VG – Sida 21 – Skrivbanken

Att byta klass
Det hela började med att vi skulle flytta till en liten stad i Skåne. Pappa
hade fått ett nytt jobb. Jag och mina bröder Christian och Emil skulle
börja i helt nya skolor och helt nya klasser.
Christian skulle börja tvåan på gymnasiet, Emil sjuan och jag nian. Mamma
visste inte vad hon skulle göra än men tänkte att det säkert skulle lösa
sig. Det var så det hela började.

Det var ungefär en halv dag kvar av sommarlovet, jag, Christian och Emil
var på stranden för att njuta av den sista sommarlovsdagen. Helt plötsligt
kom det förbi en tjej i min ålder. Hon tittade på oss och log lite
försiktigt. Sen gick hon därifrån. Senare på kvällen när vi hade ätit så
skulle jag hjälpa mamma att plocka in disken som stod ute på altanen. Då
stod hon där igen och log på precis samma sätt som hon hade gjort tidigare
på standen. Sen gick hon därifrån igen. Jag berättade det för Christian och
Emil och de tyckte att det var lika konstigt som jag.
Vem var hon?

Nästa morgon skulle skolan börja. Jag och Emil hade följe eftersom att vi
skulle börja på samma skola. Så nervös jag var när jag stod utanför dörren
till klassrummet där min nya klass satt i. Tänk om de inte gillar mig, tänk
om de är elaka eller tänk om jag inte får några kompisar. Alla möjliga
tankar for igenom mitt huvud då. Men till slut tog jag mod till mig att gå
in.
När jag väl var inne i klassrummet, såg jag ett ansikte och ett leende som
jag kände igen. Det var tjejen på stranden och utanför huset. Skulle vi gå
i samma klass? Var det därför hon hade lett mot oss? Ville hon bara få
kontakt? En massa tankar for återigen genom huvudet på mig, samtidigt som
jag gick och satte mig bredvid en tjej med kort lockigt hår. Hon hette
Filippa och var riktigt trevlig, vi kom genast väldigt bra överens. Så bra
att vi tillochmed satt och åt tillsammans på lunchen. Jag frågade henne
lite diskret och tjejen vem hon var och var hon bodde.
Det var då jag fick reda på det.
Hon hade förlorat sin bror i en hemsk olycka, och hon pratade inte längre.
Jag förstod genast att jag var tvungen att försöka prata med henne. Hon
hade ju inte kommit till mig utan en anledning, hon ville kanske prata. Jag
tog min bricka och gick genast för att leta upp henne.
Jag hittade henne, hon satt i korridren och målade något. Jag fick
försiktigt fram och frågade om jag fick slå mig ner. Hon log när hon
tittade upp på mig och nickade. Först satt vi bara där, helt tysta. Men det
var ingen pinsam tystnad utan bara helt vanlig tystnad. Tillslut sa hon
bara:
– Du kanske undrar varför jag har tittat på dig och dina bröder?

Jag hann inte svara förrän hon fortsatte.
– Men när jag ser er påminner ni mig om hur det var när jag och min bror
umgicks.
Hon fick en ledsam blick men leendet var fortfarande kvar, och det lät som
om hon hade gråten i halsen. Sen fortsatte hon att berätta om vad som hade
hänt och varför hon inte pratade med någon. Hon berättade också varför hon
just börjat prata med mig. Sedan visade hon bilden som hon hade målat, det
var ett porträtt av hennes bror, hon var jätte duktig på att måla.

Efter den dagen började vi umgås mer och mer, och prata det gjorde vi också
bara mer och mer. Det blev en början till en stor vänskap.

