Att byta skola – Sida 10

Att byta skola/Att byta klass
Att byta skola eller att byta klass och få nya kamrater och lärare kan vara
något positivt, intressant och spännande men kanske också otryggd och
krävande. Ibland beror det på att föräldrarna vill flytta bort från den
kommunen de nu bor i och träffa nya människor, men barnen som redan har
många kompisar vill inte flytta.

Mamma börjar prata om att det är alltid positivt när man träffar nya
människor och att det är bra när man flyttar i ett annat miljö, ett annat
samhälle.
Brodern och systern börjar prata om det som mamma och pappa hade sagt
till dem!
Efter några minuters pratande så beslutar de sig för att flytta för att det
skulle vara både kul och spännande på nya ställen.
Dagen de kom hem från skolan så sade båda barnen om vad de hade beslutat om
att flytta bort och byta skola samt att börja i ett annat klass.
När mama och pappa började packa så sprang barnen och sade farväl till sina
kompisar.
Systern Annica och brodern Oscar tog hem jättemånga adresser samt bilder på
sina kompisar.

Pappan och mamman är stolta över dem för att de arrangerar sig för att
hjälpa till i nya huset för att göra den i ordning samt att säga farväl
till alla sina bästisar.

Pappan har hyrt en släpvagn för att flytta över möblerna till det nya
huset. När de kommit till huset så ser man att många personer står och
välkomnar dem. Annica går över för att hälsa på några grannar.
Oscar går till pappan och frågar om vi inte kan gå fram till dem och hälsa?
Pappan ropar på mamman för att gå och hälsa på alla vänliga människor.

Dagen efter så börjar dem i deras nya skola.
Annica berättar om att det var rätt bra i skolan den första dagen och att
hon och Oscar kommer att trivas.

Att byta klass!
Jag och min pappa flyttade till sösdala 1994. Mitt första skolår började
jag på Hässle skolan tillsammans med min kusin Sanna och tjugoandra elever.
Hässle skolan är en ganska så stor skola med egen simhall som vi var en
till två gånger varje vecka. Det var min favoritlektion. På rasterna
brukade vi spela bandy eller kasta kula, tyvärr så förlorade jag mina kulor
och fick stå och titta på mina klasskamrater. Jag gick hos en talpedagog
för att jag inte kunde uttala r. En gång i veckan var jag där och sa Rena
Rama Rolf och spelade lite spel Medans dom andra var i klassen och hade
matte. Min pappa fick ett bättre jobberbjudande i Halland Väderö, och det
passade bra p g a att pappa hade en gammal flamma som han började träffa
igen.
Hon hette Katrin och verkade till en början snäll, men jag hade fel. Pappa
tomas jobbade mycket så han var inte hemma så ofta. Tiden gick och jag
började i Myckleås|skolan i tvåan, som skulle visa sig vara en bra skola.
Redan första skoldagen trivdes jag bra, alla var trevliga och snälla men
dom flesta tyckte att jag hade en rolig dialekt. I Myckleåsskolan hade vi
roliga timmen en gång i veckan på fredags|efter midan. Mina bästa kompisar
hette Dany och Kristoffer. Vi var fem stycken i klassen som spelade fotboll
i samma lag på fritiden, S FF hette laget. fotbollen var min stora passion
i årskurs två till sex, jag spelade back för att jag var stor och stark.
Martin S var målvakt, Martin a var mittfältare, Kristoffer var back
tillsammans med mig och David. I Myckleåsskolan hade vi både träslöjd och
syslöjd det var bra. Vi simmade i Myckleåsskolan också men bara en gång i
veckan. Det var danstävling på roliga timmen, jag dansade med Lena, Stoffe
med Maria och Dany med Sofia. Stoffe mutade dansdomarn så han vann, jag och
Lena kom två och Dany och Sofia kom trea. Jag ringde och frågade chans på
Maria, Sofia, Lena och Kristina i fyran, ingen svarade ja hahaha. Det var
så pinsamt att gå till skolan nästa dag, men vad hade man för val. Dagen
efter så sa tjejerna ingenting om gårdagen tack och lov. Vi hade ett disco
i stadshuset det var i 6 timmar och alla var där, det var faktiskt skitkul.
Vi åkte på en utflykt i femman till en stenåldersby. lärarna hade sagt att
det skulle bli varmt så vi skulle ta med oss mycket vatten, jag tog med mig
nio liter vatten att kånka på, det var väldigt tungt. När vi kom tillbaks
bestämde vi oss för att ha en Stenåldersmusikal i rådhuset. Vi hade på oss
bruna tyg|säckar och stod på scenen framför 100-150 personer, det enda
problemet var att jag svimmade och ramlade baklänges och tog med mig Malik
som stod på en stol bakom mig. Fröken hjälpte mig ut så jag fick lägga mig
på en bänk utanför och frågade hur jag mådde, jag svarade att jag var lite
yr. Fröken sa att jag kunde lägga mig under pianot och bara sjunga med, så
det gjorde jag. Före ställningen gick bra utan min professionella hjälp och
alla visslade och klappade händerna när vi var klara. I femman ville jag
inte bo kvar i Halland så jag flyttade till min moster i Jönköping, det var
svårt att flytta ifrån kompisarna i Halland men det gick. När jag kom till
Jönköping fick jag ett brev från min gamla lärare och ett brev ifrån varje
elev i klassen, det kändes bra. Jag lovade att jag skulle hälsa på nån
gång, det ville dom gärna. Så kom den första dagen i ängsholm|skolan, den
var inte kul jag gick ifrån klassen och satt mig och grät vid
grus|parkeringen. Min lärare Matilda kom ut och övertygade mig att gå in i
klassen igen, så jag gick in i ett mindre rum där Gustav, Assar, David och
Andreas kom in och pratade med mig, det var helt ok. Gustav blev min bästa
kompis, vi gjorde mycket saker ihop tränade, badade, gick på stan mm.
Ängsholmskolan var mycket större än Myckleåsskolan, men det vi gjorde i
femman i Halland höll dom på med i sexan när jag började. Jag vart lite som
en mönsterelev, jag och Daniel Bern var bäst i klassen. Ett år senare
började Jag i högstadiet och kom i samma klass som min barndomsvän Donnie,
men det var ombytta roler nu. När jag var mindre var jag tjock och rund,
medans Donnie var smal. Nu var det precis tvärtom. Jag var smal och Donnie
var lite större, men fortfarande samma per|son som var min bästa kompis
innan vi båda började i skolan. Årskurs sju var den roligaste i hela mitt
liv pga att jag fick massor med nya kompisar, men bäst av allt var att man
blev ganska så populär bland brudarna. Jag åkte och hälsade på mina
klasskompisar i Halland som jag hade lovat. Dom hade också hunnit att börja
i högstadiet, och tyckte att det var roligt. Dom flesta hade tyska som
språkval, men även spanska och franska. Nu går jag mitt sista år här på
Ängsholmskolan och det känns underbart. Det ska bli skönt att börja på
gymnasiet (Hotell o ”o” med ett understreck resturang programmet) utan
massa tunga saker i väskan. Nu har jag tagit igen en massa saker och har
fortfarande lite kvar, men jag vet att jag kommer att hinna med det pga att
det är det som jag verkligen vill. Just nu. Varför vet du ju redan annars
får du läsa igen om uppsatsen en gång till. Nu ska jag byta klass och skola
igen, men jag ser bara positiva saker med den förändringen.

