Gymnasial utbildning – Sida 23

Att byta skola/Att byta klass
Jag har bytt skola och klass en gång. Det var från Stegegrevsskolan 6B till
Hälleskolan 7B. De första veckorna i 7:an var jobbiga, jag kände nästan
ingen i den nya klassen. Det var jag och två st killar till från min gamla
klass. Det var svårt att hitta till alla klassrum och det tog ett tag innan
man lärde skänna alla. Jag själv och Niclas bråkade varge rast nä|stan,
antingen gick han efter mej och ville bråka eller så var det jag som gick
efter honom o ville bråka. De två första veckerna prata jag nästan ingen
ting me dom andra i klassen. Men nu har allt blivit bra. Ingen bråkar med
någon annan, alla tål skämt också. Det är bra stämning i klassen.

Nu har jag inte mera och skriva.

Att byta skola/Att byta klass
Kasper! har du sett lådan med en stor vit tejpbit på?! det är mamma som
ropar, men Kasper skruvar upp volymen på steroen, som ännu inte är packad,
och borrar ner huvudet i kudden. Han öppnar ögonen och ser ut i hallen.
Flyttlådor överallt. Snart bär det iväg. Från den stora röda villan i
Vilhelmina till ett stångt radrus i en Stockholmsförort. Och snart så måste
han lämna skolan och klassen. Den bästa klass|en i hela världen. Tårarna
pressar sig fram när han tänker på att han aldrig mer kommer att få se dom
ansikten han har sett nästan varje dag, sen den dagen han började skolan,
för åtta år sedan.
Klass 8D, den busigaste, men samtid|igt den mest vänliga och mes
samman|hållna klassen i stan”, som lärarna brukar säga. Och dom har nog
rätt ändå, han kan inte ens räkna alla dom busig|heter dom hittat på under
åren som bara gjort kamratskapen starkare. Men nu kommer han att måsta
börja om all|deles ensam. Visst, mamma och pappa kan han ju prata med, men
dom kan han inte ha med sig på den nya skolan, vad skulle folk tro om honom
egentligen?
Sover du, eller försöker du bara smita undan packningen? mamma tittar på
honom med trött blick och hon kämpar för att kunna hålla i den stora, tunga
lådan. Jaja, ge hit säger han och strä|cker sig efter lådan. Den slinter ur
hans grepp och slår i golvet med en duns. Han suckar och allt känns med
ens, ännu jobbigare.
Nästa morgon vaknar han av väckarklockans stela ringning. Skolavslutning
tänker han, och masar sig upp ur sängen. I köket är de redan igång med
frukosten. De tittar på honom som om han vore ett spöke.
Har du inte duschat?!
Klev du upp nyss?!
Du kommer aldrig att hinna!
De skriker i min på varandra alla tre. Mamma, pappa och Daniela. Bara för
att hon fick ett nytt jobb så vi måste flytta, och bara för att Daniela har
lätt för att lära känna nytt folk. Han ger dem en sur blick och går in i
badrummet.
Ibland kan man inte tro vi är syskon, tänker han. Hon som är så social,
nästan lika sällskapssjuk som en hund, och han som är skygg en liten mus.
Han hatar att träffa nytt folk och kan bara vara sig själv bland dem han
kännt sedan flera år tillbaka.
Han står en extra lång stund i duschen och låter vattnet skölja bort dom
små tårar som mot hans vilja ändå lyckats pressa sig fram. Han slänger på
sig kläder|na, kletar i lite hårgelé så att det någorlunda liknar en
frisyr, och går ut ur badrummet. Frukost hinner han inte ens tänka på för
nu är det bråttom. Ut ur huset, in i bilen och iväg med en rivstart. Väl
framme i kyrkan sätter han sig med sin klass och med sina bästa kompisar
Abbe och Anders. De småsjunger med lite i sångerna, men kan inte
koncen|trera sig helt. De fnissar så de nästan sprängs när de ser prästens
peruk på snedd och hur han nervöst försöker rätta till den utan lyckat
resultat. Efter de har sjungit ”Den blomstertid nu kommer” så samlas de
utanför kyrkan för betyg och kramar. Kasper får en kram och en ros av alla
och de säger att de kommer att sakna honom och att det inte kommer att bli
sig likt utan honom. Han försöker att spela lugn och vusen, men han anar
att man kan se sorgen i hans ögon.
Sköt om dig! och lova att du skriver! Kon och hälsa på oss, ofta!
Ja, jag lovar, svarar han på deras befall|ningar. Han vill ju inget annat.
Han vill kunna hålla kontakten med alla, men det går nog inte. Får ringa då
och då och kanske skriva till skolans adress.
Bilen backar ut ur grusparkeringen, stämn|ningen i bilen är låg.
Det där gick väl bra, säger mamma och han mumlar ett ”mm” till svar.
Efter maten stänger han in sig på sitt rum och packar det sista som är
kvar, stereon, bokhyllan. Allt ska ner. Det är tyst runt omkring honom. Han
öppnar fönstret för att få in lite frisk luft. En svag ljummen sommarvind
fyller hans rum och han känner doften av fräsch sommar. Nästa dag vaknar
han av Danielas rop; – Kasper! Kasper! Flyttbilen är här!
Han kastar en blick på klockan och ser att den står på tio i sju. Idag blir
en lång dag. Han möts av folk i hallen som bär de stora flyttlådorna ut
genom dörren. Han gör i ordning lite limpsmörgås och hjälper till att bära.
Då är det ialla|fall gjort, tänker han. Kvarteret är tyst och stilla när
bilen svänger ut på vägen. Inte ens stan har vaknat, deras bil är det enda
som rör sig. När de kommit en bit utanför stan somnar Kasper och han vaknar
någon timme senare av Danielas skratt. Hon pratar i mobilen, antag|ligen
med någon från Stockholm, hon känner folk där redan så för henne känns
flytten bara spännande. Då ringer Anders. De pratar om vad de ska göra på
sommarlovet. Anders ska jobba och sen fara på ett fotbollsläger. Själv vet
Kasper inte alls vad han ska hitta på. Försöka lära sig stan kanske. Eller
ialla|fall så gott det går. Det börjar bli mörkt. Så här mörk har Kasper
aldrig Upplevt en sommarkväll. Inte är det då som i Vilhelmina iallafall.
Där blir det aldrig mörkt på sommarkvällen, inte förän sent i Augusti
iallafall.
Nu är vi i Stockholm! ropar mamma från framsätet. Vägar, bilar, gatlyktor
och andra lampor lyser upp i mörkret. Då ser han på en av skyltarna:
Sooeltuna. Det är dit dom ska.
Nu är vi framme! säger pappa och svänger in vid ett radhus. Det är inte
alls som Kasper tänkt sig. Inte det minsta likt.
Huset är gult och har en liten tomt på baksidan. Andersson står det på
brevlådan. Var kan dom ha tagit vägen tänker Kasper när an kliver in i
huset. Fotstegen ekar och mamma tänder lyset. Ett skarpt sken sticker till
i ögonen och han måste blinka några gånger för att ögonen ska vänja sig.
Nu är vi ju framme iallafall, säger pappa och låter förväntansfull.
Vi bär in sängarna så tar vi resten imorgon fortsätter han och de samlas
vid en av flyttbilarna för att börja bära.

