Föräldrars utbildning: Eftergymnasial utbildning

Mina Skolår
Jag kommer väldigt väl ihåg när jag skulle börja i första klass. Jag och
Sara som då var dom allra bästa kompisar, hade varit jätte spända kvällen
innan. Hon ringde på mig som vanligt vid kl 800. Vi skulle gå tillsammans,
hon, jag och våra familjer. När vi väl var framme såg vi att hela den nedre
skolgården var full med barn. Dom som skulle gå i våran klass kände man ju
redan. Vi hade gått hela sexårsgruppen tillsammans. Eleverna som var lite
äldre & som skulle börja 2:an eller 3:an kanske man kände lite. Dom kunde
ha bott på samma gård som en själv o.s.v. Uppropet gick bra. Läraren som vi
fick hette Agneta Bengård.
Nästa dag kom arbetet igång. Och alla jobbade bra. Jag tror att alfabetet
var bland det första vi började med. Jag som då hade min kusin i åttan
kände mig ganska cool när vi varje dag åt i bamba och min kusin och hennes
kompisar alltid kramade mig. Och jag som såklart skulle spela lite fräck,
var kaxig och sparkade alla killar på smalbenen. Min kusins kompisar tyckte
att jag var en riktig satunge.
Detta fortsatte när vi började i 2:an med samma lärare Agneta Bengård. Men
då började jag även ”hänga” uppe vid den stora byggnaden. Säkert tre gånger
per dag, fick lärare kasta ut mig och försöka för klara att om några år
Cecilia ska du också få börja här uppe med dom stora eleverna.
Jag skyllde på att jag hade min kusin där och jag skulle bara säga en grej
till henne.
Kusinen grep såklart alltid in till mitt försvar och jagade bort Birgitta.
Sara som alltid varit en väldigt rolig typ umgicks jag också med. Vi
praktiskt taget bodde ihop. Vi bodde egentligen dörr i dörr. Jag kommer
ihåg en gång i 2:an eller 3:an när vi också gick på fritids efter skolan.
Då fanns där en Bambatant, Jag kommer inte ihåg vad hon hette, Men hon hade
iaf serverat blåbärssoppa till mellanmål i tre dagar i rad. Sara och jag
som var dom enda i våran ålder som vågade säga till om detta sa: Måste vi
få blåbärssoppa varje dag! Denna bambatant hade också den roliga skånska
dialekt så vi härmade gärna hennes sätt att säga blåbärssoppa. Hon blev
rosande. Och hon sa att passar inte blåbärssoppa så kunde vi lämna
matsalen. Sara som fortfarande efter 9 år kan komma på såhär dumma idéer
säger: Nej nu. Hon (med mig efter sig) hämtar en gaffel. Hon säger till mig
att Cecilia nu sticker vi gaffeln lite löst i rumpan på henne. Och dum som
jag var så gick jag med på detta.
Vi ställde oss bakom henne och pang, så hade vi puffat henne i rumpan.
Vi tog till flykten. Ut från bamba ner till fritids och in i dockvrån. Vad
som hände efter den bravad var inte så roligt. Samtal med rektor och
föräldrar säkert tre gånger. Ni såhär i efterhand skrattar hela klassen åt
denna historia.
En annan ganska hemsk grej jag kommer ihåg från skolan är när ja, Sara
(såklart) och Aleksis ska demonstrera. Patrik Johansson som då gick i vår
klass hade en assistent som hette Johan. Han var inte så väldigt snäll &
detta jag berättar nu är sant!
Han slog och puttade Patrik. Sen en gång när vi hade slutat en lektion
skulle upp på nästa såg vi att Johan hade knuffat ner den minsta i klassen.
Christer Hedengren på golvet. Där puttade & sparkade Johan på han. Inte
hårt men det var inte på skämt.
Han sa att om Christer inte lärde sig att bete sig som en man skulle han
aldrig klara sig.
Efter detta fick klassen också en gemensam assistent. Konny Johansson hette
han och var helt underbar.
Så drabbade skolan av nedskärningar. Och var då tvungen att avskeda folk
som inte jobbat så länge. En av dessa var Konny. Jag, Aleksis och Sara som
var några av dom som verkligen gillade Konny Tog två stora pappersplakat.
Och började vår demonstrations runda i korridoren. Målen var rektors
expeditionen. Och dit kom vi snabbare än väntat.
Vi gick längs korridoren & skrek ”ut med Johan & in med Konny”. När vi hade
kommit sålångt som till cafét kom Sven Persson dåvarande rektor och sa att
vi skulle komma med han. Vi fick sitta på expeditionen & prata med honom
till våra föräldrar hämtat oss.

