Mina nio skolår
Jag började skolan 1983, jag gick i klass 1a och hade en jättesnäll
fröken som heter Eivor. Den första skoldagen hade alla sina föräldrar med,
jag också men de gick efter bara en liten stund efterssom de är lärare och
skulle ha egna lektioner. Den första dagen hade vi upprop och blev
placerade i klassrummet. Sedan gick vi hem. Första året gick vi hemskt
korta dagar, men jag tyckte att de var hemskt långa. På skolavslutningen
det året hade jag en gul klänning vi sjöng Tussilago|sången och Vi sätter
oss i ringen. Mamma var där och tittade på oss en stund, sedan gick hon
till högstadiets avslutning. Alla andra föräldrar var där hela tiden, men
man skall väl vara glad över att hon överhuvudtaget var där. När jag gick i
tvåan fick jag gå till en speciallärare i Svenska. Vi åkte barnens vasalopp
jag åkte 1 mil, vi skulle åka så långt vi kunde under 1 dag jag var hemskt
stolt över att ha åkt 1 mil. I trean fick vi börja spela blockflöjt om vi
ville. Jag började spela, et gjorde nästan alla i min klass. Sandra och
Julia som gick i klassen diktade nästan varje rast och då var jag med dem
och diktade. När vi slutade trean diktade klassen ihop en sång där alla
namn och frökens namn fanns med. Lärarna hade bakat en 12 meter lång
rulltårta som alla lågstadie barn blev bjudna på. Sedan började vi fyran,
vi fick skolans strängaste lärare och skulle börja läsa engelska. Han heter
Leif. I fyran hade vi friidrotts tävlingar på torstorps det var jätte
roligt. När vi började femman så flyttade mina tre bästa kompisar. Linda
åkte till Afrika, Lotta och Jennifer flyttade till Skellefteå, Det komm en
ny elev till klassen Patrik. Femman blev det besvärligaste året klassen var
hemskt bråkig och mobbing förekomm. Man var glad när året äntligen var
slut. Sen började vi sexan då flyttade min enda kompis till U.S.A men Linda
komm tillbaka. Det fanns fem tjejer och 12 killar i vår klass så det var ju
inte så lite stökigt. En gång när vi hade bild så fick vi gå till häng|bron
och rita, men papperen blev mest pappersbåtar till lärarens förskräckelse.
Vi åkte på klassresa till Åmsele. Det var tråkigt och Linda fick magsjuka.
Vi komm inte sist i fotbollscuppen det året för vi hade lånat in några
femmor för vi var så lite många. Vi stod på läktaren och sjöng En vänlig
grönskas. Mamma var där hon har inte varit på någon av mina avslutningar
sedan i ettan. Vår klass delades i högstadiet och vi fick nya i klassen. Vi
började ha skåp och många olika lärare i alla ämnen. Endel hade vi aldrig
haft förut. Man fick gå i kör om man ville och gå till elevrummet på
rasterna. Man kände sig stor när man fick gå till elevrummet där bara de
stora barnen fick vara. Vi fick våra första omdömmen och vi var med och
gjorde vårshowen det året. Tillsist fick vi diplom om vi varit med och
cyklat 3 mil, åkt skidor 2 mil och sprungit 1 mil under året. Sedan började
vi åttan, vi hade ett miljö projekt som vi jobbade med i flera veckor. Vi
hade en 2 veckors prao. Jag var på shell i Sikeå det var roligt att jobba
där men kallt att gå till skolan och äta varje dag. Vi fick betyg, jag fick
ett lågt betyg 2,7 men det skulle jag väl kunna höja. och på vår terminen
höjde jag det till 3,0. Kören sjöng som vanligt på avslutningsdagen och
senare i klassrummet fick vi betyg och diplom sedan gick vi hem. Nu har vi
börjat nian och har samma klassföreståndare som förut, Ulla-Karin. Allt
rullar på som förut man har väl en liten tanke i bakhuvudet om att det är
sista året och att man borde börja plugga och böja fundera över vad man ska
bli sen. Vi förlorade årets dragkamp och årets brännbolls turnering men vi
hade 100% på cyklingen och det var inte alla som hade det. Nu sitter jag
här och funderar över något mer som ska skrivas men jag vet inte riktigt
hoppas att jag inte har tappat ämnet jag vet att jag har gjort det här på
slutet men jag kanske överlever.
Betyg på uppsatsen: G
Mina nio skolår
Lågstadiet:
När man första dagen gick till skolan var man mycket nervös, man var lite
rädd för läraren och de andra eleverna.
