Föräldrars utbildning: Gymnasial utbildning

Inskannad version

Texten är skriven på dator
1. Mina skolår

Mina år i novaskolan
Det hela började i sexan. Då vi skulle förbereda oss för sjuan och
klassbytet till novaskolan. Jag kände min nervös inför detta och trodde att
jag inte var beredd för nåt sånt, vilket nog var fel för när jag började
sjuan så var det faktiskt istället lättare på något sätt. Man lärde sig
grejer på mycket kortare tid, längre raster hade man och såklart hade man
långa sovmorgnar det jobbiga var att man sluta ganska så sent nästa varje
dag och att man att man fick en del läxor med sig från skolan. Skolan hade
en viss dag i sjuan då man skulle åka på läger med sin klass den var rätt
så skojig ärligt talat men man fick inte i för sig inte sova mycket när dom
andra prata hela tiden. Så småningom började man få prov rätt så ofta och
så var utveckling samtalen också, Där man pratade om din framtid och att
man skulle få betyg nästa år jag fick kalla kårar över detta med betyg
redan nästa år, Hur mycket kommer det att kräva? Kommer jag att klara det?
Dessa frågor surrade omkring i mitt huvud irriterande.

Höstterminen närmade sig mot sitt slut, det var typ åtta dagar kvar till
skolavslutning och det var lussespex en rolig grej i skolan som det brukar
vara varje år innan vinterlovet, det blev grejer som t.ex. spybar, strippor
och m.m. Under själva vinterlovet hände det inte mycket och det dröjde inte
länge innan skolan började igen vilket var fruktansvärt jobbigt då man var
tvungen och vakna tidigare nu igen. Vårterminen var något jobbigare för att
då hade vi fler prov i ämnena svenska, matte och engelska och det är alltså
huvudämnena fast som sagt så är det inte betyg åren ännu, så jag tog det
lugnt och inte så allvarligt vilket man igentligen skulle göra för detta
vara bara ett förberedelse år inför åttan och nian. Tiden har rusat iväg nu
är det bra ett par veckor kvar till sommarlovet och årskurs sju närmar sig
mot sitt slut.

Veckorna har gått och nu är det sommarlov en vecka kvar tills man börjar
åttan det känns obehagligt på nåt sätt för detta år kommer man få betyg med
sig hem efter skolavslutningarna. Idag började skolan då och jag var något
nervös efter att inte ha möt klassen i tio veckor, nu har man en
fruktansvärt jobbig tid framför sig betyg åren har börjat och jag ser inte
alls fram emot det. Ett par veckor har gått så är det prov nu igen som
kommer sättas in i betyget, detta gör mig väldigt nervös men jag klarar
proven ändå. Det dröjer inte länge innan utvecklingssamtalet för
höstterminen kommer och jag får reda på att jag har fått en enda
betygsvarning och det är i matte för att jag inte har räknat ordentligt,
jag svär till mig själv att höga detta. Sedan så är det dags för
vinterlovet nu igen det är en vecka kvar till dess och det är lussespex
idag igen, jag tyckte att det var bättre detta år än vad det var förra
året. Veckan har rusat iväg och idag är det avslutning jag känner mig
nervös, väldigt nervös för vilket betyg jag kommer få. Nu är jag påväg hem
skolavslutning var väl okej betyget däremot var väldigt bra, godkänt på
allt utom b-språket Men nu så undrar jag på hur mamma kommer tycka om detta
också, Ville hon att det skulle bättre? Hon tyckte att det var fruktansvärt
bra gjort av mig.

Efter vinterlovet var jag väl förberedd för denna termin som även som den
förra började väldigt hårt. Vi hade redovisningar t.ex. som jag inte alls
är bra på för att jag är fruktansvärt nervös inför såna. Under april månad
så hade jag det väldigt tufft med läxor. Nu var det bara några veckor kvar
till sommarlovet och jag hade tre prov i respektive huvudämne matte,
engelska och svenska, Svenska och engelska provet gick rätt så bra fast sen
så kom matten nu igen jag fick inte alls bra i slutprovet så då sa läraren
att det blir icke godkänt vilket blev väldigt besviket. Tiden har glidit
iväg och jag går hem med mitt betyg som inte alls var bra och jag undrar
vad min mamma kommer att tycka om detta. Hon också tyckte inte att det var
bra men är bombsäker på att jag höger mig till gymnasiet. Nu har jag då
börjat nian och vi har vart i frejgården den första dagen och jag är påväg
hem med en kompis som säger att det är prao om två veckor och jag vet inte
vad jag ska välja för något. Min praoplats blev rusta vilket inte alls var
dåligt vi fick också ta grejer för 200 kronor. Efter praon sa hade jag SO
inlämning och svenska uppsats som ska lämnas in. En vecka kvar tills
vinterlovet börjar för tredje gången i denna skola och lussespexet dras
igång en tredje gång denna gång hålls föreställningen av en del nior från
våran klass. Idag var det avslutning igen då, och jag klara det godkänt på
allt. Så alltså har tiden här varit en ren blandning av bra och dåliga
minnen.