G+

Att byta skola!
Jag det här börjar så som det ofta gör när man går på en väldigt liten
skola. Att när man har en vis ålder inne så är det tid att byta skola. Och
under det sommarlovet tänkte man mycket på hur det skulle bli att komma
till en ny skola. Om man skulle få många nya vänner? Hur lärarna skulle
vara? Om man skulle trivas? Ja just då hade man många funderingar om sin
fram tid.

Och så har var det att börja 4:an på Åkerbyskolan. På morgonen var det som
en stor knut i magen. Jag var jätte nervös och det har jag alltid haft lätt
för att bli. Men som tur var så kände jag på mig att det inte bara var jag
som var nervös. För dom andra tjejerna som skulle börja med mig var nog
också lika nervösa. Men när jag klätt på mig min blommiga kjol och mitt
gula linne började jag att gå till skolan.

Frame på skolgården träffade jag alla dom andra från min gamla klass. Alla
verkade rätt nervösa. Sen så kom också Emma och Andrea och visade oss vägen
till klassrummet för som hade gått på Päronet så vi var kompisar sen
tidigare. Inne i klassrummet satt massor av nya ansikten. Och alla verkade
sitta och granska alla i tystnaden medans lärarna önskade oss välkomna. Den
ena läraren var kort och hade ett kort klippt brunt hår och såg rätt ung ut
hon hete Camilla. Den andre var lång och hade mörkblont hår och hete
Angela. Båda lärarna verkade rätt bra.

På våran första rast tillsammans med den nya klassen som var en paraell
klass som nu hete 4-5B var det rätt lugnt alla stod bara och kolla på
varandra och dom som kände varandra stod där och pratade om sånt som hänt
under sommarlovet. Efter rasten när vi sen alla hade samlats och fått en
uppgift som var att rita av oss själva. Efter vi hade ritat skulle vi gå
till matsalen. Jag hade aldrig varit i en matsal för förr hade vi ätit i
klassrummet. Vi ställde upp i led och gick in två och två. Jag minns inte
vad vi åt. Men efter fick vi glass.

Efter min första dag tyckte jag att skolan verkade bra. Och tjejerna i
skolan verkade rätt snälla. för vi hade hälsat på dom efter maten. Så jag
trodde att jag skulle trivas i skolan.

Efter nån månad var nog våran klass en utav dom bästa på hela skolan. Ingen
i klassen bråkade ingen var taskig mot nån eller frästen vi hade en bråkig
pojke i klassen. Men han var endå inget problem för han hade en jätte snäll
assistent som hete Eva och hon hade jätte bra hand om honom. Men honom
tänkte man inte på så mycket nu för tiden. För förr hade han alltid
förstört för oss men inte nu.

En dag fick våran klass fylla i ett papper med frågor och hela klassen
skrev samma svar så vi var eniga om att ingen var mobbad eller ensam. Bra
klass tyckte jag.
Efter ett halv år i 4-5B var det ett föreldramöte som ändrade vår klass
rätt mycket. Alla i klassen gillade lärarna ganska så mycket och alla ville
att det skulle fortsätta så här men så blev det inte. Båda lärarna hade
nått viktigt att säja. Det första var att Camilla skulle gifta sig och
flytta långt bort och den andra läraren Angela var med barn och skulle bli
mammaledig till hösten. Kan man tänka sig båda skulle sluta.

Så våran klass fick splittras till 5:an. Rätt bra början eller vad tycker
ni.