Vår lärare hette Mia-Lena Elvinius Westman, hon var en bra lärare, mycket
rättvis också. De första tre skolåren var lätta, inga långa lektioner, inga
långa skoldagar, inga svåra ämnen och som jag sa tidigare bra lärare.
Lågstadiet var indelat i A, B och C. Jag gick i C.
På rasterna spelade vi fotboll mot A och B. Vi vann för de mesta. Ibland
slogs vi då blev det prat med Fröken och när vi härjade på lektionerna fick
vi sitta i korridåren. Man för övrigt var lågstadiet ganska lungt.
Mellanstadiet:
När lågstadiet var slut sattesA, B och C ihop till A och B.
A klassen fick Bo Björkman och B klassen, det vill säga min klass, fick
Gunvor Andersson.
I vår klass kom de mest ökända personerna Josef, Mikael och Fred villket
skulle visa sig senare.
4:an var rätt så lungn, vi läste våra läxor och gjorde bra ifrån oss på
lektionerna. Vi sparade pengar i klasskassan, för en del av pengarna köpte
vi två fotbollar. När vi spelade fotboll blev det ofta muck mellan
klasserna, särskillt mellan Tobias i A och Josef i vår klass, men förövrigt
var 4:an ganska lungn.
I 4:an åkte vi på skolresa till Trollegata. Min bästa kompis hette då
Niklas, vi åkte ihop i bussen. Plötsligt började Nicke må illa och straxt
innan vi kom fram spyde han, som tur var i en plastpåse. När vi gick nere i
Trollegata fanns det en massa dypölar som man var tvungen att ta sig förbi
men Charlotta var förståss tvungen att trampa ner sig till hakan i dyn så
vi var tvungna att dra upp henne.
När vi gick där nere hittade vi snö fast det var långt in på våren, då blev
det med ens snöbollskrig. Vi skulle besöka en stad på hemvägen, mitt minne
sviker mig så jag kommer inte ihåg vilken stad, men i alla fall skulle vi
åka och handla lite. Straxt innan vi kom fram spydde Nicke igen men det var
inte så farligt för vi började vänja oss. Det var slutet på 4:an. I början
av 5:an gifte sig Gunvor med Roger Stämmsjö.
Det läsåret var Gunvor sjuk mycket men jag tror det var något annat som
lockade.
På grund av det fick vi många vikarier, det var då härjet började. Vi fick
en vikarie som hette Karolina Mat´sen.
Det blev liv redan första dagen när Josef mosade en apelsin i Grens bänk,
Gren blev galen och grep tag i ett äpple och skrek:
-Jävla svart skalle, sedan hivade hon äpplet i väggen så att skalet rök i
väg åt alla håll.
Grens och hennes kompisor Mikaela och Johanna brukade sitta hela dagarna på
toaletten och tjura medans vi skrev snuskiga lappar och skickade under
dörren.
Mat´sen bölade minst tio gånger under den tid vi hade henne. När Gunvor kom
tillbaka blev det snack med Studierektorn ”Läderbängt” men vi bara
skäfftade imot.
I slutet av 5:an åkte vi till Göteborg men där var vi faktiskt rätt så
lungna men det blev förståss en del tjuvsnusning och tjuvrökning. I 6:an
var Gunvor borta ganska mycket också så det blev inte så stor skillnad
mellan 5:an och 6:an.
Vi stack till kiosken på rasterna, fick kvarsittning, åt godis på
kvarsittningen och fick kvarsittning igen. En dag skulle ”Gänget”
tjuvsnusa, snuset var Mini Catch. Man klumpiga som vi var kom Rhen
(tillsynsläraren) på oss och våra förälldrar blev kallade till skolan.
Josefs mor Josie Lee var förtvivlad:
-Josef! snusar du, Nää nu går vi hem. Resten av 6:an blev bara häng. Vi
fick snacka med Tillsynslärare, Studierektorer, olika lärare men inget
hjälpte. Vi höll tillockmed på att inte få åka på någon skolresa men vi tog
ut pengarna på klassbank|boken och åkte på kanothajk. Man kan ju säga att
det inte var så lungt dom dagarna, vi sprang ute iskogen hela nätterna fast
Gunvor förbjudigt det.
