Betyg på uppsatsen: G

1. Mina skolår
Ettan Då jag först började skolan så, var jag som alla andra lite
spänd och nervös. Men även lite glad att få nya vänner.
Fast efter en tid så vänje man sig

Tvåan hände som ingenting man hade kul och livet lekte

Trean Den var som bäst tror jag, för då fick vi nya leksaker på
skolgården. Det var en klätter ställning, en snurra och en
rutschkana. Så på varje rast, utelek eller fritids så var vi där och
lekte
sidbyte
Fyran: tror jag att vi flyttade från Berger till Bastuträsk varför
vetegudanar. Lekplatsen var inge bra för i den åldern så spelar
lekplatsen en välldigt stor råll åtminstone för mig. Men de fanns en
stor skog tyckte jag ialla fall.

Femman: var ingenting det var Svårare saker i Läxa och livet lekte inte
längre för man trodde man var vuxen då och på den tiden det låter som
det var länge sen och det var det så var jag precis som alla andra
man var tvungen att vara snygg för att få en snygg kille oj vad fel
jag hade
sidbyte
Sexan: Så slutade jag vara som alla andra för ”ensam är starkast” och
att börja sjuan var säll ingenting då.

Sjuan: började allting från början man var väldigt nervös och jag hade
fel dom var mycket fjolligare

Åttan: var som ingenting man fick bara betyg och jobbigare uppgifter
Ja och så fick vi pröva på SOL SjälvOrgenteringsLära

Nian: det som har varit var inte så svårt förutom att jag har varit
sjug välldigt mycket.
ny sida
och det var ju välldigt dåligt för betygen.
Men annars har skolan varit Skolan varit rätt okej

Mina skolår

Det var den 18/8-94 och det var dagen innan jag skulle börja i skolan. Att
börja i skolan känndes kult och spännande. För drygt en vecka sedan så hade
jag mamma och min storasyster Madeleine varit på stan för att handla nya
väskor, bänkpapper, kläder etc. Den 18 augusti blev en väldigt lång dag
känndes det som iallafall. Det regnade ute och det fanns ingenting att
göra, så jag bestämde mig för att spela tvspel. Vid detta spel satt jag
enda tills jag skulle gå och lägga mig.
– Markus det är dags att stiga upp nu, sa mamm med en lugn stämma.
– Är det skola nu?, undrade en trött Markus.
– Ja Idag är det äntligen skola, sa mamma glatt.
I och med dom orden så studsade jag upp ur sängen, rusade raka vägen in i
köket där frukosten redan stod framme. Jag åt ett par mackor tillsammans
med ett glas oboy. Efter frukosten så gick jag in på toaletten för att
borsta tänderna, för att sen gå och klä på mig. Efter alla dessa
morgonsysslor så började klockan att närma sig halvåtta och det var dags
att gå. Jag anlände till skolgården ca: kvart i åtta och jag gick raka
vägen in i den stora byggnaden. Jag gick med nervösa steg fram längs den
långa smala korridoren, när jag gått en bit så möttes jag utav en medellång
kvinna i 40årsåldern.
– Hej, sa hon.
– Hej, svarade jag med darrig röst.
– Det är jag som är Anna-Karin och är lärare för den nya ettan, sa hon och
sträckte fram handen.
– Jag heter Markus och ska börja i ettan, sa jag med en säkrare stämma.
– Men då ska ju du gå i min klass, sa en glad fröken.
– Jo jag antar det, svarade jag säkert och följde med kvinnan. Jag riktigt
kännde mig välkommen. Fröken visade mig vägen till klassrummet och vilken
bänk jag skulle sitta vid, det visade sig att jag skulle sitta bredvid en
kille som heter David. Att få gå in där i klassrummet och hänga väskan på
kroken är defenitivt mitt starkaste minne från min skoltid.

När alla barn hade kommit så fick man presentera sig samtidigt som fröken
delade ut pennor och sudd. Jag visste inte då att jag nio år senare skulle
sitta bredvid samma kompisar plus en del nya. Nu när jag nio år senare när
jag sitter med pennan i ”högsta hugg” och kämpar för att få ihop
tillräckligt med poäng till det slutliga gymnasie valet så skulle jag vilja
summera min skoltid. Det jag kommer fram till är att lågstadiet var den
absolut roligaste tiden. Det var början på något stort.

