Gymnasial utbildning – Sida 19

Hej Kära Skolministern!!

Jag tycker att det skulle vara trevligt med ett café så man kan gå dit när
man har lust.
En mobbinggrupp skulle vara bra för skolan, en i varsit arbetslag, så dom
skulle föhindra mobbingen i skolan.
Det som är dåligt i skolan är att maten suger man kan ju alldrig äta där.
Så ska det vara mycket musik på i cafét så man kan ha det trevligt med sina
polare.Många elever kommer att tyka om skolan tror jag och kommer att få
bätre betyg. Och så ska det vara en extra lection efter skolan, så om man
liger efter i något ämne så ska man jobba sig framot där eller om man har
lexor.
Så det va mina förslag. Jag hoppas skolan blir bättre.

Kära hällsningar Bengt.

Att byta skola.

Gud vad tråkigt jag hade…
Jag satt i denna lilla Saaben och väntade på att flyttkartongerna skulle
bli inpackade i släpet. Jag vet inte vad jag längtade efter, vi skulle
flytta men jag vet knappt vart. Växjö heter det och det ligger i småland
och folket där pratar konstig, det var det ända jag visste.

Boom, hördes bakom bilen. Det var Bosse, morsans pojkvän som lyckats tappa
en kartong precis framför släpet. Bosse var en trevlig person, tyckte jag,
han var inte som alla andra morsan hade haft.
– Diana, ropade Bosse.
– Jag kommer, svarade jag.
Jag klev ur Saaben och snabbade mig bort mot Bosse. Han hade fått kartongen
på foten, så jag hjälpte honom bort med den. – Det var sista lådan Dina, nu
kan vi åka, sa han. Vi satte oss i bilen och åkte, stad efter stad
passerade vi. Jag somnade redan i Östersund. Jag vaknade mycket senare av
att vi bromsade och stannade. Vi stannade tydligen utanför huset vi skulle
bo i. Ett litet sött vitt hus. Bosse började såklart bära in kartonger,
medan jag och mamma lagade mat. Efter maten somnade vi allihopa. Det var en
dag kvar till skola började. Jag vet inte va den hette, men den låg jätte
nära huset. Närmare än vad skolan i Luleå låg. Det var en väldigt pampig
skola mycket finare än vad skolan i Luleå var.

– Nu är det dags sa mamma.
– Jag kommer ska bara sminka mig, svarade jag. Något senare…
Så var vi i skolan och det kändes som att precis varenda en glodde på mig.
Jag har aldrig vart så här nervös tror jag. Det var en liten blond dam som
mötte upp oss i korridoren. – Hej, är det du som är Diana? frågade hon på
förfärlig småländska. – Ja, svarade jag jätte lågt. Vi gick bortåt,
tillslut kom vi till ett klassrum som såg väldigt stökigt ut, några
lyssnade på musik. Tjejerna skrev eller ritade några lappar.
– Kan ni vara tysta en stund, sa den blonda damen. Anna hette hon visst.
Efter en stund blev det tyst.
– Det här är Diana Olson, sa hon och pekade på mig.
– Jaha, sa en lång och bred kille. – Va gör hon här då? kom det från en
översminkad blondin med tuggummi i hela munnen.
– Jo ni förstår Diana har nyss flyttat hit och det är meningen att hon ska
gå i er klass.

Det blev tyst ett tag sedan blev det livat som från början. Anna visade mig
vart jag kunde sätta mig. Jag hamnade brevid en ursöt kille som hette
Niklas. Han hejade vänligt. Nu var det upprop. Alla var där förutom Dan, en
väldigt omtalad kille. Han var tydligen kriminell fast såg tydligen väldigt
bra ut. Efter uppropet skulle vi till sal 235, vart det nu låg. Jag stog
fundersamt och kollade mig omkring när någon knackade mig på axeln. –
Diana? Det var Niklas som knackade mig på axeln. – Ja, vart är det vi ska
vara?, kläckte jag ur mig. Niklas visade mig vägen. Det här var inte alls
som i Luleå, där kände nästan alla alla. Och skolan var mycket större och
personerna här pratade konstigt.

