Gymnasial utbildning – Sida 28

4. Min syn på skolan.
Till, skol mininister
Jag tycker att skolan är jätte bra och jag trivs här i skolan Jag har många
komipsar i skolan Bra lärare som är suver|na här. Det är mycket –
bra med tiderna i skolan Vi går lagom länge. Men rasterna är litte korta.
Jag tycker att temardagarn för att vi i högstadiet fick bestäma Vad Vi fick
göra på temadagarn det var jätteskoj Vi fick ha avslappin och det var jätte
sönt och koppens bästa det Var också jätte bra för att Vi fick lära om
kroppen. men jag skulle vilja ändra litte På skolan.
Vi Ville att väggarn skulle få litte färg På vägarna
Det är litt trist med grå vit tråkigt färgarn i Skolan. Jag tycker att
Bussarn har litt lång resor
Jag tycker att Vi Skulle få mer Bussar Så Vi Slipper att åka Så långt.
Jag tycker att Vi Ska ha mer färg Gladar
färger På Väggarn. Och Inte Så långar Buss turor. Så där Ska en bra skolla
Vara. Vi Vill att det Ska göras På Skollan. lyck till i fortsättningen
hoppas att det händer.

Från Johan Fredriksson
9l

Mina skol år

När man börjar i 1an så är man hel spänd

Man undrar hur det är i skolan, Vad som kom|mer att hända och man känner
sig jätte stor för att man ska början skolan. Tyvär så försvinner den där
nyfiken-
hets känslan gradvis men ändå ganska fort. Man börjar ogilla att gå till
skolan för att det är så tråkigt.
Som tilexempel: nu sitter jag här och vill inte annat än att komma här i
från!

Men så finns det alltid en fördel. Skolan ger en även chansen att upptäcka
nya saker, träffa nya mäniskor och få nya kunskaper som man kan ha nytta
utav i framtiden.

Men så fins det en baksida på medaljen, all tid man får lägga ut på att ha
tråkigt och göra sånt som man bara avskyr.

Under min skoltid från ettan till nian har det både gott upp och ner, Jag
har lärt mig, haft tråkigt och haft roligt.

Ettan började som sagt med den där första dan då man kände sig nervös, Stor
och glad
Man kom till skolan, träffade sin nya lärare och klasskamraterna och gjorde
lite lekar som hadde med matte att göra (Matte pussel färgläggnings kartor
mm)

Det gick på ett par år men inte helt smärt-fritt.
Jag var nämligen inte så bra i matte så jag var tvungen att få en hel del
extra hjälp för att få in mig på rätt spår igen.
Åren gick som sagt och i fyran fick vi en ny lärare, han var sjyst och
gillade att arbeta välldigt mycket med bild och teknik.
Det va självklart roligt att få en sån lärare eftersom jag är helt såld på
teknik och hur roligt det var att skruva och bygga saker.
Hur som hälst.
Vi hadde honom ända tills 6an som var vårat sissta år med honom
År 4-6 gick bra, men inte helt smärt fritt.
För våran lärare hadde en del personliga problem som han ofta berättade om
för oss och det var ganska iriterande att lyssna en hel lektion på det.

6an gick som på räls och det var helt plöttsligt dags att byta skola.
Sommar lovet gick och jag hadde kommit in på spånga skolan.
Första dan var jag nervös (lite som när man börjar 1an fast utan den där
glädje känslan att börja skolan) ny sida väl i skolan så var alla
sjysta och lärarna va roliga och lite anorlunda
Det året rusade förbi men jag kände att jag inte hadde ansträngt mig
tillräckligt och bestämde mig för att jag måste förbättra mig.