Inskannad version

Mina skolår

texten är skriven på dator
Aldrig för hade jag varit så nervös, men samtidigt så förväntansfull som
när jag skulle börja i första klass, Maleskolan. Jag kommer ihåg hur jag
gick med mina föräldrar som nog var minst lika nervösa som jag, ned för den
steniga vägen en hyggligt varm augistidag. När far öppnade grinden till
skolan fick jag för första gången se mina allra första skolkamrater. Det
var en livlig stämningen bland alla föräldrar och barnen. De bjöds på
kaffe, bullar och saft och mycket annat som för det mesta dels föräldrarna
gottade i sig. Väl efter mina föräldrar hade hälsat på mina nya fröknar
sprang jag bort till lekplatsen där alla andra förstaklassare lekte. Där
efter gick allt så fort. Innan jag ens visste av det, så gick jag på
mellanstadiet. Visst kände man sig en aning äldre, men fortfarande var man
ett barn. Maleskolan hade jag lämnat bakom mig, med en massa roliga minnen.
Nu var det Hedbergsskolan som gällde med Pog, fotboll och kompisar. På
lektionerna var det aldrig en tyst stund. Alltid fanns det någon som kom på
något nytt ståhej. Men jag fann min fridplats. Från vårat klassrum, från
min bänk, från min stol hade jag nog den finaste utsikten en fjärdeklassare
kan ha, ja, jag kände mig som en kung, med en utsikt över fotbollsplanen
och idrottshallen och alla träden, den branta, gräsiga backen, som var
vackrast när det hade regnat lite lätt på kvällen innan. Då var det ett
rent nöje att gå till skolan, bara för att få sitta på en sådan plats. Men
då kom dagen då läraren hade bestämt sig för att flytta runt alla eleverna,
eleverna som protesterade medan andra jublade. Själv grät jag nästan.

Och då så gick man i sjätte klass i Hedberg. Man var störst utav de minst
och man kunde nästa smaka makten i munnen. Det enda problemet var att man
nästan var som en hyena. Man skrattar tills lejonen kommer.
Högstadieeleverna. På rasterna fick vi lov att springa upp i
högstadieelevernas kafeteria och köpa godis. Jag var beroende utav klubbor,
helst köpte jag de som färgade av sig på tungan. Hur som helst, en rast när
jag precis hade köpt klubbor kom en nia förbi. Han frågade om han kunde få
en utav mina klubbor. Jag frågade vad jag skulle få utav han. Med ett
leende på läpparna svarade han: -skydd. Givetvis så gav jag honom tre
klubbor. Då var man en hyena som hade blivit adopterad utav lejonen, aldrig
vetande när de skulle bli hungriga. Med då kom tiden då mina föräldrar
beslutar sig för att skilja sig. Mor bestämde sig att flytta till Ekudden,
och far till Åsen. På så sätt skulle jag senare möta min nuvarande klass i
Sjöaskolan. Men fortfarande en termin kvar med min gamla klass i Hedberg.
Den terminen var nog den bästa jag upplevt i mitt liv än så länge.
Sent in på terminen så var det inte så mycket läxor och man kunde bara ta
det lugnt.
En sådan stämning kommer jag nog aldrig mer att få vara med om. Det går
heller inte att beskriva. Det är något som inte kan skrivas ner på blad
eller tryckas ner på ett tangentbord. Det finns inget ord som kan beskriva
en sådan stämning.

Då lade jag mig helst ner på den gräsiga kullen, kände mig lite grann som
tjuren Ferdinand, medan det andra alternativet, fotboll, inte tilltalade
mig så mycket just då. Inte heller de andra fotbollsnördarna valde att
sparka boll. Skolavslutningen och det efterlängtade sommarlovet närmade sig
med hast. Nu finns det inget skolarbete kvar, utan nu skulle lådorna
rensas, bänkarna tvättas och flyttas till en annan sal. Självklart var det
vi elever som skulle flytta och göra allt jobb. Skolavslutningen var nu
framme i vårat klassrum. Jag och mina klasskamrater hade samlat ihop pengar
till en stor bukett till våran lärare och hans hjälpassistent.
Hjälpassistenten hade gråten i ögat och halsen när hon tog emot buketten
som jag fick äran att ge. Alla sade adjö och önskade en trevlig sommar.
Sommaren det året var skapligt och jag hade inte tråkigt. Men en vecka
innan jag skulle börja i högstadiet, sjunde klass i Sjöaskolan, fick jag
fjärilar i magen. Jag hade inte tänkt på det innan så hemskt mycket men nu
när det var dags att köpa lite nya kläder för första skoldagen så slog det
mig. En helt ny, okänd skola, en helt ny okänd klass, nya okända lärare.
Då kom dagen då jag och min bror var tvungna att möta en helt ny värld.
Gelépudding var mer fast än vad mina ben var den dagen. Hjärtat bankade
vilt innan jag ens sett skolan. Jag hade tagit skolvägen bakom
idrottshallen och gick upp för trapporna bredvid fönsterna till
uppehållarn. Jag såg alla människor som är precis lika nervösa som mig men
ändå så verkar de så avslappnade, så lugna. Medan jag kollade på allihopa
undrade jag ”vilka utav dessa kommer att vara mina klasskamrater de
närmaste tre åren?”
Under hela min låg och mellanstudie tid hade jag aldrig varit ensam, hade
alltid haft en kompis vid min sida. Aldrig hade jag känt mig så ensam som
jag gjorde nu.

