Eftergymnasial utbildning – Sida 16

Att byta skola och klass.

Jag går i klass 6A i Runsbäcksskolan. Jag tycker att klassen är helt okej,
jag menar jag vet ju inte om något annat. Vi är åtta tjejer och tretton
killar i klassen. Så killarna är de som styr. Det fanns bara två sexor i
Runsbäcksskolan. Och självklart så var ju alla killarna störtkära i ett av
tjejgängen i andra klassen. Jag är inte avundsjuk på nåt sätt. Men det gör
att vi tjejer i min klass inte blir tagna på speciellt stort allvar.
Killarna är snälla men rätt som det är kommer en taskig kommentar som får
ens självförtroende att åka rakt ner i botten och man känner sig allra
minst på jorden. Och om man gör, säger eller har på sig något som de inte
tycker om får man vet det direkt genom en nedlåtande kommentar. Jag tycker
inte att det kan kallas mobbing för det är likadant för alla åtta tjejer i
min klass mer eller mindre. Och dessutom tror jag ju då att en klass ska
vara på det sättet eftersom jag inte vet om något annat. Att göra muntliga
redovisningar inför klassen är det allra allra värsta jag vet, och det
sitter kvar än idag. Inte på grund av klassen jag går i idag utan för att
jag kommer tillbaka till sexan, då självförtroendet är som bort blåst när
man står där framför klassen.

En dag är det dags att välj skola till sjuan. Egentligen skulle vi ha bytt
skola redan till sexan men Strandbjörksskolan, dit nästan alla skulle
flytta, höll på att byggas om så vi fick gå kvar i Runsbäcksskolan ett år
till. För mig är det nästan själv klart att välja Strandbjörksskolan. Och
jag tänkte inte mer på det. Det här var i början av våren. Fram åt sommaren
fick vi gå upp till Strandbjörken och träffa vår nya klass. När jag kliver
in i klassrummet, uppe i Strandbjörken, slår en enorm känsla av ångest till
i mig. Jag känner direkt, och det är då jag bestämmer mig, att här vill
inte jag gå. Det är en klass på drygt trettio elever var av trio är
svenska. Jag känner ingenting negativt mot invandrare men vi har olika
kulturer och det krockar. Jag pratar med mina föräldrar och de håller med
mig. Under den här tiden rider jag på ridskolan Stallet. I min grupp, på
måndags|kvällar, rider en tjej som jag har blivit riktigt bra vän med. Vi
har jättekul ihop. Hon heter Magdalena och är lika gammal som mig. Hon har
berättat för mig att hon går i en skola som heter Kymmelsödalsskolan. Jag
kände redan till den skolan. Det är några killar i klassen som ska flytta
dit. Och min allra bästa vän har sökt till idrottsklassen och kommit in.
Jag vet vilken klass Magdalena går i det har hon berättat för mig. Så den
sommaren söker jag till kymmelsödalsskolan i stället.

I slutet av sommaren får jag veta att jag får börja i den klass jag valt, i
7C. Jag blir överlycklig och kan knappt berga mig tills jag ska få börja
skolan igen. Dagen då skolan börjar kom. Det bara spruddlar i mig av
förväntan. Jag går iväg för att möta Linda, min bästa vän, som ska börja i
idrottsklassen. När vi börjar närma oss skolan dyker en tanke upp som gör
mig illa till mods. Tänk om jag gör bort mig. Jag viftar bort tanken medan
vi går in genom éntre dörren. Vi går upp för trappan och in i aulan. Vi är
några va de första. Aulan fylls ganska snabbt. Rektorn går upp på scenen.
Han presenterar sig själv och de olika klassföreståndarna. Rektorn börjar
ropa upp namnen i den första klassen. När det är klart får alla upp ropade
namn gå med två lärare ut ur aulan. Jag tror att det är fyra klasser som
ropas upp. Sen kommer klassen jag ska gå i. Nu är aulan nästan tom bara två
mindre grupper med killar och en större med tjejer, där jag sitter bredvid
Magdalena. Då vänder sig en kille om några rader längre fram om. Han
blänger på mig och säger:
– Du är den nya tjejen va! Det var ingen fråga förstod jag direkt. Jag
kände en stark känsla av att springa där ifrån. Han vände sig om igen och
rektorn började ropa upp namn. När det var klart gick vi med två lärare upp
till ett klassrum. Jag höll mig nära Magdalena som var min trygga punkt i
den nya okända miljön. När jag satt där i klassrummet vågade jag för första
gången titta runt på mina nya klasskompisar. Min blick fastnade på en grupp
med fyra tjejer som satt en bit fram. Jag förstod på en gång att de där är
klassens populära tjejer. Jag dömde snabbt och tänkte de där kommer inte
vara roliga att tass med. Men du så fel jag hade. Jag har ganska lätt att
skaffa mig vänner och på bara några dagar var jag en i deras gäng och jag
fick speciellt en vän, Katrin. Hon är idag den allra bästa och käraste
vännen jag någonsin haft.

Jag kom ihåg killarna i min föra klass och trodde de här skulle vara lika
danna. Så jag höll mig på vakt. Men allt eftersom tiden gick upptäckte jag
att de verkligen accepterade mig och ville vara mina vänner. Men jag höll
mig fortfarande på vakt. Visst de retades lite men det var bara på skoj.
Tack vare mina tidigare upplevelser hade jag lärt mig vad som var dumt att
göra och säga och det gjorde mig ännu mera accepterad hos killarna. Än idag
försvinner självförtroendet när någon kille från min gamla klass pratar med
mig i korridoren. Jag avskyr dem inte på något sätt. Men nu för står jag
vilken dålig klass jag gick i då. Och jag bara älskar den klass jag går i
nu. Det är den bästa man kan ha. Jag känner mig alltid trygg och
självförtroendet är nästan på top. Vi har jättekul tillsammans. Att gå till
skolan blir jätteroligt tack vare alla finna personer i min klass. Och jag
kommer aldrig glömma hur härligt det käns att vara accepterad för den man
är, för den humor man har. Och jag fasar för den dag då vi måste splittras
för att börja på gymnasiet. Det här skol- och klassbytet är deffenitivt en
av de upplevelser som gör mig till den jag är idag. Allt det bra har
självklart påverkat mig posetivt men även det dåliga har påverkat mig på
ett posetivt sätt. Så jag är skylldig den här klassen ett stort stort Tack!

