Gymnasial utbildning – Sida 11

Mina Skolår

Hej jag heter Fredrik, jag tänker berätta lite om mina skolår. När jag
började ettan var allt frid och fröjd. Då tyckte jag att skolan var det
roligaste som fanns. Jag gick i 1-3:an i Mullbäcken. Min klass var inte så
stor, vi var tre stycken i ettan. Det var jag, Per och Tomas. Det gick
väldigt lätt för mig i skolan. Det var bara det att jag kunde inte läsa än.
Men tiden gick och så var första året i skolan slut. Jag tyckte alltid att
läsåret gick väldigt fort. Men snart börjar ju tvåan, tänkte jag. Tvåan
gick lika lätt som ettan, fast i tvåan började jag att läsa lite. Och i
trean läste jag som alla andra, ändå hade dom läst i ett år längre än mig.
Efter att jag gått ut trean la dom ner Mullbäckens skola, så jag fick börja
fyran i Lysekil. Det var inte det roligaste till en början. Man kände inte
särskilt många. Fast några hade man ju spelat fotboll med. Fast det gick ju
bra ändå. Jag hängde med i skolan riktigt bra tycker jag. Sen började jag
femman, jag tyckte fortfarande om skolan ganska mycket. Nu har man ju lärt
känna alla i klassen. När jag började sexan började skolan bli tråkig.
Ibland kunde jag nästan somna på lektionerna. För jag var så skoltrött.
Allt började bli tråkigt. Sedan när jag började sjuan så blev det lite
roligare, ny skola och nya vänner. Det började gå bättre i skolan, bättre
än i slutet på sexan iallafall. Sjuan var som en nytändning för mig. Och så
var det ju det att man ville inte bli efter alla andra. Så det var bara att
jobba på som attan. I början på sjuan var vi på lägerskola för att lära
känna varandra bättre. När vi kom dit fick vi se våra sängplatser. Jag
skulle ligga i samma hus som Per, Daniel, Erik och Magnus. Jag, Per och
Daniel hade en varsin säng medan Magnus och Erik fick dela säng med
varandra. Våran stuga låg långt ovanför alla andra. Så när vi skulle gå
tillbaka till dem andra så gick vi fel och gick världens omväg. Så när vi
kom tillbaka var dem ”lite” arga på oss. Sen gick vi tipspromenad, det var
bara drygt. Senare på kvällen fick vi åka lite skogstraktor. Vi fick även
köra lite. Sen fanns det dem som bada, men det gjorde inte jag aldrig i
livet. Sen skulle vi gå och lägga oss. Men jag, Per och Daniel orkade inte
sova, så vi gick ner till brudarna istället. Magnus och Erik låg kvar. Vi
gick och lade oss Klockan två eller nåt. Nästa morron gick vi upp och åkte
hem. Det var det enda roliga vi gjorde i sjuan tror jag. I åttan började
det bli drygt med skolan igen. Vi åkte till göteborg i åttan. Där var vi på
Universeum och såg på en massa häftiga grejor. Sen var vi på Liseberg
också. Jag och Daniel åkte bergochdalbanan ungefär 20 gånger eller nåt. Jag
och Per skulle åka Coloradon så vi köpte ett varsitt regnställ, fast jag
hittade inget hål att stoppa huvudet i så det kvittade. Sen åkte vi hem,
det var drygt, det tog ungefär 3-4 timmar eller nåt. Vi var hemma vid tolv-
ett nångång, så jag var ganska trött. Vi gjorde inge mer särskilt i åttan
heller tror jag. När jag började nian var jag så trött på skolan så jag
visste inte vad jag skulle göra. Första terminen i nian var en ren plåga
för mig. Jag hade aldrig varit så skoltrött som då, men nu efter jul har
det börjat gå bättre. Jag känner att jag vill få upp mina betyg. Jag hoppas
att jag fortsätter med den tanken.

Slut

Np i Svenska år 9 8 Maj 2003

2. Att byta klass

När jag började sjuan fick jag byta skola och komma till en helt ny klass.
Ny skola och ny klass innebär att man känner sig osäker, både på sig själv
och andra. När skolan började på hösten oroade man sig mest för vad andra
skulle säga och hur andra skulle va. Jag oroade mig mest för hur lärarna
skulle vara. Det visade sig efter ett tag att lärarna var bra och
lektionerna var intressanta, enda problemet var mina klasskamrater. Jag
kände direkt att jag inte passade in. Det var ingen som delade mina
intressen och åsikter och klassen var redan uppdelad i grupper. Skolan blev
tråkig och lektionerna jobbiga. Innan första terminen var slut kände jag
att jag inte skulle klara av att gå kvar i klassen. Jag fick prata med både
mentorer och rektorn sam kuratorn. De kom fram till att jag skulle få byta
klass efter jullovet. Julen kom och gick och skolan började igen. Den här
terminen började jag i min nya klass. I den nya klassen fanns några av mina
gamla klasskompisar samt min bästa vän. Allt kändes mycket bättre nu när
man fick gå i samma klass som sina vänner, men nu var det återigen nya
lärare och andra arbetssätt. Det gick några veckor och sedan var allt bra.
Jag trivdes bättre med de nya lärarna och jag kände att skolarbetet gick
bättre. Nu går jag sista terminen i nian och jag har aldrig ångrat att jag
bytte klass. Jag har fått många nya vänner och jag har bra betyg. Innan jag
bytte klass var jag en ganska tyst och lugn person som inte sa något mer än
nödvändigt. Nu är jag inte lika tyst längre och jag njuter av livet. Jag
gör alltid mitt bästa och till hösten är det dags igen. Ny skola och ny
klass och den här gången ser jag fram emot det. Den här gången är jag redo,
det var jag inte härsist.
Det finns också några för- och nackdelar med att byta klass. Jag tänkte
skriva upp några av dom som jag har stött på. En fördel är att man klarar
skolarbetet mycket bättre och man tror mer på sig själv om man får gå i en
klass som man trivs i. Om man byter klass och kanske till en annan skola är
det svårt för lärarna att sätta betyg första gången efter bytet. Eftersom
man hade en lärare i den förra klassen som bedömde på ett sätt och nu har
en ny lärare som bedömer på ett annat sätt.
För mig gick det väldigt bra när jag bytte klass och kan beskriva mina år
på högstadiet som bra och något jag aldrig kommer att glömma. Tyvärr är det
snart slut och jag kommer att sakna mina klasskamrater och alla mina
lärare.

