Föräldrars utbildning: Gymnasial utbildning

Mina skolår
Första skoldagen började, det var något specielt.
Nya kompisar, ny lärare och att få gå på skolan som jag så länge velat på
gå.
Att bara få gå på skolan var något fantastiskt för mig.
Under det första året i skolan hade jag nästan bara kul.
Allt vi gjorde i skolan var roligt, rasterna var roliga, till och med
läxorna var det lite glädje i.
Det var ett fantastiskt år, men tiden gick och skolan kändes mindre rolig.
Tvåan och trean hackade sig fram.
Ena dagen var det jätte kul, andra dagen skit tråkig, (om man får säga
så.)
Jag ville inte gå till skolan längre, jag avskydde den.
Det var en pinna att gå upp varje morgon och veta att man skulle tillbaka
till skolan.
Jag kämpade mig genom lågstadiet och började på mellanstadiet.
Vi bytte klassrum, fick nya lärare och nya klasskompisar.
Det var kul att lära känna mina nya kompisar och veta hur dom hade haft det
när dom gick på lågstadiet.
Jag var inte helt ensam om att det hade varit ganska tråkigt.
I fyran och femman gick det ganska bra och vi hade det kul tillsammans och
vi lärde oss nya saker.
Sen började vi sexan.
Vi var äldst på skolan och man skulle vara så cool som möjligt.
Man skulle hata skolan och allt där till.
Man skulle tycka illa om lärarna och slarva med skolarbetet.
Jag sa nog ett antal gånger att jag hatade skolan, men innerst inne tyckte
jag ganska bra om skolan.
Jag spelade tuff inför mina kompisar.

Sen kom den dagen som jag faktiskt fruktade lite för, jag skulle börja
sjuan.
Jag hade med mig en kompis som jag kände ganska bra och några andra från
samma skola men resten var helt nytt.
Människor från alla möjliga ställen som skulle börja i min klass.
Jag började på en ny skola som var helt okänd och det kändes lite osäkert
och nervöst att gå till skolan, men jag hade inget att oroa mig för.
Sjuan gick otroligt fort och ändå han jag lära känna alla nya kompisar och
lärare.
Det kändes bra i den nya klassen, och den nya skolan var inte så farlig som
jag trodde att den skulle vara.
Åttan gick fort den också men den var lite tuffare än sjuan.
I mitten av terminen fick vi nya lärare.
Just då var det ganska jobbigt att byta lärare men nu i efterhand känns det
nästan som om det var bra att vi fick byta lärare.
Varför det känns så kan jag inte svara på, men det känns bra, riktigt bra.
Nian har gått bra den också och det har varit ett kul år.
Jag har kommit alla så otroligt nära på domma tre åren.
Då menar jag inte bara alla klasskompisarna utan lärare också.
Det ska bli väldigt svårt att lämna alla gamla kompisar och lärare och
börja på en ny skola ännu en gång.
För mig kommer det att bli en jobbig skolavslu-|tning för att jag gillar
alla så väldigt mycket. Mina ögon kommer inte att vara torra, det kan jag
lova.

”Mina skolår”

Mitt namn är Lina Lo och jag går i klass 9B. Nu ska jag ta och berätta om
mina minnen och intryck från min långa, men ändå korta skoltid, med tanke
på att jag tänkt studera vidare på högskolan.

När pappa berättade att jag skulle börja skolan, dök en massa frågor upp i
huvudet. Hur skulle skolan vara? Skulle mina klasskamrater vara snälla?
Skulle det vara svårt i skolan? Snart fick jag svar på alla dessa frågor.
Den första i skolan minns jag faktiskt inte väl. Det enda jag kommer ihåg
är hur det kändes när jag för första gången satte mig ner i en skolbänk.
Jag började känna glädje och lycka på samma gång. Det var jättehärligt att
sitta i skolbänken för första gången. Innan hade jag hört min bror berätta
hur kul det var. Dessutom tänkte jag på andra barn i samma ålder som inte
ens fick gå i skolan p.g.a. att de exempelvis var fattiga. Det var därför
jag tyckte det var så härligt att sitta i skolbänken.
Alla andra klasskompisar klagade på att de ville gå hem, vilket jag också
gjorde, men innerst inne ville jag faktiskt stanna i skolan och se vad som
skulle hända. Anledningen till att jag klagade var att jag inte ville vara
utanför. Veckorna gick och gick, snart hade en hel termin gått. Under denna
termin hade jag lärt mig en massa. Jag hade lärt mig en hel del i matematik
och jag hade även lärt mig hela alfabetet.
Andra terminen i ettan lärde jag mig ännu mer. I matematiken hade jag
lärt mig att addera olika tal, vilket jag var stolt över.
På utvecklingssamtalen fick jag mycket beröm av mina lärare. Mina
föräldrar blev naturligtvis mycket stolta över mig.

