Föräldrars utbildning: Eftergymnasial utbildning

Mina skolår
Nå?, vad kan man säga, mina skolår När jag gick på dagis hade jag alltid
någon kompis att vara med. Nån gång varje vecka gick ”sexårsgruppen” som
jag var med i, vi hälsade på ett dagis som låg i övre solvalla (mitt låg i
det nedre). Där retade några killar alltid mej, men hur kunde Jonas killen
som retade mej mest veta att han och jag skulle bli ”bästa kompisar” när vi
blev placerad i samma klass när vi började ettan på hallängskolan. Under
den tiden var vi alltid med varandra, själv brydde jag mej ingenting i
skolan. Jag hade mycket kompisar på skolan eftersom mina gammla vänner på
dagis började i samma klass som jag. Åren gick tvåan, trean och fyran här
skulle mitt liv förändras helt. Fortfarande brydde jag mej inte i skolan.
Det enda jag gjorde på fritiden var att spela spel och vara med kompisar.
Men så kom det, jag fick höra att vi skulle flytta till Luleå.
Det tog jag riktigt hårt men klagade aldrig. Jag som hade bott här i
eskilstuna i 10 år skulle flytta ifrån alla mina barndomskompisar. När jag
väl hade kommit till luleå blev jag rätt ensam på det sommarlovet. Men
jonas var och hälsade på typ två gånger. Sen började jag femman på
solbäcksskolan, läraren var väldigt dålig och inte några kompisar hade jag
heller. Men med tiden blev jag kompis med många människor på skolan, dom
främsta var Patrik och Jonny som var barndomskompisar. Vi blev goda vänner.
fortfarande brydde jag mej inte i skolan men hade heller aldrig några
större problem i ämnerna, förutom träslöjd. Året gick, och för en tid
glömde jag nästan bort eskilstuna. Jag och Jonas var mycket sällan och
hälsade på varandra. Sommarlovet kom och jag, patrik och jonny var bra
kompisar både på skoltid och på fritid. Eftersom femman var sista året på
solbäcksskolan så började jag på en ny skola Fridhem|skolan 6-9. Det kändes
kul att börja på en ny skola. Jonny placerades i 6a, jag placerades i 6D
med Patrik. Nu i Sexan hade vi rätt mycket prov som jag upplevde som mycket
svåra, men jag tror att jag hade G i alla ämnen, vilket inte spelade någon
roll tyckte jag. Jag började bli mer och mer irriterad på Patrik och Jonny
och började se vilka dom verkligen var, det slutade i bråk och jag blev
aldrig mer kompis med Patrik eller Jonny. Då blev jag verkligen ensam.
Men då efter en tid bestämde jag mej för att vända mej till killarna i
klassen som alltid satt för sej själv och pratade. Jag lyckades bli kompis
med dom och det visades sej att dom var mycket bättre kompisar än Patrik
eller Jonny någonsin varit.
Jag höll fortfarande kontakten med Jonas. Då när jag slutade sexan. Då var
det att flytta tillbaka till Eskilstuna av någon anledning. Det blev jag
faktiskt glad över. När jag var tillbaks till Eskilstuna igen så insåg jag
att jag hade förlorat kontakten med alla mina barndoms kompisar förutom
Jonas. Men så kom tiden när jag började här på Harsjöskolan i sjuan. (Jonas
började på solvalla). Här har jag gått sen dess. Klassen som jag går i nu
har jag aldrig hittat en riktig vän, jag har väl kompisar på skolan men
ingen har samma intressen som jag eller tycker något gemensamt med mej. Jag
har alltid haft två riktiga vänner som alltid har varit lojala mot mej,
Anders och Jonas. Dom har jag känt sen bardommen. Jag har varit i mycket
bråk och konflikter både med vänner och fiender. Och har lärt mej att man
ska vara väldigt rätt om sina kompisar. Jag har haft många vänner som
Patrik och Jonny, olojala jävlar som jag har hamnat i bråk med. Man säger
håll dina vänner nära men håll dina fiender närmare…

Albin! Du har gjort många viktiga reflektioner och funderingar över din
skolsituation. Bra!

ATT BYTA SKOLA
Det var början på hösten år 2003, jag var recis på väg till min nya skola.
Jag var jättenervösa och jag tankte hela tiden på vad mina nya
klasskompisar skulle tycka om mig. Om jag var ful eller om jag hade fel
frisyr. Ju mer jag tänkte på detta, ju mer nervös blev jag.
Egentligen så visst jag inte vad jag skulle vara nervös för. Därför jag
hade varit där på besök tidigare men då hade jag bara träffat min klass
föreståndare. Jag hade aldrig sett mina klasskamrater men bara därför blev
jag än mer nervös.
När jag väl kom fram till skolan och stod framför entren så fick jag
magknip och kände bara för att gå därifrån. Det var exakt samma känsla som
att börja 1an. Samma osäkerhet, man visste ju inte vad som väntade en. Man
kände sig väldigt löjlig trots allt var man ju 15 år och skulle börja 9an.