Mina skolår
Jag började skolan som sjuåring. Skolan var uppdelad i två byggnader.
”Stora skolan” där åk 2-6 gick. Och det lilla ”Annexet” där åk 1 gick. På
Annexet fanns bara tre små klassrum och ett personalrum. Det var en liten
skolgård och bakom den låg skogen där vi brukade leka. Bredvid Annexet låg
förskolan.
Första dagen i skolan tyckte jag var rolig men lite läskig. Jag var ganska
blyg. Där var fullt av andra barn som jag aldrig hade träffat. Föräldrarna
fick vara med hela tiden och det tyckte jag var väldigt bra. Min första
lärare hette Hedvig och var jätte snäll. Hon var ganska liten och hade
alltid håret fint uppsatt.
Jag tyckte att skolan var rolig. En bra och snäll fröken, snälla
klasskompisar och en rolig skolgård att leka på.
Första året i skolan gick ganska snabbt. Det var snart dags att börja
tvåan. När jag började tvåan tyckte jag att man blev stor. Då fick man
flytta ner till stora skolan, där matsalen, gympasalen och slöjdsalarna
låg. Där gick också de äldre eleverna. Jag hade stor respekt för dem.
När vi började åk 2, fick vi det minsta klassrummet på hela skolan. Det låg
längst bort i ena änden på skolan. Bredvid oss låg ett lite större klassrum
och där gick treorna som vi fick dela korridor med. Det som jag tyckte var
lite tråkigt med att flytta ner till Stora skolan var att man inte längre
kunde leka uppe i skogen. Man fick inte lämna skolans område om man inte
hade en lärare med sig.
Åk tre minns jag inte så mycket av. Jag minns bara att det var sista året
vi hade Hedvig som lärare. Vi skulle börja på mellanstadiet och bytte då
också lärare.
Den nya läraren hette Lisa. Hon var också ganska liten, hade grått och
ganska kort hår och hade nästan alltid mörka kläder på sig.
I början tyckte jag att hon var ganska bra, men senare upptäckte jag att
hon kunde bli arg ganska lätt och det tyckte jag inte om. Hon kunde bli arg
för småsaker på ett helt annat sätt än vad Hedvig kunde bli.
I åk fem var det dags att välja vilket språk man ville läsa. Det kom tre
olika lärare till vår klass.
De var Franska, Spanska och Tyska lärare. Franskaläraren hette Inger och
berättade för klassen om var man talade franska o.s.v. Tyska och
Spankska|lärarna radbyte vid avstavningen gjorde ungefär samma sak. Jag
hade ganska svårt att bestämma mig. Skulle man välja det språket som
kompisarna valde? Eller skulle man välja det språk som flest människor
talade? Efter att ha diskuterat länge med mina föräldrar, valde jag till
sist Tyska.
I åk sju var det tänkt att vi skulle byta lärare igen, eftersom man börjar
högstadiet då. Men vår lärare Lisa fick ett annat jobb tidigare än vad som
var tänkt. Vi fick vår nya lärare redan i sexan. Hon hette Pia. Hon var
väldigt snäll och lät oss göra lite mer som vi ville. Med henne fick vi
göra lite längre arbeten och projekt. Det tyckte jag var mycket roligare än
att bara göra samma saker hela tiden. I sexan började vi också läsa det
språk som vi hade valt. Det var en klar majoritet som hade valt Tyska. Vi
var många och det gjorde det svårare och lite tråkigare att läsa Tyska. Vår
lärare i tyska hette Ragnhild. Hon hade glasögon, brunt halvlångt hår och
hon hade oftast kjol på sig. Hon var ganska sträng men också snäll. I åk
sju åkte vi på vår första klassresa. Vi åkte ut till Åkulla där vi skulle
sova över i tält. Vi bodde en liten bit in i skogen där det fanns en sjö.
Man kunde låna kanoter och ekor som man kunde åka ut på sjön med. Mitt i
sjön låg en liten ö. Där vi bodde fanns ett stall med Islandshästar som vi
skulle få rida på. Min häst som jag skulle rida hette Juni och var
ljusbrun. Han var ganska liten och väldigt snäll och hade tjock man och
svans. Det var jätte roligt att rida Islandshästarna.
I åk åtta fick vi våra första betyg. Jag var jätte spänd och nervös. Jag
tyckte inte att jag hade dåliga betyg men heller inte så bra. Men det
ändrade sig lite på sommarlovet när vi fick de andra betygen.
Nu hade de också börjat bygga om skolan till F-9 skolan som de hade
planerat ganska länge. Det var ganska stökigt med alla brummiga maskiner
och alla avspärrningar.
Under sommarlovet började de gräva och dra ledningar och sätta upp
baracker.
När vi kom tillbaka på hösten i åk 9, fick vi äntligen flytta in i de nya
lokalerna. Det var väldigt annorlunda. De hade målat om väggarna vita och i
korridoren oranga. De hade bytt golv och tavlor, målat dörrar och bytt
skåp. Allt var annorlunda. Det luktade nytt överallt. Sedan kom julbetyget.
Det var jag ganska nöjd med, men jag hade velat höja mig i några betyg.

Min skoltid har varit bra. Bra lärare och bra klasskompisar. Det enda som
jag har tyckt varit dåligt var att vi inte har fått flytta till
Skogslundsskolan. Att de byggde om skolan till F-9 skola.
Även om det har varit jätte bra här, hade jag velat byta till en annan
skola efter åk 6. Byta miljö och träffa lite andra människor. Det känns som
att det har varit för länge att gå på samma skola i 9 år utan ombyte.
Jag tycker också att det har varit dåligt att de inte har byggt om vår
gympasal på samma gång som de byggde om skolan. Och att vi var tvungna att
cykla till en annan skola varje gång vi hade idrott eller tyska efersom det
inte fanns någon tyskalärare på denna skolan.

Nej, hade jag fått bestämma hade man fått flytta till Skogslundsskolan när
man gick ut åk 6.
Jag tror att man behöver lite ombyte innan man kommer till gymnasiet så att
inte det ska bli som en chock att se alla nya människor, lärare och att
allt är nytt. Men vem vet, de kanske inser om några år att det är bättre
att byta skola och bygger om skolorna igen!

Min syn på skolan.

