G – Sida 37 – Skrivbanken

Min syn på skolan

Hejsan kära skolministern!
Efter att ha gått i grundskolan i nio år vill jag ge mina förslag till att
göra den svenska skolan bättre jag tänker börja med att berätta om de
fördelar och bra sakerna som den svenska skolan har:
Trivseln i skolarna är den viktigaste ingrediensen för att elever ska må
bra och trivas i, för man tillbringar ändå minst fem timmar om dagen i den
skolan man går i. För att trivseln ska fungera måste lärare vilja ha det
fint runt omkring sig för det är ändå dom som styr det mest men visst kan
elever också påverka den delen genom elevråd som ska finnas på skolan.

Eget arbete som blivit populärt bland Sveriges rektorer är en väldigt bra
undervisning metod men då krävs att eleverna tar sitt ansvar och jobbar med
det dom behöver. Ett bra exempel är Lidingö skolan som infört SA
(självständigt arbete). Det är av SA tiden som rektorn anser är orsaken
till att de höjt sitt genom snitt betyg. Även en bidragande orsak till det
är också att de får av de sex SA timmarna i veckan använda två till att
motionera, som gör att eleverna blir piggare fysiskt och det smittar också
av sig tror jag på skol arbetet.

Matematiken: Många lärare använder sig av en planering till hela sin klass
men detta tycker jag är fel, för att varje elev ska ha sin egen utformade
planering. Och det kan planeras på utvecklings samtal eller liknande
beroende på vad skolan har för alternativ. Eftersom alla elever inte är
gjorda för att räkna matte vissa har det jättesvårt att räkna medan kanske
andra är födda för att räkna.

Här börjar det som jag tycker borde förbättras i den svenska skolan:
Mera idrott: Idrotten i Sveriges skolor är på tok för lite. I den skolan
jag går i har vi endast två femtio minuters pass i veckan. På nyheterna
visar man statistik på hur feta Sveriges ungdomar är, medan man går i
skolan som tonåring och har i stort sett hur mycket ork som helst, men inte
får den uträttad.
Ett förslag hur man ska kunna göra så att skolan får tillgång till mer
idrott. Utöka skoltiden med tio minuter i veckan, då har man en ökning med
femtio minuter och då har vi en hel lektion idrott till för mig går på
Söderbäck i Söderköping kommun. Det skulle göra en liten minskning på
statistiken. För de som är feta ser ofta inte sig själva utan behöver hjälp
med att motionera och då är skolan ett bra ställa att göra så att de får
den motion de behöver.

EA (eget arbete): Vissa skolor har redan börjat med att ha mer EA, men jag
tycker att skolor runt om i landet borde uppmanas att peta in mera EA
lektioner på schemat. Sen finns det alltid några elever som struntar helt
EA tiden de får, men det är en viktig del att lära sig att kunna ta ansvar
för saker som behöver göras och inte. Det är också en del av fördelen med
tiden man får att kunna ta ansvar och planera tiden till fullo precis som
man blir tvungen att göra sen när man blir vuxen.

Café: Nästan varje högstadium har en cafeteria, ofta ett café där det säljs
läsk, tuggummi, bakelser och godis. Och detta hör självklart ihop med fetma
delen. Det borde infattas regler eller lagar om vad som ska få säljas och
inte för att kunna kontrollera ungdomars kalori intag, och att kunna
förebygga fetma och dåliga tänder med mera som ofta uppkommer av skräp
maten. Och om man skulle kunna ordna det kommer också fler att äta maten
som serveras i skolan.

Uppsatsen är skriven i ordbehandlare.

Mina skolår
När jag började på en skola i väster by karl då var jag 6 år. Jag kände
inte någon jag hade inte gått på något dagis eller något sånt. Det tog ett
tag innan man började lära känna några kompisar, man var ju inte så framåt
vid den åldern. När man började få ett par kompisar så började man också
var med på massor med andra aktiviteter. Jag har ett speciellt minne från
den tiden, vi hade en liten bandy plan ute där på ett ställe. Det var en
mycket händelse rik plats, det var mycket saker som hände ibland var det
till och med bråk där.
Sen gick tiden ganska fort när man hade fått kompisar man var på väg mot
högstadiet, man var lite rädd för att börja där.
Man visste inte riktigt hur det skulle vara att byta skola för första
gången det var en pirrig känsla man hade i sig.
När man väl hade börjat var det ganska okej, men visst fick man ta lite
skit i början men det får man ju nästan över allt.
Sen gick man här på den lite skräckinjagande södertorp skolan men den var
inte så hemsk som man hade hört ryktas om, alla ligister som hade härjat på
skolan.
Men nu när man tänker till så är man nästan lite stolt över alla som härjat
runt på skolan, men för dom flesta slutar det inte så bra.
Man försöker plugga på så bra det går, man försöker arbeta sig upp i livet
och göra någonting med det. Man har ju stött på lite motgångar här och där
men det är bara att resa sig upp och försöka komma vidare.
Det är kanske inte så lätt alla gånger man kan ha problem med lärare hemma
eller något annat.
Men för mig själv tycker jag att det har gått bra under alla dessa år jag
har inte nått högsta betyg eller något sånt, men jag har klarat av det
värsta av den tiden som har passerat förbi.
Men jag vet inget speciellt minne som jag har tror jag det ska va en gång i
femman eller sexan jag hamnade i bråk, det var ganska vanligt men jag
lyckades dra mig ur, men jag gick hem från skolan efter den omgången. Några
av min polare blev tagna av då varande rektor men jag och en kompis till
lyckades fly fältet.
Det är nog det schysstaste minnet jag har från den skolan.
Många skulle nog tycka att det där är väl inget jag har med om häftigare
saker säger dom, men för en del är äventyret inte självklart.
Jag tror jag är någonting av en liten äventyrare jag gillar att testa
gränserna när det gäller hastighet och andra saker som är en risk och kan
vara livsfarliga.
Det är så här min historia slutar efter dom här åren, men jag har
fortfarande tänkt gå i skolan fast nu är det på en mycket större skol där
jag hoppas nå framgång.

