Betyg på uppsatsen: G

Mina nio skolår.
Jag hade längtat så mycket till första dagen i skolan, och äntligen var det
augusti 1983. Jag skulle börja på Kniberga, riktiga skolan. Förut hade jag
gått på lekis, men nu började det ”roliga” på riktigt. Innan jag började
skolan hade jag tagit ”privatlektioner” av min mor och far. Nu var det inte
min mamma och pappa som skulle leka lärare längre, utan vi fick en fröken.
Else-Maj Wikander heter hon. Hon var över femtio när vi fick henne. Då sade
hon att vi skulle bli den sista klassen. Hon har gråbrunt hår i page. Hon
är väldit kort. En del killar växte om henne när de gick ut trean. Till
sättet är hon lite gammaldags, men det behövdes nog till oss ”vildingar”.
Äldre kompisar hade berättat att om man inte var snäll fick man sitta i
skamvrån. Detta hände inte mig, eller någon annan. Else-Maj var snäll. En
del tyckte att hon var sträng, men det var de som bråkade mest och inte
gjorde läxorna. Vårat klassrum var ganska stort. Katedern var i fram. I
bakre delen var en soffgrupp. På väggarna var det posters på Carola och
Herreys.
Vi lärde oss alfabetet. Då skulle vi till exempel säga a, a, a. Sedan
skulle vi berätta hur tungan formades när man sade a. Så höll vi på länge.
Till slut kunde man läsa också. Vi delades in i grupper, de som hade lätt
för att läsa, de som hade svårt för att läsa, och de som var mitt i mellan.
Man fick stycken som man skulle läsa hemma. Vi lärde oss också att räkna i
lågstadiet. Plus och minus gick lätt för nästan alla. Sedan skulle vi lära
oss gångertabellen. En gång i veckan hade vi ett prov på hundra tal i
gångertabellen. Sedan kunde man räkna också.
När man skriver att man lärde sig läsa, räkna osv, ser allt så lätt ut. Men
så lätt var det egentligen inte. Det kom många tårar innan det gick som man
ville. Då var man så stolt, man hade också all rätt att vara det, tycker
jag.
Innan vi började mellanstadiet fick vi gå och hälsa på Helny Broman. Det
var spännande. Alla på Graninge var så stora, och de läste engelska för
oss. Man kunde lite engelska, men trodde inte att man skulle bli så bra som
sexorna.
Första dagen i fyran följde de flesta föräldrarna med. Mamma följde med
mig. Vårat klassrum var stort, gardinerna var röda. Hela våran skola var
nyrenoverad, precis lagom till dess att vi skulle börja där. Helny, våran
fröken var inte heller lång. Hon var lite längre än Else-Maj, men inte
lång. Hennes hår var mörkbrunt med lite gråa slingor. Engelska var det
roligaste ämnet. Helny hade en ”engish box”. Där var det massor av saker
som vi skulle kunna på engelska. I början lärde vi oss alla färger. Sedan
kom alfabetet. Fortfarande var engelska det roligaste ämnet. Matten var
lite svårare än på lågstadiet. Fortfarande var det en tävling, om vem som
låg först i boken. På svenskan fick vi skriva berättelser i
berättelseboken. I början av fyran fick vi skriva en berättelse om hur vi
trodde det skulle bli när vi var 15 år. Killarna ville ha moppar, men jag
kommer inte ihåg vad jag skrev. Den berättelsen skulle jag vilja läsa idag,
vid 15 års ålder. På OÄ:n fick vi ofta göra grupparbeten, och sedan
redovisa på ett föräldramöte.
På mellanstadiet när det var julfest eller någon annan slags fest, uppträde
ofta jag, och några till. Vi gjorde gymnastik och dansade. Alla var
avundsjuka på oss. För vi fick vara inne och träna på rasten, när de andra
måste ut. När vi var ute på rasten gjorde vi gymnastik, spelade fotboll,
eller lekte husknuten.
Mellanstadiet gick snabbt. Det var roligt, och man tyckte för det mesta att
Helny var en bra fröken.