8an började men inte fn hadd jag någon som hälst disiplin att förbättra
mig. Men i andra terminen i 8an så kom det, Den där lilla lustgas kicken.
Det gick bättre och bättre samtidigt som betygen steg och enu så fortsätter
dom att göra det.
Hoppas att inte gasen tar slut innan mål linjen
🙂 Ritad smiley på rätt ledd

Att byta skola/Att byta klass
… katrin och Lisa, ja det var 7d’ det. Sa våran magister Arne och ett
jubel ljöd i klassrummet. Jag suckade och viskade lågt till min bänkkompis
och bästavän Alice.
– Stackars dig, kommer i samma klass som Kristina, katrin och Lisa, vem
skall du vara med på lektionerna?
Alice suckade hon också. – Synd att vi inte kom i samma klass då hade det
inte spelat någon roll om vi kom med dem. Svarade hon lågt.
– Mmm… var allt jag fick fram.
Magisterns röst praktiskt taget vrålade ut i klassrummet för att överrösta
allt mummel, nä Arne hade nog inte haft det så lätt med våran klass detta
året.
Men det var inte vårat fel att han som ny lärare fick börja med en stökig
sexa.

Medans jag tänkte tillbaka på året av föräldrarmöten och bråk i skolan
hörde jag plötsligt mitt namn roppas ut och direkt efter det hörde jag
Lisbeths.

– Neej! Skrek det i mitt huvud inte den.
Jag kände en klapp på min axel o när jag vred huvudet åt höger så såg jag
Alice lätta men sorgsna leende.
Alice tänder var lika vita som hennes hår, kommer sakna att inte kunna
sitta och prata med henne under dem tråkiga mattelektionerna.

När klasserna var uppropade gick jag fram till katedern för att prata
allvar med Arne, – Vad menade han med att splittra på mig och Alice och sen
sätta ihop mig med min värsta ovän Lisbeth?
Jag var så rasande att jag stod och stampade på det mörka trä|golvet i det
svagt belysta klass|rummet. Det var vinter och mitt humör var inte på topp
när jag kollade in i Arnes bruna ögon.
– Jag tror att det blir bäst så här, kanske ni till och med kommer överäns
tillslut, sa han överlägset.

Jag blev så chockad att jag sprang ut ur klassrummet och smällde igen
dörren bakom mig.

När terminen äntligen tog slut och sommarlovet var över skulle jag börja i
7d’ i Uggleskolan, nervös var jag väl ändå inte bara förtvivlad över att
komma i en klass där jag inte kände en kotte, jo en tjej som jag umgicks
litegran med i sexan. Även deta sprack när vi fick reda på att Annika och
jag kom i olicka halvklasser.

Men som tur var hade vi rasterna ungefär samtidigt som d’ och jag började
mer och mer umgås med personerna i den klassen.
Alice och en ny kompis till henne, Maja, umgicks jag med så ofta jag bara
kunde.

Men lektionerna hade aldrig vart så tråkiga eller så långa som dem var nu.
Jag antar att dem känns längre när man har tråkigt. Jag kunde inte heller
konsentrera mig och tillslut så fick jag nog och bestämde att nu skulle jag
byta klass.

Deta val gjorde jag ca två veckor efter terminens start. Jag gick till
rektorn samma dag. Efter många möten med rektorn gick han och lärarna med
på att jag skulle få byta klass till d’.
Jag blev så glad att jag bestämde mig för att byta klass redan följande
dag.

Dagen efter var jag jätte nervös och det kändes som att jag hade hundra
fjärilar i magen.
Jag kunde inte första varför för att det var ju deta jag ville, kanske var
det glädje som flög runt i magen, vad vet jag? Jag blev vilket fall som
helst bra motagen av klassen och kände mig välkommen.

Från att ha gått i en klass som jag inte trivdes i eller ens kunde
konsertrera mig i, till att gå i en klass där jag gör allt deta. Sen går
jag ju även med min bästa kompis och sitter bredvid henne i klassrummet.
Det känns som att i denna klassen har jag roligt och kan vara mig själv.

Jag går nu i nian på Uggle|skolan och trots att klassen inte längre är den
lugnaste så trivs jag jättebra och ångrar inte alls att jag bytte.
Vill man byta skall man säga ifrån och kämpa för att få sin villja igenom.
Kolla bara på mig nu slipper jag Lisbeth och får vara med de människorna
som jag tycker om.
Tack alla som hjälpte mig så att jag fick byta klass.