Jag tog mod till mig och öppnade dörren och när man klev in så hörde man
endast en massa glada tjut. Jag försökte att se en lärare men såg inga, så
jag stod kvar där vid entrén i säkert 10 minuter innan den läraren som jag
träffat innan gick förbi. Jag följde med henne till klass|rummet och innan
vi gick in så kände jag att alla bara stirrade på mig. Jag stirrade
tillbaks och undrade vad de tänkte på. Kanske jag har fel kläder, fel
frisyr eller så ser jag bara dum ut.

Alla dessa tankar tänker jag på när vi går in i klassrummet.
Jag sätter mig på en bänk längst fram och mina klassföreståndare
presen|terar mig. Jag känner hur jag rodnar under tiden minda klasskamrater
presen|terar sig. Just i denna stund så önskar jag att jag vore osynlig
eller att jag bara kunde gå upp i rök.
På rasten sen så får jag en massa kon|stiga frågor.
Nu förstår man till slut hur en utlänning måste känna sig i ett nytt land.
Efter rasten så börjar man bli lite tryggare och man känner att man har
fått lite battre sjalvförtroende.
När jag går hem sen så känns allting mycket bättre och jag tror mitt sista
år i grund skolan kommer att bli det roligaste i mitt liv. Även om man inte
kan namnern på alla och man inte känner lärarna så kommer det att gå bra.
Alla andra i min omgivning tyckte att jag gjorde fel men jag vet nu i efter-
hand att jag gjorde rätt val.

Mina skolår
Jag är född här i Lund, när det var dags att byta skola flyttade vi till
Gotland. Där fick jag börja ien första klass där jag inte visste vem dom
var, Nästan alla som gick i min klass hade gått på dagis tillsammans. Men
som tur var hade vi fått en bra lärare som hette Anna, Anna kom också från
Skåne. Vårt klassrum såg inte ut som alla andras, dom andra klasserna gick
i en form av barracker men vi i vår klass gick i ett rätt så gammalt hus på
andra våningen, nu i efter hand så tycker jag att det var ett ganska
trevligt litet klassrum. När det började bli jul så kom det alltid snö så
vi kunde kasta snöbollar. Jag kommer ihåg att vi i ettan alltid var rädda
för dom i trean.
När vi sen började tvåan så hade man träffat fler kompisar och allt började
bli roligt.
Jag kommer ihåg att vi fick lära oss att knyta en roset för att vi inte
kunde knyta skorna själva. Sen när vi var treor så va alla rädda för oss
det var ganska kul när det fanns snö att kasta. Jag kommer ihåg att det var
populärt med hockey bilder så vi gick alltid och köpte ett packet efter
skolan.
När jag sen började fyran så var det dags att byta klassrum, skolområdet på
den skolan var ganska stort så vår klass blev flyttade till andra sidan av
skolan.
Vi blev satta i ett en plans hus med fyra klasser, där fanns även vår skol
syster som var väldigt snäll vad jag kommer ihåg Sen när vi började femman
så skulle vi byta klasskamrater, lärare och klassrum Vår nya lärare hade
inte jobbat på skolan innan, så hon var ny för oss, några av mina
klasskamrater var nya men det var också många som man visste vem dom var Nu
fick vi den sämsta byggnaden av dom alla en stor mörkgrön betong byggnad
med tre våningar. I denna byggnad skulle alla 5-6 klassare gå i. Men jag
gick bara till femman, för då skilde mina föreldrar sig, så jag och min
mamma flyttade till Lund där jag fick börja i en femmte klass på Ekeby
skolan. Tillsammans med min före dagis kompis Jonas.
Jag fick börja i Kurts klass min lärare hette så. Och där va nästan allting
nytt för mig förutom min gammla kompis Jonas.
ny sida
Gammla och gammla vi har alltid varit kompisar vi har ju hållt kontakten
och han har varit och hälsat på mig på Gotland några gånger.
Min nya lärare var himla rolig om man tänker efter, men det fanns nackdelar
att börja i den klassen för dom hade gjort saker i Svenskan och Matten som
vi inte hade gjort på Gotland.
Sen i sexan så fick vi ett nytt klassrum som ingen annan hade varit i som
var hur fint som helst. När jag sen började sjuan så fick jag och mina nya
kompisar en ny lärare som hette Jane
ny sida
vet inte riktigt hur namet stavas men i alla fall så var hon en mycket bra
lärare som alltid var glad och trevlig.
Sen i åttan fick vi en ny lärare bara för Jane skulle flytta och vår nya
lärare hette Elisabeth och hon var den sämsta läraren som jag har haft,
ingen tyckte om henne hon var alltid stressad. Som tur var fick hon barn
och slutade.
Och nu i nian är allting bra igen har vi en bra lärare och skolan tågar
framåt nu ska jag snart börja gymnasiet och jag har valt Samhälle Samhälle
på Latin skolan i Lund

Johan Andersson 9 A Ekeby skolan i Lund

Mina skolår

Hon satt nu på gatan. Utsparkad av sin familj. Hon satt helt stilla och
bara stirrade ut.
– Men lilla vän, borde inte du vara i skolan, sade en polis som hade
iaktagit henne en stund.
– Nej, sade hon sorgset, jag är snart 16 år och är utsparkad av min familj
och har för dåliga betyg i skolan, så att jag kunde komma in på ett
gymnasium.
Polisen vände sig om och tittade ner i marken. Nu fick Hon en känsla av att
polisen hade varit med om samma sak.
Hon började tänka tillbaka till skol tiden.
”Där stod Hon i vit klänning och en in bakad fläta i håret. Hon skulle
börja första klass.
– Alla elever och deras föräldrar kan komma in nu sade en gråhårig dam.
Hon vände sig om, hennes föräldrar var inte där. Alla gick in, glada och
med sina föräldrar.

