”Varför oroar du dig för? Kom nu så går vi in.”
När vi kom in i klassrummet var nästan alla där, vi satte oss och
väntade på att våran magister skulle komma. Så tillslut kom han.
Han har alltid kostym och nästan alltid en blå slipps. – Hej, sa han med en
hög och tråkig ton.
– Nå, Samuel, hur känns det att byta klass?
– Bra, svarade jag och log.
Hela den dagen gick underbart bra. På väg hem gick vi förbi Mojjen
(det var kiosken i staden jag bode). Eftersom året var 1989 så var det inte
så ovanligt med LP-skivor, så vi gick hem till mig och drog igång Yellow
submarin med Beatles. Hela 9a var hemma hos mig den kvällen.

Kapitel 2 – dagen har kommit
Jag visste inget om den nya klassen förutom att det var 9d i samma
skola och en idrottsklass.
Första lektionen var idrott och allt gick bra. Alla tog emot mig och
välkomnade mig hjärtligt. Vi spelade fotboll och vi hade skitkul. Vi fick
veta att om tre veckor skulle vi åka ner till Linköping och spela en
fotbollscup mot en skola där. Vi skulle spela tre 45×2 minuters matcher.
Resan nr med boende på hotell med middag tre nätter skulle kosta 550 kr per
person och alla tackade ja.
De tre veckorna fram till resan gick hur bra som helst. Det enda som
skilde sig var att vi hade tre idrottstimmar istället för en.
När dagen kom då vi skulle åka var alla spända inför matchen. Detta
var ibörjan på september och innebar mycket sol. Resan ner gick bra och
alla installera sig i sina rum på hotellet.
När vi spelade vår första match mot Karlsbyskolan vann de med 3-1. Vi
var ganska arga och besvikna på oss själva!
Men dagen efter slutade under|bart.! Vi vann med 3-2. Nu var vi med i
matchen igen! Vi ägnade hela kvällen med att träna.
Dagen efter började inte bra, efter bara tjugo minuter tog de
ledning, men det skulle inte dröja innan jag själv kvitterade. Sedan tio
min tog vi ledningen med två mot ett genom att våran ena spelare blev fälld
i deras straffområde. Den bollen tog Filip lätt hand om.
Första halvleken slutade 2-1 till oss. Andra halvleken började men
inte heller nu slutade det mållöst.
Vi vann med hela 5-2. Den kvällen firade vi ända in till midnatt.
Dagen efter åkte vi hem och de flesta sov på vägen hem.
Den terminen gick hur lätt som helst och när vi fick betygen på
avslutningen blev jag chockad! Jag hade höjt mig i 5 ämnen. Från ynka 3,4 i
snitt till 4,3. Jag mådde så himmla bra den julen! Jag träffade Elisabet
nästan varje dag och käkade korv vid Mojjen säkert tio gånger. Allt var
helt enkelt underbart.

Kapitel 3 – så här efter.
Nu sitter jag här 20 år efter och har egna barn två är tonåringar och en är
bara fyra. Jag har lärt dem att man ska idrotta mycket. och visst gör de
det. En spelar i AIK’s P99 i hockey och en i AIK’s P03 i fotboll. Folk
säger att mer idrott på schemat ger bättre betyg och visst är det så! Se
bara på mig. Självklart gillade jag min gamla klass 9a med alla fester och
alla kompisar. Träffade Elisabet varje dag, var vid Mojjen ofta. Men den
nya klassen var underbar. Jag älskade ju att idrotta! Jag spelade ju hockey
och fotboll själv i AIKs juniorlag. Snart ska väl tillochmed min minsta
stödja vårat favoritlag. Jag ångrar absolut inte en sekund att jag bytte
klass!