Sommaren flyter på med mycket sol och lata dagar. Både pappa och mamma har
börjat sina jobb medans Kaper och Daniela har bekantat sig med stan.
Ordning på huset har de också fått. Kaspers nya rum ser nästan likadant ut
som det förra och Daniela har ofta tagit hem sina nya vänner och hon trivs
som fisken i vattnet, det märks.

18:e Augusti. Hjälp, det är imorgon!
Imorgon är det skola. Han ligger och tänker på morgondagen och han får inte
så mycket sömn den natten. Han vaknar med ett ryck när Daniela kastar
kudden på honom.
Upp nu Kasper! Det är skola!
Han är så nervös att han skakar.
Det här kommer jag aldrig att klara säger han tyst för sig själv.
I bilen på väg till skolan är Daniela så ivrig att hon nästan inte kan
sitta stilla.
Det kan inte han heller, men av den mot|satta anledningen. Skolan ser ljus
och stor ut. Ungdomar står och pratar i små och stora grupper. Han går
uppför trappen.
”Expediton” läser han på en skylt och knackar på dörren.
Kasper Lund, jag är ny här.
Javisst, säger mannen och letar reda på ett papper.
9B, fortsätter han, första dörren till höger.
Okej, tack.
Han går dom tunga stegen mot dörren och knackar på.
Kom in! hörs det från rummet och han öppnar.
Kasper Lund? säger läraren och ler.
Jo, det är jag svarar Kasper.
Välkommen, det finns en ledig plats bred|vid Fredrik, du kan sätta dig där.

Eleverna tittar på honom, endel ler, andra bara tittar.
Hej, säger Fredrik.
Hejsan, svarar Kasper och så börjar läraren prata.
Det ringer ut till rast och eleverna flockas i korridorerna. Kasper går
till sitt skåp för att lämna sina saker.
Fram kommer Fredrik och några andra killar. De presenterar sig och börjar
prata. Till slut frågar en av dem om Kasper ska med och se fotbollsmatch
ikväll. Ja, gärna! nästan skriker han ut.
Okej, vi träffas hos mig innan säger Fredrik och det ringer in till ny
lektion. Den här flytten kanske inte blev så tokig ändå tänker Kasper när
han går in i klassrummet med ett leende på läpparna.