Från årskurs två minns jag inte mycket, förutom att vi lärde oss engelska
för första gången. Dessutom pratade lärarna om att jag möjligtvis skulle få
hoppa över en klass, men eftersom min pappa inte ville det, gjorde jag
aldrig det.

När jag började mellanstadiet, alltså fyran, fick jag nya klasskamrater
från Altorp. De första dagarna i fyran var jättespännande, med tanke på att
hela klassen var tillsammans på rasterna. Efter några veckor började dock
klassen att splittras. Klasskompisarna från Altorp var ett gäng, medan
klasskompisarna från den tidigare klassen var ett gäng. Själv var jag
utanför. Jag hade ingen bästis att vara med, utan ibland var jag med det
ena ”gänget” och ibland med det andra. Eftersom det var på detta vis hade
skolan även blivit en aning tråkigare, fast jag var tvungen att gå till
skolan i alla fall.
De båda gängen bråkade mycket, oftast skrek de på varandra.

Årskurs fem var ingen höjdare, eftersom jag skadade mig. Det som hände var
att jag vrickade foten och mina föräldrar blev förstås inte glada, utan
tvärtom ledsna.
Det som var roligt i femman var att klassen fick en ny elev – Veronica.
Hon blev så småningom min bästis. Vi lekte varje dag, både i skolan och på
fritiden. Nu hade skolan blivit rolig igen och jag fick ofta beröm av mina
lärare.

I början av sexan flyttade vår familj till Åkarp, Svedensjö. Detta ledde
till att jag var tvungen att byta till Åkarpsskolan, men jag vägrade. Till
slut fick jag som jag ville och jag gick kvar på Storslättsskolan.
Konsekvenserna till detta var att jag fick gå upp tidigare varje dag samt
att jag fick betala bussen själv.
Senare i sexan flyttade vår familj tillbaka till Storslätt, då slapp jag
gå upp tidigare varje dag, vilket jag var tacksam över.
En stor händelse jag aldrig kommer att glömma är när jag stukade foten
samt skrapade upp ett väldigt stort sår på högra armbågen (som jag än idag
har kvar).

Det var väldigt spännande när jag skulle börja sjuan. Dels skulle jag få
nya klasskamrater, men även börja på en ny skola samt få nya
klasskamrater.
Att börja i en ny klass var både roligt och tråkigt. Det som var roligt
var att jag skulle få nya kompisar, men det tråkiga var att jag skulle
förlora kontakten med mina gamla klasskompisar.
De första veckorna i sjuan var de roligaste skolveckorna i hela mitt liv.
Jag fick nämligen träffa en massa nya ansikten och det roligaste av allt
var att det fanns en hel del söta killar! Under sjuan fick jag även många
nya vänner som var jättesnälla, men även dumma. Min klass var jag ganska
nöjd med, eftersom de flesta var snälla, fast det fanns dock vissa
undantag.
I början av sjuan var det jobbigt att hitta rätt klassrum, men så
småningom började jag vänja mig.

Åttan var ett spännande skolår, med tanke på att jag fick mina första
terminsbetyg. Det var också ett olyckligt skolår, eftersom jag var med om
en olycka på NA-lektionen. Jag fick nämligen en vätska i ögat. Annars var
åttan ett helt vanligt skolår.

Nu går jag sista terminen i grundskolan och det känns både bra och dåligt.
Det som är bra är att jag skall börja gymnasiet och få nya vänner samt
vänja mig vid en ny miljö. Det dåliga är dock att jag skall lämna min gamla
skola, mina klasskamrater men även en del lärare jag kommer sakna oerhört
mycket.