Min syn på skolan

Hallå min skolminister, jag tycker att det är alldeles för lite gymnastik,
musik, slöjd och hemkunskap på vårat schema.

Det måste tex. vara mycket bättre för en elev som går i åk 9 att få lära
sig spela guitarr riktigt bra så han kanske kan bli rockstjärna och tjäna
flera miljoner om året, men istället får han sitta på en hård stol och läsa
i en bok m industrin på 1600-talet i 1 timme om dagen och hinner glömma
bort alla toner och ackord som han lärt sig spela på musiken för en vecka
sedan.

Det är lika med idrotten, varför tror du tex. att kanada är så
bra på ishockey? Ja inte är det för att dom har gymnastik 2 ggr i veckan,
jag skulle tippa på att deras skollag i olika sporter tränar 2-3 ggr i
veckan utöver den vanliga gymnastiken.

Nu tillbaka till Sverige är jag tycker att det är hemskt
irreterande att bli tvungen att byta lärare två gånger på lika många
terminer i samma ämne, vilket? speciellt när man tycker att läraren man
haft dom första 4:a terminerna vart riktigt bra och trevlig och har gett
ett bra och rättvist betyg.

Det borde också vara en självklarhet att man får det språk man
väljer till åk 7 i grundskolan.
Jag själv valde att få prata spanska på lektionerna men eftersom våran
skola bara hade en spanskalärare så lottade dom om platserna och jag fick
läsa tyska istället, som jag tycker är ett jobbigt språk.

Nu var dom sämre sakerna slut så nu börjar det posetiva. En bra
sak är att vi just nu får äta godis när vi skriver nationella proven i
nästan 3 timmar.

Att vi på dom lite ”segare” lektionerna med de teoretiska
ämnerna får jobba väldigt valfritt och i grupper som vi oftast valt själv
tycker jag är positivt.

Förstås måste alla klasskompisar och vänner man lär sig känna
under dessa tre år i högstadiet vara positiva.

Så lyssna nu på mina förslag och gör skolan bättre Hur?
mvh Fredrik

Att byta skola
Det hela började för cirka 4 år sedan. Då bestämde sig mamma för att vi
skulle flytta till Björksäter men hon var även den enda som flytta för alla
andra trivdes i deras klass. Men hon lämnade in en intresse anmälan till
gutegårdarna.

En dag sa fick vi ett brev från gutegårdarna där stod det i vi har tagit
emot eran intresse anmälan och kan säga att lägenheten är eran om ni vill
ha den. Så då var det bara att börja packa.

När vi hade börjat packa och var halvvägs genom flytten kom det omtalade
snökaoset. Så vi ringde pappa och han kom med plog maskinen och hjälpte oss
fram till dörren.

Sedan när skolan började så fick jag presentera mig för klassen
vilket jag inte gillade alls. Dom hade något liknande mentorstid när jag
kom in, efter att jag preseterat mig så satt jag mig ner på en stol och
lyssnade. Skolan jag hade börjat på hette Björksäterskolan och avdelningen
hette Aspen.
Det var en ganska lugn avdelning, inte så många stökiga personer förutom
två stycken i min klass Jeremias och Rafael.
Dom var för det mesta allmänt dryg, satt och gapade och levde om.

Jag trivdes ganska bra i min nya klass. Jag spelade innebandy med
killarna på rasten. Men under lektions tid satt jag för mig själv. Men
efter en vecka så började jag att umgås med Jeremias. Jag började sitta
bredvid honom på lektionerna.

Tiden gick och vi började få en hel drös med läxor. Det var en väldigt stor
skillnad på våra läxor, dom var mycket svårare.
Jag hade extra svårt med matte läxan. Varje gång vi fick matte läxa satt
jag med den i timmar. När det blev förhör så sa jag dom jag kunde annars så
satt jag tyst.
Vi hade också en datatimme då vi skickade E-mail till varandra. Vi hade
ingen sådan på min förra skola så Barbro våran fröken hjälpte mig att
skaffa en.
Jag skrev för det mesta till en tjej som hette Sofie, hon var normal lång
och hade brunt hår. Jag skrev också med en kompis från min förra skola som
hette Christian. En väldigt lång och stark person.

Jag började att umgås mer och mer med Jeremias. Vilket inte Rafael
tyckte om, han tyckte antagligen att jag tog hans bästa kompis. Så när vi
spelade innebandy så knuffade Rafael ner mig som hämd.
Så efter en månad i skolan gav jag upp. Jag vägrade helt enkelt att gå till
skolan. Så vi flyttade tillbacka till Alby. Mina funderingar kring detta
är:
gjorde jag rätt?

