Mina nio skolår
Första dagen när jag vandrade mot skolan och skulle påbörja mitt första år
som elev, då var det pirrit i magen. Jag höll mamma hårt i handen. Men
efter första dagens slut så var det inget speciellt.
Jag steg upp samma tid som jag gör än idag.
Under det första året var det som en lek, det var nästan inget allvar. Lika
bra var väl det för då skulle man bara hata skolan mer än vad man gör idag.
Under lågstadiet var det många frilufts och tema dagar. Man var inte inne
lika mycket som nu. På våren for vi ut och sökte vårtecken vi samlade på
insekter grodyngel mm.
Under hösten for vi ut och plockade löv och annat som är fint under den
årstiden.
När vintern kom for vi på skid och skoter|utflykter. Under lågstadiet var
skolan inte så rolig. När man började fyran var man inte lågstadiebarn
längre man hörde till mellan stadiet och man började känna sig stor och
stark. Under årskurs 4 kom det en ny elev till skolan, en tjej som hade
bott i Sudan alltså en mörkhyad tjej. Hon började i trean. På våran skola
var 1-2:an, 3-4:an och 5-6:an i vart sitt klassrum. Jag kommer ihåg att jag
trakasserade den nya tjejen. Vi bråkade jämt. Fröken lottade när vi skulle
byta platser. En gång kom jag bredvid ”mörkingen” men fröken fick sära på
oss för vi bråkade ständigt.
När jag började i sexan var man störst och man skulle snart börja på
högstadiet och ettorna skulle ha respekt för ”de stora sexorna” men tyvärr
hade dom ingen respekt alls. Jag tycker att sexan var roligast under låg
och mellan stadiet. Det hade övergått till ganska mycket allvar man hade
prov läxa läxa läxa prov. Jag tror vi hade läxa varenda dag. men nog
överlevde man det också.
Under vårterminen hände det en olycka. En klasskompis till mig omkom i en
skoterolycka och hans ett år yngre bror skadades svårt. Dom hade krockat
med en taxi. Veckorna som följde var inte roliga. Men det mesta är glömt
nu.
När man hade gått ut sexan och skulle börja sjuan undrade jag hur det
skulle vara på högstadiet, man hade ju hört om den beryktade tagghäcken dit
alla sjuor blev kastade. När sommarlovet var slut och man skulle börja
sjuan så var jag nervös inför vad som väntade. Det var inte så farligt som
jag trodde men när man kom och gick i korridoren och det bara var nior runt
omkring då kände jag mig liten; fruktansvärt liten. Första gången jag såg
lärarna tyckte jag att dom såg grymma ut, men de flesta var snälla. Det var
ganska mycket mer läxor och prov jämfört med sexan.
I åttan började allvaret för då skulle man få betyg, men det blev inte så
mycket pluggande för min del. Det visade sig också på betyget.
Jag tycker åttan var roligast jag har inte gått nian klart men som det
känns nu var åttan roligast. För då var man varken störst eller minst.
Det är nu i nian som det gäller när man ska välja till gymnasiet och för
min del vet jag inte vad jag ska gå men alltid blir det nånting.
Sammanfattningsvis tycker jag att dom åren jag har gått i skolan så har det
varit ganska roligt man har lärt känna många nya kompisar. Jag klarade mig
bra från tagghäcken och de stora niorna.
Mina nio skolår
I ettan fick jag gå i mix klass, som har ettor, tvåor och treor. Det var
många som hjälpte mig då. Två hette Micael och Petter, och det var två
tjejer som jag fick kulor av. Tvåan finns det inte så mycket att säga om.