1. Min första skoldag
Jag sitter i trappan påklädd och väntar på att mamma och pappa ska bli
färdiga.
Nu är jag sex år och ska gå min första skoldag. Det känns lite nervöst i
magen, men ändå ska det bli väldigt roligt. Man kommer att få träffa nya
kompisar som så småningom kanske blir mina bästisar.
Nu är vi nästan framme vid skolan. Under hela vägen har mamma och
pappa frågat samma saker hela tiden.
– Ska det inte bli roligt att börja skolan och träffa nya vänner. Alla
dessa frågot gjorde mig bara mer och mer nervösare inför skolan.
När vi kom in i skolan så såg jag jätte mång barn i min ålder och upp
till tonåren.
Inne i klassrummet satt mina nya klasskamrater ner.
Läraren skulle precis börja upp|ropet.
När hon ropade upp mitt namn, räckte jag upp handen och sade:
– Ja, det är jag.
Läraren ropade upp min adress, telefon|nummer och personnummer och frågade
om allting stämde.
Efter uppropet fick vi böcker som vi sedan plastade in snyggt och
pryligt. Efter det att vi hade slagit om böckerna och det, så stannad jag,
mamma och pappa och pratade med de andra föräldrarna och barnen.
Efter en timme gick min familj och Anders familj, en i min klass, på
ett café som låg runt hörnet. Där satt våra föräldrar och pratade, medans
jag och Anders satt och åt kakor och bullar.
Anders och jag började inte att prata förrän jag spillde ut mitt glas
med saft över bordet. Det var efter det vi började prata om allting. Vilket
dagis gick du på? Hur var det där? Vad är din favorit|mat? Film? Allt
pratade vi om.
Vi hade verkligen roligt den dagen.
När vi skulle gå från cafét så kom jag på att jag hade glömt min keps
i klassrummet, som jag hade fått av min pappa innan jag skulle börja
skolan. Den får bara inte vara borta tänkte jag.
Jag sade till mamma och pappa att jag bara skulle till parken, men istället
gick jag till skolan.
När jag steg in i skolan mötte jag min lärare. Jag frågade om hon
hade sätt min keps. Hon bad mig att följa med in till klassrummet, och när
hon öppnade dörren såg jag min keps ligga på bordet. Fröken frågade om jag
tyckte att det var roligt att ha börjat skolan, jag svarade i en låg ton
– Ja, det tycker jag, det är väldigt roligt att träffa nya kompisar och
sånt.
Fröken och jag satt och pratade rätt så länge faktiskt. Efter ett tag var
jag inte lika blyg. Utan jag började även ställa frågor jag också.
När vi hade pratat färdigt och skulle säga adjö, sade fröken att vi
ses imorgon, och jag sade med en låg röst:
– Det hoppas jag verkligen att vi gör, jag längtar redan efter min andra
skoldag, och så skrattade jag lite.
När jag kom hem frågade mamma varför jag var så glad, jag svarde
snabbt;
– Mamma, det här är den bästa dagen i mitt liv, och så kramade jag henne.
Den natten var den bästa i mitt liv.

1, Mina skolår.
Kvällen innan min fösta dag i skolan var jag jätte nervös. När jag skulle
sova satt mamma på sängkanten och pratade med mig. Jag trodde att man var
tvungen att stå upp varje gång man skulle prata. Men hon förklarade att det
inte alls var så. Tillslut somnade jag och kvällen blev till morgon och det
var dags för min första skoldag. Vi bodde inte så långt ifrån skolan så
jag, mamma, min kompis Anna och hennes mamma cyklade till skolan. Vi skulle
inte gå i samma klass hon skulle gå i F och jag i B. När vi kom in i
klassrummet pressenter-|ade våran fröken sig, hon hette Annika. Den dagen
var väldigt kort. Jag tyckte det var väldigt roligt i skolan, inte alls så
farligt som jag hade trott. Nästa dag skulle vi få träffa tvåorna och
treorna. De skulle bli våra faddrar. På fredagarna hade vi alltid klassråd.
Då fick man under veckan stoppa i lappar i en låda om man ville berömma
eller klaga på någon eller något.
Ettan var ett väldigt roligt skolår och jag minns det väldigt väl.

När jag började tvåan fick jag ett fadderbarn. Jag fick också veta att
Annika, våran lärare skulle sluta. Vi skulle få en ny som hette Hanna.

I trean var man äldst på skolan, men det var inte så speciellt. Efter
ungefär en termin samlades alla i ringen. Det kändes precis som när Annika
sa att hon skulle sluta. Det var kanske inte så konstigt, för Hanna skulle
precis samma sak. Hon skulle sluta och vi skulle få en fröken som hette
Gunvor. Alla blev ju såklart ledsna men vi kunde ju inte göra något åt
det.
När det var slut på det året kändes det faktiskt lite sorgligt att lämna
den skolan. Det kändes ganska tryggt där. Man kände alla lärare och så, men
det skulle ändå bli roligt att börja på en ny skola.

Dagen innan jag skulle börja fyran hade jag inte alls samma känsla som när
jag skulle börja ettan. Det är klart att det var pirrigt att börja på en ny
skola men inte alls lika mycket. Våran fröken hette Ann-Sofie. Vi hade
också en fröken som hette Sofia, men vi hade bara henne i NO och Matte. Det
var ett ganska roligt år. Man fick mycket nya kompisar och nya ämnen. Fyran
gick ganska snabbt och det blev sommarlov.

I femman fick vi en ny fröken istället för Sofia, jag kommer faktiskt inte
ihåg vad hon hette. Första dagen åkte vi på skolresa till Sparreholm. Vi
bodde i små stugor och badade och paddlade kanot. En dag skulle vi ut på
hajk. Då paddlade vi dit vi skulle vara. Vi fick göra maten själva. Den var
verkligen jätte äcklig. När vi hade ätit fick vi lära oss hur man sätter
upp ett vindskydd. På kvällen grillade vi korv och satt och sjöng. Vi fick
sova i indiantält, under vindskydd eller under bar himmel. Jag sov i
indiantält. Nästa dag paddlade vi tillbaka till stugorna och åkte hem. Det
var en ganska lyckad resa. Resten utav femman var ganska långtråkig. Det
hände inte så mycket, samma gamla ämnen.