MINA SKOLÅR
Jag ska berätta om min skolgång. Jag heter Oleg och är 15 år , innan jag
skulle börja skolan i första klass så gick jag i en förskola i Linkö|ping.
Det var där jag skulle bo, men det blev inte så flyttade till Botkyrka ett
ställe i Stockholm. Jag, min mamma och min syster bodde i ett ställe som
ligger i Botkyrka som heter Eriksberg.

Jag skulle börja i ettan och få nya kompis|ar, det kändes inte så bra pg.a
jag var så liten och skämdes mycket. Första dagen gick min mamma med mig
till skolan för att jag inte skulle känna mig sorgsen för jag ville inte gå
till skolan, men jag var tvungen.

När vi väll var där så lämnade min mamma mig i skolan för att hon skulle
till sitt jobb.

Innan vi skulle in på första lektionen så kom det några killar och frågade
om det var jag som skulle börja i deras klass. Dom hade fått reda på att
det var en kille som skulle börja i deras klass, och jag sa att det var
jag. Dom berättade sina namn och sa att dom hette Fredrik, Igor och Mattias
jag blev snabbt vän med dom. ny sida

Dom visade mig runt i skolans område, där man fick vara och inte fick
vara.

Dagarna gick och jag fick allt fler vänner.

Jag gick med samma klasskamrater tills sex|an. Där vi då splitrades för att
börja i sjuan och på en ny skola.

Jag började i sjuan och fick allt fler vänner. Nu gick jag i sjuan och
skolan blev allt svårare. Men det var inga svarigheter för en sån kille som
jag.

Det gick bra för mig under åttan och snart var det dags att börja nian.
Tiden gick och nu går jag i nian. I nian gällde det att visa vad man
verkligen går för.

Under första terminen i nian sköte jag mig bra och fick en utav klassen
bästa betyg. Under andra terminen skulle man välja ett gymnasium för att gå
i när man gått ut nian. Jag valde ett gymnasium som heter Blacke|gymansiet
i inriktning i transport för att jag gillar att hålla på med bilar osv.

Så nu har jag haft nio underbara år i mitt liv och tänker fortsätta med min
ut|bildning. Så nu är det bara och se vad som kommer att hända i
fortsättningen // slut!!!!

här är det ritat en glad gubbe

Min syn på skolan

Hej skolminstern.
Detta brevet som jag skickat till dig är mina åsikter om skolan som du
ville att alla nior skulle skriva. Mina första punkter är dom negativa. Min
första åsikt är att vissa lärare ger orätt vissa betyg dom flesta lärarna
har så kallade gulle grisar som får bättre betyg en vad dom skulle ha. Kan
man inte införskaffa ett system eller rent ut av en maskin som mäter vad
eleverna har fått in i skallen? Min andra syn punkt är att vi har förlite
aktiviteter på rasterna kan ni inte införskaff ett antal bollar eller
något? i så fall skulle elever tycka att det skulle va roligare i skolan.
Min tredje syn punkt är att man skall dekorera skolan lite bättre för till
fället är det rätt så grått för det enda man ser i korridorerna är
tegelsten och några gammla tavlor. Detta är något skolan har slarvat med.
Detta är mina tre negativa punkter. Under min skotid här på skolan har jag
också fått fram något posetivt om den. Min första posetiva syn pukt är att
vi har jäkligt bra lärare även om vissa sätter fel betyg i fall skolan
skolan fortsätter så här så blir det bra för dom elever som kommer efter
oss. Min andra syn punkt är att eleverna trivs bra i skolan med tanke på
att vi stötar varandra och ingen blir mobbad. Detta är nog den bästan
skolan som finns för vi trivs jätte bra i hoppa. Skolmaten är min trejde
punkt som jag vill nämna. Visst vi har bra skolmat men vi har dåliga tider
men jag vet att detta är svårt att fixa för alla elever ska ha mat men att
vi också har ont om tid. Jag tycker också att vi skulle ha fler practiska
ämnen som bild, musik och idrot men som sakt allting handlar om tid och
pengar. Nej nu har jag inget mer att skriva hoppas att du blir nöjd med
mina syn punkter och kanske något förslag går igenom ja vem vet. Mvh en av
dina bästa elever.

Förslag på förbättringar:
Tag bort dagisbarnen.
För bättra skolans salar och korridorer.
Bättre tider.