Mellanstadiet var inte alls så roligt, men det var lärorikt. Jag skulle
vilja säga att mellanstadiet var en transportsträcka med många hinder, en
transportsträcka till nåt som skulle visa sig vara slutet på ett stort,
trevligt men framförallt tufft äventyr. Transportsträckan gick och gick och
stannade efter ett tag på en hållplats som kallas högstadiet.

Högstadiet börjar med klass sju, en årskurs full med nya äventyr, det är då
jakten på betygen startar. För min del så gick sjuan relativt bra, jag
ångrar nu att jag inte tog vara på all tid till studiehjälp som man blivit
erbjuden. När jag sen började i klass åtta och man skulle få sitt betyg den
hösten närmare bestämt när terminen var slut. Mina betyg var fullt godkända
och jag gick in i vårterminen med fulla hopp om att jag skulle höja mina
betyg. Jakten fortsatte men för mig så verkade jag ha ramlat ner i egen
grop. Mina betyg blev sämre och jag sade till mig själv när jag stod med
vårterminens betyg i min hand att när nian kommer så är det all tid till
skolan, så blev det. Nian började den 19/8-2002 och redan då var jag
skärpt. Hösterminen gick fort, väldigt fort men mina betyg höjdes. Nu
sitter jag här mitt i jakten på mitt slutbetyg och allt flyter på. Det
mesta känns bra och jag har snart kommit i mål på ett av mitt livs största
äventyr ”Skolan”.

Mina skolår!
När jag skulle till skolan för första gången var jag sju och ett halvt år
gammal. Jag gick upp tidigt den morgonen, hade redan valt ut mina finaste
kläder dagen före. Klockan 0800 ringde det in och jag var spänd, jag hade
frågat min mammas nya man Ove om han kunde lära mej några engelska ord till
mej ordet bird dagen innan, som betyder fågel. Väl inne i skolan hade jag
inte träffat någon utav mina klasskamrater förut, men jag lärde snart känna
några. Efter knapt ett halvår skulle vi flytta till Alberga. Jag var arg
och nervös på nytt igen. Bara några veckor innan sommar|lovet fick jag
känna på min nya skola, Bergabyskolan hette den. Men dom veckorna var jag
bara på fritids, men lärde känna en tjej som gick i tvåan. Tjejen hette
Anna och var jätte snäll, henne umgicks jag med under sommarlovet hon var
min första vän. Det var nu dags för att börja i ettan och det var nog ännu
mera spent än att börja i barnskola, detta var ju en riktig klass, och
riktiga regler och helt annorlunda. När jag kom till skolan den morgonen
efter sommarlovet var jag såklart finklädd och vi flickor jämnförde våra
klännin|gar ute på gården redan första rasten och jag fann änumera
kompisar. I den skolan och i den lilla byn har jag starka minnen som lever
kvar än. En dag i slutet av mitt tredje skolår förändrades allt. Ove och
min mammas treåriga förhållande höll på att rasa, dom hade förlovat sej,
men det höll inte längre och dom separerade. Kvar bode jag, mina två bröder
och mamma i Alberga. Min mamma träffade en ny man som hette Kenet, dom var
tillsammans under sommar|lovet och gjorde slut precis i början av mitt
fjärde år. Men jag gick aldrig första halvåret i fyran. Min mamma träffade
nu en ny man som hette Pär och vi höll på med flytten till Syndby i början
av fyran. När vi hade flyttat klart började jag efter julafton i fjärde
klass, i Sundby. Mina gamla kompisar med alla minnen och soliga dagar var
förbi nu och alla mina känslor sattes på prov. Det var mobbing i skolan,
jag visste knappt att det ordet fanns innan, men nu var allt anorlunda.
Min nya styvpappa var ett vrak och alkoholiserad. Han tog över min mamma,
och jag satt där inne på mitt rum och var helt ensam, inga kompisar inga
nya kläder, inget!
I ett och ett halvt år gick jag i den skolan och lärde mej i stort sätt
inget mer än att spela basket. Mitt i vintern i femman tvingades jag att
flytta hem till min pappa som tidigare inte hade velat veta av mej alls,
och jag började om i Mjölby. Kom till|baka dit jag en dag börjat, det var
här jag hade gått i barnskola för sex år sedan. Här var det bättre, min nya
styvmamma hette Maricka och jag hade fått två nya halvsyskon. Men ändå
fattades något. Jag kunde ju ingenting i skolan och trodde att jag skulle
få gå om femman. Jag lärde känna en kille som hette Daniel, han trodde
också att han skulle få gå om femman. Cirka två månader innan sommarlovet
lärde jag känna en tjej som hette Martina. Vi blev bästisar, vi i femman
fick reda på att vi skulle gå i sexan i en annan skola, en högskola med
sjuor, åttor och nior.
Jag och min nya bästis Martina kom till skolan på morgonen och var
jätterädda. Men det gick fint och vi gick sexan ut här på Nykil och i
slutet av sexan åkte vi till lisseberg hela klassen. Sjuan gick jag här på
Nyk|ilskolan också. Vi hade nya klasskamrater i sjuan och vi var otroligt
olika allihopa, men vi klarade oss fint. I åttan var vi den bråkigaste
klassen på skolan, men nu i nian är det bara tråkigt. Alla bråkar och är
osams i klassen, och jag och Martina håller oss bara undan.
Vi har nyligen valt gymnasielinje och jag valde hantverkslinjen. Jag tror
det var ett bra val, jag älskar ju att klippa folk, prata och sminka folk.
Nu ska jag bara gå ur nian sen uppnar sej en ny värld för sjätte gången på
nio år.