Hennes första skol dag var rent för jävlig. Hennes lärare bara hackade på
henne, pojkarna i klassen mobbade henne. Där började hon tänka på att hon
ville dö. Det var inte många som tyckte om läraren (ursäkta språket) en
riktig satmara Gullveig Lundström. Läraren hade förstört Hennes år på
lågstadiet. Hon trodde att det skulle bli bättre på mellanstadiet. Delvis
blev det. Hon bytade både skola och lärare (här på ekedal), Ingemar
Johnsson. Han var sträng. Fasst det blev bara värre Pojkarna mobbade Henne
fortfarande. Nu började hon klä sig i svart, svart, svart svart.
ny sida
Läraren, som de var tvungna att kalla magistern, märkte att någonting var
fel, Hennes ljus i hennes ögon var borta och det var livslusten med. Men
när hon väl började på högstadiet då blev det bättre. Hon hamnade i 7b.
Alla var vän med alla, på något sätt. Hon blev glad över det. Hon började
få vänner. Men genom att Hennes första lärare hade förstört hennes liv, så
blev det inte bättre. Hennes betyg låg i botten i alla ämnen. Hon ville
bara dö, Hon hade skrivit en lista över varför Hon ville dö, 1 lågstadie
läraren hade förstört Hennes liv.
Valet till gymnasiet var enkelt. Allt Hon ville var att bli fotograf. Men
när svaren kom så hade hon inte kommit in på en ända skola som hon sökt
till, då märkte hennes föräldrar att Hon inte var lika lyckad som Hennes
tre år äldre syster. När de såg Hennes betyg så blev de så arga på Henne
att de slängde ut Henne. Och så hamnade hon på gatan.”
Om man byter ut Hon till mig så stämmer det allt utom att hon hamnade på
gatan.

Mina skolår
tiden har förändrats
Det var inte så länge sedan jag knappt vågade gå till skolan själv, och nu
drömmer jag om att få åka till andra sidan jorden på egen hand.

Tiden har förändrats eller är det kanske jag? En sak är i alla fall säkert,
det blev inte som jag hade tänkt mig. Skolan har blivit som ett andra hem
för mig. trygghet, kärlek och värme är något som alla bra hem har. Skolan
är ett bra hem.

Högstadiet kommer alltid att vara en del av min personlighet. Personlighet
bygger mycket på upplevelser och på vad man sett och gjort. En stor del av
personligheten kommer därför från barn- och ungdomen. Det är därför mycket
viktigt att man inte tar till sig dåliga upplevelser till sin
personlighet.
Man måste lära sig tänka. Tänka det gör människor olika mycket. Endel
behöver inte tänka mycket och andra är det livsnödvändigt. Det är viktigt
att kunna tänka och dra slutsatser. Det är någonting man lär sig i skolan.
Du kan träna upp ditt tänkande, och ditt minne. Ju oftare du tänker
tillbaka på någonting som hänt desto lättare blir det för dig att komma
ihåg händelsen. För den dag då du får frågan ”Vad har du gjort under dina
skolår” Ska inte svaret ”vet inte”.

Att lämna lågstadiet var lätt, att lämna mellanstadiet var svårare hur blir
det att lämna hela grundskolan.
Livet rullar på det är ingenting man kan stoppa. Ibland vill jag verkligen
inte lämna nian och ibland vill jag bara bort!
Jag kommer ihåg hur arg jag blev på mamma när hon berättade att jag skulle
börja ettan att jag inte längre kunde leka hela dagarna. Hon tröstade mig
och sa att jag kunde leka när jag kom hem.
Då visste jag inte vad det innebar att börja skolan, nu vet jag inte vad
det innebär att sluta

Första gången jag kom till högstadiet var den dag då jag börja 7:an.
Allting var nytt, skola, lärare, elever. Olika kulturer, nya ämnen, nya
kompisar. Nu tre år senare vet jag bättre.
Jag tror att man blir starkare som person av att få testa på nya saker. Att
sluta grundskolan och börja gymnasiet kommer att kännas konstigt. En del av
utvecklingen. Visst har tiden förändrats sedan jag börja skolan, men
ingenting jämfört med vad jag har gjort.

Det blev inte som jag hade tänkt mig, men det blev inte dåligt heller.
Slutsatsen är mina skolår är en mycket stor del av min personlighet och
utveckling.

