VG – Sida 16 – Skrivbanken

Att byta skola!
Tårarna flödade nedför mina kinder. Aldrig hade jag trott att det skulle
vara såhär svårt att säga farväl. Även fast jag bara skulle flytta några
mil bort kändes det som om jag skulle flytta till andra sidan jordklotet.
Jag var född och uppvuxen här i Söderhamn och att behöva flytta från mitt
barndomshus och alla vänner tog verkligen knäcken på mig. Nu stod jag där,
utanför den fulla flyttbilen och skulle strax ge mig av. Eller, inte bara
jag utan även min mamma, pappa och min nyfödda lillebror skulle med.
Hela min klass stod uppradade utanför bilen för att ta ett sista farväl, så
även min släkt. De flesta i alla fall. Jag kramade om min bästa vän, Lina,
en sista gång. Därefter startade pappa bilen och jag hoppade in och satte
mig. Alla vinkade som galningar när vi började rulla iväg nedför gatan.
Några av mina klasskompisar började springa efter bilen men efter några
sekunder var de borta. Så var vi slutligen påväg. Om någon timme skulle vi
vara framme, framme vid vårat nya hus, min nya skola och staden vi nu
skulle bo i, Gävle. Resan gick ganska snabbt. När vi rullade in på
uppfarten var det som om en liten sten i magen försvann. Huset var faktiskt
finare än vad jag hade tänkt mig. Solen sken och det doftade syrén. Pappa
plockade upp nyckeln ur fickan och nästan sprang fram till dörren. Han såg
ut som en liten pojke på julafton, så lycklig var han. Väl inne i huset
gick jag direkt och kollade vart jag skulle ha mitt rum. Tillsist bestämde
jag mig för ett litet rum på övervåningen, med utsikt över älven. Jag
började packa upp lite småsaker men långt ifrån allt. Min nya säng hade
inte kommit än så jag var tvungen att ligga på en madrass, men det skulle
nog gå bra det med. Imorgon skulle jag iallafall börja min nya skola. Jag
och pappa hade åkt dit en gång förut för att kolla hur det såg ut och så.
Det verkade vara en bra skola. De lärare jag hade stött på verkade trevliga
och lokalerna var fräscha. Självklart var jag lite nervös för att träffa
alla elever i min nya klass men det skulle nog gå bra. Jag gick och la mig
tidigt den kvällen, för att vara utvilad dagen efter. Natten tickade iväg
väldigt snabbt och helt plötsligt var det morgon. Jag kände mig inte
speciellt pigg och jag hade en fruktansvärd huvudvärk, och ont i magen. Det
är väl bara för att jag är nervös tänkte jag och brydde mig inte mer om
det. Frukosten stod fram|dukad på köksbordet men jag fick bara i mig en
halv macka. Jag tog på mig mina kläder och tog min ryggsäck och gick ut
till cykeln. Skolan var bara några 100 meter bort så jag hade väldigt nära.
Klockan var bara tio i åtta när jag kom fram så jag gick in och började
söka igen mitt klassrum. Många ögon kollade på mig och några viskade lite
och pekade på mig. Men jag förstod dem, jag var ju ny. Tillsist hittade jag
dörren som stod ”8A” på. Jag knackade på försiktigt och steg in. Det blev
knäpptyst i klassrummet och alla stirrade på mig. Jag kollade på min fröken
och hon log.
– Välkommen Sara, du kan gå och sätta dig därnere vid Astrid, sa hon och
pekade på en ledig bänk. Jag gick med raska steg och satte mig.
– Vi startar direkt med lite matte nu då, sa fröken och plockade fram allt
material till mig. Efter mattelektionen hade vi rast. Jag var just påväg ut
från klassrummet när jag hörde att någon ropade på mig. Jag vände mig om
och där stod Astrid.
– Hej, vill du ha en liten guiding genom skolan? frågade hon.
– Ja, tack! sa jag och log.
Vi började gå genom vår korridor och hon visade några klassrum, tex. kemi-,
fysik och biologisalarna. Sedan fortsatte vi bort till matsalen och vidare
till idrotten. Vi började sedan vandra tillbaka till vårat hemklassrum för
vi skulle strax ha engelska. Då helt plötsligt kom det. Den halva mackan
jag hade ätit i morse och middagen igår. Jag spydde rakt på Astrid. Hennes
kläder var dränkta av spya. Jag trodde jag skulle dö. Det var första dagen
i en ny skola och vad gör jag? Jo, jag spyr på en klasskompis.
Jag sa förlåt om och om igen, och somturvar förlät Astrid mig.
Hon blev senare min bästa vän, min bästa vän som jag spydde på första
gången vi träffades.