G-

Att byta skola/Att byta klass

Jag gick i 6: an och hade helt underbara kompisar. Och lärare med för den
delen. Snart skulle jag byta skola, jag skulle börja i högstadiet. ”Tiden
går snabbt när man har roligt” brukar man säga. Vi hade haft språkval i
ungefär hela 6: an med en annan klass. Men jag kände ändå inte dom i den
klassen.
Jag hade ju mina kompisar i min egen klass.
Nu skulle jag bli minst igen, jag hade ju vart störst i ungefär 2 terminer.

Undrar hur det kommer att kännas.
Och undrar om jag kommer att bli mobbad eller skulle jag bli ”populär”?
Jag gick och funderade på det här i några veckor, sen var det dags.
Det var dags att träffa mina nya klasskamrater och dom som skulle börja i
7: 3 och 7: 1 med.
Själv skulle jag börja i 7: 2.

Allt började med att vi fick dela in oss i små grupper på 6-7 personer.
Jag fick inte vara med någon från min klass.
Vi fick göra olika aktiviteter som t.ex. gå på styltor och paddla kanot.
Nej, tänk om jag gör bort mig. Om jag ramlar med styltorna eller om jag
välter omkull kanoten eller något sådant hemskt.
Då skulle jag aldrig våga gå till min nya skola.
Jag skulle bli retad för det resten av mitt liv.
Men allt gick som ”en dans på rosor”.
Jag klarade av allting utan att göra bort mig.
Men jag vart inte kompis med någon i min grupp.
Jag vågade knappt prata med någon av dom.

Tiden gick, det vart sommarlov och sommarlovet tog slut. Nu skulle jag
börja i högstadiet. Jag var jättenervös.
Vad skulle jag ha för kläder på mig? Och vad skulle jag ha för frisyr?
Skulle jag ha smink?
Mycket eller lite?
Mamma sa: Var dig själv, var ingen annan. Och jag gjorde som hon sa, jag
var mig själv.
Jag gick på bussen och satt mig bredvid en av mina kompisar. Hon var också
nervös. Det var bara hon och jag som skulle gå i 7: 2 från vår gamla klass.
Resten skulle gå i 7: 3.

Nu, klockan 8.00 började vår första lektion i vår nya skola. Men vi fick
inte ha några vanliga lektioner första dagen. Vi, i klassen, fick lära
känna varandra, vi fick säga vad vi hette, vart vi bodde och vad vi hade
för intressen.
Jag kände bara min kompis från min gamla klass och en kille som gick i en
annan skola. Han och jag hade varit grannar ända sen vi var jättesmå.
Första dagen var ganska rolig. Jag hade ju några kompisar från min gamla
klass i 7: 3 med. Dagarna gick och det vart roligare och roligare för varje
dag. Lärarna var mycket bättre än mina förra.
Jag lärde känna mina klass|kompisar bättre och bättre. Jag lärde också
känna några i dom andra klasserna. Jag fick nya kompisar och dom var
jätteroliga och snälla precis som dom i min förra skola.

Nya 7: or började och vi vart 8: or.
Jag kände redan några 7: or och vi var äldre än dom så jag var inte nervös.
Men jag undrar om dom var lika nervösa som jag var när jag började i 7: an.
Det var dom säkert.
Nu går jag i 9: an och är störst igen.
Lärarna är bra och jag har jättemånga roliga och snälla kompisar.
Men snart ska jag byta skola igen och då kommer jag bli lika nervös som när
jag började i 7: an om inte mer.

eleven har under rubriken ”DIREKT” gjort en tankekarta utifrån ämnet
”Att byta klass och skola”. Följande tankar finns representerade; (för
tydlighetens skull numrerade av inskrivaren)
1. Hennes Andra vänner var i en annan klass
2. Hon fick ej byta klass
3. Velat byta klass i ½ år
4. kallad för fula saker
5. Hon blev aldig slagen
6. mår jätte dåligt