eleven har skrivit två versioner av uppsatsen

Kapitel 1
Den här dagen var en kanon dag, sol och klar blå himmel. Varför kan det
inte alltid vara så här, tänkte jag och drog ut på smilegroparna.
När jag steg in i klassrummet visste jag att det var sista dagen med
9a. Åsa satt som vanligt och läste sin bok och Hans stod och skrev något på
ett papper. Åsa var jätte snygg i sin blåa topp och vita byxor. Hon var
alltid sminkad till tusen och bar nästan alltid tajta byxor.
OJ! vi börjar ju inte förens om en kvart hojtade jag till Hans. Han
svarade genast, redan ditt pucko. Jag sprang ut i korridoren ner genom
trappan ut genom dörren.
och där stod hon, Elisabet med den långa röda tröjan som jag gav henne och
med svarta byxor. Hon var jättesöt!
– Hej, sa jag och gav henne en kyss. Hon log och svarade ”Hej min
ängel, hur är det?” Jag svarade att allt var bra och vi gick tillbaka in i
klassrummet. Nu var nästan alla där och vi satte oss ner.
– Hallå alla, sa vår magister med en pigg men tråkig ton. Vår
magister har alltid kostym och hade jämt Elvis frisyr, sådär bakåtslickat
med en liten våg i pannan.

Mitt klassbyte

Året var 1989 och jag var trött på min gamla klass. Jag heter Samuel och
går sista året på högstadiet. Man kan inte säga att jag var mobbad, för det
var jag inte!
Jag ville bara känna på något nytt, träffa nya kompisar och få ett
nytt umgänge. Visst skulle jag fortsätta vara kompis med alla andra.
Detta var ungefär två veckor efter att nian hade börjat. Jag
berättade för klassen att jag skulle börja i en ny klass och de första
reaktionerna blev ”Va, det är ju bara ett år kvar” och ”Hur ska du klara
dig utan oss?” Men det visste jag att jag skulle!
Jag kan ju berätta lite om mig själv. Jag heter Samuel och har nyss
fyllt 15, 3 juni 1974. Jag har brunt-grönt hår, låter kanske fantastisk men
så är det. Mina favoriter i musik är godingar som Beatles och Elvis
Presley. Jag har många kompisar och vi har mycket roligt med varandra. Jag
har också en tjej som heter Elisabet, hon är bara 14 än så länge men fyller
15 i augusti. Hon har långt blont hår och har en fin kropp.
Men när allt är så här bra, med kompisar och tjejer, varför byter man
då klass? Hur kommer det sig att man ville byta ut den klass man käner bäst
till en klass man knappt känner?
– Jaha du Samuel, idag är sista dagen med klass nio a. Hur känns det?
Jag svarade att det kändes bra och hela klassen log åt mig. ”Eftersom jag
bara ska byta till nio d betyder det inte att jag ska byta skola”, sa jag
med ett leende på läpparna.
Våran skola var uppdelad i tre stora byggnader. En byggnad med sjuor
till nior som gick i a-c, en byggnad med idrottsklasser d-f och en byggnad
med alla femmor till sjuor. Jag skulle alltså byta till byggnad B, med
idrottsklasser, och detta skulle ske imorron. Min första lektion var
idrott.
Hela den här dagen gick som på räls! Alla var glada för min skull,
vilket var skönt. Efter skolan gick vi till ”Mojjen”, (det var en liten
kiosk mitt i centrum) där åt alla korv och stod och pratade. Eftersom våran
by inte var stor så kunde de flesta varandra. Alltid var det någon man
hälsade på.
Alla var tvugna och gå hem eftersom de fått läxor upp till öronen.
Men jag slapp som tur var, så jag gick med hem till Elisabet och åt glass
med strössel. Vi satt i hennes soffa och lekte med hennes tre åriga brorsa
som vi hämtat på dagis. Grabben tyckte om mig, det märktes. Han kunde mitt
för och efternamn utantill och frågade alltid efter mig när Elisabet kom
hem. Det berättade Elisabet för mig en gång när vi var i skolan. Elisabets
brorsa hette Martin och hade diabetes. Därför blev han ofta sur när han
inte fick glass medans vi fick det. Men jag brukade bara säga till honom
att om man äter glass så kommer trojja trollet och äter upp en. Detta gick
han faktiskt på.
Klockan var redan sju och jag tackade för mig och sa hej då till
Elisabet och Martin.
Jag tog min tunna tröja och gick ut i den varma sommarkvällen. Nu
hade det börjat bli mörkare på kvällarna och värmen börja sakta men säkert
avta.
Den kvällen gick jag bara hem och la mig. Jag visste ju vad det
skulle bli för dag imorgon.

