Föräldrars utbildning: Eftergymnasial utbildning

Mina skolår

Vi hade just flyttat från Finland hit till Umeå när jag skulle börja lekis.
Jag kommer ihåg att det var väldigt spännande att börja lekis, och att få
nya kamrater. Det gick bra för mig, ändå jag pratade Finska men jag lärde
mig fort att prata svenska. Jag kommer inte ihåg så mycket från den tiden.
Det är en liten Detalj som jag kommer ihåg väldigt bra. det var att utanför
lekis så fanns det en gungställning med endast två gungor. Till de försökte
vi alltid komma först till på morgonen, men det var Mikael Roosblad som
oftast satt där först.

1,2 och 3 var nästan likadana. När jag skulle börja 1:an så kommer jag ihåg
att det var så mycket mer spännande, än att börja lekis. Jag vet inte
varför kanske För att när man börjar lekis så börjar man egentligen inte
skolan men när man början 1:an så börjar man skolan ”på riktigt”.

Årskurs 1 och 2 så hade vi en ganska speciell lärare. Hon spelade väldigt
ofta gitarr, t.ex. ”Broder Jakob, sover du?” på alla möjliga språk. Det var
ganska kul ändå att lära sig att sjunga, en liten fördel.

3,4 och halva 5:an så hade vi en lärare som hette Agneta. Hon var ganska
jobbig. För alltid när det hade hänt en liten grej, att någon retat någon
annan el. liknande. Då skulle hela klassen sitta i en ring och prata om vad
som hade hänt. Det hände ganska ofta att någon gjorde någonting. Så då blev
vi sittande i den där ringen väldigt ofta. Jag vet inte om det blev så
mycket bättre av att sitta i en ring och snacka.

Halva 5:an och hela 6:an var de roligaste åren på mellanstadiet. Då hade
man lärt att känna alla i hela klassen helt bra. I 5:an brukade vi köra
snöbollskrig mot 6:orna. Det var väldigt kul men vi var också enormt fega
för gick oftast alla mot en 6:a. Den här sista perioden av mellan|stadiet
så fick vi en ny lärare igen som hette Birgitta Almgren. Hon var den bästa
läraren jag hade på suoviisaariskolan. Hon var enormt snäll och bra på att
lära ut till elever.

I slutet på vårterminen i 6:an så åkte hela våran klass på en klass|resa
till Finland, vi var där i en vecka. Vi till Vasa och var där i två dar.
Första dagen så åkte vi båt halva dan och shoppade den andra halvan. Andra
dan så åkte på massa museum och liknande. Tredje dan så åkte vi buss till
Lappo. Vi skulle sova i en liten by som heter Lappokiila och där sov vi i
stugor. När vi kom dit så var det nästan kväll, så vi såg oss omkring sedan
så gick vi och sov. Fjärde dagen så for vi till Lappajärvi, en väldigt känd
Fjord som fjället går rakt ner på bägge sidor. Där inne fiskade vi och
Andreas fick tre jätte|stora sejar. Femte dagen for vi hem. Det är mina
minnen från Suoviisaari|skolan.
Det var en väldigt bra skola tycker jag. Jag tror det är bra att gå i små
skolor när man är liten.