– Ja, 9f, då var det sista året för er här på skolan. Det kom bakifrån
klassrummet, det var en mörkhårig man i 35-års åldern. Anders hette han
tror jag. Han kollade konstigt på mig och frågade därefter om jag var ny i
klassen.
– Ja, svarade jag artigt och blev knall röd i ansiktet. Det hördes ett
skratt ifrån ett hörn i klassrummet, det var den där tuggummi|tuggande
blondinen igen.
Det slutade med att Anders sa åt henne och bad mig att inte bry mig om
henne. Allt kändes så konstig eftersom att i luleå kände jag alla redan ju.
Här kände jag inte en enda. Jag gick hem, mamma & Bosse frågade hur det var
och om jag fått några kompisar. Jag svarade snabbt, och sprang upp till den
stökiga övervåningen.

Det hade gått 3 månader nu. Jag hade fått kompisar och en pojkvän. Det var
jobbigt i början men nu känner jag mig populärare än hon
”tuggummiblondinen”.
Att byta skola är läskigt och väldigt jobbig i början. Men nu när jag
känner rätt många. Och skolan är mycket lättare än i Luleå för vi jobbar på
ett annat sätt, lärarna var hyggligare och det var ingen äcklig skolmat.
Inte för att jag skulle vilja byta skola igen men. Det gick väldigt bra,
bättre kunde det nästan inte bli.
Och ni undrar säkert vem pojken min är? Det är Niklas. Så oroa er inte, att
byta skola brukar gå bra.

Min syn på skolan

Hej du skolministern! Mitt namn är Anders och jag har lite förslag om hur
vi kan förrändra våra skoler lite grann så vi kan trivas. På min första
skola på brofält tyckte jag att det var lite bättre för jag var yngre och
ville ha någonting att göra på rasterna, ha kul på lektioner och få många
kompisar.
Så fall jag fick bestämma tycker jag att man ska bygga ut skolorna och
bygga till roliga aktiviteter på skolgården som t.ex fotbollsplaner,
klätterställ, bollar, bra kisare osäker på om kisare är rätt ord så att
dom mindre har kul och sammtidigt skaffa sig många kompisar. Det jag skrev
om nu passar bäst till dom som går i ettan upp till fyran. På lektionerna
så måste man ha kul för att vilja lära sig nått. Man kan b.la ha
mattetävlingar med kompisarna, gå ut mycket och lära dom om naturen, ja vad
som helst, se på filmer kan dom tycka om bara dom har roligt dom första
åren. Det var det jag tycker vi kan göra på lektioner och raster för
årskurs 1-4. Men från 4-6 kan man ändra lite granna. Då kan man börja byta
klasser, ändra stil på lektionerna men ska fortfarande ha kul på rasterna.
Man kan ha en liknande skolgård och så men man ska göra det lite svårare på
lektioner tycker jag. Jag såg på en rolig engelskfilm t.ex från fyran till
femman med lätt engelska. Sånt har jag lärt mig mycket av. Och börjat med
svårare mattetal och jag har klarat mig bra på det.
Men när jag börjat 7-9 har det inte varit alls bra tycker jag. Mycket
stress med läxor, prov m.m. Ingenting kan man göra på rasterna för man
måste betala pengar för att göra nått på rasterna. Fritidsgården är nästan
aldrig öppet så det kan man glömma. Vi har inte så bra tider och alldeles
för mycket läxor, prov m.m. Allt har blivit stressat. För att förbättra
allt tycker jag att fritidsgården ska vara öppet oftare. Man ska ta fram
soffor och goare sittplatser, mer bänkar, och på lektionerna så ska man få
ha mindre genomgångar och mer inlämningsuppgifter så att man kan få mer
stunder utan att sitta still och lyssna och skriva ner saker i en bok. Man
lär sig mindre av det och har bara tälit osäker på om ”tälit” är rätt
ord . Man kan lägga in mer praktik veckor, studie dagar och kortare
lektioner fall man ska fortsätta så här och mer idrottstimmar som kan var
lite längre. Som sagt, satsa på att göra roliga raster och roligare
lektioner än att sitta still och låta oss skriva ner saker från en tavla så
lär vi oss mer och får det trevligare. Annars är det som det ska.
Ha en fortsatt trevlig dag. Förlåt om jag störde
// Anders