Att byta klass!
Nu är jag trött på detta. Har blivit mobbad sen årskurs 7 och nu går jag i
8:an.
Varje dag när jag går till skolan så blir jag mobbad av två tjejer som
heter Thilda och Susanna, antingen ropar dom fula ord efter mej eller så
kollar dom på mej. En gång så slog dom mej och spotade på mej.
Min förtroendelärare som heter Kent Johansson säger att det inte går att
byta klass, fast jag berättade att jag blev mobbad, att dom kallar mig fula
ord och jag vet att detta inte är över.
I 7:an fick jag inte ens byta klass när allt började.
Varje dag när jag kommer hem så stänger jag inte mej på mitt rum och gråter
mamma kommer ofta in i mitt rum och säger att jag måste vara stark, man kan
inte vara stark längre jag orkar inte mer.
Mina kompisar som jag har går i en annan klass och där vill jag gå.
Mina vänner i klassen är rädda för Thilda och Susanna värkar det som.
Idag när jag var i skolan var Thilda sjuk så Susanna gjorde inget det var
väldigt skönt, att inte bli mobbad.
Hon var ensam på rasterna och på lektionerna så satt hon ensam som jag
brukar göra.
Och en lärare som heter Malin började prata om mobbning för denna veckan
skulle vi göra det.
Malin berättade och ställde frågor till klassen.
Susanna kollade på mej och skrattade inte, för att hon visste att jag var
mobbad. Malin såg när Susanna log åt mej.
Så jag blev jätte glad när jag kom hem, mamma märkte att jag var glad, om
det var att Susanna var ensam eller att Malin såg vad hon gjorde.
Det var nog att Malin såg henne.
Så idag var jag hemma en kompis kom hem till mej som hette Mia, hon visste
att Susanna och Thilda mobbade mej.
Hon berättadeatt det stog något om mej på en park bänk vid skolan Det stog
att jag var en dvärj.
Jag gick när för att kolla, Mia var med mej, jag ringde efter min mamma
från min mobil.
Mamma kom direkt, mor hämtade Malin den läraren som jag tycker om, Kent min
förtroende, kuratorn och rektorn.
Kent sa att det inte är bra att byta klass för att inte jag kommer att ha
några kompisar, då blev mamma arg för att jag skule visst ha kompisar, hon
sa att jag skulle gå i Mias klass.
Rektorn sa att min mamma hade rätt.
Han såg att jag grät, han läste det som stog på bänken.
Det kommer att ta 1 vecka innan jag får byta klass sa han.
Men jag kan vänta har jag väntat i 2 år så kan jag vänta i 1 vecka.
Nästa dag när jag skulle hem från skolan så såg jag att någon hängde efter
mig jag vände mej om och såg ingen efter ett tag vände jag mig om igen då
såg jag två tjejer Susanna och Thilda.
Då tänkte jag dom ska inte tro att jag är rädd jag gick lungt hem.
När jag kom hem ringde telefonen och det var Thilda, och hon började skrika
och frågade varför jag hade sagt till Malin att hon och Susanna hade mobbat
mig, och jag hade inte sagt något till Malin min lärare i so.
Thilda sa att det inte är över att hon och Susanna kommer att mobba mig
rästen av livet.
Jag bara la på telefon luren
Då tänkte jag varför måste alla mobba mig, jag har aldrig blivit mobbad
innan.
Imon ska jag få reda på om jag får byta klass, det ska bli skönt.
Om jag får byta klass då ska jag prata med Thilda och Susanna, för jag vill
veta varför dom mobbade mig.
För jag vill starta ett helt nytt liv i den nya klassen med mina kompisar.

Ingen vet hur det känns att behöva byta klass, och att ha en lärare som
Kent.
Mamma Ringde kommunen för att dom skulle måla om bänken.
Senare på kvällen ringde Malin min älsklings lärare, hon sa att jag fick
byta klass men imorron ska jag vara i min gamla klass.

Jag gick stolt till klassen, min gamla klass det känns bra att säga det.
Efter skolan när jag var på skolgården såg jag Mia
vi gick en liten bit sedan såg jag Thilda och Susanna, jag pratade med dom
frågade varför dom hade mobbat mig i 2 år och att jag ville ha en
förklaring dom sa att jag hade snackat skit om dom och det hade jag inte
kunde inte dom komma fram till mig och fråga. Och jag sa att jag byter
klass och jag ville inte att dom mobbar mig mer.
Dom bad om förlåtelse.
Jag blev glad att jag kan börja en ny klass.
Nästa dag när jag kom hem från den nya klassen mådde jag bättre. Jag gick
ut me mina nya kompisar, Efter hela 2 års mobbning får jag ett liv jag mår
bra av.
En klass som jag trivs i.
Mamma såg att jag mådde bra. Innan i min förra klass mådde jag dåligt, jag
kunde inte gå ut inte ens gå hem till mina kompisar, mina vänner fick komma
hem till mig.
Nu när jag har bytt klass kan jag gå hem til mina kompisar, jag kan gå ut
utan att mamma hänger med.
Kent kom och pratade med mej och sa lycka till i din nya klass. Nu mår jag
i alla fall bra.
Jag har berättat om de här 2 åren när jag har livit mobbad och till slut
fick jag byta klass jag mår super.