Jag och Sara har faktiskt haft en underbar skoltid tillsammans och vi har
alltid haft lika kul. Vi har nog drivit med dom flesta lärare.
Berit som vid hade 1-3 Britta Jonasson – våran bästa lärare som vi hade 4-
6.
Och säkert mycket med er också Monika och Jonatan.

Att sluta skolan nu efter att underbara år på Slätterhed kommer så klart
inte att vara lätt. Vårat liv har ju varit på skolan i 9 år. Jag menar man
har lärt känna alla lärare elever både jätte små och dom som bara är nått
år yngre.

Samtidigt kanske man längtar till ett nytt ställe, där man ska lära känna
ännu flera. Och också få likadan kontakt med dom. Slätterhedskolan kommer
ju alltid att ligga varmt om hjärtat. Utan alla här hade man aldrig kommit
nånstans.

Ja kommer nu ihåg att i 1 an retade dom oss för etta kladdare. Nu är vi
äldst och retar dom mindre. Men nästa år är vi helt plötsligt minst igen. I
gymnasiet.

Cecilia! Du börjar din uppsats bra, men den blev slarvigare mot slutet
och dina tankar ramlar mer lite hit och dit. Men din uppsats har en positiv
ton och det är intressant att läsa om din syn på dig själv. Kanske skulle
du reflekterat lite mer och fokuserat på några saker du berättar. Det hade
lyft uppsatsen! Betyg G+

Mina skolår
Jag kommer ihåg första dagen i skolan som om det var igår. Jag hade jobbat
hårt för att få ihop pengar till skolmaterial och fina kläder.
När jag kom till skolan med min pappa i handen tittade alla lite konstigt
på oss eftersom vi var färgade men vi blev mottagna med varmt hjärta.
När alla föreldrar hade gått var det en spänd stämning, det var tyst i
flera minuter.
Tillslut började jag sjunga en namn lek som jag hade lärt mig på dagis.
Läraren som hette christina fick genast en ny favorit elev nämligen mig.
Efter några veckor hade jag fått stämpeln klassens Joker. Redan då slarvade
jag med läxorna. När jag kom hem en dag från skolan var mamma redan hemma.
När jag kom in la jag jackan på golvet och sprang mot trappan men jag hann
bara fram till trappan när min mamma ropade på mig.
Vi satt en lång stund och pratade med min mamma om skolan och om att jag
måste göra läxorna.

Jag skötte skolan bra både Trean och tvåan.

Nu gick jag i Fyran och började i en ny klass, det var en 4-6:a. Jag hade
svårt att passa in i början på grund av min barnsliga humor men den
anpassade sig snabbt, min bästa kompis i klassen hette hampus och vi gjorde
allt tillsammans, han och jag pratade bort det första halv året i fyran med
min gode vän hampus, vi pratade så mycket att vi blev varnade så om vi
fortsatte prata fick jag byta klass.
I februari började våran klass prata om en klass resa, vi pratade om alla
möjlig resemål men tillslut bestämde vi oss att vi skulle åka till
Stockholm, vi skulle åka 19 maj.
25 april kommer jag ihåg att min pappa sa till mig att vi skulle på en
koncert, Spice girls, den 19 maj. Eftersom att vi skulle på klass resa då
Plus att jag hatade Spice girls och pop musik var valet enkelt, jag skulle
åka till Stockholm.

19 maj kl. 7:30 Stog alla på perongen, tåget skulle gå 7:45. Nisse räknade
ju alla elever, Det var en som saknades och det var Sasa Rad.
Alla började gå på tåget långsamt och tittade nervöst efter Sasa, när vi
hade gett upp hoppet om att han skulle komma så kom han springandes i
shorts och en påse i handen, alla blev lättade.
Stockholms resan var det roligaste på hela året.

På slutet av terminen kände jag ångest i hela kroppen eftersom femmorna och
sexorna skulle sluta, det blev jag ledsen för eftersom de hade bidragit
till att jag hade haft det roligaste skol året hittils.

På hösten började jag i femman jag kommer inte ihåg så mycket från just den
klassen, förutom att det började en massa töntiga fyror och att jag hade
mest respekt i hela klassen.

I sexan började jag i en ny skola det var då jag tröttnade helt.

I sjuan försökte jag jobba på lektionerna men jag hade helt enkelt ingen
lust.

Nu i nian har jag förstått att bra betyg är viktigt för mina höst betyg var
inte så bra, Nu jobbar jag för att få upp mina betyg och för att komma in
på den linjen som jag har valt till gymnasiet.