Mina skolår

Att börja skolan när man är sju år är något nytt och spännande. Jag var nog
mest rädd, precis som jag är än idag. Fast inte på samma sätt. Då var jag
rädd för att inte passa in, att inte vara som alla andra. För att vara
ensam. Rädslan för ensamheten har jag kvar, men jag har fått lära mig att
jag aldrig kommer att passa in. Och jag är nog faktiskt lycklig över det.
Varför ska man vara som alla andra?
När jag började i första klass hade jag turen att hamna i samma klass som
min allra bästa vän. Vi hade varit bästa vänner sedan vi var ett år och
började på dagis. Hon var ganska dominerande och ville gärna bestämma över
andra. Fast det gjorde inte mig så mycket. Inte då. Vi gled hur som helst
ifrån varandra under andra och tredje klass och jag fann en ny vän. Även
hon var ganska dominant, men hon var ändå lite mer som jag. Vi kände väl
kanske redan då på oss att vi inte passade in. Tillsammans blev vi ett
team. Vi upplevde resten av låg- och mellan|stadiet tillsammans.
Jag minns hur det var i skiftet mellan trean och fyramn, när vi fick vår
första nya lärare. I stort sett ingen i klassen tyckte om henne, hon var
mycket strängare än vår gamla lärarinna. Men vi lärde oss att tycka om
henne. I alla fall några av oss.
Vi fick engelska på schemat i fyran, ett faktum som gjorde mig glad.
Engelskan blev snart mitt favoritämne och har varit det ända sedan dess.
Av alla ämmen vi hade var det nog idrotten jag tyckte sämst om. Vi bytte
lärare ganska ofta, men ingen av dem lyckades bota min extrema bollrädsla,
som jag fortfarande har kvar.
Vi hade ett ämne som vi kallade ”Hjulet”. Det var också en stor favorit
som gick hem hos de flesta. ”Hjulet” innebar att man hade fyra ämnen att
välja mellan, bland annat uppsatsskrivning. Jag kommer inte riktigt ihåg de
andra ämnena, men jag har ett vagt minne av att matematik också fanns med
att välja på. Jag brukade i alla fall hålla mig till uppsatsskrivningen.
Jag undrar hur många berättelser jag började på egentligen…
Ett annat starkt minne från mellanstadiet är när vi en gång hade slöjd på
Verkstan. Vi hade en ganska jobbig elev i vår klass då. Samuel hette han.
Egentligen var han väldigt snäll, men jag tror att han hade problem hemma.
Han fick hur som helst ha en assistent under skoltid. Hon hette Lisa och
var verkligen snäll. Hela klassen tyckte väldigt mycket om henne . Nåja.
Tillbaka till den där dagen på Verkstan. Under lektionen klättrade Samuel
upp på taket på skolan, som var kanske tre våningar hög, och hotade med att
hoppa. Lisa fick långt om länge ner honom och som tack fick hon senare en
spark på benet av honom. Om jag inte minns helt fel var det samma dag som
en flicka i klassen fick en stor spelkula i huvudet så att blodet rann om
henne. Hela klassen blev alldeles chockad och alla stod och grät.
Lyckligtvis var kuratorn på skolan den dagen och kunde ta hand om oss.
Vilken kalabalik det var den dagen!
I femman åkte vi på klassresa till Gränna. Vi var där en helg och hade
väldigt trevligt. Jag minns att jag skröt om att jag varit där ett antal
gånger innan, eftersom min familj åker igenom Gränna varje gång vi ska
hälsa på släkten i Södermanland.
Ett särskilt starkt minne jag har är skolavslutningen i femman. Jag tror
att jag spelade trumpet i kyrkan då… Nästan alla grät när vi skiljdes åt
den dagen. Men inte jag! Redan då var jag rädd att gråta inför andra. Ännu
en rädsla som sitter i.
När vi började sexan var jag ännu räddare än när jag började ettan.
Antligen berodde det på att jag hade hört min bror prata om stora, hemska
Killebäck. Men efter några veckor på skolan visade det sig att det inte var
så farligt, trots allt. Jag och min bästa vän höll ihop. Något så när, i
alla fall. Jag minns ett arbete i sjuan. Vi skulle skriva om antikens
Grekland och jag och min kompis skulle skriva om mytologin. Jag minns inte
ens vad som hände, men jag minns att min kompis blev väldigt sur på mig den
gången. Jag bönade och bad om förlåtelse för något jag inte visste att jag
gjort. Ungefär samma sak hände senare i sjuan också, med ett arbete om
skiljetecken. Jag tror att det var första gången sedan mellanstadiet som
jag grät i skolan. Jag skolkade till och med från en lektion då. En lärare
hittade mig och tog mig till min lektionssal. Sedan hämtade han min kompis
och min klassföreståndare. Vi bad varandra om ursäkt och grät i varandras
armar och sedan var allt som vanligt igen. Konstigt.
Något jag särskilt kommer ihåg är litteratur|fördjupningen vi gjorde i
åttan. Vi fick inte någon ordentlig förklaring på vad vi skulle göra den
gången, bara ett kompendium som ingen människa skulle läsa på eget bevåg.
Vi hade en vikarie i svenska när vi fick ut det där kompendiet. Hon skulle
gå igenom alltsammans med oss, men sedan blev hon sjuk, så vi fick en
vikarie för vikarien. Han var dock inget vidare bra lärarämne. Jag tror
inte att någon i klassen gjorde något vettigt över huvud taget under den
tiden. Senare fick vi en jättebra vikarie. Slutligen fick vi våra
litteraturfördjupningar färdiga och jag har för mig att jag fick ett hyfsat
betyg på det.
Men trots att den nya vikarien var väldigt bra kändes det ändå skönt när
vi fick tillbaka vår ordinarie lärare i början av nian. Det är svårt att
tänka sig att det faktiskt inte är så länge sedan…
Och nu har man bara ungefär fyra månader kvar i grundskolan. Det, om
något, känns konstigt. Tänk att behöva börja om på nytt. Igen.