Jag fick veta att jag skulle ner i matsalen tillsammans med alla andra
sjunde klassare.
Där höll rektorn och vicerektorn tal men jag lyssnade inte utan spionerade
fortfarande på alla elever. Jag hade fått veta att jag skulle börja i 7A
och gå till en sal där jag äntligen skulle få träffa mina klasskamrater. Om
jag hade fått välja så hade jag nog valt att gå hem.
Då träffade jag en som frågade: – Ska du börja i 7A?
Nervöst kunde jag bara svara med ett simpelt: – Aa.
Tillsammans gick vi in i salen där vi skulle ta klassfoto. Där fick jag se
alla elever i 7A. Det var en präktig klass med en massa nya ansikten. Jag
talade inte direkt med någon, utan satt där under min nervositet och undrar
hur detta ska gå till. De första veckorna kände jag mig ganska ensam, men
sakta, sakta gled jag in i den nya världen jag har klivit in i.
Innan jag ens hann uppfatta det så hade jag en massa nya kompisar, inte
bara i min klass utan i hela skolan. Jag hann inte heller uppfattat
allvaret i att göra läxorna, eller att komma i tid i högstadiet, vilket
gjorde det ganska så jobbigt i åttan då jag var tvungen att ta igen allt.
Jag tror att en del lärare fick en ganska dålig bild utav mig då jag inte
skötte mig som man borde i sjuan. Men i åttan då man börjar med betygen
började jag tänka på gymnasiet. Om jag skulle komma in eller inte, med de
ganska halvtaskiga betyg jag hade. Under min tid som jag gick i sjunde
klass lekte jag bara, tog ingenting på allvar. Jag tycker att det är ett
under att jag står vart jag står idag så som jag slarvat i sjunde klass. Nu
medan jag sitter och skriver detta tänker jag på hur det kommer bli när jag
börjar gymnasiet. Kommer det att bli samma sak som att börja sjuan igen?
Eller kommer jag hantera det på ett bättre sätt? Jag har inte direkt något
stort präktigt minne från hela högstadiet, åtminstone inga trevliga. Jag
kan nöja mig med att jag har fått en massa nya kompisar.