ATT BYTA KLASS!
Solen värmde mot kinden, där vi satt lutade mot skolväggen. Vi hade just
slutat den sista skoldagen innan sommarlovet, och vilken dag sen! Fåglarna
kvittrade, solen sken och barnen lekte i lekparken.
Jag, Jenny, var 14 år och skulle gå ut åttan. Min bästa kompis, Malin, satt
bredvid mig i solskenet. Det här var livet, men det skulle inte vara för
alltid. Under det kommande sommarlovet skulle jag och min familj flytta.
– Jenny? Sa Malin.
Jag slog upp mina blå ögon och mötte Malins gröna.
– Ja, vad är det? Sa jag.
– Nu går vi hem, Sa Malin
Vi reste på oss och traskade hemåt.
Nu var det sommar!

Under följande veckor hade jag fullt upp med att packa. Malin tittade in
nästan varje dag och hjälpte mig. Ibland for vi till någon närliggande
badplats och badade, men oftast hann jag inte.
Så kom dagen ”D”. Huset var tomt på grejor och lastbilen med våra möbler
hade stuckit. Jag hade varit med Malin hela dagen, vi hade farit in till
stan och tagit en fika. Vi hade suttit länge och pratat om allt möjligt. På
vägen hem lovade vi varandra att skriva.
– Jenny, skynda dig, ropade min mamma Lena.
Jag gav Malin en stor kram. Tårarna rann nedför min kind. Så packade vi in
oss i bilen, mamma, pappa och jag själv.
Jag satt och tänkte, skulle allt bli bra därborta? Kommer Malin att glömma
mig? Vi skulle ju trots allt flytta ca. 40 mil bort. Jag lutade huvudet mot
fönsterrutan och blundade. Sen somnade jag.

Vi kom fram nästa morgon. Jag vaknade av att mamma ruskade i mig.
– Vi är framme nu, sa hon.
Jag sträckte på mig och klev ur bilen. Där var det, vårt nya hus. En gul
villa med vita knutar. Äppelträd var planterade på framsidan. Jag gick
uppför trappan och in i huset. Det var större än vårat gamla hus. Mitt rum
var på övervåningen. Jag fick en balkong. Det här började kännas bättre och
bättre.

Veckorna gick och jag spenderade största delen av sommarlovet till att
ströva om|kring. Jag skrev ett brev till Malin och berättade hur jag har
det och att jag saknade henne. Hon har inte skrivit till|baka än.

Sista sommarlovsveckan var jättetråkig. Det fanns inget att göra. Jag har
inte heller träffat någon i min ålder. Jag längtar tillbaka till Malin.

Så kom den första skoldagen. Jag var väldigt nervös. Det kändes som om alla
stirrade på mig. Och det gjorde de säkert. På morgonen hade mamma frågat om
hon skulle följa, men det hade blivit pinsamt. Där var mitt klassrum. ”9F”
stod det på dörren. När jag kikade in genom fönstret i dörren, satt alla
och lyssnade på läraren. Jag knackade försiktigt på dörren. Såg att alla
vände sig om och tittade på mig. Jag gick in och våran fröken presenterade
mig.
– Ja, det här är Jenny Petersson, som ska börja i våran klass, sa fröken.
Gud, vad pinsamt, tänkte jag.
– Du kan sätta dig där borta brevid Anna, fortsatte fröken och pekade på en
blond, fräknig tjej, som såg OK ut.
Jag smög mig mellan allas bänkar och satte mig brevid henne.
– Hej, sa Anna.
– Hej, sa jag och log lite osäkert.
Det här skulle nog gå bra ändå, tänkte jag.

Följande veckor lärde jag känna Anna bättre, och även en tjej som hette
Alva. Vi blev bra kompisar ganska fort. Allting gick bra tyckte jag. Jag
kom in i klassen ganska fort.
Jag och Malin brevväxlade nästan varje dag. Hon kommer hit till jul.
Jag längtar!

Betyg: VG

Mina skolår
Det var en helt vanlig sensommardag men inte för mig, det var första dagen
i skolan.
Året var 1994 och jag skulle börja 1.an. Jag och min mamma cyklade
tillsammans till skolan.
Jag minns hur det pirrade i magen men mamma sa att det skulle gå bra. Vi
sammlades i klassrummet för upprop av fröken.
Vår fröken var inte den där jag tänkte mig att hon skulle vara. Jag tänkte
mig en fröken som mer var som en mamma, snäll, trevlig omtänksam och som
alltid hade det där leendet på läpparna.
Tyvärr må jag säga var hon inte det. Hon såg ut som min farmor men hennes
inre var långt ifrån en farmors.
Hon roppade upp oss efter klasslistan. Det knötsig i magen på mig.
Än i dag kan det göra det på mig, även fast jag nu är 15 år och kan säga
mit namn klart och tydligt utan några som helst problem. Jag vet inte
riktigt varför det gör det.
Men den dagen förstår jag mig själv det var ju endå första dagen och jag
kände knapp nån i rumet. Jag kommer ihåg hur jag ställde mig upp vid min
bänk och svarade tydligt på mit namn.
Efter att Astrid som vår fröken hette hade ropat upp oss och pratat lite
fick vi gå hem.