Att byta skola / Att byta klass

En dag när jag kom hem från skolan, ropade pappa på mig. Han hade ett stort
leende på läpparna. Så glad hade jag inte sett honom på mycket länge! Jag
gick in i vardagsrummet och frågade varför han var så glad? Jag har fått
ett jobb i Göteborg skrek han! Då sprang jag upp till mitt rum och grätt.
Jag visste var detta skulle innebära, vi skulle vara tvungna att flytta.
Efter en stund kom pappa upp till mitt rum. Han satte sig på sängkanten.
Jag minns att han sa att allt kommer att bli bra. Han sa också att jag
kommer att få många nya kompisar. Nästa dag när jag gick till skolan tänkte
jag, pappa har nog rätt, jag kommer att få nya kompisar. När jag kom till
skolan, såg alla mina kompisar att jag var ledsen. Dom frågade mig varför?
Och jag berättade om flytten. Min bästa kompis Sara började gråtta. Jag
försökte trösta henne men jag själv började gråtta. Jag gick hem den dagen
för jag orkade inte vara kvar i skolan Det var bara en vecka kvar till
flytten. Jag hade börjat packa. Mamma och pappa var redan i Göteborg för de
skulle göra ordning vår nya lägenhet. Jag räknade dagarna, nu var det bara
en dag kvar. Den natten låg jag i min säng och tänkte. Mormor kom och
väckte mig och min lillebror. Vi skulle ta flyget upp till Göteborg. När vi
var framme möte mamma och pappa oss vid flygplatsen. När vi fram till vårt
nya hem blev jag förvånad. Lägenheten var mycket större än vår förra
lägenhet. På måndag berättade mamma för oss att vi skulle börja skolan. Min
lille bror skulle börja 3:an och jag skulle börja 6:an. På måndag morgon
kom mamma och väckte oss. Jag tog på mig mina finaste kläder. Jag var
tvungen att gå själv, men mamma sa att jag skulle gå till rektorn. När jag
gick på skolgården känndes det som om alla tittade på mig. Rektorn var
väldigt trevilg. Hon följde med mig upp till mitt nya klass|rum. Vi
knackade på. Alla ropade kom in. Fröken såg snäll ut och det var hon också.
Fröken sa att jag skulle presentera mig och berätta lite om mig själv. Jag
sa tyst att jag hette Elin och att jag gillar att spela fotboll och att jag
kom från Helsingborg. På rasten var alla snälla mot mig. Det kom fram en
tjej som sa att hon också hette Elin. Som skulle bli min nya bästis. Nu har
jag gått här i 3 år och jag trivs jätte bra. Jag har fått många nya
kompisar. Jag ångrar inte flytten för alla har vat så snälla här både
lärare och kompisar. Skolan går jätte bra för mig, jag är nöjd med mina
betyg. Först va jag orolig över flytten men jag är glad att vi flyttade för
jag trivs så bra här. Många andra som byter skola och kommer till en ny
klass som jag kanske inte kommer har en som tur som mig. Jag håller
fortfarande kontakten med min gammla klass.