När vi började 7:an så delades klassen igen för att byggdeskolorna skulle
kunna få någon plats. Vi fick Långärna i våran klass. Vårat gäng som jag
snackade om tidigare delades ej. Som lärare fick vi Lasse Silfenberg och
Greta Vallberg. Efter som vi inte varigt så duktiga i Mellanstadiet fick vi
kämpa rätt så bra för att komma igen. I slutet av 7:an åkte vi på skolresa
till Kolmården, vi gjorde ju lite rackartyg men inget som var sig likt sen
Mellanstadiet. I 8:an skulle vi få våra första betyg en del kämpade, en del
struntade i skolan. När julen kom och vi fick betyget lyckades jag få 3,1
Eftersom jag inte är någon plugg|häst var jag rätt så nöjd.
Betyget på vårterminen blev en aning bättre 3,4.
Vi åkte till Göteborg på skolresa, det jag kommer ihåg mest var Liseberg,
vi åkte loopen minst tjugo gången, när sen jag började må illa slutade jag
åka.
Nu har halva terminen i 9:an gått och när jag sitter och tänker tillbaks på
mina skolår så tycker jag att det har varigt ganska kul.
SLUT!
Mina Skolår
Nu så går jag i nian. Det som jag alldrig trott att jag skulle göra. Jag
kommer fortfarande ihåg sommarlovet till fyran. då jag skulle byta skola
för första gången i mitt liv.
Jag var inte så glad för vi var två klasser i Javaskolan som skulle börja
fyran. Ena klassen hammnade i en skola bara någon kilometer från där jag
bodde, och den andra ända borta i Vallsten. Vet inte hur det gick till, men
jag tror att lärarna bara satte sig ner och lottade vilka som skulle gå
var. Men tur i oturen så fick jag gå i Vallsten skolan med min bästa kompis
Jonas. Vi var med varandra sju dagar i veckan.
En dag i tvåan så kom det en ny elev till vår klass. Han förändrade nog
hela stämmningen i klassen. Alla började vara med honom för han var den
starkaste i klassen och han fick alltid som han ville.
Men värst var nog fyran, femman och sexan för vi fick alldrig någon riktig
lärare. Jag tror att vi hade ungefär fem lärare under den tiden. En av dom
var inte ens någon lärare utan en vikarie under en hel termin. Jag kan inte
komma ihåg att vi lärde oss så mycket under den tiden, på grund av att det
var så rörigt.
I sexan så bestämmde sig jag och mamma för att jag skulle nog inte
fortsätta att gå i den klass som jag hade gått i ända sedan ettan.
Jag vet inte hur jag kände mig när vi kom fram till det, men jag blev nog
inte så ledsen.
Någon månad innan jag skulle bestämma mig för högstadie skola så åkte mamma
och jag runt och letade efter en bra skola.
Vi kollade på många skolor och så gick vi på en visning av bjerke skolan.
Den verkade bra så jag sökte på den som första handsval, fast jag visste
inte om jag skulle komma in för att dom lottade vilka sökande som skulle få
komma in.
Men en kväll så ringde Kevin Lindgrens pappa hem till mig och säger att
Kevin och Gustav kom in på lottningen. Kevin är en kompis som jag har känt
ända sedan ettan och han hade sökt med mig.
Första dagen i sjuan så var det lite ”nervigt”, för jag kände ju ingen
(förutom Kevin) och så var det så många klass rum att hålla reda på, fast
det löste sig efter ett tag.
I sjuan så funkade det ganska bra med lärare förutom i NO. Där hade vi en
lärare som inte kom på våra lektioner och vi lärde oss absolut inget.
Förutom att det är bra att gå till tandläkaren två gånger i veckan.
I åttan så gick nog allt bra med lärare och skolan, bara det att dom skulle
börja renovera skolan och jag skulle få mina första betyg. Det känns
konstigt att skriva det här när jag snart ska få mina sista högstadie
betyg.
I nian så har det verkligen varigt struligt med lärare. Vi är inne på vår
tredje NO-lärare, och vi har fått en ny SO- och musik lärare, men dom
verkar bra så jag oroar mig inte.
Det är väl det jag har att säga ja eller skriva om min skolgång. Jag kan
nog sammanfatta med att säga att jag har lärt mig mer än vad jag tror fast
jag inte märker det.
Mina skolår
Nu går vi sista terminen i grundskolan och när man tänker efter så var det
faktiskt ganska länge sen vi började första klass. Jag minns hur det var
när jag började. Min familj och jag hade precis flyttat hit så jag kännde
ingen. Jag har tre systrar.
