Inskannad version

Mina skolår
När jag var liten var jag en blyg liten pojke. Att börja skolan var för mig
lite läskigt och nervöst. Jag hade många vänner så det var inte det som
oroade mig. Att träffa så mycket nytt folk och att allt inte längre var en
lek var det som oroade mig. Dagen då skolan började kom och mamma följde
mig till skolan för upprop. Jag satte mig vid en bänk brevid en kompis och
såg mig omkring. Min nya klass värkade ganska bra. Dom flästa kände jag
igen från dagis och många kände jag sen tidigare. Dagarna gick och jag
började lära känna min klass. Jag visste nu vilka jag ville vara med och
vilka jag skulle passa mig för.
Vid skolan fanns det en liten skog som jag och mina kompisar lekte i. Vi
byggde kojor, hinderbanor och lekte burken.
Jag minns att matte var en riktig plåga för mig, jag tyckte inte alls om
våran stränga matte lärare. En dag hade hon genomgång. Efter genomgången
skrev hon upp ett tal på tavlan och pekade på mig och ville att jag skulle
svara. Jag öppnade munnen och gedde ett svar som visade sig vara fel. Jag
kunde höra hur hela klassen skrattade jag skämdes och kände att jag bara
ville gå upp i rök och försvinna. Det här var inte ända gången detta skulle
hända, senare hände det ganska ofta. Jag fick en idé, att varje gång det
var genom gång skulle jag räcka upp handen och fråga efter toa nyckeln. Men
i stället för att gå på toaletten så stod jag utanför klassrummet och
väntade på att genom gången skulle ta slut. Idéen funkade ända tills den
dan då våran lärare kom på mig. Jag tyckte inte om skolan alls på rasterna
levde man men på lektionerna kände man sig bara helt död.
En rast kom jag och en kompis på en ny lek, vi satt på gungorna och gungade
tills vi fick riktigt hög fart och när vi hade som högst fart så slungade
vi av oss skorna så att dom singlade långt ut över skolgården och sen
kollade vi vem som hade kommit längst. Den här leken vart känd, tillslut
ville hela klassen vara med på den nya leken. Jag satte mig på en gunga
bredvid en kompis och skulle visa ett riktigt bra kast. Jag tog hög hög
fart tog kraft och slungade iväg skon i en våldsam fart som träffade en
liten unge rakt i huvudet. Jag såg min kompis sko singla iväg långt ut över
gården medans den lilla ungen låg och skrek. För första gången fick jag en
rejäl utskällning, med hemringning och hela köret.
När jag började mellanstadiet vart allt bättre, det vart bättre lärare,
roligare lektioner och min matte gick plötsligt ganska bra. Mellanstadiet
flöt på ganska bra utan några speciella händelser. Efter mellanstadiet hade
jag nog provat på alla sporter som finns men ingenting verkade passa, men
under sommarlovet mellan sexan och sjuan såg jag en kille på en skateboard.
När jag såg honom hoppa och flippa med sin bräda tänkte jag att det där
måste jag testa. Jag började åka och detta som visade sig vara riktigt
svårt men samtidigt kul som fan. Jag tränade och tränade och nu är jag
faktiskt riktigt bra på det. Under den här perioden började jag även åka
snowboard. Högstadiet var spännande med mycket prov. Plötsligt hade man
inte lika mycket fritid längre. Skolan kändes nu mycket viktigare. Man var
ute mer på kvällarna och hittade nya intressen som brudar och sånt.
Skateboarden är mycket viktigare för mig nu än förut, även musik har blivit
ett stort intresse, det som förut var ointressant men nu så viktigt. Nu
sitter jag här vid nationella proven i slutet av nian. Jag ska snart börja
gymnasiet det känns konstigt.

Inskannad version

Mina skolår
När jag precis hade fyllt sju år skulle jag borja ettan. Jag minns när jag
fick ett brev hem i brevlådan.
I brevet stod det i vilken klass jag skulle börja i, och vilken lärare jag
skulle få. Jag skulle börja i klass 1a och min lärare hette Karina
Ekström.

Första dagen vi började följde mina föräldrar med till skola. Det gjorde
även dom andras föräldrar. Vi var ungefär 26 elever, nästan alla kände jag
från dagis och 6-årsgruppen.

Karina började popa upp oss efter klasslistan, jag stod först. Vi skulle
berätta vad vi hette och var vi bodde och telefonnummret. Jag minns att jag
tyckte att det var hemskt pirrigt, men det gick bra.

Första dagen hade vi bara upprop så vi skulle veta varandras namn. Sedan
var dagen slut.

Jag minns att jag tyckte att det var roligt att börja ettan. Jag längtade
bara tills nästa skoldag. Den första veckan fick vi en bok som hette
”Delfinboken”. Den fick vi för att vi skulle lära oss alfabetet.

Dagarna gick fort det första året i skolan. Jag var jätte nöjd med både
klassen och läraren.

Jag tyckte att skolan var precis lika rolig i tvåan men i trean började det
bli lite tråkigt.

I trean började vi med engelska, och jag minns hur tråkigt jag tyckte det
var. Vår engelska lärare hette Barbro eller Bengt om jag minns rätt. Jag
minns i alla fall det första ordet engelska läraren lärde mig, det var hus
(house).

I slutet av trean kom våra nya lärare, som vi skulle få i fyran och hälsade
på. Det var Barbro och Bengt. Jag minns att jag inte tyckte om dom redan
första gången jag träffade dom.

I trean kom det även en ny kille till klassen. Det var Emanuel. Redan
första dagen han kom blev jag kär i honom. Vi satt till och med bredvid
varandra i klass|rummet. Efter ungefär en vecka blev vi tillsammans. Men
det varade kanske i en vecka.