G-

Mina skolår
Min första dag i skolan var en solig dag. Första dan så gick jag och min
mamma till skolan. När vi var framme så gick vi in i ett klassrum. Det
börgad pirar i maggen. Jag börgade undra villka klasskramrater jag skulle
få sedan så roppade läran upp vårat namn. Efter hon hadde roppat upp
namnen, så skulle vi berätta hurdana vi är som personer. vi fick både sudi,
penor och böcker att skriva i. Adra dagen så var nesta alltsom det skulle
va. Första letionen så skulle vi lära oss att räkna matte. Hon börgade lära
oss hur vi skulle plusa. Hon sa
– vi har rast 9.20, så vi har god tid på oss.
Sedan så var klocka 9.20 och då gick alla ut. Då ville dom flesta killarna
spela bandy. Dom flesta gick till vackt|mästaren och köpte en bandy|klubba.
Bandy klubban kostade 40 kr. Sedan så satt spelet igång. Det var hemnskt
roligt för att det var mycket gämt ut. Efter vi har spelat i 20 minuter så
ringde det in till letion i gen. ny sida
Letionen börgade med roliga tim|men. Då sa läran att vi skulle göra ett
spel för föräldrarna. Vi skulle göra de 7 små dvärg|arna och Röd luvan. Vi
tränade hemnskt mycket. Efter en vecka så skulle vi spela upp det. Det gick
hemnskt bra. andra dan så hade vi inte så lång dag. vi slutade klockan 1.
vi hadde inte så långa dagar när vi gick i Åk 1. Vi slutade vid 1, 2 något
sånt för att vi inte var så stora. om vi skulle sluta senare så skulle vi
bara bli tjuriga. Ungefär så här var vår första året i skolan. Nu är jag på
min sista termin i grundskolan. Det ska kännas bra. Vi kommer att få betyg.
Det kommer att bli roligt att få reda på sitt slutbetyg. Man längntar så
skräckligt mycket till sommarlovet. För då får man reda på var man ska gå
på för linge. Jag har valt fordon och hoppas att få komma in på den lingen.
Jag hoppas åkså att jag får betyg i svenska åkså, så att jag kommer in på
fordon som jag vill. Anars så får jag gå ett äkstra år och det vill jag ju
inte. Jag är ganska tröt vi skolan. På mårnarna så är jag väldigt tröt och
depig. När jag går upp ur sängen så tänker jag att, nu ska jag gå upp till
den tråkiga skolan. Jag tycker att det ska vara lite kotare skoldagar. Man
blir så depig om man har långa dagar i skolan. Min senaste dag är 16.00.
Det är mörkt när jag kommer hem på måndag|ar. Det är alltså 16.00 jag
slutar på måndagar. ny sida
På helgerna så är man uppe väldigt sent på näterna. När måndan kommer så är
man väldigt nere. Det ska vara väldigt skönt med sportlov nu. Så att man
får en paus i det hela. våran klass var i trysil några dagar. Det var gätte
härligt. Vi åkte skider hela dagarna. Men första dan när vi åke upp så kom
vi upp klockan halv två och då var vi trötta. Vi låg 4 stycken grabbar i
ett rum. Vi kunde inte såva den natten så vi tittade på film. Sedan klocka
4 på natten så la vi oss. På morgonen dagen äfter så gick vi upp klockan
8.00. Då var vi ganska trötta men senare på dan så blev man lite piggare.
Första dan efter andra så var det gätte fint väder. Vi hade soligt och
fint. Två dagar så var det inte så fint. 1 dag så var det hemnskt blåsik
och kalt. Den andra dåliga dan så var det 0 gradit och rängnit. Sista dagen
så var det gätte kalt. Kl 15.00 så åkte vi hem och jag kom hem Klockan
12.00 på natten. Sedan på måndagen så var algt som vanligt igen. Men när
jag kom hem så var jag sjuk. Jag hade feber och var riktigt förkyld. Jag
blev frisk en vecka senare. Jag tycker att det har vari 9 jobbiga år. Det
har hänt hemnskt myckt. Det känns som man har gort 100 tals med prov. Bara
melan 7-9 så känns det som man har gort 100 prov. Det är inte så lätta prov
det är i högstadiet det blir nog väre i gymnasiet.

Att byta skola

I sexan valde jag som elevens val drama när jag skulle börja högstadiet.

Det var jag och en till och från min gamla klass. Jag hade lite svårt att
passa in men till slut fick jag en kompis i klassen. Anna hette hon. Men så
var vår klass en ”värsting klass” och ”värstingarna” ville ha någon att
plocka på. De började på Stina, min gamla klasskompis, och när jag och Anna
hjälpte henne började de plocka på Anna istället. Kuratorn kom och pratade
med oss, men det hjälpte inte. Jag får nog säga att alla var inte såhär.
Det var jag, Anna, ”Minna” och Maria som gjorde som vi blev tillsagda. På
våra dramatimmar blev det ingenting igentligen. Vi började på ”Grease”, men
jag vet inte hur det går för dem.
sidbyte
När jag valde till sjuan hade jag funderingar på Ekskolan, Men kom inte
mycket längre än att tänka på det. Det var igentligen musik jag ville ha
och när jag valde drama trodde jag att det var mycket musik.
Vi hade 40 min halvklass! De andra klasserna hade iallafall helklass. Det
är hemskt, tycker jag.
Ibland stannade jag hemma för att jag inte trivdes, sa att jag inte mådde
bra.
sidbyte
Men så pratade Jonas Holmberg med mig och vi kom överens om att jag skulle
”praoa” på Ekskolan i en vecka.
När jag först kom till skolan pratade jag och pappa, som följde med mig,
med Nicklas. Han sa att vi skulle leta upp Anja och Sofia för Anja åker
också buss. Mitt första intryck av skolans korridorer var att de var långa
och smala. Jag förstod inte hur alla människor fick plats.
sidbyte
Jag var med på lektioner och jag blev alldeles paff.
De var ju tysta och räckte fint upp handen och lyssnade på läraren och
varandra.
En dag missade Anja bussen och jag visste inte var jag skulle vara. Som tur
var kom Jonas ut på trappan och hjälpte mig ner till fysiken som vi skulle
ha.
Alla var snälla och jag trivdes jätte-bra.
Jag började på Ekskolan* i åttan mest för att gå i musikklass men även för
att den har bättre miljö och mycket bättre lärare än på Bredvik som jag
gick på innan.