Mina Skolår

Det första skolåret för mig kommer jag knappt ihåg. De saker som jag kommer
ihåg är att jag var väldigt nervös och att jag nästan vägrade. Men man
måste ju gå skolan så jag gick dit och redan efter första dan älskade jag
skolan.

Ett minne jag har var en av mina lärare. Han var speciell och rolig för att
han berrättade saker för oss att han t.ex. hade varit lärare i miami och då
det var – 4ºC ute fick dom stanna hemma från skolan. Men om man tänker
efter är väll det inte så intressant men det var det väll då och det är
därför jag kommer ihåg det.

Jag gillade skolan ända fram till årskurs fem då vart man less skolan och
vi hade en tråkig lärare som kanske bidrog ganska mycket. Men det ändrades
på högstadiet.

Då man började på högstadiet var också en ganska pirrig grej fastän jag
kände de flesta på högstadiet. Jag kommer ihåg i sexan då man längtade och
längtade till att få gå på ”rosen”, och tänk nu fick man det. Det var som
att då man började på högstadiet kom känslan tillbaka som man hade i
lågstadiet. Allting förändrades man fick nya tider, nya lärare, nya
klassrum men framför allt: en ny klass. Även det här med ”håltider” vart
nytt eftersom vi inte haft det på mellanstadiet.

På slutet av åttan och i början av nian vart det tråkigt som det vart i
femman, man hade vant sig. Men det kommer väll att ändras nu igen då man
börjar gymnasiet. Jag längtar till gymnasiet men det känns konstigt att man
ska börja gymnasiet, tiden har sprungit iväg.

Min bästa och roligaste tid var ändå lågstadiet. Man hade mycket
friluftsdagar, gjorde roliga saker hela tiden och man hade korta skoldagar.
Så det var min bästa och roliga tid. Men det är inte säkert det kommer vara
det förevigt, saker förändras.

Min syn på skolan :

Hej Skolministern

Jo det var ju det med skolan. Den är bra till viss del.

Lärarna är bra, de flesta av dem. De lär ut bra. En lärare på 28 elever är
på tok för lite. De hinner inte hjälpa alla. Man behöver ju olika mycket
hjälp.
Tiderna är absolut inte bra. Man börjar för tidigt och slutar alldeles för
sent. När man sedan kommer hem. Ska läxorna göras. Jag fick sälja min häst
pga. Studier. Det är inte rätt. Vi går i skolan för att lära oss. Inte för
att förstöra vår ungdom.

Maten kan bli en förbättring. Den är oftast god men det finns dom som
nästan aldrig äter. Maten kan vara mera vanlig. Istället för rissotto,
ravijoli och fiskgratäng kan man få pasta istället. Elever äter mer och
orkar mer under dagen. Sedan så är det faktiskt så att vegeterianer får
sämmre mat. Sedan tycker jag deras mat ska stå framme som alla andras mat.
Muslimsk mat ska med finnas.