Sedan när vi började fyran fick vi två nya lärare, Barbro och Bengt. I
början var det väl helt okej med lärare och klassen. Men sedan började
dagarna bli långa och tråkiga.

Men i femman började det jobbiga.
Jag minns att läraren sa att vi skulle ha nationellaprov. Bara för att vi
skulle ha nationellaprov ville jag inte gå i femman. Men det gick som på
räls när vi väl hade gjort det…

Men alldeles mot slutet av femman började våra lärare sjukskriva sig. Så vi
hade vikarier hit och dit. Vi hade en vikarie som hette Frithiof och en
annan som hette Anders med flera.

Jag vet inte om det var i femman eller sexan ,en av våra lärare började
spela in oss på band bara för att vi var pratiga. Dom som hade skrivit upp
det i en speciell bok vi hade fick samtal.

I sexan fick vi nya lärare, Anne och Frithiof. Men Frithiof var inte kvar
så länge så vi fick tillbaka Barbro.

Att gå i sexan var väl helt okej förutom att vi fick nya lärare jämt och
ständigt.

Till sjuan hade jag valt tre personer, Natalie, Daniel och Nickan. Jag fick
gå i samma klass som Daniel och Natalie.

Första dagen vi började sjuan var inte jag i skolan. För då hade jag precis
kommit hem från Spanien.
Men den andra dagen var jag där. Jag fick sitta bredvid John och Richard.
Jag vet att jag tyckte det var jätte pirrigt den dagen.

I sjuan borjade det bli jobbigt för mig. Det började hända saker med min
bror. Då var jag inte så jätte mycket i skolan för jag mådde så dåligt. Men
sedan blev det bra och det rullade på.

I åttan skulle vi få våra första betyg. Det känndes jobbigt. Men även det
gick bra.

Nu i nian kan jag fortfarande tänka på hur det känndes när jag gick första
året i skolan. Under alla dom här åren i skolan har ettan till trean och
sjuan till nian varit bäst.

Inskannad version

Mina nio skolår
Det var med fjärilar i magen jag gick till skolan första gången. Jag höll
mamma hårt i handen när vi gick över den asfalterade fotbollsplanen emot
den skola där jag skulle gå i nio år. Jag kommer ihåg att mamma sa att här
kommer du att lära dig saker som du kommer att ha nytta av livet ut.
Vi gick uppför de långa trapporna till en korridor, där jag mötte mina
blivande klasskompisar.
Många av dem hade jag gått ihop med i lekis, så de kände jag bra, men det
var även nya ansikten att studera.
När alla satt sig började fröken med att hälsa oss välkomna. När fröken sen
så småningom bara ville prata med föräldrarna så fick vi rita. Jag kommer
ihåg att jag ritade ett stort träd som stod på en blomstrande äng. I sinom
stund var man plötsligt hemma igen efter sin första skoldag.
Lågstadiet gick fort.
Man gjorde mycket roliga saker och allt var nytt det fanns så mycket att se
och lära.
Första läxan var som en dröm som blivit sann. När klockan var halv tolv och
skoldagen led mot sitt slut lade man försiktigt ner läxan i väskan. Vi fick
lära oss alfabetet, att skriva bokstäver, stora som små, och att så
småningom börja bilda ord.
Läsa, det kunde jag redan i lekis, kanske inte så bra i början, man det
tränade jag upp undan för undan. Åren gick fort och snart var det dags att
skiljas från fröken, för nu skulle jag börja mellanstadiet. Mellanstadiet,
nu började man bli stor. Tänk vad lågstadie|eleverna var små det året så
små som då hade de aldrig varit förut.
I mellanstadiet fick vi en magister, hjälp en magister. Det visade sig att
han var jätte|snäll. I mellan stadiet blev det mer allvar, men det var bara
kul man tyckte att man blev behandlad mer som vuxen, man hade större krav
på sig.
Vi fick nya ämnen, ett tex var engelska. Det var spännande med ett
främmande språk, det var ungefär som att börja lågstadiet igen på engelska
lektionerna.
Vi fick lära oss alfabetet igen och att skriva ord och att läsa. Nu började
läxorna att komma sakta men säkert fick man ta hem bok efter bok.
Snart tyckte man att man inte hade gjort så mycket annat än gått i skolan.
Trots att man tyckte att skolan var botten gick mellanstadiet fort, det
tycker man i alla fall nu när man blickar tillbaka på det. Jag kommer ihåg
den där dagen när vi som vanligt lektion och det knackade på dörren och
kuratorn kom in. Hon skulle informera om högstadiet. Det var mycket då som
skulle göras, man skulle välja ämnen, fylla i papper. Men värst var ändå
att klassen skulle splittras.
Vi fick var sitt papper som vi skulle skriva den kompisens namn som vi
ville hamna i samma klass som. Det blev mycket prat om vem som skulle
skriva vem. Till slut var allt bestämt och högstadiet väntade. Det var tid
att ännu en gång ta farväl av läraren men den här gången också av klassen.
Högstadiet nästa.
Hur skulle man kunna hitta överallt, allt var så rörigt.
Vi hade fått nya ämnen, nya lärare, nya klasskompisar, skåp i stället för
bänkar och massor av salar överallt.
Nu hade man fått ännu större ansvar, nu var det inga som tjatade om att ta
hem läxor det fick man komma ihåg själv. Men snart var man även inne i
rutinerna som var. Sjuan gick fort och åttan gick till vinterlovet, då var
det dax för betyg. Mitt första betyg.
Nu skulle man försöka få bra betyg, att plugga och plugga.
Nu går jag i nian och ska snart välja linje till gymnasiet. Tänk vad tiden
går fort.
Den tiden som man utvecklas mest på är högstadiet i alla fall tycker jag
det. Man får arbeta mera fritt och större ansvar och man kan inte skylla på
andra. Nu när snart nian är slut kommer man att sakna högstadiet. Alla
trappor som man svurit över, läxorna och proven sist men främst alla
kompisar. Fast man har klagat mycket kommer nog många tårar att rinna när
det är tid att ta farväl och tacka för den här tiden.