G+

ATT BYTA SKOLA/KLASS
Att byta eller klass kan vara svårt men också simpelt. Det beror nog mest
på starten som får i den nya klassen eller skolan. Vad jag menar med ”bra
start” är om man till exempel får många kompisar från början, att komma
överäns med lärarna och anpassa sig till den skolan snabbt. Annars tror jag
att risken är för stor att man känner sig utanför eller blir mobbad. Och
det är naturligtvis inte bra. Jag har själv bytt skola en gång p.g.a att
det endast fanns låg och mellanstadiet på min förra skola. Min nuvarande är
bara högstadiet. Mitt byte gick väldigt bra eftersom några av mina gamla
klasskamrater började i min nya klass. Men jag fick många nya kompisar i
den nya skolan som jag aldrig skulle träffat annars. Vi har mycket
gemensamt, men sedan finns det åsikter som vi inte håller med om alls. Men
dom flesta personer som jag är med efter skoltid, är de vänner som jag
lärde känna i min förra klass, och kompisar från andra skolor. Själv kan
jag nog inte säga vilken av mina två klasser som har varit bäst. Orsaken
till det är att de två klasserna skiljer sig aningen från varandra. Den
gamla var tystare och lugnare, dessutom var alla i klassen närmare
varandra. Men ”nya” klassen är lite mer högljudd och livligare. Den nyare
klassen är lite roligare att gå i, men kompisarna i den gamla klassen var
bättre. Hursomhelst tycker jag att skolbytet var mycket positivt. Jag
tyckte aldrig om min första skola från början. Några orsaker till att jag
inte gillade min förra skola är att det inte fanns något att göra där och
jag gillade inte miljön. Det var väldigt smutsigt i klassrummen, fullt med
skräp på skolgården och min lärare var orättvis. Det var bara några få
anledningar. Däremot var eleverna där mycket trevliga och roliga att umgås
med. Det största orsaken till att jag inte gillade min förra skola måste
vara min lärare. Förra skolan kändes som ett fängelse också eftersom vi
inte fick gå utanför en viss gräns. Men det hände att vi gjorde det i alla
fall ibland. Lektionerna i förra skolan var dessutom kolosalt tråkiga. Men
jag trivs väldigt bra i min nya skola. Lärarna är snälla och miljön är
bättre för jag kan inte säga att den är perfekt precis. Lektionerna känns
mycket roligare i den nyare skolan. Men det är nog på grund av att det är
intressantare saker som vi får lära oss. Det som också är bättre i den
nyare skolan är att vi har en stor datasal med bra datorer och ett bra och
stort bibliotek, där det finns många böcker. Det fanns det inte på förra
skolan. Men jag vet i alla fall inte vilken klass som jag trivdes/trivs
bäst i…

Betyg: G

Mina skolår
Jag började i sexårsverksamheten. Där var allt mest på lek. Det är nog
därför som jag inte har så många minnen därifrån. Men jag två stycken som
jag verkligen minns.
Den mindre roliga hände då jag skulle gå och hämta en sak i lekhörnan. På
golvet satt fyra tjejer. När jag försökte gå förbi så snubblade jag på
något sett på en av dem och ramlade framåt. Jag hann inte ta imot mig så
jag landade på min högra arm. Jag hade oturen att ramla på ett stengolv.
Min arm gick av på två ställen. Det kändes som om armen var vriden flera
varv. Sedan blev det gips i flera veckor.
Den roligare hände när vår lärare hade varit ute i klädrummet. Hon stod och
pratade i fem minuter sedan började hon hoppa runt och skrika. Jag och mina
klasskompisar tyckte det var jätte kul. Till slut slängde hon av sig
tröjan. Vi blev ännu mer förtjusta för att hon inte hade någon tröja under
utan hon stod där i sin vita bh. Sedan såg vi att tröjan rörde på sig och
helt plötsligt sprang det ut en mus ur den.
Från 1:an och 2:an har jag inte några speciella minnen. I 3:an fick vi en
ny lärare. Hon var så lång att hon hade fått extra höga bänkar.
I 4:an fick vi stå i boden. Boden var ett litet hus bredvid fotbollsplanen.
Därifrån kunde man låna baskettbollar, fotbollar, styltor, bandyklubbor och
en massa annat. De som stod i boden skrev upp vilka det var som lånade och
vad de lånade. Om de inte lämnade in sakerna fick de en prick. Vid tre
prickar fick de inte låna på en vecka.
I 5:an fick vi en ny idrottslärare kanske den sämsta jorden skådat. Alltid
när hon var arg sade hon morr i slutet av varje mening. Ni kan tänka er
själva hur det låter.
Varje gång vi skulle spela brännboll var hon sur för att jag och min bästa
kompis aldrig ville vara med. Vi hatade brännboll men en sak som vi hatade
mer var domarna. De var alltid imot oss även när vi följde reglerna var de
imot oss. Men ändå var idrotten den bästa lektionen vi hade.
När jag började 7:an tyckte jag att vi hade lite läxor som jag jämförde med
6:an. Vår gamla lärare sade alltid att hon förberedde oss för högstadiet.
Vilket hon gjorde bra.

