G – Sida 8 – Skrivbanken

Inskannad version

Mina nio skolår
Lågstadiet
Första året minns man inte så mycket av. Man tyckte att alla var så stora,
utom klasskompisarna som man kände sedan Lekis. Det var pirrigt dom första
veckorna minns jag. Det var lite jobbigt med alfabetet, fast matten var
lätt.
Vi gick tillsammans med en tvåa. När man själv blev två tyckte man att man
blev så stor och ettorna så små. Vi gick tillsammans med ettorna och vi två
klasser skulle följas åt ända till vi gick upp till sjuan.
Mellanstadiet
När vi började fyran fick vi nytt klassrum. Det var mycket mer saker i det
nya. Vi fick även en ny fröken. Hon var liten, blond och snäll. Vi fick
lära oss engelska och fick mycket glosor.
Vi fick även lära oss sveriges geografi.
I femman hade vi samma lärare och klassrum som i fyran. Det här året var
engelskan lite jobbig och vi fick lära oss mycket geografi.
På slöjden började vi få göra riktiga saker. Man gick på många discon. På
rasterna var det stökigt och bråkigt.
Högstadiet

När man började sjuan var nästan allt nytt, och man var minst igen. Vi fick
en klassföreståndare som hette Klara-Stina, som var och är bra glapp i
munnen. Hon gav stora läxor redan då. I music fick vi en dansk som pratade
så man inte fattade ett dugg. i matte och No fick vi Margareta, hon gav
inte så mycket läxa så hon var bra.
I engelska hade vi Lars han pratade mycket och gav inte så mycket läxor.
I svenska hade vi Vivviane Lind det var en liten en som inte gav text
saknas När man började nian var man störst igen.
Jagh fick ha samma lärare.
Jag hade prao nästan på en gång. Veckan efter praon var det mycket prov och
på fredagen är det uppsats skrivning i Aulan och där sitter jag nu.

SLUT

Inskannad version

Mina skolår
Jag började skolan när jag var 7 år gammal.
Jag tyckte att det var lite spännande att börja i första klass.

Men jag blev ganska snart retad för lite allt möligt. För jag blev arg
ganska lätt så dom tyckte att det var roligt att reta mig.
Ibland så blev jag mobbad av flera stycken killar. På lektionerna så kund
jag bli lite efter för jag kunde inte jobba lika snabbt som det andra. Jag
tyckte att det var ganska jobbigt i skolan för att jag blev efter i
böckerna och för att jag blev retad. Men ibland tyckte jag att det var
roligt i skolan för vi spelade spel och lekt lite lekar på någon timme på
en lektion. Jag trivdes ganska bra i klassen när jag gick i ettan. Men när
jag började i tvåan så blev det jobbigare. För att nästan varje dag blev
jag kallad för tjockkind av nogra killar som hette Tommy, Ingmar, Arvid och
några andra killar som jag har glömmt namnen på. Det var på rasterna när
jag tillexempel spelade fotboll med mina kompisar. Så naturligtvis så
skulle mina fiender vara med. För att dom skulle kunna reta mig för
tjockkind. Då kunde jag inte koncentrera mig på fotbollen. För jag blev arg
och ledsen. Så jag gick där ifrån och sa till en rastvakt att dom killarna
hade retat mig för tjockkind, Läraren gick med mig och sa till killarna som
hade retat mig att lägga av med det. Killarna bad om ursäckt. Jag blev lite
gladare för att dom hade sagt förlåt. Jag blev med på fotbollen igen och
spelade tills rasten var slut.

Man kan säga att jag blev retad från ettan till sexan.

När det hade ringt in så skulle fröcken läsa en bok för oss. Vi hade några
lektioner i veckan som fröcken läst för oss i en bok. Jag tyckte det var
roligt när hon läste för oss. För jag tyckte att boken var spännande och
rolig.

När vi skulle räckna så fick jag och några andra kompisar gå in till en
lärare som hjälpte oss som behövde lite mer hjälp. Hon hette Ingegerd. Jag
tyckte det var ganska jobbigt att räckna i vår mattebok. För jag hade det
svårt att lära mig talen.