G

Att byta skola!
Tårarna flödade nedför mina kinder. Aldrig hade jag trott att det skulle
vara såhär svårt att säga farväl. Även fast jag bara skulle flytta några
mil bort kändes det som om jag skulle flytta till andra sidan jordklotet.
Jag var född och uppvuxen här i Söderhamn och att behöva flytta från mitt
barndomshus och alla vänner tog verkligen knäcken på mig. Nu stod jag där,
utanför den fulla flyttbilen och skulle strax ge mig av. Eller, inte bara
jag utan även min mamma, pappa och min nyfödda lillebror skulle med.
Hela min klass stod uppradade utanför bilen för att ta ett sista farväl, så
även min släkt. De flesta i alla fall. Jag kramade om min bästa vän, Lina,
en sista gång. Därefter startade pappa bilen och jag hoppade in och satte
mig. Alla vinkade som galningar när vi började rulla iväg nedför gatan.
Några av mina klasskompisar började springa efter bilen men efter några
sekunder var de borta. Så var vi slutligen påväg. Om någon timme skulle vi
vara framme, framme vid vårat nya hus, min nya skola och staden vi nu
skulle bo i, Gävle. Resan gick ganska snabbt. När vi rullade in på
uppfarten var det som om en liten sten i magen försvann. Huset var faktiskt
finare än vad jag hade tänkt mig. Solen sken och det doftade syrén. Pappa
plockade upp nyckeln ur fickan och nästan sprang fram till dörren. Han såg
ut som en liten pojke på julafton, så lycklig var han. Väl inne i huset
gick jag direkt och kollade vart jag skulle ha mitt rum. Tillsist bestämde
jag mig för ett litet rum på övervåningen, med utsikt över älven. Jag
började packa upp lite småsaker men långt ifrån allt. Min nya säng hade
inte kommit än så jag var tvungen att ligga på en madrass, men det skulle
nog gå bra det med. Imorgon skulle jag iallafall börja min nya skola. Jag
och pappa hade åkt dit en gång förut för att kolla hur det såg ut och så.
Det verkade vara en bra skola. De lärare jag hade stött på verkade trevliga
och lokalerna var fräscha. Självklart var jag lite nervös för att träffa
alla elever i min nya klass men det skulle nog gå bra. Jag gick och la mig
tidigt den kvällen, för att vara utvilad dagen efter. Natten tickade iväg
väldigt snabbt och helt plötsligt var det morgon. Jag kände mig inte
speciellt pigg och jag hade en fruktansvärd huvudvärk, och ont i magen. Det
är väl bara för att jag är nervös tänkte jag och brydde mig inte mer om
det. Frukosten stod fram|dukad på köksbordet men jag fick bara i mig en
halv macka. Jag tog på mig mina kläder och tog min ryggsäck och gick ut
till cykeln. Skolan var bara några 100 meter bort så jag hade väldigt nära.
Klockan var bara tio i åtta när jag kom fram så jag gick in och började
söka igen mitt klassrum. Många ögon kollade på mig och några viskade lite
och pekade på mig. Men jag förstod dem, jag var ju ny. Tillsist hittade jag
dörren som stod ”8A” på. Jag knackade på försiktigt och steg in. Det blev
knäpptyst i klassrummet och alla stirrade på mig. Jag kollade på min fröken
och hon log.
– Välkommen Sara, du kan gå och sätta dig därnere vid Astrid, sa hon och
pekade på en ledig bänk. Jag gick med raska steg och satte mig.
– Vi startar direkt med lite matte nu då, sa fröken och plockade fram allt
material till mig. Efter mattelektionen hade vi rast. Jag var just påväg ut
från klassrummet när jag hörde att någon ropade på mig. Jag vände mig om
och där stod Astrid.
– Hej, vill du ha en liten guiding genom skolan? frågade hon.
– Ja, tack! sa jag och log.
Vi började gå genom vår korridor och hon visade några klassrum, tex. kemi-,
fysik och biologisalarna. Sedan fortsatte vi bort till matsalen och vidare
till idrotten. Vi började sedan vandra tillbaka till vårat hemklassrum för
vi skulle strax ha engelska. Då helt plötsligt kom det. Den halva mackan
jag hade ätit i morse och middagen igår. Jag spydde rakt på Astrid. Hennes
kläder var dränkta av spya. Jag trodde jag skulle dö. Det var första dagen
i en ny skola och vad gör jag? Jo, jag spyr på en klasskompis.
Jag sa förlåt om och om igen, och somturvar förlät Astrid mig.
Hon blev senare min bästa vän, min bästa vän som jag spydde på första
gången vi träffades.

VG

ATT BYTA KLASS!
Solen värmde mot kinden, där vi satt lutade mot skolväggen. Vi hade just
slutat den sista skoldagen innan sommarlovet, och vilken dag sen! Fåglarna
kvittrade, solen sken och barnen lekte i lekparken.
Jag, Jenny, var 14 år och skulle gå ut åttan. Min bästa kompis, Malin, satt
bredvid mig i solskenet. Det här var livet, men det skulle inte vara för
alltid. Under det kommande sommarlovet skulle jag och min familj flytta.
– Jenny? Sa Malin.
Jag slog upp mina blå ögon och mötte Malins gröna.
– Ja, vad är det? Sa jag.
– Nu går vi hem, Sa Malin
Vi reste på oss och traskade hemåt.
Nu var det sommar!

