Föräldrars utbildning: Gymnasial utbildning

Goddag skolministern!

Jag har blivit ombedd, eller vi i årskurs 9 har blivit om bedda att skriva
ett brev till dig.

Jag börjar med bristerna på skolan. De är många från min synvinkel. Om man
tänker på hur toaletterna ser ut, hur mobbing aldrig stoppas m.m. Så är det
fruktansvärda brister.

men, om man jämför med hur andra länders skolor har det så är jag glad för
att jag ens kan gå i skolan.

Det finns så mycket som är bra. Vi går på utställningar, åker in till Stan
och gör en del utflykter. Det är bra. Då får man komma ut och röra på sig
lite.

Hur jag tycker att 2000-talets skola ska se ut

För det första så måste man minska klasserna och skaffa fler lärare. Vissa
lär sig snabbare än andra, det är något man måste förstå och göra någonting
åt. Det skulle vara lättare för alla (tror jag) om klasserna var mindre och
det alltid fanns en lärare tillgänglig. I dagens läge får inte alla den
hjälp dom behöver, det är väldigt synd.

Dessutom måste skolorna rustas upp. Om man studerar i en trevlig miljö, med
fina möbler och –
ny sida
– mycket ljus så tror jag att alla skulle trivas mycket mer, och eftersom
alla då trivs så är dom i skolan.

Det ska vara kul att gå till skolan. Så jag tror verkligen på fräschare
lokaler, mindre klasser och fler lärare.

Mvh Sanna Johansen 9D
Sundbyskolan Spånga

Mina skolår
Jag minns när jag gick på dagis, jag skulle snart börja lekis. Det skulle
bli spännande. Första dagen var föreldrarna med sina barn, både Mamma och
pappa var med och det kändes bra.
När vi hade kommit igång så gick det bra, många kompisar och roliga
fruktstunder.
Men när det var dags för utedag så blev det jobbigt det var alltid någon
kille som fick gå med den fulaste tjejen i gruppen, men jag slapp oftast
det. Jag brukade gå med någon som inte var ful, annars så var utedagarna
ganska trevliga om man ser tillbaka.
I övrigt så gungade vi och lekte i sandlådan, och gjorde utflykter till
”stan”.
När jag sedan började 1:an så var pappa och mamma med i några timmar, det
kändes tryggt och bra. Klass ett gick bra och jag hade en snäll lärare
under hela lågstadiet.
Jag tror att det var någon gång under klass tre som vi hade cykelövning
genom flottsbro med polisen, min cykel blev inte godkänd för den hade ingen
ringklocka.
När jag började 4:an var jag lite nervös för engelskan, hur det skulle gå
med ett nytt språk, men det gick bra inga större konstigheter. Då var det
värre med tyskan som kom i 6:an där var det ett konstigt språk men det
kommer senare i krönikan.
År 5 gick bra vi hade nationella prov i engelska som gick måttligt bra de
blev godkända. Jag har för mig att det var i 5:an som jag opererade mig, då
var jag borta en vecka ifrån skolan. Jag fick teckningar från
skolkamraterna. Efter operatioenen fick jag inte vara med på gympan vilket
inte var så roligt. Vi höll på med hinderbanor och annat roligt.
När jag började 6:an så innebar det att välja ett nytt språk, i mitt
fall blev det Tyska som nämnts även tidigare i krönikan.
Tyskan var ganska jobbig i början men lättade mer och mer.
Sexan var ett spännande och kul år för att vi fick prova på arbetslivet
genom två dagars prao, det var spännande och interessant jag valde att
praoa på pågens bröd, det var att åka runt i en lastbil och lämna ut bröd
till butiker. Jag känner en som jobbar på pågens så det blev genom honom.
Han bor i Markaryd så jag fick såva över hos honom och hans fru och två
barn som nu är 11 och 15 år.
När det var dags att besöka skolan som jag och de andra i klassen
skulle gå i årskurs 7, Södergård var det lite jobbigt att gå omkring ibland
alla som var äldre än sig själva. Man hade hört att det fanns risk att man
skulle bli döpt i toaletten, men jag blev alldrig det.
Den första dagen på Södergård började på skolgården där alla klasser
samlades gruppvis för att sedan gå in till ett klassrum där man fick sitt
schema och en glass för att det var första dagen. Första dagen rullade på,
det blev inte så lång då vi gick till ca kl: 1300, dagen bestod av i stort
sätt information hela dagen.
Dagarna och veckorna gick det gick bra och allt fungerade, kompisar var
snälla och inget bråk.
När vi hade gått en termin så var det jullov, då hade det redan
passerat ett höstlov.
Efter jullovet i Januari så var det dags för en frilufsdag där man fick
bestämma vad man ville göra, jag valde att åka till backen där man åker
skidor. Där var det kul men det var lite nervöst i början för jag hade inte
åkt så mycket skidor innan, så jag började inte förän det var två timmar
kvar att åka, då höll jag till i barnbacken. När jag hade åkt en stund så
började det att snöa, det snöade mycket.
När vi var på skolresa i sjuan så var vi på Liseberg där var det kul.
Skolavslutningen var varm och skön, vi åkte upp till Benjamins konditori
där vi drack cappuccina och åt en kaka.
Året vi började åttan var det år som var skönast det var inte allt
för många läxor. När jag praoade i åttan så var jag på Verkets zoo uppe vid
sommarland där fick jag rensa kaninburarna varje morgon, det var ganska
äckligt att rensa kaninernas avföring. Men ännu äckligare var det att byta
sand i fåglarnas bur, det var också jobbigt för det var ganska stor risk
att fåglarna smet. Jag träffade en kompis när jag praoade som heter Simon.