Inskannad version

Min syn på skolan
Innan man hade börjat i första klass så längtade man mycket till att skolan
skulle börja. När man börjat i första klass var det viktigaste ut av allt
att lära känna sin blivna klasskamrater. Första|klass var det roligaste
året av alla nio. Det man såg fram emot mest var att lära sig och läsa och
skriva. Den första årskursen var nästan som dagis fastän hade man lärde sig
saker som man inte kunde innan. Efter att den första egentliga ”riktiga”
dagen var över så längtade man tills nästa. Man kände sig stor fasst ändå
liten. Det som är nyttigt med första klass är att man gör det mer som en
lek, inte på så mycket allvar. Man blandar roliga saker med mindre roliga.
Alla barnen har olika snabbt att lära sig, bara så att läraren tänker på
det så att man inte går för snabbt fram. Det som är absolut roligast för
barnen är idrotten, där kan dom springa av sig sin energi och prata av sig
sin energi och prata av sig. Skolmiljön är också väldigt viktig, man ska ha
kul och roa sig mycket på rasterna så att man tar det lugnt på lektionerna.
Även att barnen får mer idrott kan vara bra. Det barnen tycker om mest i
denna årskurs är att lära sig alfabet och sen att lära sig att skriva och
läsa. Jag tycker inte heller att man bör stressa eleverna till att lära sig
läsa, om man tar det lugnt kommer det mer av sig själv. Lärarna är väldigt
snäll mot barnen. Jag tycker själv att det är roligare att ha yngre lärare
och det tror jag även att barn också tycker. Om man har en yngre lärare så
är det mycket roligare för barnen på raster bland annat. Barnen kommer
”närmare” sin lärare om hon/han är lite yngre. När man sen kommer upp till
tvåan så har man lärt sig pluss och minus, då har man också lärt sig att
läsa hyfsatt bra. I matten är det dags att börja med andra tal. Det som är
bra är att man har samma lärare hela lågstadiet, de som är possitivt med
det är att då vet läraren vad dom olika eleverna kan och är lite mindre bra
på. Det som är absolut bäst med skolan är kompisarna. Om man ska klara av
skolan bra så hänger det också på att ha kompisar. Om man inte skulle gå i
skolan så skulle man aldrig lärt känna alla kompisarna som man har idag. Om
skolan inte hade funnits så hade det blivit så att man umgicks med släkt
och barn i sitt eget område. Det är både bra och roligt att träffa barn
från olika områden och lära sig nya saker. Skolan skulle aldrig bli så här
lyckad om man inte blandade olika årskurser. Men dem skolor som det finns
ont om är ca femmor- till nior. Det som är bra med det är att man lär känna
”världen” lite mer och dels så mognar man lite och lär sig både bra och
dåliga saker. Jag själv gick i en ganska så liten skola där man inte hade
så mycket kontakt med ”omvärlden”. Om jag ska jämföra mig med en tjej som
gick i en skola närmare centrum så känner den här tjejen mer folk än vad
jag gör och är också lite ”tuffare” i sättet och har bättre
självför|troende. När man sedan kommer upp i mellanstadiet så blir det
”tuffare” och svårare saker man håller på med. Det jag tror är nyttigt för
barnen är om man har en lektion som kallas för tema (som dom har på en del
skolor). På den lektionen så träffas fyror till sexor och gör arbeten i
grupper tillsammans då får ju barnen mer lärdom av äldre årskurser. På en
del skolor har man fyr-sexor och det kan ju också vara en lärdom men det
negativa med det är ju att dom yngre är mer spralliga och får ju lite mer
hjälp en dom andra som är äldre. Fördelen med det är ju att dom olika
eleverna ser vad olika årskurser gör. Eleverna hjälper varandra, dom lär
sig av varandra och det är jätte nyttigt för barnen. Men sen när man ska
upp i högstadiet så blir man ledsen att behöva lämna skolan man har gått på
i sex år och att också lämna alla sina kompisar och lärare. Man ser ju fram
tills det men sen när man väl har kommit så långt så vill man bara stanna
kvar. Men sen så ser man fram emot att komma till en ny skola och få nya
kompisar och lärare. Oftast när man ska börja i en ny skola så slutar man
oftast att prata med sina gamla klasskamrater, man går åt olika håll. En
del går det bra för och en del inte. Vissa har svårare än andra att få nya
kompisar och skolmiljön ändras mycket. Man är orolig att man inte kommer
att komma överens med sina nya lärare kompisar, allt är nytt. Det possitiva
är om man får många kompisar och kommer bra överens med lärarna och att
allt går bra. Sen när åren har gått och man går i nian tänker man på det
man hade kunnat göra bättre. Jag själv tänker mycket på det. Man ser inte
allvaret på skolan när man går i sjuan. Jag tänkte att jag har långt tid
att få bra betyg. Nu sitter jag här och många fler som ger allt för att få
bra betyg. Men en sak vill jag få sagt. Det är inte kul sen när man måste
ge gärnet sista terminen. Man kan ju inte heller plugga för mycket så att
man tröttnar på det man gör. Skolan är inte så tråkig som man intalar sig
själv, hade vi inte gått i skolan skulle vi inte kännt alla dom som vi
umgås med nu. Det ända egentliga negativa jag kommer på är att jag tycker
att lärarna har dålig fantasi. Även fasst vi börjar bli äldre, kan inte vi
få göra roliga saker ibland på lektionerna? Jag tycker inte heller att
bättre miljöer vid skolorna gör något. Om vi ska jämföra Ängelholmskommun
med Helsingborgs så är Ängelholmsskolor mycket fattigare än
Helsingborgsskolor. Dom som går i Helsingborgsskolorna får busskort fasstän
att dom bor 5 meter från skolan. Och vi som går här får inte busskort
fasstän att vi bor på andra sidan motorvägen. Jag tycker att ni borde tänka
på detta om ni har pengar över nån gång. Det är skamm att vi ska behöva
betala så mycket för att ta oss till skolan. Skolan är egentligen inget vi
bestämmer själv, så varför ska vi behöva betala det? Tack för mig!

Inskannad version

Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag skulle börja i första klass, då satt jag på ett
järn stakett. Mamma sa att jag skulle gå ner där i från men jag satt kvar,
efter en stund skulle vi gå in i klass rummet men då ramlade jag baklänges
och slåg i mitt lila huvud i en betong mur.
Så mamma fick sitta och trösta mig innan vi gick in i klass rummet. När vi
kom in i klass rummet så kände alla varandra från uppnaförskolan. Vi hade
en jätte bra lärare som hette Agnes men när vi började fyran så slutade
hon. Vi fick massa olik lärare och det var ganska jobbigt. Men till slut
fick vi en jätte bra lärare som hette Emma. Henne fick vi i femman, men vi
hade inte lärt ås så mycket som vi skulle, så hon lärde ås det vi inte
kunde.
I sexan var det ganska jobbigt att välja elever som man ville gå med
suddig text men det kan stå ”i sjuan” , för att alla var kompisar med
varandra. I sexan åkte vi till Harvinge på klass resa. Då hade vi kul må ni
tro. Vi jömde folk i eleven har antagligen skrivit garderober, men det
är omöjligt att se hur eleven stavat till ordet och under sängar, bara för
att vi skull gå och lägga ås och det ville vi inte. Och en dag ringde brand
alarmet men jag och Viktor la var sin kudde på huvudet och somnade om.
Brand alarmet gick bara för att föräldrana som var med hade rostat bröd och
brödet hade blivit bränd. När vi började sjuan så var det gansk så pirrit
men rätt så roligt för min bror gick här på skolan. När jag träffade mina
klass kamrater i sjuan så var det några nya personer som jag inte kände
igen. Men nu i nian käner alla varandra.
Vi åkte på klass resa i sjuan till danmar, till forup sommar land och det
var gansk kul de med men jag klömde växla svensk pengar till danska. Åttan
var det ingte spesjält som hände.
Men i nian så åkte vi segel båt. Ingo heter båten där hade vi roligt, vi
badade mitt ute i havet och Oskar gjorde så att två killar började jaga ås
till båten. Sen på kvällen kom dom och slängd de upp ål på våran båt, men
då kom en av våra kaptener och börja skrika på dem och han kallade dem för
böner och sen slängde han en porslins mugg på dem. Vi var och seglade i tre
dagar. Dom nio åren i grundskolan har varit jätte roliga tycker jag.
Jag har fått jätte mycket nya kompisar.
Vi skall åka på skid resa i nian nu och vi skall vara där i två dagar, det
skall bli kul. Jag var med i sjuan åkte skidor eller jag åkte snowbord och
det var svårt, jag ramlade flera gånger så jag beslutade att jag skulle åka
i barn baken i stället. Jag var inte med i åttan när de åkte skidor.

