MiNA SKOL ÅR
När jag gick i första klass trode jag att det skulle vara kul enda till
nian. Men det var det inte. Men det har ju hänt en massa saker. Man har
fått en massa kompisar under åren i skolan. Det är ju det bästa hänt.
Sommarloven är också det bästa. När man gick i ettan, tvåan, tRean, fyran
och femman så var man mycket utomlands. Nu på sommaren så jobbar man ju
bara. Det är ju kul i skolan jag tror det blir tråkigare att börja jobba
efter skolan gymnasitet tror jag kommer bli Mycket kul. Det är ju bra att
skolan för annars får man ingen utbilding. I ettan var det spenarde att
börja och i sjuan för då borjade jag i högstadiet så det var väl kul. Snip
snap snut så var terminen slut!!!
Föräldrars utbildning: Gymnasial utbildning
Mina skolår
Jag kommer ihåg min första skoldag som om det var igår. Precis innan jag
och mamma skulle gå tog vi ett kort av mej när jag står vid ytterdörren med
ryggsäcken på. Den var lilla min första ryggsäck. Kläderna jag hade på mej
var ett par blåa jeans och en grön vit randig tröja. Det var en solig
augusti dag 1994. Jag var hela tiden rädd för alla läxor jag skulle få men
visste att jag inte skulle få några den första dagen. När jag klev in
första gången i mitt klassrum gick den en rusch genom kroppen. En helt ny
värld öppnades. Man skulle kunna kalla det en kunskapens värld. Här inne
lär man sej inte bara matte, engelska och svenska utan också att det finns
så många andra problem. Tex. orättvisa, rädsla, kompisproblem mm. Man
kommer i kontakt med andra saker. Jag höll mamma i handen när jag gick bort
mot bänken med mitt namn på. Jag var lite nervös det var ju så många nya
ansikten. Dom enda jag kände igen var kompisarna Konni Billi och Sofie
Lewan. Man alla andra var nya för mej. Sedan började uppropet, jag var sist
eftersom jag har ett Å. Det tog mej lång tid att fatta varför jag alltid
var sist på alla upprop. När fröken äntligen kom till mitt namn svarade jag
lite tyst men så det hördes JA. Fröken som hette Birgitta Lärk började
sedan berätta för oss om klassen och om henne själv. Klassen jag skulle gå
i hette 1A. Jag kommer i håg när jag gick därifrån och mamma sa ”nu är du
en stor 1″ Det kändes mäktigt att börja i ettan på något sätt. 1A det låt
inte så dumt lixom. Nu fick jag ju vara med fritidsbarnen i stället för
dagisbarnen. Jag hade en äldre kompis som hette Daniel. Han gick i 2:an och
berättade ofta om alla hemska saker som 3:erna gjorde med dom yngre.
Lyckligtvis slapp jag allt klipull|ver i nacken och snöpollar i ansiktet.
Men många av mina kompisar blev utsatta för det. När jag började i 4:an
fick vi en ny lärare. Eva Lena Vivalius. Hon var den värsta kvinna jag
träffat. Hon hade sådana enorma krav på mej och mina klasskompisar att det
var helt omöjligt för såna med min hjärna att klara av. Hennes eviga tjat
om gångertabellen gjorde mej nästan galen. Jag övade som bara den inför
alla läxförhör hon hade på denna förbaskade gångertabell. Ändå blev det
fel. Jag bad varje dag om att hon skulle dö/sluta på skolan men nej varje
morgon var hon där framme vid tavlan. Så en decemberdag i 5:an när hon har
läst en bit ur boken om Jesus levnadstid lägger hon ifrån sej boken och
berättar att hon skall sluta. Glädjen inom mej bli enorm. Äntligen var
helvetet över. Efter vinterlovet fick vi en ny lärare Anders Pålsson. Han
fick mej att börja tycka om skolan igen och allt blev kul igen. Såfram till
till slutet av sexan flöt allt på helt underbart. Men nu skulle jag välja
vilka jag ville ha med mej upp till högstadiet. Jag visste att en skulle
bli utanför.
Jag valde mina kompisar med omsorg och lämnade in lappen. När den nya
klasslistan kom såg jag att alla mina kompisar jag valt kommit med + den
jag inte röstat på. Vilken Jackpot asså. Det kändes synd att behöva skiljas
från en klass som blivit sammansvettsad efter 6 år men nya äventyr väntade
och jag hade ju kompisarna med mej. Så upp till högstadiet. Nytt folk nya
arbetsätt nytt sätt att bete sej på här måste man bete sej vuxet för att
smälta in vilket inte alls passade mej igenförrt med den stilen jag hade på
mellanstadiet. Men jag gjorde så gott jag kunde. Men egentligen spelade det
inte så stor roll. I 8:an blev jag mej själv igen. Det kändes skönt att
kunna göra alla lite barnsliga bus igen med polarna för vem behöver lixom
bry sej? Nu när vi kommit så långt som till 9:an börjar vi långsamt smälta
i hop i klassen det är synd att vi skall skiljas då. Alla har vi vuxit på
inombords och utombords vissa har kommit längre in i vuxen världen än
andra. Men jag har många år till innan jag är redo för den. Man ska ha kul
så länge man kan. Nu kommer jag till Gymnasiet, det ska bli spännande men
tråkigt att lämna alla mina vänner här. Men jag är redo för gymnasiet (det
är vi alla) och det kommer bli tufft och kämpigt med allt plugg men jag är
redo och jag kommer att lyckas och jag kommer att ha kul.