G-

Lära för livet
De flesta val vi gör här i livet innebär både fördelar och nackdelar. Man
försöker välja de alternativ som ger fler fördelar än nackdelar. I många
val får man aldrig veta om beslutet man gjort var rätt eller fel, eftersom
man inte vet hur det blivit om man valt ett annat alternativ. Det ämne jag
valt att skriva om är musik. Det beror på att ett av de stora val jag gjort
i mitt liv var att välja att gå i musikklass. Det tror jag var rätt val för
mig.
Eleven markerar nytt stycke både med ny rad och med indrag I min skola
har vi duktiga lärare så jag lär mig mycket innom själva ämnet. Jag
utvecklar min sångröst och min musikalitet. Men musiken hjälper även till
att förbättra mitt självförtroende. På musik|lektionerna lär jag mig att
våga visa vad jag kan, våga göra fel och våga synas. Detta trots att jag
inte är den som sjunger bäst eller är jätteduktig på att läsa noter. Jag är
nästan sämst i klassen på att spela trummor, och bas är inte heller min
starka sida.
Detta, att våga göra saker är något jag har nytta av hela tiden i mitt liv,
till exempel i skolan. Att våga svara på frågor även om man är osäker,
eller att våga prata med läraren om olika saker innebär ofta fördelar.
För mig är musik inte ett ämne där man sitter och latar sig och trallar
med. Musik är ett krävande och ofta väldigt svårt ämne. Man måste vara
koncentrerad och uppmärksam, och detta om något är en kunskap man har
annvändning av i klassrummet under såväl matte- som bild lektionerna. Och
om det är som jag tror, kommer jag att annvända dessa kunskaper i
arbetslivet och i det allmäna livet som vuxen.
Jag anser att både de konkreta kunskaperna, som sång|tekniken och
musikerfarenheterna, och de mer abstrakta kunskaperna, som självförtroende,
målmedvetenhet och att våga visa sig själv, kommer att vara viktiga för mig
i framtiden. Det är till exempel lättare att få jobb och andra möjligheter
om man vet vad man vill och tror på sig själv, och alla har nog glädje av
att kunna sjunga.
Jag tror att detta inte bara beror på att jag går i musikklass. Jag tror
att musikundervisningen på andra skolor kan ge lika mycket om eleven vill
lära sig och tar till sig kunskapen.
Under mina skolår har jag fått uppleva, och upplever, mycket roligt. Jag
har medverkat i musikaler där jag fått spela teater, dansa och sjunga. Vi
har även gjort många koncerter, luciatåg och andra sånguppvisningar, vilket
gjort musiken och skolan rolig.
Jag vill fortsätta med musik och det är lektionerna i skolan, och det som
hör till, som fått mig att upptäcka något otroligt roligt som jag skulle
kunnat missa helt. Jag älskar den pirriga känslan innan ett uppträdande.
Jag älskar sorlet från publiken som tystnar när lokalen släcks ner. Jag
älskar sången och uppträdandet, jag älskar överraskningarna, och jag älskar
känslan efter en bra föreställning.

Innehåll: Lära för livet. Mycket trovärdigt o genomtänkt. Form: Artikel
– ej gått igenom instruktioner. Många bra formuleringar. VG +

Att byta skola
Jag vaknade av att mamma kom in i rummet och sa:
– God morgon.
Solen tittade över horisonten, in i mitt. Det var en speciell dag, jag
skulle börja i en ny skola på andra sidan stan.

Jag klev upp med en känsla av oro inom mig, tog på mig kläderna och gick ut
mot köket för att äta frukost.
Min mamma och jag satt ensamma till bords den morgonen. Vi pratade om hur
roligt det skulle bli att börja i en ny skola, jag såg i hennes blick att
hon också var orolig. Orolig över den långa bussresan, det var faktiskt
över en mil dit och jag skulle byta buss i centrum. Mamma berättade att min
granne Catrin skulle åka med på bussen. Hon gick också på den skolan men i
en årskurs över mig.

Klockan började närma sig halv 8, jag tog på mig ytterkläderna och gick ner
mot busshållsplatsen. Solen hade vandrat upp på himlen och dess starka ljus
gav mig hopp om att detta skulle bli bra en dag. Jag mötte Catrin nere på
grusvägen och vi började gå ner mot storavägen där busshållsplatsen låg.
Bussen kom några minuter över halv 8 och gav ifrån sig ett fruktansvärt
ljud när den bromsade in vid sidan av oss.

Jag klev på och betalade med en fribiljett som jag hade kvar från
lågstadiet. Busschaffören gav mig ett kvitt och jag gick och satte mig
längst bak i bussen. Hela bussresan satt jag med huvudet lutande mot den
vibrerande fönsterrutan tills jag äntligen fick gå av, i centrum.