När vi skulle läsa i en bok så fick jag också gå in till Ingegerd. Jag
tyckte det var jobbigt att läsa högt för jag hade det svårt att nöta in
orden jag läste. Jag läste inte lika snabbt som de andra gjorde. När jag
läste så gick det inte så bra för fröcken fick nästan hjälpa mig med varje
ord som jag läste. Jag stakade mig fram med nästan varje ord jag läste.

När jag började fyran så var det den värsta tiden för då började det en ny
kille i min klass. Han gick med ide gänget som hade mobbat mig. Han blev
boss i det gänget. Han retade mig hela tiden. Från fyran, feman, sexan och
lite i sjuan.

När jag kom till högstadiet så blev det mycket bättre för att jag började i
en liten grupp som behövde extra hjälp. Men jag hade otur när vi skulle ha
täslöjd. För vi fick ha det med min fiendes klass. Han retade mig
naturligtvis på träslöjde. Och jag blev jettearg på honom. För att han
retade mig. Jag sa till läraren och han sa till honom. Men när jag började
åttan så skulle han flytta.
När han hade flyttat så blev det bra. Jag tivdes i åttan och jag tivs i min
klass nu i nian också. Jag har en bra lärare som lär ut oss mycket bättre
än vad de andra lärarna hade gjort på Kullbergskola. Jag tycker det är lite
jobbigt i nian med alla nationela prov. Men annars så tycker jag att det är
skönt att gå sista året på grundskolan. Jag tycker det ska bli roligt att
börja gymnasiet.
Slut

Inskannad version

Mina nio skolår
Mina första skolår var inte särskilt roliga. Min lärare som då hette Lilly
var mycket orättvis. Hon hade några favoriter och Jag var ingen favorit.
Jag fick ut för nästan allt.
Om Jag gjorde något fel så talade hon om det för hela klassen så att Jag
fick Skämmas.
En gång då Jag och några till retade tjej för tjockis en gång.
Då fick bara Jag ut för det.
Jag tyckte inte att Lilly var någon bra lärare. Hon var kristen också. Vi
fick läsa mycket om Jesus och sånt. En gång ritade Jag Jesus på korset.
Hon blev grinig och undrade skulle få hem läxa.
När Lilly Skulle Plocka fram böckerna ur min bänk, så föll locket och hon
bröt armen. Efter det var hon sur på mig för det.
När Jag skulle upp på mellanstadiet fick Jag en lärare som hette Arne
Steningsson. Han var bra På att lära ut. Men han behandlade mig och några
andra lite orättvist. vi fick lite läxor av han, Jag tykte det var och det
är Ju bättre att Jobba På lektionerna i stället. Men han var lite konstig i
bland för att kunde dra undan stolen när man Skulle Sätta sig i bland. Man
kunde även få en Smäll av han ibland. Men för det mesta var han en mycket
bra lärare.