En dag skulle vi lägga i nytt tidningspapper i syrsornas bur, det var inte
mysigt. Den sista dagen på praon skulle vi lägai nya fiskar i akvariumen,
det skulle dom inte låta oss göra för vi gjorde fel och hälften av fiskarna
dog.
När Simon skulle bära en påse fiskar så tappade han påsen men det var inte
så många som dog.
Efter jullovet, på frilufsdagen valde jag att vara hemma hos farfar och
hjälpa honom i skogen och det var han tacksam för. Jag körde traktor och
han körde motorsåg.
Skolresan i årskurs 8 gick till Stockholm där besökte vi riksdagen.
Efter besöket hade vi fem timmar på oss att kolla vad som fanns att hitta
på i storstaden. Jag och några kompisar gick en runda i gamla stan för att
sedan gå vidare till nya stan där vi åt mat på Mcdonalds. Efter det gick vi
till en busshållplats där vi tog 47:an till djurgården, för att roa oss på
Gröna lund.
Skolavslutningen var lika dan som sjuans.
Nians nationella prov kommer att bli jobbiga. Men det ska också bli
skönt att sluta grundskolan och börja gymnasiet.
Efter att vi haft jullov hade vi som vanligt frilufsdag, det blev
backen. Jag åkte med en kompis, efter ca: 2 timmar ramlade han och bröt
nyckelbenet.
Han fick åka till Östermo sjukhus, men kunde följa med hem när bussen körde
hem.
Jag ser fram emot skolavslutningen och hoppas det blir en kul sommar
och tre skojiga år i gymnasiet.

Att byta skola

– Kom nu, vi flyttar nu! skrek pappa nerifrån köksfarstun. Jag svarade
inte. Jag var arg och besviken, men jag visste att det inte fanns något jag
kunde göra.
Pappa skulle bli förflyttad till en högre post inom fläktfabriken och det
betydde att vi, jag, mamma och pappa skulle flytta.
Det verkade inte som om de skulle komma och slita in mig i bilen den här
gången. De gav mig lite tid. ny sida Jag reste mig upp ur sängen och
tittade på mitt tomma rum, som jag så tryggt sovit nästan alla dagar av
mitt liv i. Jag satt kvar ett tag till. Sen tänkte jag att Norrköping
kanske inte skulle bli så farligt.
Jag gick ner för trappan och ut på gatan, där mamma och pappa stod och
väntade. De fick en mycket förvånande och glad blick när de såg mig. Som om
de inte träffat mig på flera år. Efter de kramat om och gullat med mig,
satte jag mig i baksätet och såg surare ut än vanligt.
– Tolv förbannade mil, tänkte jag ledsamt.
Jag hade aldrig riktigt tyckt om att åka bil, och det gjorde ju inte
saken bättre av att vi skulle flytta dit vi var på väg. Jag slog på en
skiva på högsta volym, så jag skulle slippa höra pappas tjat om att jag
skulle få massvis med nya kompisar på den nya skolan. Jag ville inte ha nya
kompisar. Jag var nöjd med dem jag hade. Jag slumrade till, vaknade igen
och stängde av skivan, och somnade igen.
När jag vaknade igen var vi framme. Jag såg mamma och pappa i fönstret
inne i ett hus. Även om jag inte ville flytta kände jag att det skulle bli
spännande att utforska det nya huset.
Till min stora besvikelse var det inget speciellt med detta huset. Det
var ganska likt alla andra förortsvillor. Jag gick upp och valde ut det rum
som jag ville ha, för det hade pappa och jag kommit överens om. ny sida
Att jag skulle få välja rum först alltså.
Det var en vecka kvar av sommarlovet, och jag skulle börja 8:an i en ny
klass, på en ny skola. Jag tänkte på de gånger vi fick nya elever på min
lågstadieskola. Flera veckor brukade vi snacka om den nye som skulle komma.
Nu skulle jag bli den nye som alla skulle snacka om.
Lovets sista dagar gick förbi och jag skulle snart sitta på bussen, på
väg till min nya skola. Jag stod i bad-|rummet och försökte fixa till något
som man ny sida sånär skulle kunna kalla frisyr. Redan nu kände jag att
det kanske skulle bli kul att börja på en ny skola.
Jag drack ett glas mjölk, tittade på klockan och rusade ut till den
hållplats jag ansåg ligga närmst huset. Jag kände mig stressad, fastän
bussen inte skulle komma till min hållplats förän om tio minuter.
Jag hade sprungit så fort att jag inte sett vad som stod där på
hållplatsen.
– Så bråttom behöver du inte ha, hörde jag den mildaste röst någonsin
säga.
Jag, som tidigare hade stått och lutat armarna mot låren, tittade upp och
såg den sötaste flickan jag någonsin sett, glatt leendes mot mig.
– Du är den nya va? Jag heter Sanna förresten.
– Jag heter Henrik, flåsade jag ut.
Bussen kom. Jag steg på och valde ut två tomma säten lagom i mitten av
bussen. Sanna satte sig bredvid mig och vi satt och pratade hela vägen till
skolan.
Den nya skolan var inte så farlig. De flesta var ganska spralliga. Det
berodde väl på att många inte hade träffat varandra under lovet.
Min nya klass var ganska lik alla andra klasser. Det fanns två olika
sidor. En med de lite tuffare personerna och en med lite mindre tuffa. De
flesta tog emot mig på ett vänligt sätt.
Efter skolan satt jag med Hanna på bussen igen. Jag verkade vara lyckligt
lottad trots allt.
Mamma och pappa förstod nog inte vad som hade hänt… Men att jag var
lycklig kunde i alla fall vem som hellst se!