Kapitel 2 – den nya klassen
Jag vaknar kl 7:30 som vanligt, men istället för att duscha och ta på mig
kläder tar jag på mig idrottskläderna direkt och joggar till skolan. Jag
börjar nämligen kl 8:00.
När jag kommer in i jympasalen välkomnar alla mig som om jag var en
kung. Detta kändes hur bra som helst och det blev bara bättre! För en gångs
skull tyckte jag det var dökul i skolan. Hela dagen flöt på, alla lärarna
var jätte trevliga och välkomnade mig. Lektionerna kändes korta fastän de
var uppmot en timme eller mer. När dagen var slut hade jag lärt mig känna
massor med nya kompisar. De var hur snälla och roliga som helst, nästan
roligare än den gammla klassen. Jo tusan, de var roligare.
Samma kväll träffades alla från 9a vid Mojjen och frågade mig alla
möjliga frågor som ”Var det många snygga tjejer” eller ”Hur många av
killarna var fjollor”. Jag svarade inga på båda frågorna för att inte göra
Elisabet besviken. Jag visste att hon inte tyckte om att snacka skit om
andra man inte kände.
Nästa dag var lika bra som den första. Ja tom hela veckan var bra. Då
och då uppstod det oklarheter i klassen, men det hör ju en klass till och
jag stod aldrig i centrum.
En dag i slutet av september skulle vi ha fotbolls tävling i tre
dagar mot de andra idrottsklasserna. Vi hade en tävling, alla skulle möta
varandra i en 45×2 minuters match och de två lagen som hade flest poäng
möttes i en final och de som sedan vann finalen skulle möta en annan skola
i final om första platsen.
Resan ner till Lin-k tre dagar inklusive middag två kvällar och
boende på två stjärnigt hotell två nätter kostade 150 kr var och var
självklart en tiopoängare. Inga föräldrar bara tre roliga idrottslärare var
med.
Våran klass vann såklart allt och imorgon var det den stora finalen
mot Karlsbyskola. Hela den kvällen firade vi i staden och käkade kvällsmat
på någon liten resturang som luktade gammal fisk. Men det var ingen som
brydde sig för alla hade haft en jätte rolig dag.
Dagen därpå började Karlsbyskolan med at ta ledning efter 20 minuter,
men det dröjde inte till att jag gjorde en kvittering. Sedan tre minuter
kom vårat andra mål. Kent i vårat lag blev fälld i straffområdet och Lukas
tog lätt hand om den.
Efter 45 min stod det alltså 2-1 till oss. Inte heller den andra
halvleken slutade mållös. Vi tog hem segern med hela 5-2.
Vilken fröjd det var den kvällen också. Alla dansade med varandra och vi
gick inte och la oss fören kl 02:15.
Dagen därpå satte vi oss i bussen redan halv 9. De flesta sov hela
resan tillbaka till Stockholm.

Kapitel 3 – Förändringen
När vi fick betygen på avslutningen blev jag helt chockad! Jag hade höjt
mig i 5 ämnen sedan 8:an. I 8:an hade jag endast 6 VG:n och resten G. Nu
hade jag höjt mig till 9 VG:n 2 MVG:n och resten G.
Jag ångrar inte en sekund att jag bytte klass! Så kul jag har haft
det med 9d har jag aldrig haft med a på 2 hela år.
Detta blev en stor förändring i mitt liv. Människor pratar hela tiden om
att ju mer idrott man har på schemat, desto bättre betyg får man. Och vist
är dt så! Se bara på vad mycket jag höjde mig.
Jag har även lärt mina barn att de ska idrotta mycket, och de gör
dem. Två av grabbarna lirar i AIK’s P99 i fotboll och en i AIK’s P97 i
hockey. Bara de håller igång är jag en mycket lycklig far!