Att byta skola/Att byta klass
På min förra skola hade vi en trygg och säker stämning bland eleverna.
Nästan ingen bråkade, och när det hände var det bara små bråk om små saker.
På rasterna spelade vi bandy, fotboll och lattjade omkring. Nu på den nya
skolan har mycket förändrats. Rasterna har blivigt kortare som gör att
ingen av vi och alla nya elever är ute och leker utan vi är inne. Kanske
sitter på bänkar och pratar eller är på stan om vi har nån längre rast. En
sak som gjort rasternas vistelse roligare är att rektorn har satt ut
datorer som vi får använa, men oftast är dom sönder eller sönder plockade.
I början av sjuan då nästan alla elever var obekanta med varandra förutom
sina gammla kompisar från lågstadiet till mellanstadiet. Då var stämningen
osäker och inte trygg. Ingen kände ingen, ingen visste nått om nån annan.
Det var tyst i uppehållsrummet, nästan ingen pratade med nån annan än med
sina gammla kompisar. Efter ett tag lärde jag mig iallafall känna dom i min
nya klass. Men det var bara några få. Nästan hela min gammla klass var i
min klass nu, och några kände jag genom fotbollen. Det är jag tacksam för,
för att hade jag nästan inte känt nån hade man vart osäker och otrygg, och
man skulle hålla sig till sina gammla kompisar och inte få nya. Några som
hjälpte oss elever på traven, var lärarna och rektorerna. Dom anordnade
fridlufsdagar och aktiviteter, som gjorde att vi elever fick lära känna
varandra bättre. Dom var ett stöd ibland också. Man kunde prata med dom och
dom sa till om en annan elev var dum mot en annan elev. Något som nog
gjorde att vi lärde känna varandra snabbast var nog onsdagsvalen. Det var
att vi elever fick välja mellan några val som vi gillade mest och så fick
vi kanske dom valen. För t.ex. alla kan inte ha samma ämne/aktivitet. Det
som gjorde det bra var att elever fick vara tillsammans och delade samma
intresse, som gör att man kanske blir vänner snabbare. Och man kunde komma
i en grupp som en viss tjej var med i.
Våran klass som jag har nu tycker jag är bra, alla känner alla. Det blir en
trygg stämning och ingen vad jag vet är osäker. Vi kan ha kul. vi kan
skratta. Det är nått klasser behöver och ska ha. Snart för mig blir det
kanske ännu ett byte för mig. Jag ska gå i hagnäs och det är ca tolv mil
från där jag bor. Jag tror att resa blir rätt tufft men det klarar jag. Det
som jag är orolig över, eller orolig och orolig. Men min brorsa har gått
där och han sa att det var en tuff stämning i början, det tror jag också.
För om en massa personer från hela sverige börjar på en skola. Där precis
ingen känner ingen så blir det nog en tuff och jobbig stämning i början.
Lärarna kommer nog att vara mycket bättre att anordna aktiviteter också.
Eftersom ingen känner ingen. Mina tankar när jag bytte skola var många, vad
skulle hända? Hur såg det ut? var det svårt?
Man tänkte på dom stora killarna och tjejerna som gick där. Hur dom skulle
vara, dumma eller snälla. Ibland låg man uppe på nätterna på sommarlovet
och bara tänkte, man ville inte bara börja där. Allt man hört om slänten,
där sjuerna blev nerslängda om dagarna. Och nått som var ännu jobbigare var
den långa vägen dit, det kanske är ca sex kilometer dit. Det var att cykla,
gå eller att åka buss. Men det var bara på vintrarna man åkte buss. På
sommrarna vare gå eller cykel som gällde. Att byta skola har varit ett lyft
för mig, jag har fått nya kompisar och mer insikt på livet. Man får lära
känna bra, roliga och entusiastiska lärare. Alltså att byta skola är nått
man måste genomgå, det är spännande, roligt och kul. Men ända inte alltid,
det är bara att stå ut. Som man säger: Omväxling förnöjer

Mvh/ Jonatan

Mina skolår :

När jag tänker tillbaka på min skolgång så är det med en skräckblandad
förtjusning. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men ändå känns
det som om jag måste le. Mina skolår har nog trots alla mörka stunder varit
bra.

På kvällen, efter första skoldagen i ettan, när jag låg i sängen för att
somna minns jag att jag tänkte:
– Herre Gud, nu är jag verkligen stor! Tänk, jag har gått en dag i ettan.
Men när jag ser etta-klassare idag, så är de ju väldigt små.

Under hela lågstadiet var jag väldigt blyg. Av någon anledning hade jag
ändå aldrig svårt att få kompisar, de drogs till mig på nåt vis. Så ensam
har jag aldrig varit.

Annika hette läraren som vi hade hela lågstadiet. Hon ville att alla skulle
kalla henne för fröken, men alla sa Annika åt henne ändå.
Varje år tvingade hon oss att måla majbrasor med kladdkrita efter första
maj. Det var något som jag avskydde, för mina eldar blev misslyckade varje
år. Men det värsta var att hon satt upp dem på väggen i klassrummet så att
alla kunde se dem och jämföra de bra och dåliga majbrasorna.

Jag har ett minne från en lektion i tredje klass. Läraren gick igenom
någonting på svarta tavlan -som under alla år har varit grön- jag tror det
var någonting om jordbruk. Jag minns att jag tittade ut på skolgården genom
fönstret och tänkte att när jag slutade låg-|stadiet och började i fyran på
mellanstadiet med en ny lärare så skulle all gemenskap och allt trivsamt
vara slut. Då skulle det bara handla om pluggande. Så blev det inte.

Dagen innan jag skulle börja fyran så tänkte jag att jag skulle bli en ny
människa. Jag skulle bli gladare och våga mer. Det lyckades redan första
dagen. Första intrycket jag fick av mellanstadiets värld var de höga
bänkarna och de höga stolarna. Man kände sig som Nils Karlssons pyssling
när man gick omkring i det klassrummet bland de skyhöga bänkarna. Läraren
-Ove- var en lång man med vitt hår, glasögon och stickad tröja. Jag älskade
honom som en mor-|far från första stund.

Efter första terminen på mellanstadiet slutade Ove p.g.a. klassrumsluften
som han var allergisk emot. På väg hem från skolan sista dagen innan
jullovet grät jag för att jag var så ledsen. Efter jul började virrvarret
av lärare bryta ut. Vikarie efter vikarie avlöste varandra och det verkade
aldrig komma någon fast lärare. Tillslut kom Therese, hon var en nyutbildad
lärare med brunt långt hår. Hon var hela klassens bästa vän ända tills i
slutet av femte klass. Då var hon tvungen att flytta tillbaka till
Stockholm, därifrån hon kom. Så när jag började sexan fick vi en ny lärare.
Det var då helvetet tog fart.

Under hela sjätte klass mådde jag dåligt. Egentligen vet jag inte vad som
hände, men helt plötsligt var klassen förfärlig att ha att göra med.
Skolans lärare avskydde oss, skolans andra elever var rädda för oss och jag
tror nog att vi hatade varandra också.

När vi sedan började på högstadiet så var det som en befrielse. Allt kändes
så underbart och lugnt i jämförelse med i sexan. Att klassen splittrades
upp var bara bra.

Jag kommer ihåg hur nervös jag var första skoldagen i sjuan. Man kände
nästan ingen och skolan kändes så stor att jag aldrig trodde att jag skulle
kunna lära mig var alla salarna låg.