Inskannad version

Mina nio skolår
Detta var en rolig rubrik. Att få berätta om sina år i skolan. Att börja
skolan var något stort. I alla fall för mig.
Jag kommer precis ihåg hur det var. Till och med när jag började
för|skolan. Man träffade genast nya kamrater och allt var roligt. När det
sedan blev sommar och man hade slutat förskolan så började jag tänka lite
grann på hur det skulle bli på lågstadiet. Då var jag inte så nervös, men
när hösten närmade sig blev jag pirrigare i magen. Vad var det man
egentligen var nervös för? Jo, man var ju inte så stor och nu skulle man
börja ettan och få träffa sin lärare, träffa nya vänner osv. På Radö skola
fanns årskurserna 1-6 och 6:orna var man väl mest rädd för. De var ju
störst.
Jag minns den dag då jag och mina föräldrar åkte upp till skolan och jag
skulle träffa min fröken som man sa. Hon hette Elsy-Marie och var snäll.
Hon visade var jag hade min bänk och jag fick egna kritor, penna och suddi.
Dagen efter hade jag fjärilar i magen för då började skolan.
Allt var så nytt och spännande. Jag kommer ihåg en rolig sak. När vi gick
till matsalen så skulle vi gå lugnt och sansat i ett bestämt led. Hmm,
annat emot vad vi gör nu. Lågstadiet gick väl ganska fort. Man fick lära
sig många nya saker som alfabetet, läsa, skriva osv.
Jag tror det var på lågstadiet första gången som polisen kom ut och visade
hur man skulle bete sig i trafiken osv cykelregler och hur man går över ett
övergångsställe.
Efter lågstadiet kom en ny period som också var lite pirrig. Mellanstadiet.
Nu var man lite större. Två nya ämnen kom till, engelska och slöjd.
Engelskan tyckte jag var rolig redan i 4:an slöjd var också kul.
Jag kommer ihåg att i syslöjden gjorde jag en ryggsäck, en slags kasse och
en minifilt. I träslöjden gjorde jag en anslagstavla.
En ny rolig grej var att ibland efter skolan följde en grupp elever med
vaktmästaren ner i källaren och sköt luftgevär. Det var skoj.
I 5:an åkte vi på lägerskola till Kållandsö. Det var jätteroligt!
Nu började jag 6:an och nu var vi störst på skolan. Vad jag såg fram emot
nu var att börja högstadiet! Men på något sätt ville jag stanna kvar här
också. Det hade varit bra här i Radö. Den bästa läraren jag hade var Elsy-
Marie.
I 4:an, 5:an, 6:an lärde jag mig mycket. Vi hade många läxor och det hölls
strängt. Men det tackar jag min lärare för att hon gjorde. Det insåg jag
när jag kom till högstadiet. Vill man lära sig något och göra bra resultat,
så får man faktiskt lov att hänga med på lektionerna och göra läxorna. Det
går inte att sitta och sova. Det ångrar man bara sen.
Några av de sista dagarna i 6:an kommer jag ihåg att vi skulle göra en
cykelutflykt med hemligt mål. Men jag misstänkte redan när vi åkte att vi
skulle hem till fröken. Mycket riktigt. Där grillade vi korv och fikade, så
lekte vi några lekar. Det var kul!
Skolavslutningen i 6:an kommer jag alltid att minnas. Vi hade köpt ett fint
smycke till vår lärarinna. Alla var glada, men innerst inne tror jag att
alla var lite deppade över att lämna den här skolan.
Att börja sjuan var nog det pirrigaste hittills. Nu gällde det verkligen.
Jag minns första dagen på Dalgången. Först upprop i aulan och sedan fick vi
träffa vår klassföreståndare i ett klassrum. Man hade hört ett rykte man
var lite skraj över: toalettdoppning.
Men jag var inte rädd för det för det, därför att jag visste att jag inte
skulle bli det.
Nu var det nya lärare, ämnen och kompisar igen. Men det var jättekul. Efter
några veckor var det inte så nervöst längre. Alla lärare jag fick var
superbra. Så jag hade tur. 8:an var mer krävande och nu skulle man få betyg
också.
I 8:an var vi också ute på prao. Jag var på BB och på en fabrik. Det var
verkligen kul! Det var nervöst med betyget. Men jag blev glad för jag fick
ett bra betyg. Nu när jag har börjat 9:an så börjar jag fundera lite grann
över hur det kommer att bli att sluta här och börja på de la Garda. Jag
kommer sakna alla mina bra och snälla lärare och mina kompisar. Dalgången
är en jättemysig skola på alla vis. Nu kommer snart valet också, men jag
tror att jag har bestämt mig för vad jag ska välja! Tänk att tiden går så
fort.
SLUT

Inskannad version

Mina nio skolår
År cens. var det dags för mig att börja skolan. 7 år var jag då. Jag
minns fortfarande vilka kläder jag bar. Ett par nya blåjeans, en röd T-
shirt och nya seglarskor.
Jag hade fått en skolväska när jag fyllde 7 år, utav morfar.
Denna dag kändes det som om jag hade fullt med fjärilar i magen.
Jag minns precis hur jag och mina två kompisar stod och väntade på bussen.
Våra mammor följde med oss ut på busshållplatsen. Vi alla tre var lika
nervösa och förväntansfulla.
Åka buss aldeles själv utan mamma, det var också något nytt för mig.
Bussresan gick bra.
Väl framme i skolan var man ännu mer nervös. Dessa stora sexor och så lilla
jag. Inte kunde jag förstå att jag gick på samma skola som dem.