Folket sprang som galningar runt omkring mig. Vissa var sena till bussen,
andra skulle hinna köpa morgontidningen innan tåget avgick. Catrin och jag
tog oss till den andra bussen som innehöll ett väldigt liv av barn som
skrek och skojade. Catrin gick till sina kompisar och började prata. Det
såg ut som om hon hade längtat efter dem hela sommaren.
Jag stod kvar och höll med ett fast handtag i en tjock järnstång för att
inte tappa balansen.
Jag såg skolan växa sig större större genom fönstret och när bussen
stannade sprang alla barnen ut och bildade grupper som gick tillsammans in
på skolgården. Catrin gick med sina klasskamrater. Själv gick jag ensam,
osäker och rädd. Jag hade varit på skolan förut så jag visste var mitt
klassrum låg. Men då var skolan öde och tom nu sprang alla barnen omkring
och lekte alla möjliga lekar. Jag tittade med stora ögon på den
utsmyckningen som fanns på skolgården. Det var borgar och king-rutor
överallt. Jag vågade inte gå fram och fråga om jag fick vara med och leka.
Istället gick jag mot mitt klassrum med osäkra steg. Nu var jag rädd, rädd
för att vara ensam.
Jag drog upp den tunga dörren till skolan och klev in i korridoren. Det
första jag hör är två röster skrika:
– Jonte!
Jag vänder mig om och känner modet och glädjen ta över min kropp. Framför
mig står Jocke och Krille som jag gick tillsammans med på lågstadiet. Vi
hälsar på varann och jag ler, jag ler för första gången på denna dag.
Tidigare på morgonen har jag varit rädd och ängslig, nu känner jag hur
lycklig och glad jag är. Lärarinnan ropar in oss i klassrummet. Jag, Krille
och Jocke sätter oss bredvid varann. Nu vet jag att mitt val av skolbyte
var ett bra byte. Nu är jag inte ensam och jag gör det jag vill göra.
Sjunger.

Innehåll: Handlar om övergången. Ej före eller efter. Vad bytte du
ifrån? Form: Novell som delvis är självbiografisk. Ett vackert språk med
fler metaforer; som av solen och Catrin som finns som en trygghet. Betyg:
G+

Mina skolår
Skolan; något att minnas, något att förtränga.
måndag 08:30-15:30:
räkna matte, ha prov, lära grammatik
måndag 15:30-23:40
titta på tv, plugga, äta, plugga, sova
tisdag 08:30-15:25
ha gymnastik, räkna matte, skriva läxförhör
tisdag 15:25 (
äta, spela dator, plugga.
. och så fortskred det, dag efter dag, år efter år, en friluftsdag då och
då, en konsert någon ibland och kanske en utflykt per termin.
Mycket mer än så är inte skolan. om man utesluter alla kompisar d.v.s. de
som kanske har betytt mest för ens utveckling och tillvaro. De kontakter
man har brutit och de man har knytit. Allt som har satt spår i både
beteende och utseende. Hade jag inte haft de kompisar jag har idag kanske
jag fortfarande hade varit den person jag var i mellanstadiet: motsträvig,
elak och intolerant – det tackar jag dem för, precis som jag uppskattar och
tackar för allt som jag lärt mig.

1.an, 2:an, 3:an, 4:an, 5:an, 6:an, 7:an, 8:an och 9:an. Det finns så
mycket att skriva om: varje årskurs skolstart, vad man har lärt sig, vad
man skulle ha kunnat göra bättre, men det känns redan som om jag har nämt
vad jag tycker har varit viktigast hur ni känner och vad ni anser är något
jag lämnar till er.

Från att ha varit en ivrig sjuåring nyfiken på vad skolan har att erbjuda,
till att vara en påläst femtonåring med erfarenheter från hela grundskolan,
skoltrött men en aning nyfiken på vad gymnasiet har att erbjuda.- Historien
upprepas.
Tänk på att om 9 år i grundskolan går så här fort, måste gymnasiet vara
himmelriket

Innehåll: Bra men outvecklade tanketrådar, lite för kortfattad. Hur har
du förändrats? Ge exempel? Form: ”Kåseri”? Avskalad. Betyg: VG