Nu har jag gått på högstadiet i snart tre år och då slutar grundskolan. Den
har utsatt mig för mycket och gett mig många olika intryck. Det jag minns
mest är alla männi-|skor jag har haft omkring mig. Alla syslöjdslärare
förtjänar ett eget kapitel. Alla har varit äldre kvinnor med kort hår och
bestämda regler för hur allt ska skötas. Aldrig kommer jag att kunna glömma
deras stränga order:
– Nej, du får inte klippa mitt i tyget!
– Du får inte glömma sömsmån!
– Man måste komma ihåg att nåla kanterna!

Till hösten börjar jag på gymnasiet. Det blir spännande och förhoppningsvis
roligt också. Samtidigt så kommer man ju närmare den människa som man ska
vara i framtiden. Under alla dessa skolår har man ju förändrats och
utvecklats. Det har alla andra omkring också gjort.
En klassåterförening om femton eller tjugo år vore intressant. Då skulle
man få veta vad det blivit av alla.

Så när jag tänker tillbaka på min skolgång så måste det vara med
skräckblandad förtjusning.

Marianne Molin
9:13

9 feb.2003

2. att byta skola.
– Marie! Sluta bråka nu, vi måste flytta.
– Men mamma jag vägrar!
Att allting ska gå fel nu när jag äntligen har börjat trivas, jag har bytt
skola 8 gånger på 4 år och jag orkar inte mer. Mina betyg har blivit
väldigt dåliga och jag har nästan slutat äta. Jag har börjat röka och vara
ute mer på helgerna. Och nu ska vi flytta igen.

– Snälla Marie kan du inte hjälpa till lite nu, din pappa har fått ett nytt
jobb i Övik, sa min kära lilla mamma
Jag började packa min väska och tänkte bittert ”det kanske blir bättre”. I
Morgon var det dags att åka iväg med våra saker. Jag gick och lade mig, och
tänkte på vad morgondagen hade att ge.

Dagen var kommen och det var dags att åka idag skulle allting hända jag
skulle titta på skolan, huset och se vilka som skulle bli mina nya
kompisar. Faktiskt så var det ganska spänn-|ande. Vi åkte iväg vid 11:30
och kom fram 17:45 en lång och utmattande resa. När vi var framme vid huset
så stannade världen för några sekunder hon hade inte sett ett så fint hus
förut. Skinande vitt tre våningar plus källare wow! Här skulle jag nog
klara av att bo ett ”litet” tag. Hon sprang in och kollade på rummen oj oj
oj dom var enorma. Hon valde det största och gick ut på baksidan, dom hade
pool på baksidan!

– Mamma !! Kom, kolla poolen här ska jag spendera mina dagar resten av
sommaren. Jag var överförtjust i huset och önskade att vi skulle kunna bo
här för evigt sade jag då. Men det skulle jag aldrig ha sagt för när jag
kom innanför min nya skolas dörrar, ja jag kan inte uttrycka min förvåning
i ord. Det var folk som drack öl det var slagsmål, alla skrek. Det var
minst sagt hemskt. Men jag gick in till repeticionen och frågade vart jag
skulle gå, men där inne satt en kille med en cigg i munngipan.
– Gör vad du vill, sa han.
– Okej men jag ska in…
– GÖR SOM DU VILL SA JAG!

Jädrans! vad rädd jag blev men jag satte mig på en bänk och slog upp min
mattebok. Då kom en ursnygg kille och satte sig bredvid mig.
– Vill du komma på fest på fredag?
– Öh… jag vet inte jag känner ju inte så många, jag är ny här.
Men jag tackade ja och gick sedan hem. När jag berättade för mamma och
pappa vad som hänt idag blev dom smått galen. Dom sa att jag genast måste
byta skola, men sen ljög jag ihop att det var frivilligt och att det fanns
lärare som brydde sig. Jag menar killen som satt bredvid mig verkade
trevlig. Och där skulle jag nog klara av att gå.

Så var det fredagkväll och så var det dags för fest! Jag hade pratat med
killen som heter Erik. Jag fick veta att vi bodde bara ett kvarter bort
från varandra. Så vi skulle gå med varandra. Han kom förbi och vi gick
iväg.
När vi kom fram var det redan fullt hus. Vi klämde in oss vi hittade ägaren
av huset som också var Eriks bästa vän. Nu var jag nöjd att vi hade flyttat
jag hade ju fått dom finaste vännerna. Och dom hade dom brutalaste
festerna. Erik och Timmy tisslade och tasslade. Dom vände sig mot mig och
bjöd mig på en drink. jag tog den och smakade riktig god faktiskt. Jag
drack upp den på en gång och fick en ny. Jag gick runt i huset och hälsade
på några tjejer som jag hade sett förut på skolan. Jag hade roligt men jag
tyckte att det var dags att gå hem.
– Erik! Jag går hem nu, sa jag
Han gav mig en kram sen gick jag.

Terminen gick vidare och jag sa till mamma att allt gick bra i skolan fast
jag redan hade bränt upp böckerna. jag hade festat som en tok och till och
med börjat ta droger men just då brydde jag mig inte om det. Det var dags
för betygen och jag hade inte gjort något på hela terminen, så jag var
väldigt orolig.
Men då jag fick betygen hade jag VG i alla ämnen och MVG i två och jag
förstod ingenting. Men så kom Erik som nu var min pojkvän och förklarade
att det var falska betyg. Mamma och pappa var i alla fall supernöjd.