Jag är elev på en F-9 skola i Falkenberg. Jag har gått på denna skolan sen
lekis och börjar tröttna lite smått, men jag har ju bara ett par veckor
kvar här nu.
När jag började skolan, alltså första klass, delades min klass upp i två så
att ena halvan gick i skolan på förmiddagen och den andra halvan på
eftermiddagen. Detta sätt var ju självklart bra för lärarna när de skulle
lära känna oss men det var inte speciellt bra för oss elever som i andra
klass blev en och samma klass. Då kände man halva klassen och den andra var
som främlingar. Jag personligen anser att om klassen ska fungera som en,
ska eleverna lära känna varandra från början. Annars blir det bara bråk i
framtiden. Vi lärde känna varandra efter ett tag men man tröttnade ganska
fort på eleverna och det gjorde inte saken bättre när vi blev F-9 skola.
Hela saken med F-9 skola var inte speciellt positiv. När vi gick i femte
klass var man inställd på att få byta skola efter sjätte klass och när vi
fick reda på att vår skola skulle bli F-9 skola blev vi väldigt besvikna.
Vi var ju inställda på att få nya kamrater och en ny miljö att vistas i.
Kommunen byggde om vår skola. Den blev röd och efter den dagen har man fått
frågan om det är en ladugård eller en skola. Så mitt tips är att inte måla
skolan röd. Jag är väldigt glad att de byggde om skolan, även om den blev
röd, för nu känns det lite mer som en högstadie skola. Speciellt när de som
går F-7 är i en annan del av skolan med en glass dörr emellan, man kan vara
lite stolt över att få vara på vår sida av glas dörren då.
Vi fick skåp i samband med ombyggnaden. De är inte stora men man får in det
man vill få in. Enda stora problemet med skåpens storlek är att de kan stå
på varandra. Åttorna fick sina skåp under oss eftersom att de är yngre men
det gör också att de kan sitta kvar en extra stund vid sitt skåp för att
retas och man vill ju inte öppna skåpsdörren i huvudet på dem.
En förändring när det gäller skolmaten hade inte varit helt fel. När det
serveras fisk borde det finnas ett vegetariskt allternativ. En del
vegetarianer äter inte fisk och man blir inte mätt på konserverad potatis.
Som tur är har vi nu fått ett kaffé som säljer frallor till en ganska okej
pris, men de tar slut efter bara en kort stund. Kaffén med frallor är något
som alla skolor borde ha.
Jag är helt klart nöjd med mina skolår här men ibland kan det bli väl
stressigt. Vi har ingen riktig gympa sal som vi nior kan utnyttja, vi får
istället cykla till en annan skola. Anledningen till detta är att vi går på
en skola som ligger granne med bostads hus och de vill inte ligga och titta
på en stor röd koloss när de solar på sommaren. Men lite motion skadar väl
aldrig. Saken är bara den att vi är nästa färdig motionerade när vi kommer
till skolan. Men vi har schysta lärare som låter oss komma lite senare till
gympan.
Det är tur att jag har hamnat på en skola med bra lärare. De första åren i
skolan fram till fjärde klass var väldigt stela. Men vi fick nya lärare som
var roligare och de hade inte den typiska lärar attityden. Tack vare detta
har jag och säkert andra också lyssnat på lektionerna men det finns ju
vissa dagar man bara inte orkar lyssna.
På den framtida skolan anser jag att elever ska vara med och anställa
lärare. Jag vet inte om andra tycker det men jag vill gärna vara med och se
hur personen är som söker jobbet. Jag tror nog att vi elever kan se igenom
leendet på den personen. Man lägger ju alltid till sina bästa sidor när man
söker jobb och då blir man inte alltid sig själv.

Jag är jätte nöjd och jätte glad över mina skolår, men det finns saker som
skulle kunna ändras på och tänkas igenom lite nogrannare. T.ex. blev vår
skola väldigt trång när skåpen kom in. Låsen på toaletterna går att låsa
upp uteifrån, vilket inte är kul när någon får för sig att låsa upp.

Tänkbara förbättringar gäller till största delen vid ombyggnaden.

. Ljudisolering
. Läge
. Färg
. Storlek

Ljudisolering är väldigt viktigt i nian när man har nationella prov med
hörförståelse. Står det åttor utanför dörren på rast är det inte tyst och
lugnt. Jag förstår att många saker är helt omöjliga att ändra på men jag
kan ju alltid hoppas på det bästa. Förändras inget drabbar det inte mig,
men jag tänker på de andra också.

Hälsningar

Skoltrött elev.

Min syn på skolan
Efter snart nio år i grundskolan tänker jag göra en liten sammanfattning
och förslag på förbättringar.
Det har varit väldigt roligt att gå i skolan, iallafall i de lägre åren.
Sen när man blir lite äldre blir man ganska skoltrött. Undervisningen har
varit spännande och utvecklande i bland, fast det har ofta kännts som om
jag redan vet det läraren försöker lära oss. Då känns det som om man kunde
ha gjort något viktigare istället. Jag tycker att man borde göra skolan mer
individuelltanpassad, så att det blir lättare att få den hjälp man behöver
i vissa ämnen. Då kan man också ordna det så att man inte behöver arbeta så
mycket med andra ämnen där man inte behöver lika mycket tid. Det är många
dagar och timmar då man egentligen inte gör så mycket, så om man arbetade
mer intensivt under en lite kortare period, så skulle man kunna minska ner
längden på läsåren väsentligt. Det skulle nog vara bra för både elever och
lärare.
Det vore bra om man kunde välja lite mer fritt när på morgonen man ska
börja och sluta skolan. Då skulle de som är väldigt morgonpigga kunna börja
tidigt på morgonen och de som är morgontrötta börja senare. Man kunde göra
upp scheman några veckor i förväg, där eleverna lämnar sina önskemål om
tider att börja och sluta skolan. Sedan skulle lärarna kunna lägga upp sina
arbetstider efter det.

Staten behöver helt klart lägga mer pengar på skolan. Det är ganska dåligt
med material, vi får ofta använda gamla slitna böcker som knappt sitter i
hop. Maten är också dålig och behöver verkligen förbättras. Elever skulle
kunna laga maten, i hop med lärare eller utbildad måltidspersonal, som en
del i hemkunskapsundervisningen. Eftersom att vi är 600 elever på skolan
skulle det inte vara särskilt ofta man lagade maten och det skulle inte
störa den övriga undervisningen nämnvärt.
Vi har F-9 på våran skola nu och var de sista eleverna som stannade kvar
efter sexan och inte bytte till en högstadieskola. Det har varit tryggt på
ett sätt, men jag tror verkligen att det har hämmat oss i vår utveckling.
Vi har umgåtts med samma personer, varje dag, i nio år. Några få elever har
förstås kommit till eller försvunnit, men det har inte gjort någon större
skillnad. Jag tror att det hade varit bra för oss om vi hade fått byta
skola när vi började sjuan. Det måste ju vara lite tråkigt för lärarna
också efter ett tag att ha samma elever så länge. Jag tror att vi har haft
samma lärare som vi har nu (ungefär) ända sedan vi började femman eller
sexan.