När vi började högstadiet var vi alla nervösa. Visst hade vi varit här och
tittat. Men nu var vi sjuorna som de skulle ringmärka, stängda in i skåpen,
och stoppade i toaletten. Detta hände förstås inte. Vi fick några nya
ämnen, fysik och kemi. I början tyckte man att de var roliga, sedan var de
ganska svåra. Alla tyckte vi att vi hade för många prov, mest av alla. Det
fick vi också, men värre skulle det bli. Jag är inte emot prov. Jag tycker
att prov är nyttiga. I lagom mängd. Alla ämnen blev svårare, man fick kämpa
mer. Fast sjuan var mest repitition av mellanstadiet. I åttan blev det
mycket nytt. Matten blev väldigt svår, och jag tänkte ofta på att byta till
allmän, men gjorde det aldrig, Vi hade engelska standardprov som inte gick
bra för mig. Resten av ämnena gick ganska bra.
På högstadiet blev plötsligt loven mycket kortare. Det kändes så i
allafall. Nu har man det jobbigaste läsåret kvar. Det känns inte så bra,
men det är bara att jobba på. Har det gått bra i åtta år, ska det väl gå
bra i nian också.
Eller…?!?
Välarbetat få fel. OBS! vårat!, våran!

MINA NIO SKOLÅR
Det var en sensommardag, närmare bestämt en måndag.
Idag skulle (som föraldrarna säger) allvaret börja. Jag skulle börja första
klass.
Det var en fin dag och solen strålade. Idag skulle jag för första gången gå
till skolan. Det var nervöst, men lite motvilligt följde jag mamma till
skolan. Utanför klassrummet stod redan föraldrar med sina barn och
väntade.
Jag kände nästan alla, eftersom jag hade träffat dom på lekis.
Vår fröken kom och välkomnade oss och släppte in oss.
Vi satte oss vid varsin bänk och fröken började prata.
Hon berattade lite om lågstadiet och vad vi skulle göra sedan fick vi gå
hem. Nu var det inte längre nervöst utan man längtade till nästa dag.
Dagen därpå gick vi till skolan men utan föräldrar. Vi fick säga våra namn,
sedan fick vi varsin plats, och sedan böcker. När man kom hem berättade man
stolt vad man hade gjort i skolan.
När det började dra sig mot advent tände fröken ett ljus varje vecka och
läste ur Biben för oss. Ibland sjöng vi julpsalmer medans fröken spelade på
orgeln.
Vi gjorde lekar med multiplikations|tabellen för att lära sig fortare. Det
närmade sig jul och vi fick vårt första jullov.
Efter jullovet berättade man för kompisarna vad man hade fått i julklapp.
Ämnena i ettan varierade inte mycket, det var mest svenska, oä och matte.
Det började bli sommar och man hade vant sig rättså bra vid att gå i
skolan. Efter några veckor stod man i kyrkan och sjöng sommarpsalmer. Det
var sommar|lov.
Under det långa sommarlovet hände det många saker man kunde berätta om för
kompisarna när man började igen.
Det blev lite hårdare i tvåan med mer läxor och svårare matte. Nu var
läraren idolen som kunde och visste allt.
När man började trean började skolan att bli lite jobbig. Man hade slutat
upp med lekarna och man fick mer läxor. Man kom på att dom här tre åren i
lågstadiet är några av dom jobbigare
MINA NIO SKOLÅR (NRII)
Efter ännu ett sommarlov skulle vi börja i det spännande mellanstadiet. Det
mest spännande var att man skulle få en ny lärare.
Den första dagen på mellanstadiet var precis som den första i skolan, man
var nervös.
Men det skiljde inte så mycket. Man fick lite mer läxor lite mer ämnen men
för örigt ganska slappt.
Den magistern vi fick var bra, han kunde konsten att lära ut, även om man
inte alltid lyssnade.
Månaderna gick utan större förändringar, och vi började femman. Den skiljde
sig inte mycket från fyran.
Ibland spelade vi teater för resten av mellanstadiet.
Till slut började vi på det sista året på mellanstadiet. Vi började i
sexan. Nu blev det lite annorlunda, man fick mer läxor, ibland prov.
Man började prata om högstadiet. I matte fick vi göra tester som skulle
skickas till Tune.
På våren kom några faddrar från Tune och berättade om vad som kunde hända
en liten sjua.
Med respekt för alla äldre började vi efter sommar lovet i sjuan.