Mina skolår

Från det att jag var 5 och gick på lekis till det att jag var 11 och gick i
sexan gick jag i en skola som hette Skogsduvan. I den skolan kunde man bara
gå till sexan och det var tur det!
När jag gick i fyran hade jag jobbat upp mig ända till sexan. Kompisar hade
jag inte så många av i min klass, de flesta gick en eller två klasser över
mig. Så det blev ett ganska naturligt beslut att hoppa över femman och gå
direkt till sexan. I sexan hade jag alla mina kompisar. Vi var en väldigt
liten klass, vi var bara 12 stycken. Och av dessa 12 var bara 4 killar, men
ändå stod vi varandra så nära. Vi ordnade fester ihop, vi var på Gröna Lund
tillsammans. Och hela tiden hade vi så otroligt kul ihop, aldrig hade vi en
lugn stund! Sen kom den dagen då vi skulle splittras. Det var avslutningen
i sexan. Många av oss grät. Av alla oss var det bara 5 som skulle till
samma skola: Sandsbrohed. Sommarlovet gick snabbt förbi, jag hade varit
nervös hela sommaren! Jag hade hört så mycke om Sandsbrohed, både bra och
dåliga saker. Sen kom den dagen, första dagen i den nya skolan. Det visade
sig då att av oss 5 som skulle gå i Sandbrohed så skulle 4 av oss gå i
samma klass! Vi var så glada att vi hade varandra. Vi letade oss fram till
rätt klassrum. Där satt redan resten av klassen. Jag kunde känna hur jag
blev alldeles röd om kinderna. Hjärtat bultade värre än någonsin! Fröken
bad oss att komma in och sätta oss, så de gjorde vi. Alla andra stirrade på
oss som om vi kom från yttre rymden medans vi sakta gick och satte oss på
de utspridda lediga platserna. Leendet på vår nya lärare, Anita, försvann
plösligt. Hon blev stel och tittade ilsket på de andra i klassen ”Och det
här året ska det inte vara lika mycket strul som det var förra året! Är det
förstått?!” – Skrek hon högt och tydligt. Ingen svarade. Någon nickade till
lite, men det var fortfarande ingen som svarade.
Det blev tyst en kort stund och sedan började alla i hela klassen skratta.
Även jag. Anita himlade med ögonen. Jag förstod inte vad det var med henne!
Var hon bara en gammal surkärring eller hade hon någon annan erfarenhet av
klassen?
Ja, den frågan har jag i alla fall svar på nu i efterhand.
De första veckorna var lite stökiga, men jag tänkte att det nog skulle gå
över. Alla var vi ju lite spralliga så här efter lovet. Men detta stök bara
fortsatte att förvärras. Till slut var det så kaotiskt att rektorn samlade
in alla föräldrar till ett krismöte. Vad som sas där är för mig en gåta,
men vad jag i alla fall fick höra dagen efter var att de var några som hade
blivit randiga om baken.
Men ändå skedde ingen förändring. Vissa elever kastade ut stolar genom
fönstren och efter ett tag kastade de tillochmed ut andra elever. De var
helt ur kontroll! Jag kännde genast att jag ville bort. Mina föräldrar
talade med rektorn om att byta klass, men varken andra lärare eller elever
ville ha något att göra med någon från klass 7 D. Det var då jag bestämde
mig för att söka till Vasaberg.
Jag kom in! När jag berättade de för klassen blev jag utbuad och de skällde
på mig för att jag skulle till en ”rasseskola”. Jag brydde mig inte.
Sommarlovet kom och gick. Sedan var det dags igen! Ny skola, nya elever.
Hjärtat bultade värre än någonsin. Jag fick presentera mig högt inför
klassen. Den verkade bra, mycket bra. I alla fall i gämförelse med min
tidigare skola. De kommande dagarna studerade jag dom noga. De var mycket
trevliga och lät mig komma in i gänget direkt! Att söka hit var nog det
bästa vad jag gjort i mitt liv. Nu går jag sista terminen i nian och ska
snart börja på gymnasiet.
Och vem vet vad som kommer att hända då?