På elevensval satt det tre stycken kompisar och spelade rollspel. Till
höger satt Markus, till vänster satt Pontus och i mitten satt Zakarias.
Markus var runt 175 cm lång, hade vältränad kropp, mörk bruna ögon och
stubat brunt hår. Bredvid honom satt Zakarias som nästan var racka
motsatsen gämfört med Markus.
Zakarias var runt 190 cm lång, hade långt blont hår som stod rackt upp,
ljusblåa ögon och var lite små knubig.
Och sedan hade vi Pontus som var ett år yngre fast ändå så bra i skolan så
att han slapp sjuan och gick direkt från sexan till åttan.
Pontus var runt 170 cm lång, hade halv kort mörkblont hår, gröna ögon och
var varken vältränad eller det minsta knubig.
Fast i rollspelet så hete Markus: Sauron, Zakarias: Chen och Pontus: Veder.
– Det kommer fram ett sten element som blockerar din väg. Vad gör du? Det
är Markus som är Gamemaster och han har nu lagt upp en strid åt Zakarias
– Jag ladar upp min eldklinga till maximal kraft.
– Sten elementet kastar en rockfist och han träfar…
Markus kastar tärningen.
– En trea det betyder att han träffar i magen. Och det blir en…
Tärningen är kastad igen. den åker ner på golvet och i sama stund som
tärningen träfar golvet öppnas det en jättelik dimensions port mitt framför
ögonen på de tre kompisarna. Och innan dom vet vad som har hänt sugs dom in
i den jättelika portalen. Dom for genom tid och rum. Helt plötsligt så satt
dom på varsina stolar i ett okänt klassrum.
Dom tittade på varandra och märkte att dom inte hade sama kläder på sig som
innan dom hade sugits in i den stora portalen.
Pontus öppnade munnen och sa: Vi har ju samma kläder som i rollspelet!!
Zakarias och Markus tittade konstigt på Pontus.
– Det är det jag lovar!!
– Du snackar ju latinska!, sa Zakarias och Markus i kör. Då tittade Pontus
konstigt på Zakarias och Markus.
– Det gör ni också! sa han.
– Men vi jan ju inte latinska, sa Markus.
Det blev tyst. Helt plötsligt ropade Zakarias till.
– Aaaha! Jag vet vad som har hänt!
– Vad är det som har hänt då? frågade Pontus.
– Vi måste ha sugits in i vårt rollspel. Det finns ingen annan förklaring.
Då kom läraren fram till dom och började skälla på dom för att dom hade
sutit och pratat när man skulle läsa.
Både Zakarias, Pontus och Markus ställde sig upp, bockade och bad om
ursäkt.
Hon aksepterade deras ursäkt och sa att det var slut för idag.
Dom gick ut från klassrummet och började leta efter utgången.
– Det måst vara så eller hur? sa Zakarias till Markus.
– Det kan inte vara så det är omöjligt, svarade Markus
– Omöjligt? Det måste vara så. Eller har du en bättre förklaring?
– Ja det har jat. Jag tror att allt är en dröm.
Zakarias började bli väldigt iriterad på Markus.
– Lyssna nu. sa Zakarias med hög och tydlig röst. Du kan inte ignorera alla
bevis.
Så började han rabbla upp allting som stämde med den världen som de var i
och deras rollspel. Han rabblade upp allt deras klädnader, deras vapen, hur
lik läraren i latin var den som Markus en gång hade beskrivit och så
avslutade han med att vissa upp ringen han hade på sitt högra pekfinger som
det stod Chen på. – Okej jag tror dig men vad ska vi göra nu? undrade
Markus.
– Jag tycker att vi ska hita någonstans att sova, svarade Pontus samtidigt
som han öppnade dörren som gick ut från skolan.
– Bra idé, sa Zakarias.
Dom började gå och till slut kom dom fram till vad som värkade vara en
liten by.
Dom började fråga folk om ett bra ställe att sova på. Alla ignorerade dom
utom en gammal gubbe som frågade om dom bara ville sova i ett par dar eller
om dom ville ha ett ställe där dom kunde bo länge. Pontus svarade att dom
ville ha ett ställe där dom kunde bo länge.
Följ med mig sa den gammla gubben. Dom gick efter den gammla gubben som
stanade utanför ett ganska stort hus.
– Ni kan få hyra det här jätte finna huset för endast 10 guld i månaden.
Alla tre började rota i sina pengapungar som hängde på deras bälten.
– Här, sa Markus och sträckte fram 10 guld. Det är för första månaden.
Gubben tackade och gav dom sina nycklar.
Alla tre var helt utmattade när dom gick och la sig på kvällen. Nästa dag
gick dom till skolan.
Dom hade lite problem att hitta men dom kom fram tillslut.
Så fortsatte dom att leva så i en månad och allt gick bra men dom började
längta hem till familjen och deras flickvänner.