Inskannad version

Mina Skolår
Jag ska berätta om när jag började på förskolan fram tills idag alltså om
min skolgång.
Där jag började i förskola hette Rudlundasförskola som inte finns kvar
idag. Jag bodde bara några hus ifrån förskolan. Jag kom ihåg när jag
brukade gå upp på morgonen och fråga mamma ifall jag skulle till förskolan
(detta var ju förstås innan jag hade börjat i förskolan.)
När jag var så liten hade jag ju inte så många kompisar, jag var ju bara 6
år. Men första dagen jag kom dit så var det nästan bara barn som bodde i
samma område som mig.

Min lärare frågade mig vad jag ville göra och jag sa att jag inte visste.
Han visade mig runt dom olika rummen t.e.x Mysrummet, Snickarrummet och
bandy|rummet. När läraren visade mig snickar|rummet så satt det tre andra
pojkar som han sa att jag kunde leka med. Vi fyra blev bästisar och alla
dom tre känner jag idag och en går i min klass. Alla vi fyra gillade sport
och därför var vi ofta i bandy rummet eller ute på fotbollsplanen.
Dom tre andra var tvungna att åka buss varje dag men det gjord jag också
ibland när jag var hos min dagmam|ma. En i min klass var dagbarn precis
brevid mig så vi brukade leka ofta.

På min vanliga fritid så brukade jag oftast spela fotboll och då brukade
jag spela med såna som var 5 år äldre. Det lönade nog att spela med dom
tror jag. man lär sig fortare då tror jag. Förskolan var väldigt rolig, kom
jag ihåg jag fick många nya kompisar kan nästan kalla det kompisår.
Sedan när jag fyllde sju år så började jag i ettan och jag fick med mig
nästan alla kompisar från förskolan. Den skolan jag gick på heter
Kyrkskolan. Den heter inte så för att det är nån kristen skola utan för att
den ligger brevid en kyrka.
Denna skola var ganska liten, det gick bara tre klasser på den, 1C, 2C och
3C. Dom som inte gick på denna skola gick på lärkskolan.
Men det fanns ganska mycket att göra, det fanns t.e.x fotbollsplan,
basketplan, kung o dam plan och en sandlåda med en borg. Jag kom inte ihåg
så mycket från den tiden men när jag gick i ettan så fick jag äntligen
börja i fotboll.
Efter jag hade gått ut trean fick vi börja på Lärkskolan. Den var mycket
större för där går man från 1-6.
På den gamla skolan kände man nästan alla. Några från mitt fotbollslag gick
på den nya skolan.
När vi började i fyran fick vi en lärare som nästan ingen gillade men det
gick ändå bra i skolan.
Men i femman så hade alla tröttnat på våran lärare så att vi hade möten med
rektorn och tills slut fick hon sparken. Nästan halva femman hade vi en
vikare som var väldigt schysst.
Men i sexan fick vi en fast lärare som vi hade haft i musik innan som alla
tyckte bra om. Men i sexan hade våran klass lite problem med mobbong som
jag tror många ångrar idag.
Det var många av killarna som ville vara fräcka och började snusa men det
var inget jag nappade på.
Alla lärarna i sexan tjötade om hur svårt det skulle bli i sjuan men jag
tyckte inte att det var så svårt, det var ju bara mindre läxor och man hade
la mognat också. Det som var jobbigast var ju att cykla till skolan varje
dag.