I framtiden borde lärare och elever bestämma gemensamt hur man ska bedriva
undervisningen, hur den ska läggas upp, vilka böcker som ska köpas in, hur
och vad man ska arbeta med, hur skolan ska se ut (lokaler och vad som
behövs) och lägga upp scheman tillsammans.

Det skulle också vara bra om man kunde ordna så att åtminstone några elever
skulle kunna arbeta med ämnena hemifrån, och ha kontakt med sina lärare
över internet. Det arbetssättet är bra om man bor långt från skolan och får
åka buss länge både dit och hem. Genom att arbeta så kan man spara tid och
det kanske räcker om man är i skolan någon eller några gånger i veckan.

Det är ganska svårt att påverka i större saker i skolan som det är nu. Det
borde bli lättare att få tex. rektorn att ta till sig förslag från oss
elever.

Det finns mycket saker som är bra i skolan också. Jag tycker att det
fungerar bra mellan oss elever och lärarna för det mesta. Mobbning finns
det nog inte så mycket av på skolan tror jag. Inte som man ser något av
iallafall, men sådant pågår ofta i det tysta.

Jag tycker att lärarna måste ingripa mer och försöka stoppa rasism och
annan främlingfientlighet. Man skulle kunna anordna en kurs som alla lärare
och annan personal på skolan ska gå, där de kan lära sig hur man ska
hantera rasismn, nasizm, och mobbning i skolorna. Jag tror att det ofta är
det som är problemet att personalen inte vågar eftersom att de inte vet vad
de ska göra.

Det här är min syn på skolan just nu. Det finns en del bra saker men det
mesta behöver ändras ganska mycket.

Kära Thomas Östros

Jag är en pojke i den nionde årskursen. De förslag jag nu tänker framföra
har du säkerligen hört förut.
Som du kanske vet är det mycket skadegörelse i skolan. Skadegörelse beror
oftast på destruktivt betende. Barn som förstör saker är ofta djupt
deprimerade. Vilket lyckligt barn skulle med mening förstöra något?
Skadegörelsen blir deras sätt att avreagera sig. Om alla var lyckliga så
skulle skadegörelsen vara obefintlig. Att se till så att alla är lyckliga
är förstås omöjligt, men man kan försöka. Man skulle kunna ordna mer
aktiviteter. Studier visar att elever som motionerar mycket har lyckligare
och mer strukturerade liv. Man skulle också kunna införa regelbundna besök
hos kuratorn. Det vore bra om kuratorn lärde känna alla elever så kuratorn
visste vem killen som blivit mobbad på rasten var och så vidare.
Personligen skulle jag ha problem med att berätta mina innersta tankar och
problem för en person jag knappt känner, därför är det viktigt att man får
träffa kuratorn ofta. Man kanske ska ha en kurator för killarna och en för
tjejerna. Det är ett sätt att åtgärda problemet. Det andra är att få en
lagändring som gör att elever kan få böta för den skada de orsakat.

Ett annat problem vi har i skolan är att väldigt många är trötta. Det beror
på att vi är uppe länge på nätterna oavsett vad det är för dag. Det går
inte att ändra på för det är vår livsstil. Det man kan göra är att börja
dagen med ett praktiskt ämne som till exempel idrott eller hemkunskap. Jag
spelar själv ishockey och har blivit tvungen att gå upp tidigare än vad jag
normalt gör. Jag är jättetrött på vägen dit men när vi värmt upp så är jag
piggare än jag är i skolan vid samma tid. Det är bättre att börja skoldagen
med idrott på morgonen än med ett teoretiskt ämne. Man skulle kanske kunna
springa en två-tre kilometer lång slinga. På så sätt åtgärdar man också
problemet med tonårsfetma. Här i Sverige har vi vacker natur. Varför har vi
då bara en friluftsdag per termin? Det är skadligt för hälsan att vara
fysiskt inaktiv. De som är fysiskt inaktiva drabbas ofta av fetma. Fetma är
en sjukdom. I skolan vaccineras man mot olika sjukdomar men mot fetma finns
det bara ett vaccin och det är motion.

Sen tycker jag också att vi elever får bristfällig information om vad en
lärare får göra och inte får göra. Jag visste inte att lärare inte fick ta
saker ifrån oss förrän den nya lagen trädde i kraft. Från fyran till sexan
hade vi en lärare som tog alla våra saker som inte hade med skolarbete att
göra. Han tog tillochmed ut ett tuggummi ur min kompis mun med sin hand.
Får en lärare göra så?

Sen vet jag att det är lärarbrist och att man har problem att rekrytera nya
lärare. Det kan åtgärdas genom att visa upp den långa ledigheten som det
possitiva med jobbet inte att man ska ta jobbet för man älskar barn.

Med vänliga hälsningar

Linus Hammarvik

Post scriptum. Jag bifogar en bild på dig och din älskarinna. DS

– Vi har en ny elev här i klassen, sa Pia som var klass|föreståndare i 9D.
Sara, vill du presentera dig? frågade Pia glatt med ett uppmanande tonfall.
Sara ställde sig generat upp vid sin bänk som hon just hade blivit
tilldelad. Hon kände hur alla ögon riktades mot henne. De skådade henne
uppifrån och ner. Sara kände att hon blev röd i ansiktet och att hennes
händer började bli fuktiga.
– Jag heter Sara, började hon försiktigt och såg ner i sin bänk. Jag är
nyinflyttad i området, fortsatte hon. När hon märkte att ingen skrattade
eller hånade henne, blev hom mer nervös. Hon var ju så van vid att bli
hånad. Sara tittade snabbt upp från sin bänk där hon fast sin blick. Då
möttes hon av de vackraste ögon hon någonsin sett. Dessa ögon såg inte ont
på henne som hon var van vid. De vackra ögonen tillhörde en kille som satt
längst bak i klassrummet. När hon kom på sig själv med att stirra på honom,
blev hon genast röd i ansiktet och satte sig ner vid sin bänk igen.