Jag spelade kulor som dom flesta gjorde. I trean fick man ta hand om ettor
och tvåor. Man fick börja med slöjd då också. På Måndagar fick man gå extra
lång dag. På dom extra timmarna fick man en remsa med gånger tal. Det gick
dåligt ibörjan, men sen hade jag bland dom som hade bäst i klassen. På
träslöjden så fick man göra en smörkniv först av allt. I fyran var man
osäker när man fick ämnen som engelska Oä. Men jag hade oftast alla rätt på
glosförhör och oä prov. Fast grammatiken i engelskan var svårare. På
gymnastiken blev det mer sporter än lekar som det var på lågstadiet. På
FA:an i fyran så skulle jag, Nils Bergström och Mina bröder ut och plocka
nypon. När vi gick på banvallen bakom Håltorp hittade vi en cykel som vi
skjutsade varandra på. Sen hittade vi nypon som vi plockade, när Kjelle
skulle gå av cykel rev han sönder byxorna. När vi var tillbaka, så var inte
nyponen ätbara sa läraren. Sen gick vi till syslöjden och sydde ihop
byxorna.
I femman började man bli mer van, och det gick snabbare på timmarna. I
matte som det hade gått sakta på, gick det snabbare nu. Och svenkan började
jag bli väldigt bra på. Det var ord som man fick i läxa och dom hade jag
alltid rätt på. I slöjden gjorde jag och min bror ett fågelhus. Vi hade
hemkunskap i femman, med en extra lärare som hette Linda. Sen fick vi ha
hemkunskap på högstadiet i stället för att ha det i klassrummet. Efteråt
fick man äta på högstadiet. I sexan kände man sig störst och klarade ämnena
bra. I sjuan var det ovant för då fick man börja ha en lärare i varje ämne.
Dom flesta var bra. Dom nya ämnena var SO, fysik, kemi, biologi, sen fick
man välja mellan allmän och särskild i engelska och matte. Sen fick man
välja tillval jag valde teknik. Där fick man göra ett pepparkaksmått och en
eker nippelnyckel bla. På våren fick man göra ett segelflygplan. I åttan
fick man data också som ämne, som var en timme i veckan. I tekniken fick
man göra en morse apparat bla.
I nian håller jag på med en tving. Lärare jag har haft är Eina Granström,
Harald Tysk, Mona Meijers och Reino Haurila bla.
Mina nio skolår
Jag började skolan när jag var 6 år gammal i mitt land. Där var man tvungen
att ha speciella kläder på sig. Lärarna var stränga. Man fick betyg redan
när man gick i trean. Men så kom jag och min familj till Sverige och då
fick jag börja i en förberedelseklass i lågstadiet. Det var bara
utlänningar i den klassen. Efter 6mån fick jag och en annan tjej flytta
till en ny klass. Alla var snälla utom några killar som små retades med
oss. Tjejerna i klassen var roliga och, det var roligt att vara med dem.
Ibland kunde de bråka om vem som skulle hålla oss i handen för att följa
med oss till matsalen. 3:an/ I trean blev allt lättare för att vi hade lärt
oss svenska och vi hade fått kompisar. Sen kom tiden då man skulle hälsa på
i mellanstadiet. Det kändes pirrigt och man var lite rädd. Som tur var så
hade jag en bror som gick där. Så när jag skulle börja i 4:an följde han
mig till skolan och visade mig klassen som jag skulle vara i. 4:an/ Vår
klass var den jobbigaste i hela mellanstadiet. Killarna var mer bråkigare
och ibland kunde det hända att läraren inte orkade med oss. Med det var
roligt ändå. I 4:an hade man börjat med att läsa engelska. När jag hade
lärt mig nåt nytt ord så kom jag ihåg att jag brukade skryta med att prata
hemma med små syskona och reta dem för att de inte kunde. 5:an/ Då lekte
man en massa som att tex håppa hopprep kasta boll, spela bandy med killarna
mm. Man hade mera läxor och prov. De bästa ämnena i 5:an var matte, bild,
och engelska. Jag älskade matte lektio|nerna för att två killar och jag låg
alltid först och kom en före den andra tog man hem och räknade så var man
först. Jag älskade att spela pingis. Jämt på rasterna och efter skolan
sprang man till Öppet Hus som låg vid lågstadiet. Ibland hade man pingis
turneringar, inte för att skryta men jag vann alla turneringar utom två
stycken som jag förlorade i 4:an. 6:an/ Nu hade man blivit störst i
mellanstadiet. Alla de där lekarna som man brukade göra i 4:an och 5:an
gjorde man aldrig mer. Det var ganska jobbigt i 6:an. Nu skulle man välja
vissa ämnen som man skulle ha i högstadiet. Det kom en massa lärare och
presente|rade sig. I mitten av 6:an fick vi besked om att klassen skulle
splittras. Då blev jag ganska ledsen för jag ville inte att vi skulle
splittras efter alla dessa år tillsammans. Och det fanns vissa som tyckte
att det skulle bli roligt. Men det var inget att göra åt det. Man valde
några i klassen som man ville gå med i samma klass i högstadiet. Alla fick
inte de personerna som de hade valt. Några månader innan man skulle sluta
skolan fick man vara i högstadiet en hel dag med med två elever och följa
med dem till alla deras lektioner. Det var för att se hur det var i
högstadiet. Man hade ganska många lärare än vad man hade i mellanstadiet.