Mina skolår

När jag började ettan var jag ganska så nervös. Nu skulle jag ju börja mina
första läsår på Bodby skola. Man kände inte så många, bara dom man gått på
lekis med. När jag kom till skolan kändes det lite konstigt. Men mina
föreldrar gick och pratade med alla andra vuxna. Första dagarna kändes
ganska bra, gick väldigt mycket med min barndomsvän Magdalena, som jag känt
sen jag var fyra år. Hon var alltid glad och ville alltid hitta på någoting
konstigt. Vi lekte alltid både i skolan och på fritiden.

Men så började vi tvåan och jag och Magdalena var inte längre, hon var med
en annan tjej. Det var då jag och Maria började va med verandra. Vi hade
alltid jätte roligt. Men Magdalena blev nog lite avundsjuk, så då började
jag, Maria, Magdalena och hennes nya vän va tillsammans istället, sen kom
Elin också med i gänget. Vi hade väldigt roligt allesamans men vi gillade
inte Katrin riktigt så vi slutade va ny sida va med henne. Hon fick nya
kompisar. Vi blev ett litet gäng, då kom även Molly med. I då varande läge
hette vi PG som stod för Pretty Girls. Men så kom katrin helt plötsligt med
igen. Det var Magdalena som hade bestämt det. Så när vi började trean fick
inte Katrin vara med längre elle vi sa att vi hade lagt ner PG. När vi blev
PGC Pretty Girls Club började Katrin anklaga oss för att vi mobbade henne.
Vi blev väldigt arga. Så fortsatte det ett tag fram över vi fick sitta i en
ring med hela klassen, vi skrek eller ja Magdalena och Katrin grät. Det var
ganska så jobbigt, men då förstod vi inte att vi faktiskt varit taskiga mot
henne.
Så började fyran och Magdalena hade kommit på ett nytt namn, TG Turtle
Girls. Vi mimade till Spice Girls låtar in för hela klassen.