Denna natt hade Sara svårt att sova. Hon försökte föreställa sig hur det
skulle bli nästa dag i skolan. Skulle den nya klassen frysa ut henne precis
som Helene och Carolina och resten av hennes förra klass hade gjort? Skulle
de ge henne en chans att visa vem hon var? Sara somnade in i en orolig
sömn…

…- Etta på att välja lag! ropade Anders.
-Då är jag tvåa! sa Helene, utan att bry sig om någon annan ville välja
lag. Idrottsläraren såg på de två lagledarna och suckade. Sara visste att
det var hon som skulle bli kvar till sist. Så var det alltid.
– Ni kan få Sara, sa Anders till Helenes lag och vände ryggen ifrån dem.
Helene suckade djupt och såg på Sara som stod och tittade ner i marken.
Sara försökte intyga sig själv att det bara var för att hon var så liten
och spinkig som ingen vill ha henne i sitt lag. Alla skulle lätt kunna
tackla omkull henne när de spelad fotboll…

… Carolina och Helene hade gett ett förslag inför klassen att de skulle
spela upp en pjäs i skolan. De behövde sju tjejer och fem killar. De ville
bara ha tjejer med ljust eller mellanbrunt hår.
– Vi sätter upp en lista här, så kan alla som vill vara med och skriva upp
sig, sa Carolina till klassen. Då flög det upp en tanke i Saras huvud. Hon
vill vara med! Hon ville bara fatta tag i en penna och skriva sitt namn på
listan. Men det fanns ett hinder. Hon hade mörkbrunt hår. Ja, ja, tänkte
Sara för sig själv. Det är bara för att jag har mörkt hår som jag inte får
vara med…

… Plötsligt vaknade Sara. Hon var alldeles kallsvettig och andades
snabbt. Hon kände att gråten var nära. Varför hade de varit så dumma mot
henne? Om jag kanske hade färgat håret ljusare och gått upp lite i vikt och
haft mer former, hade de varit snällare mot mig då? tänkte Sara med gråten
i halsen.

Det var Saras föräldrar som hade kommit med förslaget att de skulle flytta
från Stockholm till Uppsala. Där kunde hon börja i en nya skola och kanske
få bättre klasskamrater. De kunde hjälpa henne att på ett sätt starta om
hennes liv.

Efter några veckor i skolan hade Sara fått nya vänner. Dessa hade gett
henne en chans att visa vem hon var. Att hon var liten och smal och hade
mörkt hår, brydde de sig inte om. Hon var ju en vanlig människa, precis som
alla andra.

När hon en dag stod vid sitt skåp, kände hon en lätt vindpust. Hon vände
sig sakta om. Bakom henne stod Henrik, han med de vackra ögonen. Sara hade
inte pratat med honom än, sen hon börjat i klassen. Han höll en lapp i
handen.
– Här, sa han och gav henne den ihopvikta pappersbiten.
– Vad är det för något? frågade Sara nervöst. Henrik svarade inte, men hans
vackra ögon tindrade mer än vanligt. Sedan försvann han bort i
korridoren…

Mina skolår 1.

Snart är det slut och det ska bli riktigt skönt. Men om man tänker så har
min skolgång varit riktigt rolig.

Jag minns sexårsverksamheten som en tid då man nästan bara lekte och åt
frukt. Visst var det mer man gjorde lite hantverk och så men det är dom
sakerna man minns. Rasterna var mycket roligare då, man hittade på mer
saker och fick nya vänner som ett antal man fortfarande umgås med än idag.
Sen var det bandyn, man lirade alltid klass mot klass så man kände en
större gemenskap inom klassen än vad man gör nu.

Ettan. Vad ska man säga? Det var en tid som blev lite allvarligare än
tidigare men ändå gjordes det mesta som lekar. Man fick en ny lärare, som
man hade större respekt för. Men jag hade turen att få en jättesnäll och
duktig lärare. Mitt första ord jag lärde mig läsa var apa. Minns det
fortfarande bra fastän det var ungefär åtta år sen. Vår lärare Marie-Louise
kallade ut oss en och en till biblioteket för att kolla hur pass bra vi
kunde bokstäverna. Det var inte förväntat att man skulle kunna läsa men dom
som hade äldre syskon klarade det och även jag, fastän jag är äldst av mina
syskon.
Livet i tvåan och trean var som tidigare fast man bytte böcker ungefär.
Stora händel|sen i trean var väl att vi fick ett nytt klassrum i den
nybyggda paviljongen. Det var det sista året med Marie-Louise men det
märktes inte förän hon var borta. Vi var på en klassresa men den minns jag
inte mycket av.

I Fyran fick vi Benny som lärare och det var min bästa tid i skolan. Han
gjorde allt så pass intressant att det var roligt att jobba och inte som nu
bara göra det för att man måste.

Femman fortsatte som fyran med alla slags tävlingar där priset oftast var
godis eller glass. Så alla ansträngde sig för att vinna, men det var nästan
alltid samma skara som vann och jag var en av dom. Vi hade många projekt
att samla in pengar till vår så kallade englandsresa i sexan. Här i femman
så gjorde vi Jorden runt på åttio dagar där jag hade en av dom största
rollerna som jag, När vi tidigare år gjorde Röda Nejlikan också hade.

Sexan, störst på skolan betydde mer då än nu kan jag lova. Då fick man
respekt för att man var störst som man nu också får men inte på samma sätt.
Hela året handlade mest om vår resa, vi skrev brev till familjerna vi
skulle bo hos och lärde oss engelska mynt och sedlar. Vi gjorde här De tre
musketörerna där jag valde att ta en lite mindre roll eftersom jag inte
hade så mycket fritid pågrund av alla sporter.

