Betyg på uppsatsen: G

Mina nio skolår
Jag mins första skoldagen i mitt liv. Det var väldigt nervöst och pirrigt i
magen, men samtidigt var det så spännan|de.
Jag vet att när jag steg av bussen i skolan var jag lite virrig och visste
inte var jag skulle ta vägen och det var säkert många med mig.
Hur som helst så blev det att jag följde strömen in i den stora ingången
till skolan.
Korridoren vi kom in i upplevde jag som ett jätterum med massor av krokar
och fem stycken dörrar.

Det kom två stycken vuxna emot oss. Den ena läraren var ganska kort och
hade rakt brunt hår som gick till axlarna. Den andra läraren var lite
längre och hade långt rött hår.
De hälsade oss välkomna och förklarade att man skulle gå till den fröken
som ropade upp ens namn.
De började och ropa upp massor med namn. Rätt var det var så hörde jag mitt
namn ljuda i korridoren. Jag tittade upp och såg att det var den ”långa
fröken”. Jag gick fram och ställde mig intill henne.

Efter ett tag var det färdig. Hon sa då att vi skulle följa henne in till
klass|rummet.

Ur min åsyn var det ett stort rum med kala väggar, stora avlånga fönster
och en massa bänkar.
Ni får sätta er på vilken bänk ni vill, sätt er gärna vid någon ni känner,
sa fröken. Jag satte mig intill min kompis Angelika.

När alla hade satt sig talade hon om att hon hette Marianne och skulle vara
våran lärare i tre år.
Därefter berättade hon lite om skolan. Vi fick gå runt och titta hur det
såg ut i matsalen, gymnasiken, var toaletterna låg osv.

Hon delade också ut böcker till oss, som vi skulle jobba med under årets
gång.

Dagen gick fort och det var dags att åka hem.

Så här var min första dag i skolan.
Dagarna gick och allting gick bra. Vi fick lära oss att skriva, läsa och
räkna lite smått.
Fröken var det snällaste som fanns.

Så här var ettan i största allmänhet.

När man böljade tvåan var man ju inte minst längre. Man hade många kompisar
och fröken var fortfarande som en ”gud” för en.
Nu hade man lärt sig att skriva lite. Jag kunnde också räkna något så när,
läsa med för den delen.

Man började trean, störst på skolan och sista året på lågstadiet.
Nu kännde man till allt på hela skolan. Man kunnde läsa böcker. När det
gällde räkning så tyckte man att man var världsbra och kunnde räkna väldigt
stora tal. Skriva tyckte man också man var bra på.

Skolavslutningen i 3:an var lite tråkigt för att man skulle inte ha fröken
mera.

Första dagen på Mellanstadiet var lite nervöst, men det gick ganska bra
ändå. Läraren vi fick värkade rätt bra.

De enda nya ämnena vi fick var Engelska och slöjd. Slöjd var jättekul och
Engelska också.

Åk 5 var inte så stor skilnad mot fyran förutom att vi inte var minst på
skolan längre.
6:an var lite jobbig för det blev kaos i klassen. Vi elever blev stökiga
och kom inte överens med läraren vi hade. Hon orkade inte med det så hon
slutade och vi fick en annan lärare. Det var en magister och han var gätte
bussig.

I slutet av 6:an var vi på högstadiet och hälsade på. Det verkade väldigt
stort, rörigt och stökigt, men samtidigt spännande att komma dit.

Så 7:nde klass, börja högstadiet och gå på en skola med massor av elever,
det var både kul och spännande.
Man fick ett eget skåp att ha alla böcker i.
I början var det lite svårt att hitta till de olika klassrummen i de stora
korridorerna, men det lärde man sig snart.

Massor av nya ämnen och lärare var det ju men det var bara kul.

Åttan var ett ansträngande år med massor av prov som man var tvungen att ha
någorlunda bra på för att få bra betyg. Det gällde ju inte bara prov utan
det praktiska också.

Då var det kompis trycket som gällde mycket exempelvis när det gällde
kläder och annat.

Slutligen åk 9:e som jag går i nu. Det är ett väldigt jobbigt och kämpigt
år som man har framför sig, men det gäller bara att inte tappa taget. Man
vill ju ha bra betyg så man kommer in på den linje man vill.