Mina skolår
Min första dag i skolan minns jag fortfarande som om det vore igår. Jag
hade på mig ett par nya turkosa byxor som jag få tyckte var jättefina. På
ryggen hade jag en ryggsäck som min mamma hade köpt till mig. Allt jag hade
på mig var nytt, precis som allt med skolan skulle bli. Glad och
förväntansfull gick jag till skolan tillsammans med mina två kompisar
Cecilia och Sanne. Skolan låg knappt tvåhundra meter ifrån mig, en sträcka
som i den åldern kändes väldigt lång.
Första dagen gick bra enda tills vi skulle gå hem. När vi skulle lämna
skolan trillade jag på en kulle på skolområdet. Jag minns just detta så väl
för att det blev en stor gräsfläck på mina nya byxor och jag blev
fruktansvärt arg och ledsen. Fort som bara den sprang jag hem till mamma
och visade byxorna. I dagens läge kan jag inte förstå hur en sådan liten
bagatell kunde kännas så stor som den faktiskt gjorde då. Men det hade väl
med åldern att göra!
Den första tiden i skolan var man ivrig att få lära sig och man
tyckte det var kul att gå till skolan.
Det visade sig snart vara fel och skolan blev snabbt en del av vardagen.
Lågstadiet är nog den tid som jag minns minst av. Men en sak som jag kommer
ihåg är mattelektionerna. Matteboken, det var något speciellt med den. Jag
och tre killar i klassen tävlade alltid om vem som blev klar först. Jag
minns det så väl för det var till och med så att man tog hem boken och
jobbade hemma för att bli klar, något som jag aldrig skulle göra idag. Inte
av den anledningen i alla fall. Under det tredje läsåret tröttnade jag
regält på skolan. Det var inte längre kul att gå dit och var en lättnad att
få börja fyran och byta klass. Det kändes att man behövde något nytt för
att få tillbaka gnistan igen. För min del och för alla andra i min klass
blev skolan något helt nytt. Skolan hade fått tre nya lärare som vi fick
förmånen att ha. Våra tre klasser från lågstadiet blandades om till en
jätteklass på över 40 elever.
Systemet var helt nytt. Vi fick två klassrum med två grupper, vi fick ha
tre lärare istället för en och den största förändringen av alla…
arbetsättet!
Vi skulle börja jobba tematiskt, något som var helt nytt för oss. I början
såg man det som något negativt men det visade sig sen vara en positiv
överraskning. Att jobba men tema innebar mer ansvar och att man fick jobba
mer för sig själv. Det var något som jag tyckte om eftersom att jag alltid
gjort bäst ifrån mig när jag jobbat självständigt.
Mellanstadiet är den del av min skoltid som jag minns mest av. Det är också
den tid som jag trivdes som bäst i skolan.