”Oklart! Början på vad?” G

Att byta skola.
Att byta skolan för mig är det inget problem. Jag har gjort det nästan hela
mitt liv. Mitt först skol byte var när jag flyttade ifrån Arizona till
Virginia. I början var det lite svårt för mig, för att det var första
gången jag har gjort någonting så här. Men när första dagen gick då hade
jag redan kompisar.
Eleven markerar nytt stycke, både med ny rad och med indrag Efter det
året så vart allting okej. Jag hade kompisar allting var lugn, tills min
pappa flyttade till ett annat bostad. Där var jag tvungen att byta skolan
igen. Jag var då i mellan stadiet. Precis som före gången så vart jag rädd
och nervös. Men precis som före vart allting okej igen.
Några år gick förbi och då tänkte jag, okej nu ska vi inte flytta mer. Men
dagen kom, vi flyttade igen. jag vart så ung. Jag var i sexan och jag
flyttade redan tre gånger. Nu tyckte jag att det var ingen problem att
flytta.
Sexan gick och då kom sjuan. Där var alla ifrån sexan tvungen att byta
skolan. Men i USA är det annorlunda än här i Sverige. Där finns det många
skolor att välja ifrån. Efter sjuan så kom sommar. Det var då mitt liv
ändrades. Min mamma kom till Sverige innan jag började sjuan. Men när
sommar kom då åkte jag till Sverige för semester. Jag skulle har vart här
för två månader, men så var jag här för två år istället. Efter de två
första månaderna gick, då bestämde jag att jag skulle stanna här i Sverige,
och byta skolan igen. Först var det jätte svårt att sätte mig i ett skola
för att jag kunde inte svenska då. Första dagen i skolan var rätt så bra,
jag träffade många lärare och många killar som senare var vi riktig bra
kompisar.
Ett halvt år senare så vart det lite knappt. Jag hade många möte med
rektorn och några lärare. Det var då jag var tvungen att byta skola igen.
Men det här gången var det bara tills jag har lärt mig svenska. Efter det
så vart allting klart utan ett sak och det var att de ville att jag skulle
gå till|baks till sjuan i stället för att var kvar i åttan. Men det ordnade
sig efter ett tag.
Åttan var slut och nu är det nian. Det här året går bra. På sommaren är det
tänkt att gå tillbaks till U.S.A och fortsätt skolan där. Men det är inte
tills sommaren förstås.

G-

Att byta skola/Att byta klass!
Med att byta skola och att byta klass är två saker som händer, det kan vara
positivt och negativt. Positiva delen är att man får lär känna nya personer
och med det negativa delen är att man kan bli mobbad och inte bli omtyckt
av dom nya personerna i skolan.
Jag som skriver uppgiften har varit med på att någon jag käner har flyttat
och byt skola och har byt klass.
När hon kom till min skola aldså hennes nya skola så blev hon mobbad, hon
blev kalad för många saker t.ex för, gå till din gamla skola du din. pinne,
fläck, lukttrasa och. det va inte bara att hon blev kalad för saker utan
hon va rädd varje gång hon skulle till skolan för att hon blev misshandlad
för varje gång hon skulle gå hem.
Dom som mobba flickan ville att hon inte skulle gå i deras skola för att
hon va väll en person som inte passa in i skolan för dom.
Det va inte bara killar som mobba henne utan tjejer också. Flickan som blev
mobbad hade blivit slagen förut också av sin pappa. När hon blev ett år
börja hennes pappa att knarka dricka osv, han behövde ju pengarna till allt
skit som han hålde på med.
När flickan blev 5 år så börja pappan att misshandla hennes mamma av heroin
sprutan han avled i natten. Sedan des har flickans mamma druckit sprit och
alla pengar går ju till spriten och det är också därför flickan har inga
fina kläder på sig.
Varje dag när flickan kommer hem från en jobbig dag ifrån skolan så ser hon
sin mamma ligga i soffan as full.
En da när flickan råka fråga sin mamma om två hundra kr till ett par byxor
som hon såg på stan så blev mamman rasande och började kasta saker på henne
och börja skrika, har du blivit en kvinna nu va tror du att jag är en bank
eller vart ska jag få pengar ifrån osv.
Flickan sprang ut från huset och sate sig utanför gården. När jag kom för
bi hennes område såg jag henne sitande och gråtande då gick jag fram till
henne och sa hej, då blev hon as rädd och sa, inte du me lämna mig ifred
jag har redan fåt stryk det räker då sa jag. jag vill inte ge dig stryk jag
fråga henne om hon ville följa med mig på stan jag viste att hon ville ha
ett par fina byxor jag såg när hon pröva dom och vill så gärna ha dom, vist
sa hon och torka av sig tårarna.
När vi va framme i stan så sa jag följ med mig in här jag ska bara se efter
på en sak, visst sa hon. Jag köpte byxorna och sa till flickan visst är
byxorna fina mm sa flickan det är dom. Du får dåm av mig då skrek hon av
glädje tack så mycket tack, hon blev så glad att hon hade glömt vad som
hade hänt förut. Flickan och jag blev vänner och hon fick också mer vänner
av mig, alla mina vänner blev hennes vänner. Det enda problemet flickan
hade mäst av va mamman. Mamman bara drack och drack en da när flickan kom
hem så såg hon sin mamma liggande på soffan som vanligt flickan fråga om
hon hade lagat mat men mamman svara inte flickan gick fram till soffan och
skaka på mamman men hon vakna inte hon kände på pulsen men hon kände inget
mamman hade dött.
Flickan sprang hem till mig och plinga på dören men ingen öppna, ingen va
hemma. Hon satt utanför min trappa och vänta på mig.
Jag kom hem såg henne sittande på trappan gråtande, vad har hänt fråga jag
min mamma har dött, å Gud sa jag, jag är så ledsen för din skull. Jag fråga
om hon hade några kusiner, och hon sa ja men hon hade aldrig träffat dom.
Men jag och min familj hjälpte henne att hitta hennes kusiner och det
gjorde vi till slut.
Hon flytta till en av hennes mostrar och fick en ny familj och byte skola
och dom va snälla imot henne hon fick det bra till slut.