Så en kväll slog dom sig ner vid ett bord och började gämnföra dom olika
världarna och deras vanliga värld värkade bara bättre och bättre ända tills
dom kom till skolan.
– Jag tycker att skolan hema är kass, sa Zakarias
– Jag håller med, sa Markus och Pontus
– I våran skola hema så har vi inga kompisar lärarna är helt kassa och vi
har dåliga betyg, sa Zakarias.
– Ja precis men här är det annorlunda vi har många kompisar lärarna är bra
och vi har topp betyg.
– Ja fast jag vill ändå åka hem, sa Pontus.
– Ska vi åka hem eller inte? frågade Zakarias.
– Vi åker hem svarade alla. Så dom började med att göra precis som dom hade
gjort när dom kom ditt. Nu gälde det bara att först få en trea och sen få
tärningen på golvet.
Markus slog och han fick en trea!
Dom blir överlyckliga sen slår Markus tärningen igen och den ramlar ner på
golvet. Och när den nudade golvet så satt dom helt plötsligt i sin egen
skola. Fast i sina rollspels kåpor. Vi är hema skrek alla tre.
Att byta skola!
Jag Sofia femton år har gått i min klass i över nio år och känner alla
jätte-bra! ”Alla är liksom kompisar med varandra, och det är ingen som är
dum eller elak!” Det är verkligen skönt att jag har fått gå med samma klass
hela tiden, det är klart att det har varit några som har flyttat och att
det har kommit några som är nya i klassen, men det är ändå samma klass! Nu
går jag i slutet av terminen i nian och det känns jätte-tråkigt att behöva
lämna alla kompisar som man har samlat på sig och lärt känna i högstadiet.
Nu är det inte långt kvar innan vi allihop måste börja gymnasiet och alla
kommer att vara spridda över hela Sverige…
Vi har bestämt att vi aldrig ska glömma varandra!
Jag har alltid varit populär och omtyckt i min klass. Jag har alltid vetat
vad som händer och har alltid kunnat planera upp precis hur allt ser ut
veckan framöver osv, men nu näär jag ska börja gymnasiet så vet jag
ingenting! Jag vet inte vilka personer som är där, hur dom är eller om jag
ens kommer att komma in på ett gymnasium över huvud taget! Det enda jag vet
är att ingen i min klass ska välja samma gymnasium som mig,
”Haganaturbruks|gymnasium”.
Man har ju hört en del om att det är jätte-svårt att överhuvudtaget få
godtjänt på gymnasiet, och att det kommer att bli hur mycket läxor som
helst, och att man bara jobbar själv|ständigt alltså att ingen lärare
kommer att hjälpa en mer än en gång med det man behöver hjälp med…
Jag vet att jag har väldigt mycket fördomar om gymnasiet men det är ju bara
normalt, eller?
Jag menar, tänk om jag inte får en enda kompis eller ännu värre, att jag
blir mobbad! Nej, jag måste förbereda mig på det värsta! Det är bäst att
jag sminkar mig ordentligt och tar på mig snygga kläder första dagen, bara
för att se vilka ”typer” det är där. innan jag vågar vara mig själv…
Terminen går… Skolavslutningen är över och Sofia kom in på
Haganaturbruks|gymnasium! Det var inte alls som hon hade förväntat sig.
Alla eleverna som var där, var minst lika nervösa som hon och hon hittade
ganska snabbt nya kompisar som hon kunde prata och umgås med. Snart hade
hon nästan glömt bort sina gamla kompisar som hon hade på högstadiet…
Nu kände hon att det var nog ganska bra att hon fick byta skola, för att
känna att det var inte lika farligt som hon hade förväntat sig…
I högstadiet kände hon alla, men här är allting nytt och spännande. Här
kände ingen någon och man kan prata om vad som helst med vem som helst!
Fördomar kan vara bra, men dom kan nog gå lite överstyr ibland…
Mina skolår!
Jag minns första dagen i skolan det var på hösten 1994, Det var en stor
folkmassa utanför ingången till skolan. Många av de som var här för att
börja idag kände jag sen tidigare.
Vår fröken kom ut genom dörren och ropade ut namn och vilken klass man
skulle till.
Jag minns min lärare väl pga hennes stora näsa.
Ett speciellt minne från den dagen var när vi alla satt inne i
klassrummet.
Han som satt bredvid mig var en bland dom jag inte kände igen. Iallafall så
började fröken ställa en massa frågor om vi hade några syskon, husdjur, vad
vi hade gjort under sommarn och hur det var att börja skolan.
Frågan kom till mig och jag svarande på de frågor fröken ställde.
Efter mig var det den där pojkens tur. Och han satte igång. Han vrålade ut
allt som fröken frågade. Hans röst var så hög så att hela klassen började
att skratta högt. Han skämdes lite tror jag men tiden gick och vi hade
snart gått en termin. Jag och pojken hittade varandra mycket bra. Jag
tycker vi kallar honom Nicke.
Nu var det sista veckan på terminen. Denna termin hade gått väldigt fort
tyckte jag. Vi hade lärt oss att skriva lite. En del lärde sig Alfabetet.
Men jag kunde de sen tidigare så jag slapp det.