Inskannad version

Mina nio skolår
När jag gick i förskolan längtade jag till att få börja 1:an. Då var man ju
bara 6 år. Varför man längtade var ju för att man blev lite större. Jag
hade roligt som tusan i ettan. Vi fick ju lära oss läsa, skriva, räkna och
lära oss klockan. I lågstadiet var läxor roligt. Jag gjorde var|enda en.
2:an var lite svårare. Den var inte heller lika rolig. Min storebror gick
ju då i 5:an och han och hans kom|pisar tyckte ju att det var så kul att
reta mig. Så till slut tordes inte jag vara ute på rasterna. I 3:an hade
jag mitt första prov. Det var roligt. Vi hade det i Oä. Läraen vi hade i
lågstadiet var Ingrid Johansson. Jag tyckte hon var snäll. Jag tyckte också
därimot att 3:an var roligare än 2:an. Jimmy och hans kompisar hade nu fått
tillsägelse. Så dom var snälla nu. Jag var för det mesta med Lisa Adjopeu.
Vi hade roligt tillsammans. I 4:an var det roligare. Då bytte vi lärare.
Ingeborg Björklund hade vi då. I 4:an fick vi också lära oss engelska. Vi
fick en ny flicka i skolan. Hon hette Tishea Baosse. Hon kom från Etiopien.
Jag och Lisa började vara med henne. Hon var snäll. Vi var mycket med
varandra på fritiden. I 4:an började vi också spe|la pjäser och dansa. Till
och med killarna spelade en playback. Det var roligt att titta på. I slutet
av 4:an fick vi 2:st nya lärare. Marit och AnnCharlotte. Jag tyckte inte om
Marit. Vi brukade plocka bär i slutet av hösten. Det var det roligaste på
hela åren. När vi började 5:an var det lite trassel mellan mig Och Tishea.
Vi var alltid osams. Skolan gick facktiskt bra för mig. Vi gjorde mycket
som var roligt. Varje fredag|morgon hade vi hemliga lådan. Först hittade
2:st på en lek som vi gjorde och sedan dansade vi den sissta halv timmen.
Det var kul. Lite längre fram blev Tishea och jag bästa kompisar. Lisa och
jag var nästan aldrig med varandra. Tishea och jag gick och var sur på Lisa
för ingenting. På slutet av 5:an blev Lisa och jag samms igen. Tishea var
med oss ett tag. Sedan var hon med Sofie och Malin. När vi slutade det året
var det bara härligt. För sedan blev ju vi störst på skolan. Det var jag,
Maja Grenlid, Peter Håkansson och Jim Seaman. Jag längtade inte tills vi
skulle gå ut 6:an. För då skulle vi ju gå i Varvscentral skola. Det skulle
inte bli kul tyckte jag. I 6:an slutade AnnCharlotte och i stället fick vi
Leif-Erik. Gud vilken gubbe! Det kom också 3:st nya till skolan. Manne,
Nicke, Timmy. Manne skulle gå i våran klass. Nicke i 5:an och Timmy i 2:an.
Lillsyrran gick då också i 2:an. Manne blev ett mobboffer för vissa i
skolan. Nu var det dacks att träffa dom vi skulle gå med i 7:an. Oj, vad
pin|sammt. Men det skulle sa|mmtidigt bli roligt. Och det blev det. Några
pajjasar i klassen skulle vi ju få. Men det hör ju till. Fredrik visade det
med engång. Han kasstade koskit efter oss andra. I bör|jan av 7:an var det
inte kul att åka till skolan. Man var rädd för att göra bort sig innför
klassen. Efter ett tag blev det roligare. Jag var för det mässta med Sanna-
P. Det var ju den ende man kände ricktigt mycket. I 8:an blev det ännu
roligare. Då började Lisa Sjölund. Jag var med henne hela dagarna. Jag
började också vara lite med Maja Petrusson. Det blev mer läxor, Prov och
såd|ant. Nu väntade vi på vårt första betyg. Oj, oj, oj. Det var inte bra.
Bara 2,5. Det blir nog till att läsa lite mer. I slutet av 8:an blev det
lite ledsamt. Jag fick reda på att Lisa skulle flytta och få byta skola.
Hon skulle börja i Tidaholm. Det var inte roligt att få reda på det. Nu var
det nesta betyg. Oj, nej jag har sänkt. Nu ligger jag risigt till. 2,4. I
9:an ska jag sätta fart. Det är ett måsste. Det är bara så. skolavslutning.
Lisa stog bara och grina så jag börja också att grina. Nu på som|marlåvet
har jag träffat henne 3gånger. Och, ja nu sitter jag här i klass 9:a och
skriver en uppsatts.