Att byta klass

Det var en gång en kille som hette Kurt. Kurt gick i 7:an och var en ganska
normal kille. Kurt ville byta klass men lärarna ville att han skulle stanna
kvar. Kurt var ganska mobbad i sin klass! bara för att han var liten och
klen. När han kom hem från skolan då gick han till tv:n direkt. Kurt
sportade inte, spelade bara fiol på måndagar och onsdagar. Kurt pratade med
sina Föräldrar när dom kom hem. kurt sa att han ville byta klass, kurts
pappa sade: varför det är det nån som är taskig mot dig? Kurt sade nja lite
i alla fall, dom retar mig för att jag är liten och klen. Kurts pappa sade
vill du verkligen byta klass du känner ju knappt nån i dom andra klasserna.
kurt sade jo jag känner två stycken schyssta killar. Så när Kurt gick till
skolan dan efter gick han till expidition direkt, han gick in och sade: jag
vill byta klass till 7A, expiditionens tjejen sade: vaför vill du byta
klass? Kurt sade det har inte du med att göra ge mig papprena bara. Han
fick papprena gick in till sin klassföreståndare och visade: hon bara
stirrade på Kurt och sa: är det här verkligen vad du vill? Kurt sade ja det
är det. Hon började nästan grina. Kurt sade vi kommer träffas ibland i
korridorerna eller hur! läraren svarade glatt ja det hoppas jag! när Kurt
kom hem från skolan den här dan och pratade med sina föräldrar, visade han
dem papprena för att byta klass. Kurts pappa sade vill du verkligen göra
det så får du det. Kurt svarade skriv på pappena då? Hans pappa hämtade
penna och skrev på. Det var en torsdag när han lämnade in papprena
påskrivda och klara. Sen fråga Kurt när ska jag börja i den andra klassen
då? Hon på expiditionen svarade: imorn går det bra, Kurt sade okej det blir
nog bra. Sen på fredag morgon när han skulle till skolan var han nervös och
det kurra i magen. När det ringde in gick han in i klassrummet, men Kurt
såg ingen bänk över åt sig, han vart illröd i ansiktet och gick fram till
läraren och sade: jag vill också han en bänk, läraren svarade: är det du
som är den nya eleven? Kurt svarade ja det är jag. läraren sa jag ska gå
och fixa en bänk åt dig!
Kurt stod och väntade röd som en tomat i ansiktet. läraren kom in med en
bänk och ställde den nära henne. Alla reste sig upp och sa välkommen Kurt.
Han sa tyst tack! sen senare på dagen hade dem idrott, det var två killar
som skulle dela lag! dem skulle spela fotboll. När dem hade valt stod Kurt
kvar i mitten. Han hade inte blivit vald. Sen sade den ena killen Kurt kom
hit du får vara med mitt lag. Sen när dem hade spelat färdigt
fotbollsmatchen dem hade vunnit med 6-5 Kurts lag alltså! Kurt hade gjort
ett mål han var ganska stolt ändå. Nu var allt ungefär som vanligt igen.
Han var med två killar i den klassen nästan jämt, dem hette Jonas och
Niklas. Dem brukade spela dator gå på bio osv. Sen när Kurt slutade nian så
skulle han gå bygg. Kurt hade 160 poäng men han behövde ungefär 165-170
poäng så fick han ett erbjudande av sin lärare. Han hade ig i historia för
att han hade missat ett prov. Så han fick åka hem till läraren två dagar
efter att han slutat skolan och göra provet. Han fick G+ på det så läraren
fixade in honom på bygg. Sen gick han tre år på bygg sen fick han en fast
anställning av en rik man i stockholm. Han jobbade 8 timmar om dan svart.
Han fick ungefär 35-40 tusen i månaden. Sen en helg när han var på krogen
träffade han en tjej som Kurt följde med hem. Dem träffades ganska ofta sen
flyttade dem ihop en lägenhet på södermalm. Hon jobbade på ett flygplan som
servitör. Hon fick ta med han två veckor till Mallorca för halva priset.
Fast det var vell bara för att hon jobbade på planet. När dem var i
Mallorca levde dom livet köpte det dem behövde och åt det dem ville. Sen
levde dem lyckligt reste av deras liv.

Slut.

Mitt namn är Mikael men jag har kallats Micke enda sedan födseln. Mina
första år gick jag i Åbyhedsskolan i Örebro.
Där hade jag det bra, många vänner och en bra lärare. Men på höst|terminen
i trean sa min mamma och pappa att vi skulle flytta. Jag blev lite små rädd
vid tanken att jag skulle flytta ifrån mina kompisar, men jag trodde att
det skulle bli bra i alla fall.
Vi skulle flytta efter jul sa dom.
I slutet av terminen började jag bli lite orolig över flytten. I alla fall,
vi flyttade efter jul till ett ställe utanför Örebro som heter Råvik, det
var fint där och jag fick ett eget rum och allt var bra.
Första dagen i den nya skolan, som ligger i en by utanför Örebro som heter
Ljunghed. Jag fick presentera mig för den nya klassen och fick en plats
bredvid en kille som heter Jens som gick i mitt hockey lag.
Allt var bra, jag blev kompis med en kille som heter Erik som jag var med
mycket.
Ja, allt var bra.
Jag gick i den skolan enda tills årskurs fem då det var dags att byta skola
igen. Vi skulle börja i en skola inne i stan (Svenskolan). När vi skulle
välja klasser ville jag gå i en klass med mina gamla kompisar inne från
Åbyhedsskolan, fast jag hamnade i en annan klass med andra elever.
Jag lärde skänna nya kompisar och allt blev bra.
Nu går jag i nian och går i samma klass som jag har gjort nu enda sedan
sexan och nu är det dags att byta skola igen till gymnasiet. Det var allt
jag hade att berätta om och jag hopas att deta ska räcka.