Av: Kristina 9j

Mina skolår.

Jag minns när jag skulle börja i första klass. Allting var nytt. Skolan var
ny, kompisarna var nya. Mamma hade pratat med en utav grannarna och jag
skulle ta sällskap med hennes dotter till skolan. Vi kände inte ens
varandra, hade aldrig pratat med varandra, så jag var ganska nervös då jag
stod och väntade på henne och hennes mamma. Hon hette förresten Martina. Vi
gick knäpp tysta hela vägen.

När vi kom fram till skolan fick vi träffa våra klasser. Jag och Martina
skulle inte gå i samma. En del i min klass kände jag igen sedan lekis, men
jag upptäckte en del nya ansikten också, som jag aldrig hade sett förut.
Det var roligt att lära känna nya kompisar. Jag blev bra kompis med en tjej
i min klass som hette Emma. Vi var jämt med varandra på rasterna. Martina
och jag lärde känna varann så småning om också. Vi brukade träffas efter
skolan och leka med hennes hundar. Hon hade två stycken, jättestora var de,
fast snälla.

Vi tyckte att det var synd att vi inte hade hamnat i samma klass. Men när
vi skulle börja i trean så skulle klasserna blandas och vi fick chansen att
välja med två kompisar. Jag valde förståss Emma och Martina. Vi blev
jätteglada när vi fick reda på att vi hade hamnat i samma klass.
Något annat som var spännande med att börja trean var att vi skulle börja
läsa ett nytt språk; engelska. Det hade jag alltid viljat lära mig,
eftersom min äldre bror och hans kompisar jämt pratade engelska för att jag
inte skulle förstå.
En dag frågade jag min fröken:
– Vad betyder ugly?
– Ful, svarade hon och log.
Då förstod jag vad min bror och hans kompisar brukade kalla mig. ”Fula
lilla unge”, tänkte jag och ville lära mig mer engelska så att jag skulle
kunna förstå mer av det som min bror och hans vänner pratade om.

I fyran började det en ny tjej i vår klass. Hon hette Anne och kom från
England. Ingen ville vara med henne på rasterna och hon satt alltid på en
bänk utanför gymnastiksalen och åt ostkaka i små förpackningar. Fröken sa
åt mig och Martina att gå och prata med henne och hålla henne sällskap på
rasterna. Vi ville egentligen inte, men vi tyckte att det var synd om
henne. Vi gick och slog oss ner bredvid henne på bänken. Vi frågade varför
hon jämt åt ostkaka.
– Det är det godaste jag någonsin har smakat sedan jag kom till Sverige,
svarade hon. Vi blev förvånade över att hon talade så bra svenska. Efter
ett tag blev vi riktigt bra kompisar. Anne var rolig, men klumpig. Hon
lärde mig massvis utav fula ord på engelska som jag sedan sa till min bror.

I sexan var det dags att lära sig ett nytt språk igen. Jag hade ingen aning
om vad jag skulle välja, fast jag var lite inriktad på tyska, men eftersom
både Anne och Martina skulle välja franska så gjorde jag det också. Det var
svårt och jag var inte särskilt ivrig att lära mig. Skolan kändes inte lika
rolig längre, jag längtade till högstadiet.

Den dagen kom också. Jag valde med mig Martina, Anne och Emma. Vi hamnade
alla i samma klass förutom Emma, för hon hade inte valt oss.

Det var spännande att börja på den nya skolan. Nu var man minst igen.
Klassen vi hamnade i var ganska bra, fast vi kände inte någon. En tjej som
hette Josefine som gick i vår klass frågade mig en dag om jag ville följa
med till en fritidsgård. ”Visst”, tänkte jag.

Fritidsgården låg långt bort och jag hade aldrig varit där innan. Det
kändes pinsamt eftersom Josefine redan kände alla som var där. Hon och jag
var inte lika på nått sätt, vi hade helt olika intressen och hon var mycket
vildare än mig. Det var nästan bara killar där, ett par tjejer också. Jag
ville därifrån, men Josefine tvingade mig att vara med och spela biljard.