Det var jobbigt men kul. Och innan klassen skulle splittras åkte vi till
Stockholm en hel dag. Vi besökte museer och åkte till Gröna Lund.
7:an Nu var man minst igen. Första dan visste jag inte var jag skulle vara.
Så jag gick och frågade skolvärdinnan. Hon följde med mig till klassen. Jag
öppnade dörren och alla stirrade på mig. Jag var försenad första dan. Men
det gjorde inget, sa min lärare som var jätte snäll. De höll på med att gå
igenom schemat jag förstod ingenting allt var så krongligt. Men sen blev
det lättare när min lärare gick igenom den med mig. På rasterna gick man
till sina gamla klasskamrater och frågade hur det var i den nya klassen
osv. Efter nån vecka i skolan skulle man buga för 8 och 9orna och lärarna.
Det var jätte pinsamt. Men allt det där gick över. I sjuan fick man mer
läxor och prov än vad man hade fått i mellanstadiet. I sjuan blev jag
skoltrött. Men den känslan gick över.
8:an. Nu var det allvar för man skulle få betyg och det skulle vara hårdare
än vad det har varit uppfattade jag åttan. Men det var inte så utan det var
som vanligt men lite mer hade man att göra än vad man hade i sjuan. Man
skulle ut på sin första prao plats och sin andra lite senare.
Första betyget öppnade jag med fart sen när jag hade tittat på den blev jag
lite besviken. Men sen sa jag till mig själv- Ähh jag kommer igen i nian.
Hittils har det gått bra och sen får man se.
Mina skolår
Tiden har gått väldigt fort nyss gick man i lekis och nu går man i nian. Av
lekis kommer jag ihåg att jag var otroligt nervös den första dagen, och att
jag redan då hade börjat gruva mig för mellan stadiet.
Då det gå några år och jag lärt känna mina kompisar började det att gå
mycket bättre i skolan. Men redan då började jag att gruva mig för
högstadiet. De som gick där såg ut att vara Stora och farliga. Men med
tiden blev det bättre och bättre. När jag gick i sexan hade jag blivit
mycket starkare inom mig och tyckte at det inte var speciellt att böra
högstadiet.
Högstadiet har också gått fort. Jag har lärt mig hur man ska plugga. I
sjuan var jag på gränsen på godkänt och nu har jag välgodkänt och upp mot
mycket välgodkänt. Jag har också lärt mig att välja rätt kompisar. Än så
länge har högstadiet varit den roligaste skolan. Vi har haft olika lärar.
roligare idrotts lektioner. mer turneringar och frilufts dagar.
Nu har vi just valt till gymnasiet och det känns väldigt roligt. jag känner
mig säker att jag kommit in på det jag sökt, det ska bli roligt att träffa
nya kompisar. Det är inte heller så länge tills jag får börja jobba och ta
körkortet.. Jag har sommar jobbat i två sommrar, snart en tredje. Jag ser
fram emot att börja jobb. efter tolv år i skola är man nog ganska less. jag
har nyss tagit skoter körkortet. jag har ocksa börjat övnings köra med bil.