Skillnaden mellan sexan och sjuan var stor, nu fick man prov med jämna
mellanrum och stora läxor.
Vi skulle nu få betyg i ett ämne, teknik. Man försökte göra så bra ifrån
sig som möjligt på dom proven.
På våren i sjuan berättade (till både glädje och besvikelse) vad man hade
för betyg i ämnet. På avslutningsdagen var det en lite spänd stämning i
klassen, skulle någon få en femma??
Många pressade på läraren och fick till slut reda på att en i klassen hade
fått en femma, det var jag.
Den dagen var jag obeskrivligt glad. Nu var sommarlovet räddat.
Efter det första sommarlovet på högstadiet hade man vilat ut och ”laddat”
inför åttan. Denna årskurs visade sig vara otroligt jobbig med ständiga
prov och läxor. Nu skulle man få betyg i alla ämnen, så det vara bara
plugga som gällde. Till julen fick vi våra första betyg som inte direkt var
till någon besvikelse, men några hade bättre. Man tänkte att man skulle
höja tills nästa år.
MINA NIO SKOLÅR (NRIII)
Vårterminen i åttan blev lika jobbig den, men jag hade nått mitt mål, jag
hade höjt medel. Sommarlovet blev räddningen, och nu är man på sitt sista
grundskoleår.
Eftersom jag inte vet så mycket om nian kan jag inte skriva så mycket, men
än så länge har det inte varit så farligt.
Förutom alla svåra standardprov i svenska. (Ha, Ha, det var ett skämt!!)
SLUT!!

Mina nio skolår

Nu när det nionde skolåret år påbörjat känns det väldigt trögt att tidigt
varje morgon behöva stiga upp ur sängen och trampa i väg till skolan på sin
knarriga cykel.
Men hur glatt och tidigt hoppade man inte upp ur sängen det första
skolåret.
Man gick runt hemma och bara väntade på att få gå till bussen. Mycket
berodde nog också på att vi hade en så snäll fröken de första tre åren.
Jag minns mycket väl hur jag släpade hem extra mycket böcker för att jag
tyckte att vi hade för lite läxor.
Nu för tiden orkar man knappast bära hem väskan för att det är så mycket
läxor. Jag kommer också ihåg visselpipan som våran fröken hade, den blåste
hon i när rasterna var slut.
När vi började fyran kommer jag i håg att så fort våran gamla fröken blåste
i visselpipan så reagerade hela klassen. Våran nya lärare skaffade oss en
brevklass i från Danmark.
Vi spelade in olika saker som vi gjorde på video|band och skickade till
dem.
Varje vecka hade vi engelska glosor i läxa som vi fick skriftliga förhör
på. När vi hade haft för|höret så var det nästan slagsmål om vem som skulle
rätta dem.
En annan sak som vi nästan slogs om var när vi skulle byta sitt|platser i
klassrummet.
Vi hade en burk med kulor i och på kulorna så stod våra namn. och det var
vem som skulle dra kulorna som vi jämt bråkade om.
När vi hade geografi och skulle lära oss olika länder och städer så
förstorade vi upp en karta som vi satte på väggen och på den kartan kastade
vi pil.
Man fick olika poäng ju närmre den rätta platsen man kom.
I sexan gjorde vi en skolresa till Danmark.
Vi hälsade på våra brev|kompisar och det var riktigt roligt.
Det enda som inte var så bra på mellanstadiet var läxorna.
Vi fick varje vecka ett häfte med olika ämnen i som vi skulle göra och
lämna in på fredagarna. Om man gjorde alla uppgifter|na på en dag så var
man läxfri hela veckan, förutom de engelska glosorna. När vi sedan började
i sjuan så var det som jag tyckte var jobbigast, läxorna.
Eftersom jag inte var van vid att ha läxor till varje dag.
Det roligaste i sjuan var när vi åkte till Hagberga tillsammans med de
andra sjuorna.
Första terminen i sjuan var roligast när man fick några nya ämnen.
Högstadietiden har varit jobbig och tråkig men en del roliga saker har man
ju varit med om också. Men visst längtar man tills det är över!