– Marie, det är en sak vi måste prata om, sa mamma.
– Okej vad?!
– Pappa har fått…
– Nej!!! Jag vill inte flytta!!
– Men Marie vi måste vi kan inte leva på min lön. Jag sprang upp på mitt
rum och ringde Erik, och sa att vi skulle flytta igen.
Han blev väldigt ledsen och sa att jag skulle komma till honom så skulle
han få mig att må bättre. Jag gick dit, grät ett tag.
Jag såg hur han tog sin spruta med Heroin. Så jag tog min och satte den i
arm vecket, och tryckte, kicken kom och nu mår jag som jag alltid vill må
hela mitt liv.

Jag insåg inte vad jag höll på med då, att skolan totalt kunde ändra en
persons personlighet har jag inte förstått för än nu! Jag har ett bra jobb
som psykolog för folk som har haft narkotika eller har narkotika beroende.
Om jag kunde ändra tiden när vi flyttade till Övik skulle jag ha bytt skola
direkt. Jag hade ju ett val men enligt mig själv så tog jag det sämre.

Att byta skola & klass
Det var dagen efter jag och Arvid gjort slut.
Mamma sade att hon ville prata med mej efter skolan. När jag kom hem så kom
hon in till mitt rum och satte sig på sängen bredvid mej. Hon berättade att
vi skulle flytta i slutet av veckan. – Jag vill inte flytta, Sade jag
ordet oläsligt .
– Det kan inte hjälpas, sade hon med gråten i halsen.
Det var pappa som hade fått ett nytt jobb i Luleå.
Mina syskon var äldre än mig, Patrik är 19 och Henke är 21. Dom flyttade
hemifrån för länge sen, själv så var jag 15.
Dom skulle nog antagligen inte bry sig.
Men jag bryr mig. – Jag vill inte flytta, skrek jag.
Men ingen svarade, dom bryr sej varken om vad jag tycker eller tänker.
Jobbigast av allt skulle bli när jag kom till en ny skola. vi ska flytta på
Fredag, idag är det onsdag.
Jag gick upp på mitt rum för att packa ihop mina saker. Garderoben skulle
bli jobbigast att plocka ur.
När jag väl packat ihop allt så skulle lådorna bäras ner och ut i
flyttbilen, det var väldigt tungt och jobbigt.
Det gick bra tillslut, väl ute så var det en flyttgubbe som vi hur som vi
hjälpte mej att lyfta upp lådorna i flyttbilen. Det tog ett par timmar. När
vi sedan ätit mat och gjort all klart så åkte vi. Vi åkte i timmar.
Vi kom fram till ett vackert hus nere vid havet. Det var vårat hus. Vi gick
in. Huset visade sej ha 5 sovrum, vardagsrum, kök och 2 toaletter. Jag fick
rummet uppe, det var det största rummet. Vi flyttade in alla saker. Det tog
hela helgen att göra i ordning allting. I morgon ska jag börja skolan, det
kändes tungt.
Tänk om ingen skulle tycka om mej, tänk om dom skulle vara dumma med mej?
Jag visste varken ut eller in, men mina frågor skulle jag få svar på i
morgon.
Nu var det kväll, det är snart dags att sova, trött som man är. Jag gick
upp och tvättade mej och borstade tänderna. Mamma och pappa satt nere i
köket och pratade.
Jag hoppade ner i sängen och somnade nästan direkt. Jag vaknade på morgonen
av att mamma stod i dörröppning|en med en bricka med frukost på.
– Godmorgon, sa hon. – Godmorgon, sa jag.
– Du måste skynda dej att äta och göra dej i ordning, sa hon.
– Okej, sa jag. Jag åt så fort som jag kunde, klädde på mig och gjorde mej
i ordning.
Pappa skulle skjutsa mig till skolan.
Vi gick och satte oss i bilen och åkte.
Det tog en kvart innan vi var framme.
Skolan var otroligt stor, nästan som ett slott.
Skolans rektor Kjell kom och visade mej runt på skolan, så att jag inte
skulle gå vilse sa han.
Till sist kom vi in i ett lite mindre klassrum.
– Det här är ditt klassrum, sa Kjell. – Dina kamrater är ute på rast, dom
kommer snart. – Okej, sade jag.
Jag gick och satte mej vid ett bord.
Jag blev bara mer och mer nervös.
Klassen kom in och satte sig.
Välkomna, i dag har vi fått en ny elev, Desirée Johansson hon sitter där
borta, sa han och pekade.
Hon kommer ifrån Borås och har flyttat ända hit.
Kjell överlät ordet till läraren Gun.
– Ja, eftersom att vi har en ny elev så tänkte jag att ni ska få bekanta er
lite med henne, så jag ger er här och med 2 håltimmar, kom ihåg att vara
snälla med henne!
Alla sprang ut, jag följde efter.
Vi satte oss ner vid fontänen, och pratade.
Det visade sig att dom var riktigt trevliga.
Hela dagen hade jag kul. Jag kan inte minnas att jag har haft det så roligt
som en dagen.
Jag trodde att dom skulle vara raka motsatsen, men inte.