I sexan var man äldst på skolan, men det var som i trean inget speciellt
med det. Nu var det inte alls långt kvar till högstadiet. Det började
faktiskt bli nervöst.

När jag skulle börja sjuan hade jag faktiskt den där ”att börja ettan
känslan”. Jag var väldigt nervös, men det gick ganska bra även om niorna
försökte ”fällas” i korridoren. I matsalen var det hemskt. Jag var så rädd
för att tappa brickan och att alla skulle börja applådera. Men jag hade den
turen att jag aldrig gjorde det. Det var väldigt svårt att hitta till
lektionssalarna. Man kände nästan alla som skulle börja i klassen. Det var
ganska tråkigt.
ny sida
Det hade varit roligare om det hade kommit lite nya. Det var också ganska
mycket nya ämnen. Sjuan gick fruktansvärt fort. Jag tror att det berodde på
att man bytte klassrum mycket. På låg och mellanstadiet satt man mest i
samma klassrum.

Första dagen i åttan var ju absout inget att vara nervös för. Det var ju
samma skola, samma lärare, samma kompisar, allt var sig likt. I åttan fick
vi praoa två gånger. En gång praoade jag på Stenbäcksskolan, där jag gick
på lågstadiet. Dom flesta gamla lärarna var kvar, det var bara några nya.
Det var roligt att komma tillbaka och se hur dom hade det. Åttan gick lika
snabbt som sjuan.

Nu i nian är allt sig likt. Det är faktiskt ganska skönt att vara äldst.
Ingen att göra bort sig för. Nu har vi fått praoa en gång. Jag tycker det
är bra att vi får komma ut och se hur det är i arbetslivet. Nu har vi
precis valt till gymnasiet. Det ska faktiskt bli skönt att lämna
grundskolan nu.

Mina skolår

Jag började i skolan 1994 och tyckte att det var roligt i skolan.

I 1:an, 2:an och 3:an var jag mest lugn och jobbade bra. jag satt tyst på
lektionerna. jag låg alltid bra till på planeringen som våran lärare hade
gett oss. jag låg bland dom bästa i klassen och jag hade många kompisar.

När jag började i 4:an så fick vi en ny lärare och allt började gå dåligt.
Han var seg och han kunde börja förklara en sak, men aldrig komma till
förklaringen. Vi var tvugna att planera allt arbete själva och det var jag
dålig på. Från att ha varit bäst i klassen sjönk jag till dom sämsta. jag
lärde mig knappt något. Men tyckte fortfarande att skolan var rolig.

I 5:an fick vi samma lärare, men nya klasser, 4-5:or. På rasterna spelade
vi ofta fottboll och 4:orna tyckte att vi fuskade och spela oschysst. När
det ringde in så hade 4:orna sagt till lärarna och vi fick all skit och dom
skällde på oss.
ny sida
En dag när det ringde in kom min lillasyster till mig och sa att en kille
hade retat och bråkat med henne. Det hade hållit på länge, men lärarna
gjorde inget, så nu tänckte jag att jag fick ta hand om det. När jag skulle
gå och säga till killen så kom min lärare och sa att jag var tvugnen att gå
in till klassrumet. jag sa att jag kommer strax och att jag skulle fixa en
sak. Då blev han arg och drog in mig i klassrumet. Då blev jag arg och
började skälla på honom för att dom inte hade gjort något för att hjälpa
min syster. Han blev tyst och jag gick ut från klassrumet.

I 6:an var det lite bättre, men jag var fortfarande dålig i ämnena och jag
blev inte bättre. jag slutade skolan och jag var glad att slippa den.

När jag började 7:an var jag tvugnen att byta skola. jag började i en klass
där jag bara kände en person.
I början av 7:an var man lite rädd att man skulle gå fel och vad andra
skulle tycka om mig, men efter någon månad var allt bra. Man hade fått nya
kompisar och lärde sig vart alla klassrum ligger.
jag hade kompisar både i klassen och utanför. jag blev ovän med en kompis
från min förra skola och jag fick många emot mig. jag började hata skolan.
Mina kompisar från en annan klass hjälpte mig inte när jag behövde det. Men
tur var att jag hade kusiner i 8:an och 9:an som hjälpte mig. Under sista
terminen i 7:an struntade jag i vad alla sa om mig. jag orkade inte bry mig
mer.

I 8:an var jag fortfarande ovän med många i skolan, men jag lärde känna
många 7:or och blev kompis med några. Många sa att 8:an var den tråkigaste
och segaste året, men det tyckte inte jag. jag tyckte att det var roligt.
Men jag blev ovän med en klasskompis. jag frågade henne bara en sak så blev
hon sur.