Att byta skola/klass
Kinna är 16 år och går i 9:an på en skola där det ofta är bråk och tjafs.
Kinna har alltid haft det jobbigt hemma med en alkoholiserad mamma,
bortgången pappa och en storebror som blev ihjälskjuten för ungefär ett år
sedan.
När först hennes pappa dog i cancer och sedan när hennes bror blev skjuten,
blev det för mycket för henne, hon försökte ta livet av sig flera gånger.
Hon hade alltid varit omtyckt av kompisar och människor runt omkring, men
hon började dra sig undan dem och verkligheten mer och mer.
Hon pratade bara om hon blev tilltalad.
Annars fanns hon inte, ingen varken såg eller märkte henne längre. Ingen
såg att hon mådde dåligt, ingen såg hennes misslyckade självmordsförsök på
handlederna, hon var bara luft.
Skolan gick sämre och sämre, betygen dalade.
Hon blev kallad till möte på rektorsexpedition med sin mentor Patrik och
skolans rektor, hennes mamma var också tillkallad till mötet, men hon var
för full för att ens ta sig dit. När rektorn frågade var hennes mamma var,
svarade Kinna att hon jobbade, hon skämdes för att berätta att hennes mamma
låg hemma i soffan med säkert en hel vodka flaska som hon bälgt i sig.
Medan rektorn pratade om hennes betyg som bara gick neråt och hur förändrad
hon hade blivit det senaste året.
Ingen av dem frågade varför hon blivit så förändrad, och ingen av dom
frågade hur hon mådde.
Men i och för sig, vem skulle bry sig om henne?
Hon var ensamast i världen.
Kinna satt ofta vid sin pappa och brors grav.
– Jag kommer snart också att ligga här med er, snart. säger hon högt
Sedan kommer tårarna, – Jag saknar er så himla mycket, hur kunde ni göra
såhär mot mig?!
Hon slog knytnävarna i marken, hårdare och hårdare och ju hårdare hon slog,
desto högre grät hon. Hjärtat blödde, hon orkade inte mer!
Plötsligt stod det någon framför henne, det var prästen.
Han tog hennes händer och hjälper henne upp, han tar henne i sin famn och
håller om henne. Hon hammar händerna mot hans bröst och låter känslorna
flöda ut.
Han tar med henne till pastorsexpeditionen, hon berättar allt för honom.
Hon låter hela hennes liv passera revy.
Två veckor senare är det klart, hon ska flytta trettiofem mil från orten
där hon växt upp och bott framtill nu.
Så fort hon fick reda på att hon skulle flytta gick det en lyckokänsla
genom henne, skulle livet börja nu?
Hennes nya fosterfamilj var helt underbara. Familjen bestod av föräldrarna
Lena och Pär och deras två barn Natalie 17 år och Gustav 9 år. De alla fyra
tog emot henne med öppen famn. Hon fick ett eget rum som var målat i blått,
sängen var en vit himmelsäng.
Bredvid sängen stod ett vitt litet nattduksbord och på stod en blå lampa.
I rummet stod också en byrå, en garderob och en tv-bänk med tv och video.
När hon synat klart rummet, satte hon sig på sängen och brast ut i gråt.
Natalie gick just förbi sin ”lillasysters” rum och hörde snyftningar
inifrån.
– Hur är det? Frågade hon när hon gick in i rummet, varför gråter du?
Kinna tittade upp och makade sig sedan åt sidan så att Natalie kunde sätta
sig.
– Det är bara det att, allt är så fint här och ni är så snälla mot mig,
allihop.
Mitt liv har bara varit fyllt med hat, sorg och besvikelse.
När min pappa dog och min bror blev skjuten av en full gubbe, rasade hela
mitt liv.
Kinna berättade allt för Natalie den kvällen. De kom varandra närmare och
närmare för varje timme som gick.
Två dagar senare skulle Kinna börja i sin nya skola.
Natalie gick i samma skola, så Kinna kände sig trygg. Men hon var ändå
nervös, benen skakade och hjärtat dunkade hårt.
Det ringde in och Natalie var tvungen att gå på lektion, hon var ensam nu.
Kinna Persson stod ensam i korridoren utanför klassrummet, där hennes nya
kompisar satt.
Hon knackade, någon ropade kom in.
Hon tryckte sakta ner dörrhandtaget och klev in. Klasskamraterna stirrade
nyfiket på henne.
Kinna var så nervös att hon höll på att svimma, tiden stannade.
– Det här är alltså vår nya elev, Kinna Persson sa läraren och ledde henne
till ett bord.
Runt bordet satt 5 tjejer.
De frågade en massa saker, vart hon bott tidigare, och varför hon hade
flyttat.
Hon berättade precis som det var.
De 6 tjejerna blev vänner och hängde ihop i vått och torrt.
En fredagskväll när familjen satt i vardagsrummet och åt, fick Kinna en
överraskning.
– Kinna, vad skulle du säga om vi skulle säga att vi skulle vilja att du
skulle bli vår dotter, det är du ju redan på ett sätt i och för sig, men vi
skulle gärna vilja adoptera dig.
Familjen väntade förväntansfulla på henne. Hon nickade bara och en tår föll
på hennes kind.
– Ja. Jag vill bli adopterad av er, grät hon.
Lena tog henne i sin famn och kramade henne hårt. – Vi älskar dig, gumman,
sa hon och strök henne över håret.
– Och jag älskar er! Jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv.
Dagar, veckor, månader och år gick.
Kinna var lycklig som aldrig förr. Skolan gick bara bättre och bättre, hon
hade många kompisar och folk som såg och lyssnade på henne.
Hon ville absolut inte tillbaka till sin gamla skola, dit tänkte hon aldrig
mer återvända.
Inte ens för ett besök.
Hennes liv lekte.
Men så kom en dag då livet vändes upp och ner. Två socialare kom till
skolan och vill prata med henne. De berättade att hennes biologiska mamma
låg för döden.
Hon hade drabbats av cancer liksom sin man.
– Hon vill så gärna träffa dig, sa en av dem.
– Men förstår ni inte att jag inte vill träffa henne, hon har förstört 16
år av mitt liv!
Dagen efter åkte hon tillbaka till minnena.
Hon tvekade utanför rummet, där hennes mamma låg.
Sedan öppnade hon beslutsamt dörren och gick in. Hennes mamma grät när hon
såg henne, sedan kom alla ”förlåt” och all ångest.
Kinna satt bara tyst och lyssnade. Ibland sa hon något enstaka ord, ibland
grät hon.
Hennes mamma dog i hennes armar.
En läkare kom och ledde ut flickan – som just fått alla svar hon grunnat på
i nästan 19 år.
Nu ville hon bara hem. Till paradiset.