Under följande veckor hade jag fullt upp med att packa. Malin tittade in
nästan varje dag och hjälpte mig. Ibland for vi till någon närliggande
badplats och badade, men oftast hann jag inte.
Så kom dagen ”D”. Huset var tomt på grejor och lastbilen med våra möbler
hade stuckit. Jag hade varit med Malin hela dagen, vi hade farit in till
stan och tagit en fika. Vi hade suttit länge och pratat om allt möjligt. På
vägen hem lovade vi varandra att skriva.
– Jenny, skynda dig, ropade min mamma Lena.
Jag gav Malin en stor kram. Tårarna rann nedför min kind. Så packade vi in
oss i bilen, mamma, pappa och jag själv.
Jag satt och tänkte, skulle allt bli bra därborta? Kommer Malin att glömma
mig? Vi skulle ju trots allt flytta ca. 40 mil bort. Jag lutade huvudet mot
fönsterrutan och blundade. Sen somnade jag.

Vi kom fram nästa morgon. Jag vaknade av att mamma ruskade i mig.
– Vi är framme nu, sa hon.
Jag sträckte på mig och klev ur bilen. Där var det, vårt nya hus. En gul
villa med vita knutar. Äppelträd var planterade på framsidan. Jag gick
uppför trappan och in i huset. Det var större än vårat gamla hus. Mitt rum
var på övervåningen. Jag fick en balkong. Det här började kännas bättre och
bättre.

Veckorna gick och jag spenderade största delen av sommarlovet till att
ströva om|kring. Jag skrev ett brev till Malin och berättade hur jag har
det och att jag saknade henne. Hon har inte skrivit till|baka än.

Sista sommarlovsveckan var jättetråkig. Det fanns inget att göra. Jag har
inte heller träffat någon i min ålder. Jag längtar tillbaka till Malin.

Så kom den första skoldagen. Jag var väldigt nervös. Det kändes som om alla
stirrade på mig. Och det gjorde de säkert. På morgonen hade mamma frågat om
hon skulle följa, men det hade blivit pinsamt. Där var mitt klassrum. ”9F”
stod det på dörren. När jag kikade in genom fönstret i dörren, satt alla
och lyssnade på läraren. Jag knackade försiktigt på dörren. Såg att alla
vände sig om och tittade på mig. Jag gick in och våran fröken presenterade
mig.
– Ja, det här är Jenny Petersson, som ska börja i våran klass, sa fröken.
Gud, vad pinsamt, tänkte jag.
– Du kan sätta dig där borta brevid Anna, fortsatte fröken och pekade på en
blond, fräknig tjej, som såg OK ut.
Jag smög mig mellan allas bänkar och satte mig brevid henne.
– Hej, sa Anna.
– Hej, sa jag och log lite osäkert.
Det här skulle nog gå bra ändå, tänkte jag.

Följande veckor lärde jag känna Anna bättre, och även en tjej som hette
Alva. Vi blev bra kompisar ganska fort. Allting gick bra tyckte jag. Jag
kom in i klassen ganska fort.
Jag och Malin brevväxlade nästan varje dag. Hon kommer hit till jul.
Jag längtar!

Betyg: VG

Mina skolår
Det var en helt vanlig sensommardag men inte för mig, det var första dagen
i skolan.
Året var 1994 och jag skulle börja 1.an. Jag och min mamma cyklade
tillsammans till skolan.
Jag minns hur det pirrade i magen men mamma sa att det skulle gå bra. Vi
sammlades i klassrummet för upprop av fröken.
Vår fröken var inte den där jag tänkte mig att hon skulle vara. Jag tänkte
mig en fröken som mer var som en mamma, snäll, trevlig omtänksam och som
alltid hade det där leendet på läpparna.
Tyvärr må jag säga var hon inte det. Hon såg ut som min farmor men hennes
inre var långt ifrån en farmors.
Hon roppade upp oss efter klasslistan. Det knötsig i magen på mig.
Än i dag kan det göra det på mig, även fast jag nu är 15 år och kan säga
mit namn klart och tydligt utan några som helst problem. Jag vet inte
riktigt varför det gör det.
Men den dagen förstår jag mig själv det var ju endå första dagen och jag
kände knapp nån i rumet. Jag kommer ihåg hur jag ställde mig upp vid min
bänk och svarade tydligt på mit namn.
Efter att Astrid som vår fröken hette hade ropat upp oss och pratat lite
fick vi gå hem.

Ettan och tvåan var ganska snarlika för mig. Ofta när jag tänker tillbaka
på de åren kan jag inte skilja på dem. De var nog förlika de två åren. Vi
var ofta ute i skogen eftersom vår fröken var en friluftsmänniska som
älskade att vandra i skogen. Jag hade många vänner i min klass som jag
lekte med både i skolan och på fritiden.
Jag kan komma ihåg vissa gånger att jag var ganska prat glad. Att fröken
var tvungen att säga till mig många gånger att vara tyst. Även på rasterna
var jag olydig, vi kom ofta försen jag och mina kompisar efter en rast.
Många gånger av dem med flit, vi ville helt enkelt ha kvarsittning och det
fick vi. Eftersom vår fröken var rättså sträng. Många säger att hon nästan
var försträng. Jag kan hålla med om det vissa gånger. Som en gång när hon
sa till en kille i min klass som pratade väldigt mycket, hon tog i så
mycket att han inte vågade prata något mer. Härifrån skriver jag in från
elevens kladd, som eleven inte hunnit renskriva Han blev som en annan
person han slutade prata helt, han sa aldrig någonting. En i dag säger han
inte så mycket.
Hon var hård med många andra men de tog det inte lika hårt som han.