Jag fick massa nya kompisar och har utvecklat mig mer än väntat i både
musik och andra ämnen.
Matten t.ex. **På Bredvik gick man kurser: algebra, geometri, vardagsmatte
och sidbyte statistik och sannolikhetslära. Efter varje kurs fick man
göra ett prov. Om man klarade det fick man välja en ny kurs även om man
fick en poäng från IG.
På Ekskolan har man två grupper. En lite bättre och en som tar det lugnare.
Vad jag saknar på Bredvik är Engelskan och NO-ämnena. I Engelskan blev vi
uppdelade i fem grupper (Alla sjuor. 4 klasser.) Där grupp 1 tog det lugnt
sidbyte sen stegrades svårighetsgraden upp till 5 där vi gick igenom
ett kapitel i veckan ungefär.
NO-ämnenan och Teknik hade jag på engelska. Vi gick igenom på engelska och
gjorde våra arbeten på engelska. Det saknar jag.
Vad jag också saknar är mina gamla kompisar.
*När jag slutade på BV hade redan 3 st slutat eller bytt klass.
** har aldrig varit min starka sida
Jag har kontakt med dem men inte så mycket som jag skulle vilja.

Det här med att åka buss gör mig ingenting. Det är det värt. Jag trivs
jätte bra på min nya skola.

mycket ojämn högermarginal, svårt att avgöra vad som är försök till
styckeindelning. Markerar endast i tydliga fall

Att byta skola/Att byta klass

Den här berättelsen handlar om en tjej som heter Marja.
Hon flyttar till en ny stad med sin mamma. Den här staden är inte vilken
stad som helst. Det är Göteborg.
Hon måste också byta skola och få en helt ny spännande klass.
Det var en helt vanlig dag i en liten by utanför Hedemora. Marja, som var
13 år, satt med sin mamma i köket. De sa ingenting till varandra. De visste
båda två att det här var den sista dagen de skulle sitta i köket och vara i
denna fina, trevliga och här|liga by. Marja sa farväl till sin mamma och
började gå till skolan med ett raskt tempo.
När hon kom fram hade det redan ringt in.
När hon kom in i klass|rummet var det rent tyst. Hon bad genast om ursäkt
och började lång|samt gå till sin plats. Bredvid henne satt det en väldigt
blygg och snäll tjej. Hennes namn var Emma.
Emma och Marja var bästa vänner. De hade känt varandra sen de började
ettan.
Skoldagen var nästan över. Fröken Lisa var smått irriterad på killarna där
bak i klassrummet. De hade lagt ett vått och äkligt tuggummi i frökens bok.
Men efter en stund lugnade hon ner sig. Det var tio minuter tills de
slutade Marja kände gråten i halsen. Det var nu hon skulle ta farväl av
alla i klassen.
Fröken började gråta. Sen sa hon. -Det har varit härligt att ha dig här i
vår klass. Vi kommer verkligen sakna dej. Hon grät mer nu. Marja började
också gråta, nu grät alla. De gav henne en stor kram och sa hejdå.
Emma följde med Marja hem. Marjas mamma hade redan packat. Allt var klart.
Nu skulle de åka.
Emma och Marja stod och kramade om varandra. Emma sa till Marja att hon
skulle komma och hälsa på och att hon var den bästa kompisen hon hade haft.

ny sida
Det har nu gått två veckor sen flytten. Nu bor Marja och hennes mamma i
Gbg. De hittar inte så bra, men det går nog ändå.
Idag är det första dan i den nya skolan för Marja. Alla som går där är
nya.
De börjar i 7:an i musik|klass. Marja har alltid gillat musik. Hon sjunger
mycket, Och älskar att Spela piano med sin kraft inneifrån. Hon går mot
skolan.
ny sida
Allt är så stort hon känner sig osäker. Hon vill inte men hon måste. När
hon kommer in står det vissa gäng och pratar. Andra står ensamma och
övergivna. Hon ser en flicka med brunt, lockigt hår och röda kläder. Hon
går fram till henne.
-Alla glor, nästan alla, tänker hon. Nu får hon panik. – Vad ska jag säga?
Hon säger: Hej! Flickan går sin väg. Marja känner sig ensam igen. Men så
kommer det ett helt gäng och lär känna Marja.
De blir jätte bra kompisar. Det har gått ett halvår nu sen första
skoldagen.
Marja trivs jätte bra, bättre än i hennes gammla skola. För där hade de
inte musik. Här har de bättre gem|enskap med. Och alla verkar trivas bra.
Även hon med de röda kläderna. Men Marja kommer aldrig glömma den fina
tiden hon hade innan.

Att byta skola/Att byta klass

Jag var elva år. Jag gick i femman i Eckö skola i Handen. Mamma hade
bestämt att vi skulle flytta ut på landet och det skulle vi göra så fort
som möjligt.
Det gick några månader åt att packa och städa lägenheten där vi bodde
innan.
Det var ganska kul faktiskt. Att packa alltså. Jenny, min bästa kommpis,
som också gick i Eckö skola i min klass, brukade också hjälpa till med
packningen.
ny sida

Och så kom flyttningsdagen.
Mamma skjutsade mig till skolan och följde med mig in i klassrummet för att
ta farväl av alla i min gamla klass.
De verkade inte alls upprörda över att jag skulle lämna klassen och skolan.
Det var väl bra på sitt sätt men ändå så kändes det dåligt.