När jag och min mamma kom till skolan följde hon med mig till vårt
klassrum. Jag ville först inte att hon skulle gå och lämmna mig med alla
okända människor. När jag tittarde runt såg jag att alla föraldrar började
gå ut. Åh nej, var min första tanke. Nu måste mamma också gå ut.
Jag var väldigt blyg när jag var liten så jag vågade inte vara själv där
jag inte kännde någon men alla andra vågade så det skulle jag också. Mamma
kramade mig och gick ut och samtidigt kom läraren in. Hon var en gammal
kvinna som såg snäll ut. Då frågade flickan bredvid mig vad jag hette. Jag
sa mitt namn och hon sa att hon hette My. Hon blev senare min bästa kompis.
Läraren började sjunga sånger om alfabetet och så lekte vi rästen av
dagen.
Det var väldigt roligt att gå i skolan. Man lärde sig att läsa, skriva
räkna och man fick många kompisar. Jag trodde inte att det skulle vara så
roligt för mina storasystrar sa att det var jobbigt med alla läxor, alla
tråkiga ämnen och jobbiga lärare. När jag började mellan stadiet förstog
jag vad de menade. Jag fick samma lärare som en av mina systrar hade. Det
blev jobbigare med läxor men det var fortfarande roligt och vi hade samma
klass bara att det började många nya. Det var alltså inte lika läskit som
att börja 1:an. Skolan som jag gick i var ganska liten och det började
många barn där. När vi skulle börja 6:an så fick vi inte plats, därfor fick
vi gå sexan i den här skolan. Det var läskigt för alla var så stora och vi
kännde oss som små treåringar. Ibland när nior eller åttor gick förbi kunde
de retas lite, men det var inte så farligt.
Min kusin och min syster gick i den här skolan så det var roligt.
När jag började 7:an var jag inte så nervös för det böjade två från min
förra klass också. Vi lärde känna många nya kompisar och det var kul. Sjuan
var inte så svår som jag trodde.
I 8:an kämpade jag mer än i 7:an för vi skulle få betyg nu. Åttan var
svårare men det var roligt då också och nu kännde man klassen bättre.
Nu när jag går i 9:an har jag höjt mina betyg och jag känner att jag har
gått i den här skolan för länge och det känns både skönt och konstigt att
börja gymnasiet. För det är en helt ny skola med nya människor, nya lärare
och jag kommer inte ha alla ämnen som jag har nu. Det kommer att bli
svårare och en sak som jag tycker är läskig är att man inte kan höja sitt
betyg som man gör i högstadiet.
Mina nio skolår
Att börja ettan kändes väldigt nervöst. Jag hade hört många historier från
min farfar om hur hemskt det var på hans tid. Då var det arga lärare som
slogs på fingrarna och ställde eleverna i skamvrån om dom var för busiga.
Men första dagen i skolan blev mycket bättre än väntat. Min mamma följde
mig dit och jag minns hur alla föräldrar fick så på rad längst bak i
klassrum|et medan vi tog plats vid våra bänkar. Jag kände de flesta i
klassen eftersom vi hade gått ”lekis” tillsammans. Lärarna var inte alls
som på farfars tid. Vi hade två fröknar, Birgitta och Ulrika och båda två
var väldigt snälla.
Ettan och tvåan var faktiskt riktigt roliga. Vi gick på norrboskolan, en
gammal skola som byggdes någon gång på 1800-talet. Det fanns en stor
lek|plats, fotbollsplan och hockeyplan där vi lekte varje rast. I gården
bredvid fanns en jättestor svart hund som brukade rymma ibland. Alla var
jätte|rädda för honom, särskilt sen han bet Henrik Mills i örat. Jag minns
en gång då jag och Fredrik skulle vara modiga. Vi gick försiktigt fram till
hundgården men en lärare fick syn på oss och vi fick en ordentlig
utskällning av henne.
text saknas
halvtimma för en del som pratade mycket. Hon sa att det var för att anpassa
oss till högstadiet så när man började i sjuan tyckte man att det var
hemskt slappt där. Att börja högstadiet var en stor för|ändring men jag
tyckte att det var väldigt roligt. Vi slutade med alla öknamnen. Om det
beror på att vi skildes från blåsmarkarna vet jag inte men så blev det i
alla fall. Alla skolämnen började gå bra särskilt NO och idrott och det
gjorde väl också att skolan blev roligare. Nogot som inte har gått o bra
det är alla klass|turneringar i bandy, basket, volleyboll och sådant. Ändå
sedan i sjuan har vi alltid blivigt sist. Men det ändrar ju som tur är inte
betyget.