Mina nio skolår
Den allra första dagen i skolan var hemskt nervös. Men man tyckte ändå att
det skulle bli jätte roligt att börja skolan. Första dagen var alla
föräldrar med, och alla barnen satt precis stilla i bänkarna och lyssnade
när fröken berättade vad hon hette, vad vi skulle lära oss den första tiden
när vi hade raster och vad vi skulle ha för lektioner. Sedan frågade hon
alla om dom hade några frågor. Dom följande dagarna fick vi böcker, pennor
och allt annat som behövdes. Man fick också sina platser, och bänkarna
skulle justeras så att dom passade just ens egen längd. Det gjorde
vaktmästaren.
Sedan berättade fröken att man kunde ta med sig ett fint skyddspapper att
lägga i bänken. Det gjorde man så fort man kunde. Man gick i affärerna och
letade efter det finaste man kunde hitta. Jag tror jag hade ett med Musse
Pigg på. Det papperet kunde man också ha till att slå om böcker med. Efter
några dagar när man hade fått iordning allt så kunde den riktiga
undervisningen börja. Man började lära sig bokstäver. Men som tur var så
kunde jag läsa och skriva innan jag började skolan, så det var inte så
svårt. I klassrummet hade vi en lång rad med bokstäver, och under
bokstäverna så fanns det en bild på någonting som började på den
bokstaven.
Sedan började vi lära oss addition och subtraktion. Man tyckte att det var
otroligt att det fanns så mycket spännande att lära sig. Man satt helspänd
på lektionerna och lyssnade på allt fröken sa. Visst, det fanns ämnen som
man inte tyckte var så jätte roliga men när man gick i 1:an så fick man
alltid fram det positiva med det.
Eftersom vi var minst på skolan så hade vi fått faddrar som skulle hjälpa
oss om vi tex. inte visste var någonting låg. Vad jag kan minnas så gick
1:an ganska fort. Det berodde antagligen på att man tyckte att allting var
så mycket roligare med skolan än vad man tycker att den har varit nu dom
sista åren.
Sedan skulle man börja 2:an och då var det samma sak igen med bänkpapper,
höja bänkarna eftersom vi hade vuxit under sommar lovet, läxor, raster
etc…
Jag själv tycker att åren mellan 2:an och 5:an gick väldigt fort. Man har
inget större minne av dom. Förutom lärar|byten och sådant
I 5:an blev vi blandade med 4:orna, och det var nytt för våran skola. Men
det gick väldigt bra. Man fick nya kompisar men själv tror jag inte att man
fick fler kompisar som man kanske borde ha fått utan man förlorade många
som man hade haft förut eftersom man inte gick i samma klass längre.
I 5:an började man också känna att man hade blivit större. Nu var det ju
bara ett år kvar tills vi skulle vara störst på skolan.
Så kom då 6:an. Vi blev blandade med den dåvarande 4:an och blev 4-6 a och
4-6 b. Nu skulle vi börja prata om 7:an och Jan Olofsson kom och
informerade oss om tillval och annat man behövde veta. Nu skulle vi också
få åka med Sj-bussen.
När vi började efter sommar|lovet så blev vi presenterade för våran
klassföreståndare och för våra klasskompisar. Nu hade vi från Mellinge
blivit uppdelade i 3 klasser
Vi fick våra skåp och sedan fick vi bekanta oss lite med omgivningen. 7:an
ø 6:an gick väldigt fort och nu går man i 9:an. Det är jobbigt med alla
läxor men man måste ju försöka orka med dom för det gäller ju iallafall ens
egen framtid.
Slut

Mina nio skolår

Det hela började i augusti 1983. Jag var väldigt spänd på hur det skulle
bli att gå i skolan, jag fantiserade om hur roligt det skulle bli eller
rentutav hur tråkit, eller jobbigt det skulle vara att gå i skolan. Dagen
den var kommen då jag skulle gå till skolan. Det var inte långt att gå, för
jag bodde bara femtio meter i från skolan i Lärarbostaden, mamma var lärare
vid Odå skola där jag skulle börja de första sex skolåren i mitt liv.
När jag kom till skolan och såg hur mycket folk det var och så stora de
var, blev jag som en liten första klassare nästan rädd. Helt plötsligt får
jag syn på min granne Henrik som är tre år äldre än jag. Vi pratade en
stund om jag inte mins helt fel. Han visade mig mitt blivande klass rum som
jag skulle vara i dom närmaste två läsåren.