När min första skolavslutning tog fart den 20 december var det en mycket
konstig stämning tyckte jag, det var kallt iskolan, de var mycket mammor
och pappor hära och de brukade de inte vara. Men det var värst var att vi i
klass 1b skulle uppträda.
Det var lite pirigt men jag klarade mig ur det galant.
Efter föreställningen gick vi tillbaka till klassrummen där fröken gav oss
diplom och tackade för en underbar termin.
Nu var det tajm för Sexan. Jag var störst på skolan och jag tyckte det var
as ballt. Jag och Nicke höll inte ihop så länge vi slutade vara när han
flyttade till Blekinge.
De kändes som så att alla andra klasser hade respekt för min klass 6b.
Våra lärare hade också bytts ut mot nya. De här var mycket strängare och
tjattade alltid att när ni kommer till högstadiet dvs 7-9 kommer lärarna
vara mycket mera hårdare.
Om ni kommer försent så kommer ni inte in på lektionen.
Vi tyckte att detta var skit snack men lärarna jävlades om att de var
allvar.
På rasterna skrattade vi åt dem.
Terminerna i Sexan gick fort som en löpande eld.
Nu var det dags för min sjätte skolavslutning.
Det var mycket sång och uppträdanden. Våra lärare uppträde som Gyllene
Tider och sjöng sommartider.
När allt var klart begav vi oss tillbaka till klassrummet.
Vi fick diplom och en massa kramar av lärarna. En av dem grät kommer jag
ihåg. Men det ja kommer ihåg bäst var när en av våra lärare sa att ni är
den bästa klass jag någonsin haft. Det kändes i hela kroppen. Jag vart
rörd.
När jag började 7:an kändes det jobbigt. Jag var nervös. Alla 8:or och 9:or
var så stora. Medans vi var ett gäng pluttar. Men vissa i klassen hittade
vänner i 8:orna och de blev ju ”gryma”. De var med de coola. Sa man
någonting eller gjorde någonting hotade dom med stryck.
Jag hade en lärare som hette Anders Götesson i matte. Han var ju inte
precis min favorit om man säger så.
Han anklagade ofta mig för saker som hände i klassrummet på hans
lektioner.
Lärarna sa också att våran klass 7b2 var den mest jobbiga klassen det haft.
Man fick höra det varje dag och man vart ju inte gladare för det.
Sjuan var en tung period.
När nian började var det en lättnad. Vi var störst vi hade betyg och vi
skulle söka gymnasium. Men det jag fruktade mest var de NATIONELLA proven.
Jag var mycket nervös under den dagen jag skulle ha det svenska.
Jag satt till och med en stund och tänkte för mig själv. ”Hur fan ska jag
klara det här?!” Längre än så har jag inte kommit i min skoltid.
Och allt jag skrivit nu är det jag kommer ihåg bäst av min tid på låg och
högstadiet. All min tid i grundskolan har hitills varit perfekt. Jag hoppas
gymnasie tiden komme bli lika så!.
G+
Det började i första klass och jag kände inte som andra. De flesta tyckte
det skulle bli roligt att börja skolan men jag tyckte tvärt imot, men i dag
är jag glad att jag har gått alla dessa åren
Jag började i en stor skola som var helt nybyggd från branden som brände
ner allt, så vi hade en väldig tur. När vi satt där den första riktiga
lektionen försökte man komma ihåg allas namn från namnlekarna och det var
ganska lätt för jag kände redan halva klassen från lekis. Jag kollade bakåt
och såg den blyga tjejen men jag brydde mig inte så mycket. Det gick tre år
med väldigt läta läxor och bra kompisar och nu skulle vi flytta till den
andra delen av skolan där de stora eleverna gick. Jag tyckte det var lite
ruggit för att det var så stökit och så var det en elev som gick i sexan
som hade misshandlat en liten kille som gick i fyran för att han hade en
grön mössa med ett paraply på. Jag kommer ihåg den så väl för att den var
så ful. Nu när jag började i fyran var jag rädd för att få en speciell
lärare som min syster hade haft, Ingrid Malm hette hon och var jätte stläng
och ful för den delen. Det böljade med att vi fick ett stort arbete redan
första månaden. Vi skulle skriva om våran fritid på minst 2 A4 papper. Jag
skrev som det var att jag och min bästis Daniel brukade vara i skogen och
leka när jag bodde hos min mamma varannan vecka och hoss min pappa spelade
jag bara dator, men Ingrid sa att om det skulle betygsättas skulle jag fått
IG och jag blev så arg att jag skolkade från lektionerna i en hel vecka.
Jag tyckte att en vecka var en lång tid på den tiden, men jag skulle inte
gjort så för jag träffade min nya fiende Pelle. Han hette Per-Erik men han
hatade det namnet och Kallade sig för Pelle. Jag tyckte ändå att det var
lite roligt att ha en fiende som Pelle för jag retade honom för Per-Erik
hela tiden.
I sexan så insåg jag att den blyga tjejen som hette Sara inte mådde så bra
för att hon hade ingen att vara med så jag och Daniel började ta kontakt
med henne och vi blev bästisar med en gång.