Fröken verkade snäll och klasskompisarna likaså.
Förstadagen fick vi bara lära känna varandra. Vissa kände jag redan från
lekskolan, men det var långtifrån alla.
Vi blev uppropade och alla skulle svara ”ja” högt och tydligt.
Så särskilt högt vet jag inte om jag svarade, för jag har alltid varit lite
blyg av mig.
Den första dagen var rolig.
Jag hade massor att berätta för min nyfikna mamma när jag kom hem, om min
första bussresa på egenhand, om fröken, klasskompisarna, skolan och om vad
vi fick göra.
Nu när jag tänker tillbaka på det första året, tycker jag att det har gått
fort ändå. Visst låter det långt med 9 jobbiga skolår. Men tiden går ganska
fort om man inte tänker på det mörka, tråkiga och jobbiga med skolan utan
ser på det från den ljusa sidan: träffa kompisar, lära sig och den stora
gemenskapen som man faktiskt har i skolan. I alla fall tycker jag så.

Dagarna och åren gick. Snart var det dags att börja 4:an. Då skulle vi byta
lärare och börja med engelska.
Det där med engelska tyckte jag inte var någon större fasa. Jag hade
faktiskt sett fram emot att lära mig ett nytt språk. Fast då hade jag inte
förstått vad det igentligen innebar. När jag började trodde jag bara att
det fanns ca 20 ord på engelska. Jag kunde tex cat, dog, hello osv. Svårare
trodde jag inte att det skulle bli. Men start insåg jag att jag hade fel.
När jag fick lära mig att det fanns något som heter gramatik. Det kom
visserligen inte in förrän i 5:an-6:an, men ändå.

Från lågstadiet till mellanstadiet var visserligen ett ganska stort steg,
men det verkligt stora steget kom när det var dags att börja åk 7.
Här skilde sig det mesta från tidigare. Nya lärare, och det var ca 10 nya
lärare, Nya ämnen, skåp i stället för bänk, och inte minst ny skola. Det
var en mängd skilnader.
Det jag var mest närvös över när jag skulle börja högstadiet var:
-”Hur skall jag hitta i denna stora skolan?”
Vi hade varit på besök i skolan tidigare och då verkade den så hemskt stor.
Men skall jag vara ärlig så var det inte så farligt. Efter första dagen var
det inga problem att hitta rätt.

Ett minne jag har från när jag skulle börja: var den morgonen då jag skulle
börja sjuan.
Jag gick upp halv 6 den morgonen för att duscha, göra iordning håret,
sminka mig lagom mycket. Så man inte såg allt för uppsminkad ut, men jag
ville allt ha lite.
Allt detta fåfänga grejande och speglande tog ca en och en halv timme.
Det var första dagen det. Hedanefter gick jag upp kl 7, åt, duscha, bädda,
borstatanderna, klädde på mig, och han knappt titta mig i spegeln.

Åk 8 blev ett ganska ansträngande år, med mycket prov, läxor och det stora
nya var ju, betyg.

Nu i 9:an får man också kämpa mycket för slutbetyget, men det är ganska
mycket avbrott också, tex med prao, studiedagar, lov mm.

Jag kan inte förstå att jag redan går i nian. Jag minns första skoldagen
som om den var igår. Men det känns ändå skönt att ha gjort sina 9
obligatoriska skolår.

Inskannad version

Mina skolår
Nu när jag ser tillbaka och minns så har det varit både kul och tråkigt.
Jag kommer ihåg så nervös jag var första skoldagen. I och för sig så kände
jag en del av klasskamraterna sedan dagis, men ändå, jag skulle ju börja i
skolan. Jag hade äldre kompisar som berättat allt som hände under dagarna,
både de roliga sakerna och de tråkiga. Jag brukade få vara med min ena
kompis när hon gjorde sin matteläxa. Det var spännande och jag blev väldigt
glad när jag klarade 3+5.
Den första skoldagen var rolig.
Vi hade Sigrids, (läraren) gamla elever som guider. De var stora i mina
ögon, gick i 4:an och allt.
Vi fick presentera oss inför läraren och de andra barnen, som kom ifrån det
andra dagiset. Alla var snälla men det fanns en pojke, som var störig. Han
pratade hela tiden. Han har numera mognat och är helt okej
Efter en tid när man kommit in i skolsystemet, fått läxor och nya vänner
var varje dag annorlunda. Vi fick lära oss nya saker, börja lära oss
bokstäver och att läsa. Vissa dagar var det kul och andra inte. Jag kommer
ihåg att jag en dag blev riktigt förbannad för att jag inte förstod något
på matten. Redan då hade jag ett hett temperament.

Jag lekte mest med en flicka, som heter Jonna. Vi spelade blockflöjt en dag
i veckan. Det var något som skolan fixat. Vi hade roligt på
blockflöjtstimmarna, läraren, som hette Rosita, var så himla stressad, hon
pratade så fort att man ibland inte hörde vad hon sa. Vi brukade skoja med
henne och frågade ska du hinna med tåget eller?

I 3:an skulle man göra en skåneresa.
Jag blev väldigt besviken när Sigrid sa att vi inte skulle övernatta. Jag
hade ställt in mig på det eftersom min kompis berättat om när hennes klass
övernattade.
Vi reste i en buss runt nästan hela skåne. Det roligaste var Ales stenar
och otyd. kop. Glimmingehus.
Någon gång under 1-3:an var vi också på Tosselilla sommarland. i Tomelilla.
Vi hade jätteroligt, badade, lekte, trampade trampebåt och åt glass.

När vi skulle börja 4:an fick vi en ny lärare.
Sofia var jättesnäll och jag gillade henne mycket. Lektionerna blev lite
svårare och matten var hemsk.
Vi fick en högstadielärare i NO:n. Han var rolig. Det enda vi pratade om
var honom, hans hund och hans sommarstuga. Det var kul eftersom han hade
många roliga historier. Vi fick som uppdrag att samla maskar till veckan
därpå. Det var bara Hanna och en till som gjorde det. Läraren lovade de
vars en glass.