Mina skolår
Nu är det sista terminen i nian. Om ungefär fyra månader är det
Sommarlov. osäker om det är en punkt eller inte eftersom trycksvartan är
svag Då ska man börja i en ny skola, i en ny klass med nya lärare. Jag har
alltid känt mig Väldigt trygg i skolan. Ända Sen ettan faktiskt. Jag minns
det så väl vi hade precis flyttat från Fingelsta till Rundelsövägen. 1994
Första skolåret. Jag hade gått i en annan skola i Fingelsta innan jag
började i Morganshall. Men bara i ungefär två veckor. Jag kommer inte ihåg
så mycket om klassen och skolan, men jag kommer ihåg att fröken hette
Majken och var väldigt sträng. Jag kommer också ihåg en pojke som hette
Jonny. Han var väldigt bra på matte och låg alltid först i matteboken. Jag
kommer också ihåg att jag tyckte han var sötast i klassen. Men sedan så
flyttade ju vi och då började jag i klass 1:B. Första dagen i den skolan
kommer jag ihåg som att det vore igår. Jag och mamma hade gått hela vägen
till skolan och jag kommer ihåg att jag tyckte det var jätte långt till
skolan. Men när vi äntligen kom fram så var skolgården alldelles tom. och
mamma visste inte vilket klassrum vi skulle gå till. Men så kom det en
lärare och vi frågade henne om hon visste vart vi skulle. Det visste hon.
Hon pekade på klassrummet längst ut och berättade att det var Anna-Lenas
klassrum så vi gick dit. När vi kom in skakade jag och fröken hand (Mamma
gjorde det också) Klassrummet var fint tyckte jag. Det hängde teckningar på
väggarna och i taket hängde det små garnbollar som bildade en orm. Eleverna
satt i en ring mitt i klassrummet och fröken höll i en skylt som det stod
KAN på. Jag fick skriva mitt namn på tavlan. MARIANN skrev jag med Stora,
Krokiga bokstäver. Jag fick sätta mig med de andra i ringen. Anna-Lena sade
att alla skulle säga en mening med ordet Kan i. Anna-Lena sade ”Jag Kan
rida”. Det kommer jag ihåg för då stönade alla flickor och sade att de
ville säga det. Jag sa ”Jag Kan klappa en katt”. I ettan var jag lite med
alla. Men kanske mest med Erika och Daniella. I tvåan kom Lana. Hon var
jätte rolig. Hon kunde göra så roliga miner. Jag och Daniella skrattade
jätte mycket åt henne. Lana var också väldigt bra på engelska. Nu för inte
så länge sen så berättade hon att efter hennes Första Skoldag, så satt hon
och knöt sina skor och skulle just gå hem så kom Daniella och sa: Lana jag
tycker att du är mallig! Det tyckte jag lät så roligt. I trean så kommer
jag ihåg att i början av terminen hade vi en sång och dans vecka i skolan.
Då kom det pojkar och flickor till vår skola som kunde dansa och sjunga och
som höll på med sånt. Vi blev indelade i grupper. Jag Erika och en tjej som
heter Sanna kom i samma grupp. Vi var grupp 1 1:an är inringad (Sanna
har flyttat till Blekinge nu. Hon är jätte|snäll och älskar hästar. Hon
flyttade när vi skulle börja åttan tror jag). Ledarna för vår grupp var en
pojke som hette Peter och två flickor men jag kommer inte ihåg vad de
hette. Peter hade långt hår längre än till axlarna. Han var snäll och
rolig. Varje grupp fick göra en egen låt. Man fick en melodi så skulle man
hitta på en text så här lät vår: ”Vi gillar raster och vi gillar lov. Alla
vi går här i Rundelsöbruk”. Det var i trean som vi började i
Rundelsöbrukskolan. I tvåan så vart vi tvungna att flytta upp till Myran
och få i skolan där för att vårt klassrum i Morgan mögglade. Och sen i
trean så fick vi börja i Rundelsöbruk. Under den där musik|veckan så blev
jag, Erika och Sanna väldigt bra kompisar. Jag och Erika gick hem till
Sanna nästan varje dag efter skolan. Vi lekte med barbie nästan varje gång
vi var där. Sanna hade så mycket barbies och barbiesaker vi hade väldigt
roligt tillsammans. När vi började fyran fick vi en lärare som hette Rolf.
Han var dum. Han snusade och luktade svett. Han skrek alltid på oss och
ingen gillade honom. Så våra föräldrar skrev ett brev till rektorn. Och
Rolf slutade. Vi hade många vikarier efter honom. Jag kommer ihåg en som
hette Annica. Hon skulle göra lumpen sen. Innan varje rast fick vi göra
givakt eller manöver. Det var jätte kul. Annica hade kort hår och hon var
alltid snäll och skrek inte Som Rolf. Henne hade vi ungefär i två månader
kanske, jag kommer inte riktigt ihåg. I fyran så var alla tjejer i klassen
jätte kära i en kille i Femman Som hette Morgan. När han stod på skolgården
och vi hade lektion så slängde sig alla tjejer framför fönstret. I slutet
av fyran fick vi läraren vi skulle ha resten av mellanstadiet James. James
var lång och smal hade blåa ögon och alltid rutiga eller randiga skjortor.
Han var snäll och honom trivdes vi med. Annica hade börjat lumpen och
skickade brev till oss ibland. I fyran blev jag och Erika bästa kompisar.
Jag tror inte att någon fattar förutom hon och jag hur kul vi hade. Varje
dag efter skolan gick vi hem till mig eller henne och åt mellanmål. det var
under mellan målen vi hade som roligast. Vi skrattade jämt. Och högt också
så våra föräldrar blev galna. En gång mitt i vintern så skulle vi gå ut och
gå med min hund Nolte. Nolte var väldigt Stor, hårig och Svart (en
Newfoundland). Han drog oss nedför backen och det var jätte kul. När vi kom
ner mötte vi en gubbe med en liten hund mindre än hälften så stor som
Nolte. Så här sade han: ”Är det där en hanne”?
”Ja sa vi. ”Se upp det kan bli fight! Sade han. OO gud vad vi skrattade åt
det. Det var så himmla kul.
I början av femman så började Kim. L i vår klass. Alla tjejer tyckte han
var jätte snygg. (Jag med) men absolut inte längre! Jag kommer ihåg att
Jennie blev ihop med honom. Jennie, Lana och Göte var bästisar, och de
tuffaste i klassen. Jag och Erika var klassens fjollor. Men det brydde vi
oss inte om, vi hade så himla roligt. Vid den här tiden var jag bara med
Erika kanske med Daniella nån gång ibland, men det var inte ofta. I skolan
var jag duktigt på ”forskning” hette det det var roligt. Jag kommer ihåg
att jag forskade om Lövgrodor. I sexan började Charles, Anton, Jerome och
Maricka i vår klass. Alla tjejer blev jättekära i Charles. Maricka hade
jättefina naglar kommer jag ihåg. Men hon vägrade visa dem. Jag och Erika
blev väldigt bra kompisar med Maricka och det var kul. I sexan skildes mina
föräldrar och det var lite jobbigt. Men men. På rasterna lekte vi burken.
Vi hade väldigt bra sammanhållning i vår klass och det var kul. Jag kommer
ihåg Daniellas och Lanas fest från sexan. Då lekte vi Snurra flaskan (eller
hångel-leken) och jag fick min första kyss ett ritat hjärta runt ordet
kyss På skolavslutningen i sexan fick James en klocka av oss. Det var lite
sorgligt tyckte jag och lite skrämmande. Efter sommaren skulle jag börja på
Högstadiet. Första dagen i Sjuan kom jag och Erika försent det var jätte
pinsamt. Alla tittade på oss när vi kom in i Aulan. Efter rektorns tal
följde vi med Peter hyck in osäker på vad det står ”hyck in” till hans
klassrum. Upprop. Sen gick vi hem. Sjuan bara flög förbi. Men det var
mycket nytt. Vi hade fått egna skåp. Våran klass hade fått de gröna skåpen
i mitten. Jag tror att jag hade nr 272 brevid Maricka tror jag. Det var kul
att titta på alla killar i åttan och nian. Gud vad jag tyckte dem var
stora. I sjuan började jag även ta skolarbetet på större allvar. Det kändes
lite konstigt att inte ha en egen bänk, och inte bara ett klassrum och inte
bara en lärare. Det hade blivit ersatt av skåp flera lärare och fler
klassrum. Rasterna var även kortare. Men jag tyckte jag klarade det ganska
bra. Det var inte så farligt. I åttan började jag känna mig mer och mer
trygg i skolan. Jag blev jätte bra kompis med Lana, Göte, Daniella och
Jennie. Vi började vara med varandra på helgerna också och inte bara i
skolan. Sjuan och åttan bara flög förbi. Det gick verkligen jätte fort.
Läskigt fort! I åttan började jag plugga och kämpa för betygen. Det gav
resultat. Första terminen i åtan fyra Vg resten G. Jag var nöjd och glad.
Andra terminen åtta Vg resten G. Då var jag också nöjd. Sommarlovet åttan
till nian var bäst hitils. Jag var med mina kompisar nästan hela sommarn
och vi hade jätte roligt tillsammans.
I nian nu känner jag Stor press. Första terminen nu hade jag 11 Vg resten
G. 215 ”215” är inringat poäng. Jag vill läsa Samhälle Sam på Fria och
hoppas verkligen att jag kommer in. Jag ska försöka höja mig med 10 poäng.
Att byta skola käns som att lämna tryggheten men haft här. Det känns
skrämmande att man ska komma till en ny klass med nya lärare. Men samtidigt
roligt med lite förändring. Jag kommer sakna alla i den här klassen jätte
mycket. Väldigt många av dem har jag gått från ettan till nian med och det
kommer kännas jätte sorgligt att inte gå med dem längre. För min del Spelar
Skolans miljö inte den Största rollen utan jag tycker att klassen och
Skolans elever gör skolan. Miljön spelar ju roll men inte lika stor som
eleverna som går där giör. De här nio åren har varit jätte bra. Och jag är
väldigt nöjd med min grundskoletid. Nu ska jag njuta av den tid som är kvar
och invänta Sommarlovet. Sen ska jag börja på Fria och göra mitt bästa.