Att byta skola
Äntligen var det helg, ännu en lång vecka på skolan. Men det var sista
veckan för mig på B-U skolan för vi ska flytta till Hudiksvall.
Tidigt nästa morgon började jag och mina föräldrar att packa tills
flytt|bilen skulle komma.
Nu kom flyttbilen och skulle hämta våra saker, vi hade precis packat klart.
Jag gick och satte mig i mitt rum, det var helt tomt.
Jag började redan då och tänka på hur det skulle bli i den nya skolan, det
jag var mest nervös över var att jag skulle bli mobbad och inte hitta några
kompisar. Jag har det så bra här varför ska vi flytta?
Jag gick ut i hallen för att höra om dom var klara än. Det var dom också,
vi bodde i en 3:a så vi hade inte så mycket saker som skulle flyttas.
Direkt då sprang jag till bilen för att få sitta fram.
Vi hade nu kommit fram till Hudiksvall och vi åkte direkt till lägenhet
mitt i Hudiksvall, alla grejor var i lägenheten redan.
Så vi satte igång att packa upp sängar och matbordet.
och sen gick vi och skulle sova för det väntade en lång söndag med både
städning och inredning av lägenheten.
Jag sov länge nästa morgon det var ingen som väckt mig.
Jag gick in till mamma och frågade hur det gick för dom?
Bra, sa hon.
Dagen gick jätte fort, utan att jag riktigt tänkt på de så var det läggdags
för jag ska till en ny skola imorgon.
Mamma väckte mig kl 7.
Jag gick upp direkt för att äta frukost, också var jag ganska nervös. Jag
bodde inte mer än 500 m ifrån skolan. Rektorn skulle presentera mig inför
min nya klass på deras mentors tid.
Han tog mig till katedern, så jag kunde presentera mig inför klassen. Jag
började säga mitt namn och vart jag kom ifrån.
Sen fick jag gå och sätta mig bredvid en jätte snygg tjej, hon hade brunt
långt hår och bruna ögon hon var inte så lång.
Jag sa hej när jag satte mig. Hon sa hej med tyst stämma tillbaka. mitt
första intryck av klassen var att dom var en lugn och tyst klass. Det
passade in på mig, jag sa inte mycket i onödan.
Första dagen gick väldigt bra och jag har faktiskt träffat två kompisar som
heter Kalle och Hans.
Samma kväll frågade mamma hur det hade gått för mig.
Jag svarade bra. Men jag hade gärna gått kvar på min gamla skola. Där hade
jag kompisar sen jag hade gått förskolan.
Jo, du mamma, klassen verkar lugn och jag tror jag har hittat två kompisar
också sitter jag bredvid den snyggaste tjej jag någonsin sett.
Va bra, svarade mamma med ett leende på läpparna.
Nästa dag påmentors tiden sa faktiskt den snygga tjejen hej.
Jag sa hej lite stammande för jag vart så förvånad.
Den dagen var det dags att ha sin första matte lektion, jag som hatar
matte.
Men lektionen gick väldigt bra, som tur var satt jag med Kalle och Hans dom
tyckte inte heller om matte. På tisdagar slutar dom efter lunch så det vart
en kort dag.
När jag kom hem så hade mamma skrivit en lapp där det stod att hon var ute
och handlade mat, så jag gick och spelade några spel på datorn.
Efter kanske 30min dök mamma upp, så jag gick ut och sa hej.
Hej sa hon tillbaka.
Sen gick hon med varorna till köket. Hon ropade hur har det gått idag?
Bra sa jag.
Jag tror nästan den här klassen är bättre för mig därför i min förra skola
pratade dom lektionerna igenom och då kunde jag inte koncentrera mig. Alla
elever här sitter knäpp tysta, det tycker jag är bra.
Min mentor har jag kommit nära också, hon hjälper mig mycket för att jag är
ny på skolan.
Va bra svarade mamma och gav mig en kram.
Samtidigt öppnades dörren och pappa kom in så jag berättade allt för han
också. Då sa han kan vi inte gå på en restaurang och äta god mat och fira
att det går så bra för våran son.
Lite senare på restaurang ming. Nu hade jag fått mina friterade kyckling
bitar så skulle vi skåla för mig. Skål! för vår son!
Sen när vi ätit upp åkte vi och hyrde en film och köpte godis. Nu var vi
äntligen hemma och skulle börja se på filmen.
Redan efter 1 timme somnade jag i mammas famn.

SLUT

Min syn på skolan
Min syn på skolan är följande:

Dom flesta tycker att skolan är tråkig. För gör skolan rolig kan man t.ex
att man har fler friluftdagar, kanske lite PRAO. En sak man blir less på är
också läxorna. De man inte lär sig på lekionen lär man sig inte hemma
heller, sen är det ju mobbning på nästan alla skolor. Dom borde läga ner
lite mer tid på det. Sen borde dom ha mer ”egna studier”, där man tar mer
ansvar för sina studier. Det fungerade bra så länge vi hade det. Sen kan
man bygga ”uppe håls rum” åt eleverna, där man kan titta på tv, film, spela
spel och sitta och prata med varandra. Allt som förstörs ska polisanmälas,
så man kan få ditt dom som förstör, då kanske dom slutar med det, och att
eleverna får den hjälp soom dom behöver. Nu kommer det att komma lite krav.

Så här ska skolan se ut/vara.
Eleverna ska kunna gå ut på raster utan att bli retad och slagen, Då behövs
rastvakter. Eleverna ska kunna sitta och prata med varandra på rasterna,
t.ex en cafeteria. Eller ett uppehålsrum.
Sen ska det finnas en mobbning grupp, som t.ex dom som blir retad kan gå
till och få hjälp att få slut på det. Sen om man inte har det lätt hemma
ska man kunna gå till nån på skolan som lyssnar på en.
Och om man inte har det lätt i skolan ska man kunna få hjälp med det, t.ex
att man får prao en dag i veckan, eller att man dellar upp schemat, om man
gillar söjd, och är tvär less på Eng, då ska man kunna gå till slöjden och
arbeta där.
Och skolorna ska vara klotter fria!!!
De dom kraven som jag har. Jag hoppas att du kan upp fylla några av dom.