2. Att byta skola
Det hela började för ca 4 år sedan när jag och min familj (beskriv mamma,
Andrea, Anna). Mamma hade gjort en intreses anmälan om en lägenhet på
Krusbärsvägen 187c, Der var endast mamma som ville flytta dit, alla andra
stormtrivdes i deras klasser men mamma ville flytta dit för att det verkade
lungt och trevligt. Sedan några veckor senare fick vi ett brev från
gutegårdarna som skrev att lägenheten var våran om vi ville ha den, så det
var bara att börja packa. Men det döck upp ett problem när hälften av
grejorna var framme, då kom det så kallade snökaoset, så flytten vart en
aning försenad vi fick ploga oss fram med hjälp av pappas plogmaskin för
att komma fram med grejorna. Sedan när skolan började så fick jag
presentera mig för den nya klassen vilket jag inte gillade för mycket. När
jag väll satt mig ner så hade dom också en slags mentorstid. Jag hade
börjat på Björksäterskolan som var en ganska fin skola. Avdelningen jag var
på hette Aspen det var inte så många som var rötägg och levde om där,
förutom två stycken i min klass som hette Jeremias (men kallades för
pösmunken för att han jämnt satt vid datorn. Och så var det Rafael som var
lång och hade glasögon. Han var för det mesta allmänt dryg och levde om.
Jag trivdes någorlunda i min nya klass jag spelade innebandy på rasterna
men satt ensam på timmarna. Men efter någon vecka började jag att få
kontakt med olika personer bäst med Jeremias som jag började att sitta
bredvid på lektionerna.
Tiden gick och vi började att få en massa läxor av våran fröken som hette
Barbro. Det var en väldigt stor skillnad på våra läxor jämnfört med den
gammla skolan dom var mycket svårare. Speciellt matte läxan där vi skulle
göra grejor som jag knappt hört talas om. Jag hade stora problem med den
här läxan det var så svårt att jag var tvungen att ta hjälp av mamma och
pappa på varje tal. Vi kunde sitta i kanske två timmar innan läxan var
klar. Och ibland hann vi inte äns klart med den. När det var dags för
förhör som för övrigt var muntligt så sa jag mina svar om jag hade lyckas
lista ut några, annars så satt jag bara tyst. Vi hade också andra läxor men
dom hade jag inte lika stora problem med. Vi hade också en såkallad
datatimme när vi satt och läste våra E-mail och skickade brev från våran
hotmail. När jag var där för första gången så fick jag min adress för vi
hade inte någon sådan i min gammla skola. Så den nya skolan låg före min
gammla skola i utvecklingen. Jag satt och skrev till en tjej som hette
Sofie som gick i den nya klassen hon var normal lång och hade brunt hår.
Jag satt också och skrev till min kompis Kristian som gick på den gammla
skolan, men han var också den enda som hade hotmail.
Jag började att umgås med Jeremias mer och mer och det tyckte inte Rafael
om, han tyckte väll att jag snodde hans bästis. Så han började att spela
fult mot mig på innebandyn. Han knuffade ner mig på marken och andra
grejer. Men jag fortsatte att vara med Jerry och att ha problem med matten
så efter en månad så vart det för mycket så jag slutade att gå till skolan.
Och sedan så flyttade vi tillbaka till Alby och min gamla klass. Mina
funderingar kring detta är: gjorde jag rätt?

den andra texten är en renskrivning av den första

Mina skol-år.

Allt jag tänker på är hur otroligt mycket jag har förändrats sedan jag
började skolan. Jag kommer ihåg första dagen i ettan. Det var samling och
jag hade ”finkläder” på mig. En jättful tröja! Fast då var den ju det
finast som fanns. Och jag var så blyg. Och, m jag inte minns helt fel, så
gick det ganska segt i skolan då. Alla andra var bättre på allt. Jag hade
väldigt dåligt självförtroende. Vågade ingenting. Ända fram till sjuan,
åttan. Jag hade det jättejobbigt i trean. Var alltid ensam. Min bästis hade
flyttat och bytt skola. Och då blev det ju jättejobbigt att börja fyran.
Nya lärare och allt. Men i femman oläsliga ord . Då blev det lättare. Då
var det inte bara jag längre, utan hon och jag. Vi var alltid med varandra.
Vi gick jämt och höll varandra i handen på rasterna. Men om någon frågade
om vi var bästisar sa vi nej! Hon hade redan en bästis där hon bott förr
och jag ville inte ha någon på grund av hur det gick förra gången. Så
självklart gick det ”lebbrykten”. Men det visste vi inte om förrän i
sommras, och då var det ju saksamma. Vi hamnade i samma klass i sjuan. Fick
nya kompisar i klassen. Som hade kompisar i andra klasser, som hade
kompisar i andra klasser. I sjuan var det bara jag, Jonna, Maria och Lina
som var med varandra. Till slut blev det för mycket för oläsliga ord .
Jag började vara med Susanne. Hon tävlings|dansade och fick mig
intresserad. Varje måndag åkte vi dit och dansade. Vi var med varandra
jämt. Sov hos varandra hela tiden. Vi var mycket mer lika än mina andra
kompisar. Vi blev bästisar. Det kändes så skönt. Att ha en bästis är
ungefär som att vara kär, fast det håller längre. Det var mest hon som
gjorde att jag fick bättre självförtroende. Att jag fattade att jag
faktiskt såg bra ut, var bra på saker. Men skolan då? Den gick fortfarande
trögt. Det var först i åttan som det började hända saker i mitt liv. Inte
för det hade varit helt ohändelserikt förr, men nu mådde jag bättre och
bättre hela tiden. Fick fler kompisar. Men på betyget stod det ”stor
frånvaro”. Aj då. Sen började nian. Då tänkte jag få ording på skolan. Och
så gick allt åt helvete. Det blev för mycket. Jag orkade inte mer. Men jag
fick inte stanna hemma för mamma och pappa, även om det visste att jag
mådde dåligt. Och till skolan ville jag absolut inte gå. Så jag hamnade på
stan eller någon kompis. Jag var alltid orolig på mornarna, före skolan,
hade jätteont i magen. Så hade det alltid varit. Mamma och pappa fick reda
på att jag inte var i skolan. Och vi pratade och pratade och pratade. Till
slut nådde pappa fram till mig – Man kan styra över sina känslor. Man kan
välja att må dåligt, man kan välja att må bra. Man kan välja att vara
orolig varje morgon, man kan välja att inte göra det. Och jag har insett
att jag är j-ligt smart. Men, det handlar inte om vad jag vet eller inte
vet. Eller om jag kan lära mig eller ej (som pappa tror), utan om vad alla
andra vet. Så egentligen är det inte jag som är smart. Det är alla andra
som inte är det. Det är bara det att skolans ”system” för det hela inte
fungerar på mig. Väldigt mycket av det jag kan nu har jag lärt mig av pappa
och av livet. Inte av lärare och skolan.