På elevensval satt det tre stycken kompisar och spelade rollspel. Till
höger satt Markus, till vänster satt Pontus och i mitten satt Zakarias.
Markus var runt 175 cm lång, hade vältränad kropp, mörk bruna ögon och
stubat brunt hår. Bredvid honom satt Zakarias som nästan var racka
motsatsen gämfört med Markus.
Zakarias var runt 190 cm lång, hade långt blont hår som stod rackt upp,
ljusblåa ögon och var lite små knubig.
Och sedan hade vi Pontus som var ett år yngre fast ändå så bra i skolan så
att han slapp sjuan och gick direkt från sexan till åttan.
Pontus var runt 170 cm lång, hade halv kort mörkblont hår, gröna ögon och
var varken vältränad eller det minsta knubig.
Fast i rollspelet så hete Markus: Sauron, Zakarias: Chen och Pontus: Veder.

– Det kommer fram ett sten element som blockerar din väg. Vad gör du? Det
är Markus som är Gamemaster och han har nu lagt upp en strid åt Zakarias
– Jag ladar upp min eldklinga till maximal kraft.
– Sten elementet kastar en rockfist och han träfar…
Markus kastar tärningen.
– En trea det betyder att han träffar i magen. Och det blir en…
Tärningen är kastad igen. den åker ner på golvet och i sama stund som
tärningen träfar golvet öppnas det en jättelik dimensions port mitt framför
ögonen på de tre kompisarna. Och innan dom vet vad som har hänt sugs dom in
i den jättelika portalen. Dom for genom tid och rum. Helt plötsligt så satt
dom på varsina stolar i ett okänt klassrum.
Dom tittade på varandra och märkte att dom inte hade sama kläder på sig som
innan dom hade sugits in i den stora portalen.
Pontus öppnade munnen och sa: Vi har ju samma kläder som i rollspelet!!
Zakarias och Markus tittade konstigt på Pontus.
– Det är det jag lovar!!
– Du snackar ju latinska!, sa Zakarias och Markus i kör. Då tittade Pontus
konstigt på Zakarias och Markus.
– Det gör ni också! sa han.
– Men vi jan ju inte latinska, sa Markus.
Det blev tyst. Helt plötsligt ropade Zakarias till.
– Aaaha! Jag vet vad som har hänt!
– Vad är det som har hänt då? frågade Pontus.
– Vi måste ha sugits in i vårt rollspel. Det finns ingen annan förklaring.

Då kom läraren fram till dom och började skälla på dom för att dom hade
sutit och pratat när man skulle läsa.
Både Zakarias, Pontus och Markus ställde sig upp, bockade och bad om
ursäkt.
Hon aksepterade deras ursäkt och sa att det var slut för idag.
Dom gick ut från klassrummet och började leta efter utgången.
– Det måst vara så eller hur? sa Zakarias till Markus.
– Det kan inte vara så det är omöjligt, svarade Markus
– Omöjligt? Det måste vara så. Eller har du en bättre förklaring?
– Ja det har jat. Jag tror att allt är en dröm.
Zakarias började bli väldigt iriterad på Markus.
– Lyssna nu. sa Zakarias med hög och tydlig röst. Du kan inte ignorera alla
bevis.
Så började han rabbla upp allting som stämde med den världen som de var i
och deras rollspel. Han rabblade upp allt deras klädnader, deras vapen, hur
lik läraren i latin var den som Markus en gång hade beskrivit och så
avslutade han med att vissa upp ringen han hade på sitt högra pekfinger som
det stod Chen på. – Okej jag tror dig men vad ska vi göra nu? undrade
Markus.
– Jag tycker att vi ska hita någonstans att sova, svarade Pontus samtidigt
som han öppnade dörren som gick ut från skolan.
– Bra idé, sa Zakarias.
Dom började gå och till slut kom dom fram till vad som värkade vara en
liten by.
Dom började fråga folk om ett bra ställe att sova på. Alla ignorerade dom
utom en gammal gubbe som frågade om dom bara ville sova i ett par dar eller
om dom ville ha ett ställe där dom kunde bo länge. Pontus svarade att dom
ville ha ett ställe där dom kunde bo länge.
Följ med mig sa den gammla gubben. Dom gick efter den gammla gubben som
stanade utanför ett ganska stort hus.
– Ni kan få hyra det här jätte finna huset för endast 10 guld i månaden.
Alla tre började rota i sina pengapungar som hängde på deras bälten.
– Här, sa Markus och sträckte fram 10 guld. Det är för första månaden.
Gubben tackade och gav dom sina nycklar.
Alla tre var helt utmattade när dom gick och la sig på kvällen. Nästa dag
gick dom till skolan.
Dom hade lite problem att hitta men dom kom fram tillslut.
Så fortsatte dom att leva så i en månad och allt gick bra men dom började
längta hem till familjen och deras flickvänner.
Så en kväll slog dom sig ner vid ett bord och började gämnföra dom olika
världarna och deras vanliga värld värkade bara bättre och bättre ända tills
dom kom till skolan.
– Jag tycker att skolan hema är kass, sa Zakarias
– Jag håller med, sa Markus och Pontus
– I våran skola hema så har vi inga kompisar lärarna är helt kassa och vi
har dåliga betyg, sa Zakarias.
– Ja precis men här är det annorlunda vi har många kompisar lärarna är bra
och vi har topp betyg.
– Ja fast jag vill ändå åka hem, sa Pontus.
– Ska vi åka hem eller inte? frågade Zakarias.
– Vi åker hem svarade alla. Så dom började med att göra precis som dom hade
gjort när dom kom ditt. Nu gälde det bara att först få en trea och sen få
tärningen på golvet.
Markus slog och han fick en trea!
Dom blir överlyckliga sen slår Markus tärningen igen och den ramlar ner på
golvet. Och när den nudade golvet så satt dom helt plötsligt i sin egen
skola. Fast i sina rollspels kåpor. Vi är hema skrek alla tre.