3:an var ett år med mycket bråk och mycket tårar.
Vi var 5 tjejer som ofta var med varandra men det blev mycket små bråk i
mellan oss. Jag tror att det blev så för vi alla var sånna starka
personer.
Jag vet igentligen inte riktigt vad vi bråkade om men oftast var det små
saker. Vi fick ofta sitta och prata med nån vuxen efter rasterna när vi
bråkat. Jag grät många gånger under dessa samtal det gjorde de andra fyra
många gånger också. Eftersom det var min bästa kompisar var det
kännsloladdat. Vi redde ut det många gånger och blev kompisar igen.

När vi skulle börja 4:an skulle vi va tvungna att splitra våran klass för
att blandas med två andra klasser. Så att det blev 2 st i stället för 3
klasser. Vi fick önska två stycken personer vi ville gå med. Jag vet
fortfarande i dag villka två jag valde.
Efter det skulle lärarna sätta ihop klasser som skulle bli så bra som
möjligt. När det var klara tog vår fröken först ut alla tjejer i vår klass
för att berätta. När hon gjort det visades det att jag inte hade kommit med
nån jag ville. Jag tog det väldigt hårt och blev ledsen, grät mycket gjorde
jag.
Mamma pratade flera gånger med fröken om att jag skulle få byta klass. Men
det fick jag inte
Sommaren kom det var en sommar med tårar. Min bästa kompis skulle flytta
från stan.
Men vi höll kontakten det gör vi än i dag även fast vi inte ses så ofta.

4:an var helt okej. jag hittade nya kompisar men var fortfarande ofta med
mina gammla kompisar i den andra klassen.
Vi fick Tre stycken nya lärare vid namn Petra, Stefan och Martin. Fyran
flöt fram bra och gick ganska fort.

Det var i 5:an jag kände av alvaret med skolan. Vi fick göra nationella
prov. Jag minns hur vi trodde att man var tvungen att gå om skolan om man
inte klarade dem. Jag vet inte hur mycket som var saning i det men jag
klarade de och behövde inte gå om. Det var nog i femman som våra lärare
började ha olika grupper i Svenska, Engelska och Matte.
Jag som inte var särskilt bra i varken Svenska eller Engelska fick gå i den
så kallade sämsta gruppen. Ofta var jag ensam tjej i de här grupperna
medans mina tjejkompisar var i de bättre grupperna.
Jag fick dåligt själv förtroende av det här. Jag vågade knappt säga
någonting på engelska, jag ville heller inte skriva på svenska för jag var
rädd för att stava fel.
Jag vet inte om det här har hjälpt mig med min Svenska o Eleven skriver
”o” med ett understreck Engelska. Men jag kanske hade vågat mer om någon
hade berömt mig nån gång i stället för att trycka ner mig längre ned.

I 6an började jag på Slånet det var lite spännande, den här gången hade jag
inte med mamma.
Det var lite nervöst första dagarna mycket eftersom det gick så många äldre
på skolan. Första gången jag var inne i skolan trodde jag aldrig att man
skulle hitta i den. Det kan jag skratta åt i dag eftersom att nu vet jag
att den inte är så stor. Under detta år hann jag hitta många nya vänner,
många från Strindåsen klassen.
Det var dags för den andra splitringen för vår klass. Vid det här laget
trivdes jag mycket bra i vår klass i gemförelse med i fyran.
Även denna gång fick vi önska villka vi ville gå med. Men den här gången
fick vi önska fler än två. Jag tror det var en onsdag i maj som vi skulle
få veta de nya klasserna.
Det var kl 1300, vi skulle få lappa om villka vi hamnat med.
Jag min hur jag och mina kompisar räknade tiden fram till dess. När vi väl
fick veta blev jag mycket nöjd, jag hade fått hamna med många av mina
kompisar.

Så kom det den Stora dagen jag skulle börja Högstadiet.
Det var en Onsdag kväll vi skulle börja. Skolan var tom det var bara vi som
skulle börja sjuan och våra föräldrar. Även denna gång var det mamma som
följde mig till skolan. Allt gick bra vi fick hälsa på våra nya lärare och
klassföreståndare. 7:an inne bar många nya ämnen som Kemi, Biologi, Fysik
och nya SO ämnen. Andra språk hade vi börjat med redan i 6:an.
Jag hade då valt Spanska men var osäker på om jag inte skulle tagis Engelsk-
Svenska.
Men det blev Spanska och det är jag glad för att jag valde.
Resten av 7:an gick bra.
Första veckorna var väl kanske lite jobbiga eftersom vi hade nya lärare
näst intill i alla ämnen. Men det gick bra efter att jag lärt känna dem.

8:an tycker jag bara flöt fram på nåt sätt. Fast många prov hade vi, många
säger att 8:an är den värsta årskursen på högstadiet. Men det var inga
problem. Till julen fick vi våra första betyg med blandade känslor.