Ettan och tvåan var ganska snarlika för mig. Ofta när jag tänker tillbaka
på de åren kan jag inte skilja på dem. De var nog förlika de två åren. Vi
var ofta ute i skogen eftersom vår fröken var en friluftsmänniska som
älskade att vandra i skogen. Jag hade många vänner i min klass som jag
lekte med både i skolan och på fritiden.
Jag kan komma ihåg vissa gånger att jag var ganska prat glad. Att fröken
var tvungen att säga till mig många gånger att vara tyst. Även på rasterna
var jag olydig, vi kom ofta försen jag och mina kompisar efter en rast.
Många gånger av dem med flit, vi ville helt enkelt ha kvarsittning och det
fick vi. Eftersom vår fröken var rättså sträng. Många säger att hon nästan
var försträng. Jag kan hålla med om det vissa gånger. Som en gång när hon
sa till en kille i min klass som pratade väldigt mycket, hon tog i så
mycket att han inte vågade prata något mer. Härifrån skriver jag in från
elevens kladd, som eleven inte hunnit renskriva Han blev som en annan
person han slutade prata helt, han sa aldrig någonting. En i dag säger han
inte så mycket.
Hon var hård med många andra men de tog det inte lika hårt som han.

3:an var ett år med mycket bråk och mycket tårar.
Vi var 5 tjejer som ofta var med varandra men det blev mycket små bråk i
mellan oss. Jag tror att det blev så för vi alla var sånna starka
personer.
Jag vet igentligen inte riktigt vad vi bråkade om men oftast var det små
saker. Vi fick ofta sitta och prata med nån vuxen efter rasterna när vi
bråkat. Jag grät många gånger under dessa samtal det gjorde de andra fyra
många gånger också. Eftersom det var min bästa kompisar var det
kännsloladdat. Vi redde ut det många gånger och blev kompisar igen.

När vi skulle börja 4:an skulle vi va tvungna att splitra våran klass för
att blandas med två andra klasser. Så att det blev 2 st i stället för 3
klasser. Vi fick önska två stycken personer vi ville gå med. Jag vet
fortfarande i dag villka två jag valde.
Efter det skulle lärarna sätta ihop klasser som skulle bli så bra som
möjligt. När det var klara tog vår fröken först ut alla tjejer i vår klass
för att berätta. När hon gjort det visades det att jag inte hade kommit med
nån jag ville. Jag tog det väldigt hårt och blev ledsen, grät mycket gjorde
jag.
Mamma pratade flera gånger med fröken om att jag skulle få byta klass. Men
det fick jag inte
Sommaren kom det var en sommar med tårar. Min bästa kompis skulle flytta
från stan.
Men vi höll kontakten det gör vi än i dag även fast vi inte ses så ofta.

4:an var helt okej. jag hittade nya kompisar men var fortfarande ofta med
mina gammla kompisar i den andra klassen.
Vi fick Tre stycken nya lärare vid namn Petra, Stefan och Martin. Fyran
flöt fram bra och gick ganska fort.

Det var i 5:an jag kände av alvaret med skolan. Vi fick göra nationella
prov. Jag minns hur vi trodde att man var tvungen att gå om skolan om man
inte klarade dem. Jag vet inte hur mycket som var saning i det men jag
klarade de och behövde inte gå om. Det var nog i femman som våra lärare
började ha olika grupper i Svenska, Engelska och Matte.
Jag som inte var särskilt bra i varken Svenska eller Engelska fick gå i den
så kallade sämsta gruppen. Ofta var jag ensam tjej i de här grupperna
medans mina tjejkompisar var i de bättre grupperna.
Jag fick dåligt själv förtroende av det här. Jag vågade knappt säga
någonting på engelska, jag ville heller inte skriva på svenska för jag var
rädd för att stava fel.
Jag vet inte om det här har hjälpt mig med min Svenska o Eleven skriver
”o” med ett understreck Engelska. Men jag kanske hade vågat mer om någon
hade berömt mig nån gång i stället för att trycka ner mig längre ned.

I 6an började jag på Slånet det var lite spännande, den här gången hade jag
inte med mamma.
Det var lite nervöst första dagarna mycket eftersom det gick så många äldre
på skolan. Första gången jag var inne i skolan trodde jag aldrig att man
skulle hitta i den. Det kan jag skratta åt i dag eftersom att nu vet jag
att den inte är så stor. Under detta år hann jag hitta många nya vänner,
många från Strindåsen klassen.
Det var dags för den andra splitringen för vår klass. Vid det här laget
trivdes jag mycket bra i vår klass i gemförelse med i fyran.
Även denna gång fick vi önska villka vi ville gå med. Men den här gången
fick vi önska fler än två. Jag tror det var en onsdag i maj som vi skulle
få veta de nya klasserna.
Det var kl 1300, vi skulle få lappa om villka vi hamnat med.
Jag min hur jag och mina kompisar räknade tiden fram till dess. När vi väl
fick veta blev jag mycket nöjd, jag hade fått hamna med många av mina
kompisar.