Men nu började även skolan bli jobbig, det var mer läxor än förut och
läraren vi hade då ställde mer krav än innan. Vi hade även börjat med
kvarsittningar och gissa vem som fick prova på det jo jag. Det började även
en ny kille på skolan hade hette Mikael, han var ganska så söt. Vi gjorde
många utflytker med skolan alla 4-5 tillsammans. Och alla var på Stakars
Mikael eller Stakare och Stakare han tyckte det var väldigt roligt. Lärarna
tyckte att vi var lite väll klängiga på han. Men det bryde vi oss inte om.
Vi var ju så kära iallafall jag. Vi gick mycket på disco och var jätte
tuffa tyckte vi.

Så kom feman med en väldig fart. Det kändes konstigt snart skulle hela
klassen splitras. Och valet till sexan kom. Då var vi skolans tuffaste dom
flesta snackade skit om oss men hade ändå en respekt. När vi fick tillbaka
papperna på vilken klass vi skulle gå med och med vem blev jag och
Magdalena väldigt arga. Vi fick inte gå tillsammans för det kunde bli gäng
bråk sa dom. Så paserade även feman förbi och det blev skolavslutning det
blev många tårar, men vi visste ju att vi skulle ses igen.
Så kom dagen då vi skulle börja i sexan på en helt ny skola. Man var
väldigt nervös, men som tur var hade jag Elin. Det kändes konstigt när man
satt där med alla främlingar. Men det tog inte lång tid innan jag kände två
av tjejerna i klassen Anette och Carolina. Sexan var rolig man tänkte inte
så mycket på läxorna för allt var så nytt och spännande. Sexan kom och
gick. När vi skulle börja sjuan var jag van kände alla i klassen. Det var
en sån underbar klass. Kände inte av att jag saknade dom andra längre. Det
blev fler och fler läxor och att blev jobbigare, lärarna ställde mer krav
än innan och jag blev sämre. Jag var orolig för hur det skulle gå i åttan,
det gick bättre än jag hade trott. Jag fick mitt första betyg och jag var
nöjd. Hade inga IG. Men det var många prov, men allt går om man vill, och
så var jag ju kär. Jag hade jätteroligt, nu hade även killanrna i klassen
börjat prata med mig ordentligt.
Det kändes bra att veta att alla i klassen nått sådär gillade mig. Åttan
tog slut och man fick ett betyg till det var också bra.
Så kom nian med stora kliv alla sa att det skulle bli jobbigt men så
farligt är det inte. Skolan är väldigt lätt nu och det är ju sista året
innan gymnasiet. Så man försöker väll så gott man kan. Klassen är jätte
bra, vi är som en stor familj om man säger så. Tycker väldigt mycket om
både klassen och lärarna.

Mina skolår.

Jag började i klass 1 på Skönadal skolan i Helsingborg 94. Redan på
sommaren hade jag varit iväg och träffat min klass, och jag hade fått två
kompisar där, Tobbe och Henrik. Efter första terminen flyttade jag, mamma
och min bror till Perstorp. Tobbe flyttade konstigt nog iväg, ungefär
samtidigt som oss. Jag har inte träffat mina första kompisar sedan dess.

I Perstorp köpte vi oss ett hus, det kostade över en miljon, jag trodde det
var världens största, så jag var stolt. Samma dag som jag sett vårt hus för
första gången, skulle jag åka till Duvhökenskolan och hälsa på min klass.
1D ”hette” klassen och det var här jag fick mina absolut bästa vänner
Helene och Joan.

När jag sedan började på Killebäck var det som att börja första klass igen.
Ny skola, ny klass, men jag gick med Helene förstås. Det kändes som en
lättnad. Första dagen på Killebäck var alla i klass 6A tysta. Ingen sa
något och det var jättetyst hela dagen lång. Mamma sa att inom en vecka
kommer alla känna varandra, hon hade fel. Det var tyst i en vecka men så
småningom började folk snacka med varandra. Jag hoppade av franskan och
började läsa tyska. En gång i veckan på tyskan skulle man spela en roll i
en minipjäs. Varje grupp bestod av tre till fyra personer. Det gick bra,
men tankarna förde mig till klass 3 och vår ”Trollpjäs”.