Nu i nian är jag väldigt skoltrött och längtar till arbetslivet. Det gör
det ännu svårare nu när man skall välja till gymnasiet. Jag vet inte om jag
orkar gå en teoretisk linje i kanske fem år till fastän jag har betyg så
att jag kan ta mig in på de linjerna.
Jag är faktiskt ganska nöjd med mina nio skolår. Det har varit en bra tid
men det är klart att man är lite avundsjuk på sina föräldrar som bara
behövde gå sju år i skolan.
Mina nio skolår
Första dagen i skolan: Jag satt utanför på en träbänk med några jag kände,
träbänkarna var gjorda av stora stockar. Jag kommer inte ihåg om jag
började klockan 800 eller 900. När vår blivande fröken öppnade skoldörren
slog hon på ett äckligt flin jag aldrig ska glömma. När vi väl hade kommit
in i klassrummet fick vi välja en bänk. Jag tog en helt ny träbänk, det var
den andra från höger, min kompis tog den bänken som var till höger om min
bänk.
Nu började alvaret.
I början av ettan var vi uppdelade i två grupper den ena gruppen började
klockan 800. och slutade en viss tid och den andra gruppen började efter
dom. När vi skulle börja lära oss att läsa och skriva satte vi upp tavlor
ovanför svarta|tavlan med den bokstaven på, både med liten och stor
bokstav, bara så vi skulle veta hur den såg ut, och så var det en bild på
tavlan också som började med den bokstaven. Tax om det var bokstaven i så
var det kanske en igelkott på bilden. Ungefär så här kunde det se ut –
bild med igelkott
Sen började vi ju också att lära oss att räkna, vi började med plus och
minus och något år senare avancerade vi till division och gånger.
I årskurs I och II satt man oftast snäll och tyst, men i trean började man
käfta med läraren, för då var man så jäkla trött på henne, och det var ju
inte bara vi elever som tyckte att hon var en hagga, för när vi slutade
trean hörde man många föräldrar säga: Det var ju skönt att dom här tre åren
är över, och jag håller med dem, för hon var en jädra hagga.
Sen när vi började fyran blev allting genast mycket bättre, vi fick två
lärare, visserligen två kvinnliga, men de var bättre. Visserligen var den
ene av dom helt kolugn, men det reparerade den andre, hon hade humor och
var juste. I fyran blev det ingen jättestor ändring, bara det att vi
började med engelska och fick bild på schemat. I fyran fick vi också börja
med orientering i stadsparken, i ettan, tvåan och trean fick vi gå runt
alle sammans och titta på en karta. Om vi gå tillbaka till klassrummet och
arbetet där så började vi i sexan med tre stora arbeten, om Asien,
Australien och Nordamerika, innan vi började med ett sånt arbete fick vi
ett blad där det var punkter med arbetsuppgifter som man var tvungen att
göra, under alla dom punkterna var det ett streck där det fanns andra
punker som man fick välja emellan efter dom arbets uppgifterna som var över
strecket. Jag tror vi höll på med dom tre arbeten i hela sexan. I sexan
fick vi också byta gymnastiklärare, jag har ingen aning om hur många det
var vi byte, med det var ett antal. I slutet av sexan började vi få
information om hög stadiet, det var något man gick och längtade till, få
nya lärare nya ämnen, för att inte tala om längre raster. På låg och
mellanstadiet hade vi en tjugominutersrast och en halvtimmes rast, och att
inte ha en egen bänk utan få ett skåp att ha sina grejer i. Innan vi
började högstadiet hade våra blivande klassföreståndare hälsat på och vi
hälsade på hos Karebergsskolan och såg hur den hade det. Vi skulle få 2
stycken klassföreståndare, men det var lite mysko med den ene för vi visste
inte om han skulle blie studie rektor eller inte, men han tog jobbet som
studierektor så vi fick en annan, och det var en jädra tur för han som är
studierektor är det lite mysko med (han är rubbad med andra ord). Och så
kom den där dagen i alla fall då vi skulle börja högstadiet. Vi som började
sjuan skulle samlas i ljushallen där Kakan (Karl-Anders) skulle hålla tal
(man fattade redan då att han var en terris), sen efter det tog våra
klassföreståndare med oss till vårat hemklassrum. Där snackade de väl lite
och sen efter det fick vi kvitera ut de efter längtade nycklarna. Sen fick
vi en rast och efter det skulle vi läsa enligt schemat, vi fick några
böcker vi skulle ta hem och klä.