Så kom det den Stora dagen jag skulle börja Högstadiet.
Det var en Onsdag kväll vi skulle börja. Skolan var tom det var bara vi som
skulle börja sjuan och våra föräldrar. Även denna gång var det mamma som
följde mig till skolan. Allt gick bra vi fick hälsa på våra nya lärare och
klassföreståndare. 7:an inne bar många nya ämnen som Kemi, Biologi, Fysik
och nya SO ämnen. Andra språk hade vi börjat med redan i 6:an.
Jag hade då valt Spanska men var osäker på om jag inte skulle tagis Engelsk-
Svenska.
Men det blev Spanska och det är jag glad för att jag valde.
Resten av 7:an gick bra.
Första veckorna var väl kanske lite jobbiga eftersom vi hade nya lärare
näst intill i alla ämnen. Men det gick bra efter att jag lärt känna dem.

8:an tycker jag bara flöt fram på nåt sätt. Fast många prov hade vi, många
säger att 8:an är den värsta årskursen på högstadiet. Men det var inga
problem. Till julen fick vi våra första betyg med blandade känslor.

Nu när jag sitter här och bara har några månader kvar på grundskolan kan
jag undra vad jag lärt mig och vad man ska ha det till.
Jag känner även hur alla dessa år gått så fort. Vad mycket kul man gjort
och många tråkiga saker man har gått igenom.
Lucia tåget i 9:an var någ bland de roligaste jag gjort hitills i skolan.
Det var sånn känsla att göra det och det var så kul att det blev så
lyckat.
Nu ser jag fram i mot skolavslutningen och resten av detta läsår med
ljussyn. Jag kan bara hoppas att gymnasiet kommer gå lika bra som de här
åren gått och att jag kommer ha lika mycket glädje i livet som jag haft
hittilds.

Betyg: VG

Mina skolår

Jag gick i lillegrop, det var så våran klass hette. Våran parallell klass
hade skolans värsta lärare, hon var jätte sträng och jätte gammal.

Lillegrop var skolans bästa klass tyckte jag, vi hade en stor bild på
Lilleskutt på dörren till våran del av skolan.

På rasterna så brukade vi (killarna i klassen) spela bandy, det blev en
farlig sport eftersom att alla hade klubborna högre upp än de själva var
långa och alla gjorde slagskått. Jag gillade att vara back, jag var nog en
av de bättre i min ålder faktiskt.
Jag var tuffingen som tog emot alla hårda smällar framför målet och sedan
sprang upp med bollen mot motspelarnas mål och skjöt, därför la jag också
många mål.
Jag brukade ha blåmärken över hela kroppen eller ivarje fall låren efter en
skoldag, men det gjorde ingenting eftersom att jag hade haft kul. Jag
burjade faktiskt nästan alldrig att gråta, jag burjade bara gråta när jag
fick bollar på ansiktet, då satt jag mig på en bänk medans de andra
fortsatte att spela men sedan kom jag tillbaks, när det kändes bättre.

Det där med bollar i ansiktet kan ha att göra med att jag nu är lite
bollräd.
Vi hade en gång ett SM i vår skola men vi spelade inte bra, planen var
liten och de som brukade spela längst fram i vårat lag hade gjort dåligt
ifrån oss. Jag hade visserligen räddat några bollar men de tog oss ändå.
Det var fnatte vi mötte, när jag tänker på det så vann nog fnatte nästan
varje SM i vår skola, även deras tjejlag.

Min skola var bra, den hette Malegårdsplans skolan och var stor med högt
till tak och den var gul.
Högst upp hade den en stor klocka, den liknade en kyrk klocka faktiskt. Jag
har länge drömt om att få vara på taket och kolla ned på alla människor som
gick där nere.

Det fanns många olika tävlingar i våran skola. Vi hade en stor pol men med
lågt vatten utan för skolan. Där hade vi många tävlingar med båtar som
klassen gjort själva. Båtarna var gjorda av det man ville ha och klassen
hjälptes åt att skissa fram modeller på båten och när den äntligen var
färdig så rejsade man med dom genom att blåsa vind med plattor. Alla båtar
var alltså segelbåtar, det var några som försökte fuska genom att sätta på
små motorer men de lyckades alldrig. Även där var det offtast fnatte som
vann.

Vi hade också stora lådbils rallyn i skolan där klasserna gjorde sina egna
lådbilar och körde med dem i Slåttparken som inte ligger speciellt långt
ifrån skolan. Vi hade gjort en röd vit bil med Lillegrop på framsidan, men
jag kommer inte ihåg vem som vann. Men vi hade kul.