Mina nio skolår
Jag skulle snart fylla sju år och jag och min familj hade varit på öland
under mina föräldrars semester. Jag kommer ihåg att jag var väldigt nervös
för att börja i skolan, och det kändes som om tiden gick jätte fort för
helt plötsligt var det måndagen den tjugonde Augusti. Den enda tröst jag
kände var att jag bara behövde vara i skolan knappt en timme den dan. På
vägen till skolan gick jag med min mamma hand i hand och det ända jag
tänkte på var att komma hem så fort som möjligt.
När vi väl kom till skolan och jag såg alla andra barn som skulle börja i
ettan så kändes det som om jag var den enda som inte kände någon. I och för
sig kände jag en kille som hette Jonas men han var sjuk den dagen. Efter
några minuter ringde det in och det blev uprop Efter cirka 40 minuters
dösnack så fick man gå hem.
Efter några veckor började man lära känna alla andra barn och då blev det
ganska kul att gå i skolan, i alla fall på rasterna Nåt jag minns
läromässigt var matte böckerna för dom var det knappt en siffra i, det var
mest bara frukter, bilar och bollar i dom. Så i ettan blev mest bara lek
och skoj i.
Men i tvåan var det mera skriva och läsa vilket inte var så kul. Men min
bror hade lärt mig ganska mycket, så böckerna var fortfarande inga problem.
Det man märkte mest av, det var läxorna som man började få. Hade man otur
så fick man mer än en läxa i veckan vilket man tyckte var. väldigt mycket
då. Det jag minns mest, det var att vi som gick i 2A tyckte att vi var bäst
och dom som gick i 2B tyckte dom var bäst.
Så vi var tvugna att göra upp på nåt sätt och det gjorde vi genom att
starta ett litet krig. Varje rast slogs vi klassviss mot varandra i en
kälkbacke. Eftersom jag var längst i min klass så fick jag vara ledare för
vår klass. Vårt sk krig slutade med att jag och 2B:s ledare slogs mot
varandra och eftersom 2B:s ledare var ett antal decimetrar kortare än mig
så vann jag och vår klass. Det var i trean Jakob Wallner började i vår
klass och sedan dess har vi alltid varit vänner. I resten av lågstadiet
höll A och B klasserna på att bevisa vilka som var bäst.
Men när man började i mellanstadiet blev det betydligt svårare för då kom
engelskan in bilden vilket var ett helt främmande språk för en, man förstod
knappt nånting av vad som stod i böckerna eller vad läraren sa. På
mellanstadiet började man också bli intresserad av tjejer och då blev
genast en massa tjafs om vem som tycker om vem och om att vara ihop eller
inte.
I femman och sexan hade man också hemkunskap och maskinskrivning och jag
minns hur liten man kände sig bland alla åttor och nior när man bland annat
stod i matkön och det kom en biffig nia och knuffade till en. För övrigt
var femman och sexan ganska lätta, bara man lyssnade och hängde med på
lektionerna. När man sedan började på högstadiet så blev det en väldig
skillnad. Man fick mycket mer läxor och prov och skoldagarna blev längre.
När man gick i sjuan och åttan var rasterna jätte tråkiga för i
fritidslokalen var det bara störiga nior som spelade biljard. Men nu är man
själv nia och då är det man själv spelar och har kul. För övrigt är
högstadiet som alla andra stadium, det är bara lyssna, hänga med och göra
det man ska så går allting bra. Jag själv anser inte betygen som någon
press. END