Att byta skola!
Jag Sofia femton år har gått i min klass i över nio år och känner alla
jätte-bra! ”Alla är liksom kompisar med varandra, och det är ingen som är
dum eller elak!” Det är verkligen skönt att jag har fått gå med samma klass
hela tiden, det är klart att det har varit några som har flyttat och att
det har kommit några som är nya i klassen, men det är ändå samma klass! Nu
går jag i slutet av terminen i nian och det känns jätte-tråkigt att behöva
lämna alla kompisar som man har samlat på sig och lärt känna i högstadiet.

Nu är det inte långt kvar innan vi allihop måste börja gymnasiet och alla
kommer att vara spridda över hela Sverige…
Vi har bestämt att vi aldrig ska glömma varandra!
Jag har alltid varit populär och omtyckt i min klass. Jag har alltid vetat
vad som händer och har alltid kunnat planera upp precis hur allt ser ut
veckan framöver osv, men nu näär jag ska börja gymnasiet så vet jag
ingenting! Jag vet inte vilka personer som är där, hur dom är eller om jag
ens kommer att komma in på ett gymnasium över huvud taget! Det enda jag vet
är att ingen i min klass ska välja samma gymnasium som mig,
”Haganaturbruks|gymnasium”.
Man har ju hört en del om att det är jätte-svårt att överhuvudtaget få
godtjänt på gymnasiet, och att det kommer att bli hur mycket läxor som
helst, och att man bara jobbar själv|ständigt alltså att ingen lärare
kommer att hjälpa en mer än en gång med det man behöver hjälp med…
Jag vet att jag har väldigt mycket fördomar om gymnasiet men det är ju bara
normalt, eller?
Jag menar, tänk om jag inte får en enda kompis eller ännu värre, att jag
blir mobbad! Nej, jag måste förbereda mig på det värsta! Det är bäst att
jag sminkar mig ordentligt och tar på mig snygga kläder första dagen, bara
för att se vilka ”typer” det är där. innan jag vågar vara mig själv…
Terminen går… Skolavslutningen är över och Sofia kom in på
Haganaturbruks|gymnasium! Det var inte alls som hon hade förväntat sig.
Alla eleverna som var där, var minst lika nervösa som hon och hon hittade
ganska snabbt nya kompisar som hon kunde prata och umgås med. Snart hade
hon nästan glömt bort sina gamla kompisar som hon hade på högstadiet…
Nu kände hon att det var nog ganska bra att hon fick byta skola, för att
känna att det var inte lika farligt som hon hade förväntat sig…
I högstadiet kände hon alla, men här är allting nytt och spännande. Här
kände ingen någon och man kan prata om vad som helst med vem som helst!
Fördomar kan vara bra, men dom kan nog gå lite överstyr ibland…

Att byta skola
Jag öppnade dörren och gick in. Datorn hade varit på sedan i morse så jag
gick och satte mig. Det hade varit en tung dag i skolan efter att ha haft
ett riktigt fyspass på idrotten. Jag gick upp i köket och tog en banan
innan jag återigen slog mig ner vid datorn. Medans jag hade varit uppe i
köket hade datorn rent ut sagt kolappsat. Skärmen flimmrade, musen gick
inte att röra på, disketen hade fastnat och datorn lät mer eller mindre som
ett jättplan av överhettning.
Det är så typiskt att detta ska hända mig under en sådan här dag. Det blev
till att rycka sladden efter att ha försökt stänga av datorn med knappen.
Tiden gick långsamare än någonsin nu när datorn hade gott sönder och jag
försökte fördriva tiden som var kvar, innan mamma kom hem, med en bok.
Man hörde steg utanför dörren och in kom mamma. När jag gick ut för att
prata med henne såg jag att det var någonting hon ville berätta för mig. Vi
gick upp och satte oss vid köksbordet. Innan hon började prata tog hon ett
djupt andetag. De jag fick höra var de absolut sista jag ville höra en
sådan här dag. Mamma hade fått sparken från sitt jobb men sammtidigt blivit
erbjuden ett nytt jobb fast på andra sidan av stan. Hela familjen skulle
bli tvungen att flytta. Jag försökte övertala mamma att man kunde ta sig
till det nya jobbet kommunalt men med tanke på hennes hälsa var det bara
att glömma. Efter vår pratstund gick jag ner och la mig på sängen. Det var
många tankar som snurrade runt i huvudet på mig. Att behöva byta skola
bekymrade mig mäst. Här hemma har jag en bra klass med kompisar och det är
en fin och prydlig skola. Lärarna är nog bland de närmsta kamrater jag har
och till vårterminen ska de köpa nya fotbollsmål. Mamma hade sagt att vi
skulle behöva flytta inom de närmsta veckorna. Efter den dagen gick allt
ganska snabbt. Två veckor kändes bara som ett par dagar. Under min sista
skoldag kom en av mina klasskamrater fram till mig med en planch. Det var
ett vitt A3 papper där de hade ritat en stor hjärna och inne i den hade de
skrivit:
Vi Är Jättehjärna Tillsamans. Och under det så hade alla skrivit sitt namn.
Jag blev lite tåröggd när jag fick den. Men även den dagen tog slut efter
många kramar och tårar.