Att byta skola!
veckar klockan ringer, det är Linas första dag i de nya skolan.
Lina slänger i sig frukosten och springer till skolan. Hon har varit och
tittat på skolan innan och vet villka som går i klassen.
På skolgården möter hon ett gäng flickor som fnissar och pekar på
henne. Det är några av hennes nya klasskamrater.
När hon väl sitter i klass|rummet, ber fröken henne komma fram och
berätta om sig själv.
– Jag heter Lina Karlsson och har nyss flyttat hit.
– Hej Lina, säger en tuff tjej vid namn Alicia.
Lina tittar på henne och skyndar till sin plats.
På rasten sitter Lina för sig själv, tills Alicia kommer fram till
henne.
Alicia börjar att berätta om sig själv. Lina blir jäte imponerad att Alicia
har varit med om så mycket.
– Hur var det i din förra klass?
Frågar Alicia.
– Jo, det var bra. hur så?
– Nej, jag bara undrade. Varför flyttade ni hit då?
– För att mamma fick ett jobb här.
– Hade du många vänner förut?
– Ja, jätte många, och lärarna var jätte snälla och bra.
Hur är det att gå här? har du många vänner?
– Lärarna verkar inte tycka om mig, och det är tråkit här. Nej, jag har
inga vänner. Men jag hoppas att du vill bli min vän. sa Alicia och log.
Lina och Alicia ska träffas efter skolan. De ska mötas utanför Linas hus
klockan 17:00.
klockan 17:00 står Alicia där, och Lina springer genast ut till
henne. De ska gå till ett fik och fika. De sitter där och tittar på folk
och njuter av sin bakelse och den kalla läsken.
När de ska gå ser de plötsligt hur Alex, den snyggaste killen på skolan,
komma mot dem. Han frågar om han får slå sig ned.
Lina och Alicia ler och nickar mot varandra. De båda undrar varför just han
skulle vilja sitta bredvid oss. Alla sitter helt tysta en stund, tills Alex
frågar vad de ska göra i helgen.
Alicia och Lina säger: ”inget särskilt.”
Då frågar han om de vill komma till honom på fest på lördag.
– Ja, tack gärna! säger de i mun på varandra.
– Ok, bra! måste nog gå nu, men vi ses på lördag.
Alicia och Lina ler mot varandra och de skiner som solar.
Men nu ska de gå hem och fixa i ordning kläder tills i morgon för då är det
lördag.
När de kommer till festen, är de massa äldre flickor och pojkar som
de inte känner igen. Men det gjorde inget.
Då kommer Alex fram till Alicia och bjuder henne på något i ett stort glas.
Hon kan ju inte tacka nej till honnom och tar en stor klunk, och följer med
Alex in i ett annat rum. Lina sitter ensam där hela kvällen och natten, men
Alicia kommer ju aldrig.
Lina gick in i det andra rummet där Alex hade tagit med Alicia i. och där
låg hon utan kläder och rörde sig inte. Lina drabbades av panik och slog in
112 på sin telefon.
En timme senare fördes Alicia bort i ambulansen.
Slut!

(Att byta skola)