Men Josefine var snäll. Vi började umgås mer och mer. Hon tog med mig till
discon och fester och presenterade mig för olika killar. Men jag umgicks
fortfarande med Martina och Jane, fast de gillade inte Josefine och
Josefine gillade

texten ofullständig

Novell
De var första dagen på sommarlovet. När Sara var nere vid stranden
tillsamans med sin bästa kompis Bella. Medan dem låg där på stranden och
sola så pratade dem om skolan och hur det skulle vara till hösten när dem
börjar igen. Både Sara och Bella ser fram emot att börja skolan dem blir ju
äldst i skolan dem ska ju börja i sexan så dem börjar att planera inför
skolstarten vilka kläder dem ska ha och att dem vara med varandra varje dag
och att dem alldrig ska lämna varandra. Några timmar senare när dem har
vart på stranden hela dan så helt plötsligt täcks den blåa himlen med stora
svarta molm så Sara och Bella packar ihop sina grejer och sen springer dem
allt dem kan hem för att unvika regnet men på halva vägen så skiljs dem åt
eftersom dem bor åt varsitt håll. Precis när Sara kommer inanför dörren så
hör hon när regnet slår mot taket. Men när hon väl hade kommit in så ropar
Saras mamma på henne så hon går till henne och Saras mamma Lisa säger
osäkert om här verkligen är en radbrytning
Jag har en viktig sak att berätta för dig.
– Jaha va ä de då säger Sara.
– Vi ska flytta säger Lisa.
– Flytta.
Ja vi ska flytta till göteborg men men varför ska vi göra de? Jag har ju
alla mina kompisar här. Ja vet att du har de men jag har hittat en liten
lägenhet för dig och mig som skulle passa oss perfekt. Men när ska vi
flytta då så fort som möjligt. Men jag vill inte flytta säger Sara gråtande
o sedan springer hon in i sitt rum och låser dörren och lägger sig under
täcket och gråter. Men Lisa går efter o låser upp dörren så hon kan trösta
Sara. Men efter en liten stund så säger Sara jag vill inte flytta varför
de? därför jag har lovat Bella att vi alldrig ska lämna varandra. Men vi
kan väll skriva brev till varandra och de finns ju alltid en telefon så ni
kan prata med varandra och hon kan ju komma och hälsa på. Ja de är ju
klart. Nästa dag gick Sara direkt till Lisa och berättade exakt de som
Lisas mamma sa till Sara. Bella blev jätte ledsen och sa vi som skulle vara
tillsammans varje dag i skolan.

Två månader senare
Sara och Lisa har flyttat till göteborg där gällefall Lisa trivs. Nu är de
bara en dag kvar till skolan börjar säger Lisa till Sara. de är väll kul
Lisa suckar bara hon tänker bara på Bella och hur kul dem skulle ha
tillsamans imorgon. Men så är det ju inte. Sara ska ju gå till en helt ny
skola med helt främande människor som hon alldrig har sätt förr.
Nästa dag på det nya skolåret. Sara går till skolan där hon träffar massa
med skumma människor och alla bara står och kollar på henne som hon vore
dum i huvudet ellernåt. Men sen ringer de in och alla bara springer in på
lektionen där Saras nya fröken önskar dem ett nytt skolår och berättar för
eleverna att dem har fått en ny i klassen. Saras nya fröken Pia säger till
Sara att hon ska gå upp o pressentera sig så hon gör de. Hon säger att hon
precis flyttat hit och att hon bodde i Trollhättan innan. Sen ringer de ut
på rast och hon står ensam i ett hörn bakom skolan och tänker på Bella och
hur kul dem kunde ha tillsamans. De var ingen som pratade med Sara hon
kände sig helt ensam som att hon inte fanns. Hon vill bara hem, hem till
Trollhättan och vara med Bella. ny sida
När skolan var slut kom Lisa och hämtade Sara. I bilen hem frågade Lisa hur
de var i skolan Sara svarade tråkigt varför då? därför de var ingen som
pratade med mig de var inte ens nån som kollade på mig sa Sara. Lisa
frågade vad ska vi göra åt de då. Sara svarade åka hem till Trollhättan
igen. är de det du vill. ja svarade Sara Ja får fundera på det sa Lisa. På
kvällen sa Lisa till Sara vi flyttar hem. Sara blev jätteglad hon började
packa sin saker med en gång men en fråga hade hon. Varför vill du flytta?
Lisa svarade jag trivs inte heller med mitt jobb.
När dem kom hem till Trollhättan så gick Sara direkt till Bella. Bella blev
jätteglad och frågade vad gör du här? Jag har flyttat tillbaka svarade Sara
och så kramade dem om varandra och allt blev som vanligt igen.

Slut.

Att byta skola

Nu har det hänt igen, min pappa hade fått för sig att det inte var bra för
oss att bo på gotland, så han bestämde att vi skulle flytta till stockholm,
och det är inte första gången vi flyttar, vi har flyttat minst 5 ggr det
här året, men jag tror att det beror på mamma, efter att hon dog så blev
pappa inte sig likt, han blev mera all|varlig och stel. Jag är den enda som
inte bryr mig längre. Min lillasy|ster, tar det inte lika bra, för varje
ny sida varje flytt så blir hon mera liv|lös, innan var hon alltid full av
energi.