Att byta skola/klass
Nu snart är det dags, snart får jag veta hur min nya klass serut, så snart
som nästa lektion. Jag är nervös och har svårt att koncentrera mig på
matten. Jag och min kompis Niko sitter och diskuterar om hur klassen kommer
att vara och vilka vi kommer att kommer att komma i samma klass som.
Tidigare det här året valde vi vilka vi skulle vilja komma i samma klass
som, vi hade ett 1:a, ett 2:a och ett 3:e val, jag valde Niko i första val
och han säger att han valde mig i första. Nu är det lunchrast och vi sitter
utanför klassrummet och väntar vi struntar i maten och sitter bara där och
väntar. Vi hör hur läraren förbereder nästa lektion och vi blir mer
nervösa. De andra i klassen verkar helt lugna, dom spelar fotboll och äter
i matan. Vi kanske inte ska få veta hur vår nya klass ser ut, jag känner
hjärtat bulta och jag försöker glömma vad jag tänkt på men det kommer bara
tillbaka i mina tankar. Nu öppnar läraren dörren och vi springerin och
sätter oss vid våra bänkar, de andra i klassen kommer saktamen säkert in i
klassrummet.
Framför mig ligger ett kuvert som det står mitt namn på. Läraren säger att
vi kan öppna kuvertet, jag öppnar det sakta men säkert, jag ser att det
står klasslista 7D och jag pustar ut sedan ser jag att Niko också är med
och en lättnad infinner sig i mej. Sedan säger läraren att vi ska till den
nya skolan omen vecka. Den här veckan går fort och dagen som vi ska besöka
den nya skolan är här. Jag hoppar upp ur sängen och skyndar mig att klä på
mig och äta frukost, sen så går jag. På vägen till skolan upptäcker jag att
jag inte kollat klockan, jag kollar upp på kyrkan jag går förbi och ser att
den är 8:04 och vi ska åka från skolan 8:15 så det är ganska lungt. När jag
kommer fram så säger läraren att jag är sen och att dom har väntat på mig,
och jag säger men vi skulle ju åka 8:05 ja ja säger jag nu är jag här i
alla fall. Nu åker vi dom sju kilometeran det är att åka. När vi kommer
fram till skolan ser vi att det är en tegelbyggnad med mycket fönster. Jag
tycker den ser lite liten ut eftersom det ska gå 300 elever där, men när vi
kommer in ser ben mycket större ut än den gjorde utanför. Jag känner att
jag måste gå på toa och ser just då en toa. Jag gör det jag ska och går
sedan ut däri från, då ser jag att min klass är borta, jag bli r nervös
vilken tur att jag vet vilken våning det är. Jag går upp till våning fyra.
Det är jattemycket elever där, jag tränger mig otydligt ord ett par
elever och får se nikogå in i ett klassrum.dom stänger dörren innan jag
hinner dit, jag blir ännu mer nervös ska jag våga gå in till min nya klass
och vara sen fösta dagen… det är inte kul. Men jag drar sakta ner
hantaget och går in, hela klassen tittar på mig också frågar läraren var
har du varit. Jag förklarar att jag gick på toa och när jag kom ut så var
klassen borta. Niko börjar skratta och resten avklassen med sedan visar
läraren mej en plats vid en kille som heter arvid och är kusin till Niko.
Sedan visar dom oss skolan och vi åker hem.

Mina skolår
När jag först började skolan kommer jag ihåg att jag tyckte att det var
spännande och lite läskigt, men samtidigt tyckte jag att det var lite
tråkigt att behöva lämna sina gamla kompisar. Man kände sig på något vis
trygg på dagis med rutinerna och människorna.
Jag kommer inte ihåg så mycket av första dagen i skolan, även om jag kanske
borde det. Det är många som berättar om ”sin första dag”. Jag kommer dock
ihåg mycket från det första året i grundskolan, då jag gick i 1-2 c, vilket
innebar att jag gick i en klass med både första klassare och andraklassare.