Dagen därpå packade vi de sista innan vi satte oss i bilen för att resa
iväg till vårt nya hus. När vi kom fram blev jag lite orolig för det såg
ganska fut och trist ut men när vi kom in blev det bättre. Mitt nya rum var
ganska litet men däremot hade jag balkong. Huset var litet men ganska
mysigt och på baksidan fanns det en stor gräsyta att leka på. Jag la mig
tidigt den kvällen. Alla tankar om den nya skolan gjorde mig riktigt trött
så jag somnade. Tidigt nästa morgon gick jag upp och åt frukost innan jag
gick till den nya skolan. De var en stor byggnad med flera våningar och en
stor asfalterad skolgård. Jag blev väl omhändetagen av min nya lärare som
visade mig runt i skolan. Det var facktiskt rigtigt snyggt och prydligt och
eleverna verkade lungna. Min nya klass verkade vara precis som alla andra
klasser. Jag fick sätta mig bredvid en tjej och försökte hänga med på
lektionen. Veckorna gick och jag stortrivdes i den nya skolan. I klassen
fanns det en massa snälla människor som jag snabbt lärde känna.
Efter en skoldag blev jag erbjuden skjus hem av min nya kompis Andreas som
hade köpt en sprillans ny EU-moppe. Lat som jag är tackade jag givetvis ja
och hoppade på. Andreas var en utom ordentligt god moppeförare och körde
precis enligt regelboken även fast moppen var trimmad och kunde gå i 95
km/h. Vi körde förbi ishallen och stanade vid rödljuset. Andreas höll in
bromsen samtidigt som han gasade så avgaserna rök ur avgasröret. Och så
slog det om till grönt och vi drog iväg över korsningen. Men de Andreas
inte hade lagt märke till var att en bil kom i en våldsam hastighet från
andra hållet och körde rakt ut i korsningen även fast de var rött. Andreas
och jag blev inte mer än ett par små delar som var utspridda tillsamans med
moppens små skruvar och muttrar.

SLUT

Att byta skola
Margareta som går i Stenbaggeskolan, har det väldigt svårt för Margareta är
större och tjockare än alla andra på skolan.
Margareta går nu 6:b börjar få nog. Hon tycker inte att det är fel att vara
stor, tjock och skriva dagbok men det tycker hennes klass|kompisar är fel
så varje dag blir Margareta utsatt för någon typ av trakaserier av eleverna
och det blir bara värre inte bättre
Det var en dag på lunch rasten det hände: Margareta hade precis tagit upp
sin dagbok och börjat skriva iden.

Hon började så här: Hej Min kära dagbok.. Idag har det varit en lugn dag
hittils, killarna har lämnat mig ifred, och tjejerna har gjort d

Det var då det hände när hon skrev som mest i sin dagbok. Helt plötsligt
drog dagboken ur hennes händer och var borta. När Margareta tittade upp såg
hon nog osäker på om ordet ”nog” är det rätta två killar och tre tjejer
framför sig. Dom skrattade hejdlöst åt Margareta – ska inte stora Margareta
komma och ta sin lilla dagbok sa en av killarna som heter David, han är
klassens värsting. När Margareta Margareta reste sig upp, såg hon ner på
sina klasskamrater, just när hon ska försöka ta sin dagbok är det någon som
sparkar undan benen på henne.
Margareta faller till Marken med en häftig duns och dom som står närmast
börjar gap skratta åt hennes försök att ta boken ifrån klasskamraterna som
står framför margareta.

Genast kommer en lärare som har sett detta från matsalen till platsen.
Läraren som heter Agneta Torsen, lyfter upp Margareta på fötterna och tar
dagboken och säger: Nu tar jag hand om dagboken så inget mera händer. Säger
hon till Margareta med ett stort triumferande leende. Du får tillbaka den
efter skolan! OK agneta tack så mycket för att du kom och hjälpte mig. Det
var så lite lilla vän. Men Agneta varför hjälpte du henne?
För att man ska vara snäll mot sina klasskamrater David.
Jävla sur kärring. Fan också nu ringer det inn också, vi tar dig sen
margareta hör hon från gänget.

När det hade ringt in hade Margareta gått till sitt klassrum och tagit upp
sina svenska böcker.
Äntligen så kom läraren in i klassrumet med en extra tjock pärm och så,
Idag ska jag läsa en väldigt spännande bok för er.
Det handlar om en flicka på tolv|år och går på mellanstadiet.
Det börjar så här! Nu har jag gått på den här skolan halva mitt liv och har
blivit mobbad under alla dessa år, för hur jag ser ut, jag är alltid längre
och tjockare än alla andra och jag vet inte var detta ska sluta.