Nu är det den första skoldagen och eftersom jag är 14 år och min syster 10
år så ska vi gå i olika skolor.
Min pappa skjutsade mig till skolan, den första skoldagen då jag ska vara
nervös och svettig, men inte jag, för jag var van, men förut när jag inte
var van så brukade jag låtsas att det var en helt va|nlig dag, och den
första dagen lägg|er jag två veckor senare, det funkar bra, och när de gått
två vec|kor så har jag glömt den.
Jag klev in i skolan med själv|säkra steg, för då visar jag inga tecken på
att jag är ny.
– Behöver du hjälp? Jag vände mig hastigt om och blängde på en kille som
såg mycket självsäker ut, men jag svarade inte, fast jag hade gått vilse.
– För det ser ut som du har gått vilse, nu var jag arg.
– Så här ser inte en person ut som har gått vilse, så här ser en person ut
som är irriterad, sa jag och vände på klacken och gick.
Jag har äntligen hittat Expiditionen, det tog mig en halvtimme, jag fick
vilket klassrum jag skulle till, så jag begav mig dit.
När jag hittade klassrumet så slet jag upp dörren utan att tveka, och hela
klassen hoppade till, jag steg|ade in i klassrumet och ställde mig vid
katerdern medans jag höll ögonkontakt med fröken, det här var kul eftersom
jag gillar utmaningar och hon var ett lätt byte eftersom hon flackade med
blicken.
– Du är alltså Latjifa Tjuva, sa fröken.
Ha hon kund inte utala mitt namn så jag rättade henne lungt.
– Latiffa Tuvotja, men ni kan kalla mig Tiffa, sa jag.
– Unga dam här använder vi vårt fulla namn, hälsa nu på och så började hon
flacka med blicken, tillslut sa hon Tiffa, det var kul.
Jag fick sitta bredvid en tjej som hette Sara och vi började prata och blev
sedan bra kompisar, och Matte läraren var en av dom bästa lärarna för hon
var bestämd med ändå jätte snäll inte alls som mina lärare på dom andra
skol|orna och även fast jag kom in med tuff attityd så var dom flesta
trevliga och det kändes bra från första dagen jag satte min fot i skolan

Tre veckor senare
Min lillasyster trivs jätte bra här och min pappa har inte sagt något om
att vi ska flytta igen, och jag har fått många kompisar. Men det bästa är
att jag tror jag är LYCKLIG!

En livfull skildring av en flicka, som fått byta skola många gånger och
om hur hon klarar av den nya skolstaren, men tyvärr berättar du ingenting
om någon av de gamla skolorna, som instruktionen säger. Därför visar
uppsatsen en tveksam ämnesbehand|
G
resten av kommentaren är utanför sidan

Mina Skolår

Jag minns väl när jag började förskolan man minns verklige när jag klev på
lekis bussen där satte massa okända ungar som man skulle bli kompis med men
det gick fort några dagar.
Det jag minns bäst där ifrån är nog alla lekstunder tex cykelbanan och
klätterställningen.
Sen var det ju dax för första klass där ifrån minns jag inte så mycket mer
än att jag var rädd för de större barnen i skol-bussen och att man var
stollt över sig själv när man lärt sig läsa. Men det man minns bäst är nog
alla roliga raster tillsammans med kamraterna Då höll man oftast till i
änget och byggde kojor eller på fotboll eller bandy|plan och hade riktigt
kul de stunderna glömmer man nog alldrig.
Sexan var nog det bästa eller skönaste män kände att man var lite kung och
regerade på skolan. Men det som gjorde att vi hade det så bra bortsett frå
de dåliga stunderna var nog att vi hade så bra lärare hon tyckte verkligen
om oss jag glömmer alldrig när hon sa ”ni är verkligen den bästa klass jag
haft”.

Mina skolår del 2

Men som sagt det var ju inte alltid bra vi gjorde ju en del bus oxå tex när
vi fyllde toalett trapporna med vatten när toaletterna låg på utsidan av
skolan för då blev dom vatten skadade då fick vi ju en del skäll det
glömmer jag nog alldrig. Det fanns ju oxå bråk och slagsmål men oftast! var
det lungt och fridfullt. Till slut så var det ju slut det minns jag ju
mycket väl för vi band ögonen på Siv vår lärare och sen åkte vi traktor och
vagn till kajsby träsk och grillade korv och badade. Men det var ju ändå
tråkigt att man skulle skilljas från alla kompisar nu när man var så bra
kompis med alla. Och det fann ju en rädsla att man inte skulle få så många
kompisar på berga som på mellanstadiet. Men nu går man här i nionde klass
och skall snart börja gymnasiet och är mycket god vän med alla men skall
snart åter på nytt skilljas från sina kompisar. Nu när det är så kort tid
kvar så tänker man tillbaka på alla roliga stunder med klassen här på Berga
skolan och alla minnen man har och att man faktiskt snart är inne på sitt
tionde år. Men ändå känns det bra för vi har ju snart bara tre år kvar och
efter det är man vuxen och skall söka jobba käna pengar och skaffa familj
det tänker jag väldigt mycket på nu. Att man snart är vuxen helt enkelt!!!

Slut!!

Småtrevlig och utförlig beskrivning av dina skolår, konkretare för de
första skolåren och lite mer allmänt för högstadieåren. Det skulle vara bra
med en blandning i varje avsnitt (egna erfarenheter/ minnen + reflexioner
över dem) Ny mening och nytt stycke slösar du däremot inte precis med!