Lokalerna dom är bra men kan göras trevligare. En trevlig målning, finare
gardiner.

Bänkarna vi elever sitter vid kan göra bättre. Högre bord. Mjukare stolar.

Taken är inte så bra. Det regnar in och det kommer att bli mögligt på
väggarna till slut. Då blir luften i koredorerna inte så bra häller. Det är
vi elever och lärare som andas in den dåliga luften. Man kan bli sjuk.

Skolgården är inte bra. Finns ingenting att göra på håltimmerna. Man skulle
kunna skaffa något lusthus att va i. Det skulle göra till-varon på skolan
bättre.
Eleverna är inte så trevliga mot varandra. Det förekommer mobbning och nior
går på små sexor. Det är fegt och elakt. Man borde innskaffa änglar. De
hjälper dom som har det svårt. Det skulle vara trygt att ha änglar på en
skola.

Skolämnena är bra. Det borde vara mera idrott på en skola. Det är skoj och
bra för hälsan.

Chemat är inte bra man skulle kunna göra det bättre. Det är mycket
håltimmer. Man skulle kunna ha lektion där och sluta tidigare.

Detta tycker jag ska för|bättras. Mycket är bra När det gäller skolan men
mycket är även dåligt.

M.V.H. Anna, Lindahl.

Mina skolår!

Dagen innan hade jag packat ihop alla mina saker som jag skulle ha med mig
i min lila-gröna Supermario-ryggsäck. Första dagen i skolan. Jag var inte
ett dugg nervös, för jag kände alla mina klasskamrater sedan innan, från
lekis. Min mamma körde min granne Sylvia och mig till skolan.

Jag visste precis vart jag skulle gå. Sylvia och jag skilldes åt på
skolgården när vi skulle gå åt varsitt håll. Jag gick upp emot det röda
söta lilla huset, uppför den lilla trappan och öppnade dörren. Där stod
nästan alla mina klasskamrater. När de fick syn på mig sa alla hej och
några kom fram och började prata. Å vad kul jag tyckte det var att träffa
alla kompisar igen. Efter en liten stund kom våran fröken, Marie-Louise.
Hon öppnade dörren som det stog 1K på. Vi gick in, klassrummet var lagom
stort och alla började leta ivrigt efter sina platser. Jag hittade min
direkt, runt tjejbordet. Hellst av allt ville jag sitta bredvid Markus.
Honom hade jag varit kär i ända sen lekis.

Dagarna gick och gick. Allt gick bra och jag trivdes jättebra. Jag fick
massa nya kompisar i grannklassen 1J. Där fanns även en jättesöt kille,
Liam. Ingen skulle få veta att jag var kär i honom också. Tillslut blev det
sommarlov. Gud vad skönt det skulle bli. Redan andra veckan på lovet
började jag att längta tillbaka till skolan och alla kompisarna. Lovet gick
fort och snart skulle jag börja i tvåan.

Första dagen i tvåan var ungefär som första dagen i ettan. Dagarna blev
till veckor, veckorna blev till månader. Också kom mitt andra sommarlov.
Efter halva lovet började jag längta till skolan. Äntligen kom dagen då jag
skulle packa ihop min väska igen. Jag gick och la mig tidigt den dagen.
Första dagen i trean var lite annorlunda än tidigare. När jag kom in i
klassrummet såg jag två nya ansikten som jag inte kände igen. En pojke och
en flicka. Jag gick och satte mig på min plats. Fröken började prata. Den
nya pojken hade ljust krulligt hår och hette Klas och flickan hette Diana
och hon hade mörkblont hår ner till axlarna.

Dagarna fortsatte att gå, till sist kom dagen jag längtat efter, skolresan.
Vi skulle åka till Forntidsbyn ihop med grannklassen 3J. Vi åkte buss dit
och jag satt längst bak jämte Mia. Framför oss satt Markus och Klas.
Dagarna gick och vi hade jätteroligt hela tiden. På kvällen när vi kom hem
var vi trötta. Jag längtade till sommarlovet, och dagarna gick väldigt
fort. I slutet av terminen i trean skulle allt förändras. Våran klass
skulle splittras. Man fick välja mellan Forsskolan, 3-5: a eller att
fortsätta i ren 4: a. Mitt val blev svårt. Alla tjejerna i min klass hade
valt att gå på Forsskolan men där ville jag absolut inte gå. Markus och
några killar till ur klassen hade valt 3-5: a. Där ville jag också gå så
jag valde det. Några dagar senare fick jag ett besked om att det var fullt
i den klassen. Om jag skulle gå i 3-5: a skulle jag få börja i en helt ny
klass, ensam. Det ville jag inte. Då fanns det ju bara ett alternativ kvar,
ren 4: a. Det fick de ju bli. Jag bestämde mig för att det skulle bli bra,
och det blev det.