MINA NIO SKOLÅR!
Dagen när jag började 1:an var jag lite nervös, men ändå glad att äntligen
få börja skolan.
På uppropet satt alla med en förälder och tittade nyfiket runt i
klassrummet för att se på sina nya klasskom|pisar.
1:an var rolig att gå i och var betydelsefull, så att man fick en bra start
i skolan. Att man lärde sig läsa och skriva.
2:an var ett sånt här ”mellan” år, så att säga.
Man fortsatte att lära sig nya saker och hade väldigt roligt. Någon större
klassammanhåll|ning var det dock inte.
Nästan alla hade var och en en bästis.
Man var nästan bara två och två. Jag och Carina (min bästis) var jämnt
tillsammans.
När vi började 3:an blev hon tvungen att flytta och det sörjde jag mycket.
Lärarna vi hade på lågstadiet hette Maj-Lis och Karin. Båda var snälla, men
Karin hade ett sånt temprament. Hon kunde bli arg för minsta lilla.
Tex. en gång hade vi glömt att dela ut ett papper i klassen medans hon var
och kopierade. När hon kom tillbaks och märkte att vi inte hade gjort det,
tog hon en skolväska och dräm|de den i en skolbänk, så att de som satt där
höll på att ramla baklänges av förskräck|else.
3:de klass gick också bra, vi gjorde utflykter och en gång hade vi en
gammaldags skol|dag då man fick ta med sig egen mat och man hade på sig
gammaldagsa kläder. Jag hade på mig en gammal rosa klänning och två flätor
i håret och som mat hade jag med mig pannkakor och mjölk.
Våran läxa den dagen var att lära oss ”Den blomstertid nu kommer”
utantill.
Det var en rolig dag.
Läxorna var nu fler än i 2:a klass, men det gjorde ingenting då, för de var
så lätta (i alla fall de flesta.) Sen började jag mellanstadiet och fick en
ny lärare, Börje hette han.
Honom var jag ganska rädd för i början, därför jag och några till brukade
peta hål på smör paketen och klämma ut smöret på smörgåsen i skolan i
stället för att bre ut det. Han blev då arg och bruk|ade skälla på oss
(säga till oss) att vi inte fick göra så, och då skämdes man.
Räddheten försvann sedan så fort man lärt känna honom. Nu när vi gick i
4:an åkte vi på klassresa till Granbo. Det var jättekul.
Man hade då börjat att umgås lite mer i klassen och på dagarna på resan
rodde vi och gick i skogen och snickrade.
Snart hade hela 4:de året gått och 5:an närmade sen. Nu hade vi börjat få
ganska mycket läxor och det hela hade börjat bli mycket all|varligare på
något sätt. Och i 6:an förväntades det ganska mycket av oss.
Lärarna sa: – Jo, men det klarar ni ju av, ni är ju äldst på skolan.
Läxorna och lektionerna hade blivit lite jobbigare, för det var så mycket
vi skulle lära oss. Killarna i våran klass var väldigt duktiga på basket
och vi tjejer jobbade för fullt med gymnastik.
Vi ordnade skolmästerskap och var med på DM i det. För mig gick det väldigt
bra på båda.
Jag fick stipendium för att åka på gymnastik läger i en vecka på Sellö.
i slutet av årskurs 6 fick vi papper om tillval och man började att fundera
på vad man skulle välja.
Vi fick åka på besök på hög|stadie skolan som vi skulle gå i, och träffa
våra nya parallell klasser, och även träffa våran nya lärare Ingrid.
Hon verkade snäll.
Innan vi slutade 6:an ord|nade vi en fest för våran lärare som hade varit
jätte bra.
Jag och några tjejer sjöng och dansade.
Festen blev lyckad, men vi var ledsna för att vi skulle lämna våran bästa
lärare vi någonsin haft.
Börje sa åt mig att ta det lugnt med lärarna.
Med det menade han att jag brukade säga vad jag tyckte om och till
lärarna.
Att börja högstadiet var en upplevelse, det var hemskt pirrigt att sitta i
ljusgården och att alla tittade på en (det kändes så.)
Det var hemskt mycket nytt och nya ämnen som vi fick. Vissa av de nya
lärarna var jätte bra.
Jag trivdes bra, men jag var ganska skoltrött.
Vi fick nya främmande läxor som tex. ”Läsjournalen”, där man skulle skriva
citat och tanke.
Vi i klassen fick bättre kontakt och ställde upp för varann mer än vi gjort
förut.
I början av 8.an fick vi reda på att en av våra klass|förestandare skulle
sluta. Han var en av de bästa vi haft så vi fick en ny kille som vi rynkade
näsa åt först, men sen blev det bra.
Årskurs 8 var faktiskt ganska jobbig, mycket läxor och prov. Lärarna vi
hade var inte de bästa, förutom våra klassföreståndare och någon till.
Utlärningsmetoden hos en lärare var helt kass.
Han skrev på tavlan och sen skulle vi skriva av det, han berättade nästan
aldrig om det han skrev. När vi sedan började 9:an fick vi som tur en annan
lärare i det ämnet.
Det sorgliga med att börja 9:an är att klassen sen ska splittras.
Och det enda lärarna pratar om är betygen.
Och det svåra är att veta vad man ska välja för linje i gymnasiet….