Det fanns också ett spel som hette handflata. Det fanns som en djup
nedsänkning vid trä- och sy- slöjden, vi tog med oss en tennis|boll och så
spelade man.
Regler: man fick inte hålla bollen med tummen utan bara med handflatan och
med de fyra andra fingrarna man offtast har på handen, det gick ut på att
få ut de andra medspelarna genom att skjuta bollen på dem.
Jag rockade på det, jag van offta så jag blev lite ökänd. Så de spelade
inte lika mycket när jag var där.

Vi hade en fotbolls plan också, men jag har alldrig gillat att spela
fotboll. Kanske var det för att jag var bollrädd.

På sommrarna var tiden bäst, jag brukade vara med kompisar och spela
bränboll på ett förbjudet område som låg bakom ett stängsel. Vi var där för
att det var det ända stället som hade gräs.
Man fick inte gå dit för att det till hörde något annat, en annan skola,
kanske Bull skola eftersom att de ibland öppnade fönster och försökte
träffa oss med ägg.
Vi brukade bada i plaskedammen som polen hette och så låg vi och solade.
Jag var nog en av klassens popisar, jag var den som umgicks med de lite
udda och självklart med de andra, Tilda kommer jag speciellt ihåg, hon var
ganska stor men extremt snäll. Hon betydde mycket för mig. Jag kommer ihåg
att hon hjälpte mig att fuska i matten en gång.

På vintern så hade vi alltid stora snöbolls|krig, det var alltid alla mot
alla stora som små. Tork – skåpen var alltid fulla av Lillegrops jackor och
overoler.

Ett snöbolskrig kommer jag speciellt ihåg. Det var vintern 1995 det var
många 9or ute och vi retade alltid dem. Det var jag och några till, vi hade
billdat ett litet gäng. Vi blev välldigt offta både mulade och nerknuffade
i snön av 9orna. Men tillsist så tog vi mod till oss och hoppade på en av
de elakaste 9orna och slängde ner honom, jag tror vi var 5-6 stycken så det
var förståligt att han ramlade. En på ryggen en på varsin arm och en på
varsitt ben.
Sedan när han ramlat ned så höll de fast han medans jag och en annan tog
ett stort is-snö flak och krossade det på hans skalle. Han fick nog inte
ont men låg kvar ett tag och visst blev vi mulade och så men sen dess har
niorna inte varit lika taskiga och mer i lågstadiet har vågat ställa upp
för sig.

Vi var också i Sofiabacken vid Sofiaskolan och åkte pulka och snowraser.
Vid den tiden var jag ihop med två tjejer Ida Minotala som hade en finsk
mamma och Stina som jag inte kommer ihåg speciellt mycket.
I varje fall så hade jag med mig en sådan duk som man brukar ha på barkalas
eftersom att de har en plast sida som inte kan förstöras. Ivarjefall dom
fungerade jätte bra att åka på och man kunde åka i en grupp så där åkte vi
tillsammans och hade kul.
Jag kommer ihåg att jag var ganska cool efter som att jag hade den duken.

En gång så skulle jag ha ett mini disko. Jag hade planerat det långt innan
och tillochmed gjort en egen diskokula av en balong, pape mashe och glas
bitar som pappa köpt på någon afär i ett hus som vi kallade Glashuset.
Ivarjefall jag hade köpt godis för ca 200 kr som var jättemycket för mig.
Jag skulle få min soffa att lukta gott och tillsisst så luktade inte bara
soffan Björn Borg parfym utan även mina plast växter och stolar.
De inbjudna var Ida M, Stina och Morgan Link. Jag hade gjort det mysigt och
diskobollen funkade bra.
När de inbjudna kom så gick vi inn i mit rum och hade det trevligt, men
mitt i allt så ramlade Mogan ner från stolen han satt på och plötsligt så
höll alla på och gjorde någon slaks lek när man dök ned från skolan.
Misslyckat!

Morgan var nog en av mina bättre kompisar, han var kär i Ida men jag var
ihop med Ida. Morgan var också ganska rolig eftersom att när han retade mig
och jag sedan retade tillbaks så började han att gråta.

Min bästa kompis hette Kristofer och var ett år älldre än mig. Han spelade
Magich kort och var välldigt. Hans mamma bjöd på bullar och varma mackor
med creme frash och sylt. Jag tyckte nog att de var coolaste i världen
efter min pappa förståss.

Men vi blev älldre, många flyttade och det blev trassel med klasserna så
jag bytte skola till Stenbergskolan som jag nu går i. Den här skolan är
faktiskt helt Ok men jag saknar nog min gammla skola lite.