Inskannad version

Mina nio skolår
Jag började första klass på Vita Höga var jag livrädd. Jag tyckte tvåorna
var enorma och livsfarliga. Min lärarinna hette Milla Brors. Vi var 16
stycken i klassen och alla såg lika rädda ut. I ettan lärde vi oss
alfabetet, läsning och räkning. Jättesvåra saker tyckte jag. När jag gått
ett par månader i första klass kunde jag läsa rent. Efter det började jag
läsa böcker som en galning. Sista dagen före jullovet var jättekul. Den var
alltid likadan varje årskurs. Vi satt och läste och plötsligt började det
spela julmusik i högtalaren. Så fick vi gå ut och dansa på skolgården.
Sedan fick vi gå in och byta julklappar och äta godis. Sedan samlades hela
skolan i en sal och sjöng. När jag gick ut ettan var jag jättestolt.
I tvåan blev det mer geografi och sånt. Gymnastiken var roligast då. Det
var mest lekar då.
Dom nya ettorna såg lika rädda ut som vi gjort. Det gjorde ju att vi blev
lite stöddiga. Mitt bäste minne från tvåan var när en sexa slog ut en tand
på mig. Jag blödde och storgrinade.
I trean började vi med slöjd. En termin hade halva klassen träslöjd och den
andra hälften syslöjd och så bytte vi nästa termin. En dag på vårterminen
hade vi en gammeldagsskoldag. Vi hade på oss gamla kläder, vi hade med oss
egen lunch och vi lekte gamla lekar. Skötte man sig inte på lektionen så
fick man stå i skamvrån. Tidningen kom och fotograferade oss och vi var
jätteglada.
Vi åkte på skolresa i trean också. Vi åkte buss runt i dalarna. Först till
Dala Airport i Borlänge, sedan till Ornäsgården och fikade, sen fortsatte
vi till Carl Larsson-Gården och åt lunch och till sist till Falu
Koppargruva. Det sista var det värsta jag varit med om. Jag var livrädd och
ville bara upp igen. Jag trodde att gruvan skulle rasa ihop hela tiden. Vi
kom upp ur gruvan, levande och vi kunde åka hem. En sak som jag kom ihåg
från trean att det var väldigt mycket tjat om Dan Andersson hela tiden. Så
slutade vi trean och det var dags att byta lärare.
I fyran fick vi Margareta Velin, rena tyrannen mot Milla Brors. Vi började
med engelska i fyran. Jättekul tyckte jag. I fyran fick vi en bok som vi
skulle skriva berättelser i med skrivstil. Jag skrev en lång berättelse,
som Margareta tyckte var så bra, att den skrevs upp på skrivmaskin,
kopierades i häften och delades ut bland mina klasskompisar. Fyran var
väldigt rolig. Hela låg|stadiet brukade jag vara med Johanna. men i
mellanstadiet var jag med Mikaela.
Jag mobbades ett tag i fyran, men eftersom jag är så elak, slog jag jämt
tillbaka och dom gav upp. Vi hade mycket temadagar i fyran, mycket om FN,
Afrika och allt det där. I fyran hade vi musik också, med en människa jag
avskydde. Så började jag femte klass. När jag gick första klass till trean
var vi på nedervåningen och på mellanstadiet blev vi uppflyttade till
övervåningen. Femman kommer jag inte ihåg så mycket ifrån, förutom en dag
då vi åkte buss till någon skog som kallades för urskogen, för att den var
så tät. Vi traskade runt i skogen och tittade på träd, stenar och mossa.
Skolavslutningen i femman var inget högtidig som de i kyrkan. Kyrkan
reparerades och vi fick vara på skolgården. Sjätte klass. Störst på skolan.
Ettorna tyckte vi var stora och fantastiska. Så som vi en gång tyckt.
En gång som jag nu minns från trean var när tre lärarinnor klätt ut sig
till rymdvarelser och försökte lura i oss att de kom från mars och landat i
Villerbacken. Ett par stycken gick på det.
Sexan var en rolig årskurs med mycket temadagar, men också med mycket läxor
och långa skoldagar. Vi åkte på skolresa till Idre i sexan. Vi hade
jättekul, vi badade och spelade minigolf. På kvällarna gick vi på disco.
De sex åren på Vita Höga var roliga och lärande. Men högstadiet är friare.