När jag var på sommarsemester sommaren mellan 4:an och 5:an träffade jag
läraren, Sofia i Thailand. Det var roligt, man åker runt jordklotet och
träffar sin lärare där. I 5:an var klassen ganska störig och bullrig.
Lärarna kom på ett sätt att få oss lugna. Vi hade en tårta av papper på
väggen, tårtan hade 8 tårtbitar.
Om klassen skött sig under en lektion fick vi en stjärna, en tårtbit var
värd 5 stjärnor. När tårtan var fylld skulle vi få en belöning. Vi försökte
sköta oss och om vi inte fick en stjärna efte en lektion blev vi sura.

Sista terminen i 5:an åkte vi på klassresa tillsammans med
paralellklassen.
Vi hyrde stugor i Hästveda och åkte dit på en måndag och kom hem på
onsdagen där på. Vi hade jättekul med pyjamaspartyn, dragkamper, skogslekar
och bad.
Jag kommer ihåg att killarna smög in till oss tjejer på kvällarna när vi
skulle sova. När lärarna hörde att någon var i tjejernas sovrum kom de in.
Killarna gömde sig under våra sängar.
5:an var nog den roligaste årskursen.

Vi skulle börja i 6:an. Det var en del föra|ndringar. Nya lärare och att vi
skulle vara i högstadiet och få skåp.
Jag kände mig stor, även om vi var små gemfört med 9:orna. Jag märkte att
de äldre barnen tyckte att vi var små.
Lika små som jag just nu tycker att 6:orna och 7:orna är. De nya lärarna,
Ingrid och Annika var snälla. Jag minns att redan i 6:an gav Annika oss
stora prov.
Genom åren hade vi nästan ett tiotal idrottslärare. Det var kanske därför
jag aldrig gillade idrott. Men i 7:an fick vi Bengt. Idrotten började bli
kul och jag fasade inte längre för de dagar vi hade idrott. Nu är idrott
mitt favorit ämne.
I 8:an blev allt mycket tuffare. Jag satt hemma dränkt i läxor, prov och
arbeten. Jag intalade mig själv att 9:an skulle bli lungnare, men ack vad
fel jag hade. På sommarlovet mellan 8:an och 9:an fick jag reda på att
Annika skulle sluta. Besviken och lite arg blev jag. Jag gillade henne och
var på väg mot de högre betygen i hennes ämnen. Hur kunde hon lämna oss
sista året?
men nu efter så gjorde det inget.
Vi fick en minst lika bra lärare och jag kan inte klaga.
Första terminen i 9:an var hemsk.
Mycket prov och arbeten. Det kändes som att det enda jag gjorde på
veckodagarna var att plugga och träna. Hann inte med att vara med
kompisarna lika mycket. Jullovet var skönt men för kort.
Denna terminen den sista har varit jobbigare än någon annan årskurs.
Nu är det inte många månader kvar utav grundskolan. Man har mycket att se
fram imot. Jag kommer att vara jättenervös till hösten när jag ska börja på
gymnasiet. Men det jag är mest nervös och rädd inför är att om jag inte
kommer in på den linjen jag vill gå, samhäll-journalistik. Jag kan inte
tänka mig att gå någon annan linje.
Jag kommer att sakna Lindebergsskolan, men mest alla kompisar. Vi har gått
i samma klass i nu snart 9 år. Det är en lång tid. Jag har sett hur alla
har förändrats, till både gott och ont. Jag ser fram imot vårbalen. Att
träffas och ha kul när det inte är långt kvar tillsammans.
Nu när jag ser tillbaka på allt så har det varit de roligaste 9 åren i mitt
liv. Jag har fått kompisar, kunskap och intryck för livet.
Den elfte juni kommer nog bli en sorglig dag, en del tårar kommer nog att
falla. Men det är den dag som öppnar möjligheter, vi kommer ett steg
närmare vuxenlivet och är inte små barn som behöver passar upp längre…

Inskannad version

Mina skolår!

Är detta min första skoldag? frågade jag min storebror med nervös röst. Ja,
svarade han. Släng i dig nåt att äta så följer jag dig. Jag minns att jag
åt flingor med mjölk som jag fortfarande äter innan jag går till skolan.
När vi var vid lekplatsen så kunde jag se den. Stora gula hus som för mig
såg ut som höghus. När jag väl var inne i min korridor som mitt första
klassrum låg vid stod en inte allt för gammal dam utanför klassrumsdörren.
”Du måste vara den första” sa hon med varm och trevlig röst. ”sätt dig
längst fram så ser jag dig bra”. Efter mig så kom det ett par killar som
jag inte tänkte så mycket på för jag höll på att studera mitt nya klassrum.
Och då, som en blixt från en klarblå himmel, kom hon in, inte för att jag
tänkt på nåt sånt innan men hon var riktigt snygg. ”Då tar vi och samlar
allihop” hörde jag lärare säga och jag vände mig om och släppte mina tankar
på henne blixtsnabbt.
”Jag heter Ingrid och jag ser fram emot en underbar tid tillsammans”. Det
var något i den nya lärarens röst som gjorde att jag ja kände mig trygg.
Året flöt på utan några större problem och tjejen blev bara sötare och
sötare för varje dag som gick.