I 9:an var det roligt. Fast mycket prov. jag fick nog av alla som snackade
skit om mig och jag gjorde en sak som fick dom flesta att hålla tyst.
Och just nu har jag vänner som oftast alltid ställer upp.
så har alla mina skolår varit.

”och-tecken” skrivna som understrukna u:n är utbytta mot &

Min syn på skolan.
Hej skolministern!
Jag heter Elin Henriksson och går i 9d på Björktorpskolan.
När jag gick i 1:a klass så hade vi en bra miljö att vara i, både i skolan
och utanför. Det jag minns som var dåligt var att utanför skolan var det en
skog. Många barn skadade sig i den och fick mycket idéer till att slåss med
vassa grenar.
Visserligen gör småbarn det ändå men den skogen gjorde mycket till. Fast
sen när man kom upp i åldern lite, fjärde & femte klass, så blev man också
lite förståndigare. så då var skogen inget för oss.
ny sida
Jag tycker att skolorna inte skall ha för mycket skog och sådan mark som en
del av skolgården.
Man borde lägga gränsen utanför. I femteklass och sjätteklass så var det
väldigt dålig luftkonditionering i klassrummet. ”Skolregeringen” borde ha
kontroller regelbundet och kolla så att det funkar.
Det blir väldigt jobbigt att sitta och jobba i ett klassrum med dålig vent-
|ilation. Jag fick ont i huvudet och kunde inte alls koncentrera mig. Jag
talar nog inte bara för mig själv, det är nog väldigt många som tycker som
jag.
Man vill ha höga betyg, iaf jag, men prestationsförmågan sänks väldigt
mycket pga hur luften är. Jag märker att det inte har ändrats speciellt
mycket under alla åren. Nu i nian är det ofta kvavt i klassrummen.
En sak till som skolan, framför allt lärarna, borde göra. Det är att lyssna
lite mera på oss elever om hur vi vill ha det i korridorerna. Vi elever
vill ha ett bord och stolar på ett ställe i korridoren. För att i uppehålls-
|rummet är oftast TV:n på och ibland musik, så då är det inte kul att vara
där och t.ex. lära på prov.
Det är mycket bättre att ha ett bord i en korridor där det oftast är rätt
lugnt. Men det finns också mycket som är bra med skolan.
Det är bra med en kafeteria i skolans uppehållsrum.
Om man inte hinner äta frukost hemma så kan man köpa mackor, fil och
flingor för bara 5 kr.
Det har skolans elevråd lyckats få igenom bra.
På tal om elevråd så skall varje skola ha ett. Det ger eleverna en chans
att påverka hur vi vill att våran skolmiljö skall vara.
En antimobbningsgrupp är också nödvändig. Där får lärarna en större chans
att se vad som egent-|ligen händer. Oftast ser inte lärarna det. Elevens
val har jag haft sedan 3:an. Det funkar jättebra och det är något som ni
borde se till att alla skolor har.
Ibland så händer det att det kommer någon person som föreläser om droger
och alkohol.
Man får verkligen en liten tanke-|ställare efter att ha lyssnat på
honom/henne.
Det är väldigt bra att skolan låter oss lyssna på dessa människor.

2000-talets skola
Det är svårt att säga hur jag vill att den skall se ut.
Det behövs inte katastrofalt mycket förändringar inom skolan.
Men dom synpunkter ovan i brevet är något att tänka på iaf.
Jag tror att mycket hänger på oss elever.
Om vi vill att skolan skall vara fin så måste vi försöka bevara den så
också.

Hoppas att mina synpunkter är till någon hjälp.
En liten bit på vägen iaf.

Mvh Elin Henriksson
9d Björktorpskolan

Bråk på Skolgården
Jag gick ifrån lägenheten, där jag och min familj bor, påväg till skolan.
Jag går i nionde klass och är en tjej på 15 vårar. Det här kanske låter
lite konstigt men jag hoppade över 2:e klass för att jag redan hade gjort
allt som man skulle göra i 2:e klass när jag gick i 1:an på min förra
skola.
När jag kom in på skolgården kände jag att jag fick en fängslande blick på
mig. Den ”fängslande” blicken kom från en tjej i 9E, Sabina.
Jag bara ignorerade henne.

Jag gick fram till mitt skåp, tog av mig jackan och öppnade skåpet. Då
kände jag två händer som lade sig på min midja. Det var min pojkvän Amir.
Amir har en gång varit ihop med Sabina men det var han som gjorde slut för
min skull. Det är därför hon är så arg på mig.