Att byta skola

Om det bara inte hade hänt. Om bara inte den dagen hade kommit. Då
förändrades allt. Det var då det hela började, mitt helvete.

Det var en helt vanlig onsdag. Vi höll på att göra oss i ordning, jag för
skolan och pappa och mamma för jobbet. Jag stod vid spegeln och försökte
bestämma mig för vilken tröja jag skulle använda, den lila eller den
svarta. Det fick bli den svarta, den passade bäst till mina jeans. Mitt
mörkbruna hår hade fått sig en snelugg med hjälp av ett hårspänne och
baktill var det uppklippt och spretade åt alla håll. Mina mörkgröna ögon
fick en framtoning genom mascara. Sen sprang jag ner för trappen, tog på
mig jackan och ryggsäcken och fortsatte vidare till bussen. Där stod Joakim
och Daniel. Två kanonbra kompisar. Joakim hade en svart mössa med oranga
fiskar. Utan mössan ser han riktigt bra ut. Mörkbrunt hår som är klippt som
en så kallad popfrilla, alltså medellångt och lite hackigt i topparna och
så har han guldbruna underbara ögon.
Daniel har ljust kortklippt hår med en liten tuppkam, stora blå ögon och
synliga kindben.
De finns båda kvar i mitt liv.
Bussen kom och vi klev på.
Skoldagen var som vanligt men det var det som hände efteråt som förändrade
mitt liv totalt.

Jag och pappa hade en passion för skidåkning. Vi åkte varje onsdag, på
vintern. Lika så den här. Vi tog på oss våra skidkläder och drog iväg. Det
var väldigt halt på vägarna och det hade inte blivit sandat. Vi gjorde som
vi brukade, vi pratade om allt som hänt under den gångna veckan och vi
sjöng till gamla schlagers och 60-talshits. Mitt under ”Sleepy Jean” med
”The monkeys” såg vi en lastbil komma emot oss. Vi närmade oss varandra,
när vi bara var några meter ifrån fick lastbilen sladd och körde rakt på
oss. Lastbilen välte och vi for ned i diket.
Efter några minuter vågade jag öppna ögonen för att se om det var sant.
Tyvärr var det sant. Jag såg att pappa slungats ur bilen, han hade inte
använt bilbälte som vanligt. Genom några tappra försök lyckades jag ta mig
ur bilen genom fönstret och tog mig fram till honom. Jag försökte på alla
tänkbara sätt få liv i honom, men det gick inte. Jag tog fram mobilen och
larmade. De var på plats en tio minuter senare.
Tårarna strömmade ner för mina kinder. De tog in mig och pappa i en
ambulance och lastbils|chaffören i en annan. När vi väl var på sjuk|huset
blev tårarna till en flodvåg när läkarna sa att de gjort allt i deras makt
för att rädda min älskade pappa men inte lyckats. Mamma hade hunnit komma
dit lagom i tid till att få höra beskedet. Där stod vi och grät
tillsammans. Det brände i bröstet på mig.

Redan en vecka efter begravningen höll vårat hus på att tömmas. Vi skulle
flytta, för att glömma allt hemskt. Men för mig blev det bara värre. När
jag tänkte på att lämna mina vänner, min skola, allt som kännetecknar mig
ville jag bara gråta ut i min kudde. Jag hade känt mig så trygg här i
Persby.
Flyttbilen hade redan åkt och vi lade in den sista väskan i bilen. Mamma
satte i nyckeln och vred om. Motorn gick igång och vi var på väg. Det var
sista gången jag såg mitt barndomshem.
När vi kom fram till Huskvarna ett par timmar senare och jag fick se vart
jag kommit kände jag att det inte skulle fungera. När det sen var dags för
skolan hade jag redan på morgonen en klump i magen, den blev bara större
och större. Jag stod nu framför spegeln en halvtimme och valde kläder.
Mamma skjutsade mig till skolan. Jag gick på darriga ben mot skolan,
öppnade dörren och gick in.
När jag efter strapatser till rektor, kurrator, lärare och rektor igen fick
se min klass blev jag inte lugnare, tvärtom. Tjejerna såg ut som att de
ville klösa ögonen ur mig och killarna tittade på mig med avsmak. Jag fick
två vänner, Pelle och Nils. Men en tjej, Emma, blev min värsta fiende. Hon
mobbade mig under hela mitt sista år i grundskolan. Tillslut fick hon reda
på varför vi flyttat och hon började prata strunt om min pappa. Då orkade
jag inte längre. Jag gav henne en smäll på käften och fick gå hos kurratorn
i en termin. Men det fungerade bra med Pelle och Nils. Vi hittade på en
massa kul. Var i gallerian, åkte skateboard och mycket annat. Men jag
saknade Joakim och Daniel och pappa. Jag var inte helt komplett utan de.
Flytten hade haft en posetiv inverkan på mamma och hon stortrivdes. När vi
äntligen kom fram till skol|avslutningsbalen var jag överlycklig. Jag hade
klarat av flytten. Balen var inte så lyckad den heller. Tjejerna pekade och
fnissade. Killarna trampade mig på tårna och Emma hällde bål på mig.
Så nu när jag gör mig i ordning för våran klassåterträff efter 10 år och
tänker på allt som hände under mitt sista år i grundskolan är jag inte
nervös för att återse de. Jag har lyckats bra i livet. Jag är gift med
Joakim, har tre underbara barn och har en lyckad karriär inom arketekturen.
Jag är stark nu och jag trivs med livet. Äntligen är jag lycklig.
Jag tror att allt som hände det sista året fick mig att bli mer
självständig och få en längtan efter att bli bättre än de andra. Vilket jag
lyckats med.

Hur det var att byta klass

En dag när jag satt hemma och kollade på tv.
Så frågade mamma mig om jag ville flytta till Norge.
Varför undrar du det svarade jag ivrigt (Tänk om vi skulle flytta) Tänkte
jag för mig själv.
Ja du vet som du vet att jag har fått ett erbjudande där.
Vad då för erbjudande undrade jag. Ett jobb svarade hon direkt ett jätte
bra jobb som jag inte kan tacka nej till så vi kommer att flytta till
Norge.
Vart i Norge i så fall undrade jag. I Oslo sa mamma högt och tydligt.
En månad senare höll vi på att packa för resan till Norge där vi skulle bo.
Och resan bar i väg.
Efter sex timmars bil färd så var vi framme vid vårt nya hus.
Det var ganska stort men mycket större än vårt hus i Sverige. Det var en
fin trädgård utanför huset. Som tur var så var det helg för annars skulle
jag få börja på min nya skola. Undra hur det är att börja där jag kan ju
ingen norska men jag förstår lite norska det är huvud saken.
Nu är det söndag och i morgon ska jag börja i min nya skola. Jag undrar hur
det är att börja där tänk om det är värsta getto skola eller en nörd skola.
Det har jag setat och tänkt på hela helgen. Men nu är det dags och gå och
lägga mig och vakna upp i morgon helst sjuk efter som jag är jätte nervös.