Jag blev skilld från mina kompisar i 6: an, dom tyckte att jag var stödig
mot allt och alla. Med dom mennar jag lärarna och med allt och alla mennar
jag lärarna. Lärarna tyckte inte om mej kanske för att jag var som jag va
och visade det så tydligt.

Jag har alltid varit en lite udda persson. Men jag har aldrig varit taskig
mot nån av mina kompisar eller andra elever på skolan. Det fanns bara folk
som var dumma eller taskiga mot mig. Och det var det som fick mig att
tvingas till att byta skola. Jag mår mycket bättre nu än innan bytet. Men
då var det inte så. Jag kunde inte förstå varför det var jag som fick byta
skola och klass, när det var dom som mobade som fick vara kvar. Mitt själv
förtroende har blivit bättre efter att jag fick byta skola dels för att jag
har fler kompisar nu än vad jag hade då. Och för att jag fick som jag ville
skolan delade på mobarna tillslut. Och ännu mer konstigt var att en av dem
kom till min skola och vi blev kompisar. Nu skall jag byta klass igen men
den här gången kommer jag att ta klassen med mig till den nya skolan vi
skall nämligen bli 7: or och det skall bli roligt men jag oroar mig för att
det skall bli som förut med alla ord och allt skrik och lidande som jag
fick stå ut för under det året jag var tvungen att byta för att jag vart
mobbad. Det var den värsta tiden under min skolgång. Mina kompisar hjälper
mig att vilja byta klass och det blev ganska lyckat.

Redan dom första veckorna på den nya skolan kände jag att jag mådde bättre
på alla nivåer. Mina kompisar och jag delade på oss alltså vi gick inte i
samma klass men var mycket på fritiden. Jag fick en klump i magen första
dagen då jag fick se att 2 av mobbarna från min första skola kom i samma
klass som jag och det första dom sa va
– hej du annar inte hur mycket vi tackar dig för det du gjorde.
Dom hade blivit delade och hade byt skola och klass och på deras nya skola
hade det blivit tvärt om. Dom hade slutat mobba och börjat hjälpa till,
börjat lite smått arbeta mot mobbingen, och gjort det som man absolut inte
trodde att dem skulle kunna göra vilket var många saker. Dom hade blivit
”normala” efter att dom byt skola och det var inte bara jag som hade märkt
det. Dom själva också. Det finns många som tycker att det är mobaren som
skall flyttas och inte mobingofret. Men det kan ju vara en possetiv sak att
byta klass det är ett bra sätt att börja om på nytt.

Dom flesta byter juh inte klass för att dom blir mobbade men det kan vara
en av orsakerna till att man byter klass.

Jag tycker att det är helt ok att byta klass det blir ju oftast till något
bättre. Som i det här fallet.
Du har egentligen en viss infallsvinkel till den här uppsatsen, nämligen
mobbningen. Den är däremot inte klart utsagd i början, men kommer sedan in
här och var i berättelsen samt i reflexionerna på slutet. Skildringen av
bytena av klasser och skolor ger ett något rörigt in|tryck som helhet, men
du belyser ändå med flera exempel hur det var i den gamla respektive hur
det blev i den nya klassen.