Att byta skola/byta klass
Allt började när jag skulle börja ettan. Jag bodde hos min mamma i västerås
och jag hade min mamma till skolan det var läskit att börja ettan. Jag
minns att rektorn sa
– Välkommna till dolferieskolan.
Första året gick jätte bra det var kul men skolmaten var dålig. Andra året
fick vi göra massa med kuliga saker plus att skolmaten blev bättre. Tredje
året minns jag inte så bra men klassen brukade spela fotboll mycket. När
jag hade börjat fyran, halva fyran så flyttade jag till min pappa i
Lindesberg och det var där jag började i skolan.
Det var pinsamt att komma in i klassrummet när alla satt där och tittade på
mig men alla var trevliga och visade mig runt i skolan läraren var också
snäll och gav mig suddigum och penna. Jag fick sitta breve en kille och en
tjej dom hjälpte mig med matteboken för jag hade ju haft en annan mattebok
i västerås.
kännslan när jag kom in i klassrummet det går inte att beskriva det var
fruktansvärt. Men när man hade gått i lindesberg skolan i några veckor så
kände man sig trygg. Så var det för mig att byta skola och klass.

Att byta skola/Att byta klass.

Min flytt från Järbo till Gävle.

Jag heter Andreas Månsson och går sista året här på Vale skola klass 9 a.
Jag har brun/orange hår, 175 cm lång och väger ca. 86 kilo. Gröna ögon och
för övrigt ganska vältränad. På fritiden tränar jag på gym två gånger i
veckan. Jag har också orange bälte i JuJutsu som jag tränar tre gånger i
veckan på Gävles JuJutsu klubb. Förra året var jag och några till ner på
vår första tävling i kamp som gick bra. Jag håller också sen åtta år
tillbaka på med tävlingsdans, rättare sagt bugg. För ett tag sen lämnade vi
in vår ansökan till gymnasiet där jag valde Hotell och restaurant. Jag vet
inte är om jag har kommit in eller inte. Den här berättelsen handlar om
mina två sista dagar här i Järbo och dom två första på förhoppningsvis HR i
Gävle. Nog om mej, nu börjar vi.

Det är torsdag och vanlig skoldag, fast så vanlig är den nog inte. Det är
nämligen dan före av||slutningen. Den stora dagen som innebär
traktor||vagnsåkning, avslutningsfest m.m. I dag fick vi våra avslutnings
tröjor och i kväll är det dags att göra iordning vagnarna. Men det
åter||står en dag av arbete kvar, eller arbete och arbete. Det blir nog
inte så mycket av den varan idag. Alla pratar om morgondagen, vad dom ska
göra, vad dom ska ha på sig under avslutningen och avslutningsfesten. Jag
själv ska nog ha ett par svarta slitna jeans och någon snygg T-shirt. Efter
matten där jag lyckade med några få tal var det dags för sångträning och
inmarsch i gympahallen. Efter det så var det dags för lunch och matrast då
vi för det mesta hänger inne på koppen som är våran kafeteria, eftersom det
är sista ”arbetsdagen” går vi bara till tio över ett. Sista timmen
tillbringade vi i gympahallen med ett sista genrep. Så var sista dagen i
skolan slut och alla åkte hem för att äta och byta om för att sedan åka
till en klasskompis som heter Andreas vars pappa heter Keny och är den som
ska köra traktorn i morgon. När alla var där började vi med att klä vagnen
med björkris, några fixade med ljudet medans andra målade skyltar och
fixade med maten som vi skulle äta hemma hos mig i Högbo. När vi var
färdiga med det for jag och pappa in till Gävle för att träna ju jutsu. Den
här gånger körde vi ett stenhårt fyspass där både jag, pappa och resten av
gruppen körde slut på oss, efter träningen var det åter uppladdning i
bastun.