Inskannad version

Mina skolår
Jag kände mig väldigt nervös och ängslig första gången jag for till skolan.
Visserligen kände jag nästan alla i min klass redan innan. Jag spelade
fotboll med en tredjedel av klassen och hade gått på dagis med de flesta.
Det var nog inte det jag var rädd för utan mer om jag skulle klara av
skolan. Jag märkte redan efter förta dagen att det inte skulle bli några
som helst problem. Ettan gick som en dans medans tvåan och trean också
gjorde det. Eftersom våran klass var en sportig klass, spelade vi fotboll
eller nigger på de flesta rasterna och vi vann dessutom Råbro cup i trean.
Det är en innebandy cup

Dagarna innan jag skulle börja mellanstadiet var jag inte nervös, jag kände
alla i min klass och var inte rädd att skolan skulle bli tuff. Jag hade
rätt, den var inte så jobbig. Jag behärskade alla ämnen och mitt favorit
ämne var idrott. Vi fick se Big Muzzy på engelskan och göra uppgifter
efteråt och prata om avsnittet vi såg.

På rasterna under mellanstadiet spelade vi nästan bara nigger på varenda
än. Det var mycket bråk och munnhuggningar när vi spelade för att alla var
oersig osäker om ”oersig” är rätt ord om bollen var inne eller ute.
Vi fick då gå till Margareta och Marit en gång i veckan för att reda ut
allt. Det fanns bara 8 rutor så att alla kunde inte vara med. När varenda
lextion var slut rusade alla ut för att få en niggeruta, men också för att
få en bra. Nigger var den klart mest populära leken på sommaren i vår
klass, ända tills vi gick ut mellanstadiet.

I femman skulle nationella proven gå av stapeln. För mig gick det inte
speciellt bra. Jag klarade mattens prov bäst. Jag kommer ihåg att jag
började få lite problem i Engelskan under årskurs 5, men inte några stora
problem.

I sexan gick det bra i alla ämnen förutom engelskan. Jag valde att gå i en
speciel grupp för att jag hade det svårt. Matten var mitt starkaste ämne
och idrott mitt roligaste. Vi regerade på ”teppan kullen” under vintern och
spelade som vanlig nigger på våren och hösten. I svenskan hade vi en bok
som hette lingva. Det var allas hatbok. När jag tänker tillbaka till den
tiden får jag rysningar i kroppen. Vi hade en vikarie som alltid sa att vi
skulle jobba i den och det var pest. Vikarien hette stefan och kallades för
”Steffe”. Han slog förövrigt sönder fyra pekpinnar för att vi var så
stökiga och olydiga.
Inför sjuan var jag nervös. Jag visste ingenting förutom vilka som skulle
gå i min klass. Det var 4 st från min förra klass. Jag hade inga problem i
sjuan, allt var lätt som en plätt. Vi hade inga betyg och inga svåra prov.
Jag lärde mig känna de flesta och jag blev dessutom mycket bättre på
engelska.

I åttan skulle vi få betyg i alla ämnen. Det kändes ganska spännande
eftersom jag aldrig har fått betyg. Det mästa gick bra och jag hade nio Vg
efter åttan Ett av mina vg’en var i engelska. Det hade jag aldrig kunnat
förutspått.

Nian har jag inte gått klart en, men hittilts tycker jag att det har gått
ganska bra. Jag höjde mig till vg i tre ämnen och sänkte mig i ett. Jag ser
fram i mot att börja på gymnasiet Det verkar spännande eftersom man får
träffa och lära känna fler människor och dessutom få mer idrott på schemat.
Jag har alltid älskat idrott och valde därför idrottsgymnasiet på
Tiljaskolan. Hoppas bara poängen räcker till.

Inskannad version

1. Mina skolår

Jag minns fortfarande min första dag i skolan.
Min mamma och pappa var med, eftersom att det var lite pirrigt.
När vi blev in släppta i klassrummet och vi hade ”suttit” oss ner på våra
nya platser, så presenterade våran fröken sig som Britt-Marie.
Hon verkade jätte snäll, så jag började att känna mig lugn nästan på en
gång Jag satt ner brevid två kompisar från dagis.
Våran första uppgift var att måla någonting som vi hade varit med om på
sommarlovet. Jag målade en bild på min familj på en bad|strand.
Pappa och Mamma låg och solade, jag och min lille bror lekte med våran hund
i vattnet. (på bilden alltså).
Sedan innan våran förstaskoldag var slut så fick vi barn en rosa keps var.
Så att alla andra elever på skolan skulle se att det var vi som var dom nya
”ettorna”, när vi var ute och lekte på rasterna.