Onormal

Snön låg som ett tjockt glittrande duntäcke över landskapet. Jag tog av mig
min ena vante och drog med fingertopparna genom den nyfallna pudersnön. Så
skrev jag mitt namn, ”Lisa”. Lite främmande stog jag och tänkte på det, med
hande fortfarande nerstucken i snön. Plötsligt väcktes jag ur mina tankar
av gälla hundskall och Vanja kom skuttande mot mig med glatt viftande
svans. Innan jag visste ordet av låg jag på rygg med den stora dräglande
hunden över mig. Hon slickade mig i ansiktet. Jag pussade henne på nosen
och kravlade mig upp. Så började vi gå hemmåt. I morgon skulle jullovet
vara slut, och jag skulle tillbaka till skolan. Mitt hjärta sjönk och jag
fick den där känslan av att vilja kräkas. Vanja tittade upp på mig med sina
blida ögon och strök sitt huvud mot mitt ben. Mamma tyckte att jag var
barnslig när jag sa att jag ville flytta tillbaka.
– Du har ju bara gått här en termin, ge dem bara lite tid, brukade hon
säga, var lite mer, ja lite mer normal?
Men jag var inte normal. Jag hade aldrig varit och skulle heller aldrig
bli. I min gamla skola var det så anorlunda, visst jag var inte som andra
men där blev jag accepterad så som jag var. Nu var det bara Vanja som
förstog mig. Hon skulle aldrig skratta åt mig. Inte titta på mig med dom
där snett granskande blickarna som vandrar över kroppen.
Jag hade aldrig gått på discon, aldrig haft någon pojkvän. Jag hade aldrig
lystnat på backstreet boys, eller gråtit till Titanic. Istället för att
fläta håret på skolavslutngar färgade jag det svart och tuperade det. Jag
började röka när jag gick i 6:an och när jag fyllde 13 söp jag mig full i
ett garage. Kanske var jag inte normal. Snart skulle vi välja
gymnasieprogram. Vad skulle jag välja? Freak-linjen? Jag passade inte in
någon stans. Hade aldrig gjort.
ny sida
Nu såg jag vårt hus. Ett rött hus med vita knutar. Så orginellt. En kråka
satt uppe i en trädtopp och kraxade. Vanja skällde lite på den och började
sedan skutta runt trädet. Jag gick in, mamma höll på med maten. Vi skulle
äta falukorv och makaroner.
Jag sov dåligt den natten.
Jag var i en tunnel. Långt framför mig fanns öppningen. Ansikten dök upp
framför mig. Hånflinande ansikten. Skratt ekade fram och tillbaka runt mig.
De dog aldrig ut. Jag började springa men jag kom ingenstans. Mina rop på
hjälp dog ut i små viskningar. Så ramlade jag och runt mig slöts ett
mörker. En hand grep efter min strupe och jag vaknade med ett ryck.
Kallsvettig och förvirrad satte jag mig upp. Digitalklockan med de röda
lysande siffrorna stog på 05:47. Om en timme ungefär skulle den ringa. Jag
kände inte alls för att sova mer. I stället gick jag och ner i badrummet.
Jag tittade in i spegeln. Där stog en liten flicka. Hon hade fräknar och
hon log. Bredvid henne stog hennes pappa. De höll varandra i handen. Jag
skönk ner på golvet och slöt ansiktet i händerna. Jag saknade honom
verkligen. Min pappa. Han hade alltid förstått mig. Många gånger hade jag
gråtit ut i hans famn. En stund satt jag där, vet inte hur länge. Sedan
fyllde jag badkaret med hett rykande vatten och steg i. Så låg den där
framför mig. Rakbladet trängde in i min handled. Det gjorde inte ens ont.
Blodet strömmande fram och färgade badvattnet rött. Jag tittade på det. Ett
sorts lugn spreds inom mig och jag slöt mina ögon.
– Nu kommer jag pappa, viskade jag och slöt ögonen.
Förlåt mamma. Förlåt att jag lämnade dig. Men det gick inte längre. Jag
kunde inte mer.
Allt det som kallas livslust hade för länge sedan flytt.
Allt jag kan säga är förlåt…

ATT BYTA SKOLA!
Jag Kristine var 7 år och skulle börja ettan Höstterminen 1994.
Jag var nervös, men jag visste att jag skulle börja i samma klass som mina
2 barndomskompisar Bianca och Lina.
Skolan skulle börja 0810 i respektive hemklassrum.
Så jag började gå 0745 eftersom att skolvägen ungefär tog 20 minuter. Hela
skolan består av 3 hus.
F-huset som är från 1-3, H-huset som är från 4-6 och C-huset som är från 7-
9.
Jag skulle börja på Kullsjöskolan i Piteå.
För att komma till min skola var jag tvungen att gå förbi H-huset där dom
taskiga 6orna var.
Så jag gick en liten omväg runt huset.
När jag kom fram till min skola så sökte jag upp Bianca och Lina, efter att
jag tagit av mig yterkläderna.
Dom satt längst in i klassrummet och vinkade ått mig när jag kom. Jag satte
mig brevid dom och pratade lite.
Sen samlades vi när våran fråken Majvor Backlund kom in i klassrummet och
hälsade alla välkomna.
Sedan ropade hon upp oss var och en,
sen informerade hon oss om det följande läsåret.
Vi var 23 stycken i klassen.
11 tjejer och 12 killar.
Första året gick snabbt och bara efter 1 månad kände man alla i klassen.
I 3an började min låsas syster Lotte i min klass. Och det tyckte jag inte
om, för jag ville ju inte att hon skulle börja vara med alla mina kompisar.