Det var nog i åttan jag tyckte att det börjad på riktigt med Betyg och om
gymnasiet. Nu i nian har varit jobbigt med mycket prov och gymnasie val.
Men jag har gjort så gott jag kan.
1. Kommunikativ kvalitet: Begripligt innehåll, redovisar händelser 2.
Uppslag och tanketrådar: Relevanta uppslag, de flesta utvecklas något.
Relevant kunskap förmedlas. Exempel finns med. 3. Sammanhang och
disposition: Kronologisk framställning. Början/slut passar till ämnet,
enkel struktur, lätt att följa. 4. Språk: Begränsat ordval, enkelt språk
(formuleringar) med en del upprepningar. Meningsbyggnaden kunde varit
tydligare med kommatering t.ex. (Bra stavning) 5. Skrivregler: Bra
stavning. Kommatering kunde ha använts flitigare, även indelning i kortare
meningar. Ofullständig styckemarkering. Smf: Enkel, trevlig uppsats som är
en översikt med korta funderingar från förskolan t. 9:an Bra stavning, mb.
kunde varit bättre med mer kommatering o kortare meningar

Inskannad version

Jag vet inte så mycket trots 9 år i skolan. Jag tycker maten e bra, ta bort
blod pudding och Gästabudssoppa. Gärna mer sådan mat som ungdomar gillar
typ spaghetti tacos och korv o mos. Gärna musik i korridoren. Varmare i
klassrummen. Ha inga ”tykna” lärare. Paviljongen är bra och tiderna där är
bra. De som går i 8:an behöver ett bättre system för går man i 8:an så
suger skolan hårt. Tag bort alla 7:or i korridoren som ställer sig – i
vägen hela tiden. Det som e bra med skolan är att om man har tråkigt hemma
så är det hyfsat i skolan. De som vill vara med i gympan kan ju vara det.
Om man gillar slöjd så kan man ju ha det lite oftare. Om ni har kaffebröd i
lärarummet, kan ni väl ha det här också. Rektorn tycker jag e bra. Ämnet
musik kan ni ta bort, den skall man lyssna på. Köp fler böcker som handlar
om WW2 det tycker jag om att läsa.

Inskannad version

Jag har precis fyllt 7 År, och nu ska jag börja skolan. Det känns pirigt i
kroppen att börja en ny skola. Nästa dag är det dags mamma väcker mig
klockan 7 på morgonen. Jag äter frukost i vardags rumet och tittar på
tecknat. Jag tittar på klockan, och ser att dett är dags att gå jag stänger
Tv och går ut i hallen, och börjar ta på mig mina kläder. Mamma och jag går
titt skolan tillsammans. Jag känner mig så pirig när jag ser skolan där
bakom horisonten, nu är vi snart frame vid skolan tänkte jag. Mamma och jag
närmar oss min nya skola som hette larmedal skolan vi går i genom skol
gården in i ett stort gult hus upp för 2 trappor och i genom en lång
koridor, tills vi oläsligt till klass 1A. Mamma knackar på dörren
dörren öpnas och ut kommer en gammal tant som hälsar mig välkomen. Jag går
in i klassrumet och säger hejdå till mamma och ger henne en puss på kinden,
jag går in i den ny klasen allt e helt tyst utan min skolfröken som
redovisar på tavlan. två timar senare är det dags för mat, vi går till
matsalen och äter jag setter in till Patrik och Jesper och är knäppt tyst
för att jag inte vagar säga nåt. tills Jesper börjar prata med mig vi prata
om Turtles sköld padorna som var på tecknat i morse. Det va kul att börja
en ny skola med nya elever och attt sånt. det var inte som jag trodde, jag
trodde att ingen ville vara min kommpis men det var ju inte sant, alla va
kommpisar med varan och alla hadde kul tillsammans. Helt enkelt sagt så
trivdes jag. Jag hadde fått nya kommpisar att vara med och jag hadde lärare
som va snälla som inte krävde så mycket av mig som jag trudde. Fyra år
senare. Nu är det dags igen att börja skolan efter ett härligt lov. Jag
sover till klockan 8 på morgonen tills min väckar klocka ringer jag går upp
klär på mig och går ut i köket och gör mig lite frokost. Jag säger hejdå
till mamma och går till skolan. jag går i genom skolan upp för 3 trappor
och i genom en vit koridor tills jag kommer fram till 5A s klassrum. Jag
knackar på dören och Hasse öpnar dören och säger att jag e sen. Jag går in
och säger hej till alla mina vänner då sa Hasse att jag skulle vara tyst
och inte störa efter som jag va sen. Jag satt mig ner och tänkte att nu har
helvetet börjat. Jag satt mig ner och va tyst medans Hasse prata. Ja som ni
ser det har blett strängare sen jag gick i ettan. Det är mycket mer krav
och det är mycket mer bråk i skolan, dom klottrar på toaletterna och är
kaxiga mot lärarna, och svär som bara den. Men man får tyvär stå ut med
dett. Pontus som e ny i min klass e störigast av alla han bråkar med allt
och alla. Han kaxar med lärarna och svär till sina kommpisar Efter 3 timar
var det dags att äta. Vi går till den nyrenoverade matsalen det var äklig
mat, det vä ärtsoppa till lunch. Efter lunch var det rast, jag och mina
kommpisar spela fot boll tills vi såg ett slaxmål på skolan. Jag och Lukas
försökte stoppa slagsmålet, men vi fick ett slag i panan så det blev inget
stopp på slagsmålet Fyra år senare Flytar jag bort fran remnesta, jag
flytar ner mot Kalingsta och börjar en ny skola där som heter Kalingsta. Ja
då var det dags för skolan igen. Jag går upp klockan nio på morgonen. Jag
går ut och gör mig lite käk i köket. Efter att jag ätit klart, går jag och
borstar mina tänder. Ja går ut i hallen och klär på mig. Jag går ut genom
dörren redo för min nya skola. Nu är jag frame, oj vilken fin skola. Jag
går in i ett stort rött hus och upp för två trappor, och går genom en gul
koridor. Tills jag kommer till klass 9D. Jag knackar på dörren och ut
kommer min lärare Janne som såg ut som skater ”wannabe”. Jag gick in i min
nya stilsama klass. Om man jämför nian med ettan och feman så är det mycket
mer slags mål och klotter på hella skolan. och det är mycket mer gäng som
hotar folk och eleverna är mycket kaxigare mot både lärare och andra.
Förutom i min klass. Ja då har ni fåt veta lite om mina skolår.