Att byta skola/Att byta klass
Jag bytade skola när jag slutade trean. Vi skulle dela in klassen i två
grupper som vi sen skulle gå med. Vi fick välja två till tre kompisar vi
ville gå med. Sen kollade lärarna vem vi ville gå med och delade in oss,
men indelningen tyckte inte så många om så lärarna fick göra om den några
gånger så dom flesta fick som dom ville. Det gick rätt bra när vi kom till
den nya klassen, men dom som jag valde att gå med var jag mest med i början
sen fick jag andra kompisar som också hade gått på samma skola som jag men
som jag inte hade varit så mycket med. Vi blev bättre kompisar än vad jag
hade varit med dom andra vi hade liksom fler intressen, det har vi
fortfarande vi spelar ex innebandy i samma lag och har annat gemensamt
också. Jag är inte ovän med mina andra kompisar men vi ses inte mer och dom
har också andra kompisar som dom är med. Nästa gång jag bytade skola och
klass var när jag slutade mellanstadiet och skulle börja sjuan. Då skulle
vi också välja några kompisar men nu hade jag fler så det blev lite
svårare. Man tror att man ska komma själv i en klass utan kompisar men det
gör man inte och om man gör det är det bara till att byta klass, det gjorde
en som går i min klass nu. Hon blev ovän med dom hon hade valt så hon
bytade till vår klass. Jag var lite närvös innan jag fick veta vem jag kom
med. Men jag kom med alla som jag ville så det var ju bra. Sen har vi
träffat nya kompisar som vi också är med som kom från andra skolor och
klasser. Nu när jag går i nian har jag ju valt in till gymnasiet och då
väljer man ju inte kompisar utan den linje man vill gå. Alla vi valde olika
linjer så vi kommer inte gå samma. På ett sätt är det bra för då får vi nya
kompisar också och dom man kommer med har man ju lite samma intresse som
efter som man valt samma linje. Men jag och mina närmsta kompisar har lovat
varandra att fortsätta vara kompisar även sen. Vi går ju fortfarande på
innebandy så där ses vi ju, utom en som inte spelar men vi ska ändå
fortsätta vara kompisar.

1. Mina skolår — ritad pil Mellanstadie och högstadie
Nu börjar något nytt. Det var min första tanke när jag skulle börja
högstadiet. Att få en ny start på mitt primitiva liv. Inte visste jag att
förändringen skulle bli så stor som den blev. Att komma från en skola där
alla känner alla och klassdiscona var höjdpunkten på året, till en skola
där man knappt känner någon och det händer nya saker varje helg förändrar
kanske mer än vad man tror. Nu när jag tänker tillbaks på mellanstadietiden
så kan jag inte undgå att känna en viss längtan. En längtan av att slippa
oroa sig och bry sig om omvärlden. Det största beky-|mret som man hade på
den tiden var väl vilken kompis man skulle umgås med på eftermiddagen.
Högstadietiden fick nya tankar att dyka upp i mitt huvud. Tankar som jag
aldrig trodde att jag skulle tänka. Mina tankar förändrades, jag
förändrades. Men vad förändrades jag till, till mig själv?

Vem är jag? En vanlig fråga som man ofta frågar sig men troligen aldrig
kommer att kunna svara på. ”Bara du är dig själv så går allt bra”, jag
citerar min mamma. Hur ska jag kunna vara mig själv om jag inte vet vem jag
är?
ny sida
När jag gick på mellanstadiet visste jag vem jag var. Jag visste vad jag
ville och inte ville. Jag behövde inte bry mig om framtiden, den tog hand
om sig själv. Ka-|nske är det det som gör att allt känns bättre när man är
liten. Att man känner att man vet så mycket. Man känner sig så säker i
rollen som sig själv.

På högstadiet blir allt annorlunda. Varför denna förändringen sker just på
högstad-|iet kan man fråga sig. Kanske har det med pubertet att göra.
Kanske har det med skolan och människorna att göra. Jag vet inte, ingen
vet. Kanske förvandlas jag till ett tredje jag på gymnasiet.

De starkaste minnena som jag har från mellanstadiet är framför allt hur
roligt jag hade. Allting gjorde man för att det var kul. Man hade inga
förpliktelser. Men jag minns också hur jag såg upp till eleverna på
högstadiet. Hur jag län-|gtade tills jag skulle få bli en av dem. Jag ville
bli vuxen.