När vi skulle börja i sjuan så bytte man klass men man fick ta med sig tre
kompisar men jag valde bara två, Sara och Daniel. Vi hamnade i En klass som
var så tråkig, men det fanns en tjej som hette Malena, hon var grym men var
lite fjortis. Malena sa att hon hade en syster som var häxa och jag blev
nyfiken. Jag sökte på trolldom på internet och blev intresserad och började
spå med Tarot kort. Jag och Malena kom på det att vi kunde starta en
skoltidning och pratade om det med våran klassföreståndare Bertil. Han var
en grym gubbe och tyckte det var en bra ide.
Året gick och vi började åttan. Vi hade fortfarande våran skoltidning och
jag och Malena hade blivit ihop. Efter halva året så kom jag på en bra ide
att jag och mina tre kompisar kunde skapa ”Fem”, Fem står för de fem
hörnerna i ett pentagram, och dom tyckte det var en bra ide, men vi var
bara fyra och vi behövde en till, så vi satte en annons i tidningen för
skolan som jag tyckte var smart. Det kom några men inte så många och jag
valde Victoria, hon var en konstig mystisk tjej med rätt känsla för det och
jag och mina kompisar tyckte hon passade perfekt. Vi i ”Fem” hade möte en
gång i veckan i Skogen där vi hade gjort ett stort pentagram på marken och
vi hade våra så kallade ”Pentagram kvällar”, det var riktigt mysit tyckte
jag. ”Fem” blev ganska kända i skolan och fler ville vara med men det fick
dem inte. Vi hade våra möten och skolan gick bra.
Vi började i nian och fick nationella prov som jag tyckte inte var så
jobbiga och sluta med att jag skrev detta om mina minnen och vad jag tyckte
om min skolgång.
Jag började i åk 1 för 9 år sen, (1994).
Då tyckte jag det var spännande det var nåt speciellt som hände, för redan
första dan i ettan så fick jag gå ner till rektorns. Jag fick bytta klass i
6årsgruppen från d till e för jag fick inte vara i samma klass som Filip
Karlsson! För vi var för stökiga vi hittade på mycket bus, vi tog isönder
saker och vi stängde av strömmen och vi tog saker!
Vi var redigt olydiga. Jag harr goda minnen från Backskolan som jag gick på
då!
i 5:an fick vi höra att c och d klasserna var dom stökigaste som lärarna på
back hade vatt med om.
När jag började 6:an började jag skolka!
I början kom jag bara försent till alla lekstioner men sen var jag kanske 5
till 10 min på lekstionerna och under tiden var jag och hittade på
jävelskap tills mina kompisar fick rast så hittade vi på ännu mer.
Jag tog tillochmed nycklar till alla klassrum jag brukade smyga in i
klassrummen som det inte var nån i och ändra om och lägga häft|stift på
lärarnas stolar och det var kul!
Jag brukade ta telefonerna i klassrummen och ringa till olicka klasser och
även till rektorn, och så sa man t.ex att Dennis i klass 5c har fått
dampanfall ni måste komma upp och hämta han!
Sen sprang vi till då 5c klassrum och såg när rektorn kom upp och gick in
men sen efter en stund kom rektorn ut och började jaga oss! Sen fick jag
anpassad studiegång och fick sitta nere i ett rum hos rektorn!
Men det hjälpte inte för då hoppade jag bara ut genom fönstret!
Jag brukade gå till Klockarskogskolan och prata med kompisar!
När jag började 7:an så skötte jag mej i en eller två veckor sen började
det lika dant som det var på back.
Jag kom till skolan sent och jag sket i lekstionerna!
Jag fick börja på Prästängen då gick det bra men sen i 8 började jag skolka
igen jag fick börja jobba istället för att gå i skolan!
Det gick med bra ett tag men jag ville inte jobba för jag ville gå i skolan
och jag lovade att sköta mej!
Men det gick likadant med det sen började jag jobba 3 dagar i veckan och
gick i skolan 2 dagar! det gick med bra ett tag!
Sen fick jag inte gå kvar på Prästängen så började jag på Ågatan istället
det gick me rätt bra i början nu måste jag ha en assistent me mej som
kommer och hämtar mej på morgonen och är med mej i skolan så jag kommer upp
på lekstion!
Jag läser matte svenska och engelska! men jag är väldigt trött på skolan!
Men jag har ju inte mycket kvar nu och det ska jag väll klara Och hadde jag
vetat att det skulle bli så här så hadde jag nog sköt mej!
Mina skolår!
(min första skoldag)
Jag minns det som igår. Jag satt på köks|soffan med benen ihopkurad mot
magen och mitt nattlinne draget ner över dom.
Jag hade en torr ostmacka i handen som jag tatt ett litet musabett på.
Min mage kurrade och det kändes som tusen fjärilar flög omkring där inne.
Jag var nått fruktansvert nervös.
Idag var min aldra första skoldag.
Jag slängde mackan på bordet och sa till mamma att jag var klar.
Jag klarade verkligen inte äta mer.
Mamma satt och pillade med videokameran hon hyrt för att filma min första
dag.
Vi hade ingen egen så hon hade fått göra så.
Hon kollade upp på mej och bad mej skynda mej att klä på mej, för vi skulle
köra snart. Jag reste mej från soffan, och på väg ut från köket stötte jag
ihop med vår stora vita hund Viking.