267033

Mina nio skolår
Jag börjar min uppsats i lekis. Jag har svaga minnen om den dagen då våran
lekis grupp skulle gå till den stora skolan och hälsa på . Jag kommer ihåg
hur nervös jag var både kvällen och morgonen innan vi skulle dit. Jag tror
att jag sov mycket få timmar den natten. Jag minns att när vi kom in hos
klassen som skulle berätta för oss om skolan. Hittade alla ganska snabbt en
elev att sitta brevid, alla utom jag. Jag blev plaserad brevid en kille som
såg mycket skräckinjagande ut. Jag var rädd hela tiden som vi tillbringade
med klassen. Efter detta åt vi köttfärslimpa och återvände sedan till
lekis. Jag har mycket få minnen från 1an men jag minns våran lärare Sofie
och också hur liten man kände sig. I 2an och 3an hade vi två lärare Leif
och Marina. Leif som avbröt lektionerna med lekar hela tiden, och Marina
som hade sina fåniga ramser så fort man skulle göra någonting, t.ex
Startramsa. rastramsa. lunchramsa. slutramsa m.m. I fyran fick vi en ny
mycket Kristen. dyster och humorlös lärare. Som gjorde sina tappra försök
att få disiplin i våran klass. Under 4an 5an och 6an roade vi oss med att
tända eld på små grästuvor i skogen. Köra rally med Camillas rullstol och
spela fotboll i klassrummet. I bara 6an lyckades vi ta sönder 3 lampor. en
mugg. ett element plus åtskilliga hål i väggen. Jag minns en gång då vi
lysnade på Iron maiden som vid det tillfället var mina största idoler.
Plötsligt kom en sko inflygande i klassrum|met. När Björn gick för att
titta vem som kastat skon. Smög jag mig fram till bandspelaren och höjde
volymen till max. Björn kom genast tillbaka för att skälla ut mig. men när
han gjorde det började hela klassen gapskratta åt honom. Han blev så arg
att han kastade sin overhead pennor över hela klassrummet. sedan kastade
han sin stol minst 1 och en halv meter. Efter detta fick vi rast. Sista
dagen hade vi gjord i ordning en del små skämt. Vi lindade in Björns bil
med dasspapper björn vart skitarg vi vart jätterädda efter som vi redan
hade fyllt hans väska med skräpet från hålslagaren och pennvässaren. Sista
timmen skulle vi fika björn tog sin väska och öppnade den. Hela klassen
satt på helspänn och väntade på utbrottet men i stället för att bli
förbannad började han skratta. Vi blev jätte förvånade. Och nu ett kvickt
hopp till sjuan. Sjuan är nog det sämsta året under min skoltid. Jag
började röka sket i skolan och snattade varenda rast jag trivdes faktiskt
med det tills den dag som jag och några kompisar gick in på vivo för att
stjäla mellan öl. När vi gick ut kom en tant fram och sa.
-Får jag kolla i era fickor.
4 dagar senare hade jag berättat för mina föräldrar om snatteriet. Och då
först förstod jag hur idiotisk jag hade varit. Mitt första betyg var 2,1
mitt andra hade jag väntat mig lite bättre än 2,2 och i år skall jag
försöka skärpa mig ordentligt.