Det var lite annorlunda än att gå i en klass med bara 1:or tror jag, man
såg upp till de som gick i 2:an. Jag kommer fortfarande ihåg den första
personen jag träffade, och min första ”bästis” i skolan var en 2:a som gick
i samma klass som mig. Det var kul med skolan och man kände sig stor, men
samtidigt väldigt liten jämfört med de andra klasserna eftersom man var
minst.
Jag minns att det året gick väldigt snabbt och när vi skulle börja 2:an
skulle klasserna splittras. Det var för att vi inte längre skulle ha
”dubbelklasser” och istället fördelas på en A, B och C klass. Det kommer
jag ihåg att jag tyckte var jättetråkigt och jag och min mamma, precis som
många andra, protesterade emot det. Man ville ju inte skiljas nu när man
just hade fått nya kompisar och vant sig med skolan, men skolan var bestämd
och på hösten började jag klass 2 b. Det var lite som att börja ettan igen,
eftersom alla mina kompisar hade blivit spridda över de andra klasserna och
man var tvungen att skaffa sig nya kompisar. Visst kunde man träffa de
andra på rasterna och så, men det var inte samma sak som att ha en bästis i
klassen.
Jag började umgås med en tjej som hade gått i min klass i ettan, men som
jag inte blivit så bra kompis med. Däremot blev jag mycket bra kompis med
henne i 2:an och vi gjorde allt tillsammans. Det kändes skönt att ha henne
där och vi kom bra överens, även om vi bråkade ibland. Jag kan säga att hon
och jag var kompisar i många år efter det och än i dag kan vi ringa till
varandra nån gång ibland, även om vi inte umgås som vi gjorde förr.

Det fanns ju mer i skolan är bara kompisarna, även om det var en viktig
del, som undervisnigen t.ex.
Det var ju för den man var där, och den som under|visade oss var våran
klassföreståndare. Vi hade en annan fröken än den vi hade i ettan och jag
kommer ihåg att när vi skulle få en ny fröken, kom hon först i slutet på
terminen och berättade vad vi skulle göra i nästa årskurs.
I årskurs 3 hände det inte så mycket, allt flöt på och jag kommer ihåg att
jag tyckte att matematiken var svår. Det släppte dock upp emot fyran och
femman, då jag började förstå matte mer och börja tycka att det var roligt,
i alla fall när man förstod det man skulle göra. Jag tyckte också att SO
var roligt, för jag gillade att arbeta med länder och deras kultur. När vi
började med att läsa engelska blev jag mycket glad, eftersom jag alltid
pratat och sjungit på min egna hemgjorda engelska och blandat det med de
ord jag kunde. Nu kunde jag äntligen få lära mig att prata ”riktig”
engelska och kunna tyda mina favoritlåtar (som var på engelska).

I femman hände det mycket som gjorde en förändring i klassen. Det var många
som började i min klass, bl.a en granntjej som hade blivit en av mina bästa
kompisar och eftersom vi bodde mittemott varandra, var vi med varandra
varje dag. Det kändes konstigt först att ha henne i samma klass, för att vi
brukade prata när vi träffades om våra klasser och olika personer i klassen
och nu när hon gick i samma klass kunde vi inte göra det längre på samma
sätt. Det kändes skönt förut att ha en bästis som inte gick i samma klass
på något sätt, men jag var glad ändå att hon började här i femman.
Det har nästan varje ny termin börjat nya personer i klassen, men den här
gången var det extra många personer och därför förändrades klassen lite med
alla nya personligheter.
Man kände i femman att man verkligen gick på mellanstadiet och man gjorde
också nationella prov i svenska, engelska och matte, vilket var nytt. Man
tänkte dock inte på det så mycket som man gör nu, och såg det som vilket
prov som helst, men jag kommer ihåg att det gick bra.
När man började sexan så började man också sista året på mellanstadiet och
det kändes konstigt att man stod inför högstadiet nästa termin, men som tur
var fanns högstadiet på samma skola så jag behövde inte byta, som man
ibland får.
När man började sjuan kom den stora förändringen. Man var minst igen bland
högstadieeleverna och man skulle inte längre ha klassföreståndare utan två
stycken mentorer som skulle ”guida” oss i djungeln av studier. Först var
det konstigt att ha olika lärare i alla ämnen, men som med allt vänjer man
sig efter ett tag. Man började också lite smått få betyg, eller omdömen,
och man fick en försmak på hur åttan skulle bli. Hur åttan blev är en annan
sak. Det är nog den jobbigaste årskursen av dom alla. En massa läxor och
prov varje vecka plus att man hela tiden tänkte på betygen.
Det är sant som dom säger, att åttan är jobbigast, för jag känner nu när
jag går i nian att jag är mer avslappnad. Jag vet inte om det har med
skolan eller något annat att göra, men jag känner mig lite ”lugnare”.
Det har hänt så mycket med själva skolbyggnaden under de här åren också.
Man har bytt salar och byggt om och jag kommer ihåg när biblioteket brukade
vara högst upp i den högra flygeln och när man gick upp dit med klassen och
kollade genom backarna med böcker. Eller när man i den gamla datasalen satt
och ”lekte” med datorn på tema-tiden.
Det finns massor av minnen från skoltiden och det känns sorgligt nu när man
ska lämna den skola man har gått i sen man var 7 år.
Under dessa år har det hänt oändligt mycket och skolan har utan tvekan
påverkat mig mycket, och om man tänker på det har man bytt kompisar väldigt
ofta, samtidigt som man har några som har varit med ända från början.
Nu när man går i nian känner man vilket stort ansvar man egentligen har
över sin utbildning och valet till gymnasiet kan jag säga har inte varit
lätt.
Jag känner nu att det skulle varit bra att få information om gymnasiet
redan i åttan och jag känner en viss panik inför gymnasiet. Visst ska det
bli kul och nytt &spännande, men man känner samma sak som när man började
ettan. Man vill egentligen inte lämna kompisarna, klassen och ”tryggheten”,
men jag känner någonstans att det kommer gå bra. Även om jag kommer sakna
Hökmålaskolan är gymnasiet början på något nytt, min framtid.