Första dagen var jag nervös, ny klass fast jag kände faktiskt nästan alla.
Och ny lärare, Erika hette hon. Det fanns även en ny klasskamrat, Malin
hette hon. Jag kände igen henne sen innan. Hon spelade fotboll, i KBI våra
värsta fiender. Jag vet inte riktigt hur vi blev kompisar, men kompisar
blev vi, bästa kompisar till och med. Vi hade så roligt jämt och vi va med
killarna varje dag. Till slut lyckades jag övertala henne om att börja i
vårt fotbollslag.

Det var samma här, dagarna gick och gick. Då sommarlovet till femman fick
jag och Malin en till bästa kompis, Sara. Hon hade flyttat ifrån Hisingen,
men hon gick på Krisseskolan. Vi träffade henne på fritids|gården. Vi tre
var bästa kompisar, vi var jämt med varandra efter skolan.
I slutet av femman skulle vi välja tre kompisar som vi ville gå med på
Sotareskolan, när vi började sexan. Vi tre valde varandra. Rektorn ringde
och sa till oss att vi inte skulle komma i samma klass om vi inte började i
montessori. Vi kände oss tvunga att göra det, så det blev så.

Ännu mer saker förändrades när vi började på Sotareskolan. Ny skola, helt
ny klass, helt nya lärare mm. I början trivdes vi inte alls bra. Sara bytte
klass. Då var det bara Malin, Kia och jag kvar. Kia hade vi blivit riktigt
bra kompis med. Vi kände henne lite sen innan. Vi försökte byta klass flera
gånger men vi fick inte för rektorn. Till slut gav vi upp och fick vänja
oss. Dagar och år gick och massa saker förändrades. Till slut blev det
ganska bra faktiskt, vi träffade en toppenkille, Sebastian. Som vi är
väldigt bra kompis med. Jag funderar ofta på det hade blivit om jag gått i
3-5: a eller bytt till Forsskolan. Men jag gjorde nog det bästa valet! Nu
sitter jag här i min bänk och har en termin kvar i nian. Och jag ser redan
fram

eventuellt har några skiljetecken försvunnit kopieringen

Att byta skola/ att byta klass!
Jag kommer ihåg första skoldagen som om att det var igår.
Jag hade länge viljat börja skolan. Jag trodde man blev vuxen på så sätt,
men gud så fel jag hade. Första dagen var alla blyga och tysta. Klassen
blev senare allt säkrare på varann och alla hittade en eller flera
kompisar, alla utom jag. Först var det inget som störde mig men det hela
skulle bli mycket värre. Tidigt på Fredags morgonarna var det endast få
barn på skolan, många hade sovmorgon. Värken jag, Lotta, Anna eller Lena
hade det. Jag satt i klassrummet alldeles själv och målade. Då Lotta kommer
in. Hon går fram till mig, rycker pennorna.
Hon går sedan bort och sätter sig och målar. Jag reser mig och går fram
till Lotta för att ta tillbaka pennorna. Precis då jag tar tag i pennburken
känner jag ett ryck i håret. Jag vänder mig hastigt om där står Anna och
Lena. Jag tror det var så det hela började. Minnet av den dagen har
långsamt suddats ut med åren, men tiden efter den kommer aldrig försvinna.
Precis som aldrig ärret tvärs över ryggen kommer att göra. Dag efter dag
blev allt värre ryckningar i håret i ettan, tvåan och trean blev till
örfilar och glåpord i sexan, sjuan och åttan. Igentligen vad hade de för
anledning. Jag i åttan, lång, smal, långt brunthår ,mörka ögon, fin hy och
bröst jo till och med det.

Allt ändrades den 7 februari 1999. Som vanligt började dagen med Svenska,
tätt följd av Engelskan. Men efter det en 2timmars håltimma.