Dagen då jag började skolan för första gången minns jag som om det var
igår. Jag gick aldrig på något dagis för att min mamma arbetade då
hemnifrån. Jag minns hur nervös och spänd jag var på att få börja skolan,
allra minst inte på vilka som skulle bli mina klasskamrater och lärare.
Flera dagar innan det hela började gick jag och funderade på hur alla
skulle vara. Några kanske inte alls va snälla och bara säger tykna saker så
att jag skulle bli ledsen medans några kanske är jätte snälla och mysiga.
Kompisar som man kan ha för livet. Det var nog den jobbigaste men även det
roligaste jag någonsin gjort. När jag tänker på det jobbigaste så var det
så att ja va en riktig liten ”pappa gris”. Men jag kommer också ihåg att
jag tyckte det skulle bli rätt skönt att få vara ifrån mamma och pappa
några timmar om dan. Man träffar dom ju ändå på kvällen och timmarna innan
det bär i väg till skolan.
När det äntligen var dags var jag så nervös osäkert om ”nervös” är det
rätta ordet på att komma till skolan för att träffa alla dom nya barnen
och lärarna. Det var många nya ansikten men därav några jag kände på grund
av att vi bor på samma gata.
Redan första timmen märkte jag att här skulle jag trivas mycket bra.
Det första året var riktigt kul. Jag kunde både räkna, skriva och läsa,
hyffsat bra i alla fall.
Jag gick på denna skolan i fyra år tror jag, om jag inte minns helt fel.
Jo, för när vi gick i trean och skulle byta till fyran då var vi tvugna
till att byta skola.
När vi skulle byta skola kändes det nästan som att börja skolan på nytt.
Först i början sa våran lärare att vi skulle splittras och börja
tillsammans med dom som redan gick på skolan. Men det gick vi inte alls med
på. Alla i vår klass då var så jätte bra kompisar. Alla va med på allt och
vi hade jätte roligt tillsammans. Det var mycket tjat fram och tillbaka för
rektorn på den andra skolan ville att vi skulle splittras så att vi kunde
bli kompisar med dom andra. Men till slut så gick han med på att vi skulle
slippa att splittras. Vi blev så glada att vi ställde oss upp och hoppade
omkring. Men snabbt satte vi oss ner igen och det blev alldelse knäpp tyst.
Länge satt vi där och på vissa föll en tår. Det var för att vi skulle
aldrig mer få ha våra ”underbara” fröknar längre. Dom som hjälpt oss med
att läsa, skriva, räkna och gjort oss till att bli så bra kompisar med
varandra. Men i alla fall. Dagen närmade sig och vi skulle börja på en ny
skola med nya elever nya lärare och nya klassrum. Visst skulle det bli
spännande, men vi alla saknade våra fröknar jätte mycket.
När vi väl var där så fanns det ingen återvändo. Men det hela började med
att vi fick en urmysig magister. Skäggig och glasögon: Vi trivdes jättebra
med honom. På Trisseskolan hade vi ofta klasskamper. Det vill säga att
våran klass tävlade mot dom andra två. Min klass, vi var riktiga
”sportfånar”. Vi älskade sporter och tävlingar. Nästan alla höll på med
någon form av idrott, fotboll va det som dominerade i min klass. Vi ställde
upp i alla tävlingar. Det mesta vann vi faktiskt med det kom dom dagarna då
vi förlorade. Då var vi inte på speciellt bra humör, då sa vi ofta ”- Men
vad gör det om hundra år”, och så skrattade vi.
På denna skolan trivdes ja minst lika bra som på den jag gick på innan.
Fast vi gick bara två år i Trisse.
Några veckor innan sommar lovet i femman skulle vi välja ut minst tre
personer som vi gå med på högstadiet. Vi var tvugna till att byta skola
ytterligare ännu en gång, fast denna gången till Smideskolan den som jag
går på nu. Det var jätte svårt att välja. Vi var ju alla så bra kompisar,
men samtidigt så ville man se hur det var att gå med några andra också.