Sen kom resan som blev jättelyckad, där vi först bodde två nätter på hotell
i London och sen fem nätter hos värd|familjer. När resan var slut så var
också skolan slut det var bara några friluftsdagar kvar.

Jag började i Norra till sjuan för att slippa gå i Gensbo som hade ett
mycket dåligt rykte. Men det blev nog kan inte tyda ordet här, det var
hur stökigt som helst men jag gillade faktiskt det, för jag fick ett mycket
bättre självförtroende och hade inte varit samma person som jag är idag om
jag gått i en annan skola. Som sagt blev det inte mycket gjort det här
året.

Till åttan slutade det några i klassen och några blev flyttade till andra
klasser. Så vi killar som inte var så många kvar lungnade ner oss helt. Men
då tog tjejerna vid där vi sluta men det var ändå en förbättring. Vi fick
betyg för första gången.

Äntligen slutet på skolan och texten. Har gått nått grymt fort och är snart
slut, man håller på att välja skola igen. Men nu är det mycket vekligare än
tidigare. kan inte tyda ordet händelse var väl resan till Polen som jag
inte åkte med på.

Jag känner väl i efterhand att jag ångrar det beslutet lite eftersom dom
andra verkar ha haft det så kul men jag hade det ändå bra här hemma och
skulle saknat att få träna för mycket.

Så till slut så har ändå min skolgång varit bra men för lång, man tröttna
när åttan började. Nu är det bara härda ut några mån|ader sen är det slut.
Bara att hoppas att man kommer in på den skolan jag vill gå på.

Att byta skola

Det var en underbar varm dag i slutet på maj. Solen sken och Malin som gick
i klass 6b badade i det soldränkta vattnet. Klassen var tillsammans ute och
badade, detta var den sista utflykten tillsammans med klassen. Det var
nämligen skolavslutning dagen därpå.

Eleverna i den här klassen hade gått alla sina skolår till|sammans och alla
stortrivdes. Varför måste jag byta skola? tänkte Malin. Jag trivs ju så
bra. Men på ett sätt kände hon att det skulle bli spännande med ny skola
och nya kompisar. Nästa stopp högstadiet!

Flaggan hissades samtidigt som tårarna föll. Det var skol|avslutning och
för 6: orna var det deras sista dag på skolan.
Malin höll Annas hand när de sjöng alla varma sommar|sånger på
skolgården. Anna och Malin var bästisar och kunde jämföras med magneter. De
satt ihop. Men de skulle separeras nu till 7: an. Malin skulle inte ha
någon med sig som hon kände till nästa skola. Bra eller dåligt?

Sommarlovet var underbart och led mot sitt slut, och den nya skolan fanns i
tankarna. Skulle lärarna vara lika snälla och bra? Skulle klassen få lika
bra sammanhållning som 6b? Det var så mycket att tänka på, men nu var
sommaren här och den skulle inte gå till spillo, tänkte Malin och slöt
ögonen för solens varma strålar.

Dagen kom och Malin stängde bildörren när hon tackat sin mamma för
skjutsen. Nu var hon utanför skolan, som var så mycket större än hennes
förra.
När hon gick in i skolan tänkte hon att det här ska bli hennes
vardagssyssla de närmaste tre åren.
Dörrarna stängdes bakom henne.

”Dagboken
Hej Dagboken! Bytet har varit jobbigt. Det är en stor förändring. Jag har
varit där i en vecka nu och det känns inte bra. Alla tjejer i min klass
känner varandra sen innan och ingen pratar med mig. Killarna är inte alls
som i min gamla klass. De umgås inte med tjejer. Allting är så tråkigt, jag
är så ensam och tom på skratt.
Men det kanske blir bättre senare. Vad ska jag annars göra? Skriver
snart igen.”

Veckorna gick och förbättringen kom aldrig.
Hon tänkte tillbaka på sin älskade klass 6b. Den tiden var så bra! Hon
trivdes. Det var precis som en jordgubbstårta, alla fina, goda jordgubbar
samlade tillsammans på toppen av tårtan. Alldeles positiva! Så känner Malin
för sina gamla klasskamrater.
Nu var allt som en hög betong.
Tungt och grått.

Ensam, längst bak i klassrummet, tyst, kutryggad, kort sagt, ensam.
Bara tittande, som genom en tjock glasruta, på tjejgänget som
skrattade och levde.

Malin var mobbad. Hon hade inte gjort någonting. Ingen hade gjort något
särskillt mot henne heller. Men sårad nog var Malin när hon alltid var
själv. Hon var så ignorerad, tills den dag då Fredrik satte sig bredvid
henne på svenskan. Hon bara kom fram och satte sig ned och sa hej.
Malin var helt stum och tyst, men inuti sig kände hon hur hon växte
tillbaka till sig själv.

Nu, nu kom stunden Malin hade inväntat dessa långa månader i skolan. Från
och med nu var Fredrik och Malin jämt tillsammans. Nu var Malin sig själv
igen, den skrattande, glada, söta Malin. Nu.

Hon umgicks med Fredrik och alla killar. Hon trivdes. Tjejerna var nu
istället avundsjuka på henne istället för att tycka att hon var en
bortglömt flicka i hörnet. Det här var vändningen och den skulle bara
fortsätta uppåt.

Anna och Malin höll kontakten och träffades och pratade om allt. Anna hade
inga problem i sin skola med någonting. Deras nästa diskussion började
Malin med:
”Jag tror att jag gillar Fredrik! Han gav mig en ros på alla hjärtans dag!
sade hon och skrattade.