Efter en stund vänder sig alla om och tittar på Margareta medans läraren
läser. Alla eleverna vet om vem det är som har skrivit boken och det vet
Margareta också. Helt plötsligt väller tårarna fram och hon springer fram
och tar boken ur sin lärares hand. Hon hör hur alla skrattar när hon
springer hem.

Margareta går inte till skolan på flera dagar efter det. Till slut berättar
hon för sina föräldrar som genast börjar leta efter en ny skola.
Dom hittar en skola som kallas åkerfältskolan. Redan nästa dag börjar
Margareta i Åkerfältskolan, hon är helt förberäd på att bli moppas av
eleverna i den skolan också. Så Margareta tar inte med sig sin dagbok.

Redan första lektionen har hon idrott. Dagens schema är redskap vilket hon
är sämst i.
Men hon försöker och det gillar hennes jumpa lärare och dom i klassen. Så
Margareta får hjälp att klara av hindrena fast hon är mycket större än de
andra.
Men sen börjar problemet komma, Margareta hör att någon börjar skratta och
hör hur alla andra också börjar skratta.
När hon tittar ner på sina byxor har dom sprukit i grenen och hon får
precis tag på byxorna innan dom ramlar av.
Margareta blir helt kall svettig. Hon springer därifrån med en väldig fart,
så att jumpa lärarna som försöker stoppa henne inte hänger med i hennes
tempo. När hon kommer in i omklädnings|rummet slänger hon av sig byxorna
och sätter på sig ett par andra och traskar hem redan innan dagen har tagit
slut.

Dagarna går och eleverna skrattar åt henne varje dag.
Men hon tänker att ”jag ska inte vara den som ger upp först” Margareta
jobbar på, hennes betyg blir allt bättre med tiden och eleverna orkar inte
tracka henne. Hennes första tanke är att shit dom kommer att börja planera
något med lärarna igen. Men inget händer.

Dagarna börjar gå allt saktare nu, för att sommar lovet närmar sig, men hon
har fortfarande inte hört något från varken lärare eller elever.

Nu är dagen äntligen här. Idag får jag mitt betyg tänker hon och inga
elever har varit på mig dessutom. Nu är Margareta på väg till skolan i sin
fin klänning. Som sitter som den alltid har gjort på henne. Den sitter
tajt.

När hon kommer till skolan går Margareta direkt till aulan som ligger vid
Matsalen. När Margareta kliver in är alla elever redan där och dom vänder
sig om och börjar skratta åt henne för hur hon ser ut.
Men det struntar hon i. Margareta går och sätter sig på en ledig stol
längst bak för att inte synas. Nu börjar avslutningen med att rektorn som
heter Niklas Lilja kliver fram och håller ett tal på en halvtimme. Sen
kommer prisutdelningar till olika elever för vissa saker dom har gjort
eller egna induviduella saker också. Det går ca en kvart innan rektorn
kommer upp på scen igen.
Då säger han så här: Det finns en tjej på denna skola som har kämpat så
otroligt mycket sen hon kom hit, redan första dagen hände det en sak. Alla
visste vem han mena men inte Margareta.
Rektorn fortsatte, denna tjej fick byxorna spräkta redan första jumpa
timmen. Då skrattade alla ännu mera och hon förstod genast vad det handlade
om. Margareta blev helt röd i ansiktet.
Rektorn sa Margaretas namn och bad henne att komma upp på scen! för att ta
emot priset för bästa modet och nykomling till skolan. Genast bytes
skratten ut till applåder.

Efter detta blev hon skolan mest populära elev, och detta var ända från
sexan till nian. Hon hade dessutom bäst betyg på hela skolan också.

När skolan var skolan var slut spran Margareta hem för hon kom på att hon
inte hade skrivit i sin dagbok sen hon började i sin nya klass. Vilket var
katastrof tyckte Margareta.
Men hon bestämde sig för att bara skriva i sin dagbok en enda gång till:

Nu satt hon ner i sin säng och började sammanfatt det som hade hänt under
sin sista termin på lågstadiet.
Hon började så här: Jag undra varför ingen tyckte om mig i stenbagge. Det
var nog för att jag var mycket större än alla andra och smartare eller vad
tror du min kära dagbok.
Dagboken: Mmm å jag håller med dig margareta, Det handlar om att eleverna
var avundsyka i din gamla skola.
Men varför var inte eleverna så mot mig i Åkerfältskolan. För eleverna i
åkerfält accepterade dig för den är och hur du ser ut. Därför var dom
snälla mot dig för att dom insåg att man skadar en person genom att Mobba
den enskilde individen. Om man mobbar någon leder det bara till att man
själv får dåligt ryckte eller hur Margareta?
Jag undrar varför jag inte har tänkt på det förut.
Nu slutar min lilla berättelse om mitt liv i sexan.