Jag minns hur jag stod i klassrummet och drog in ett djupt andetag av den
lite unkna morgonluften som alltid brukade tränga sig in i mina näsborrar
när jag öppnade dörren till klassrummet på morgonen.

Jag visste iallafall vilka jag skulle sakna mest

Först kom ju självklart Jenny. Men en klar tvåa var ju Oliver.

Oliver var den snyggaste,underbaraste, bästa killen jag någonsin känt.
Det var bara ren och enkel kärlek när jag talade med, och om honom. Han
kände förstås inte samma sak för mig.
Plötsligt kom jag tillbaka till klassrummet där jag stod in mina egna
sorgsna tankar.
ny sida
Vi tog farväl av klassen och gick ut till bilen.
När jag spände fast säkerhetsbältet kände jag hur magen knöt ihop sig och
en tår rann Långsamt ner från min kind.
Jag hade aldrig trott att det skulle kännas så jobbigt att sluta i Eckö
skola. Mamma torkade bort tåren från min kind och pussade mig på min andra.
Hon startade bilen och sa: ”Det går över. Vi kommer att få det så bra” och
log betryggande mot mig.
Vi kom fram till huset som låg i slutet på en väg nere vid en gård som
hette Skogsund.
Huset var fint och stort.

När vi kom in i huset stod det massa kartonger på köks- och
vardags|rumsgolvet.
Vi hann packa upp en del, det viktigaste, men sen blev vi så trötta så att
vi gick och la oss.
Dagen efter väckte mamma mig halvåtta på morgonen.
”Kom nu”, sa hon glatt ”Vi ska åka och besöka den nya skolan som du ska gå
i”. Hon log mot mig, fast hon såg att jag var ledsen.

Jag gick upp med en positiv in|ställning. Jag tyckte faktiskt att det
skulle bli ganska kul, även om jag helst hade velat att Oliver och Jenny
skulle följt med.
Mamma hade gjort frukost åt mig, men jag petade bara i flingorna. Jag var
så nervös att jag inte visste vad jag ska ta mig till.
Vi åkte iväg till skolan med gott om tid på oss.
Vi satt knäpptysta hela bilresan. Jag hade ju fullt upp med att tänka på
hur skolan såg ut, vilka gick i kassen o.s.v.

Vi gick in i skolan och fick information om vart min nya klass var
någonstans för tillfället och gick dit.
Mitt första intryck av skolan var att den var liten, men mysig.
Alla stirrade på mig som om jag var en utomjording och det kändes
obehagligt. De satt tysta i klassrummet och bara tittade med öppna munnar.
ny sida
Då bestämde jag mig för att jag inte tänkte byta skola. Jag skulle gå kvar
i Eckö skola punkt slut.
Jag fick börja i Eckö skola igen några dagar senare. Det kändes bra, allt
kändes bra.
Det var lång bit till skolan men det var det värt. Jag fick ju vara med de
som verkligen tyckte om mig, mina riktiga vänner.


*du beskriver intressant dina känslor inför ett skolbyte, men det görs inga
reflektioner av generell natur utan du stannar vid de egna, personliga
erfarenheter
*slutet är oväntat och intressant
* språket är korrekt
VG

Min syn på skolan.