Lite särskrivningar + stavfel. Upprepningar på några ställen. Säker
språkligt, om än inte avancerat. Kronologiska nedslag. Betyg: VG

ATT Byta skola/ATT Byta klass
Innan jag bytte skola gick jag på Vall skolan i klass 5B. Skolan var väl
helt ok sexorna hade bytt skola så man var ju stört bäst och starkast.
Lärarna var rätt bra men dom bästa hade redan slutat. Min Engelska lärare
var en riktig kärring hon var den enda läraren på skolan som alla hatade
hon skrek och klagade på eleverna. En dag fick en elev nog (Han hette
Markus) och klappade till henne hon fick en sådan chock att hon svimmade.
Ingen hade någonsin satt henne på plats förr.

Gympa läraren hade jag hört historier om från kompisarnas store syskon. Han
brukade gå in i tjejernas dusch rum och säga åt dom vart dom skulle tvätta
sig. Historierna behövde ju inte vara sanna men jag trodde på dom.

Till sexan så valde jag att börja på Långvalls skolan jag hade hört en
massa skit om den men den låg närmast så jag valde den i alla fall.

Jag hamna i klass 6c med Mange, Patrick och Månsa som jag kände sen
lågstadiet. Vår klass fick snabbt ett ryckte om att vara stökiga. I klassen
träffa jag också Kristian, Klas och Nicke. Vi alla blev snabbt kompisar och
gick runt som ett litet gäng på skolan.

Skolan var helt ok och förtjänade inte sitt dåliga ryckte. Niorna röjde en
hel del men det skall man väl göra i nian. Våran klass mobbade ut en kille
(vi var väl uttråkade eller nått) som var lika snobbig som en Södermalmare
och pluggis.

Till sjuan hade mobboffret slutat och bytt skola. I sjuan hände det inte så
mycket förutom att vår klass lugna ner sig. Det var faktiskt en lärare som
lugna ner oss. Hela klassen gillade henne och hade stor respekt för henne.

När jag började i åttan så kände jag nästan alla niorna och livet lekte.
Jag började nästan att älska den här nya skolan om man jämför med den
gammla med sina töntig regler jag kände mig nästan fri. Jag och Klas fick
våran första snus av en av niorna. Jag kände mig snurrig det var en mycket
skön känsla. Både jag och Klas har snusat sen dess men jag saknar kicken
man fick i början.

När nian hade börjat så va vårt gäng kungar på skolan. vi röjde en hel del
men vi va ju störst bäst och starkast. Jag hade börjat hata läraren vi hade
i hemkunskap vi kan kalla henne för Pia. Hon snacka hela tiden om sin jäkla
mat cirkel. Jag äter väl fan vad jag vill. Det tog alltid 20 min för henne
att starta lektionerna för att hon hela tiden snacka om hur man skulle göra
för att köpa två liter filmjölk. Hon var allmänt irriterande och sa att vi
var dåliga.

Jag vet inte om jag har lärt mig så mycket i plugget för jag har så taskigt
minne. Nian har nog varit det bästa året under hela min skol gång men jag
har fått sjukdomen som kallas skoltrötthet. Snart börjar gymnasiet vi får
se hur det går.

Lära för livet
De flesta val vi gör här i livet innebär både fördelar och nackdelar. Man
försöker välja de alternativ som ger fler fördelar än nackdelar. I många
val får man aldrig veta om beslutet man gjort var rätt eller fel, eftersom
man inte vet hur det blivit om man valt ett annat alternativ. Det ämne jag
valt att skriva om är musik. Det beror på att ett av de stora val jag gjort
i mitt liv var att välja att gå i musikklass. Det tror jag var rätt val för
mig.
Eleven markerar nytt stycke både med ny rad och med indrag I min skola
har vi duktiga lärare så jag lär mig mycket innom själva ämnet. Jag
utvecklar min sångröst och min musikalitet. Men musiken hjälper även till
att förbättra mitt självförtroende. På musik|lektionerna lär jag mig att
våga visa vad jag kan, våga göra fel och våga synas. Detta trots att jag
inte är den som sjunger bäst eller är jätteduktig på att läsa noter. Jag är
nästan sämst i klassen på att spela trummor, och bas är inte heller min
starka sida.
Detta, att våga göra saker är något jag har nytta av hela tiden i mitt liv,
till exempel i skolan. Att våga svara på frågor även om man är osäker,
eller att våga prata med läraren om olika saker innebär ofta fördelar.
För mig är musik inte ett ämne där man sitter och latar sig och trallar
med. Musik är ett krävande och ofta väldigt svårt ämne. Man måste vara
koncentrerad och uppmärksam, och detta om något är en kunskap man har
annvändning av i klassrummet under såväl matte- som bild lektionerna. Och
om det är som jag tror, kommer jag att annvända dessa kunskaper i
arbetslivet och i det allmäna livet som vuxen.
Jag anser att både de konkreta kunskaperna, som sång|tekniken och
musikerfarenheterna, och de mer abstrakta kunskaperna, som självförtroende,
målmedvetenhet och att våga visa sig själv, kommer att vara viktiga för mig
i framtiden. Det är till exempel lättare att få jobb och andra möjligheter
om man vet vad man vill och tror på sig själv, och alla har nog glädje av
att kunna sjunga.
Jag tror att detta inte bara beror på att jag går i musikklass. Jag tror
att musikundervisningen på andra skolor kan ge lika mycket om eleven vill
lära sig och tar till sig kunskapen.
Under mina skolår har jag fått uppleva, och upplever, mycket roligt. Jag
har medverkat i musikaler där jag fått spela teater, dansa och sjunga. Vi
har även gjort många koncerter, luciatåg och andra sånguppvisningar, vilket
gjort musiken och skolan rolig.
Jag vill fortsätta med musik och det är lektionerna i skolan, och det som
hör till, som fått mig att upptäcka något otroligt roligt som jag skulle
kunnat missa helt. Jag älskar den pirriga känslan innan ett uppträdande.
Jag älskar sorlet från publiken som tystnar när lokalen släcks ner. Jag
älskar sången och uppträdandet, jag älskar överraskningarna, och jag älskar
känslan efter en bra föreställning.