Jag öppnar ögonen och kollar upp i taket och tänker hoppas att det är
söndag. Att tiden har spolars tillbacka sen hörde jag mammas röst och det
förstörde mina drömmar om att det inte är söndag längre men sen kom jag på
att det kanske är en dröm men då kom hon in och skrek upp och hoppa det är
skola nu.
Nej tänkte jag och lade mig på sidan. Mot väggen och bara stirrade in i
väggen. Men sluta nu sa hon och slet bort täcket. Jaja sa jag och gick upp
till toan för att pissa.
Jag gick ner och åt någon smörja som jag inte vet vad det var men det var
gott det var säkert nåt norskt.
Nu bar det i väg mot den det min nya skola med en massa norskar det var
inte kul när man gick där i korridoren och kollade p alla som gick förbi
Tills jag kom fram till mitt nya klassrum jag blundade när jag gick in men
när jag kom in så var det lugnt alla hälsade på mig och det var en del
svenskar där också så det var helt lugnt när jag kom in. Jag fick ett par
kompisar direkt som jag var med hala veckan.
Nästa vecka så gick vi till doms fik och handlade något att äta. När vi
satt oss för att äta upp det vi köpt så satte min kompis en godis i halsen
som tur var så var jag snabb och inrycka och pumpa mina armar mot hans
bröstkorg så han hostade upp sin ner dräggliga godis på golvet och lade sig
ner för att han fick en efter chock. När han kommit över chocken så tackade
han för räddat hans liv.
Och jag fick applåder från alla som var och såg händelsen. Och jag, jag
började trivas med min nya skola.
Jag gick där som en hjälte genom korridoren jag var så stolt över det jag
har gjort.
När jag kom hem berättade jag för mamma vad jag har gjort och hon vart glad
efter vad jag har gjort.
En vecka senare så satt jag hemma och kollade på tv som den dagen jag fick
höra att vi skulle flytta hit.
Så kom mamma i och frågade vill du flytta igen för jag har fått ett bättre
jobb i London.
Nej aldrig att jag vill det jag som just börjat trivas här så vill hon
flytta igen men jag ville inte såra mamma för hon var så snäll mot mig så
jag sa ja vist kan vi det. Är du säker på vad du vill frågade hon.
Jag väntade med att svara och sa att jag ville sova på det och gick upp å
lade mig på sängen och tänkte en stund och somnade.
När jag vaknade gick jag till köket, på bordet låg det en lapp som mamma
skrivigt att hon började tidigare och att jag fick åka buss.
Efter jag hade ätigt. Så gick jag till busshållsplatsen och väntade på
bussen. Efter ungefär 12minuters väntan så kom bussen och jag betalade och
satt mig. Jag tänkte på hur jag skulle säga till mina kompisar om att jag
ska flytta till London och vara där istället.
När jag kom in i klassrummet med mina polare och satt mig ner för att jobba
vi hade engelska på morgonen.
På rasten så sa jag det till han VA sa han och sa DU kom ju för fyra veckor
sen. Vi har ju knappt börjat känna varandra än.
Ja jag vet sa jag men mamma har fått ett bättre jobb i London.
Tre veckor senare höll vi på att packa igen jag har sagt adjö åt
alla mina kompisar.
Så åkte vi mot flyg platsen. När jag precis klivigt på flygplanet vaknade
jag och det var mamma som väckte mig och sa det är din första dag i skolan
här i Norge. Jag gick upp till toan och till köket jag tänkte hela tiden på
vad jag hade drömt. När jag kom till skolan och gick igenom korridoren
kände jag mig inte så nervös längre jag gick in i klassrummet och fick ett
varmt välkomnande.
Fast här så var jag ensam i ett par veckor dom veckorna så pluggade jag
sten hårt i alla ämnena.
Och här var det slut.

Av Magnus Stjernberg

texten datorskriven

Byta klas
Jag har gåt i skolan i snart 9 år och har hitils byt klas 2 gånger. När jag
börgade skolan gick jag i 1C. Det var jätte kul, alla lekte med alla, vi
spela Fotboll på rasterna gungade gungor lekte jage och massa andra roliga
saker. Men ju mer åren gick desto mer grupper blev det. Dom rika och snygga
tjejerna i en grup och så jag i min grupp. Jag var väl inte lika snygg som
dom andra var tror jag. Det var Först i 5:an som jag sa till lärarna vad
jag kände. Jag kände mig utFryst. Jag har många minen kvar Från deta. Dom
brukade spela baskiet på gården, jag blev Förbanad och skrek på dom För jag
var den enda som inte Fick vara med. Dom gav mig då bolen och sa att jag
Fick ha den och planen den här rasten och dom den andra rasten. Sen gjick
alla iväg. Så där stod jag i rengnet, ensam med en baskiet korg och bol och
spela För mig själv. Fröken tog up det och För klasen, men inte va det väl
någon som bryde sig om det. På gympan börgade killarna kalla mig tjokis och
då sprang jag in i omklädnings rumen och grät. Jag bad lärarna om att byta
klass men dom tyckte inte det. För att dom jobbade just För att Få ett slut
på mobingen. Det var Först när jag drog med mig mina Föräldrar till skolan
som jag Fick byta klass. Efter sommar låvet Fick jag börga i 6B. Jag Fick
en massa nya kompisar som hade Fotboll som intrese. Jag hade börgat spela
Fot boll då. Det var de roligaste läsår jag hadr haFt hitills.
Nästa år börgade vi i högstadiet och det kändes både bra och lite pirigt.
Jag hade då Fåt med mig 4 av mina bästa kompisar i samma klas som jag. Från
klas 2-5 hade jag inget själv Förtroende alls men med tack av 6B byggde jag
up det helt och hållet och var därFör inte så jätte pirig av att börga i
klas 7d.

719310 har skrivit om varje ämne. Ämnet ”Byta klas” har bedömts av
läraren

1 Kommunikativ kvalitet
Förmedlar händelser, men även känslor och engagemang. Fokuserar på sina
tidiga skolår, och den utfrysning som ledde till att hon bytte klass inför
6:an.
2 Uppslag och tankeflöden inte säker på om tankeflöden är det rätta
ordet
Utvecklar bakgrunden till klassbytet väl. Trovärdig – självbiografisk, ej i
novellform. Konkreta exempel, på hur tillvaron såg ut före klassbytet fr.
a. Den egna tankegången framgår.