Den sommaren gick jag och funderade väldigt ofta på dom jag skulle gå med.
Vi fick ju alla träffas en gång. Jag hamnade inte med en enda i från min
gamla klass. Visserligen var det kul att komma med nya men jag saknade min
gamla klass oerhört mycket.
Efter någon månad så fick jag veta att en av mina bästisar skulle byta till
min klass, Susanna hette hon. Susanna och jag var jätte bra kompisar. När
vi gick i trean till femman va vi med varandra nästan varje dag. Våra
föräldrar fick släpa hem oss.
Men när hon började i klassen så började vi glida åt var sitt håll. Hon var
ute mer på kvällarna och träffade några andra kompisar som jag gjorde med.
Men jag är ju så idrotts intresserad så det passade inte mej att vara ute
sent på kvällarna. Vi gled bara längre och längre ifrån varandra. Nu kan
man knappt se att vi varit kompisar över huvud taget. Så olika som vi är
nu. Men nu lite om skolan. Den är ju ganska sliten men jag hade turen att
få gå på Lilla|tuppen som är nybyggd.
När jag började nian flyttade vi in på Smidet. Alla lärarna är mycket
olika. Bytt lärare har vi gjort flera gånger i nästan alla ämnena. Det har
varit lite bekymmer samt i bland. Men jag har klarat mig bra än så länge.
Alla elever har ju sökt in till gymnasierna nu så det råder en mycket
pirrig känsla på skolan. Det skall bli rätt skönt att komma till något nytt
med nya kompisar och lärare. Jag längtar så att jag går åt. Men nu är det
sista terminen på denna skolan och det är bara till att kämpa vidare.
Detta var Mina skolår osäkert om ”Detta var” egentligen är utsuddat
Mina nio skolår
Nu när jag är inne på mitt nionde och sista år i grund|skolan känns det som
om jag har sprungit färdigt ett extremt jobbigt lopp. Det som har varit
svårast är 3 sista åren på högstadiet.
När man tänker tillbaks på ettan – trean så var det mest lek och skratt så
som jag kommer ihåg det, inga läxor, inga prov bara lek och skratt. Och när
man väl fick läxor gjorde man dom på direkten. Det var kul. Så härligt det
var att gå till skolan varje dag för att lära sig mer och mer, blev man
sjuk så man var tvungen att stanna hemma var det hemskt! På det sättet
fortsatte det i ettan, med rusande fart förbi tvåan och igenom trean. Så
var det dags för mellanstadiet. Jag kommer ihåg hur folk runtomkring mej
pratade om den stora faran att börja fyran, ett nytt stadium. Nu skulle
allt bli annorlundare det där med ”lek och skratt” tonades ner lite. Jag
blev allvarligare, andra saker började att bli intressantare. Skolan lärde
ut nya och spännande saker. Här började skolan att bli jobbig, men det
gjorde inget det här var ju bara början. Så allt var bra. Sen var det ju
femman vilket jag tyckte var en stor skillnad från fyran. Vi fick lära oss
om: länder ute i världen, mera engelska också att ta mera ansvar. Ex vi
behövde inte längre sitta på bestämda platser i matsalen längre. Femman var
inte speccielt rolig. När sexan kom var det som en förberedelse för
högstadiet. Det var spännande och man hade stora förväntningar om
högstadiet.
Sommaren till sjuan satt jag och planerade, tänkte på hur underbart allt
skulle bli i högstadiet, jag skulle få bra betyg fortsätta till gymnasiet
ja, allt skulle bli bra. Så kom högstadiet och allting blev tvärtemot mot
vad jag ville att det skulle bli, sjuan var inte så bra. Åttan, nu var det
betyg som gällde, det blev stora krav och jag försökte att förbättra saker
och ting. Nu i nian är skolan viktigt sen kommer ju gymnasiet. Det känns
som om det är den enda orsaken till att man går till skolan nuförtiden inte
för att det är kul längre.