Nu när jag sitter här och bara har några månader kvar på grundskolan kan
jag undra vad jag lärt mig och vad man ska ha det till.
Jag känner även hur alla dessa år gått så fort. Vad mycket kul man gjort
och många tråkiga saker man har gått igenom.
Lucia tåget i 9:an var någ bland de roligaste jag gjort hitills i skolan.
Det var sånn känsla att göra det och det var så kul att det blev så
lyckat.
Nu ser jag fram i mot skolavslutningen och resten av detta läsår med
ljussyn. Jag kan bara hoppas att gymnasiet kommer gå lika bra som de här
åren gått och att jag kommer ha lika mycket glädje i livet som jag haft
hittilds.

Betyg: VG

Mina skolår

Jag gick i lillegrop, det var så våran klass hette. Våran parallell klass
hade skolans värsta lärare, hon var jätte sträng och jätte gammal.

Lillegrop var skolans bästa klass tyckte jag, vi hade en stor bild på
Lilleskutt på dörren till våran del av skolan.

På rasterna så brukade vi (killarna i klassen) spela bandy, det blev en
farlig sport eftersom att alla hade klubborna högre upp än de själva var
långa och alla gjorde slagskått. Jag gillade att vara back, jag var nog en
av de bättre i min ålder faktiskt.
Jag var tuffingen som tog emot alla hårda smällar framför målet och sedan
sprang upp med bollen mot motspelarnas mål och skjöt, därför la jag också
många mål.
Jag brukade ha blåmärken över hela kroppen eller ivarje fall låren efter en
skoldag, men det gjorde ingenting eftersom att jag hade haft kul. Jag
burjade faktiskt nästan alldrig att gråta, jag burjade bara gråta när jag
fick bollar på ansiktet, då satt jag mig på en bänk medans de andra
fortsatte att spela men sedan kom jag tillbaks, när det kändes bättre.

Det där med bollar i ansiktet kan ha att göra med att jag nu är lite
bollräd.
Vi hade en gång ett SM i vår skola men vi spelade inte bra, planen var
liten och de som brukade spela längst fram i vårat lag hade gjort dåligt
ifrån oss. Jag hade visserligen räddat några bollar men de tog oss ändå.
Det var fnatte vi mötte, när jag tänker på det så vann nog fnatte nästan
varje SM i vår skola, även deras tjejlag.

Min skola var bra, den hette Malegårdsplans skolan och var stor med högt
till tak och den var gul.
Högst upp hade den en stor klocka, den liknade en kyrk klocka faktiskt. Jag
har länge drömt om att få vara på taket och kolla ned på alla människor som
gick där nere.

Det fanns många olika tävlingar i våran skola. Vi hade en stor pol men med
lågt vatten utan för skolan. Där hade vi många tävlingar med båtar som
klassen gjort själva. Båtarna var gjorda av det man ville ha och klassen
hjälptes åt att skissa fram modeller på båten och när den äntligen var
färdig så rejsade man med dom genom att blåsa vind med plattor. Alla båtar
var alltså segelbåtar, det var några som försökte fuska genom att sätta på
små motorer men de lyckades alldrig. Även där var det offtast fnatte som
vann.

Vi hade också stora lådbils rallyn i skolan där klasserna gjorde sina egna
lådbilar och körde med dem i Slåttparken som inte ligger speciellt långt
ifrån skolan. Vi hade gjort en röd vit bil med Lillegrop på framsidan, men
jag kommer inte ihåg vem som vann. Men vi hade kul.

Det fanns också ett spel som hette handflata. Det fanns som en djup
nedsänkning vid trä- och sy- slöjden, vi tog med oss en tennis|boll och så
spelade man.
Regler: man fick inte hålla bollen med tummen utan bara med handflatan och
med de fyra andra fingrarna man offtast har på handen, det gick ut på att
få ut de andra medspelarna genom att skjuta bollen på dem.
Jag rockade på det, jag van offta så jag blev lite ökänd. Så de spelade
inte lika mycket när jag var där.

Vi hade en fotbolls plan också, men jag har alldrig gillat att spela
fotboll. Kanske var det för att jag var bollrädd.

På sommrarna var tiden bäst, jag brukade vara med kompisar och spela
bränboll på ett förbjudet område som låg bakom ett stängsel. Vi var där för
att det var det ända stället som hade gräs.
Man fick inte gå dit för att det till hörde något annat, en annan skola,
kanske Bull skola eftersom att de ibland öppnade fönster och försökte
träffa oss med ägg.
Vi brukade bada i plaskedammen som polen hette och så låg vi och solade.
Jag var nog en av klassens popisar, jag var den som umgicks med de lite
udda och självklart med de andra, Tilda kommer jag speciellt ihåg, hon var
ganska stor men extremt snäll. Hon betydde mycket för mig. Jag kommer ihåg
att hon hjälpte mig att fuska i matten en gång.

På vintern så hade vi alltid stora snöbolls|krig, det var alltid alla mot
alla stora som små. Tork – skåpen var alltid fulla av Lillegrops jackor och
overoler.