I sjuan var det inte alls jobbigt man hade sällan prov, så man hade himla
skoj i sjuan. Det enda tråkiga jag kan komma på var att man hade syslöjd en
termin och träslöjd den andra. För tycker man att sy slöjd är tråkigt så
tycker man det, så där behövs verkligen en ändring.
Sen när vi började åttan var vi ju plötsligt inte minst, så det var ju rätt
kul, men nu började läxorna bli större och mer och för att inte tala om
proven, i sjuan var man ju van att inte alls ha många prov, men nu börja de
att dugga rättså tätt, så nu hade man helt enkelt inte tid att ha kul i
skolan, SÅ DÄR HAR SKOLAN GJORT EN SJU HELVETES MISS, så, mindre prov i
grundskolan alltså så man hinner ha lite mer roligt, och då skulle säkert
eleverna bli lite mer positiva till skolan, eller hur? Så med andra ord,
åttan var inte så jädra kul eller rättare sagt inte kul alls.
Och så har vi årskurs nio sista året i grundskolan (och det är väl för väl
det) kvar att skriva om. Nu i nian trodde man att det skulle bli lite
lugnare med alla prov, men icke sa nicke, proven fullkomligt regnar över
oss, så man undrar ju fan vad lärarna och ledningen tänker med (om dom
tänker alls), och i och med att vi inte har gått så mycket i nian finns det
inget mer att skriva om så jag avslutar här.
Och till er som tog er tid att läsa min uppsats: Tack för att ni tog er tid
till att göra det och ha en bra dag.
Mina skolår:
Enda tills man kom upp i fyran eller femman så var skolan en dans på rosor,
iallafall för mig. Man brydde sig inte så mycket om hur man såg ut och
speciellt inte hur andra såg ut. Alla lekte med alla alltid så var det
bara.
Jag var bara sex år när jag började skolan, alltså ett år yngre än alla
andra. Den första veckan i skolan var kanske inte en dans på rosor
iallafall. Jag inbillade mig att de andra barnen skulle tycka illa om mig
för att jag var ett år yngre, men det var självklart att ingen brydde sig
om det.
Jag och mina kompisar bytade tjej att vara kär i varje dag nästan. Jag
minns att jag en gång satt med två kompisar runt en brunn på skolgården och
spelade kula och jag pekade på en tjej som gick förbi och sade:
– Den tjejen skall jag vara kär i länge!
Så enkelt var det att bli störtkär.
En dag i fyran gick jag över skolgården ensam en dag. Jag var på väg mot
stora ingången till skolan, jag hade varit och hämtat min tröja som jag
glömt vid rutschkanan. Jag gick förbi tre killar som gick i min
paralellklass, jag sade inte hej eftersom jag inte kände dem så pass väl.
Precis innan jag kom igenom porten till skolan så skrek en av de tre
killarna som stog en bit därifrån:
– Jävla tjejtjusare!
Jag visste knappt vad ordet tjejtjusare betydde men jag förstod att det var
något elakt. Jag tog det inte särskilt allvarligt eftersom ingen människa
hade någonsin sagt något dumt till mig. Den dagen förstod jag att allt är
inte som det alltid har varit. Jag började titta mig om och såg att folk
hade börjat bilda gäng i klassen, gäng som bråkade med varanndra.
Jag har alltid varit en sådan människa som är kompis med alla. Det skulle
vara omöjligt för mig att välja sida.
Efter ett stort bråk mellan två gäng fick jag ett telefonsamtal på kvällen
av en som heter Cornelia. Hon sade att jag var tvungen att välja sida,
alltså vilket gäng jag skulle vara med i. Jag berättade för henne precis
som det var, att jag inte kunde välja sida. Vi pratade i över en timme utan
att komma fram till något.
Nu har livet nått en vändpunkt. Nu börjar folk delas upp i grupper, de som
anses vara tuffa och snygga i en grupp och de som anses vara fula eller
annorlunda i en grupp. Motvilligt blev jag placerad i den förstnämnda
gruppen. Efter en kort tid hade man börjat vänja sig vid grupperingarna.
Jag vill inte påstå att jag var ett änglabarn som aldrig sa något dumt till
någon för det gjorde jag.
Grupperingarna har funnits med ända tills nu. Först nu i nian börjar folk
bli vuxna och förstå hur löjligt det är att bråka med folk utan anledning
eller bara för att de råkar se mindre bra ut än vad de själva gör.