Mina nio skolår
När man gick på lågstadiet tog man det mest på skoj.
Man tyckte att läxorna var roliga att göra och så. Men vi hade en rätt så
tokog lärare som hette Hedda Aspgård. Hon var sträng. Man fick nästan inte
gå på toaletten för henne, så dom flesta var rätt så rädda för att fråga om
man fick gå på toan. Så det var några som kissade på sig.
Och så hade man fruktstund. Då fick man ta med sig frukt hemmifrån och sen
fick man sätta sig i en ring och så läste Hedda en saga.
Och man skulle ha inneskor också och jag hade ett par gamla träskor.
Rasterna var rätt så korta. Vi hade en rast som vi kallade tie-rast. Och då
sprang vi ut och lekte. Matrasterna var en halvtimme. Då skulle vi spela
fotboll. Vi körde 3A mot resten för vi var bäst. Och en gång när vi spelade
så råkade Hans skjuta bollen rakt på Jennifers glasögon så dom gick sönder.
Då sprang alla tjejer upp till lärarrummet och sa åt Hedda.
En gång i trean så ramlade jag ner från en klätterställning ute på
skolgården och slog i ryggen. Så jag fick ligga där tills en fröken kom och
tog hand om mig. Det var massor med folk som stod runt omkr|ing och tittade
på.
Och så bar några lärare in mig i ett rum där jag fick lägga mig på en bänk.
Jag fick ligga där och lyssna på en saga som fröken läste för mig. Sen kom
morsan och hämtade mig med hennes bil och sen fick jag sluta för dagen. Man
skulle till skolsyter och ta nån spruta och då var jag jätterädd. För dom
som gick före mig dom skrämde upp alla som var kvar och sa att det var
otäckt.
Sen minns jag inte mycket mer om lågstadiet.

Mellanstadiet
Första dagen på mellanstadiet kommer jag inte ihåg första dagen.
Men jag kommer ihåg att man fick cykla dit för det fick man inte på
lågsta|diet. Jag cyklade varje morgon med Adde.
Och i femman hade vi en vickarie som hette Per Borén och han var häftig.
Han brukade nämligen göra 50 armhävningar varje gång vi hade honom. Och han
läste Robin Hood också den boken kunde han utantill. Han var duktig på
kungar med man kunde fråga honom vem som var kung 1730 så visste han det.
Våra riktiga lärare hette Gunvor Ejeberg och Maria Ardebo. Men i början av
6:an så slutade Maria för hon hade fått barn. Det var synd tyckte alla. För
hon var en väldigt bra lärare. Men vi fick en ny lärare som hette Margareta
Karlson. Hon var värdelös. Vi fick ha våra lärare i gympa det var rätt så
dåligt. För dom var inte så bra på det.
Och i sexan åkte vi på skolresa till Sälen. Och pengarna till det hade vi
samlat ihop på att ha Basarer och Discon och liknande.

Högstadiet

Första dagen på högstadiet var rätt så pirrig. Man visste inte riktigt vart
man skulle ta vägen. Man tyckte det var så stort. Och man såg alla stora
9:or i kapphallarna. Och man fick ett eget skåp med en nyckel det tyckte
man var jättehäftigt. Det fanns cafiteria med. Där kunde man gå och köpa
läsk och bullar och sånt.
Vi fick en väldigt massa nya ämnen med som tex. NO, SO, Tillval, FA mm. Vi
fick bestämda lärare I varje ämne också och det var bra.
Man fick alltid en liten rast efter varje ämne.
På rasterna fanns det mycket mera att göra på högstadiet. Man kunde spela
spel och mycket annat.
Vi fick mycket mer läxor i 7:an. Nästan varje dag. Och så fick man massor
av svåra prov man var tvungen och läsa på.
I åttan skulle man få betyg också och det var väldigt främmande. Man skulle
vara bra på lektionerna och på prov för att få bra betyg. Nu i 9:an tycker
jag inte att det har förändrats så mycket. Det är som vanligt. Men jag
tycker att det har känts bra under alla dessa år.
Ja det var dom här åren det, PHUU!