3 Sammanhang och disposition

Kronologiskt sammanhang. Tydligt fokus på ämnet, början/slut passar till
ämnet.

4 Språk

Ordval med viss variation, ganska omväxlande mb. Strävan e. personlig stil.
Lite talspråkigt.

5 Skrivregler

Mkt stavfel (dyslektiker trol. – ej utredd). En del inkorrekt
avslutande/påbörjande meningar (viss formell osäkerhet). Många
särskriningar. Ingen styckemarkering.

Sammanfattning

Kort, men lättläst text, trots alla stavfel (som ändå drar ned betyget).
Når utan problem G-kriterierna (utom för stavn) och även en del VG-
kriterier. Har missuppfattat hela provdelen och skrivit om varje ämne
(därför rätt kort text?) Sa att hon ville att denna text (”Byta klas”)
skulle bedömas.
Betyg: G

Hög stadiet

Jag har nu nästan gåt 3 år i den här skolan och snart är det slut. Nu är
det dax att välga lingge till gymnasit och det känns skönt men endå litte
sorgset. På den här skolan har det hänt så mycket som man komer att minas
resten av livet, tex Första dan.
Jag och dom 4 andra kompisarna som jag hade Fått med mig Från melan stadiet
skulle mötas vid biblioteket. När vi stod där kom det Fram andra tjejer som
också skulle börga i vår klas, och det verkade ganska trevliga. Det kändes
typiskt att börga skolan den dan, Det var blå himel och inte ett endaste
måln syntes solen sken Fasten klockan bara var 8. Jag tror det var ca 16º
ute. Det var Fult med Folk på gården många var glada och piriga För den nya
skolan. Sedan ropade läraren up i mikro|Fon vart vi skulle stå någonstans,
där stod vår klas Föreståndare som tog med oss till vårt nya klas rum.
Särskilt nyt var det väl inte eFtersom min pappa hade haFt deta som sit
hemklas rum när han var i min ålder. Vi satte oss på bänkarna och börga
prata lite. Minuten senare presenterade sig läran För oss och vi För henne.
Vi Fick ett par paper och sedan gick vi hem Inte viste jag då vad som
skulle hända på skolan.
Första läsåret var inte bra alls, Folk var tykna och det blev oFta bråk och
jag orkade inte pluga särskilt mycket. Andra läsåret var så där, jag
börgade bara umgås med en person och hon Fick mig att inse att det var
viktigt att pluga så jag samlade väl ihop 180p tror jag. Och så har vi deta
året, mycket plugande, Fler väner och så har man skaFat pojk vänn Det har
varit ett livat liv på skolan med bra och dåliga minen och jag kommer nog
låta mina barn gå på den här skolan, om jag Får några

Utbildning
Jag är ”tröt” på alla latta klas kamrater som bara klagar på lärarna så
Fort dom gör Fel eller Få sänkt betyg. Dom påstar att lärarna Förstör deras
betyg, men om dom kanske skulle börga komma i tid till lektinerna och ha
med sig matrial kanske det skulle gå bätre. Men det har För dom ingen
betydelse, inte heller om att dom pratar på lektionerna eller är så kalade
sjuka när det är prov, inte ens då är det deras Fel att deras betyg blir
sänkta utan det är läraren som har not imot oss, säger kläskamerat|erna,
som jag har pratat med.
Jag är tack sam För skolan, utan den skule jag inte veta hur man stavar,
räknar med + – och x, jad skulle inte Förståt hur mäniskan, Fotosyntesen
rymden m.m, hur den skulle Fungerat. Jag hade troligen haFt sämre kondition
eFtersom jag inte hade rört på mig lika mycket och antagligen käkat Fel
mat. Hade det inte varit För skolan skulle jag väll aldrig ha Fått ståt på
skidor. Skolan är ett bra ställe där man utveklas och lär sig sammarbeta
med andra personer. Jag tror nog även att jag hade börgat röka om det inte
hade varit För skolan. Viserligen Finns det några nakdekar med skolan tex
skolmaten, Mer grönsaker och något annat köt i kötFärslimpan, den smakar
katt mat.
Om nu skolan vill att vi ska va Förbereda oss För Fram tiden tycker jag att
vi borde praua mera, För det har jag lärt mig ganska mycket på. Här lär jag
mig om industrin hur den Funkar och sånt och en hel del matematik.

Hej
Kära skol minister. jag skriver till dig angående av mina syn|punkter om
hur skolan på 2000-tallet kan se ut eller Förbätras.
Många elever är i dag tröta när dom kommer till skolan och inte har dom
skäkat någon Frukost heller. Det skulle vara bättre om dom kunde Få såv
morgon och jobba lite längre på dan istället. Många bor ju på landet och
måste ibland gå up 2tim innan skolan börgar man är ju tröt då så man orkar
ju inte käka något så tidigt på morgonen. Det är ju själv klart bätre om
dom komer till skolan utvilade och mätta. Desutom är dagens ungdom alldeles
för latta. Dom borde Få ha gjympa varge dag i skolorna. Det har ju gjorts
en undersökning som visar att Folk som gympar har bätre betyg än dom som
inte motionerar.
Jag tänkte även på det att det var en tysk proFesor som hade utalat sig om
att man jobbar bätre med klasisk musik. Vore inte det bra om Sverige var
det Första landet med att inFöra klasisk musik under lektionerna. Sen har
jag hört ganska mycket klagande av elever på att Folk Förstör datorer och
klotra lite var stans. Man kan väl gå ut med någon så kallad belöning. Den
skola som behöver minst pengar till skadogörelse Får ett pris eller nåt
sånt.
Ni skulle även behöva lägga till mer pengar på skolmats bespisningen. Maten
är ibland oätbar och det Finns knapt några grönsaker. Anars Får jag låv att
tycka att skolorna ser ganska bra ut. Vist kan alt bli bätre men det här är
det jag tror är mäst akutas. Vänliga Hälsningar
719310