Skolavslutningen i ettan att vi skulle byta klassrum, från det gamla
femtiotalshuset till ”nybygget” med nya fräsha lokaler. Det nya
klass|rummet hade till och med en soffa. Visserligen en väldigt hård sådan
men det var i alla fall en soffa. Det var i det här klassrummet som jag
lärde mig hela alfabetet riktigt. Nästan alla andra hade lärt sig det i
ettan men eftersom det nya klassrummet hade alfabetet uppradat på väggen så
kunde jag lära mig det då. Tjejens namn hade jag fått reda på och med hjälp
av klasslistan så visste jag nu också var hon bodde, Björkstigen 10. Nu var
vi stora nog att lämna tvåan och flytta upp till övervåningen som hade
utsikt över gatan som gick förbi utanför. Det var i den här vändan som vi
fick tillgång till datorer i skolan och vi fick i uppgift att kunna Hela
gångertabellen med hjälp av datorn som inte gick att lura.
Jag lärde mig alltihop sist av alla kommer jag ihåg, men jag kunde dom i
alla fall resten av dagen.

Trean var det sista året som vi hade vår underbara fröken, Ingrid. Alla var
rädda för att vi skulle få en sträng lärare i fyran men som tur var så fick
fick vi en ”färsking” som var jättesnäll vid namnet Karin. Karin hade tre
barn men det skulle senare komma ett till. likaså hon var jättebra men jag
saknade fortfarande Ingrid.
Engelska hade kommit på shemat så alla gick omkring och uttalade engelska
fraser hela första veckan. Enda problemet med tre barn är att dom turas om
att vara sjuka så vi hade inte våran Karin så mycket utan den elaka Agneta
Finell. Vi hade inga bildlektioner för att hon tyckte att det var tråkigt.
Anna som tjejen hade kom visst från nåt land kallat Frilan.

Det var i femman som vi hade två lärare. Karin och Johannes. Johannes var
från Algeriet och vi tyckt väl sådär om honom för på svenskalektionerna så
kunde vi nästa mer än honom, och så luktade han gammal köttbulle också.
Johannes skulle ha oss andra halvan av femman för Karin hade fått sitt
fjärde barn och slutade då. Hon pratade med mig. Anna alltså, och det var
pinsamt för jag hade spanat på henne i alla dessa år. Vi vet inte varför
men Johannes slutade efter ett förvirrat halvår med vilda 5A oc då fick vi
ännu en ny lärare som hette Siv.

Vi började sexan och Siv införde bildlektionerna igen så hon blev snabbt
omtyckt. Det var då vi kom på att man kunde använda datorerna till nått
vettigt än till att bara skriva på. Vi tog med oss så kallade diskettspel
till skolan som var så små att datorerna kunde klara av dom. Detta fick
vissa följder när ”datanisse” kom på oss. Han så ”Att ni sexor inte visste
bättre”! Dagen därpå så hade vi av någon konstig anledning ingen dator kvar
i klassrummet längre. Hur gick det med Anna då? Jo henne var jag ihop med i
två månader eller nåt men sedan tröttnade jag på henne och gav upp sex års
spaning.

I och med skolavslutningen så skulle vi byta skola till den där hemska som
man hade hört så mycket om. Eva-britt, Måd och Janne hette våra nya lärare,
Måd och Eva-britt var lite mer avslappnade än Janne i början, så för honom
var man lite rädd för.
Sjuan var full av spring fram och tillbaka till kiosken och betyg var ju så
långt bort ända, det gjorde att man kände sig gör fri. Det var i åttan som
man tänkte: Betyg kanske kan vara bra att ha ända, så jag började arbeta
lite hårdare och fick så pass bra betyg att mamma blev glad och då var det
ju bara att fortsätta.

Nian har jag upplevt som väldigt ansträngande för under proven så har man
bara tänkt på betyg, betyg och betyg. Janne har mjuknat av lite och han är
ju väldigt trevlig, om man sköter sig förstås, det är Eva-britt och Måd
med. Nu sitter jag här och skriver och hoppas på bra betyg, men du! Det ska
nog gå bra endå. smilegubbe efteråt =) fastän rättvänd