Sedan var det dags att få en ny lärare igen, i åk. 4.
Då fick vi en lärare som hette Östen. Han var också jätte trevlig, så jag
kände mig än en gång lugn.
Men då när man börja fyran, så var man ju ”stor”, så då fick inte mamma och
pappa följa med.

Det var faktiskt mycket roligare lektioner i fyran, femman och sexan. för
att Östen var så påhittig.
Som en gång i sexan…Då fick vi såga isär ett älghuvud (eftersom Östen var
älg jägare). Det var nog det äckligaste jag har gjort. ”ussch!”

Och nu sitter man här, och har precis valt hur sin framtid ska se ut,
gymnasievalen.
Det känns lite konstigt, trots allt så går vi bara i nian, och har ändå
valt, till stor del, hur våra liv ska se ut i framtiden. Jag tycker att man
är för liten för den sortens val…

Det känns också lite konstigt att bli minst på skolan än en gång…
Jag kommer nog att sakna att gå på högstadiet, men det vet man ju aldrig
heller…Det kanske blir kul på gymnastiet. Vi får väl se hur det blir.

Inskannad version

Mina skolår
När jag skulle börja mina skolår i förskolan var jag nervös. Hade inte
någon kompis som var lika gammal som jag och alltså kände jag inte någon i
klassen.

Första dagen frågade My, Klara och Sanna om jag ville vara med dem och
leka. Sedan dess är två av dem fortfarande några av mina allra bästa
vänner.

Minnena från förskolan är inte så många som jag önskar att det var. De jag
har är i alla fall mest positiva.

Ett minne är när Niklas och Erik satt och ritade. När Erik visade Niklas
sin teckning ramlar Niklas, som satt och vägde på stolen, bakåt och
skrattar. Undrar vad Erik ritat för något.

Ett negativt minne var när alla skulle vara utklädda vid påsk som
påskkärringar eller liknande.
På bussen till skolan åkte de som bodde i Gulmåra. När de ur klassen inte
var utklädda medan jag var det blev jag ledsen och orolig för att de skulle
mig. Minns precis hur jag kände mig.

På bussen satt jag bredvid Emma och hon hjälpte mig att ta av mig
påskkärrings-kläderna och stoppa ner dem i väskan. Det var en mörkrosa
väska med Mimmie Pigg på. Älskade den väskan.

När vi hade kommit fram till skolan berättade jag vad som hänt för My,
Klara och Sanna. De frågade om inte fröken hade ringt och sagt, att vi inte
skulle vara utklädda.
Eftersom hon inte gjort det, blev jag arg och ledsen.

Det visade sig att det var fler som inte fått veta att vi inte skulle klä
ut oss. Tyckte synd om dem, jag hade åtminstone fått av mig kläderna.

Börja lågstadiet var nervöst och spännande; Gå i en ny klass och samma
skola som min stora syster och Emma var något stort.
Emma har jag alltid sett upp till och tyckt att hon är en underbar kompis.

I lågstadiet lekte vi alltid ”tjejerna mot killarna” eller ”killarna mot
tjejerna”. Vad leken hette berodde på vilka det var som jagade. Det var en
lek som gick ut på att fånga alla tjejer eller killar. Om man blev tagen
skulle man sitta på en bänk tills det kom någon och nuddade en. Då blev man
fri och fick springa runt och akta sig för de andra.

Detta var en lite farlig lek och det hände nog ganska ofta att någon
ramlade och skrapade upp knäna mot asfalten.

Under de tre åren på Stjärnskolan bytte vi lärare några gånger. Vår första
fröken blev allergisk mot något i skolan och kunde inte vara kvar. Det var
synd, för att hon var en snäll och bra fröken.