Ett snöbolskrig kommer jag speciellt ihåg. Det var vintern 1995 det var
många 9or ute och vi retade alltid dem. Det var jag och några till, vi hade
billdat ett litet gäng. Vi blev välldigt offta både mulade och nerknuffade
i snön av 9orna. Men tillsist så tog vi mod till oss och hoppade på en av
de elakaste 9orna och slängde ner honom, jag tror vi var 5-6 stycken så det
var förståligt att han ramlade. En på ryggen en på varsin arm och en på
varsitt ben.
Sedan när han ramlat ned så höll de fast han medans jag och en annan tog
ett stort is-snö flak och krossade det på hans skalle. Han fick nog inte
ont men låg kvar ett tag och visst blev vi mulade och så men sen dess har
niorna inte varit lika taskiga och mer i lågstadiet har vågat ställa upp
för sig.

Vi var också i Sofiabacken vid Sofiaskolan och åkte pulka och snowraser.
Vid den tiden var jag ihop med två tjejer Ida Minotala som hade en finsk
mamma och Stina som jag inte kommer ihåg speciellt mycket.
I varje fall så hade jag med mig en sådan duk som man brukar ha på barkalas
eftersom att de har en plast sida som inte kan förstöras. Ivarjefall dom
fungerade jätte bra att åka på och man kunde åka i en grupp så där åkte vi
tillsammans och hade kul.
Jag kommer ihåg att jag var ganska cool efter som att jag hade den duken.

En gång så skulle jag ha ett mini disko. Jag hade planerat det långt innan
och tillochmed gjort en egen diskokula av en balong, pape mashe och glas
bitar som pappa köpt på någon afär i ett hus som vi kallade Glashuset.
Ivarjefall jag hade köpt godis för ca 200 kr som var jättemycket för mig.
Jag skulle få min soffa att lukta gott och tillsisst så luktade inte bara
soffan Björn Borg parfym utan även mina plast växter och stolar.
De inbjudna var Ida M, Stina och Morgan Link. Jag hade gjort det mysigt och
diskobollen funkade bra.
När de inbjudna kom så gick vi inn i mit rum och hade det trevligt, men
mitt i allt så ramlade Mogan ner från stolen han satt på och plötsligt så
höll alla på och gjorde någon slaks lek när man dök ned från skolan.
Misslyckat!

Morgan var nog en av mina bättre kompisar, han var kär i Ida men jag var
ihop med Ida. Morgan var också ganska rolig eftersom att när han retade mig
och jag sedan retade tillbaks så började han att gråta.

Min bästa kompis hette Kristofer och var ett år älldre än mig. Han spelade
Magich kort och var välldigt. Hans mamma bjöd på bullar och varma mackor
med creme frash och sylt. Jag tyckte nog att de var coolaste i världen
efter min pappa förståss.

Men vi blev älldre, många flyttade och det blev trassel med klasserna så
jag bytte skola till Stenbergskolan som jag nu går i. Den här skolan är
faktiskt helt Ok men jag saknar nog min gammla skola lite.

Lite särskrivningar + stavfel. Upprepningar på några ställen. Säker
språkligt, om än inte avancerat. Kronologiska nedslag. Betyg: VG

Mina skolår

Jag började redan som sexåring i sexårsgruppen på Knekthallstorpsskolan.

Det året var bara frid och fröjd vi hade inga riktiga lektioner så vi lekte
hela tiden.

Våra lärare var som alla lärare några var okej och några var hel usla. De
lärare som var bra var naturligtvis dom som slutade först.

När jag började ettan var det bara den värsta läraren kvar, Petra, hon var
en riktig satmara alla avskydde henne.

Men tiden gick och jag var tvungen att hänga på. Det ända som gjorde 2an o
Eleven skriver ”o” med ett understreck 3an uthärdliga var att min
favorit lärare Pia kom tillbaka.

I trean fick vi börja slöjda vilket var det roligaste som fanns. Läraren i
träslöjd hette Bruce och var den ända som kunde sitt yrke. Syslöjds lärarna
kom och gick hela tiden så varför bry sig om deras namn.

I fyran fick jag en ny klassföreståndare som hette Lina. Hon hade jag i 4an
o Eleven skriver ”o” med ett understreck 5an, Det var hennes första år
som lärare så hon var inte så bra. Jenny var den lärare vi hade i engelska
och hon var av helt annan kaliber.

Men i sexan fick jag byta klass igen, dom hade gjort ett hopplock från
olika klasser och skolor bl a från Nixon skolan (en skola för barn med
koncentrations svårigheter). Inte var det väll då konstigt att vi klassades
som den isärklass stökigaste klassen i skolan och fick ha vikarie för
vikarien.

Vi hade iallafall den bästa läraren på skola hans enda problem var att han
inte kunde säga ifrån annars var han jättebra.

I sjuan bytte jag till Långhed och där lärde jag mig mer på en dag än vad
jag hade lärt mig på en termin i Knekten.

Åren hade bara flugit iväg på Långhed. Men nu i nian har jag varit tvungen
att lägga på ett kol för att få dom bettyg jag har velat ha. Men om jag
hade gått kvar i Knekten hade jag antagligen fått topp betyg där men fått
IG här.

Lite stavfel. Kronologiska nedslag, utvecklar inte sina tankar om
lärarna. Försök till att knyta ihop säcken. Oklar sista mening. Betyg: G