Jag böjde mej ner och kramade henne. Hennes päls var så tjock och len.
Jag riktigt burrade men in i den.
Mamma tittade på mej, och sa återigen åt mej att skynda mej.
Jag reste mej upp och gick in på toa för att borsta tänderna.
Jag ställde mej framför badrumsspeglen och kollade på mej.
Jag såg himla trött ut.
Jag hade stora påsar under ögonen.
Jag började tänka på hur det skulle va i skolan.
Alla lärare, och alla eleverna, särskilt dom äldre eleverna jag visste
också skulle gå på skolan.
Jag började fundera på hur det skulle va nu första dagen, och plötligt
kände jag att den lilla mackbiten jag fått ner i magen, nu var på väg upp
igen.
Jag sprang snabbt bort till toastolen, och spydde.
Jag satt där en stund och väntade på om jag skulle spy igen.
Men min mage var helt tom och det sved lite grann i halsen.
Jag reste mej och gick bort och borstade tänderna.
Sedan gick jag in på mitt rum för att klä på mej de nya kläderna vi köpt
några dagar tidigare.
Mamma hade hängt dom över min stol.
Jag satte på mej klädernaoch vända mej sedan om för att se hur jag såg ut i
dom. För på väggen bakom hängde nämligen en stor spegel.
Jag kollade en stund, sen skrek mamma att vi skulle köra nu.
Jag tog min väska, som också var ny, och sprang ut från rummet.
Några minuter senare satt vi i bilen, nästan framme vid skolan.
Jag satt helt tyst och tittade ut genom fönstret.
Mamma sa nått, men jag hörde inte.
Allt bara susade omkring i mitt huvud.
Mamma körde in på skolans parkering och parkerade.
– Så, då är vi framme, sa hon.
Jag öppnade försiktigt bildörren och steg ut. Jag kollade mej omkring.
– Kolla hitåt, sa mamma.
Jag kollade bort mot henne.
Hon hade videokameran uppe och höll på att filma mej.
– Ska vi gå nu eller?, sa jag.
Och så gick vi.
Mamma fortsatte att filma medans vi gick. Vi gick in på skolgården och
bortåt porten vi skulle samlas utanför.
Det hade redan kommit några barn med deras föräldrar.
Jag kände igen både Anna och Susanna som bl.a stod där.
Vi hade gått på samma dagis ihop.
Men jag sa inte hej.
Dom sa inte heller nåt, utan stod bara helt tysta och kollade ner i marken.
Mamma filmade snabbt på alla, sen stängde hon av kameran.
Men hon fick sätta på den kort där efter igen, för våra två lärare kom
gående emot oss.
När dom kom fram hälsade dom på alla. Efter en stund sa dom att vi kunde gå
in nu, och kolla på vårt klassrum och lite sånt.
Alla gick in genom porten och upp för den långe trappan man stötte på
precis när man kommit innanför dörren.
Några föräldrar gick och småpratade med varandra, men alla barnen var helt
knäpptysta. Vi kom fram till en dörr.
En av lärarna öppnade den och välkomnade alla in.
Jag gick in bland dom sista, tätt intill min mamma, som fortfarande höll på
att filma. Klassrummet var ganska stort och himla gråtrist.
Dom hade dratt alla stolar och bänkar bakåt i klassrummet, vilket gjorde
att det var en stor ledig plats där framme på golvet.
En av lärarna sa att alla eleverna kunde sätta sig i en ring där framme,
medans föräldrarna gick bak och satte sig vid bänkarna.
Några elever ville inte lämna sina föräldrar, men jag gick ganska snabbt
bort mot ringen och satte mej ner.
Jag lyckades hamna brevid Susanna. Vi tittade på varandra men ingen av oss
sa nånting till varandra nu heller.
Efter en stund hade man fått bort alla elever till ringden.
Två, tre elever fick ha en av sina föräldrar sittande precis bakom dom.
Lärarna, som också satt i ringen, pressenterade sig.
Den ena hette Sigrid och den andra hette Eva-Karin.
Dom verkade mycket snälla båda två. Dom tog fram en klasslista och sa att
dom skulle kolla så alla var där.
Några minuter senare hade dom ropat upp alla.
Och alla var där.
– Nu ska vi leka en lek för att lära varandras namn, sa Sigrid, och tog upp
en boll. Den går till som så, att först håller en i bollen och säger sitt
namn, sen skickar den bollen vidare till nästa som säger först den andres
namn, sen sitt eget.
Sen skickar man vidare till nästa som säger de två förstas namn och sen
sitt eget, och så vidare.
– Så den sista kommer få det mycket svårt, tillade Eva-Karin.
Sigrid började och skickade sedan bollen vidare till Eva-Karin.
När bollen kom till mej, hade fem stycken redan ropat upp sina namn.
Jag började snabbt med att säga Sigrid och Eva-Karin, för dom var jag säker
på. Sedan sa jag Cecilia, fortsatte med Filip. Jag funderade en stund
innan jag sa Andrea. Fast hon var den sista som hade talat, hade jag svårt
för att komma på hennes namn.