Fast det var inte så undvikande eftersom att vi bode under samma tak.
När jag och Lotte började 4 så började också våran lille bror Maxim på
6års. Han trivdes inte alls. Han brukade komma gråtande in till mig för
att dom hade mobbat han för att han har orange-rött hår.
Men sen då i slutet av 4an flyttade vi till Eden. Och jag, Lotte och Maxim
började på Havsörnskolan.
Vi trivdes inte alls där, för alla var så trista och små snobbiga så vi
gick bara där ett halvår, sen flyttade vi tillbaka till Piteå på Fårön.
Så efter jullovet började vi på Långskataskolan.
Där trivdes jag väl så där.
Fast dom var så extremt snobbiga. Men Lotte verkade trivas jätte bra, och
Maxim med som började 1an.
Så på den skolan gick jag också bara ett halvår sen flyttade jag till pappa
i Eden och började på Lillegårdsskolan efter sommarlovet i 5an.
Jag var och hälsade på där med pappa och klassen verkade jätte bra.
Så 6an började jag där, och kom in i klassen på en gång. Alla var snälla
och jag blev omtyckt för att jag var mig själv och gillade alla.
När jag skulle börja 7an här på korpen,
så blandades vi om med en annan klass från byn.
Men jag hamnade i samma grupp som dom flesta jag hade valt att hamna med.
Och nu har jag bott i Eden i 4år och ska snart byta upp mig till 1gymnasiet
på Aspnässkolan.
Där jag ska gå Barn och Fritid. Att byta skola 3 gånger sådär som jag har
gjort har varit en erfarenhet och jag har fått inblick i hur det kan vara
på andra skolor också,
och inte bara sin egen.
Jag håller ju fortfarande kontakt med dom på Kullsjöskolan och jag brukar
vara där och hälsa på ibland under A-dagarna. Jag tycker det är kul att
komma till andra skolor och lära känna nytt folk, även om det kan vara lite
pirrigt ibland.
Efter bytet på Kullsjöskolan grinade jag och Lotte och några klasskamrater.
För vi ville ju inte alls byta skola.
Den klassen som jag går i nu har nog varit den bästa och Kullsjö på andra
plats. Men nu ångrar jag inte att jag flyttade ifrån Kullsjö. För om jag
inte hade gjort det hade jag ju aldrig träffat mina vänner som jag har nu.

Att lämna grundskolan känns härligt, fast på något sätt ändå tråkigt. Och
man funderar mycket.
det är oklart om texten tar slut här eller om det saknas en sida

Att byta skola och klass

Där stod jag liten och försvarslös och spanade över alla dessa bänkar med
fastklistrade namnlappar, det var tomt i klassrummet förutom jag mamma och
den nya läraren. Hon sade någonting om att den här klassen är vänlig och
fin, sedan pekade hon mot en bänk med en lapp på och sade:
”Sofia”, ja det finns en som har samma namn som du, sedan flinade hon mot
mig med belåtsam min.

Jag skulle börja fjärde året i grundskolan, då mina föräldrar bytte bostad
till en villa lite längre upp i stadsdelen. Den är en stor villa med tre
lägenheter som vi fortfarande lever i. Men jag trivdes mycket bättre i
villan vi hade tidigare. Den ansågs vara för otät och fallfärdig, men endå
var den mig kär eftersom där var jag upp vuxen.

Nu sa min blivande fröken att jag kunde börja imorgon,
”klassen är så förväntansfulla och glada att se dig”, sa hon med glimten i
ögat. Hon var ung och rar min nya lärare, så jag hade inget emot just
henne.
Men klassen skrämde mig, tänk om dom inte skulle acceptera mig och mina nya
lime gröna jeans och för kort tröja.
ny sida
idag förstår jag mig inte på mamma att hon inte sa till mig att kläderna
var opas-|sande, speciellt till vistelsen i en ny klass. Men idag då jag
frågar säger hon bara att jag hade min egen lilla vilja. Men vad visste jag
om mode då?

Nästa besvärliga morgon med en sömnlös natt fullt med ångest och tankar,
var det dags för den hemska skolan och trevliga läraren. Det var ingen lång
gångväg till skolan, men det känndes helt främmande och farligt på samma
gång. Tänk om alla skulle tänka illa om mig.
Nu var jag framme i skolan och gick med beslutsamma steg fram till
klassrummet. Alla vände sig bak och stirrade, jag stirrade tillbaka. I mina
ögon såg alla ut som utomjordingar, inte alls lika min gamla klass. Allt
gick som väntat, Fröken hänvisade mig till min nya bänk och bad mig
presentera sig. Det gick bra, men jag kände mig så pass främmande att jag
bara ville springa hem.