Idag ska 9:orna ha fotbollsturnering och fotboll är det bästa jag vet. Jag
hörde en röst bakom mig.
Det var min kompis Anna.
– Sara! vänta på mig, sa hon.
– Hej Anna! vad kul att se dig.
– Mm, men nu är det utklassning som gäller.
– Särskilt 9E, sa jag.
Vi kom in i omklädningsrummet inga från 9E var där. *pust*

Vi kom in i Idrottshallen.
Hela läktaren var full med folk som skulle titta. 7:or och 8:or.
Vi gick fram till spelordningen och kollade vilka som skulle börja spela.
9C mot 9E.
– Vi mot 9E, sa jag. Katastrof.
– Vart är självförtroendet? sa Anna.
Vi tar dom.
– Javisst men ett problem, sa jag. Sabina!
– Men du dribblar av henne lätt, sa Anna med troende röst.
– Ja, nu tar vi dom, ropade jag.
Matchen började.
Vi började att spela defensivt så att vi inte skulle bli pressade. Efter en
stund lade jag en hård passning, offensivt, på Martin som satte den uppe i
högra krysset.
Hela läktaren jublade. Snart hade det gått tolv minuter och Sabina kom
själv med bollen. Jag gick hårt in i närkampen och gjorde en glidtackling,
tog bollen och satten den i mål precis innan slutsignalen gick.
Vi fortsatte att vinna matcherna. Sammanlagt hade jag gjort 9 mål på fem
matcher och jag låg bäst till i skytteligan.

I finalen mötte vi 9B och vi vann med 2-1. Jag gjorde båda målen. Under
hela turneringens gång så har sekretariatet utsett två av dagens bästa
spelare.
– Sara Gustavsson 9C och Amir Simsek 9F.
Hela läktaren jublade av glädje och jag såg hur Sabina kollade på mig. Hon
och hennes kompisar sprang iväg och jag gick fram till Amir och kysste
honom.

Efter att vi duschat, gick jag och Anna ut på skolgården och det var inga
andra där. Då kom Sabina och hennes två kompisar. En grep tag i Anna, och
Sabina slog till mig på käften så att jag ramlade omkull.
Dom sparkade mig hårt i magen men jag kunde inte göra någonting.
Då kom Amir och putte undan Sabina och dom sprang därifrån.
Anna ringde efter Ambulans och den kom och körde in mig till Sjukhuset.

Efter tre dagar på sjukhuset så är min familj och hälsar på. Sabina blev
avstängd från skolan tills vidare.

Just när min familj hade gått kom Amir in med 20 röda rosor och kysste mig
på munnen.
Just då kände jag att jag kanske inte vann kriget men jag vann ändå
kärleken.

1 Mina skolår

När jag började ettan tyckte jag att det skulle bli väldigt roligt. Jag såg
verk-|ligen fram emot det. Eftersom vi hade gått i förskolan ett år så
lärde man känna varandra. Så när vi började var det inga problem för alla
kände ju redan varandra. I klass ett till tre hade vi Annika Svensson. Vi
var på en utflykt till Björkhagens forntidsby med henne. Där fick vi mala
eget mjöl och göra bröd. Det var väldigt roligt där. När vi gick i trean
fick Annika veta att hon hade en ögonsjukdom, så vi fick en lärare som
heter Margareta Andersson. Margareta hade vi lite i trean och hela fyran.
Jag kommer ihåg en sak som vi gjorde med Margareta. Vi åkte hem till henne
en jättefin vårdag. Där fick vi mata deras lammunge med mjölk i nappflaska.
Det var jättekul. Sen när vi började femman fick vi en som heter Kurt
Johnsson, men alla säger Kalle till honom. När vi fick Kalle kommer jag
ihåg att vi började ha kompissam-|tal och massage varje torsdag. När vi
hade kompissamtal fick vi säga om någon hade varit dum och efter det om
någon hade varit extra snäll. När vi hade massage ville jag aldrig vara
med. För man visste inte vem man skulle få massera så därför hoppade jag
alltid över det.

Det var i femman och sexan vi hade som roligast. I femman var vi på cykel-
|hajk med dom som då gick i sexan. Jag hade många kompisar i den sexan så
det var jätteroligt att vara på cykelhajk med dom. Sen i sexan var vi på
Loftö. Där fiskade vi på en stor fiskebåt. Vi var också på ett museum. Den
gården vi bodde på låg precis bredvid havet, så vi fiskade krabbor. Två
veckor innan vi slutade sexan var vi i Göteborg. Där åkte vi Paddan, en båt
som åker i kanalerna. Vi var på Naturhistoriska museet. Sen gick vi lite på
stan och sist var vi på Liseberg. När vi gick i sexan tyckte jag det skulle
bli tråkigt när klassen skulle bli uppdelad i sex grupper till högstadiet,
bara för att alla i våran klass var så bra kompisar. Efter våran
skolavslutning i sexan var vi i Bros församlingshem. Det var jättekul. Vi
gjorde massa lekar och sjöng och en massa annat kul. Sen när vi började
sjuan hade vi Annie Virén och Leif Svensson som klassföreståndare, Annie
slutade efter sjuan så då fick vi en som heter Birgitta Johansson istället.
Leif och Birgitta har vi än idag. Våran klass är ganska jobbig tycker jag.
Den är stökig och bråkig. Men jag har ändå många kompisar i klassen så det
får väl gå, det är ju bara denna terminen kvar. Jag längtar tills vi ska
börja gymnasiet. Jag ska gå samhäll. Det är kul för när jag börjar samhäll
kommer många av mina kompisar på mellanstadiet att gå i samma klass som
mig. Jag ska välja samhäll med språkinriktning. För jag vill bli lärare,
flygvärdinna eller reseledare så då tror jag att det är bra att gå samhäll.
Det här är vad jag har att skriva om min skoltid.