Så fortsatte det. Fnittrande och mysande en Lördagskväll hemma hos Anna.

”Det viktigaste vi har är varandra”
Det lyder om:
Kompisar, Familj som kärlek. Tycker jag iallafall.

Mina skolår
Så här i efterhand så känns som att att jag längtar tillbaks till den gamla
tiden i grundskolan ibland.
Min bästa kompis Malla och jag skulle göra sällskap första dagen i skolan.

Jag minns det som det vore igår, det var en varm och solig sensommar dag,
fåglarna kvittrade och det var små vita moln på himlen som såg ut som
bomullstussar.
Malla hade en rödklänning med små små vita blommor på.
Vi gick och höll varandra i handen. Några av våra nya klasskompisar hade
sina mammor eller pappor med, men inte Malla och jag för sådant klarade vi
av själva.
Killarna var livliga och sprang runt och lekte kull. Zakarias min
killkompis min killkompis som bor på samma gård som mig ropade:
– Malla och Madde! kom och var med.
Vi gick närmare till killarna och lite senare var vi också med i leken.
– Kull! sa en kille som hette Rickard. Rickard hade ljust hår med blåa ögon
och en grön t-shirt med blåa shorts. Jag kommer ihåg att jag tyckte han var
ganska söt.
Rrrrrrr…. klockan ringde det kom ut en lite äldre kvinna, kanske i 50 års
åldern och ropade vänligt
– Hej alla mina nya elever
välkomna in till 1As klassrum. Kom så går vi in.
Alla gick in. Malla och jag gick och satte oss i mittersa bänkraden brevid
varandra.
De få föräldrar som kom ställde sig längst bak.
Jag kände iallafall sju stycken i min nya klass. Det var Anna, Lina, Karin,
Zakarias, Rickard och Jeremhias.
Anna har alltid varit en blyg och tyst tjej.
Fröken började sitt tal:
– Hej och välkomna! Hoppas att alla har haft ett skönt sommarlov.
Efter ett tag när hon hade pratat så började hon med uppropet.
– Johnny Johansson?
– Ja sa Johnny och räckte upp handen.
– Filippa Asp?
– Felicia Lönn?
Efter ett tag så var det Mallas tur.
– Malou Larsson?
– Ja sa Malla och räckte upp handen.
– Madelene Sandel?
– Oj! nu var det min tur. Det kännes lite ovanligt att blivit kallad
Madelene, så länge som jag kan minnas så har jag blivt kallad Madde även av
mamma och pappa.
Jag räckte upp handen och svarade
– Ja!
När allt var klart så var vi välkommna nästa morgon 08.10.
Några månade efter
Nu så hade jag lärt mig räkna plus och minus och jag hade lärt mig läsa
lite.
Läsa tyckte jag var svårt och tråkigt.
Jag minns hur pappa och jag brukade göra läsläxan tillsammans.
Det var nästan alltid pappa som hjälpte mig.
Det som jag har som starkas i minne från mitt första skolår var fröken som
hade lite ljusgrått hår som jag tyckte väldigt mycket om, kompisarna och
alla roliga raster.
Rasterna då var inte som nu.
Då lekte vi en bolllek som hette kråkan, klättrade i berg eller lekte med
kompisar.
Nu så sitter man mest bara på en bänk och gör ingenting.
Det var mitt första skolår som jag blev tillsammans med Jeremihas. Han var
söt. Jeremias var väldigt fantasi full och lekte ofta bil.
Ja det är sant. Han styrde och tutade och sprang runt.
Nu går han i parralellklass med mig. Vi har ingen kontakt med varandra
vilket är ganska synd. Men, men man kan ju inte hålla kontakt med alla. Vi
var tillsammans i tre hela år!
Malla var tillsammans med Rickard.
Eftersom Malla, jag, Rickard och Jeremias bodde så nära varandra så var vi
ganska ofta tillsammans.
Några år senare
I vår klass var det en som hette Filip. Han var klassens snille!
Han var verkligen det.
Filip kunde nästan allt. Han hade brunt hår och nästan alltid försmå
kläder. Vi hade även två killar som behövde stöd hjälp i vissa ämnen.
Tjejerna var var snälla och vi höll alltid ihop, men visst var det vissa
som passade bättre ihop med andra som tex. Malla och jag. Vi har alltid
hållt ihop i vått och torrt och kommer alltid att göra det. Får jag hoppas
iallafall.