M.V.H Mårten Jansson 9B B-U skolan.

marginalen är så ojämn, så det är svårt att avgöra om försök till
styckeindelning med enkla radbrytningar är gjord. Iom att det inte finns
några styckeindrag eller dubbla radbrytningar låter jag bli att skriva ut
eventuella försök till styckeindelning.

1. Mina skolår

Hej alla läsare. Här kommer min krönika om min skoltid. Innan jag började i
skolan tänkte jag att det bara skulle bli roligt, för att jag och alla mina
kompisar från dagis kom i samma klass. Men dagen före första dagen blev jag
rädd och nervös för jag visste ingenting och var rädd för dem nya som jag
skulle få träffa. Sen när jag kom till skolan så blev vi från mitt dagis
ett ”gäng” som blev typ en bärande vägg för klass. Vi hjälpte alla att få
nya kompisar, så att ingen blev mobbad. Vår lärare blev mycket glad över
att hon fått en sån bra klass som hjälptes åt så bra. Vår lärare var själv
riktigt snäll, men hade samtidigt hårda regler. Gjorde vi nåt dumt så fick
vi verkligen stå för vår sak och ta straffet. Jag tror att detta har hjälpt
mig mycket i min skoltid. Det första året gjorde vi inget speciellt. Vi
fick mest göra som vi ville och lära känna de andra lärarna och eleverna.
Vi fick även se att de äldre eleverna var inte alls farliga som vi trodde.
Min klass blev bra kompisar med en sexa som hjälpte oss. Till exempel om vi
fick nåt problem med några andra elever eller med nåt med skolans läxor. De
hjälpte oss också med att lära oss läsa och skriva lite svårare saker. Så
jag tyckte mitt första skolår var bara bra utan problem tack vare att vi
fick lära känna dessa underbara sexor. Kommande skolår var inte lika bra
för att våra ”beskyddare och hjälplärare” slutade. Så nu ville de flesta
klasserna ge sig på oss för att de hade blivit så avundsjuka. De började
att försöka slå oss och allt sånt som man gör med ettor. Vi fick det svårt
nu ett tag, men tillslut klarade vi av det och då flög detta år bara bort.
I detta år fick vi lära oss bland annat matte och alfabetet. Även detta år
var det mycket lek och stim. Kommande år som var det tredje av sex på
Tomteboskolan trodde vi bli det tuffaste och svåraste året. Det blev också
ett mycket komplicerat år. Detta var vårt sista år med Jessica och det
kändes tufft för hon hade varit så bra mot och åt oss. Hon sa att vi hade
varit hennes bästa klass på mycket länge. Vi tackade hon för allt hon gjort
och så, men det blev ett riktigt tråkigt avsked från henne för hennes mamma
dog ett par dagar innan skolavslutningen. Hon blev tvungen att åka från
oss. Vi trodde detta var sista gången vi såg hon. Vi hade sån tur att vi
slapp byta skola och fick gå kvar. Första dagen i fyra sökte vi genast upp
Jessica. Hon blev så glad. Vi fick bli hennes klass ”beskyddare och
hjälpredor” precis som sexorna hade varit till oss. Vår nya eller rättare
skrivit våra nya lärare hette Ann-Kristin och Radislav. Radislav kallade vi
helt enkelt bara för ”Radi”. Dessa två lärare var skolans bästa lärarpar
enligt de flesta eleverna. De var roliga, snälla, skrattglada och allt. Vi
blev direkt en bra laddning. De bestämde att vi skulle på klassresa till
Bornholm i sexan om vi var duktiga och skötte oss bra genom fyran, femma
och sexan. Det svåraste med fyran var att vi fick börja läsa engelska och
fick mer läxor och det var inte lika mycket trams nu. Vi var ju tvugna att
var bra nu för att få komma på klassresa till Bornholm. I slutet av fyran
fick vi reda på att de tyckte att vi varit flitiga och duktiga och om vi
fortsatte så som vi gjorde då så blev det Bornholm. Vi tyckte det var
skitbra. I fyran vann vår klass även Sundbymästerskapen. Det var en tävling
i friidrott. Vår klass var en riktig idrottsklass kan man skriva. Nästan
alla gick på nån idrott regelbundet i klassen. Vi hade även ett
skolmästerskap, men det tar vi nån annan gång. I femman blev vi lite
stökiga och aningen diviga p.g.a att vi var så bra på sporter, men när det
gick överstyr anmälde Ann-Kristin och Radislav oss i DM för friidrottare.
Där blev vi riktigt utklassade och det var exakt vad de räknade med. Nu
fattade vi att vi inte var bäst i världen så vi tappade vår divighet lite
och vi blev nästan normala igen. I Sundbymästerskapen detta år blev vi näst
sist. Våra lärare tyckte vi ändå gjorde bra ifrån oss för vi var bara 10st
som ställde upp resten var sjuka. Vi kämpade oss igenom det år som var
fullt av motgångar bara. Vi började att längta allt mer till resan till
Bornholm. I sexan nu, som var sista året på Tomteboskolan innan
Sundbyskolan, var riktigt jobbig för vi längtade till Bornholm. Efter en
månad var det äntligen dax för resan. Under resan levde vi verkligen livet
nästan fullt ut förutom att vi inte drack sprut eller tog droger. Vi
ordnade disko och allt där. Vi hade skit skoj där. När vi kom hem så slapp
vi skolan dagen efter för båten hade blivit försenad så vi var inte hemma
förrän vi 6.30 på morgonen. Vi fick även nu i sexan ha tyska och idrott på
Sundbyskolan och det gjorde att sen när vi började i sjuan så kände vi
redan lite elever och lärare. Nån månad innan vi började sjuan fick man
träffa sin nya klass. Mitt första intryck av den var att den var aningen
blyg, men ju mer vi började prata desto bättre var blev det. Den nya klass
verkade som att den inte var lika bra som den gamla, men det är ju tur att
man kan få fel också. När vi började sjuan då märkte man att denna klass
också skulle bli en skit bra klass. En sak som var bra var att min gamla
klass tappade aldrig kontakten med varandra fast vi inte gick i samma klass
mer. Vi pratade med varandra precis som vi gick i samma klass.
Sjuan var en lättid i min skolgång. Det var mest på skoj nu, men i åttan
fick man betyg så då var det bara att ge järnet. Det var en hyfsat svår tid
för att till varje prov övade man som en idiot för man ville ha MVG. Jag
körde nästan slut på mig, men jag kom på ett vis att öva inför prov. Det
var att börja en vecka innan och läsa det en gång/dag. Jag blev ganska nöjd
med mina betyg i åttan, men ville gärna höja dem. I nian hittils har det
bara gått som planerat. Jag tycker att det ska bli skönt att få börja på
Gymnasiumet. Jag hoppas verkligen mina betyg håller så jag kommer in där
jag vill.
Hoppas du tyckte om läsningen och att du mår bra. /Slut.