Att byta skola/Att byta klass!
Jag gick i klass 6B. Vi var äldst i skolan, alla sexorna hade därför, mer
eller mindre, respekt från de yngre eleverna.
Jag hade även respekt i klassen och de andra sexorna i de andra klasserna
respekterade också mig. Det var skönt, för att ingen vågade att säga emot
mig. Alla lyssnade på mig och gjorde som jag sa, eller nästan alla. Det
fanns ju andra också som hade respekt. Vi var oftast tillsammans men vi
hamnade nästan alltid i bråk eftersom vi ville visa upp oss. Man ville visa
att man var bättre än alla andra. Jag bråkade mycket och jag ratade
osäker på om ”ratade” är det rätta ordet med alla men jag gillade ändå min
skola, mina kompisar och mina lärare.
I lågstadiet hade jag varit en tyst, liten person som ingen brydde sig om.
Jag hade inga kompisar heller, så det hade alltså tagit tid för mig att
skaffa mig det här respektet och jag ville inte förlora det.
Men så en dag fick jag reda på att vi skulle flytta. Mamma hade fått ett
bättre jobb inne i stan, så vi skulle flytta dit. Jag var alltså tvungen
att byta skola. Mina kompisar, mina nuvarande lärare och framför allt mitt
respekt ville jag verkligen inte förlora nu. Jag hade kämpat för hårt för
att förlora allt nu.
Jag klagade och protesterade men mamma och pappa hade redan bestämt sig. De
hade hittat ett fint hus nära mammas nya jobb. De hade också hittat en ny
skola till mig. I den skolan så gick det elever från årskurs 4 till årskurs
9. Så jag skulle slippa att byta skola igen när jag skulle börja i
högstadiet, det var ju en fördel.
Jag hade redan fått byta klass i fyran. Då var det så att det fanns fyra
treor, men man bestämde att en klass av de fyra måste splittras inför
årskurs 4. Det blev våran klass som blev utvald.
Så de delade på oss och vi hamnade i de tre olika klasserna som var kvar.
Men då hade man i alla falla några kompisar från den gamla klassen kvar som
också hamnade i samma klass som en själv. Man kände också vissa i den nya
klassen redan, mer eller mindre. Så det var inte så svårt då som det skulle
vara den här gången. Att få nya lärare, skola och klasskamrater kan vara
svårt.
För lärarna måste man visa allt som man kan så att de får en bra bild av
en. Men klasskamraterna är ändå jobbigast. Man vet inte hur man ska bete
sig mot dem. Man vet inte heller hur de vill att man ska bete sig. Ska man
vara tuff och pratsam? eller tyst och blyg?
Första dagen var jag tyst och blyg. Jag kände att alla tittade på mig hela
tiden, som om de inspekterade mig. De bevakade minsta rörelse som jag
gjorde. Det var jobbit. Nästa dag började de att prata lite med mig. De
pratade också mycket och högljutt på lektionerna, lärarna sa åt dem att
vara tysta men de slutade nästan aldrig utan de fortsatte att prata. Så jag
förstod att den här klassen är en pratig klass, så jag måste också börja
att prata för att kunna lära känna någon.
Jag började att vara med några killar och jag lärde känna dem ganska bra,
de var coola. Men man kunde inte jämföra någon eller något med det som jag
hade förut.
De första dagarna fortsatte jag med att vara tyst och blyg. Det kändes
konstigt att vara den tysta, blyga och orespekterade typen. Jag som alltid
pratade så mycket i den gamla skolan. Jag hade respekt och tjejerna tittade
på mig och skrattade åt mina skämt, hur löjliga de än var. Det kändes bra
att gå till skolan då, jag ville till skolan för att träffa kompisarna och
för att det var kul. Jag hade bra betyg också, så allt var perfekt,
eftersom lärarna gillade mina betyg.
Mina nya lärare var okej och kompisarna med men jag visste att om jag ville
ha det som min förra skola så måste jag börja redan nu.
Jag började att vara med de tuffaste eleverna. Jag började att göra allt
som de gjorde, vi var tillsammans på fritiden också. Genom dem lärde jag
känna elever från de andra klasserna också, så jag började att vara med dem
också. Vi gjorde en hel del dumma saker, vi klottrade och tog sönder en
massa saker. Det var kul från början men ju mer jag var med dem desto värre
blev jag. Jag kunde inte dra mig ur deras dummheter. Jag fick inte heller
respekten som jag ville ha, utan jag blev mer som en liten sak som hjälpte
dem med allt som de ville. Det var de som hade fått respekt från mig och
jag gillade inte det.
Mina betyg hade sänkts, mina lärare ogillade mig och mina föräldrar litade
inte längre på mig.
Jag visst att jag var tvungen att ändra mig om jag ville bli något. Jag
försökte att minska med att vara med mina nuvarande kompisar. Det var svårt
men det gick.
Jag hade bara lärt känna de här killarna och inte någon annan i klassen.
Jag tyckte väll att det räckte med dem.
Men så började jag prata mer med resten av klassen, killar och tjejer. Ju
mer jag pratade med dem desto mer började jag att gilla dem. Jag var inte
så mycket med ”gänget” längre. Jag började att vara mer med andra killar
och tjejer i klassen. Sånna som var ganska duktiga i skolan men ändå
pratglada, alltså precis som mig. Jag trivdes bra med dem och jag började
att känna en trivsam gemenskap med dem.
Vi alla ville och hade kul tillsammans, men vi gick aldrig för långt som
”gänget” gjorde. Vi var ambitiösa och jobbade bra tillsammans, på det
sättet höjde jag mina betyg igen.
Jag var med det gamla gänget ibland också men jag drog mig alltid ur när
det gick för långt. Livet började att bli mer och mer som i den gamla
skolan och jag trivdes bättre och bättre i den nya skolan.
Jag träffade fortfarande många från den gamla klassen ibland, så jag kände
många personer. Det var kul och om jag tänker efter så tycker jag att det
här bytet av skola var bra ändå. Jag har också lärt mig att respekt inte är
allt. Man måste inte vara stor, stark och tuff för att bli omtyckt.
Det enda som jag fasar för nu är.
gymnasiet.