VG+ En mycket bra disposition. Enda bristen är att du inte riktigt
följer formen av en krönika. Mer allmänna fakta som tilltalar en större
läsarkrets.

Mina skolår

Jag är då sju år och skall gå till skolan på morgonen. Det är ganska
pirrigt, men ändå har jag redan träffat mina nya klasskamrater. Mamma tar
en bild när jag står vid dörren och ska gå. Hon ville ha den som minne av
första skoldagen. Jag går och hämtår mina grannar som jag alltid bruka vara
med.
Vi går tillsammans ner till skolan, och alla är ganska så nervösa.
Vi har bara ca 800 meter till skolan, så det går snabbt att gå ner. Men så
var vi framme jag gick i samma klass som en av mina grannar.
Vi gick till klassrummet och började lektionen.
Vi träffar våra andra kompisar på rasten och alla var mera glada och inte
så nervösa längre.
Den första skoldan var mycket spännande, pirrig, rolig och man träffade
sina bästa kamrater där.
Jag hade mycket att berätta till mamma och pappa när jag kom hem.
Så min första skoldag var lyckad.
Så gick mina tre år på lågstadiet och vi hade det bästa klassrummet på
skolan också.
Vi hade också varit med om matstrejk då på skolan. Våra mattanter strejkade
och vi fick ta egen mat med oss och det var ganska rolig tid. Vi åt lunchen
i klassrummet.
Men det på gick ingen lång tid men vi hade roligt ändå. Vi hade en lång snö
backe på skolan också.
Den kallade vi beckis backe och där var vi ofta på rasterna. På vintrarna
så var det roligt där det gick snabbt nerför backen och vi fick ha
snöbollskrig där.
Men om vi inte var i backen så spelade vi fotboll. Det gjorde vi alla år vi
gick i grundskolan.
Vi spelade också mycket annat där med som bandy, basket och tennis.
Men när vi slutade lågstadiet så fick vi en ny lärare och en ny elev.
Första dagen i skolan då lyste solen starkt.
Vi hade idrott då och hoppade längdhopp och vi skulle vår nya klasskamrat
hoppa och så stukade han handleden så han fick åka till doktorn redan vid
lunchtid.
Det är inte den bästa skoldagen man skulle vilja ha när man bytt klass.
Men han var tillbaka nästa dag igen, så det var ingen fara med han.
Men mellanstadiet var den roligaste tiden vi hade och det är den
fortfarande. Men när vi började femman så hade vår fröken köpt lite saker
man kunde ha på rasterna och det var en lek som hette Översten och den höll
vi på med i sexan också det var det roligaste leken vi gjorde tillsammans.

Vi var med i frågesporten ”vi i femman” men vi kom inte lågt, men när vi
vann pengar till klassen var det alltid genom lottning som vi vann på. Vi
började åka skateboard då under den tiden men vi fick aldrig åka på
skolgården. Sedan blev vi äldst på skolan. Då kände man sig stor och man
var kanske lite stöddig ibland mot de andra mindre barnen men vi var oftast
hjälpsamma.
Skolan var alltid ren. På toaletterna var det aldrig smutsigt.
Det aldrig bråk där heller. Vi fick ta hand om de mindre som började första
klass. tiden gick snabbt och det var jul och vi övade inför kören till
kyrkan.
Vi hade vinterlov och det blev mycket ishockey, julklappar och raketer.
Sedan kom vi tillbaka och tiden går snabbare och snabbare. Vi skulle snart
börja sjuan. Vi hade språkval på tisdagar och torsdagar så vi åkte buss
till högstadie skolan.
Man så mycket folk och de tittade på en när man gick förbi och de pratade
om oss.
Så man blev lite skraj. Vi fick komma upp en skoldag där och titta.
Vi träffade nya klasskamrater som vi skulle gå med i tre år.
Vi slutade sexan och hade sommarlov.
Gissa om man tänkte på hur det skulle vara första skoldagen på högstadiet,
det tänkte jag hela tiden.
Vi började sjuan men efter ett tag kände man sig trygg där.
Man tycker nu att tiden har gått snabbt men den har varit mycket mycket
rolig.
Nu går man i nian och tänker tillbaka.
Tiden har gått snabbt.