Efter dagen hade jag redan skaffat mig en ny vän som jag tillbringade
kvällen med. Vi pratade om allt, bland annat om snacket innan jag skulle
komma. Alla i klassen var förväntansfulla, precis som fröken sade
ny sida
Hon sade också att många i klassen är stöddiga och idioter, alltså
konstaterade jag att jag hade rätt i tanken att dom var olika gentemot min
dåvarande klass.

Jag fortsatte att umgås med den nya vännen och vi trivdes ihop. Mycket fick
jag veta om alla och blev fort accepterad i klassen.
Efter ett tag märkte jag att alla var uppdelade i grupper. En med ”töntar”,
en med ”populära” och så tillhörde jag gruppen med ”udda”. Inget liknande
hade jag varit med om i min gamla klass, men det störde mig inte. kanske
var min klädsmak då udda.
Idag sitter jag i ett klassrum med samma människor som jag sett i fem, sex
år. Fast det är dock en ny skola, nämligen högstadiet. Och jag har nya
vänner.

Jag tror att om vi inte hade bytt bostad så hade jag varit en annan person.
vad jag hade varit för en person kan jag inte svara på men kanske mer
seriös. För så var dom i min gamla klass. Man påverkas väldigt mycket av
dem man umgås med. Fast jag trivs med mitt liv idag och jag ser fram emot
gymnasiet.

Att byta skola / Att byta klass.
Jag kommer ihåg när min mamma och pappa sa till oss att vi skulle flytta
första gången. Då blev alla i familjen jätte glada, men när dom sa att vi
skulle lämna Långängen så blev jag lite rädd för det. Tanken slog mig att
jag inte skulle kuna träffa mina andra kompisar mer, för att inte tala om
min bäste kompis, Ville, men tyvärr blev det så. Det blir alltid så. Nästa
dag när gick alla till skolan som vanligt. På vägen dit träffade jag
Villiam min bäste kompis, som bodde exakt ovanför mig. Han hälsade som
vanligt, och frågade: – Varför är du så ledsen idag? Sorgligt nog hade jag
inte modet att säga till att min familj skulle flytta. Men dagarna gick och
jag sa till honom en varm sommar-|dag i början på maj månad. Han tittade på
mig en stund och sa:
– Du skojar.- Nej, det är inte på skoj. Tror du att jag dum nog att komma
på en sån sak. Han tänkte till, ø sa: – Du har nog rätt. – Okej, men var
ska du flytta då. – Jo, till Åse, sa jag. – Det är inte så nära sa han. –
Nej, det är det inte.
– Men då kan vi inte vara vänner längre, sa jag. – Jo, det kan vi, varför
kan vi inte det. – P.g.a. att min familj ska flytta. – Det spelar väl ingen
som helst ”roll”! Vi fortfarande träffas då ”ø” då! Dagarna gick snabbt,
tills veckan innan skolavslutningen. Alla i min förra klass blev ledsna. Så
när jag såg hur sorgsna dom var blev jag illa till mods. Efter den dagen i
skolan var det så fint väder att vi bestämde, att vi skulle spela ”bandy”.
Min kompis sa till alla att vi skulle träffas på skolan om en halvtimme.
Jag tyckte att det var ”skit roligt” med andra ord. Den dagen glömmer man
inte. Det var sista gången vi hade så kul innan jag flyttade därifrån.
Sommarlovet kom snabbt och det var dags att flytta till ett ställe där vi
inte kände någon. Den sommaren ”flög” förbi med andra ord. Nu var det på
tiden att börja på Brunkeberg skolan. Så jag gick där ett par år där.
Dagar, veckor, månader, år gick innan jag blev i bra kontakt med andra barn
på skolan. Men fick inte en riktig kompis som Ville där. Det blev inte
bättre än så i sjätte klass och det blev andra ”puckar” senare. Mittemot
skolan fanns ”Godis Boden”. Namnet säger för sig själv vad som finns där.
Elever på skolan handlade där varje dag. Tills en dag så flyttade ägarna,
och en ny kille flyttade in. Sen sjätte klass blev vi vänner. Han tog över
Villiams plats med andra ord. Min tomhet inom mig blev fylld igen. Sen dess
blev allting i sjätte klass bra. Båda mina kompisar var snälla och trevliga
mot mig. Man kan inte jämföra sina vänner. Om dom är bra och riktiga
vänner. Han hette Fredrik, som tog över Villes plats.