Känslorna och minnena från högstadiet är blandade. Något som verkligen
märks på högstadiet är falskheten och spelen mellan människor. Man märker
verkligen hur folk genomgår någon slags mellanperiod där man ska låtsas
vara någon man vill vara. Under denna perioden kan man inte lita på någon.
Alla vill så gärna ”passa in” och skvallrar gärna bakom ryggen på en för
att få en chans att göra detta. Alla är så rädda för att bli utpekade för
att vara ”annorlunda”.

Denna perioden kommer man så småningom över. Jag gjorde i alla fall det.
Men i åttan kom för mig en ännu värre period. En period av depression. Allt
jag mins från åttan och halva nian är en dimma. En dimma där jag var ledsen
i princip hela tiden. Jag hade varken ork eller lust att göra någonting.
Jag förlorade många kompisar och min bästa kompis flyttade utomlands. Detta
händer tydligen fler än mig. Man hör ju på nyheter att ungdomar idag har
problem med stress och depress-|ioner. Men mitt i detta mörker så fanns det
ändå något som sade mig att allt skulle bli bättre, att det inte skulle
vara i evighet. Detta något hade rätt.

På jullovet i nian hände någonting. Det var som om en lampa tändes i mitt
lilla, mörka inre. Jag blev glad igen. Uppriktigt glad, inte det där falska
leendet som satte sig på mina läppar, utan hela jag blev glad. Varm, glad
och lycklig.

Även om det inte var en speciellt trevlig period så är jag på något sätt
glad att jag fick uppleva den. Jag skrev mycket under den tiden, dikter och
korta texter. Jag blev mer kulturellt intresserad. Detta öppnade en annan
sida av mig själv. Man kan säga att jag knöt starkare band i vänskapen med
mig själv.

Idag kan jag bryta ut i ett fniss ibland, bara sådär. Ett lyckofniss,
precis som på mellanstadiet. Men det är lyckofniss över olika saker. På
mellanstadiet kunde jag bara lyckofnissa åt något roligt. Idag lyckofnissar
jag över livet. Över hur bra jag har det och över hur mycket fint det
finns.

Även om jag inte har min framtid planerad så kan jag bara ta det lugnt
medans framtiden vilar tryggt i mina händer.

Mina skolår!
Jag ska börja i ettan och hjärtat bultade av spänning om hur allt skulle
vara att börja skolan, allt var så nytt och spännande, nya kompisar,
fröken, böcker, ja precis allt. Vi kom in i klassrumet satte oss i en bänk
där våra namn stod på en liten skylt, fröken hälsade oss välkommna och vi
sa ”hej”! Den dagen då var allt roligt och spännande man kände sig stor
fastän man bara börjat i ettan. En liten tid efter att vi börjat ettan så
skulle vi ha ett knytkalas alla skulle ta med sig godis och dricka sedan
skulle man dela på alltsammans och bara äta och ha jättekul. Allt var så
mysigt vi hade ljus tända och alla var upprymda av glädje. Nu hoppar vi
fram några år tills vi börjar 6:an då kände man sig stor, ja det var man
juh man var störst på skolan och det kändes juh givetvis superbra, man
behövde inte vara rädd för någon, man kunde bara vara sig själv.
Men man hade ett ganska stort ansvar nu när man var äldst man skulle juh
vara stor och duktig och visa att man kunde sköta sig nu när man var störst
på skolan. Så visst hade man ett ganska stort ansvar på sig att inte lära
dom mindre barnen en massa hyss, dom sk|ulle juh inte ta efter sånt som var
dåligt från oss som gick i 6:an utan sånt somm var bra och som dom kunde ha
nytta av sen. Och visst var det dom som både lärde dom bra och dåliga saker
så att dom mindre såg det och dom tyckte juh att allt som man inte fick
göra det var kul för dom. Jag minns en gång i 3:an vi lekte och pysslade
och så satt vi i vår ”fruktring” så kom vår lärare och gav oss choklad en
efter en sen så sa han ”vad konstigt att ingen kommer på det”. sen kom hon
till mej och hon ger mej chokladen och jag säger TACK och det var det som
hon hade väntat på att få höra så då gav hon mej 2 choklad|bitar extra bara
för att jag hade sagt just tack. Sen efter det så sa hon att jag var duktig
som hade sagt det sen efter det så sa alla tack men det var bara jag som
fick två chokladbitar extra för att jag sa tack först.
Vi hade ett uppehållsrum på vår skola också det var ett rum man kunde vara
i på rasterna och lyssna på musik, prata, dansa om man ville det, läsa ja
man kunde gör allt möjligt där inne.
Det var jätte kul att vara där inne men man fick bara vara där när man
börjat i mellanstadiet alltså 4:an. Så när man gick i 3:an ville man alltid
vara där nere men det fick man inte.
Egenteligen skulle man bara vara där när det regnade men det blev inte så
för att det var alltid nån lärare som öppnade dörren till slut, när man
tjatat tillräckligt mycket.
Nu får jag vell ta och berätta lite om hur det var att börja i 7:an då.
Det var så nervöst så nervöst jag har nog aldrig varit så nervös i hela
mitt liv tror jag inte iallafall. Jag kom ihåg jag frågade en kompis som
skulle börja i 8:an om man skulle betala när man gick på bussen eller vad.
Men det skulle man givetvis inte göra men då sa jag tänk om dom säger att
jag ska betala då men då sa min kompis att jag skulle sluta oroa mej. Men
det gick inget vidare, det var det första jag var nervös för.
Sen när vi kom till skolan så var jag ännu nervösare då skulle vi gå till
matsalen för att se om alla var där som skulle börja 7:an.
Rektorn hälsade oss välkommna och pratade lite om regler och om det skulle
bli brand och så, vad jag minns iallafall. Sen började han ropa upp våra
namn så fick man säga ”ja” när han ropade upp ens namn och räcka upp handen
också. Han började med 7A och jag skulle juh gå i 7C så det var en lång bit
tills han skulle ropa upp mitt namn, men jag var så nervös för att dom inte
skulle höra när jag sa ”JA” och räckte upp handen men det gjorde han som
tur var, sen blev jag lite lungnare efter det. Sen gick vi in skolan och
gick till våra klassföreståndare som då var Kjell Andersson och Eva-Lotta
Sjökvist.
Dom sa ”hej och välkommna.” Vi satte oss i bänkarna och fick penna, sudd,
almenacka, lite smått och gott vad man skulle behöva. Vi fick ett schema
som vi skulle fylla i och ett annat häfte med alla lärare och sånt som vi
också skulle fylla i.
Den dagen var verkeligen rolig man fick många nya kompisar. Ja i 8:an hände
det vell inte så mycket roligt det var som plugget brukar vara.
Ja det förståss Bobba är juh alltid roligt att vara på, ”typ” spela pingis,
biljard, kort eller bara sitta och prata och läsa en tidning.
Åh nu till slut så får jag vell berätta om 9:an lite också så långt jag
kommit iallafall.
Ja 9:an är jätterolig tiden går så fort och allt är verkligen jättekul. Ja
man är juh störst igen och ska vara så lydig och duktig som möjligt. När vi
slutar 9:an ska vi juh på bal och det är nåt som ska bli kul tycker jag.
Nä nu har jag nog inget mer att skriva.
Av: Monica Olsson 9C.