Mina nio skolår
I 1:an så skulle jag ha kommit i en annan klass än den jag är i nu. Jag
kände en som hette Patrik nilsson och jag skulle få gå i samma klass som
honom, men det fanns en annan Patrik nilsson i en annan klass och där
hamnade jag, men det var nog tur för det var en bättre klass. Så när jag
började 1:an så kände jag ingen. 1:an så tyckte jag Tommy och Lars i min
klass såg ut som Helan och Halvan, Tommy var smal och Lars var lite
mulligare. Vi tävlade jämnt vem som kunde komma först till våran trapp
efter maten, och det var jämnt jag som vann. På rasterna spelade vi mycket
boll och lekte många olika lekar tex Jägarboll. Våran fröken i 1:an hette
Ullabritt-Sjögren, hon var en mycket bra lärare. Vi fick göra många roliga
saker med henne, vi var tex ute mycket i skogen och lekte lekar. Åren på
lågstadiet var mycket roliga. När vi skulle börja 4:an så fick vi först gå
och hälsa på våran nya fröken, hon hette Marigane Rundgren. Marigane var en
mycket bra lärare hon också. I 4:an fick vi många nya elever, det var
roligt att lära känna några nya elever. På rasterna fanns det mycket att
göra, vi spelade boll, lekte många olika lekar, vi brottades och på
vintrarna hade vi snöbollskrig det var kul. Vi började med ett nytt ämne i
4:an och det var engelska, det var ett mycket roligt ämne eftersom det gick
mycket bra. Vi ritade jämnt på fredagsefermiddagarna och så hade vi en
rolig time varje fredag och det var kul. I 4:an åkte vi till Göteborg på
skolresa. Vi gick på Liseberg och det var väldigt kul, för att det var
första gången i mitt liv som jag var där. I 5:an gjorde vi ungefär samma
saker som i fyran bara att vi fick gå och köpa bullar och kakor åt Marigane
och Leif. Leif var våran speciallärare på mellanstadiet. I 5:an åkte vi
till Stockholm på skolresa. I Stockholm gick vi på stan och så tittade vi
på slottet och sist av allt så gick vi på Grönalund. Och den värsta saken
på mellanstadiet var när Lars bröt min vänstra arm och det var inte kul. I
6:an tyckte hela klassen att Marigane blev knäppare, här har vi några ex vi
köpte tårter för våra klasspengar och klassen fick en tårta och den andra
tog hon hem. På skolresan skulle vi åka på Götakanal utklädda till
sjörövare och det låter väll inte riktigt klokt. Jag tyckte det skulle bli
ganska skönt och kul att börja i 7:an men det var lite nervöst också. Det
var lite svårt den första tiden med alla klassrum och lärare. Men det var
kul på rasterna för det fanns mycket att göra, vi kunde tex spela biljard,
innebandy, bordtennis. I 7:an var det inte så många prov och läxor.
Terminerna i 7:an gick väldigt snabbt eftersom det var ett roligt år. I
8:an blev det mycket jobbigare med alla prov och läxor som vi fick. På
rasterna fanns det inte så mycket att göra eftersom fritidsgården nästan
jämnt var stängd pågrund av att någon hade slagit sönder något. i 7:an åkte
vi till Stockholm på skolresa. Våran klassföreståndare då hette Mats
Magnusson. I 8:an blev det strejk och det var många ämnen som gick bort men
inte alla. Vi fick en ny klassföreståndare i 8:an han hette Niklas Larsson.
I 8:an åkte vi inte på någon skolresa. Nu när vi började 9:an har det
blivit ännu jobbigare än vad det var i 8:an. Med alla prov och läxor som
måste stämma överens med idrotten. Nu ska vi gå på prao och jag ska vara på
Västerlundsbil. Vi har fått en ny klassföreståndare igen och han heter Mats
Johansson. Våran andra klassföreståndare heter Birgitta Lindblom.
MINA NIO SKOLÅR
När jag var sju år fick jag börja i en skola ute på landet som hette
Ärvinge Skola. Det var en gammaldags skola där åk 1 och åk 2 delade
klassrum. Fröken bodde på övervåningen och klassrummet var på
nedervåningen. Jag bodde ungefär 3km från skolan. Jag åkte med skolbuss
till och från skolan varje dag.