Våran lära rinna var i klassrumet och hälsade oss välkomna. Se gick det
bara av farten det läs året. Äntligen det ätter längtade Sommar lovet. Det
lovet var ganska snart över då började det andra året i skolan det var
ganska likt det första året efter som vi gick i en ett-tvåa sama lärare och
sama gamla vanliga klass rum. Det året gick nästan lika fort som det före
gående året.
Det blev en större skillnad att börja i trean än dom två före gående åren.
Vi bytte lärare och klassrum. Det blev mer ansvarfullt och krävande av en
själv, mera läxor och jobbigare tal i matte. Det året kändes som en
evighet, antligen var skolåret över. Fyran var ju i stort sett lik trean så
jag gör ett hopp in i femte klass nu blev det ändå värre, mycket läxor och
prov. Vi fick vara med och sköta biblioteket och så skulle vi helt
plötsligt vara faddrar för dom som gick i ettan, vara med och hjälpa dom
att låna böcker och läsa för dem, hjälpa dem att knyta skrislorna och ta
hand om dom när dom blev lessna eller hade gjort sig illa. Men i sjätte var
det vi som var störs på skolan och skulle vara som en förebild för dom
mindre eleverna. alla läntade till i maj då vi skulle åka på lägerskola
till Klövboholme mellan Landbro och knegesta. Skolavslutningen i sexan blev
något speciellt. Dom hoppades att vi skulle trivas bra på den nya skolan,
en del lärare började att fälla några tårar.
Det blev pirigt att komma till den nya hög|stadiumskolan den vär så mycket
större och nyare än den gamla trygga skolan. Vi letade oss fram efter
skjyltar och plakat till vårat blivande klassrum där stog våran nya
klass|foreståndare. Vi blev upp ropade efter klasslistan. lärarna
presenterade sig och vi fick lite böker vi gick runt i skolan och för sökte
att lära sig och att hitta men det var inte det lättaste men till slut
hittade man ju ganska bra. Det skillde sig ganska bra i från
mellanstadiumet, det var mera läxor, mer prov och strängare, sjuan gick
ganska fort. Åttonde klass var i bland lättare än sjuan men också svårare.
Så kommer betygen i Åttan också då är det ju extra pirrigt med tanke på
betygen. Men det gick hyffsat. Det hära med nionde klass vet jag inte så
värs mycket om men hittills har det varigt bra.

Mina nio år
I ettan var jag liten och korkad Jag var dålig i skolan. Det värsta ämnet
var skrivning. Jag skrev Jättedåligt. Men en gång hjälpte min syster mig
med skrivläxan hon gjorde så här. Hon tog alla ord som jag skrev dåligt och
jag fick skriva dom snyggt om och om igen tills det blev bra. Nästa dag i
skolan frågade fröken om klassen hade gjort läxan. Jag kom fram och visade
men fröken trodde inte att jag hade skrivit det.
Mina nio år
I tvåan hände inte särskilt inte mycket. Jag var lika dålig i skolan som i
ettan. På rasterna spelade vi fotboll det var nästan jämt Jag Peter och
Andreas mot resten. Vi vann ofta. I trean var det sista året på låg
stadiet. Fram till julen läste fröken advents|kalenderbok för hela klassen
och vi fick klistra upp märken på kalenden. Boken hadlade natuligtvis om
Jesus. I fyran blev det engelska som det stora ämnet men det blev jag inte
bra på heller, men mattematik var mitt stora ämne det var jag bäst på i
klassen. Jag var ett mattematikgeni sa fröken. Vi hoppar över femman och
till sexan det gjick åt skogen. Allt gjick snett om jag inte skötte mig
skulle jag få gå om sexan så fröken. men så blev det inte jag klarade sexan
men fick lite kvarsittingar m.m.
Mina nio år
I sjuan var jag busig fick dåligt på alla prov det blev jobbit med nya
lärare och nya ämnen. I åttan blev det roligare bättre betyg bättre påäng
på proven sommaren gjick och vi börj|ade i nian och nu sitter vi här och
skriver tråkig uppsats.
Slut
Läraren har rättat i originaltexten