1. Mina skolår
Jag var väll en sån som inte tyckte det var så jobbigt att börja skolan.
Jag fick rätt lätt kompisar och klassen var jättebra, tyckte jag iallafall.

Vi fick en bra lärare, Lena hette hon. Hon jobbar förresten kvar på skolan
ännu. Men när jag hade Lena, hade vi nästan olika åsikter om allt säger
mamma.
De var en gång när jag skrev med en på tok förliten blyerts|penna, då hade
Lena tagit den när vi var ute och spelade bandy, jag hade blivit helt tokig
och börjat att leta i pappers|korgen efter den.
Spela bandy ja, de gjorde vi varje rast även då vi bara fick fem minuters
raster, vi hann ju spela lite. Sedan var vi ju på skolresa hemma hos Lena.
det har jag faktiskt några minnen ifrån, eller om det bara är att jag har
tittat för mycket på korten vi har därhemma.
Annars kom jag inte ihåg så mycket, och rent skolmässigt så gjorde man väll
inte så mycket. Men man har ju faktiskt några skolböcker liggande där hemma
som är ifrån den tiden. Att de tog tre år och göra ut dom det verkar ju
helt otroligt, men man kunde ju inte så mycket på den tiden.
Jag har ett minne av att vi sitter nere på torget och äter glass med, vi
hade ju nått land med morötter och blommor och sånt som vi sedan sålde och
fick ihop lite pengar.
Nu kom jah på det med att vi hade inte bara Lena i lågstadiet, Malin hette
en, henne har jag inget minne av. Ulla, jobbar här fortfarande, men jag
tror inte hon känner igen mig, annars var hon himla snäll. Yvonne var den
fjärde läraren vi hade men hon slutade p.g.a att hon skulle ha barn. Om man
tänker efter nu så var det väldigt fint på lågstadiet, man behövde ju inte
ta så mycket ansvar och det var inte så stressigt till en massa prov.
En dag i trean kom Kaj och hälsade på, han hade ju ryckte om sig att vara
ganska sträng. Det var han som skulle bli vår mellanstadie lärare.
Mellanstadiet kommer jag om möjligt ihåg ännu mindre ifrån än lågstadiet.
Nu blev det lite mer ordning på oss med läxor varje dag och prov.
Idebäckarna kom också hit till oss.
De hände väll inte så mycket, det var bra att vi hade Kaj, han såg till att
vi skötte oss.
Mellanstadiet gick ganska fort och det var ju inte så svårt.
Tradeströmmarna kom sen i sexan då blev det lite roligare med lite nytt
folk och idebäckarna var inte så speciellt roliga. Albin G kom och vi blev
ganska bra vänner direkt. Det känndes nästan som om hela mellanstadiet gick
lika fort som sjuan. Men sjuan var ju extremt seg, det hände absolut
ingenting. Man fick ta mera ansvar och det blev mer allvar med proven. Vi
fick en ny SO-lärare som var lite speciell. Överhuvudtaget fick vi nya
lärare, för oss nya, det är inte så lätt att lära känna folk så snabbt, men
det gick ganska bra. Frejaskolan tycker jag har bra lärare. Dom är duktiga
och hjälper till om det behövs.
I sjuan började man längta till gymnasiet och få börja göra lite vad man
vill. Då blir det ännu segare om man går och väntar på det. I åttan sen
fick vi en svenska lärare som hette Jan-Åke, han var inte bara lite
speciell utan mycket! I och för sig gav han mig ett VG++ men det var ju
inte slutbetyg, så Sofia, våran klf. och svenska lärare som vi hade i
sjuan, kom tillbaka och genomskådade mig.
Annars var åttan med väldigt tung och jobbig med prov och arbeten som ska
lämnas in. Trots det var åttan inte lika seg som sjuan för den var extrem.