MINA NIO SKOLÅR
I förskolan var allt frid och fröjd, vi lekte, gjorde många utflykter
o.s.v. Jag älskade förskolan, men jag fick inte gå där för evigt, den
”riktiga” skolan väntade……. När jag började ettan blev jag totalt
besviken. Nu fick jag inte leka mer. Nu krävde man någoting av mig. Fast
det blev ju såklart bättre ju mer jag lärde mig och till slut upp|skattade
jag faktiskt skolan. Andra och tredje klass förflöt bra. Jag hoppade rep
med kompisarna, jag sprang efter de pojkar jag var ”kär” i, och lärde mig
såklart läsa och skriva.
Sen kom MELLANSTADIET!!! Wow alltså! Vilken upplevelse! Vi bytte klassrum
till ”stora bygg|naden”, vi bytte lärare och fick en massa nya ämnen. Några
från pararellklassen fick börja i vår klass. Ja, steget mellan trean och
fyran var väldigt stort, iallafall kändes det så.
Sen var det ju en grej till som blev väldigt viktig, helt plötsligt:
KILLAR! Man blev kär i ungefär fem killar per vecka, och sen var det här
med att ”fråga chans” på varandra, så här kunde det låta:
– du eh .. får Jim chansen på dig?
– Jag får tänka på det, svarade man illröd i ansiktet.
– amen, han vill veta idag
– Ja, isåfall, NEJ!
Och så höll man på sådär i evigheter. Många gånger ville jag gärna svara ja
men vågade helt enkelt inte, och när en kill blev nobbad gick han till
nästa tjej.
I sexan fick vi ny lärare igen. Dagny hette hon. Alla tyckte det var ganska
konstigt att hon kom nu. Hon skulle bara få ha oss i ett år.
Men det gick hur bra som helst. Hon var helt enkelt underbar. Lärde så man
förstod. Hade bra tålamod, och varje gång vår klass gjort något bra, fick
vi en stjärna, och när vi hade fem styckna gick vi på bio. Det hände två
ggr och alla tyckte det var jättekul.
Vi sparade pengar också, som skulle resa för, och på våren bar det av till
Skara Sommarland. Alla var på ”G” när det gällde det här och vi fick några
fantastiska dagar där uppe.
I sexan blev jag tillsammans med min första kille. Jag var inte ens kär i
honom och han var inte kär i mig, men det blev så i allafall och det varade
i en vecka. Under den tiden hade vi träffats en gång.
Lite senare på året blev jag tillsammans med min stora kärlek, och det
varade i två månader, vilket var mycket för mig då. Första kyssen kom i och
med det och man var döstolt. Sen var det väl|digt många lekar som var
ganska löjliga, det var i stil med ryska posten. Om man tänker efter hände
det ganska mycket i sjätte klass.
Ja, efter mellanstadiet kom faktiskt högstadiet och jag var väldigt nervös,
och tankarna kretsade mest kring om jag skulle klara av det, hur lärarna
var, hur våra pararellklasser skulle va´ o.s.v.
Ja, vad kan jag skriva. Det gick relativt bra, förutom att vår klass blev
splittrad. Nästan alla killar blev någon sorts ”Jag är störst, bäst och
vackrast” -typer, och det var ju förstås lite trist. Åttan förväntade jag
mig inte så mycket av. Nu blev det förstås lite mer allvar än tidigare
p.g.r av betyg som skulle sättas. Jag fick ca: 3 i snitt, en riktig
medelmåtta men det var inget ovanligt. Det har jag varit i hela mitt liv
och det är väl inget ont i det. Bara man inte går under strecket så att
säga. På vårkanten åkte alla åttor ut på prao vilket var otroligt skönt.
Slippa tänka på läxor och annat i hela två veckor. Efter det längtade jag
bara till sommaren,, eftersom jag skulle åka på konfirmationsläger då.
Vägen dit gick relativt fort, men när somm|arlovet väl kom försvann det
utan att jag hann blinka och snart var jag tillbaka i skolan igen. Fast nu
var det lite annorlunda Nu var man ju äldst på skolan Jag har inte gått så
länge i nian, men en sak vet jag, jag måste kämpa för mina betyg och då
gäller det att plugga. Vilket jag inte alltid gör, för antingen är jag för
trött eller så är det kompisarna som lockar. Men det är ju klart, jag
försöker ju lite bättre än i åttan.
Allt är så deprimerande på hösten. Knappt några lov och jag har till och
med varit ute på prao allaredan, så det har jag ju inte heller att se i
fram emot när jag verk|ligen börjar bli skoltrött.
Nä, allt tar dom ifrån en, ung|domen, allt! Jag vet att jag överdriver. Men
allt är så obegrip|ligt. Vi har alltså minst ett prov i veckan ända fram
till JUL! Jaha, på tal om obegripligt, efter jullovet ska vi ju välja linje
och jag som inte ens vet vad jag vill bli! Men jag förmodar att det gäller
bara att fortsätta med att för|söka skriva bra provresultat och att var
trevlig. Men det ska ni veta, att det är inte det allra lätt|aste!!! SLUT