När jag kom hem så gick jag till kojs nästan på en gång, men jag somnade
inte då utan låg och tänkte på morgondagen med allt det roliga som kommer
att hända. Jag tänkte på alla sånger, och åkandet på traktorvagnen, jag
tänkte på hur det ska bli att börja på HR programet och. Så slog det mig
plötsligt, vad händer om jag inte kommer in på HR, på vilket program hamnar
jag då och vad händer med alla kompisarna. I morgon är det kanske sista
gången jag träffar några av dom, vad händer på gymnasiet får jag några nya
kompisar eller? Det är tur att jag känner Ted som går på tredje året i HR.
Att sluta nian är kanske inte så roligt som alla säger. Ju mer jag tänkte
desto tröttare blev jag och till slut somnade jag.

Fredag morgon. Jag fixade med min utklädnad som ska föreställa en gammal
tomat. Jag har röda kläder som är fullproppade med kuddar och en grön
mössa. Mamma undrar hur jag hade tänkt att komma ut ur bil dörren och det
kan jag säga, det undrade jag också. Efter en jobbig ”resa” med bil till
skolan var jag äntligen där och det var dags för kortknäppning. Vi slutade
tolv den dagen för att vi skulle hinna hem och byta om innan själva
avslutningen. I grå kostym vit skjorta, svart slips och svarta lackskor var
jag redo för avslutningen som flöt på bra utan några missöden. När den var
över var det dags för den årliga suckningen, sen var det bara att kasta av
sig kostymen och hoppa i Jeans och avslutningströjorna. Så när det entligen
var dags kom vagnarna med våran, 9as största vagn längst fram. Nu
åter||stod bara en grej, betygen och visst gick det bra för alla, Andreas
Månsson ropade mentorn. Jag öppnade försiktigt kuveret och där stod slut
poängen: 250p och jaa! Jag lyckades med att komma in på HR. Nu var det bara
att hoppa in i vagnen och ha roligt. Avslutnings||festen flöt på bra och
jag träffade en gammal kompis från gäv och vad som hände mellan henne och
mig tar vi en annan gång. Nu är det sommarlov och jag ska bara slappa.

Skolstart. Nu måste jag kliva upp ännu tidigare för att hinna med bussen in
till gäv. När vi närmade oss Vägbro ringde jag till Ted som fix möta mig
vid antren. När jag klev av bussen stod han där med Patrik en annan kompis
som går HIT stod också där. Alla Nybörjarna träffades i aulan för att
lyssna på ett välkomsttal av rektorn. Sedan gick jag och Ted ner till
Franzen som är en restaurant där HR eleverna håller till. När vi kom dit
drog Ted plus fem till in mig på toan och lindande in mig totalt i
toapapper. Detta var för mig inte så farligt. Jag hade kunnat fått en värre
nollning. Första dagen på gymnasiet fick vi hämta ut kläder och så fick vi
gå en rundtur på Franzen. Efter den var det lunch och sist men inte minst
fick vi våra första böcker. Efter skolan gick jag, Ted och Patric ner till
gymmet för att träna. Efter det gick jag ut till bussen för att åka hem.
Väl hemma gick jag i säng på en gång efter att ha ätit middag.

Andra dagen i skolan började vi med en massa prat om hur alla olika
maskiner i köket fungerade och till sist så fick vi laga vår första
maträtt, Äppelplättar med kanel och socker. Efter lunchen var det dags för
en timme matte. När den timmen var slut gick jag och min klass till en
timme med serveringsteori. Näst sista timmen tittade vi på tredje års
eleverna som städade, diskade m.m i köken. Den sista timmen hade jag
specialidrott, Jujutsu med våran tränare Daniel. Sedan var det dusch och
bastu inna pappa hämtade mig.

Nu när jag skriver detta går jag tredje året på gymnasiet och jag tänker
tillbaka på åren som gått och jag har verkligen hunit med mycket. Jag har
t.ex. varit på praktik i Frankrike och jag har sen ett år tillbaka ett fast
helgjobb på en restaurant i Hofors som heter StadsHotellet. Jag är nöjd med
mitt val och hoppas kunna sticka utom lands om ett år ungefär.

G- Ledigt & vardagligt språk, bra berättande, men formar en typ av ”prao-
uppsats”. Inga jämförelser före & efter bytet av skola, mer skriven som en
dagbok, många frågor förblir osvarade, inget konkret om hur det var på
första skolan – jämfört med gymnasiet? Blandar tempus, missar stor bokstav
ibland