LÅNGT BORT FRÅN DIG
Det var skolavslutning, solen sken som den skulle göra när det var
avslutning. Jag svettades som bara den! Flaggan var i topp och alla var
glada för att snart få lov. Vi befann oss i skolans lilla gympasal som var
pyntad med en massa färgglada sommarblommor. Snart skulle salen fyllas av
glad fullrik gemensam sång. Men jag kände inte som alla andra, jag tyckte
inte det spelade någon roll om vi hade fortsatt skolan som vanligt. Jag
hade liksom tappat lusten. Kanske var det för att vi skulle flytta. Jag
kände inte för någonting inte ens för att gå fram och hämta mitt
terminsbetyg. Det som alla hade varit så spända och förväntans|fulla på att
få i flera veckor.
Den här dagen visste jag att jag inte skulle glömma.
I morgon skulle det sista flytlasset gå och vårt hus kändes väldigt tomt.
Vi hade bara några sängar, en TV och lite mat tills imorgon.
På kvällen lyckades jag tänka på annat. Jag hade kul tillsammans med mina
kompisar som ordnat en flyttfest för mig. Matilda var den som stod mig
närmast, vi hade känt varandra sedan vaggan. Vi höll ihop i ler och
långhalm, och hade haft mycket roligt tillsammans. Som den gången då vi
blev kära i samma kille, det har vi skrattat mycket åt. Just för stunden
kändes det som om flyttningen skulle gå vägen. Så långt var det inte. Vi
lovande att ofta skriva och hälsa på varandra. Vi skilldes åt och jag såg
henne försvinna allt längre och längre bort. Jag kände en tår rinna ner för
kinden, och smaken av salt fanns i munnen.
För sista gången gick jag och Walle vår favoritrunda. Den lilla grusvägen
förbi vårt hus, björkarna bugade sig och doften av kaprifol fanns i luften.
Som vanligt sprang Walle viftande med svansen och hämtade pinnar som den
ville leka med. Han märkte nog inte av min sorgsenhet. Den nya lägenheten
var vacker och stor med höga valv till köket och vardagsrummet. Jag
bestämde genast vilket rum jag skulle ha. Solen sken in genom fönstret och
gjorde en behaglig vinkel i rummet. Man kan inte känna den friheten här i
staden som man kände ute på landet. Där kände alla alla och kunde göra lite
hur som hellst. Nu måste man vara mer perfekt både i klädstil, till sättet
och i skolan.
Eleven har ringat in brevet som ett pappersark på pappret Kära
Matilda.
Hej! Hur känns det att börja 9:an? Här är det urtrist. Det finns ingenting
att göra här, ibland är jag ute på stan men det är sällan. Nu för tiden
sitter jag oftast hemma och läser, skriver eller titta på TV.
Var det kul i Italien? Du är säkert brun som en neger!
Någon dag får du komma och hälsa på mig. Åh Matilda vad jag längtar efter
dig, att få höra din röst skulle kännas skönt.
P.S. Skriv snart annars blir jag tokig. Mamma och pappa hälsar.
Puss & kram // din Martina.

– Vad är det som har hänt med dig Martina? ryter mamma.
– Vadå?
– Du bara skiter i allting, du skolkar sköter inte dina läxor. Du bara
hänger med det där gänget.
De är inget bra sällskap för dig.
– Det har inte du med att göra!
– Var inte barnslig nu. Varför är inte du den tankfulla, glada, lilla
spralliga tjejen du var innan. Försök hitta några andra kompisar att umgås
med! Du bor i en stad nu, det finns hur mycket som hellst du kan göra.
– Nej, det finns det inte alls. Och förresten finns det ingen annan kompis
som är så snäll och omtänksam som Matilda.
Nu blev jag arg och smällde igen ytterdörren med en smäll.
Vart skulle jag ta vägen?
Jag gick förbi ett litet café mitt inne i stan. Det tyckte jag såg väldigt
mysigt ut så där gick jag in. Jag satte mig ner på en stol och tyckte synd
om mig själv. Precis som om jag skulle vara den jag innan? Nej det är jag
inte. Vad har hänt med mig? Nu får du. Det var när jag hörde en mannlig
röst som jag kom ur mina ilskna tankar. Där stod en lång och smal lite
solbränd kille. Han hade underbara bruna ögon och ett vackert leende.
– Får jag slå mig ner? Frågar han.
Jag tittade mig runt, och märkte till min förvåning att det var helt tomt
på cafét.
– Ja, det får du väl.

Kära dagbok.
21/3-01 Söndag 21.00
Jag bara gråter och gråter. Varför ska jag behöva göra detta? Varför ska en
14årig flicka som heter Jane behöva flytta? Tänk bara alla mina kompisar,
stallvänner och absolut inte minst Johannes. Vill igentligen inte skriva
men jag måste få berätta för någon. Patricia är ju hos Dan och Åsa är ju
och rider och Johannes är inte hemma. Jag har ringt honom flera gånger. Det
är bara du som har tid med mig dagboken. Sidan blir bara skrynkligare och
skrynkligare av alla tårar som faller, men vad gör det?! Vill bara lämna
allt och alla (utom Johannes) Vänta, nu ringer det. Det kanske är Johannes
eller någon av mina vänner, måste skynda mig och svara.
Det var det inte. Det var farmor som ringde och var så glad över att vi
skulle flytta tillbaka till dem! (jag, mamma och pappa bodde i närheten när
jag var i 3års åldern) Men jag blev så ledsen att pappa fick ta över
samtalet!
I morgon är det måndag igen och jag ska behöva berätta för mina klass
kompisar och Johannes. Varför kan han inte svara när jag ringer? Vill ju
att han ändå ska få veta först! Men men ska försöka att sova nu! God natt
dagboken!

22/3-01 Måndag 07.30
Mycket sovit har det inte blivit i natt. Har bara gråtit och tänkt på hur
allt kommer bli där långt borta! Är så nervös för vad jag ska säg till alla
och hur dom ska ta det! Detta kommer inte bli någon rolig dag! Måste skynda
mig in i duschen nu och sen iväg till skolan!