Mina skolår

Första klass

Det började nån gång i Augusti 1994. Ulla vår lärarinna kallade fram oss en
i taget till katedern. Vi fick berätta lite om oss själva, var vi bodde,
vad vi hette och (så vidare.) Sen när alla hade presenterat sig så fick vi
en bänk lite kritor, pennor, sudd, böcker och lite annat smått och gott.

Efter rasten så kom vaktmästaren och ställde in bänkarna åt oss. Och sen
lekte vi lekar resten av dagen. Resten av veckan så blev vi ”presenterade”
för våra böcker och ämnen. Redan före vi började så förstod jag att
gymnastik/idrott skulle bli mitt favorit ämne. Terminen flöt på och vi blev
mer och mer hemmastadda med själva skolgången.

I början av September så var det som vanligt på våra raster, brottning och
det gick till så att, osäker på om det ska vara kommatecken eller punkt
Alla ställde sig i en ring med mig och Jonas Dahlén i mitten. Det blev ofta
jämna tillställningar där ute på gräset för jag var liten och relativt
smal. Jonte däremot var lite längre men också lite smalare. Den femtonde
September var jag extra laddad, efter att klassen hade sjungit ja må han
leva för mig. Den dagen vann jag alla matcherna och fick en massa fina
presenter, det är nog en av de bästa födelsedagarna hitills.

Tiden gick och sen kom höst låvet och då åkte jag och min familj till
Mormor i Kristianstad. Sen kom Jul låvet då åkte jag pulka och firade jul.
Julen har vi alltid firat hemma hos oss för vi har det största huset.
Vilket jag själv tycker är mycket skönt, inte behöver sätta sig i en kall
bil och åka hem, brrrrr. På nyåret så sköt vi raketer och åt god mat.

Sen kom Januari och allt var som vanligt nån läxa i veckan, nån som
skadades i snöbollskrig och några som fick kvarsittning. Nu hade
vaktmästaren spolat isen så nu åkte man skridskor också.

Fredag och dags för roliga timmen, det var inte många ettor som var med och
uppträdde men idag så var vi några som skulle vara med. Vi skulle göra
fångarna på fortet, jag var en av dvärgarna. Vi hade övat mycket själv hade
jag övat mycket på, den karakteristiska löpar stilen och det speciella
sättet att visa antalet nycklar laget hade. Det blev en succé och vi fick
mycket applåder, det var mycket kul och det pratades mycket om hur mycket
jag hade sprungit som dvärgen.
Vi var inne i maj och på rasterna spelade vi landhockey men det blev mer
och mer fotboll. Jag hade kommit till slutsatsen att mina starkaste ämnen
var idrott och matte.

Den sista veckan så var vi mest på utflykter eller lekte lekar. Men så kom
då den dagen som vi alla väntat på, avslutningsdagen. Vi gick till kyrkan
sjöng avslutnings psalmerna, rektorn höll tal sen fick vi åka hem. Jag var
glad, det hade varit kul att gå i skolan men sommar lovet slog allt.

Mina skolår!