Sedan hade vi några olika ersättare tills vi i trean, tror jag att det var,
fick Susanne. Hon är en av de bästa lärarna jag haft.

I lågstadiet blev jag kär för första gången. Det var i tvåan eller trean
som jag blev kär i Sebastian Englund. Men jag vågade aldrig säga eller visa
det.

Mellanstadiet och fyran var jag väldigt nervös och orolig inför. Skulle
inte gå i samma klass som mina bästa kompisar My, Klara och Sanna. Det
kändes hemskt.
Det var okej när vi väl börjat och jag fick nya kompisar, som till exempel
Ellinor.

Vår lärare hette Maud Lilja och hon var väldigt bra. Hon såg alltid till
att det var arbetsro och var det någon som gjorde något dumt fick den en
riktig utskällning.

Hon har flyttat nu och det tycker jag är synd. Hade gärna gått och hälsat
på henne ibland.
I femman började vi, Mikaela, My, Ellinor och jag, att umgås med Louise.
Det var då vi lärde känna varandra.

I sexan började jag läsa tyska. Det gjorde många och det blev två
tyskagrupper. Louise och jag hamnade i samma grupp och lärde känna varandra
ännu bättre.

Vi i sexan skulle åka på skolresa till Göteborg tillsammans och för att få
ihop pengar sålde vi till exempel polkagrisar och ordnade discon. Dem
oklart om det ska stå ”Dem” eller ”De” hade vi på Dykaren eller i
Redarskolans cafeteria. Det var häftigt tyckte vi då.

I nästan hela sexan var jag tillsammans med Sebastian. Vi var båda så blyga
för varandra, att vi nästan inte vågade säga något till den andra. På
discona dansade vi tryckare. Det var mysigt.

Börja högstadiet skulle bli spännande och roligt. Att gå i samma klass som
mina bästa kompisar var precis vad jag ville.

I sjuan kändes allt spännande och jag var ofta nervös när jag skulle till
skolan. Det kändes jobbigt för att jag visste att det var inget att oroa
sig för egentligen.

I åttan kändes det bättre och jag lärde känna kompisarna i klassen bättre,
speciellt Magnus och Ivan.

När jag nu går i nian längtar jag på helgerna till skolan för att träffa
kompisarna och tycker att det är tråkigt att vi snart kommer att skiljas
åt. Kommer att sakna dem så himla mycket och jag är nästan säker på att jag
kommer att gråta floder vid skolavslutningen. Blir nästan tårögd när jag
tänker på det.

Nu när jag har skrivit det här märker jag att det mesta handlar om vänner
och inte själva skolan. Det är mina underbara vänner och lärare som gett
mig fina minnen från skoltiden.

Skolan handlar inte bara om att lära sig saker utan också att skaffa sig
vänner för livet.

Skulle vilja tacka alla vänner och lärare under mina år i grundskolan och
berätta att ni betyder väldigt mycket för mig. Tack för allt!
Du har skrivit en trevlig uppsats men det är viktigt att Du ser på mina
noteringar! Hoppa inte över subjekt i satserna!