Efter några dagar fick jag mina första skolböcker. Jag började lära mig att
läsa, skriva och räkna. På rasterna spelade jag landhockey och fotboll med
mina kompisar. Jag tyckte att det var ganska kul i skolan eftersom jag fick
lära mig en massa nya saker. I mitten av 2:an flyttade jag och mina
föräldrar till Rörsta. Jag gick kvar i Ärvinge tills jag skulle börja 3:an.
Då fick jag börja i Halmsjö Skola. Det var en skola med ca : 350 elever,
från åk 1 till åk 6. Nu bodde jag bara 300 meter från skolan. Vi fick lära
oss nya ämnen. Bl.a. slöjd, engelska och hemkunskap. Mina favoritämnen var
engelska, träslöjd, matte och geografi (Oä). Efter sex år i skolan så
skulle jag börja 7:an i Kålgärdet. Jag fick nya kompisar, lärare och ämnen
igen. På högstadiet fick vi mer prov är tidigare. Vi fick olika klassrum
och olika lärare. Vi fick elevskåp istället för skolbänkar. Nu går jag i
nian och har vant mig vid allt det där.
På 9 år har skolan förändras ganska mycket. SLUT!
Mina nio skolår
Jag gick aldrig i lekis eller dagis, och eftersom jag bodde i Polen fick
jag börja i nollan. Det var som lekis fast det låg i skolan i ett klassrum.
Vi lekte där, fröken läste böcker och inland gick vi ner till dagiset och
lekte där på deras häftiga ställningar. Sommaren innan ettan var jag
nervös. Mamma köpte en fin väska och ett fräckt pennfack (sådant där som
öppnar sig när man trycker på knappar). Sista veckan gick man och väntade
och undrade: ”Hur är det igentligen i skolan? ” Och så gick ettan fort man
lärde sig och läsa, skriva och räkna. På sommarn till tvåan åkte vi till
Sverige och hälsade på min farbror här i Göteborg. Vi var här i två månader
och åkte sedan till mina kusiner i dåvarande Västtyskland. Vi bodde där i
ca 8 månader och jag fick börja i skolan, direkt i en tysk klass och jag
kunde inte ett dugg tyska. I början satt jag bara där och lyssnade, men
efter ett tag började jag fatta. Något som var intressant var att när vi
hade Religionsundervisning fick de som var Katoliker gå till en sal och
Protestanterna i en annan. När åtta månader hade gått kunde jag tyska rätt
så flytande och när vi åkte till Sverige snackade jag tyska i affärer och
liknande. Vi kom hit på sommaren 1985 och jag kunde inte Svenska. Så när
jag började trean fick jag göra det i en förberedelseklass i
Södertorpsskolan. Där gick det folk från hela världen: Israel, Marocko,
Iran och Tyskland var några av länderna som barnen kom från. Jag fick en
mycket duktig och bra lärare så det tog inte så långt tid för mig att lära
mig svenska. Efter ett halvår fick jag börja i klass 3C i Norrängsskolan.
De första veckorna fick jag gå där en dag, två dagar och sedan hela veckan.
Jag kände nästan ingen och jag tyckte att det var konstigt att hela klassen
även tjejerna var med på fotboll på rasten. Nästan alla killar i klassen
gick också i Borgsjöns IF. Jag började också i laget men jag hade bara
spelat fotboll på gården innan. Vårterminen i trean gick fort. Så kom
sommarn(som som vanligt gick väldigt fort). Jag började i fyran med en ny
lärare som heter Majvor Granstedt. Hon var just i början och vi tyckte att
vi hade en bra lärare. Vi fick ett nytt ämne engelska och det var väldigt
kul från början. Vi fick även en ny gymnastiklärare Gunnar Johansson han
var väldigt bra lärare gympa och Matte men han var även tillsynslärare
tyvärr. Det gjorde honom över|spänd och han trodde att han ägde skolan. I
femman började en ny flicka från Iran klassen, hon hette Zarah. Hon hittade
på att jag och Daniel Berggren mobbade henne och vi åkte in på ett långt
förhör med Gunnar Johansson. Några månader senare erkände hon att hon
gjorde det bara för att få kompisar. ”Gurra A” sa aldrig förlåt för tjatet
vi fick stå ut med. Majvor blev jobbigare och jobbigare. När vi t.ex.