Mina kunskaper och erfarenheter
Efter snart nio år iskolan Så har jag märkt att skolan inte är en plåga Som
man är tvingad till att gå i. I Ettan till tvåan så var jag till en början
lite rädd för att utöka mina kontakter och träffa nya mäniskor jag inte
träffat förut. Men så småningom så märkte jag att det var kul att leka med
alla nya kompisar man skaffade och jag längtande att gå till skolan varje
dag. I tvåan till trean så var inte några av skolans ämnen jobbiga. Jag
tyckte mest om de mindre teoretiska ämnena Som t.ex. bild och idrott. Det
var när jag börja med bilden iskolan jag börja gilla att måla och rita
teckningar. Jag började även då med min första idrott, fotboll. Trean till
fyran var det första året som började kännas tråkigt. Jag gick ju trots
allt på en liten skola som man snabbt utforskar färdigt. Vi började också
med svårare avsnitt i de olika ämnena. Vi började tex med multiplikation i
matten Som jag tyckte var mycket svårare än addition och substraktion. Jag
fick under det året erfarenheter av att skolan inte är något man kan
”glassa” igenom utan att man måste anstränga sig för att lyckas. Jag hade i
trean min första ”riktiga” friluftsdag. Jag hade nämligen i tvåan bara haft
frilufts(dagar som bara varade i högst 2-3 timmar. Men i trean så fick vi
vara ute ibland en hel skoldag i skogen och vandra. Jag tyckte det var
roligt när man fick vandra med hela sin klass. Friluftsdagarna brukade
Sluta med att vi grillade korv ute i skogen. I fyran till femman så var
mitt favorit-ämne träslöjd. Läraren vi hade i träslöjden heter Steffen han
var ofta sur och butter. Jag gillade träslöjden mycket men jag tror att det
var pga Steffen Som jag alldrig fick kunskapen att vara kreativ och
ambitiös vad det gäller att komma på nya lösningar och saker jag skulle
tillverka. Steffen gav nästan aldrig beröm Som jag tror behövs när man
försöker tillverka olika saker. I femman och sexan hade vi många olika
projekt och tema-veckor. Det mest intressanta projektet vi hade var om
förintelsen. Under den veckan lärde jag mig mycket om hur mäniskor kan
tänka hur människor kan tänka och om hur mycket hemsk som har hänt under
andra världskriget. När jag började sjuan var jag ganska nervös om hur det
skulle vara att börja i en större skola. Men Samtidigt så tyckte jag det
var väldigt spännande. Efter sjuan hade jag 185 poäng. I åttan så hade jag
fått mer kompisar och mer kunskap i de flesta ämnena. I sjuan tog jag inte
skolan på allvar, men efter att jag hade fått alla de 16 ämnenas
bedömningar så tänkte jag över hur jag ville ha det. Jag tänkte att om jag
anstränger mig under alla skolår så behöver jag nog anstränga mig mindre
när jag har ett bra jobb. Under åttan hade jag min första praktik. Jag
praktiserade på min pappas jobb under en veckas tid. Under den veckan fick
jag lära mig mycket om hur arbetslivet kunde se ut. Jag hamnade på ett
ställe där man jobbade som reparatör till olika maskiner. Jag fick under
den veckan kunskapen att man skall nog plugga så gott man kan. Efter åttan
hade jag 210 poäng i betyg. Nu i nian så har jag lärt mig mest inom
samhällskunskapen. Jag praoade på Onjack som är ett lackeringsföretag. Jag
fick under de två veckorna packa upp och packa ner varor som hade lackeras.
Jag fick efter praon ännu klarare för mig att jag måste plugga för att
komma nånstans här i livet. Efter nians betyg ordet är överstryket,
osäker på om det är 719303 som strukit över eller om det är rättat första
betyg fick jag 245 poäng i betyg och nu kämpar jag för det sista riktiga
slutbetyget. Skolan är en tid man skall ta vara på och umgås så mycket man
kan. Skolan är rolig men ibland stressig.

Begripligt innehåll – redovisar händelser
Tankar om vad som är viktigt i skolan nämns/utvecklas något. Olika exempel
Kronologiskt sammanhang, OK struktur, bra början och slut, men lite väl
korta.
Enkelt ordval. Korrekt mb (oftast), inte så varierad. Några språkfel som
inte stör läsningen.
Ingen styckemarkering. Några stavfel och särskrivningar.
G enligt bedömningsunderlag

att byta skola/att byta klass
Att byta skola kan vara Väldigt Väldigt kul, tråkigt Spännande, nervöst och
jättekul. Det kan vara kul när man kommer till en ny skola och får några
nya vänner. Det kan vara tråkigt om man kommer till en ”smutsig” skola med
tråkiga elever. Det kan vara jättekul om man kommer till en mycket bra
skola med trevliga lärare och elever. Det är förmodligen alltid Spännande
att byta skola och få nya kompisar. Jag tror att man blir ganska nervös av
att byta skola. Jag tycker inte att det är bra att byta skola för att man
lämnar många bra vänner. När man flyttar till en annan stad är det värre
för att inte ens flickvän/pojkvän kan följa med. Jag har bytat skola en
gång tidigare (från mellanstadiet till högstadiet) och jag tyckte att det
var jättekul för att alla mina vänner (klasskompisar) följde med. Dessutom
så var den nya skolan nyrenoverad och vi var dem första som började på den.
Den nya skolan var jättefin och hade inga saker ritade på väggarna. Jag ska
snart byta skola igen. Jag tror att detta bytet blir det bästa. Jag tror
det eftersom jag själv har fått välja gymnasium. Jag har också fått välja
vilka ämnen jag vill syssla med. Jag valde naturvetenskap eftersom jag
tycker att det är Väldigt kul med Fysik. Jag gillar kemi, biologi, teknik
och mattematik också men inte lika mycket som fysik. Jag har aldrig behövt
att byta klass p.g.a. flyttning eftersom vi bara har flyttat tre gånger men
då gick jag på dagis. Jag minns när jag skulle börja ettan. Då var jag så
nervös att jag nästan började att gråta. Jag höll min mamma hårt i handen
och ville inte släppa när dem ropade upp mitt namn (jag skulle få en ros).
Nu tycker jag det var Väldigt barnsligt gjort. Denna klassen jag går i har
problem. Dem sabbar nästan varje lektion med prat eller bråk. Hälften av
klassen (inklusive mig) har gått från ettan. Resten har hoppat in och ut.
Jag tror jag kommer behöva byta skola igen efter gymnasiet eftersom jag
tror att jag kommer gå på Universitetet. Jag har aldrig varit på ett
universitet så jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att se ut där. Jag
tycker att skolorna i Sverigeär mycket bra (om man jämför med andra
länder). Men felet på de Svenska skolorna är att dem inte alls är stränga
om man gör något fel. Det bästa med att börja på gymnasiet kommer att bli:
den nya klassen. Dessutom så kommer jag inte träffa denna klassen mer.
Vilket jag tycker är väldigt bra.

1. Mina skolår
Det var egentligen meningen att min uppsats skulle bli en novell om hur det
är att byta skola. Men när jag läste min ”kladd” märkte jag att den mest
handlar om mina skolår, så detta får bli någonslags blandning mellan en
krönika och en novell, och en blandning mellan ämne 1 och ämne 2. Jag har
gått i samma klass ända sedan jag började ettan när jag var sex år gammal.
Det har slutat väldigt många, och nya elever har börjat. Nu i nian är det
bara en fjärdedel av klassen som har gått här ända sedan ettan.