MVH// Oläslig namnteckning

Mina skolår
Som alla andra så började man i förskolan, och det var där jag träffade
mina framtida klass|kamrater för de närmaste 7 åren, om man räknar in
förskolan.
Man fick komma dit någon vecka innan man började och fick träffa fröken och
se hur det såg ut. Jag minns inte så mycket förutom att vi fick leka, spela
spel, måla och fika eller äta mellanmål.
Men jag minns att vi hade en skidtävling på vintern. Vi skulle åka
längdskidor på en bana ute på gården och alla som var med fick medalj.
Oavsett var de placerade sig. Jag kommer även ihåg när vi hade det årliga
luciatåget och man var pepparkaksgubbe med brun pappershatt, brun tröja och
byxor med vita prickar.
På slutet av vårterminen kom våran blivande klassföreståndare Marita
Johansson. Henne skulle vi ha de närmaste 4 åren, från 1:an till och med
4:an
Jag kommer inte ihåg så mycket från de åren förutom alla skolavslut|ningar
i matsalen på TA i Johannelund i början av juni.
Och den underbara känslan av att ha ett helt sommarlov framför sig, med
allt vad det innebar.
Bara tanken på att ha 2 och ½ månad framför sig utan skola, med sol och
värme, bad och semestrar är som sagt helt underbar. Men som vanligt börjar
skolan igen och man får träffa de kompisar man inte mött på hela sommaren
och man kommer in i de gamla rutinerna och längtar till nästa lov.
I 5:an fick vi äntligen en ny lärare och det var välkommet efter som vi
egentligen skulle ha fått det redan i 4:an.
Han hette Jonas Andersson och han, tyckte jag var precis som en lärare ska
vara, sträng när det behövdes, annars mycket bra på att lära ut och prata
men framför allt rolig och lätt att ha och göra med. Han var i alla fall
den bästa läraren jag har haft. Nu är han förresten rektor på
Sörlundaskolan.
Det hände mer saker när vi hade honom, vi åkte till Havsö i början av 5:an,
vi gjorde en cykelhajk till Grebbestad, pimpel|fiskade i Stensjön och i
6:an en kanothajk på Nissan.
När vi slutade sexan hade vi en avslutningsfest med föräldrar och syskon i
Greds Församlingshem. Det kändes allt lite vemodigt att sluta och börja en
helt ny skola i Örkelljunga som man inte vet någonting om, så är det ju
alltid men även spännande.
Att börja sjuan var inte så olikt mot vad jag hade tänkt mej. Jag trodde
att det skulle vara tuffare än det va men annars ungefär lika. Det var lite
annorlunda att vara minst och yngts på skolan igen. Och det berömda ”dopet”
att alla blir döpta i toan när man kommer upp till Hälltorp var ju bara
till för att skrämmas.
Visst tog åttor och nior tag i en sjua då och då och försökte dra in honom
på toa men det blev ju aldrig något mer. Sjuan var ju rolig med alla nya
saker och ämnen, plus att inte sitta i ett klassrum lektion efter lektion
och ha olika ämnen utan att ha rast mellan varje, ibland flera timmar. Att
gå mellan klassrum och ha en ny lärare varje gång vande man sig vid efter
ett tag.
Åttan var ju lite mer krävande eftersom man skulle få sitt första betyg
till vintern, och det var nog det mest långtråkiga eftersom det var ett
mellanår då inget särskilt hände. I nian däremot bestämde jag mej att satsa
lite mer på skolan för betygens skull och nu sitter man här och gör ett
Nationellt prov. Det har varit väldigt roligt med Hälltorp trots allt. Jag
har träffat många nya kompisar och lärt mej väldigt mycket. Nu ska man
sluta här till våren och börja på ännu en ny skola och förbereda sig för
att komma ut i arbetslivet och bli vuxen.
Det känns väldigt nervöst men samtidigt roligt eftersom jag kommer gå den
linjen som jag får göra saker som jag tycker är roligt.