Sedan började vi nian efter ett långt, fint sommarlov.
I början på läsåret var det endel lärare som slutade. Den jag blev mest
ledsen över var helt klart Arne som vi hade i matte och fysik han var en
duktig lärare. Våran nuvarande lesbiska gympalärare som jag anser vara den
sämsta gympalärare i hela södra Sverige.
Vi fick tillbaka Sofia med och Jan-Åke försvann bort ifrån denna skola, men
han skulle visst ha tagit omställning på Nackaskolan.
Rektorn slutade också, vilket var rätt skönt. Om man ser till skolarbetet
har det lugnat ner sig ganska mycket, vi har ju fortfarande prov, men det
känns inte så farligt.
Jag tycker jag har haft en bra tid här på frejaskolan, men nu längtar man
ganska mycket till gymnasiet och få slippa vissa ämnen. Men vem vet, jag
kommer kanske sakna denna skolan.

Mina skolår
Jag började i skolan 1994 i årskurs ett. När vi började var våra föräldrar
med oss på vår första skoldag i ettan. Vi skulle får träffa vår nya fröken
som hette Ulla Karlsson och alla elever skulle man träffa och lära känna.
Jag tyckte att det var tryggt att ha med våra föräldrar den dagen. Jag
minnst att vår fröken kom till klassrummet och hälsade alla välkomna till
Observatorieskolan.
Vi fick sätta oss var vi ville och med vem som helst.
Jag kommer ihåg att jag fick en kompis samma dag som vi började skolan. Hon
hette Ida och hon var jättesnäll och vi blev bra kompisar. Fröken pratade
med oss och våra föräldrar och vi fick pennor och suddgummi av hon.
Den dagen var inte så lång så när vi hade slutat fick vi gå hem.
Nästa dag började vi klockan åtta och då var det en vanlig skoldag. Nu
skulle man gå i tre årskurser på lågstadiet. Åren gick fort, efter det var
det mellanstadiet som jag skulle börja på.
När vi började i årskurs fyra så fick vi en ny lärare som hette Alvar
Isaksson och vi skulle också ha han i tre år.
När vi började i fyran kändes det bättre för då hade man lärt känna många
elever.
Det var väldigt roligt att gå på mellanstadiet för vi gjorde många
utflykter tillsammans med de andra klasserna.
När vi hade gått i fyran och femman var det tid att börja i sexan och vi
skulle flytta in på Carl Gustafskolan och där skulle vi gå upp till årskurs
nio. Vi åkte till Liseberg med de andra sexorna och gick på tivolit, vi
åkte tidigt på morgonen och så var vi hemma sent på kvällen.
Vi gick på stan också där vi shoppade och hade kul. Det var väldigt skoj
att komma till Göteborg.
När årskurs sex var slut skulle vi börja i sjuan på högstadiet och då
skulle vi få nya lärare igen till årskurs nio.
Nu går jag i nian och det innebär att det är sista året på högstadiet och
det känns bra men det är rätt så jobbigt nu i det sista läsåret.
Vi har mycket läxor och prov och för ett tag sedan hade vi visprojekt.
Senare ska vi ha något tema om Karlskrona.
Snart är också grundskolan slut för oss och då är det tid att lämna Carl
Gustafskolan och det ska bli skönt att komma till en ny skola och se hur
det är där.
Jag har precis valt vilken linje jag ska gå på när jag ska börja på
gymnasiet. Jag har valt handel och adminstrations programmet och jag hoppas
att jag kommer in där.
Då kommer jag isåfall gå på Hällstrandsskolan och det ska bli väldigt kul.