Hej! Efter gympan idag hade jag ont i halsen, och när jag var på bild
lektionen så höll jag på att somna. Allt detta beror på den dåliga luften i
skolan. Det är klottrat överallt i hela skolan och man trivs inte särskilt
bra. Maten i skolan är av sämsta klass och det serveras fisk nästan varje
dag, och den fisken är inte av högsta klass precis. Skolan har lite pengar
och det är problemet till varför inte vi får bättre mat, bättre luft-
kondisonering och trevligare skola. Det som är bra är framförallt att det
finns så många klassrum och att skolan är så stor som den är. Dom har
öppnat ett elevfik och så har skolan börjat göra frukost till eleverna
varje morgon. Jag anser att skolan behöver köpa in, mer mat till skolan,
till hemkunskapen och matsalen. Skolan har 400 elever och det bord öka med
några hundra eftersom skolan är så stor som den är. Datorerna i skolan är
mycket dåliga och det finns bara två skrivare i hela skolan. Vissa datorer
fungerar knappt och när man ska använda diabilds|projektorn så fungerar den
inte alls. Stolarna i skolan behövs bytas ut, alla är gjorda av plast och
vissa håller på att gå sönder helt och hållet.
ny sida
Klockorna i skolan är mycket få. Man borde stoppa upp en klocka i varje
korridor i varje våning. När jag skulle med bussen hem idag så fastnade jag
nästan i trappa för att hela trappan var full av läsk, den är sällan ren.
Vägarna i skolan ser bedrövliga ut, det är klotter, snus och annat kladd
där. Skåpen behövs bytas ut till nått helt nytt. Även lite mer soffer
skulle va bra eftersom nästan alla som finns nu är trasiga på något sätt.
Som sagt det som är bra i skolan är elevfiket som dem öpnnat och att skolan
har börjat servera frukost till alla på morgonen. Skolan har även byggt ett
Tv-rum i en koridorr eventuellt koridoor, otydlig handstil som är
mycket populärt bland oss elever. Den nya basket plan är mycket bra och att
om klädnings rummen har blivit större och trevligare. Det som är bra i om
klädnings rummen är också att det finns bastu, synd bara att dem aldrig är
på
slagna. Alla invandrare som kommer sätter dom i en egen klass som kallas
”Nationella klassen” , så inte någon som kan svenska mindre bra hamnar i en
klass som läser ganska hårt. Det är mycket bra. Skolans musik instrument är
många och dom är av nyaste klass. Det som är mycket bra är dem nya
busstidtabellerna som skolan har satt upp.
ny sida
Den nya 2000-talet skola skulle behöva helt färska datorer som alla har
internet. Varje klassrum ska ha varsin dator. Sen ska det finnas en dator
sal där det finns ett tjugotal datorer som man kan skriva,läsa,spela och
skriva ut på. Ett eget rum där alla skrivare finns och när man gör
utskrifter så kommer allting dit. Idrotts timman borde vara i två timmar
istället för en. Bastun borde eleverna själv kunna säga till när dom ska
vara på slagna. Nya soffor , speciellt i tv-rummet. Skolans mat få eleverna
själv bestämma genom att få göra en önske vecka två gånger i månaden.
Luftkonditoneringen ska bli mycket bättre över allt i hela skolan så att
eleverna och lärarna mår bättre och kan jobba bättre. Alla ämnen borde bli
mer praktiska och jobba mer efter vad eleverna tycker. En timme som kallas
”läs timmen” där eleverna får själv välja en bok att sitta och läsa. Skola
bör ha många fönster och högre i tak, mer luftigare klassrum. Införa fler
dushar och göra dom toaletterna som redan finns lite trevligare och en
spegel bör finnas i varje toa. Om jag återkommer till maten. I matsalen så
bör det finnas många olika sorters drycker och bröd både hård och mjuk.
Matsalens luft bör föbättras mera. Stolarna i varje klassrum bör vara av
tyg. Datastolar byts in mot dom gammla trä och plast stolarna.
ny sida
Bänkarna i skolan ska vara höj och sänk bara. Eftersom många i skolan lider
av fettma så tycker jag att idrotten borde vara längre, jobbigare och
ansträngande. Ett gym i skolan behövs, och i det gymmet bör det finns
bänkpress, hantlar med mera. Och alla som vill gå ner dit när dom vill och
kan. Skolans alla tv apparater tycker jag ska bytas ut mot en nyare model
och även tillsätta en video till alla apparater. Mattanterna ska ha en
mössa som skyddar hela håret och det ska vara obligtoriskt. Jag har nåra
förslag på att bygga en ny träslöjds sal som kommer bli myckt större,
luftigare och inte minst bättre. Trä slöjds timmen bör eleverna ha två
gånger i veckan och då är en lektion 2 timmar lång. Den nya skolan ska ha
kortfattat bättre ventilation mer idrotts timmar och en hel del andra
förbättringar. Eleven får mer frihet och får bestämma mer i den nya skolan.
Maten och Luften är nog det största problemet idag i skolan och det bör
förbättras anser jag. Framtids skolan 2000.

Mina skolår

Mobbning och mosade pajalabollar

Mina år i skolan har inneburit både positiva och negativa upplevelser, mest
negativa. Min klass har bråkat sedan den första dagen som vi träffade
varandra.

Jag minns fortfarande dagen då jag började i skolan som att det var igår.
Jag hade på mig min blåa klänning som mamma hade tvingat på mig och jag
kände mig fruktansvärt obekväm. När jag och min mamma gick in i klassrummet
var luften så tjock av alla spänningar att man nästan kunde ta på den. Mina
för|väntningar steg allt eftersom min blick vandrade från person till
person, när mitt hjärta plötsligt sjönk som en sten i bröstkorgen. Där satt
Hon, min ärkefiende från dagis, Maria Lövkvist.

Vi hade alltid bråkat, ända sedan vi började på parallellavdelningarna
Grisen och Kossan. Oftast bråkade vi till ingen anledning. Det kunde vara
om struntsaker som ingen av oss egent|ligen brydde sig om. Det var sällan
som något verkligen hände som gjorde att man hade en anledning till att
vara sur, så därför bråkade vi i det tysta.