”Ta inte livet för allvarligt, du komme ändå aldrig ifrån det levande”

Författaren glömmer bort vilken stad ”Sara” har flyttat till och skriver
att de har flyttat ifrån en annan stad än den de flyttat till. Det är
alltså inte fel avskrivet.

Att byta skola : Livets vändning

Av: Xxxxxxxxx Xxxxx 9D

– Hur ska jag klara mig utan dig? Snyftade Anna och slog armarna om Sara.
– Frågan är hur jag ska klara mig utan dig Svarade Emma och kände hur
tårarna rullade nerför kinden.
Den natten somnade Sara sent, hon tänkte på hur hon skulle klara ett liv
utan Anna och kom fram till att det var omöjligt.
Anna och Sara hade känt varann sedan barnsben och de hade alltid gjort allt
tillsammans.
ny sida
Både Sara och Anna hade alltid gillat att dansa tävlingsbugg och sjunga med
skolans band, ”the beautifuls.” citationstecknen är eventuellt gjorda av
läraren
Hennes föräldrars röst när dom hade talat om att familjen skulle flytta
till Stockholm uppspelade sig i Saras huvud och hon grät sig till sömns den
natten.
Två veckor efter beskedet om flytten stod familjen utanför sitt nya hus.
Det var ett stort, vitt hus med stora fönster och en stor trädgård.
Sara gillade huset men hon var så arg och besviken på sina föräldrar för
att erkänna det för dem så istället sa hon att huset skrämmde henne.
När sommarlovet hade närmat sig sitt slut kännde sig Sara allt mer illa
till mods när hon tänkte på sin nya skola.
– Sara, du måste gå upp nu om du inte ska komma försent första skoldagen,
skrek Saras mor Annie.
– Jag kommer, mumlade Sara trött och gick motvilligt mot badrummet för att
ta sig en dusch. Hon kände hur det knöt sig i magen när hon stod utanför
skolan och såg på alla elever som skrattade och stojade.
Med långsamma steg gick Sara mot klassrummet och kände allas blickar vila
på henne.
Sara tog sig igenom dagen med ren vilja men hon hade snabbt blivit
utanför.
Hon funderade om det kunde vara för att hon inte var söt nog med sitt
långa, svarta hår och mulliga kropp.
Efter någon dag började mobbningen och Saras självförtroende försvann
snabbt.
– Vad har jag gjort för fel tänkte hon många gånger då någon skrek äckel
efter henne. När hon hade vart på toaletten en rast hade hon hört en
diskussion mellan två tjejer och det hon fick höra gjorde att hon började
skaka av ilska.
– Tänk att den där snobbiga tjejen Sara har kommit tillbaka sa den ena
tjejen.
– Ja fy, hon kunde lika gärna stanna kvar i America och leva i sin lilla
fina men patetiska värld svarade den andra tjejen.
Plötsligt förstod Sara varför alla hade hatat henne från första stund.
Hon hade sett ut som den där amerikanska tjejen Sara och alla hade trott
att hon hade återvänt. Sara rusade fram till tjejerna och när de fick syn
på henne backade de snabbt tillbaka.
– Jag är inte alls tjejen från America sa hon argt och blängde ilsket på de
förvirrade tjejerna.
Tjejerna fick inte fram ett ord och vände sedan på klacken och lämnade Sara
själv med gråten i halsen.
– Hur ska jag förklara för alla att jag är Sara Svensson och ingen annan
tänkte hon olyckligt och kände en tår falla över och rulla sakta nedför
kinden.
Sara förklarade för sin familj om vad som hade hänt och hon hade aldrig
sett sin mamma se så olycklig ut förut.
– Allt kommer ordna sig gumman mumlade hon och kramade Sara hårt.
Jullovet närmade sig men Sara kunde inte käna någon större lycka över det.
Hon var så olycklig att hon funderade på självmord varje dag.
ny sida
Några veckor senare kom vändningen i Saras liv.
– Jag har fått jobb i Sala så vi ska flytta dit sa Saras far Alf och log
strålande mot familjen.
För Sara kändes beskedet som om en sten hade lättat sig från hjärtat och
livsglädjen kom tillbaka. Familjen lämnade storstadslivet i Göteborg en
vecka senare och flyttade till ett litet hus i Sala. Sara trivdes i huset
från första stund och hon såg världen med nya ögon.
Första dagen i skolan träffade hon flera underbara vänner och livet lekte
för Sara.
Hon hade funnit sig till rätta och hittat glädjen och meningen med livet.
ny sida
Den svart, vita värld hon en gång hade levt i fanns inte längre utan nu
existerade en ljus och solig värld.
Ett tag höll hon på och ge upp men som tur var kämpade hon vidare och det
kommer hon nog alltid att vara tacksam för….