Jag satt på betong bron och dinglade med benen mot marken. Då någon grep
mig i armen. lottas breda leende hånade mig rakt i ansiktet. Hon putte mig
hårt rakt fram och drog mig tillbaka.
sidbyte
– Tur att jag höll idig, flinade hon. Plötsligt släppte armen och jag föll
handlöst mot marken den vita väg grisen som används för att blockera vägen
skar in i ryggen. Då tappade jag medvetandet.

Jag vaknade sedan i en stor vit sjukhus säng. Det var sista dagen i den
skolan. Redan efter en vecka var jag på benen igen. Min nya skola var
1timmas buss väg här ifrån.

Jag sprang genom korridorerna inte en människa syntes till.
Jag sneglade på klockan 8:15….
sidbyte
Fan sen redan första dagen,.
Vart låg sal 131? Längst bort i korridoren skymtade jag en dörr, ju närmre
jag kom desto tydligare blev nummret på dörren. 131. Jag stannade till
fixade håret och knackade på. En kort, tjock kvinna öppnade och log.
– Välkommen
– Tack… Min röst darrade lite så många ögon riktade mot mig.
– Det här är Lina Johansson antar jag?
Jag nickade till svar.
– Du kan sätta dig där nere vid Anna Hon pekade bort mot höger hörnet. En
oerhört vacker tjej med långt blondt hår log mot mig och putte på tjejen
brevid henne. Det var Karin en liten ur-söt tjej med det fint uppsatta
håret och den kritrandiga kostymen såg hon ut som att vara mindst nitton.
Jag har känt Anna och Karin i 4 år nu men de känns som de 4 åren har varit
hela mitt liv. När gymnasie valet kom stod Natur högst upp. Anna valde
också natur men Karin går samhäll ekonomi. I två timmar har jag nu suttit
och skrivit ner hela mitt liv. Utan Anna och Karin hade jag aldrig klarat
det. Ibland händer det att jag träffar Lotta och på nåt sätt tycker jag
nästan syndom henne.

Mitt liv är ju nu mer perfekt än jag kunde drömma om.
Jag har två underbara ”bästisar”, en stor kompis krets, toppbetyg och går
ut trean på gymnasiet nästa vecka. Efter sommaren börjar jag högskolan. Och
om 5år kommer jag stå där som färdig utbildad psykolog som jag alltid drömt
om.

30 sekunder kvar detta var sista tentan.

Mina skolår 1/2

Det första skolårett i mitt liv var väl inte egentligen något riktigt
skolår det var mäst ett prov på hur skollan skulle komma att bli. Man hadde
väl någon läxa då och då men det var ju aldrig något större prov eller
läxförhör. Man satt mest och småpratade på lektionerna och på rasterna var
det fotboll som gälde. Så höll det väl i stort sätt på ända upp till trean.
I 3: an så började väl igentligen skolan på alvar det blev mera läxor och
det tillkom mera ämnen. Så man kan väl säga att det var i 3: an skolan
började på alvar. Sän trappades väl svårigheterna upp mer och mer för varje
år man gick där. Det var väl inte så där jätte svårt men det var inte så
himla änkelt häller. Men man lärde sig ju någonting och det var väll
meningen antar jag. Så kom man ju så småningom upp till femman och han
pasera dän. Så kom sommarlovet och det var väl ingen som tackade nej till
antar jag.
Så passerade sommarlovet förbi lika kort som altid / det hadde ju inte
skadat om det var ”lite” längre. Så kom det en dag då man skulle byta skola
och man viste inte om man skulle vara rädd eller glad. Den dagen då man
skulle träffas för att bilda den nya klassen var nog alla lite närvösa.
Man gick omkring ett tag och tittade och letade om man kunde hitta några
gamla klasskamrater för man viste ju att någon från ens gamla klass vär
där. Och så såg man en man gick fram och började småprata.
Vi började att gå runt och så hittade vi till sist denn klassen som vi
skulle vara med i.
Till en början var det bara några stycken som stog där sen kom det mer och
mer folk.