pratade för mycket gick hon ut och tog sig en kopp kaffe och sa att Jean
eller Andrea skulle hämta henne när allt var lugnt. Hon var även väldigt
mycket borta. I sexan fick vi vikarie mer än vad vi hade Majvor.
Mellanstadiet knäckte eller rättare sagt förstörde våran klass och vi fick
nästan börja om från början när vi började högstadiet. Den första veckan i
sjuan är kanske den bästa hittills i skolan. Man fick en massa nya
kompisar, skåp nya lärare och nya ämnen. Innan var man närvös för
”nollning” och annat sådant som alla sa att man gjorde i Högby. När man
började här märkte man att det var kul här och att ingen blev retad eller
nollad i större mängd, lite blev det men det hör till. Skolan var som ett
labyrint i början. Vi hade tur som fick Bertil Sjöberg som
klassföreståndare annars hade nog nästan hela klassen gått i ”lilla
klasen”. Han fick bygga upp klassen igen efter Majvor G. Efter några veckor
blev det lärarstrejk och vi hade bara gympa och slöjd. Strejken gjorde så
att höstterminen gick fort. På våren skulle vi börja måla om toan, den är
fortfarande inte färdig och kommer antagligen inte bli det heller. I åttan
fick vi de första betygen, det var spännande men även överraskande i del
ämnen. På våren i åttan hade vi en kiosk nere hos Berit. Vi sålde glass,
bullar, drickor, klubbor och mackor. Alla tyckte att våran kiosk var bra
och tyckte att den skulle vara öppen jämt. Tyvärr så går inte det. Vi fick
in ca. 600 – 800 kr om dan. Niorna hade en fotbollsmatch mot lärarna och
Konrad skallade ihop med Mats P. Mats spräckte upp ögonbrynet och det
blödde förskräckligt. På våren i åttan pryade vi också. Jag och Daniel T.
pryade på Mc. Donalds. Det var kul och känna på och jobba där men det är
inget jobb man ska satsa på. Sen kom nian och här sitter text saknas
Mina första skolår
Mina första år i skolan gick jag i Medby, då hade man inte många läxor bara
en eller två per vecka. Jag hade svårt att läsa i början, men det släppte
snart. PÅ skolresan i ettan åkte vi och kollade på grisar, men det var
ingen som var intreserad.
Andra året fördjupade vi oss bara i och läsa och räkna.
Det tredje året började vi och läsa engelska. Vi vad på Kinnekulle på
skol resa. Vi kollade på en stor ek som var nära tusen år gammal, och
kollade på hällritsningar. Från trean till fyran bytte vi lärare. Vi
utmanade Perslunds och Grivebro skola i fotbolls tunering, det året van vi
fotbollen. Det var ett roligt år. Vi var inte så snälla mot den nya fröken
hon hade nästan alltid hjälp av en annan lärare som slog oss med en nyckel
knippa om vi gjorde något dumt.
Det femte året ut|manade Grivebro oss och Perslund i en fot bolls
turnering men den gången vann Perslund. Vi åkte till Göteborg på skol resa.
Vi besökte ett slott och gick på Liseberg det var skoj.
Det sjette året åkte vi till Bornholm det var mycket skoj. Idrotten
hade för ändrats mycket från mycket redskap till styrke övningar och
bollspel. Från sexan till sjuan bytte jag skola och den gamla klassen
splittrades. Det var skoj och möta en ny klass. Man behövde inte studa så
mycket det var mest repetion från mellan stadiet.
Åttan var mest repetion.
Nionde klass ställde mycket mer ansvar än åttan, så nu måste man
studa.