3D på Duvhökenskolan skulle spela en pjäs för skolan, jag var troll och
hade en replik. Jag var rädd och nervös men när femmorna kollade på oss,
tyckte de att det var bra. Än idag om jag tänker tillbaka till
”Trollpjäsen” blir jag orolig.

I tredje klass blev det en förändring. Vi läste i Pojken och Tigern och det
var då, jag förstod att jag kunde läsa på riktigt. Vi åkte på klassresa,
”Skåneresan” kallades den. Vi besökte Glimmingehus och Ale stenar och de
besöken har gjort mig historieintresserad. Skåneresan var den sista
”träffen” med min första riktiga klass. För sen i fyran skulle vi få en ny
lärare. Fröken Ingrids son Jesper var med på resan. Han rappade och vi
tyckte han var bra.

I sjunde klass dog min gammelfarmor och jag var jätte|ledsen. Jag försökte
glömma men sen i åttan dog ett par andra släktingar. Då gick det ej att
glömma.

Det som satt mest spår i mig under mina nio skolår är när jag började
ettan, när jag började på Duvhökenskolan, Skåneresan och när jag började på
Killebäck. När jag börjar gymnasiet efter sommaren kommer jag tänka
tillbaka på ettan, och det andra. På gymnasiet har jag inte Helene i samma
klass. Det går nog bra, ändån. Hoppas jag.

Mina skolår
När jag var liten var jag avundsjuk på mina syskon, för att dom fick åka
buss till skolan och inte jag. Lika så att dom kom hem och berättade om
prov. Jag ville också ha prov. När jag sedan skulle börja, så gick jag med
mina syskon ut till bussen.. Vi bodde ca fyra kilometer ifrån skolan. Jag
älskade att åka buss men i 3:an och 4:an så var det inte lika kul längre.
lågstadiet var roligt men när vi sedan började i högstadiet och fick mer
läxa och det började kännas tungt. Jag bytte skola i 4:an från björkviks
skola till Västerviks skogshaga skolan. Det var ingen stor skilldnad mellan
dom två skolklasserna. Bara andra böcker och lite annat. 5 och 6 gick fort
och det var dags för att börja högstadiet. Och sjuan och åttan var mycket
jobbigare än feman och sexan. Det var bara lek nu började allvaret. Man
kunde inte leka och prata alls lika mycket och efter varje år vart det mer
och mer seriöst och nu i 9an är det som jobbigast. Ser man tillbaka till
3an och 4an så känns det som om man kunde göra vad man ville. Jag minns att
vi bytte lärare tre gånger. Den första fick magsår, den andra var bara
vikarie och den tredje hade vi bara i sexan. Jag minns också att varenda
rast spelade vi säta. Det går ut på att kasta en boll mellan fyra rutor med
en ruta i varje och när vi inte hade nått att göra så la vi oss i
biblioteks soffan och läste barnböcker. Varje fredag hade vi roliga timmen
och en eller två st skulle bjuda på fika. Jag minns när en klasskompis
svimmade på gympan när hon fick en boll i magen. Vi hade också killsnack
och tjejsnack en gång i månaden. Då fick man berätta vad som hänt den
senaste månaden. När vi gick i sexan så skulle vi vara ”kompis på gården”.
Det var att fyra st sexor skulle ha gula västar på sig och Hjälpa till om
det vart bråk eller om någon kände sig ensam och inte hade någon att leka
med. Jag kommer ihåg när vi åkte till Astrid lindgrens värld med klassen
och var där hela dagen. vi gick dess utom till Åbro bryggeri och tittade.
nian är absolut jobbigast och jag ser fram emot att börja gymnasiet där jag
får lära mig om det jag är intreserad av. Jag hoppas det blir roligare än
Högstadiet.

Tänkvärd inraminng – inledn + avslutn.
Nedslag från skoltiden – inte mkt reflexion
Enkelt språk, ibland talspråk
Mb ok
En del stavfel/särskrivn
G

Att byta skola!