Jag tängte skriva om mina skolår, fast jag minns inte så mycket av 1:an
till 6:an. Jag minns att jag inte alls ville börja skolan (karlberg), jag
ville vara kvar i lekskolan, men när jag väl började så var det inte några
problen alls. Jag fick snabbt kompisar, några kände jag redan från
lekskolan.
Det gick ett par år av dagligt flum och det var dags att börja 6:an. Då
insåg jag att det var mitt sista år på Karlberg. Jag skulle bli ”fadder” åt
en etta, fast jag var sjuk den dagen som vi skulle träffa dom så jag hade
ingen aning om att fanns.
Efter halva terminen tyckte någon i komunen att Karlberg skulle se ut lite
mer i barnnivå. Då satte dom upp stora ankor med förkläden, snickarmössor
och annat konstigt. Då kändes det som vi gick i lekskolan igen. Våran klass
hade många (dåliga) åsikter om dom, men våran lärare kunde inte förstå
varför. Fast det var inte bara våran klass som inte tyckte om dom, det
märktes kan jag lova! Efter någon månad hade ankan utanför matsalen fått
jättefint skägg, och snickar-ankan hade fått könshår. Fast allt klotter är
borta nu i alla fall.
Jag börjar sjuan. Jag var extremt rädd för alla stora nior, fast jag märkte
att dom inte alls är farliga. På min första engelskalektion blev jag
skrämd. Jag trodde att det var matte, men följde mina kompisar. Eftersom
jag varken hade haft matte eller engelska förut i högstadiet så visste väl
inte jag vart skulle gå! När ”matteläraren” börjar prata på engelska så
trodde jag att hela högstadiet skulle gå åt skogen. När min gode vän
Svensson sade till mig att det var engelska inte matte så blev jag lugn
igen.
Mitt ballanssinne är inte på topp (det kan vara bra att veta när jag
berättar detta). På idrotten så hade vi lektion tillsammans med en
”sportfåne”-klass som skrattade och gjorde narr av den som gjorde fel. Och
jag gjorde mest fel av alla. Under den tiden mådde jag riktigt dåligt, jag
började ”glömma kläderna” hela tiden och idrottsläraren blev sur på mig.
Sedan började jag åttan och hatade hela skolan på grund av
idrottslektionerna. Då skolkade jag på varenda idrottslektion. I slutet av
åttan så var jag ”sjuk” varenda tisdag, onsdag och torsdag, (hade idrott på
tisdag och torsdag). I nian slutade idrottsläraren och skolan anställde en
ny. Denna lärare var mycket mer förstående och hjälpte mig. Nu kom jag
varenda dag till skolan och allt kändes mycket bättre. Jag spelade mest
pingis så jag fick inte godkänt. I sista terminen så fick jag special-
idrott. Jag behövde bara cykla, gå eller styrketräna för att få godkänt,
plus att jag skulle göra uppgifter i teoretisk idrott.
Nu är grundskolan snart slut och ska snart börja gymnasiet, jag kommer att
sakna strömsnäs.

Inskannad version

Mina skolår
Jag kommer i håg känslan hur det var att börja första klass. Jag var nervös
och rädd, måste jag tyvärr erkänna. Orsaken var att jag inte kände någon i
klassen. Fast med tiden så började jag få vänner och jag började vänja mig
vid skolan. Fast det tog mig ett bra tag. När jag började skolan så började
jag val förberedd. Min pappa och mina två bröder larde mig att skriva och
läsa när jag var sex år gammal. De sa att jag skulle få nytta av längre
fram och de hade rätt. Detta var ett handikapp mot resten av klassen
eftersom jag låg före alla i klassen när det gällde att skriva och läsa. Då
jag började tvåan fick jag börja hos en logoped eftersom jag hade svårt att
utala bokstaven S. Jag gick till henne även då jag började trean och i
trean började jag även att ha hemspråk. Samma år fick vi ett nytt klassrum
i den nyrenoverad skolbyggnaden. Vi fick också nya elever i klassen. Vi
bestämdes oss också för att åka på klassresa till Ärland som vi skulle åka
i femman. I fyran hände det inget speciellt förutom att min bästa polare
Ridad (Rotag) började i klassen. Då han kom till skolan första dagen spöade
han upp alla forutom mig. Det var kul att se. Väl i femman började jag inse
hur viktig skolan var då min bror tog studenten. Samma år slutade jag att
gå till Ingegerd och vi skulle aka till Ärland. I Ärland så hade vi det ku
men resan räknades som en skolresa. Eftersom resan gjorde det så var vi
tvungna att gå på utflykter (skolutflykter.) Men övrigt så var det kul och
jag fick med mig en massa minnen hem. I sexan så var vi tvungna att flytta
till Häverudsskolan. Detta var rätt så jobbigt ett tag eftersom vi var
minst i skolan igen men efter ett tag sa började jag atminstone att anpassa
mig. Jag fick också problem i skolan med matte. eftersom jag var
okoncentrerad under lektionerna Detta år fick vi veta att klassen skulle
splittras och vi inte längre skulle vara samma klass som varit så länge.
Fast mig spelade ingen roll. Sjuan var det jobbigaste året för mig i skolan
eftersom det var jämt kaos i varje lektion och för en tid så hängde jag med
där. Jag höll även på att bli det jag fruktade mest då att bli ett IG-barn.
Men som tur för mig tog min pappa ett allvarligt snack med mig. Fast allt
slappande jag hade varit med om i sjuan hade sitt pris. När jag väl började
i åttan hade jag problem att hänga med speciellt i matte men efter ett tag
började jag att vänja mig vid pluggandet och skolan. Jag hade satt ett mål
att få över 200 poäng och att alltid förbättra mina poäng varje termin. Men
detta skulle ta mycket tid och jag skulle få offra mycket av min fritid.
Väl under hösterminen i åttan så ägnade jag hela min tid åt att plugga och
sporta. Jag brydde mig inte om att gå ut och vara med kompisar. Jag brydde
mig bara om skolan. Detta visade sig vara det bästa jag någonsin gjort och
det visade proven vi hade. Men bäst av allt var mina föräldrar stolta över
mig. Jag hade också bevisat för lärarna att jag var en elev som höll hög
klass. Det var jag själv stolt över. Att jag detta år ska sluta grundskolan
och börja gymnasiet känns som att börja ettan igen jag kommer till en ny
klass i en ny skola. Men jag längtar dit också. Här kommer jag verkligen
att se hur bra jag verkligen är i skolan.