22/3-01 Måndag 20.33
Dagen har varit för jävlig. Vill inte gå till skolan mer! Vill inte finnas
mer! Alla i skolan blev förvånade och både skrek och grät och en del
försökte bara uppmuntra mig. Men dom lyckades inte! Allt blev bara värre!!
Johannes gick hem när han fick veta! Jag tror det var för att gråta, men
jag vet inte! Alla frågade när jag skulle åka, men jag svarade bara att jag
inte visste. Fast att jag vet att flytt bilen går till den nya villan långt
härifrån på fredag! Mamma bara försöker uppmuntra mig, men det går inte.
Hon berättar om den nya villan och om alla hennes och pappas barndomsvänner
som dom ska träffa! Men varken mamma eller pappa förstår att jag har mina
vänner här och vill inte ha några andra. Mamma pratar med min lärare i
telefon. Dom har pratat länge nu.
Undrar vad dom pratar om?!
Jag pratade med Johannes innan. Han var jätte ledsen och sa att han inte
ville lämna mig! Vi grät båda två och försökte trösta varandra. Men mamma
säger att vi måste flytta för pappas nya jobb kan inte vänta och farfar är
jätte sjuk! De tror att det är dags för honom och lämna oss snart och då
behöver farmor oss! Men det känns som att jag bara vill följa med honom och
dö! Men jag måste försöka klara detta! Nu ska jag försöka sova och drömma
mig bort till en annan värld, där jag är den lyckliga!

23/3-01 Tisdag 22.00
Ännu en dag sig lik har gått, om inte ännu värre än den igår! Johannes var
inte i skolan idag heller. När jag pratade med honom så sa han bara att han
inte orkade gå dit! Precis som om allt var mitt fel. Men han lovade att
komma imorgon!
Idag tog jag min sista ridlektion för Margareta också och det var sista
gången jag red Tricky! Jag grät när jag sadlade av honom och även Margareta
fick tårar i ögongen då! Efter ridlektio|nen stannade jag kvar hos Tricky
och i en timme och grät innan jag plumsade hem i all snön! Mamma har börjat
plocka ner i flyttkartongerna och jag såg att en tår rann även ner på
hennes kind när en efter en sak hamnade i kartongen.
Hon hade även ställt in tre tomma kartonger på mitt rum. Men jag vill inte
plocka ner något i dem och jag önskar att dom aldrig hade stått där. I
morgon ska jag göra mitt sista prov i den här byn och nästa prov jag ska
göra ska jag sitta 12mil ifrån mitt gamla glassrum i ett nytt med massor av
människor som jag inte känner! Jag börjar gråta av tanken. Det är nog dags
att sova nu i alla fall! God natt dagboken!

24/3-01 Onsdag 11.35
Sitter inne på tjej toaletten nu.
Orkar bara inte med alla! Fröken har precis berättat för hela klassen att
jag åker på fredag. Johannes sprang bara ut ur klassrummet. han grät!
Både jag, Patricia, Åsa och Johannes gråter på rasterna och ”fröken”
tröstar oss så gott hon kan! Men nu börjar jag snart! Skriver kanske mer
sen!

25/3-01 Torsdag 07.31
Jag hann tyvärr inte skriva mer igår! Jag var hos Johannes efter skolan och
myste för sista gången och på kvällen ville tvunget mamma hjälpa mig att
packa ner i kartongerna! Efter det bara grät jag! Tanken slog mig att jag
kanske aldrig mer skulle få träffa Johannes, Åsa och Patricia. Mamma måste
ha hört mig eftersom att hon kom in smygandes för att trösta mig! Hon
lungnade mig och tillslut somnade jag!
Nu har jag en sista dag framför mig i min gammla skola och jag önskar att
det inte vore såhär! Måste gå nu!

25/3-01 torsdag 22.00
Dagen har varit ok men med mycket gråt, kramar och pussar. Åsa och Patricia
hade gjort ett halsband (ur snyggt) som jag skulle ha på mig för att glömma
dem! Och jag lovade! Johannes har hållt sig undan hela dagen. Troligen för
att inte känna sig i vägen!
Jag har plockat ner allt i kartongerna nu och det är bara de tommamöblerna
som ska ut! Hela kvällen har gått åt att prata i telefon med alla och säga
adjö! Jag har skrivit ett brev till Johannes också, som jag ska springa
bort och lägga i hans brevlåda imorgon innan vi åker! Nu måste jag sova!

26/3-01 Fredag 13.05
Nu sitter vi i bilen och är på väg! Jag grät en del igår innan jag somnade
och tänkte på Johannes! Jag la brevet och en rödros i hans brevlåda innan
vi åkte och det första jag ska göra när vi kommer fram är att skriva till
honom! Nu ska jag försöka sova lite, så går nog vägen dit lite snabbare!

28/3-01 Söndag 13.00
Har inte hunnit skriva har varit så mycket i helgen! Villan är jätte fin
och jag har fått iordning det mesta på mitt rum! Jag har pratat med
Johannes varje dag än och med Åsa och Patricia igår!
Jag gick en runda runt skolan igår också och den verkade fin!
Jag är väldigt nervös för i morgon men jag lovar att det kommer att gå bra!
Nu ropar mamma att det är mat så jag måste kila!

2 veckor senare.
Livet leker super bra och skolan och klassen är ok! Har börjat få en del
kompisar och har kommit in i skolarbetet bra! Jag var på min första
ridlektion igår också!
Och på fredag ska jag och mamma köra våra 12 mil tillbaka och hälsa på! Åh
vad jag längtar!!
Åh vad jag längtar!!