Min syn på skolan
Ärade skolminister!
Jag anser att skolan har blivit lite för slapp. Man försöker hjälpa de som
har sämmre betyg genom att sänka kraven. Till exempel kom förslag på att
ändast ha åtta gymnasieprogram och att låta alla få gå de program de vill.
Visst är det en trevlig tanke att alla som vill ska kunna komma in på t.ex.
det natur|vetenskapliga programmet. Men vad är det för mening med att låta
folk som är lite sämmre i skolan komma in på de svåraste programen utan att
sänka kraven så att de också kan ta studenten? Synen på att överhuvud taget
ta studenten har även den förändrats sen t.ex. min far gick i skolan. Då
fanns det en hel del människor som inte klarade av att ta sin examen och
det var inte ens alla som gick i gymnasiet. Det var okey för de som inte
var skapta för att gå i skolan att ta ett lärjungejobb istället. Idag finns
det istället ett tryck på eleven från både vänner och föräldrar att man
”måste” gå igenom gymnasiet annars får man inget jobb. Man kan ju fråga sig
om utbildning verkligen kan vara lika bra som förr. Kanske är de svårare
programmen i samma klass som förr men hur kan då tidigare nämda förslaget
låta bli att sänka denna kvalité.
Ett förslag som jag däremot tycker är possitivt är det borgliga blockets
tanke om att börja dela ut betyg tidigare än idag. Nu får man ju sitt
första betyg efter höstterminen i åttan och för många är detta en shock.
Betygen är sällan vad man trodde att de skulle vara. Överraskningarna är
både possitiva och negativa och de varierar ofta mellan olika ämnen. Därför
behövs någon form av betyg eller mera djupgående omdömen under hela
hög|stadiet så att man vet var man ligger när slutbetygen nalkas.
Hur lärare sätter betygen och vad de grundar sina betyg på är det många
som är missnöjda med. Det är ofta eleven som de flesta annser inte kan så
mycket får höga betyg. Även om mycket av dessa klagomål beror på avundsjuka
så är det svårt för lärare att veta vad eleverna verkligen kan. Jag är
övertygad om att lösningen på detta problem är oförberädda prov. Då ges
ingen möjlighet att lära in allt kvällen innan och sedan glömma allt efter
provet. Först då vet man vilka elever som har hängt med på lektionerna och
lärt sig något. Nakdelen med detta är förståss att de som varit sjuka då
inte klarar av vissa frågor men det får man ta hänsyn till vid rättningen.
Nu ska jag skriva om det riktigt stora problemet, kanske ett av de
största i dagens Sverige. Segregationen. Ett bra exempel är Malmö. I Malmö
har vi många, främst muslimska invandrare. De allra flesta bor i de östra
delarna av Malmö. Där går de även i skolan och där har de sina vänner. De
får aldrig en ärlig chans att lära sig ordentlig svenska och komma in i det
svenska sammhället. På vissa annars helsvenska skolor har man nu börjat
bussa in elever från invandrartäta stadsdelar. Sådana åtgärder är jättebra
för det är i skolan man måste börja och med tiden kommer detta
förhoppningsvis leda till en bättre blandning även inom bostadsområden.
Slutligen vill jag säga att det är en lögn att påstå att skolan var
bättre förr. I helhet har skolan blivit mycket bättre och jag tror att
eleven i allmänhet trivs bättre nu än de någonsin gjort. Men på vissa
områden har man gått för långt med att underlätta för eleven och det finns
fortfarande mycket kvar att göra. Ni har ett viktigt och svårt arbete trots
att så mycket redan gjorts av tidigare skolministrar.
Från Tomas Lundbäck, klass 9a på Tegnérskolan i Malmö