När jag äntligen kommit på det, sa jag mitt egna namn, Olivia, och skickade
sedan bollen vidare till Susanna.
När vi sedan var klara mej leken, och alla fått räkna upp massa namn, tog
Eva-Karin fram en stor fruktskål med massa frukter och gick runt och bjöd
alla.
Jag tog ett stort grönt äpple. Men jag hann inte bita i det fören jag hörde
en ljus och mycket tyst röst säga, hej! Jag vred på huvudet, och det var
Susanna som hade hälsat.
Jag sa hej tillbaka.
Hon frågade vilken frukt jag tatt, och jag vissade henne mitt äpple.
Själv hade hon tatt en banan.
Efter en stund kom det bort två andra flickor och satte sig vid oss. Andrea
och Maria hette dom.
Och dom var mycket snälla.
Och då plötsligt kände jag att den stora klumpen i min mage släppte och jag
log. Nu nio år senare går vi så gott som allihopa kvar i samma klass och
vi är mycket bra kompisar allesamman.
Att byta skola!
I tisdags fick jag reda på att jag och min familj måste flytta till
Italien, min pappa hade fått jobb där på IKEA. Jag blev först glad, men
efter några minuter blev jag ledsen.
”Vad ska jag göra med mina kompisar” tänkte jag.
”Jag kan ju inte ta dom med mig precis”.
– Mamma, jag vill inte flytta! skrek jag.
– Inte jag heller, men vi måste, för pappas skull! sa mamma.
– Men mina kompisar då?
– Du skaffar dig nya snart, brev finns alltid!
Efter några dagar var det dags.
Säga ”hej då” till alla kompisarna, och killarna förstås, speciellt till
Olle.
Olle och jag har varit tillsammans i två hela år, sedan jag var 14 år. Vi
är jätte kära hur ska jag kunna lämna honom?
Jag har inte ens talat om för honom att jag ska flytta men idag måste jag,
vi åker i morgon bitti.
Klockan är åtta och jag är på väg till skolan. Jag möter Ida på vägen och
har följe med henne sista biten innan vi kommer till skolan, sen svänger
jag av till högstadiet och hon till Gymnasiet. Jag hade berättat för henne
om flytten och hon blev jätte ledsen hon sa att hon ville följa med, men
jag tog det på skämt.
Jag ställde mig utanför skolam och tände en ciggarett, då plötsligt kom det
någon bakom mig och höll mig för ögonen.
– Gissa vem?
– OLLE!!! skrek jag högt.
jag tappade ciggaretten i snön.
– F*N!! det var min sista! sa jag
– Jag har ett helt packe så det är lungt. Här.
– Tack! sa jag ledset.
– Vad är det med dig? frågade Olle.
– Jag ska flytta och jag vill inte, inte flytta ifrån dig.
– Varför ska du det? frågade Olle undrande.
– Pappa har fått ett jobb i Italien! sa jag.
– ITALIEN? skrek Olle.
– Ja, så jag måste flytta här i från och jag vill inte det, inte från dig
och skolan och mina goa kompisar, men jag har väl inget val.
– När åker du då? snyftade han.
– Imorgon bitti! sa jag.
– Jaha, men hur blir det imellan oss då da? undrade han.
– Är det inte bäst att bara vara kompisar tills jag kommer tillbaka hit
till Sverige? om jag gör det, sa jag tyst!
– Jo men…
Nu ringde klockan in till lektion.
Jag grät hela dagen och hela natten innan vi skulle åka.
Hur ska det bli med skola och kompisar nere i Italien och språket?
När jag tängte på det storbölade jag.
Men jag får ge det en chans.
Morgonen därpå:
– Italien nästa! skrek mamma i hallen.
– Jag är klar! sa jag
– Ja med! skrek pappa
– Då kör vi!
Efter tre timmars bilfärd sa jag:
– Mamma?
– Ja vad är det gumman? frågade mamma tyst
– När är vi framme?
– Om en halvtimme kommer vi till Milano.
När vi kom fram ställde jag mig utanför huset som vi skulle bo i.
Jag höll på att tappa hakan, så fint som det var, och stort, det trodde jag
aldrig.
– Vilken skola ska jag gå i? frågade jag försiktigt.
– Milanoskolan, den ligger bara 100 meter ifrån huset, man kan se den
härifrån, därnere är den! hon pekade ner mot staden.
Jag gick ner och kollade på den.
Plötsligt kom det fram en tjej till mig och började prata Italienska med
mig. Och jag fattade ingenting av det hon sa.
– I’m from Sweden! förklarade jag.
– Okey where are you going in school? frågade flickan som hette Ariel.
– Hear in this school! school! sa jag.
– Allright, me to. I’m going in 9th grade! förklarade Ariel.
– Oh me to, I hope were going in the same class, sa jag.
Jag gick hemåt.
– Mamma, jag träffade en tjej som hette Ariel hon var supersnäll, jag ska
gå i samma klass som henne.
– Vad bra! sa mamma.
Efter två veckor i skolan ringde Olle till min mobil, han sa att han
saknade mig och att han ville komma och hälsa på i sommar.
Och det gjorde han.
Han var här i 2 månader med mig.
Vi badade och solade.