Jag var bara 10 år när jag och min familj flyttade första gången.
Vi flyttade till Stockholm. Mamma hade aldrig riktigt trivts någon annan
stans än i storstäderna.
Det var främmande för mig. Min nya skola var mycket större än min gammla
och varje klass var större.
I början hade jag svårt att trivas och få nya kompisar.
Men efter några veckor flöt det på ganska bra och jag började trivas.
Jag fick många vänner men även ovänner.
Det fanns en kille i klassen som verkligen levde för att förstöra och sabba
för andra.
Jag var ny och genom det hans nya mobboffer.
Jag och min familj hade tidigare bott med pappas mamma och pappa på deras
bondgård.
Atomatiskt blev jag kallad bonde. Jag fick oxå höra att jag bott med
galningar och att korna till och med var smartare än jag. På ytan var jag
hård och visade inget tecken på att jag tog åt mig. Men på insidan grät
jag.
ny sida
Jag längtade hem och tillbaka till min gamla skola och mina gamla vänner.
Jag förstog att vi inte skulle flytta tillbaka eftersom mamma verkligen
börjat trivas.
Min äldre syster som hade börjat 9an hade skaffat pojkvän även hon
trivdes.
Genom att Thomas var så elak mot mig så blev mina skol resultat sämre och
sämre.
Min bästa kompis Östen gjorde allt för att jag skulle må bättre men men
spåren av Thomas håningar hade satt sig hårt.
En dag tog min lärare mig avsides. Han sa att mina resultat bara hade
blivit sämre och sämre.
Om jag inte skärpte till mig så tyckte han att jag skulle byta klass, eller
rent av byta skola. Orden sårade mig djupt.
Men som ett mirakel steg mitt betyg en aning.
Thomas tvingades gå om femman och jag fick flytta upp en klass. Det blev
sommar vi bestämde att vi skulle åka hem till vår gammla gård en sväng.
Pappa var ivrig.
Min stora syster vägrade följa med eftersom hon ville vara hemma med
pojkvännen, efter många om och med följde hon med.
Vi skulle bara stanna en vecka men det blev hela sommaren.
Jag träffade mina gammla klasskamrater och vi hade jätte roligt
Sommaren gick fort och dagen när vi skulle åka hem närmade sig fort, så var
det dags att återigen skiljas från gården, från kompisarna.
Jag började sexan tyckte att det var ganska kul.
Mina betyg steg ytterligare.
På vinter lovet kom bakslaget.
Mamma blev sjuk.
Läkarna sa att hon hade fått cancer.
Jag blev rädd.
Läkarna gav strikta order om att hon inte fick gå ut och andas in storstads
luften.
Det var för mycket gifter i luften. Beslutet var enkelt vi blev tvungen att
flytta.
Jag kände hur luften försvann ur mig.
Precis när allt blivit så bra. Men för mammas skull sa jag inte emot.
Det var hårt att lämna skolan och kompisarna.
ny sida
Vi flyttade till en gård strax utanför östersund.
Jag började en ny skola.
Trodde inte att de kunde bli värre än den förra men det blev det. Här blev
jag ignorerad som luft. Dom pratade inte ens med mig, skolan blev ett
helvete för mig. Jag kämpade mig igenom.
Närmare sommaren blev mamma bättre.
Eftersom ingen brydde sig om mig gick mitt skolarbete bättre.
När sommaren kom bestämde jag mig för att jag skulle agera själv, så jag
ringde till farmor och frågade om jag fick bo där.
Hon var lite tveksam men när jag berättat hur jag hade det på skolan så var
jag välkommen.
När jag pratat klart med henne ringde jag till min gamla rektor och frågade
om dom hade någon plats kvar. Det hade dom.
När allt var ordnat gick jag för att prata med min pappa.
Han höll med men undrade om det inte vart för tungsamt för farmor. Jag sa
att jag pratat med henne men pappa ringde dit för att vara säker.
När han kom tillbaka höll jag på att spricka av nervositet.
Men när han leende kom emot mig förstog jag att svaret var ja.
Veckan därpå hade jag flyttat in hos farmor.
Jag var överlycklig.
Jag tror att den första skoldagen på min ny gamla skola var den bästa av
alla skoldagar.
Jag hade längtat så mycket efter den här dagen.
Allt vart presis som jag hoppats på. Efter några månader blev mamma frisk
från cancern. Kunde mitt liv bli bättre?
När jag ser tillbaka till min barndom kan jag bara säga borta bra men hemma
bäst.

-slut-

Skrivet av Emma M 9 C 9/2-03