Om man ser sig om idag så ser man att barn börjar vara taskiga mot varandra
redan i tvåan eller trean. De får inte vara barn särkskilt länge. De får
inte uppleva den ofattbara känslan av att inte ha några bekymmer alls så
länge som vi fick uppleva den, och inte minst hur länge våra föräldrar fick
uppleva den.
Då kan man tänka på hur nästa generation barn kommer att ha det.
Jag har haft turen att hamna rätt under hela min skoltid. Jag har sett hur
andra har hamnat och kan därför säga att jag har hamnat rätt. Jag har haft
bra lärare enda från första klass tills nu.
Det är i skolan man lär sig alla bra och alla dåliga sidor med livet. Man
kan inte välja att inte lära sig de dåliga sidorna eftersom de finns alltid
där.
Jag har alltid varit just en ”tjejtjusare”. Själv ser jag inte det som
något negativt men det har det varit vissa som har gjort. Av någon
anledning har jag just därför blivit kallad homosexuell av vissa killar.
Men det var inget att ta åt sig av eftersom det var populärt en tid att
kalla heterosex|uella killar för bögar.
Man måste säga att skolan har varit en otroligt lärorik plats där man har
fått lära sig meningen med livet.
Saker som händer utanför skolan som till exempel dödsfall har en stor
inverkan på livet alltså också skolan. Därför måste lärare respektera
elevernas privatliv. Även på den punkten har mina lärare lyckats.
Mina 9 (nio) skolår
Jag minns dagen då jag skulle börja första klass. Väskan och alla kläder
jag skulle ha på mig första dan var färdiga att ta på sig. Mamma skulle
följa mig dit och aldrig har det väl gått så lätt att stiga upp på
morgononen.
Senare när man hade kommit in i klassrummet så kände jag igen en del
bekanta ansikten. Några från Lekis (som man hade gått året innan) och mina
två kusiner Elias och Isak.
Givetvis så var min ”bästis” Alexander där och så även Linda, Andreas,
Jonas m.fl.
Hela första årskurs, Ja t.o.m. hela lågstadiet och mellanstadiet älskade
man ju att vara i skolan.
Speciellt så var det väl första klass man gillade, eftersom att man var så
stolt att ha en egen bänk, skolväska m.m. man fick ju ha något eget.
Det var roligt att träffa nya kompisar. Vissa kände man ju redan men det
var många som man nu lärde känna som man inte känt förut.
Hela lågstadiet och mellanstadiet var ju så simpla.
Man behövde aldrig oroa sig för prov för man hade ju knappt några. Man fick
fara och resa och göra massor av spännande studiebesök, Bandy och
fotbollscuper m.m. förgyllde också tillvaron.
Just bandycuperna i 4:an, 5:an och 6:an kommer jag ihåg extra bra eftersom
jag älskade att spela bandy och åka skridskor.
När man för första gången kom till Torplyckeskolan tyckte man att allting
var så enormt stort. (Alla var ju större än mig.)
I 7:an blev allt så allvarligt och noggrant, man blev tvungen att börja
läsa så mycket.
Men ändå trots detta så tyckte jag nog att 7:an var ganska rolig. (Man fick
ju komma till en ny skola och träffa nya kompisar.)
I och med 8:ans vårtermin började min depressionstid, jag tyckte att allt
var tråkigt i skolan. Och så tycker jag även nu när jag går i 9:an. Det
enda ämnet som jag ställer mig positiv till är nog gymnastiken.
SLUT
Mina nio skolår
Mitt första år i skolan var ett mycket blygt men upptäckande år. med mycket
nytt man aldrig sett eller hört innan. Man lärde känna klassen och fick
många nya kompisar.
Den största känslan var när man fick den första boken och fick gå hem och
visa den för mamma och pappa, och att mamma skulle hjälpa mig och klä
boken.
Efter några veckor i skolan när vi lärt känna varandra i klassen och kände
till skolan vågade vi busa mer och blev den busigaste klassen på hela
skolan.