Inskannad version

Mina skolår

1994 började något som jag inte visste vad det var utan jag visste bara att
man skulle lära sig läsa, skriva och räkna för det hade jag sätt på
barnporamen. Året innan var det någon som sa till mig. ”Nu slipper du vara
på dagis”. Det var då jag börja tänka jag bli stor, jag börjar skolan få
lära mig att skriva, läsa och räkna matte. Jag skulle kuna läsa kuna 1+5
kuna stava till glass (för när jag var mindre älskade jag glass.) jag trode
när man kom tillskolan så kunde man läsa, skriva och räkna. Det var liksom
inga problem. För ingen hade berättat vad kunskaper var eller alfabetet,
jag och min mamma hade ju sittit och tranlat och jag kunde det helt det var
bara det att jag viste inte riktigt hur det var med ÅÄÖ. Jag skrev gjärna
ÅÄÖ för jag tyckte det var så myckt änklarer att veta att den runda saben
skulle vara i mitten och dom som likande varandra, skulle vara på sidorna.
År 1995 var det året jag började tvåan. Det var då jag märkte en sak det
var en tjej som hete Sara som var ett år yngre än oss andra. Jag fatta
ingenting hon var ju lika bra som oss andra men jag fatta inte att hon
kunde vara ett år yngre hon ska ju vara med ettorna men hon var lika smart
som oss andra om inte smartare. Det var nog det som gjorde mig funder sam
hon var ett år yngre än oss andra hon var lika smart, fast hon var ett år
yngre. Jag förstod ingenting.
År 1996 var då vi fick en ny lärare vi blev i hop blandade med C vi kalade
den klassen för CP klassen och om kallade oss för dum klassen. Den nya
läraren hete Camilla och hon bröt på skånska det tyckte alla var roligt.
Tiger var ett av de ord hon inte kunde säga på uppslaitiska. År 1997-1998
var det året allt ledsamt hände. Plötsligt en dag så kom inte Camilla och
låste upp för oss utan det var vår gympa lärare hon sa: ”Camilla är sjuk i
dag och jag kommer ha er i dag” Jag tänkte vad roligt vår lärare är borta
och vi har en vikarie. Vi kan göra som vi vill. Som vanligt hade jag fel.
Nästa dag kom en anan lärare och sa samma sak. I två veckor hade vi olika
vikarier, tillslut kom äntligen vår Camilla. Under ”u:et” är upp- och
nedvänt
den perioden så fattad jag att Camilla var den bästa läraren jag
någonsin hade haft. Sedan gick det några veckor och månader och inget hände
allt var bra det var liksom som det brukar. En dag var det som om något
hände inom mig Camilla var inte den glada tjej hon brukar vara när hon
låste upp. Vi gick in i klass rumet och då började hon prata om cancer, hon
sa vad det varförnågot. Sedan berättade hon om att hennes sambo Patrick
hade fått cancer i armen en gång och var tvungen att ta bort den. Okej
tänkte jag han kanske ska komma och hälsa på, och så sa hon detta så vi
inte skulle börja fråga om han kom. Jag hade fel igen. Hon fortsate prata
om att om man inte gör något åt detta i tid så sprider sig cancer och det
är då det är extra faligt. Änu en gå börja jag tänka att hon säger detta
bara för hon skall börja berätta om vilken tur hennes sambo hade att döm
han ta bort armen. Igen hade jag fel. Sedan sa hon att dom tog bor armen
försent att cancen har spridit sig i hans kropp och att Camilla skulle vara
borta ett tag. När vi gick i feman så hade Camilla bara hälsat på några få
tal gånger. Vårterminen i feman hände något som ingen var beräd på att få
veta vår nu-varande lärare skulle börja lektionen, det var efter mat
rasten. Hon sa att alla skulle vara lugna för det är något viktigt hon
måste berätta och så kom det från ingen stans Camillas sambo är död. Dog i
mårse. Jag blev chockad och bara satt på min stol jämfört med Jerer var jag
lugn han bara hopp från stolen och gav i från ett konstigt pustande. Alla
förstog att nu ser vi inte Camilla något mer dena termin. Det blev som en
stor deprition hade vält över klassen, så var det i en månad ungefär. Vi
fick skriva dikter till henne.
Jämfört med den andra feman så var vi den konstiga klassen som hade problem
och dom änglar som gjorde precise allt duktigt. Vi var ett hårdrocks band
galna och tokiga och dom som en orkester som spelade lugn och pryd musik.
År 1999 var ett år med nya upplevelser. Vi hade en förliten skola och dom
hade inte råd att bygga ut skolan. Sedan var det tänkt att dom skulle köpa
två lägenheter och slå ut väggarna så att det blev ett klassrum, men då
hade det blivit förlångt att gå till maten och gymnastiklektionerna och så
var det också fördyrt. Dom kom också på en ide att ha ett klassrum i fredas
fritidsgård och så blev det. År 1999 var det ett klassrum i fritids gården.
Det var inte bara vår klass utan den andra sexan. Vi var alltså femtio
elever i ett stort klass rum.
Det är väldigt många vuxna som har klagat över att det var så många i ett
och samma klassrum. Jag tycker att en sådan stor förändring var bra. Fast
det var inte bra för vi fick inte lära känna Eken (det var så den andra
sexan hete) så mycket, inget alls igentligen vi gymp aldrig till sammans.
Vi delade av klassrumet så att det var sex bord och Eken hade tre och
tallen tre. Dom satte oss inte till sammans med någon iden andra klassen.
Vi kunde ju ta och försöka men ingen vågade. Under det året vi var där hade
vi rätt kul. Dom placerade oss så åtta elever fick dela på ett bord. Mitt
bord hete mars.
Nu när jag sitter här år 2003 och tänker tillbaka längtar jag faktiskt
tillbaka. Jag ångrar faktiskt ingenting och det gör mig glad och stolt. Ett
år efter jag slutade Björktorpskolan så hade Camilla hunit flytta tillbaka
till Skåne och seda flyttat till Kaliforninen. De åren på låg- och
mellanstadiet har varit veldigt omtumlande och roligt.

Inskannad version

MINA SKOLÅR

Jag heter Daniel och är 15 år, som ni förstår slutar jag snart 9an men
vägen hit har varit lång. För att ge dig en aning om hur det har varit så
får vi gå tillbaka 9 år i tiden.
När jag var 7 år så visste jag vad som väntade mig, skolan.
Redan dagen jag började fick jag nya kompisar och en kompis som jag håller
ihop med än idag är Tobias Petersson. Jag visste att vi skulle gå i samma
klass och visste genast vem han var när jag kom.
Det var som om vi var menade och hänga ihop i vått och torrt. Sedan kom
våran lärare Margareta Vår. Margareta var jätte snäll och var inte för hård
på något sätt. När vi senare träffade resten av våra klass kamrater fick
jag och alla andra många nya kompisar. Så såg min första dag ut ungefär men
eftersom minnet sviker mig och jag inte kommer ihåg mer av ettan eller
något av tvåan, så hoppar vi direkt till trean.
Redan första terminen upptäckte man att jag hade läs och skrivsvårigheter.
Då fick jag en hjälp lärare som skulle hjälpa mig igenom grundskolan. Jag
fick göra tester och prov för att se hur jag kunde bliav med mitt problem.
Men efter ett tag när dom trodde det var lönlöst, så släpte det. Då kunde
jag istället för att bara läsa träffa lite kompisar.
När det var en månad till avslutningen ungefär fick vi reda på att vi
skulle ha Staffan Grönlöf som lärare på mellanstadiet men lyckan var kort
han skulle ta över efter en lärare som slutade och sökandet efter nya
lärare började. När vi kom till skolan efter sommar lovet så fick vi en ny
lärare som heter Carin.
Sedan när vi gått ett tag så fick vi en ny kille i klassen som heter
Johannes. Han hade tydligen tänt ta alla mina kompisar ifrån mig. Men det
gick inte så bra för honom varken på den eller skol fronten.
Vi skulle göra ett arbete om Sveriges län men mitt arbete försvann
miraculöst. Året tog slut lika fort.
När vi borgade femman kom problemen i en lång rad. I början på året blev
våran lärare med barn och fick stanna hemma. Det känns som om vi fick ha
miljoner vikarier. Men vi fick ingen riktig undervisning tycker jag. Vi
fick en ny lärare som hette Noak han var får Kongo och var inte så bra på
svenska så det blev väldigt flummigt. Johannes som nu hade det lättare tog
många av mina kompisar och livet som enstöring började. Jag var ensam på
rasterna och efter skolan med. Man lärde sig att inget blir som man tänkt
sig. Sexan var best vi fick tillbaka våran riktiga lärare och Johannes var
inte så intresserad av mina kompisar längre lektionerna började bli mer
riktiga och det blev faktiskt roligt.
Veckan efter lucia fick vi efter många samtal med rektor sova i skolan och
vi fick göra det på en torsdag till fredag så sov morgonen flyttades till
måndagen efter.
Vi hade efter Jul lovet ett litet na prov jag var bra i alla ämnen och bäst
i engelska.
På skolavslutningen blev det många kramar trots att man visste att vi
skulle ses nästa termin.