Åren gick och vi bråkade mer och mer och i fyran skulle man kunna säga att
jag blev mobbad. Då hade det gått så långt att hon hade fått med sig hela
klassen, men en dag fick jag nog. När hon sparkade mig, sparkade jag
tillbaka. När hon sa något elakt till mig sa jag något tillbaka och det tog
hårdare på henne än vad jag hade väntat mig. Till slut var mitt
självförtroende så pass stort att jag inte orkade bry mig något mer, så
bråket slutade. Vi var inte vänner, men vi kunde sitta i samma rum.

Jag förstod aldrig varför jag blev mobbad. Kanske var det så att jag var
ful, men senare insåg jag att det var hon som bara hade en dålig självbild
av sig själv och jag var bara ivägen. Jag var inte den enda som var det,
Alla som inte gjorde som hon sa blev med en gång retade och utstötta. Det
var därför som det kunde gå så långt, alla var rädda för henne ny sida
så ingen vågade säga ifrån.

Våran klassföreståndare var inte en särskillt bra lärare. Hon hette Karin,
men vi kallade henne för Charin, när man sa det riktigt fort lät det som
Kärring. Hon sa inget om det, hon vågade nog inte.

Karin hade sina ljusa stunder ibland. Hon lät oss sammla in pengar till en
klassresa, så varje månad gick vi en runda runt lovön och sålde polka
grisar eller pajalabollar (som mumsmums ungefär). Varje gång så gick vi
till den tjocka tanten och sa.
– Hej! Vill du köpa pajala bollar?
och varje gång svarade hon.
– Nej tack, jag har diabetes. Med en överdrivet trevlig röst.

Jag förstår inte varför hon inte bad oss att dra åt Helvetet. Vi visste ju
att hon hade diabetes och vi gick ändå dit. Varför vet jag inte, det var ju
bara slöseri med tid.

Jag minns särskillt bra den gången då jag och Elsa sålde pajalabollar
tillsam|mans. Det var min tur att bära påsen med förpackningarna och av
någon underlig anledning fick vi för oss att vi skulle springa. Vi hann
inte ens springa tre meter förrän jag snubblade över ett cykelställ och
flög över påsen och mosade alla pajalabollar. Trots att de flesta
förpackningarna var mosade var vi ändå tvugna att sälja dem, så vi
fortsatte att knacka dörr och när någon snäll själ sa.
-”Ja, jag skulle vilja ha en förpackning”,
så var vi tvugna att komma med följd frågan
-”Vill du ha mosade eller hela pajala|bollar?”

Att byta skola/klass!

Vi satt i den såkallade ”gruvan” och drack öl, rökte och snackade. ”Gruvan”
var i en källare längst ner i ett stort parkerings
hus. Där var alla ”tuffa” personer när dom inte orkade vara hemma och
lyssna på föräldrarnas tjat. Jag var en av dom. Idag var det jag (Sanna)
Oliver, Viktor och Andreas som satt där!
Vi skulle komma på någonting att göra. Oliver ringde runt till alla och
hörde om det var någon fest. Vi fick napp. Men Oliver sa att det var
ungefär 3 mil dit och ingen av oss hade ju kör kort. Alla tittade på
varandra , och tänkte säkert på samma sak.
vi skulle sno en bil

Snuten lär ju inte vara ute den här tiden , sa vi. För att övertyga oss
själva att det inte skulle hända någonting. Vi gick upp några trappor och
kollade på dom olika bilarna. Vi måste ju hitta en som inte har larm och en
som inte är för ny, ifall vi skulle köra åt helvete, sa Oliver.
Efter ett tag när vi snart hade gått runt hela parkerings huset hade vi
hittat den perfekta ”kärran”.
En gamal mercedes , Rostig och ful som få, men den fick duga.
Andreas hade redan allting som behövdes i sin rygg säck. Vi slog in rutan
med en ko fot och öppnade låset på dörren. Oliver som då trodde att han
kunde allt satte sig i framsätet.
Han försökte Starta bilen men en annan nyckel, som då enligt Oliver hade
funkat förut. Men nu gick det i allafall inte. Det var alldeles mörkt där
inne och vi satt bara stilla inne i bilen och suckade. Men plötsligt såg vi
ett ljussken som om det vore från en ficklampa. Och det var de. Jag kommer
aldrig glömma killarnas min när dom också hade upptäckt ljuset.