Innehåll: Lära för livet. Mycket trovärdigt o genomtänkt. Form: Artikel
– ej gått igenom instruktioner. Många bra formuleringar. VG +

Mina skolår
Skolan; något att minnas, något att förtränga.
måndag 08:30-15:30:
räkna matte, ha prov, lära grammatik
måndag 15:30-23:40
titta på tv, plugga, äta, plugga, sova
tisdag 08:30-15:25
ha gymnastik, räkna matte, skriva läxförhör
tisdag 15:25 (
äta, spela dator, plugga.
. och så fortskred det, dag efter dag, år efter år, en friluftsdag då och
då, en konsert någon ibland och kanske en utflykt per termin.
Mycket mer än så är inte skolan. om man utesluter alla kompisar d.v.s. de
som kanske har betytt mest för ens utveckling och tillvaro. De kontakter
man har brutit och de man har knytit. Allt som har satt spår i både
beteende och utseende. Hade jag inte haft de kompisar jag har idag kanske
jag fortfarande hade varit den person jag var i mellanstadiet: motsträvig,
elak och intolerant – det tackar jag dem för, precis som jag uppskattar och
tackar för allt som jag lärt mig.

1.an, 2:an, 3:an, 4:an, 5:an, 6:an, 7:an, 8:an och 9:an. Det finns så
mycket att skriva om: varje årskurs skolstart, vad man har lärt sig, vad
man skulle ha kunnat göra bättre, men det känns redan som om jag har nämt
vad jag tycker har varit viktigast hur ni känner och vad ni anser är något
jag lämnar till er.

Från att ha varit en ivrig sjuåring nyfiken på vad skolan har att erbjuda,
till att vara en påläst femtonåring med erfarenheter från hela grundskolan,
skoltrött men en aning nyfiken på vad gymnasiet har att erbjuda.- Historien
upprepas.
Tänk på att om 9 år i grundskolan går så här fort, måste gymnasiet vara
himmelriket

Innehåll: Bra men outvecklade tanketrådar, lite för kortfattad. Hur har
du förändrats? Ge exempel? Form: ”Kåseri”? Avskalad. Betyg: VG

Att byta skola

I sexan valde jag som elevens val drama när jag skulle börja högstadiet.

Det var jag och en till och från min gamla klass. Jag hade lite svårt att
passa in men till slut fick jag en kompis i klassen. Anna hette hon. Men så
var vår klass en ”värsting klass” och ”värstingarna” ville ha någon att
plocka på. De började på Stina, min gamla klasskompis, och när jag och Anna
hjälpte henne började de plocka på Anna istället. Kuratorn kom och pratade
med oss, men det hjälpte inte. Jag får nog säga att alla var inte såhär.
Det var jag, Anna, ”Minna” och Maria som gjorde som vi blev tillsagda. På
våra dramatimmar blev det ingenting igentligen. Vi började på ”Grease”, men
jag vet inte hur det går för dem.
sidbyte
När jag valde till sjuan hade jag funderingar på Ekskolan, Men kom inte
mycket längre än att tänka på det. Det var igentligen musik jag ville ha
och när jag valde drama trodde jag att det var mycket musik.
Vi hade 40 min halvklass! De andra klasserna hade iallafall helklass. Det
är hemskt, tycker jag.
Ibland stannade jag hemma för att jag inte trivdes, sa att jag inte mådde
bra.
sidbyte
Men så pratade Jonas Holmberg med mig och vi kom överens om att jag skulle
”praoa” på Ekskolan i en vecka.
När jag först kom till skolan pratade jag och pappa, som följde med mig,
med Nicklas. Han sa att vi skulle leta upp Anja och Sofia för Anja åker
också buss. Mitt första intryck av skolans korridorer var att de var långa
och smala. Jag förstod inte hur alla människor fick plats.
sidbyte
Jag var med på lektioner och jag blev alldeles paff.
De var ju tysta och räckte fint upp handen och lyssnade på läraren och
varandra.
En dag missade Anja bussen och jag visste inte var jag skulle vara. Som tur
var kom Jonas ut på trappan och hjälpte mig ner till fysiken som vi skulle
ha.
Alla var snälla och jag trivdes jätte-bra.
Jag började på Ekskolan* i åttan mest för att gå i musikklass men även för
att den har bättre miljö och mycket bättre lärare än på Bredvik som jag
gick på innan.