Sjuan var ett roligt år som började med ett läger på Långuddenslägergård
där vi fick lära känna varandra slapna av och bara umgås. Sen var man mest
i 312 och jobbade inte så omväxlande faktiskt. När vi närmade oss slutet på
sjuan var man nervös för att man skulle få betyg nästa år.
Åttan var det året som gick snabast och var då antagligen roligast. Vi hade
lite problem i klassen framför allt hos tjejerna som fick ha torsdagar
utanför skolans väggar. Men det löste sig och vi blev mycket lugnare. Åttan
var slut och nian stod för dörren, men den är svårt och skriva om eftersom
den inte ar slut än men det får bli någon annan gång.

Men i det stora hela tycker jag att skolan har varit helt okay och jag
hoppas att jag inte är den enda som säger att det inte ska bli så farligt
att fortsätta min utbildning mot en säkrare framtid.

Inskannad version

MINA SKOLÅR
Sommaren 1994. Jag satt och lyssnade på när min dagisfröken Lilli berättade
att vi skulle gå och hällsa på vår skola som vi skulle börja i till hösten.
Det var någrå dagar före sommarlovet och sista året på dagis. Hon sa att
Lundaskolan var Lunds bästa skola. När vi hade tagit på oss våra
ytterkläder och ställt oss i led utanför dagiset så börjadi vi gå emot vår
blivande skola, Lundaskolan. Det var inte så pirrigt som jag hade trott,
för jag hade varit på Lunda Innan, min syster hade gått där i tre år.
När vi kom fram till skolan sken solen och det var varmt. När vi stod och
vänntade på att vår blivande fröken Lene skulle komma träffade jag min
bästa kompis Jerome som stod och hoppade på några däck i en sandlåda. När
jag stod och pratade med jerome så ropade min dagisfröken att Lene hade
kommit, så gick jag dit. Lene visade oss runnt i skolan. Innan vi skulle gå
fick vi gå ned till matsalen och äta lunch. det var hamburgare den dagen
minns jag nu.
Ca 4 mån senare.

Det var några dagar innan jag skulle börja skolan. Det var välldigt pirrigt
då. Jag frågade mamma och pappa massa grejer om skolan dem dagarna före
skolan. När den första skoldagen kom och vi skulle börja skolan. Det var
nog den pirrigaste dagen i mitt liv tror jag. Mamma följde mej till skolan
den dagen. När vi var framme vid skolan frågade hon om jag var nervös. Då
svarade jag: Nej då. Men det var jag.
När vi hade gått in i skolan och satt oss vid våra bänkar ropade Lene upp
våra namn, hon ropade upp mitt namn sist. Jag hade några kompisar från
dagis som jag kännde ganska bra. Jag satt jämmte min granne Patrik då, det
känndes bra att sitta med någon man kännde.

Jag har aldrig tyckt om skolan särskilt mycket så de första månaderna i
skolan satt jag bara och ritade dinosaurier som Lene hade i en perm i en
hylla i klassrumet. Jag kom lite effter i skolan men klarade mig i alla
fall. Åren gick och jag började 2:an 3:an och tillslut 4:an då var året 97
tror jag. Det året flöt skolan på ganska bra. Jag var orolig för att jag
inte skulle klara de Nationella proven i 5:an. När proven kom så gick det
ganska bra. Jag fick G på alla proven om jag minns rätt. När jag började
6:an var jag väldigt skoltrött, det var mitt värsta år i skolan. Jag tyckte
att det var svårt också gillade jag inte min klass. På våren skulle vi
välja 4 nya klasskompisar till 7:an. Jag valde Gustaw, Anna P och Markus.
När sommarlovet kom var jag glad att jag skulle slippa min klass. När jag
gick mot skolan hösten 2000 effter lovet tänkte jag på hur kul det skulle
bli att börja en ny klass och få nya vänner När jag kom till skolan så
träffade jag Gustaw som jag umgicks med den första skoltiden. Det tog inte
lång tid innan jag blev kompis med de andra i klassen. När vi hade gått i
skolan en vecka så åkte vi på läger till Långegrändslägergård. Det var det
roligaste läger jag har varit på. Jag blev också tillsammans med Matilda i
våran klass. Det var ett roligt år i 7:an. Det hade inte gått så bra för
mig det året men det var roligt ändå.
När jag började 8:an så skärpte jag mig rättså reält. 8:an var det svåraste
året i högstadiet. Jag oroade mig för de Nationella proven, vi skulle ha i
nian. Det här är ett av de Nationella proven vi har i svenska. Jag hoppas
att det går bra.