Att byta skola/Att byta klass
När jag var mindre fick jag välja vilken skola jag ville gå på. Jag hade 2
val, hallvikskolan eller Åsetorpskolan. Jag valde hallvik pga: att min
syster redan hade gått där i 3 år. Min skoltid var rolig och intressant.
Jag lärde känna många nya härliga kompisar.
Åren gick och när vi minst anade det så fick vi reda på av våran rektor
Sverker att det skulle in föskolebarn på våran skola. Han sade att de inte
skulle få plats om vi var kvar här, då började det hela. Det var en massa
krångel, en massa föräldrarmöten och förstårs en massa funderingar. Efter
ett tag av väntan och nyfikenhet fick vi reda på att vi skulle in i
Mariaskolan, men vi var inte ensamma utan torpaskolan skulle också in.
Mariaskolan ligger precis vid västra torget. Detta var en ganska ful skola
utanpå och inte mycket bättre inuti. På denna skolan fick vi trängas 1 helt
år, men efter ett tag så började man känn sig hemma där och jag trivdes
faktiskt riktigt bra där, jag hade många kompisar och lärarna var helt
underbara, men när man som mest kände sig hemma så fick vi reda på att det
var dags att byta skola igen, men denna gången var det annorlunda. Nu
skulle vi byta både lärare och klasskamrater. Jag tror att det var en kall
vinterdag, någon gång i november, minns inte riktigt, som vi fick lappen
där man skulle välja ut 3 av sina bästa kompisar som man ville komma i
samma klass med.
Vi fick ta med lappen hem och tänka igenom det med föräldrar och syskon.
Detta var en tung period, men när det sedan var dags att lämna in lappen så
hade jag faktiskt 3 namn klara.
Sexan gick fort och man tog sig igenom terminerna ganska lätt. Sedan kom
dagen som alla hade väntat på. Klasserna var färdiga och det var dags för
oss att få reda på vilka vi hade kommit med. Lärarna läste sakta men säkert
upp namnen på de elever som kommit i samma klass, sekunderna där emellan
kändes som flera timmar, men sedan var det dags. De läste upp mitt namn och
tjejen jag kom med. Då fall en sten ner från hjärtat och all den stress man
hade burit på släppte. Nu visste jag det och om jag ska vara riktigt ärlig
så är jag fortfarande glad över att jag bara kom med en tjej från min
klass. Det har gjort att jag kommit mina nya kompisar mycket närmare.
Sommarlovet var härligt och vi hade mycket sol. Man gick mest och tänkte på
hur det skulle vara att börja sjuan.
Klockan ringde på 8.00 och nu kände jag hur fjärilarna började komma i
magen. Jag tog en lång dusch och sedan drog jag på kläderna som jag hade
valt ut kvällen innan. Mamma sade till mig att skynda för man vill ju inte
komma försent allra första dagen. När klockan hunnit bli 9.15 var det dags
att åka. Jag la i min nya klasslista i väskan och sedan åkte vi iväg.
Mamma parkerade bilen på västra torget och sedan gick vi därifrån in till
skolgården. Det första jag tänkte var HJÄLP vad mycket människor! Jag såg
några i min gammla klass och gick fram och hälsade på dom, det var så kul
att träffa dom efter så många veckor. Efter ett tag hade alla samlats i
klassrummet och jag och mamma satte oss jämte Åsa och hennes mamma. Vi hade
aldrig träffat våran nya lärare, det enda vi visste var att han hette Adam.
Efter att han hade kommit in och presenterat sig och berättat lite om vad
vi hade framför oss så var det dags för en rundvandring, den gick ju sådär,
i början hade man ingen aning om vart alla dörrar ledde, men tillslut så
gick det att hitta någorlunda.
Efter detta fick vi fika och sen var det dags att åka hem.
Hemresan var tyst och mamma koncentrerade sig på att köra. Jag hade väldigt
många tankar och försökte se mina nya klass|kamrater framför mig. Vissa
kände jag igen en del inte. En tjej i min nya klass har jag spelat fotboll
med i 8 år så henne kände jag rätt väl. Sedan hade jag ju med mig 2 killar
från min gammla klass. Det kändes tryggt faktiskt. Denna kvällen tog det
väl rätt lång tid innan jag somnade.
Nu vaknade jag av att telefonen ringde. Det var bara Åsa som ringde och
frågade om vi kunde ta sällskap till skolan. Jag mötte henne vid Statoil
vid 9.30 vi hade väldigt mycket att diskutera, fast mest var det ju om alla
i våran nya klass. När vi kom fram till skolan så var det inte alls lika
många människor som det varit igår. Vi gick in i paviljongen och där stog
hela våran klass.
Känslorna att börja i en ny klass är väldigt blandade. Man har positiva
känslor för att man ska få nya kompisar och kanske tillochmed förändras man
som person beroende på vilka ens nya kompisar blir. Jag själv har
förändrats väldigt mycket som person, jag själv tycker till det bättre,
genom att jag har träffat nya kompisar som är väldigt lika mig. Det blir
alltid att man har den här känslan i magen att det nästan gör ont. Den
känslan får jag när jag ska göra nya saker som man inte är van vid, eller
bara när man ska träffa nya människor som man inte känner. Innan när man
gick på hallvikskolan så hade man sina kompisar som man hade bra kontakt
med och klassen har man ändå gått med i 6 år så till klassen känner man
också en viss trygghet, men sedan när man ska byta och skaffa nya kompisar
då finns där en viss otrygghet pga: att människor som man inte känner tar
man inte inte kontakt med. Efter ett tag i den nya klassen så började man
ändå ta kontakt och nu idag känner man en trygghet med sin nya klass,
medans den gamla klassen känner man otrygghet med nu pga: att man har
glidit ifrån varandra och de människor som man hade jättebra kontakt med i
6:an den kontakten finns inte alls längre. Jag tycker att det är positivt
att börja i en ny klass. När man kommer upp till gymnasiet nu så får man
inte välja kompisar, utan där kommer det ju att vara människor som är
någorlunda lika sig själv, för man har ju ändå valt samma linje och måste
då iallafall ha det intresset gemensamt. Fast jag ångrar en sak från
lågstadiet och mellanstadiet och det är att jag skulle nog ha valt
Åsetorpskolan istället, men då skulle man få börja med allt krångel och
alla föräldrarmöten och börja med att försöka ta upp den där nya kontakten
som inte är det lättaste. Havedaltiden har varit min roligaste skoltid med
många nya kompisar och en helt annan frihet än det kommer att vara på
gymnasiet. Men snart är det dags att byta skola igen, jag hoppas på det
bästa att jag får många nya kompisar och att den där stenen släpps från
hjärtat, när man tar sitt första steg in i det nya klassrummet, de nya
kompisarna och fram för allt den nya kontakten.