I slutet av trean fick vi reda på att vi skulle flytta ner till en annan
skola och gå fyran till sexan där. Några veckor innan sommarlovet var vi
nere på skolan och kollade hur det såg ut och träffade vår nya fröken och
åt i deras matsal. Den skolan var mycket större och finare. När vi sedan
efter sommarlovet började på den skolan och fick vår nya fröken blev vi
mycket lugnare i klassen beroende på att vi tyckte mycket om vår nya
fröken. På den skolan trivdes hela klassen jätte bra och man fick nya
kamrater. Åren på mellan stadiet gick fort och vi skulle snart börja
högstadiet. Inför högstadiet skulle man välja tillval. Några veckor innan
sommarlovet fick vi träffa våra klassföreståndare och dom berättade om sig
själva och lite om skolan. Sedan fick vi faddrar som visade oss runt i
skolan och berättade om den, och vi fick se hur klassrummen såg ut och
sedan åt vi med dom i deras matsal. Sedan efter sommarlovet när vi skulle
börja sjuan samlades vi i Genia där rektorn och studierektorn berättade om
skolan och regler dom har på skolan
Efter några veckor i skolan var vi i Koppeberg med klassen och
klassföreståndarna. Vi åkte tåg ner till Stensund och sedan båt över till
Koppeberg. Där fick vi gå själva och handla i några timmar och sedan åt vi
på en restaurang. Efter vi hade ätit gick vitill ett akvarium som skulle
varit stort, när vi kom dit
märkte vi att det inte var något att ha, så vi fick gå och handla lite
till. Denna resan gjordes för att vi skulle lära känna våra
klassföreståndarna osäkert om eleven eller läraren rättat till
”klassföreståndare” bättre
Nu går vi i nian och har god samman hållning i klassen osäkert om eleven
satt punkt eller komma och med en del lärare och jag trivs.
Mina nio skolår
Den första skoldagen kommer jag väl ihåg. Jag och en kompis fick skjuts av
min mamma till skolan och det känndes ganska pirrigt ”m” osäkert m å
andra sidan var man nog ganska stolt över att få börja skolan. Jag kände
många av mina nya klasskompisar för vi hade gått på samma lekis. På
rasterna sprang man runt på skolgården och jaga varandra o.s.v. Jag tyckte
att jag lärde mej väldigt mycket de första åren. Och när man började 3:an
blev man lite tuffare och började vara med på snö bollskrig. Det var
strängt för osäkert om eleven avstavar p.g.a. mörk kopia bjudet att
kasta snöbollar på skol gården man skulle vara på en stor gräsplan om man
bröt möt den regeln fick man gå till rektorn och få kvarsittning det hände
ett anntal gånger.
När vi började fyran fick vi en ny lärarinna som jag till en början tyckte
var bra, men efter ett tag insåg jag vilken subba hon var. Så fort man sa
nåt dumt åt någon kompis eller på en lektion fick man följa med ut i
korridoren och få utskällning. I femman började jag hata skolan och började
bli uppkaftig mot lärar|innan. Jag åkte till rektorn väldigt ofta bland
annat för att jag luftat cyklar, haft kondomer i skolan, atit godis på
skolgåren och pallade på skoltid.
I sexan började jag hata en klass|kompis som bara ville vara mamma over
klassen men nu har hon bytt skola som tur är.
När man slutade sexan känndes det som en befrielse ”fran” osäkert fran
alla stränga regler och framför allt lärarna. När man började hög stadiet
kände man sej mycket friare och kunde göra det man känner för. I början av
7:an kände man sig väldigt liten med alla stora 9:or. När man började 8:an
blev man tuffare och struntade i vad lararna sa och man kom för sent till
lektioner o.s.v. Nu går man i 9:an och har borjat tanka mer på betyget och
gymnasiet. Man pratar och det i skolan och har svart att bestäma sig vilken
linje man ska gå. Jag tycker att skolan är mycket roligare nu än i 7an och
8an. Och jag tycker väldigt bra om de flesta lärarna jag har. Men de gillar
nog inte mej speciellt bra verkar det som men de bryr väl inte mej. Alla
teoretiska ämnen hatar jag men de praktiska tycker jag är väldigt bra. I
bland känns det jobbigt att ha sa många lärare och vikarier. Jag tycker att
det var bettre med en lärare för då lärde män ”sig” osäkert sig känna
den mycket bättre. När det ”gäler” osäkert gäler skolbyggnaden finns
det mycket bra och ännu mera dåligt. Det är ju bra att vi fått nya stora
skåp. Men jag tycker att fönsterna skulle bytas ut för man sitter ju och
fryser på en del lektioner. Inne i salarna ser ju inte väggarna så fina ut.
Det är ful färg, stora hål och ingen färg på vissa ställen. I 7:an och 8:an
fick vi gå ner till folkets hus och äta det var ett klart minus. Men sen
byggdes ju Tornet och den är ju väldigt fin och för det mesta är maten bra.