Jag har varit där en gång på den skolan när det var öppethus och den var
stor och fin.
Men först ska vi ha sommarlov och det ska bli skönt att vara ledig.
Sen efter sommarlovet börjar gymnasiet och då kommer det vara mycket att
göta men det ska bli roligt iallafall.
Jag hoppas att det kommer gå bra för mig på gymnasiet.
Detta var mina minnen från mina skolår.

Mina Skolår!

För ungefär 9 år sedan så började Sofia i ettan och hon ska berätta lite om
alla hennes år i skolan från 1:an – 9:an.
– Jag heter Sofia Granlund och går i 9:an jusst nu och när jag började 1:an
så kommer jag ihåg att jag var så nervös på kvällen före, man tänkte på
alla kompisarna som skulle komma och hur dom var och hur alla lärare skulle
vara. Men när dagen kom så följde mamma med så att det var inte så hemskt.
Det var kul att träffa alla. Och när vi kom in så fick vi sätta oss vid
bänkarna på stolarna och så ropade läraren upp våra namn. Men sen när det
var klart så lekte vi på skolgården och alla våra mammor gick hem. Då lekte
vi tills dom rigde i ringklockan för sån hade dom då. Sen så fick vi alla
våra böcker, men så mycket var det ju inte eftersom vi gick bara i ettan.
Och man fick ju matte-böcker och skrivstilsböcker man fick träna i och så
hade man lästimmar, då fick man äta frukt och man fick göra halsband av
pärlor och leka me kompisar. Och så var de nästan ända upp till 3:an. Men
då var de kanske lite mer att man måste jobba i alla böcker man hade. Och
sen så kom sommarlovet och snart skulle vi börja 4:an på en ny skola och
alla var glada och nyfikna på hur det skulle vara. Och i 4:an så var det
jobba, jobba nästan hela tiden. Men det var kul. Då träffade jag en kompis
som jag vart jätte bra kompis med och vi är bästa kompisar fortfarande. Men
i allafall och sen så var de lika kul och mycket jobba ända från mitten av
5:an till 6:an, då när vi satt och gjorde nationella proven, som jag nu
sitter och skriver, men de var ju lite lättare då. Sen kom sommarlovet
mellan 6:an och 7:an Då började man fatta att det blev svårare och svårare
och man bytte skola igen och träffade nya kompisar och lärare. Det blev
mycket jobbigare och mycket läxor och man hade knappt nån fritid men det
blev svårt och nu började betygen gälla och det var bäst att göra alla
läxor, annars kunde det bli rätt svårt om man fick läxprov ibland men det
var kul i skolan för man kände sig så stor, men alla 8:or och 9:or som gick
då vi gick i 7:an var ju så stora och man var lite rädd för vissa av dom.
Det blev ofta småbråk mellan killarna. Och i 8:an var de lika dant då
började ju 9:orna första ring och flyttad och så kom de nya 7:or till
skolan och så var de, de var lika mycket läxor om inte mer, men nu blev det
ju massa prov, och prov hela tiden så man hade knappt nån fritid då heller.
Och så kom jag upp i 9:an efter sommarlovet. Träffade alla kompisar och det
var skit kul. första veckan men sen satt det igång igen. Mera prov och mera
läxor och vi lära börja tänka på våran framtid, vad vi ville gå för linje
för efter jullovet så ska man ju söka in och allt man gör i skolan går på
betygen. Tex man ska komma i tid till lektionerna och vara på alla, göra
alla läxor och prov vi fick och alla hem|läxor. det var jobbigt med allt så
i 9:an har man nästan ingen fritid, ibland har man 2-3 prov i veckan och
det är inte kul. Men nu är det snart slut på 9:an och man får se om man
kommer in på nån linje eller man kanske får gå i en special|skola för man
inte sköter läxor och om man inte klarar proven så jag säger bara de till
er som inte har kommit så långt än ”att gör proven och sköt läxorna” för om
ni värkligen har en dröm eller att ni värkligen vill bli nått som kräver
höga betyg så gör allt ni måste för annars blir de inge kul om ni blir nått
eller kommer in på en linje ni inte vill gå.. De va allt jag hade och
berätta.
”lycka till i framtiden”