Jag fick massa nya kompisar och har utvecklat mig mer än väntat i både
musik och andra ämnen.
Matten t.ex. **På Bredvik gick man kurser: algebra, geometri, vardagsmatte
och sidbyte statistik och sannolikhetslära. Efter varje kurs fick man
göra ett prov. Om man klarade det fick man välja en ny kurs även om man
fick en poäng från IG.
På Ekskolan har man två grupper. En lite bättre och en som tar det lugnare.
Vad jag saknar på Bredvik är Engelskan och NO-ämnena. I Engelskan blev vi
uppdelade i fem grupper (Alla sjuor. 4 klasser.) Där grupp 1 tog det lugnt
sidbyte sen stegrades svårighetsgraden upp till 5 där vi gick igenom
ett kapitel i veckan ungefär.
NO-ämnenan och Teknik hade jag på engelska. Vi gick igenom på engelska och
gjorde våra arbeten på engelska. Det saknar jag.
Vad jag också saknar är mina gamla kompisar.
*När jag slutade på BV hade redan 3 st slutat eller bytt klass.
** har aldrig varit min starka sida
Jag har kontakt med dem men inte så mycket som jag skulle vilja.

Det här med att åka buss gör mig ingenting. Det är det värt. Jag trivs
jätte bra på min nya skola.

Uppgift: 2 Min första kompis
Jag vaknade upp av att solen stod och sken rakt in i mitt ansikte. Jag tog
kudden över huvudet för att somna om på nytt igen. Men det gick inte.
vad jag än gjorde så tänkte jag bara tillbaka på allt som varit. Hur alla
pratat skit, klankat ner och gett mig hatiska blickar, på hur många gånger
jag kommit hem från skolan med tårarna rinnandes ner från mina tjocka
kinder. Och alla samtal jag haft med mina föräldrar, lärare och rektorer,
Men ingenting hade hjälpt. Jag var fortfarande lilla tjocka Hanna.
Igentligen var jag inte så tjock. Det var mer att alla mina kompisar var så
långa och smala.
– Ehh vilka kompisar mumlade jag för mig själv.
Jag hade ju inga kompisar, jag var alldeles ensam på raster, luncher,
lektioner och på friatiden. Fast jag hade min katt Lena, hon ställde alltid
upp och lyssnade. Men i morgon skulle jag börja en ny skola, en skola som
precis hade öppnats. Så det var nog fler än jag som var nervösa över att gå
dit i morgon. På natten låg jag i min säng och studerade alla klara
stjärtnor.
– Tänk om man vore en stjärna viskade jag.
Den kvällen sov jag inte mycket, låg bara och tänkte hur allt skulle bli.
På morgonen kom mamma inspringandes:
– Sanna, Sanna vakna! klockan är kvart i åtta.
Jag kastade av mig täcket, for in i duchen, ut igen och på med min röda
kofta och ett par tajta jeans. Sen var det dags att bege sig till skolan.
Eftersom att skolan låg precis vid mammas jobb så hade vi följe. När jag
närmade mig skolgården kom klumpen i magen precis som förr. Men denna dagen
var det inga blickar, ord eller tårar. När jag kom in i klassrummet satte
jag mig sidan om en kort, ljushårig tjej. Sen kom läraren in och hälsade
oss välkommna, och ropade sedan upp våra namn för att se vilka som kommit.
Efter prat om hur vi skulle arbeta, sitta och utdelning av scheman var det
rast. Jag gick ut och tog på mig min jacka, när jag kännde mig väldigt
iakttagen. Där stod tjejen jag suttit med i klassrummet. Efter vi tittat på
varann ett tag sa hon:
– ska du med ut?
Jag blev helt chockad, skulle någon så söt som henne vilja vara med mig?
Ett tag efter de fick jag fram ett svagt:
– Ja.
På rasten gjorde vi inte så mycket, satt mest och pratade. Hon hade också
varit mobbad i många år, så vi hade något gemensamt. Efter rasten skulle vi
ha hemkunnskap, jag arbetade med Fia som hon hette. Och när dagen var slut
frågade Fia om vi skulle göra något efter skolan. Det var så jag fick min
första kompis på en helt ny skola.