Inskannad version

Mina nio skolår
Jag har tänkt berätt om hur mina skolår har varit.
När jag började första klass bodde jag i Skellefteå. Men en sak som
jag minns det var första dagen, när jag skulle träffa alla mina
klasskamrater och fröken, det var då inte underligt att jag var nervös när
jag satt i min skol|bänk för första gången med många nya ansikten runt om
sig.
Men det var ju tur att det inte bara var jag som var nervös. Där satt
vi nu, jag och mina klasskompisar, och hade nio hela långa skolår framför
oss!
Men efter som åren gick blev man ju både äldre och lite klokare. Men
så en dag när jag kom hem efter skolan, när jag gick i 3:e klass, sa mina
föräldrar att VI SKULLE FLYTTA.
Jag förstod inte riktigt vad dom menade, men vi skulle flytta. Och vi
flyttade till Bredsjöberg (Där jag bor fortfarande) Och när jag kom till
den klassen kändes det som att börja skolan på nytt. Man kände sig vilsen
och bortkommen med många nya ansikten. Det ända som skilde var att den här
gången var det bar JAG som kände så. Men det gick över mycket fort så redan
2:a dagen så ville jag fara till min skola. Jag trivdes bra och jag trivs
fortfarande bra i Bredsjöberg. Man, började 4:an, 5:an och 6:an.
Sedan var det att byta skola igen, när jag nu skulle börja
högstadiet, men det är ju en helt annan sak för då har man ju med sig hela
sin klass till den nya skolan. Det var roligt tyckte jag för det kändes
spännand och intressant och att man nu hade ett skåp istället för att ha en
bänk där man hade alla sina saker och med alla lärare och att man fick byta
klassrum var också kul. Men det som jag tyckte var bäst det var alla fina
killar som gick 9:an när jag gick i 7:an och jag fick mig en kille också
men det är ju förfluten tid nu. Men jag tyckte att det var mysigt att ha
sitt första riktiga förhålland med någon.
Och nu när man går i 9:an så sattsar man ju mer på skolan än vad man
kanske gjorde i 7:an för då var det mest det som hände på rasterna som var
intressant.

Inskannad version

Mina nio skolår!

Jag gick lågstadiet i Burträsk, mellanstadiet i Sikeå, högstadiet i
Sollefteå. Skolan var aldrig rolig man hade alltid mycket att göra.

Jag börgade lågstadiet i Burträsk och fick en fin lärarinna som hette Maj
Bergmark.
Jag tyckte att det var roligt att börga skolan. Jag tyckte att läxorna var
roliga.
Jag minns att jag trivdes på skolan och att jag inte kände mig utanför. Vi
hade en klassmormor som hette Anna, hon kom till skolan och gav oss godis.

Allt gick bra i skolan ända tills jag fick höra att vi skulle flytta till
Sikeå. Då blev jag jätte ledsen.
Jag satt i ett fönster på skolan och grät. Min lärarinna frågade varför jag
var så ledsen. Då sa jag som det var att jag skulle flytta och att jag
måste byta skola. Då fick jag en klasslista med allas namn och
telefonnummer, en kram av var och en och alla önskade mig lycka till.

Jag skulle börga mellanstadiet i Sikeå, jag hade hört att den klassen som
jag skulle börga i var hämsk. När jag börgade blev jag utstött av alla och
fick jätte många läxor många fler än jag var van vid.

jag minns att vi jobbade mycket med läs och förstå. Jag tycke att det var
jätte tråkigt men det fanns annat som var skoj t.ex. att ha slöjd, jag
stickade ett par sockar.

Jag kom in i klassen mera och fick fler kompisar. Jag börgade fara till
kompisar efter skolan och på helgeran. Men då var det dags att börga
högstadiet och att byta skola igen. Min pojkvän sa att om jag hade tur
skulle jag kunna få en jätte bra lärarinna som hette Lena-Maria Skytt.
Efter ett tag kom ett brev i brevlådan där stog det att jag hade fått Lena-
Maria som klassförestondare och vad alla mina klasskompisar hette och deras
telefonnummer. Det stog också att vi skulle på ett läge dygn med klassen
för att lära känna alla på ett trevligt sätt.

Jag mins att vi var förberäda in för högstadiet men vi fick inte alls så
många läxor som vi hade hört att vi skulle få.
Vi komm igång på ett trevligt sätt och vi hade trevligt på skolan. Men då
dök ordet betyg up jag förstog ingenting.
Jag frågade lärare och kamrater hur man skulle räkna ut vad jag fick i
snitt. Jag kom fram till 3.1 Jag blev ganska nöjd. Jag har fortfarande 3,1.
Jag har ju ett år kvar i skolan, men sedan måste jag ju velja linie till
gymnasium och det blir svårt jag vet inte vad jag ska gå.

Jag tycker i helhet om skolan. Den har varit rolig. Man har fått kontakt
med andra människor.