Efter sju långa år på Långängskolan ska jag äntligen byta skola och börja
om på en högre nivå. Efter halva terminen i sexan gör vi ett stort val. Vi
ska välja vilka kompisar man helst vill ha med sig i den nya klassen. Det
var ett svårt val, vilket jag tror att det var för alla i min klass. Först
av alla valde jag Angelica, hon som jag hängt med i vått och torrt, hon som
jag varit med i skolan och på fritiden, och som andraval valde jag Carina
Carlsson i våran paralellklass. Vi är nu i slutet på sommarlovet till
sjuan, steget till ”verkligheten” som min lärare. Det var nu dags för
första skoldagen på Södra högstadiet. Det var nervöst och pirrigt inför
första dagen på högstadiet. Jag gjorde mig i ordning lite extra den
morgonen. Efter att ha tagit på mig mina finaste kläder, sminkat mig och
satt upp håret så fint jag kunde, så gick jag till Lisa för att ha
sällsskap med henne till den nya skolan. Vi kom till skolan och gick för in
i huvudentrén, som ledde upp till aulan, där vi skulle träffas hela skolan
för att välkomnas in i det nya skolåret. Vi satte oss ned och lyssnade på
rektor Billys tal. Det var det roligaste med den dagen föratt alla
skrattade åt honom för att han sa ”mmm” efter varje mening. Efter talet får
alla elever gå till respektive klassrum. Vårat klassrum skulle bli F35. Vi
letade efter salen ett tag. När vi kom till klassrummet äntligen, satte vi
oss ned och tittade runt lite på allt som var så nytt för oss. Sedan skulle
alla elever i klassen presentera sig. Man skulle säga sitt namn och vad man
brukar göra på fritiden eller vad man gillar att göra på fritiden. Jag sa
att jag gillar att rida och vara med mina kompisar. När jag väl kommit in i
terminen så känner jag att det var mycket roligare på Långängskolan trots
att min lärare Eva Persson inte alls var en bra lärare för mig. Var och
varannan Mattelektion fick jag stå och städa rent hennes skåp, medan de
andra i klassen fick lära sig nya saker och ha kul. Eller så skickade hon
med mig en massa böcker till kopiatorn, som jag skulle kopiera ur. Och det
var jämt och ständigt skäll, gnäll och anklagelser om tex att jag är mobbad
och eftersom hon inte märkt av det, något så är det mitt egna fel att jag
inte hade några kompiar. Trots henne hade vi väldigt kul, när vi hade
akvarelllektioner, när vi forskade och när vi gjorde annat roligt på
lektionerna. Nu är det skillnad. Nu går jag i nian och det det finns både
positiva saker och negativa saker. Det är hårt jobb här och ingen lek. Inga
roliga lektioner utan bara hårt jobb. Men det som är bra är att lärarna
respekterar en och behandlar ALLA elever likadant, oavsett hur de ser ut
och hur dåliga eller bra de är i skolan. Det känns skönt, och nu, de
senaste åren har jag alltid haft någon att prata med, någon jag kan prata
med, någon som lyssnar och någon som kan hjälpa mig. Det var Leif, honom
kunde jag gå till och prata med om mitt liv, mina ”kompisar”, min familj
och sådär hur jag mår och så. Jag hade ju inte haft världens lättaste
skolgång i alla fall. Men men, här sitter man ju nu och står åter igen
inför ett väldigt svårt och absolut stort val. Nu ska vi välja till
gymnasiet, men det är i alla fall gjort nu och jag valde Handel- och
administration som förstahandsval och barn och fritid som andrahandsval. Nu
är det bara att jobba på och vänta på besked om ifall man kommit in på
någon av linjerna man valt. Det är ganska nervöst, så det är bäst att jobba
extra hårt för att höja chanserna att komma in. Är just nu och har
nationellt prov (uppsats) vi får tre timmar på oss ungefär. Jag har ingen
aning om vad jag ska skriva, så jag skriver det som kommer upp i huvudet
just nu, och hoppas bara på att det är tillräckligt för ett godkännt. Ja,
mycket har förändrats sen lekis till 5-6:an och mycket från sexan till
nian. Allt förändras, jag förändras och lika så min omgivning. Det är ju
snart dags för gymnasiet, så det är bara att hänga på tills man är färdig!

Bra jämförelser! Inte kronologiskt
Kommenterar
Slutet pratigt – upprepn.
En del språkl. brister
VG-