Inskannad version

Mina skolår
Jag kommer ihåg när man började första klass. Man var inte alls så blyg som
när man började fyran. Hela första året var det väl mest ordlekar och sånt
för att man skulle lära sig läsa och räkna. Så slutade man i första klass
och man kunde läsa och räkna.
I tvåan fick man läsa dikter och man började med
multiplikations|tabellerna. Och trean va likadan fast svarare.
Sen kom fyran och man skulle börja på andra sidan skolan med de stora och
tuffa barnen tänkte man Jag själv var skitskraj.
Så kom den stora dan
Man gick två och två när man skulle leta upp sitt klassrum. Jag minns alla
femmor och sexor som kollade på oss när vi gick förbi dom. Mellanstadiet
var mycket annorlundare. Man fick ta mer egna intiativ Där började man
bilda olika gäng, men i lågstadiet var alla med alla. Så då blev det olika
grupper. Jag var nöjd med dom jag umgicks med och dom har jag fortfarande
kvar idag.
Mellanstadiet var hårdare, jag kommer ihåg att jag hade svårt i matten i
början men sen gick det som en glans. I mellanstadiet hade man alltid något
att göra. Som tex fotboll, basket och ett spel som vi kallade kungen. Det
var ett spel som man skulle sluta spela ut varandra med en tennis eller
basketboll. Det pågick i en period, sen kom fotbollen, så höll det på så.
Man fick bra motion under mellanstadiet. så gick tiden och man blev en
sexa. Jag kände mig stor och stark.
Det var en härlig känsla. Man kände sig stolt. sexan gick jättefort. Jag
kommer ihåg skolresan vi hade i sexan. Det var till en fotbollsmatch i
Göteborg vi åkte buss dit. Fotbollsmatchen var inte rolig, men bussresan
hem. De flesta satt längst bak. Vi gjorde sanning eller konka, så alla sa
givetvis konka. Det var då för dom flesta första gången dom kysste nån och
därifrån kom killar in i tankarna. Ja så kommer högstadiet efter sexan. Nu
fick man börja i en ny större skola så farligt var det inte förutom för att
komma till
A-laget där man skulle gå så fick man gå igenom hela skolan för att komma
dit. Men det var ingen fara och niorna var faktiskt
trevliga förutom dom som försökte spela tuffa. Det var nu man började kolla
efter killarna i skolan.
Jag kommer ihåg att vi satt poäng på dom. Från skala 1 till 10.
Nu fick man börja med arbeten, stora arbeten som måste vara inlämnade i
tid. Men man kände sig friare i högstadiet, där får man iallafall gå
utanför skolgården. Det fick man inte på låg- och mellanstadiet. Och godis
får man äta på skolan *smile* Man fick även många nya vänner från luna och
vasjön En sak som är dumt, om man röker så om lärarna ser en säger dom att
dom ska ringa hem. Det har absolut inget med att göra. Nu går jag i nian
och det är faktiskt väldigt tufft. Arbeten hela tiden som ska göras och en
massa läxor. Men nu lämnar jag högstadiet och börjar gymnasiet. Det ska bli
väldigt spännande. En helt ny atmosfär. Träffa nya kompisar mm.

Inskannad version

När jag gick på dagis längtade jag till skolan, nu längtar jag tillbaka
till dagis.

Det var med stor nyfikenhet och glädje som jag såg fram emot att få börja
skolan.
Det hela var som ett enda stort äventyr: en ny miljö, nya lärare och många
nya kompisar. Vänner fick jag, vänner för livet.
Vänner som har betytt så otroligt mycket för mig.

Det sägs ju att skolan är bland det viktigaste i livet, att det är den som
skapar ens framtid.
Men den har också hjälpt till att skapa mig, gjort mig till den jag är.
Visst håller jag med om ingen skola, ingen riktig framtid. Men den inverkan
som skolan har haft på mig och på mitt liv är ovärdelig.

Då pratar jag inte om alla otroligt tråkiga och oändliga matte lektioner
utan då talar jag om människorna. Folket jag har haft omkring mig i alla
dessa år, människorna i min omgivning.

Som tex min gympalärare i 2:an som så engagerat pushade mig att börja spela
handboll, utan henne kanske jag inte fått ta del av den glädje handboll
givit mig.
Eller syslöjdsläraren på mellan|stadiet som hatade mig så ofantligt såatt
jag knappt vågar sätta mig vid en symaskin. Om inte våran klassföreståndare
i 5:an hade tvingat med oss på klassresa till en scoutö så kanske jag inte
hade hatat skogsliv så mycket som jag gör.
Visst listan med olika händelser som har påverkat mig kan göras lång.
Men det finns ändå inget som har haft så stor inverkan på mig som mina
vänner och min familj.