Mina nio skolår!
Jag har just börjat mitt sista år på Grundskolan och det har börjat
roligt.
Om jag tänker tillbaka hur det var när jag började ettan på Klockargården,
det var neröst att träffa sin nya fröken och alla klasskompisar.
Första dagen i skolan hälsade fröken oss välkomna till det första året på
Lågstadiet.
Vi fick sätta oss i bänkarna med en kompis, våra föraldrar stod vid väggen
runt omkring i klassrummet, vi fick papper, penna och suddigummi.
Andra dagen delade fröken upp oss i blåa och röda grupper som vi hade när
vi skulle gå och äta, ha gymnastik och slöjd. När vi skulle äta fick vi gå
i led, det var tjabb om vem som skulle stå först. Fröken gick alltid först,
sedan hade vi en hjälpfröken som alltid gick sist i kön. Vår hjälpfröken
hette Solbritt, hon var snäll och ställde alltid upp om man ville något.
Jag hade lite svårt att läsa när jag började första klass när dom andra
klarade det så lätt. Solbritt hjälpte mig och jämt när vi hade sven|ska
osäkert om eleven eller läraren avstavat ordet. Två olika
avstavningsförslag finns fick jag och några andra i min klass gå in till
henne i ett annat rum och läsa, det var mycket lättare att läsa där, för
det var mycket tystare än det var i det rediga klassrum|met.
Första året var roligt, det gick mycket fort och man hade blivit kompis med
alla i klassen. Andra året var det ungefär likadant, vi fick gå i kö till
maten, men det var ändå fritt att springa, men det blev så rörigt så sedan
fick vi inte det. Min bästa kompis flyttade till Vagebo, det var inte så
roligt. Tredje året fick vi en ny kille i våran klass, han hette Markus
Andersson. Markus var väldigt blyg och man kunde tro att han hade
bacillskräck mot oss tjejer, bara man rörde honom så gick han iväg.
Markus var söt och det är han fortfarande.
Vår fröken hette Gertrud Sven|sson och var helt knäpp, tyckte jag, hon
skrek ibland, det kanske berodde på att vi var så stökiga och bråkiga.
Lågstadiet gick mycket fort. När vi skulle börja fyran på på mellanstadiet
så fick vi flytta ner till Grindskolan, bara för att det fanns så många
fyror så att en b klass fick flytta ner till Grindskolan när dom började
fyran.
Våran nya fröken hette Gurli Henriksson, hon var mycket snäll, hon hade
humor och hon tyckte allt var bra.
På fredagarna hade vi klassens|timme, då var det några som hittade på något
roligt tex. dom spelade teater, hängningar, hade frågesport, m.m.
På rasterna fick vi inte gå utanför ett staket som fanns på skolan, vi fick
inte gå till några affärer eller kiosker på rasterna. Vi brukade spela
basket, landhockey och hoppa rep. Fyran gick fort.
När vi skulle börja femman så flyttade två killar som hette Per och Jim.
Per flyttade till Henstad och Jim till Vagebo, det var inte så roligt att
dom hade flyttat. Hela femman var som vanligt, lektioner efter lektioner.
I sexan flyttade en som hette Lina, hon flyttade till Vagebo, med Lina var
jag mycket och hon bodde inte als långt ifrån där jag bor.
Lina kom och hälsade på oss ibland och skickade julkort till oss.
Det var en tävling på skolan om omöjliga figurer som alla sexor fick vara
med på, vi jobbade mycket med det, och sedan utsåg vi tre stycken som
skulle få vara med, min kom med och när jag fick reda på att jag kom|mit
tvåa, så blev jag glad. Jag fick en tavla som han hade gjort, det fanns
bara 8 st av den jag fick i hela världen.
När vi slutade sexan så grät jag, jag tyckte så mycket om våran fröken.
När vi började högstadiet, så fick vi en ny tjej i våran klass, hon hette
Maria Holmberg hon kom från loköping. Den enda skildnaden var att vi hade
skåp istället för bänkar, och vi fick gå emellan varje klassrum istället
för att sitta i samma klassrum hela tiden.
Åttan var som vanligt utom att vi skulle få betyg.
Nu har jag börjat nian, och den har börjat roligt.
Jag tycker åren har gått fort, men dom har också varit roliga och minnerna
har man ju kvar.