Jag kommer ihåg klassfesterna som föräldrarna hade fixat.
Man klädde sig fin och hade det jätte roligt.
Jag kommer ihåg när vi körde en lek som hette sanning, konka och procent.
Om någon sa konka så var det oftast att man skulle pussa en kille på mun
och tvärtom. Om man sa sanning så fick man absolut inte ljuga.
När vi skulle börja i fyran så fick vi byta lärare.
Hon som vi fick hette Paulina: Paulina hade varit våran musiklärare
tidigare.
Paulina bodde bara 30 sekunder i från mig om man gick. Hon hade ett barn
som hette Viktoria som var 2 år när vi gick i fyran.
Paulina vår lärare var ganska dålig om jag tänker efter. Man såg oftast ett
rött ansikte men en stor ”käft” med en massa tänder i som skrek UT
HÄRIFRÅN!! Så läte det oftast när Dennis och Jusse hade gjort något eller
när hon var allmännt trött på oss.
Vi var en ganska pratig klass, eller några var det. Till dom hörde Malla
och jag till. Malla och jag var ofta med killarna och spelade fotboll på
rasterna. Vårt lag brukade vinna. Malla och jag var ganska duktiga på
fotboll så killarna ville gärna ha med oss i deras lag.
Men efter att vi hade fått vår nya lärare Paulina så fick vi inte så bra
undervisning som vi hade fått med Siri.
Viktoria var nästan jämnt sjuk och det grorde att vi fick ha vikarie nästan
jämnt. När vi hade vikarie så fick vi mest göra lekar och läsa och skriva
lite. Vi hade nästan ingen matte heller.
Filip klassens snille fick hjälpa oss med matten om inte Paulina kunde. När
vi gick i femman så räknade Filip 8:ans svåraste mattebok. Jag vet själv
att den är svår eftersom jag har räknat den nu.
Malla och jag var bästa kompisar.
Ingen kunde sära på oss.
Ingen.
Malla och Madde, M&M som choklad godiset heter. Jag och Jeremias gjorde
slut, men det gjorde inget tycker jag. Vi hade ändå ingenting gemensamt
längre. Jag gillade sport och han var mest en innesittar typ.
Paulina väntade ett till barn. Hon blev sjukskriven. Resultatet av det blev
att vi fick ha minst fem olika vikarier.
I slutet av femman föddes Viktorias syster Eleonor.
Eftersom Paulina bodde så nära mig så hade vi kontakt hemma.
När jag var ute och motionerade min kanin Sally så träffade jag ofta
Viktoria som brukade fråga:
– Får jag klappa? sa hon snällt.
Viktoria och Eleonor var väldigt söta.

När vi hade slutat femman och våran klass hade splittras så höll alla inte
kontakten.
Vi ses ju fortfarande nästan varje dag men nu sägs det inte mer än ett
– Hej! om det nu sägs något.
Jag har fortfarande väldigt bra kontakt med vissa. Blyga Anna, Lina, Karin,
Zakarias och Rickard och Malla såklart går jag nu i samma klass med.
Vi har fått nya kompisar och varit med och lärt oss mycket under våran
grundskoletid.
Jag har alltid trivts i skolan utan problem även om det har varit jobbigt i
vissa stunder.
Livet går alltid vidare och det gäller att kämpa på.
Jag ser iallafall fram emot att börja på gymnasiet.
Nu har jag berättat mest om mellanstadiet, om högstadiet tar jag och
berättar om en annan gång!/ Sun

Mina skolår

Augusti 1994. Jag stod utanför vårat hus i Storvreta. Jag var fylld av
förväntan. Jag hade en ny, röd jacka och ett par skor med röda lampor som
blinkade när jag sprang. Min ”My little pony” ryggsäck, som jag hade haft i
lekis, hade jag bytt till en vuxnare, jag var ju stor tjej nu. Jag skulle
ju faktiskt börja ettan.
Jag gick alla mina sex första skolår i Väla skola. Det var en bra skola med
små klasser och stor gemenskap. När jag gick i ettan hade vi en väldigt
liten klass. Vi var bara 13 st elever.
På mellanstadiet var klassen lite större, 17 elever. Mellanstadieåren har
nog varit mina roligaste skolår hittills. Jag trivdes väldigt bra i skolan
då. Jag trivdes med min klass, med min lärare, vi hade inte så mycket
läxor, men framförallt så tyckte jag att det var kul att lära mig saker.
Och jag lärde mig mycket. Lärarinnan som vi hade på lågstadiet var alldeles
för snäll. Vi hade aldrig läxor, ville vi rita istället för att plugga
matte, så fick vi det. Det gjorde att jag längtade efter kunskap och nästan
jublade när vi fick en lärare som kunde lära mig att räkna procent och
prata engelska.
På mellanstadiet gjorde vi också tre resor. Den första var på vårterminen i
4:an. Vi åkte till Stockholm och gick på Tomtits och Skansen. Det roligaste
var bussresan. I sexan åkte vi på två resor med klassen. Det första var en
lägerresa på gäddarö. Det var i mitten av maj, och det var ganska kallt. Vi
tältade, paddlade kanot, badade (i 8 gradigt vatten), det var dålig mat och
vi frös på nätterna. Alla luktade illa, för det fanns inte tillgång till
dusch. Det fanns inte heller någon toalett. Det låter kanske som en ganska
misslyckad resan, men det är faktiskt ett av de roligaste minnen jag har.
Jag kommer nog aldrig glömma kvällarna när vi satt vid elden och pratade
och skrattade. Det är sådana saker som gör livet stort.
Sen kom högstadiet. Ny skola. Ny klass. Och jag kände mig som en liten etta
igen. Nu var det inte längre någon liten klass där alla kände alla. I min
nuvarande klass är det väldigt uppdelat. Titta bara in i vårat klassrum när
vi har SO, då ser du direkt vilka som hör i hop. Det är tråkigt att det är
så.
Nu går jag vidare mot en ny skoltid, gymnasietiden. Jag tror att jag kommer
att uppskatta den, eftersom jag får läsa de saker jag själv har valt då.
Jag tror inte att jag kommer vara lika nervös då, som jag var när jag
började 7:an. Det som har hänt med mej under högstadietiden, är att jag har
hittat mej själv. Eller är på väg i alla fall. Jag har fått mycket bättre
självförtroende. Men högstadiet har gjort mej otroligt trött på skolan.

Men skolan är egentligen väldigt bra. Förutom att den har gett mig kunskap,
så har den också hjälp mig att mogna och träffa människor. Men som det är
nu, när 8-åringar klär sig som vuxna, så borde skolan i stället hjälpa oss
att vara barn. Vuxen blir man ju, vare sig man vill eller inte, men man kan
fortfarande ha barnasinnet i behåll.

+
Bra avslutning.
Bra språk.
Personliga text med många minnen.

–
Vissa minnen kunde du ha utvecklat (exv. bussresan)

VG+