Lågstadiet

Under lågstadie-tiden hade vi en jättebra lärare som heter Marie-Louise. Då
var klassen lugn, fördet mesta. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket från
lågstadiet, men jag och min kompis brukade stanna kvar i klassrummet efter
skolan och spela tetris på datorn, eller ”rensa hjärnan” som Marie brukade
kalla det.

Mellanstadiet

Vi fick en ny lärare i fyran, Berit. Hon var inte en särskilt bra lärare,
för hon valde ut vilka elever hon gillade mest och lät dem svara på
frågorna först, när de räckte upp handen. En händelse som jag minns
speciellt var när jag och några kompisar la en korv i hennes väska. Vi var
i skolmatsalen och åt när Berit bad oss passa hennes väska. Det låg en bit
korv på bordet, så när Berit gick la jag ner den i hennes väska, på skoj.
Men hon tyckte inte att det var lika roligt som vi tyckte!
Vi bytte skola i sexan eftersom vi inte fick plats på våran gamla skola. Vi
skulle byta lärare också. Först tyckte jag att det var tråkigt, för jag
gillade faktiskt Berit då, men nu skulle jag aldrig vilja ha henne igen.
Våran nya lärare heter Alexandra.
I början på terminen var det hemskt! Nästan alla i klassen var stimmiga och
kunde inte koncentrera sig på lektionerna, men efter någon månad blev det
lugnare. När vi åkte på klassresa i februari blev sammanhållningen bättre.
Det var roligt, jag kommer aldrig glömma när lärarna väckte oss med
grytlock klockan 4:00 på morgonen. Vi fick ta på oss våra kläder och sedan
fick vi gå ut två och två i mörkret och kylan. Vi gick en liten rundtur i
”vildmarken”, sedan fick vi gå och lägga oss igen.
Resten av sexan och under hela sjuan hände det inget speciellt, förutom att
vi fick en klassföreståndare, Ann-Charlotte.

Högstadiet

I åttan hade vi en modevisning för att tjäna in pengar till en klassresa. I
maj åkte vi med Alexandra, Ann-Charlotte och en annan lärare som heter
Johan till Krakow i Polen. Det var också en rolig klassresa, även om jag
tyckte att det var ganska tråkigt just då!
Vi besökte två koncentrationsläger: Auschwitz och Birkenau. Det var
jobbigt, men inte så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Det var
jättevarmt och hela klassen var utslagen eftersom ingen hade kunnat sova på
nattåget.
Nästa dag besökte vi en saltgruva. Allting där var av salt: väggarna,
taket, golvet och alla statyerna! Det var jätteskönt och svalt där nere och
man kunde gå och slicka på saltet på väggarna.
Den roligaste dagen var nog när vi fick gå runt själva på stan. Jag och
några kompisar hittade en affär med två snygga killar i och vi var där inne
i över en timme. Jag köpte två cd-skivor och lite saker till familjen. Det
var jättetråkigt när vi skulle åka hem! Resten av åttan och tiden som har
gått i nian har det inte hänt något speciellt.
Nu är det bara några månader kvar av nian. Det ska bli skönt att sluta och
slippa klassen!

2. Att byta skola/Att byta klass
Berättelse
– OK, nu gäller det, tänkte jag beslutsamt innan jag gick in genom de
dystra skol|portarna.
En ny chans att passa in.
Det var vad jag hade fått, efter åratal av utfrysning och mobbing skulle
jag få en ny chans.
– Tänk om det blir samma sak här, tänk om det är mig det är fel på!
– Nej, svarade jag mig själv. Det här kommer gå bra, äntligen kommer jag få
känna att jag passar in.
Plötsligt såg jag rektorns ansikte framför mig som i en dröm.
Han såg lite besvärad ut.
– Jo, Klara, började han. Skolstyrelsen och jag har beslutat att eftersom
det råder lite… hrm… speciella förhållanden här, så är det nog bäst om
du förflyttas till en annan skola.
Medan han pratade märkte jag att han tittade ner i bordet och försökte
hålla ögonen ifrån mitt sargade ansikte.
– Han har väl dåligt samvete, tänkte jag och rörde lite vid mitt uppsvullna
öga.
Jag förstod aldrig vad jag hade gjort dem och ännu mindre förstod jag
varför lärarna och de andra eleverna blundade för vad de gjorde mig.
Tills de helt enkelt inte kunde blunda mer.
Efter så många år av förtryck, bestämde jag mig för att helt enkelt inte ta
emot mer. Om jag sade emot kanske det skulle upphöra tänkte jag. men så fel
man kan ha. Istället för att bli bättre hade de blivit rasande för min
”uppkäftighet” och det fanns ingen gräns för deras ilska.
Ett uppsvullet öga, blåmärken och sårskorpor över hela kroppen och ett
brutet ben i armen hade det svaret kostat mig. Nu log jag plötsligt när
jag gick i korridoren.
– Det var det värt, tänkte jag lyckligt.
Varje steg jag tog i korridoren var ett steg mot ett nytt liv, en
lyckligare tillvaro. Jag kände på ansiktet, såren var nästan helt läkta
nu. Jag var bara lite röd på ena kinden och hade en liten sårskorpa över
ena ögonbrynet.
Till slut var jag framme vid det klass|rum som jag skulle till och jag
öppnade dörren och gick in. Varenda ansikte blev vänt mot mig och jag log
lite tveksamt. – Du måste vara klara, sa läraren.
Jag nickade.
– Det här är klara, hon ska gå här med oss, sa han vänd mot klassen.
– Det finns en ledig bänk längst ner som du kan ta.
Jag gick genom raderna och kände blickarna efter mig. Modet sjönk som en
sten i bröstet.
Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att allt skulle bli annorlunda
här? frågade jag mig själv. Allt kommer bli precis som det alltid varit.
Det kändes som skoldagen var en evighet lång, men till slut tog den slut
och jag gick raka vägen hem. När jag kom hem gick jag genast upp på mitt
rum, slängde mig på sängen och grät.
– Vad är det för fel på mig?! skrek jag med ögonen fulla av tårar.
Det här var ju min chans till en ny tillvaro, jag måste klara det här!

Nästa dag började likadant som den förra, men plötsligt så hände det.
På rasten innan matten kom en flicka fram till mig.
– Klara, va?
– Ja, sa jag.
– Välkommen till vår klass, klara! sa hon och log. Jag heter Cecilia,
förresten. Hon såg på klockan.
– Jag tänkte gå bort till matten nu, vill du följa med?
– Gärna, sa jag med en stor klump i halsen.
Jag fick nästan lyckotårar där jag gick brevid Cecilia.
Och äntligen, efter flera års väntat kändes det som jag passade in
någonstans.