Istället för att springa sjönk alla ner i säterna och allt blev knäpp|tyst.
Man hörde bara dom försiktiga stegen från människan med fick|lampan.
Men efter ett litet tag blev allt tyst. Jag kunde inte ens andas.
Plötsligt skrek Oliver till,
släpp mig, skrek han. Släpp mig för in i helvete! Han hoppade ut ur bilen.
Mannen med ficklampan var en polis, som nu höll et mycket stadigt grepp
runt Olivers arm.
Jag minns att han sa kom ut ur bilen nu , det är ingen ide att ni försöker
smita! Nu har jag sett er också, så kom bara ut och var lugna, så vet jag
att allt blir bra. Han lyste med ficklampan i ansiktet på mig. Jag gick ut
ur bilen, Men glad var jag inte jag försökte sparka mot polisen , Samtidigt
som han tog fast mig med.
Snut jävel! minns jag att jag skrek till honom. Sen spottade jag honom i
ansiktet eller iallafall försökte träffa ansiktet . Visste inte om jag hade
lyckats.
Vi följde honom till polis bilen. Oliver, Andreas och Viktor gick bara
snällt efter honom medans jag skulle kunna ha gjort allt för att slippa åka
med dom. Alla var fulla och man såg på Oliver att han inte mådde bra.
Stackarn, jag minns att det såg ut som om han mist allt han hade.

Nu satt vi fyra och snackade med tre stycken poliser. En man (Han som tog
oss) och två kvinnor. Dom ville ha våra hem nummer eftersom dom ville prata
med våra föräldrar och se vad dom skulle göra.
Jag visste att för Andreas, Oliver och Viktor kunde det bli ungdoms
fängelse. Men jag var ju bara 14, vad skulle hända med mig? Som vanligt,
snällt och lydigt gav killarna sina nummer. Men jag vägrade, Jag orkade ha
nå mer tjat eller så ville jag inte veta vad som skulle hända.
Men såklart fick ju polisen tag i mitt hem nummer av Andreas föräldrar , vi
hade ju kännt varandra så länge vi kommer ihåg.
Vi fick gå in i ett annat rum medans dom pratade med våra föräldrar,
killarna satt som vanligt bara ner , medans jag försökte komma på ett sätt
att komma ut därifrån.
Jag sa. vad fan är det med er? Vill ni åka in i fängelse eller vad? Men dom
bara satt där utan att säga ett ord.
Sen öppnades dörren . Och dom tog ut mig och killarna fick stanna. Just då
visste jag ej att jag aldrig mer skulle få prata med dom igen.

Då efter en och enhalv vecka var det bestämmt. Jag ska flytta med mamma och
pappa till någon by och börja i ny skola.
Dom tyckte att jag skulle få det bra med miljö ombyte.

Men såklart vägrade jag , Men hur mycke jag än försökte stanna gick de ej.
Efter en månad till efter var allt packat och klart , vi skulle åka på
kvällen.
Vi hade en stor lastbil med våra möbler och saker som pappa skulle köra
till vårat nya hem. Jag och mamma skulle ta bilen. Jag tänkte och brydde
mig inte så mycket om vilken skola och vilken klass jag skulle komma i mest
av allt var jag sur och ledsen för att jag inte hade fått träffa killarna
på hur länge som helst. Och när skulle jag få träffa dom igen? Aldrig?
Bilen rullade ner från upp|farten , och då så var vi på väg , till ,mitt
kanske nya liv.
Jag slog på musiken och tänkte på allt från himmel och jord , Och tiden
gick fort så var vi framme.
Det första jag såg när vi körde in i byn var skolan. Det såg nästan ut som
ett vanligt hus . Rött var det och de stog stort: GRÄSBACKSKOLAN med vita
boks|täver

Vi körde in på våran tomt. Det var ett gult ganska gulligt hus. Inte för
Stort och inte för litet.
Vi hade vårat hus ner mot vattnet. Jag stog ett tag och bara kollade ner
mot vattnet.
Imorgon skulle jag ha min första skoldag . Sen gick jag in i huset och
kollade.
ny sida
Det såg ganska konstigt ut när det inte var några möbler där inne. Men
annars så var det rätt fint. Dom första intrycken hade ju ändå varit rätt
bra . Men jag kunde inte sluta tänka på Oliver och dom. Jag gick sedan och
sov , klockan var ju ändå rätt mycket.

När jag vaknade nästa morgon sken solen igen fönstret , rätt iansiktet på
mig. Jag klev upp och klädde på mig mina byxor , med säkert 20 stycken
kedjor hängades.
Mamma och pappa höll på att fixa alla möbler. Jag gick ut. Tog några bloss
av cigaretten. Gick vidare till Skolan. Det var inte långt!
Ganska mysig promenad. När jag kom in i skolan satt redan alla eleverna där
med sina skolböcker i händerna. Det fans bara två klass rum , men ändå
visste jag inte vars jag skulle, så jag satte mig på första bästa bänk och
försökte se obrydd ut. Sen kom det en söt liten kvinna och frågade mig om
det var jag som var Sanna kvist. Jag nickade och följde efter kvinnan som
hette Brittmarie.
(Det stog på en bricka som var fast knäppt på bröstet). Jag gick in i klass
rummet och det vändes många nyfikna ansikten mot mig.
Många hälsade på mig , och jag fick presentera mig. Jag kännde mig redan
som en ny och gladare människa. Jag fick sitta brevid en söt tjej som hette
Kristina, vi snackade och skrattade mycket på rasterna. Det ända hon inte
tyckte om var när jag gick ut och rökte . Men jag lovade henne att jag
skulle sluta.
Lektionerna var mycket roligare än där hemma och jag lärde mig bättre.
Det var kanske bra ändå att jag fick miljö ombyte.
Nu sitter jag här 3 månader efter och har aldrig mått bättre.
Det var ganska bra att vi kom på den där ide´n att sno bilen. okej, jag
ångrar ju det för att det var dumt , Men annars hade jag aldrig kommit hit
och vem vet vad som kan ha hänt med mig. Det kanske hade varit försent att
”ändra” på mig också. Jag har pratat me killarna , dom mår bra och jag
saknar dom så mycket men jag vet att vi kommer att träffas någongång och
jag hoppas snart !