Det var en gång en tjej som hette Sara. För tre månader sen var hennes
mamma med om en bilolycka. Hon hade så bråttom hem från jobbet för hon
skulle skjutsa Sara till hennes dansuppvisning, så hon krockade med en
Lastbil.
Hon hade förlorat så mycket blod så att hon inte kunde överleva.

Sara hade precis gått ut 9:an så det är sommarlov och Sara och hennes bror
Jonny, som är 5år, ska flytta till sin pappa. Deras pappa bor nåra mil från
deras mamma.
Det var ett år sen de var hos sin pappa, ja de brukade inte vara där så
ofta, Så Sara hade inga vänner där.
Efter en vecka så kommer hennes pappa och frågar om hon vill sommarjobba.
Sara tänker en stund och hon bestäm|mer sig för att göra det.

Hon sommarjobbar på en strand som hennes kusin jobbar på, han är 18 år och
heter Niklas.
Efter nåra veckor träffar hon en kille. Som hon blir litte intreserad av,
men hon vågar inte gå fram och prata med honom.
Dagen efter träffar hon honom igen han spelar volleyboll med hans kompisar.
Han går fram till henne och en tjej hon jobbar med.
Han frågar om dem vill vara med och spela vollyboll.
Sara blir nervös och vet inte vad hon ska säga så hennes kompis maria som
hon jobbar med svarar Nej tyvär vi måste jobba.
Han frågar vad de heter och han säger vad han heter Joel heter han.
Joel frågar om dem ska jobba i morgon med. Sara svarar Nej de är sista
dagen idag. Joel frågar om de vill följa med på fest.
Sara och Maria tittar på varandra de säger: ja varför inte.
och va bra så ses vi här imorgon Kl. 20.00 går det bra frågar Joel.
Ja det gö det.

Nästa dag Kl. 19.00 ringer maria till hon och frågar om hon kan komma.
Ja visst säger Sara skynda dig ja vet inte vad ja ska ha på mig du måste
hjälpa mig.
När de är klara går de till stranden då kommer en bil och i den sitter
Niklas hennes kusin han kör bilen och med sitter Joel.
Joel ropar: skynda er vi ska hämta nåra till
Sara skäms för hennes kusin är med dem säger inget till varandra.
Men när de har varit på festen en stund kommer Niklas fram till Sara och
Maria och säger ni borde gå hem nu. Sara lyssnar inte. Niklas säger ska jag
ringa till din pappa eller be han hämta dig. Sara och Maria går hem för
Sara hade inte berättat att hon skulle på fest. Sara hann inte säga något
till Joel.

Efter en vecka och hon har inte träffat Joel något och i morgon börjar
skolan Sara är nervös. Hon går inte på samma skola som Maria så hon känner
ingen

Första dagen i skolan.
Sara kommer för sent och vet inte vart hon ska vara så hon går till
rektorn. Rektorn visar vart hon ska vara.
När hon kommer in i klasrummet presenterar läraren hon.
Sen säger hon du kan sätta dig där bak brevid Joel Sara tänker joel kan det
vara han och de var det joel vart glad över att se hon. Joel frågar o de
kan träffas efter skolan. Sara vart glad och svarar ja.
Dem slutar tidigt så efter skolan går dem till stranden. Joel frågar vart
hon tog vägen på festen. Dem går och pratar länge

Dem träffades mycket och till slut vart de tillsamans.

SLUT!

Du har inte angett vilket ämne du valt!

Så många språkliga brister, att uppsatsen blir mycket svår att läsa och
förstå. Lägg märke till alla ändringar jag gjort