Men nu sitter jag här 15 år gammal och med ca fyra månader kvar i
grundskolan. Tänk fyra månader!

Det har känts som en evighet, men ändå som om det vore igår när jag för
första gången klev in i Ovannässkolan.
Det är svårt att förklara.
Skolan var då så otroligt stor och fri, nu känns den mest trång och
uttjadad.

Men just då de första dagarna, veckorna, till och med månaderna på
Ovannässkolan var så underbara och fria.

Nu när jag ser mig omkring så inser jag hur trött jag är på den här skolan
den är så uttjatad, men ändå så trygg.
Här har jag mina vänner, min trygghet.
Snart är den här tryggheten borta för då börjar gymnasiet, stora
gymnasiet.
Precis samma känsla jag hade inför ”stora” Ovannässkolan.

En känsla om att allt kommer att förändras, till det sämre. Ja, varför
sämre?
Det vet jag inte det bara känns så.

Jag är en person som är väldigt långsint, allt är så långt borta.
När jag gick i sjuan var åtta och betygen så långt borta. Sedan i 8:an var
nian, gymnasievalen och dom natio|nellaproven långt borta. Det var ju flera
månader kvar, snacka om optimistiskt.
Det är jag en riktig optimist. Jag ska alltid göra allt i sista sekund, för
allt är ju så långt borta.

Jag är en person som inte gillar för mycket förändringar. Jag vill ha det
tryggt, jag gillar trygghet.
Det är nog därför jag får en klump i halsen av att tänka på att min tid på
Ovannässkolan snart är slut.

Jag vill inte lämna gamla, uttjade, trista men samtidigt trygga
Ovannässkolan. Samtidigt som jag hatar den här skolan så älskar jag den.
Om man bortser från miljön så anser jag att Ovannässkolan är en bra skola,
väldigt bra. Allt tackvare människorna. Lärare men framförallt eleverna,
mina vänner.

Skolan är bra, skolan är trygg. Det tycker jag är viktigast, en skola ska
vara trygg. Barn behöver trygghet, barn behöver skolan.
Skolan skapar deras framtid, men framförallt hjälper den till att skapa
individen.

Så när jag klagar på hur otroligt jobbig skolan är.
Ska jag minnas tillbaka till mina mindre skolår och tänka hur mycket skolan
har givit mig. Alla minnen och alla vänner framförallt vännerna.

Men om jag fick välja så skulle jag fortfarande gå på dagis, gamla trygga
dagis

Inskannad version

Mina skol år

När ja burja i skolan i första klas.
Först när vi kom till skolan så fick alla stå uttanför skolingången. Dåm
hade bygt om ingångarna så vi var dom första klasen till å invig.
Sen när vi kom in då så prata alla barn me sina föräldrar inga barn vågade
prata mä varan men sen när alla föräldrar gick så burja alla prat. i Första
klas så var de mäst springa å så majister som hette Sven olof han beräta
bara historier och hopa runt.

Men Tvåan var lite svårare en ettan men tvåan var bätre på monga sett.
Rasterna var bra för att då spela indebandy och vi slog på flickornas rumpa
å så

Tredje årett va licka dan men vi åkte mycke på utt flyckter å så. De va då
man burja gå på disco och ragga små flickor de va trejan.
Ja va offtas hoss en annan lärare hon hete Berit hon va gö snäl ja fick
läshjälp hos henne.

Då kom vi till fyran och de va inte roligt de va de året man burja trutna
på skolan men då hen de en grej på en av min klas kompis han hoppa på
styltor och hopade på is och ramla me huvet före och fick åcka till sjukhus
och vavaa där nåra dar.

Nu e vi i feman der spela vi basket hela tiden på rasterna och king aut.
Och vi burja spela fotbol på rastern de e inget att beräta om feman men vi
hade fredas mys då hade vi peäs men de va vi som anårndna den.
De va olicka personer som gjorde de men när ja gjorde så var ja och Rebin å
Gurra, kevin vi gjorde alltid komedi…

Sexan då flyta vi up till Dyrberg när ja burja där så burja de gör många i
skolan dom kom från holmen kvarnbo och anndra skolor

Sjuan då de einge att skriva om de va gör trå kigt att gå i sjuan de hende
inget förutom att vi kom in i dena skolan.

Åtan då åckte vi till Feringstagår vi såv över mä klasen en natt såv vi.
Och vi badade å vi gjorde acktiviteter mä alla vi hade ett disco på kvälen
men de va inget disco prisis. Men de va roligt

Nian som vi går i nu de har inte hent så mycket men ja hopas att de blir
roligt men de komer inte bli roligt ja vet.
Vi har redan prauat ja prauade på cop forum

i nian så fick ja glas ögom wiiiiii!! egå
men man har lärt sig mycke på dom här åren man har fåt väner och oväner…
Men den roligaste lektionen e idrot