P.S. Skolan går mycket bra!

2
Att byta skola / Att byta klass

Tänk om?

Tänk om? Tänk om det inte hade hänt? Hur skulle mitt liv se ut då? Jag,
Amir Abdullah, 15 år. Vad skulle hänt om jag hade valt en annan skola?
Skulle jag ändå träffat henne? Hade jag ändå hamnat i bråk med en av
skolans värstingar.
Jag är en 15årig, lugn kille, som för c.a. en månad sedan levde ett helt
vanligt liv. Jag gick till skolan, gjorde mina läxor, tränade lite allt
möjligt för att få en stark kroppsbyggnad, vilket jag har fått, festade
lagom mycket och hade inga större problem med någon. Plötsligt så tröttnade
jag på att vara en vanlig kille. Jag hade tröttnat på att vara mig själv.
Jag hade tröttnat på mina bruna ögon, mitt svarta hår och jag hade tröttnat
på min personlighet. Det som hade startat det här var när jag började i min
nya klass i sjuan. Alla var mer eller mindre lika vanliga som jag. Det
första som man tänkte på var att, här kommer man att passa in.
I sexan gjorde jag mitt. Jag brydde mig inte om någon och ingen brydde
sig om mig. Det var nog början på det här. Jag ville synas mer och jag är
inte typen som rakar halva håret och färgar det grönt för att få
uppmärksamhet. Jag bara sket i det och fortsatte med mitt ”vanliga” liv.
Jag fortsatte att få bra betyg och trodde att jag var nöjd med mig själv.
När jag började i sjunde klass så struntade jag i att skaffa nya kompisar.
Jag hade ju mina gamla kompisar. Så jag var fortfarande helt ”vanlig” tills
den dagen då jag tänkte på de orden. Det citatet:
-Why should you live, when you cant feel alive? sa skurken i ”The world is
not enough”.
De orden väckte nåt inom mig som jag kände igen. Det var samma känsla som
jag kände i sexan. Det här hände för exakt en månad sen och jag började att
ändra på saker och ting för att känna mig mer levande. Jag började med mitt
yttre. Om jag såg annorlunda ut, så skulle det vara lättare att vara
annorlunda. Jag började med att skaffa blåa färglinser. Sen så färgade jag
håret brunt och nopprade mina ögonbryn. Det enda som jag inte hade ändrat
var min längd på 172cm. Jag började styrketräna varje dag och jag var inte
mig själv längre.
Nu började Hon att lägga märke till mig. Hon var en brunett på 165cm,
gröna ögon och en perfekt kropp. Hon hade en perfekt personlighet. Glad för
det mesta, och rolig.
På balen kom Hon fram till mig och frågade mig om jag ville dansa med
henne. De hade satt på låten ”truly, madly, deeply” av Savage Garden och
Hon såg fantastisk ut i sin röda klännig. Självklart så var mitt svar ja,
och vi började dansa. Det var en natt som man inte glömmer i första taget.
Där blev han avundsjuk. Han var ledaren i ”gänget” (vilket orginellt
namn). Han hette Lars och han ville ha henne och jag hade förstört allt.
Redan nästa dag ville han få slut på mig och innan jag visste ordet av
det så bråkade vi. Grabbarna runtomkring oss skrek och hejade. Tjejerna
sprang för att hämta lärare och Lars och jag hade börjat. Han fick in ett
slag under mitt vänstra öga och jag ramlade. Han satte sig på mig och
precis när han tänkte slå det första slaget så tog jag tag i en träbit som
låg alldeles bredvid mig och slungade den med all min kraft mot hans huvud.
Han föll ihop och rörde sig inte längre.

Så jag ställer mig den frågan en gång till. Tänk om? Tänk om det inte hade
hänt? Tänk om jag eller Hon hade gått i en annan skola? Tänk om jag inte
hade ändrat mig själv? Tänk om allt det här kunde förhindrats om jag bara
hade gått i en annan skola? Tänk om? Dessa frågor kommer jag att ställa mig
själv i resten av mitt liv.
Det spelar ingen roll om jag tar mig igenom 1000 rättegångar, 1000
polisförhör eller om de tar fram 1000 bevismaterial.
Dessa frågor kommer ändå att stanna kvar i mitt sinne.