Vi gick ut och åt och var på disco.
Vi blev tillsammans igen och jag flyttade hem igen.
Jag och mamma köpte ett litet hus i min förra stad i Sverige. Men jag
trivdes bra i Italien och skulle inte ha emot om vi skulle flytta dit igen
när jag blev äldre.
Men jag har lärt mig en sak, att man inte ska ha förutfattade meningar om
saker man inte vet något om.
8 år senare.
Jag och Olle flyttar till Italien och bildar familj. Vi flyttade in i det
hus jag bodde i när jag var 16 år.
SLUT
Mina skolår.
Första dagen jag började i 6-årsgruppen var jag nervös.
Jag hade fått min moster som lärare. Det var roligt den dagen, jag glömde
bort att jag var nervös. Vi var många i klassen.
Hur många kommer jag inte ihåg.
Vi hade roligt på rasterna och på lektionerna. På rasterna lekte vi.
Året gick snabbt. Så var det sommarlov. Sen var det dax för årskurs 1.
Då var jag också nervös. För vi hade ny lärare. Det var roligt att lära sig
att läsa, skriva och räkna.
Men senare på året började jag tröttna på läsningen och min lärare tyckte
jag mindre om.
På rasterna lekte vi pussleken. Ibland på rasterna hände det att att några
killar började bråka, men det löste sig senare.
Det hände ju också att vi tjejer började bråka.
Slutet av ettan flyttade en elev från vår klass. Hon flyttade till
Hallsberg. Vi fick hennes adress. Men jag tappade bort den.
Vi hade ändå ingen bra kompis relation. När vi började tvåan var det lite
fler grejor vi lärde oss. Det var roligt att lära sig nya grejor. Men det
var nästan samma som i ettan. Innan jullovet gick vi luciatåg och det var
Camilla som blev lucia.
När jag gick i trean fick vi lära oss gånger tabellen, engelska och så
började vi med träslöjd och textilslöjd.
Vi hade ett jul spel, Nicke spelade tomtefar och Camilla spelade tomtemor
och vi andra spelade tomtenissar. Vi spelade upp detta för föräldrarna och
lågstadiet. Det var skoj.
När vi slutade trean tänkte jag var skönt att slippa läraren.
Jag tyckte aldrig.
Det blev spännande att börja i fyran. Nya lärare och nya elever ska börja i
vår klass.
Det var en tjej från Monaco som började i vår klass. Hon hette Gabriela.
Hon kunde inte svenska. Men hon förstod lite vad vi sa.
Vi hoppade mycket hopprep och twist på rasterna.
På våren flyttade en tjej från vår klass till Malmö. Hon hette Denise. Vi
vann bästa fyran i skåne i simning. Vi fick 5000kr.
I femman hade vi ett jul spel.
Jag spelade mamma och Martina spelade pappa. Vi var en hel familj, men jag
kommer inte ihåg vilka spelade vad. Men jag gick in på fel ställe, så dom
andra som satt där på scenen sa till mej att jag skulle gå tillbaka. Då sa
jag att det kan jag inte. Till sist gick jag tillbaka. Det var lite
pinsamt.
Vi vann en klassresa till Köpenhamn att gå på Tivoli.
I sexan fick vi välja om vi ville läsa tyska eller franska. Jag valde
tyska. Det var roligt i början att läsa tyska. Innan höstlovet fick vi reda
på att Gabriela skulle flytta tillbaka. Alla tjejerna i klassen grät jätte
mycket.
Efter jul fick vi reda på att Denise skulle komma tillbaka.
Klassen var inte så glad.
Vi åkte på en klassresa till Köpenhamn.
Innan sommarlovet i sexan skulle vi skriva vilka vi skulle vilja ha med oss
om vi skulle hamna i en annan klass. Jag var jätte nervös att jag skulle
komma i andra klassen. Jag ville inte byta klass.
På sommarlovet fick jag reda på att jag ska vara kvar i min gamla klass.
Det var sex stycken från vår klass som gick över till den andra klassen, 3
killar och 3 tjejer som gick över. I sjuan var det många nya ämnen. Det jag
tyckte var roligt var kemi.
Skåp där man skulle ha sina grejor i. Det var inte som när man gick i
mellanstadiet eller i lågstadiet.
Men det var skoj.
Vi fick många nya lärare.
Friluftsdag. Jag och Elin vi åkte till Backåsen för att åka skidor.
När vi började åttan hade vi fått två nya elever och Denise flyttade
tillbaka till Malmö.
Massor av prov inte roligt.
Nu var det bara ett år kvar.
Det var mycket som hände.
Vi åkte till Göteborg, det var skoj.
Bråket är löst. Mordbrand vet jag inget om. Nationella proven som är snart
klara. Proven halvägs färdiga. Gymnasium är valt, hoppas nu att jag kommer
in.
Så ska man snart till Staffanstorp, det ser jag fram i mot.
Jag har gått på samma skola snart i 10 år och jag är trött på denna skolan.
Det ska bli gott att byta skola.
Det har varit 10 roliga år på enna skolan det har hänt mycket och man har
lärt sig mycket.
talspråk tex dax, grejor, styckeindelning, särskrivning, tappar struktur
i slutet. G+