Men folket som kom och ställde sig där våran klass skulle samlas. Det
märktes ganska tidigt att de meniskor som hade gått i samma skola tidigare
håll i hopp som små gäng. Små klena ynkliga gäng.
Så kom klassföreståndaren och frågade om alla var där.
Så skulle vi gå in till våra klassrum. Alla var nog ganska nervösa vid
detta laget. Så var vi framme alla satte sig bredvid den person eller de
personer som de tyckte best om. Män efter några dagar delade gängen upp sig
och det bildades nya små gäng. Så gick det ytterligare en tid och alla
började umgås med alla. Mina skolår 2/2
Sen började man väl vänja sig i den nya skolan man började lära sig var
alla salar var. Man lärde sig shemat och man träffade mera folk från andra
klasser och fick mera kompisar. Man upptäckte ganska snart vilka lektioner
som var trista och vilka som var roliga. Första tiden var man ganska skonad
från större prov men sänn började dom att komma så blev det sommarlov igen.
Man hade rolig med dom kompisar man hunit få under det nya året i skolan.
Man pratade om minnen från skolårett och om händelser som har inträffat.
Så började man igen tiden flöt på så kom sjuan så var man klar med denn och
så kom åttan så paserade den. Så kom allas favorit tid 9: an man fick
skaffa moped vissa hade ioförsig haft moppe ätt längre tag men den känslan
av att få sitta på sin aldeles egen moped var oslagbar. Man fick en mycket
större frihet iomed den. Så fick mer och mer av ens kompisar moppe och man
började utförska sin hämbygd. Man åkte längre och längre bort.
Men man viste att imorgon var det en skoldag igen. Och så kom vinterlovet
man hade kul med kompisarna och åkte moppe igen. Så började skolan igen.
Man fick veta lite om nationella prov till en början var det väl lungt men
sen.

Början på historien är okey, men på slutet räknar du bara upp termin
efter termin efter mallen: ”Så kom. , Så kom” Tänk på att istället försöka
beskriva några händelser mer ingående. Det gör berättelser mer intressanta.
Var observant på din stavning!

Att byta skola

Jag kom hem en dag efter skolan, när jag kom in genom dörren så hörde jag
mamma skrika.
– Erik kom hit lite är du snäll!
Jag hörde den hesa rösten från köket. Så jag tog ett snabbt beslut om att
jag skulle gå in dit. När jag kom in i köket så såg jag alla sitta där,
mamma, pappa och lillebror. Då såg jag min lillebrors ledsna min. Jag
ångrade mig genast att jag gick in i rummet, men nu var det försent. Då sa
Pappa,
– Sätt dig ner.
Jag satt mig ner med en gång. Jag såg även att det log en massa papper på
bordet. Vi satt säkert där i 10 minuter utan att säga ett ord till sist
ytrade jag mig.
– Vad ville ni?
– Jo det är så att vi ska flytta!, sa pappa
Jag blev iskall, jag kunde inte röra mig, Inte ens mina läppar. Efter en
stund försvann den iskalla känslan lika fort som den kommit, och jag fick
fram.
– Vart ska vi flytta?
– Till Åsele, sa mamma
Men då kommer jag förlora alla mina kompisar!, sa jag.
Nejdå, dom kommer du kunna träffa igen, sa pappa.
– Och detta är redan bestämt, sa mamma.
Jag reste mig upp och gick in på mitt rum. Jag tänkte att jag inte ville
flytta, jag ville bo kvar i Hallby. Inte flytta till nåt jävla Åsele.

Men tiden gick, vi flyttade. när vi hade kommit till det nya huset så fick
jag hålla med om att det var finnare än våran gamla lägenhet. Så kom det
till första skoldagen, jag var nervös. Men mamma sa att det skulle gå bra,
och att jag alltid har haft lätt att få kompisar. Vi satt oss i bilen för
att köra till skolan, det var en ganska kort bit, tog bara fem minuter med
bil. Jag såg den lilla skylten Åsaby|skolan. Nu blev jag ännu mer nervös en
tidigare. Vi gick ut ur bilen och vidare till expeditionen för att få en
guide som skulle vissa oss till min nya klass. Vi gick över skolgården
tills vi kom till en dörr. Vi öppnade dörren och kvinnan från expeditionen
sa,
– Så tar ni första dörren till höger. Min mamma svarade med ett leende på
läpparna.
– Tack för hjälpen.
Vi gick fram till den bruna dörren. Mamma knackade tre hårda knackningar på
dörren, ganska snabbt hörde man dörren gnista och även öppnas. Mamma tog
ett jätte kliv in genom dörren hon hade mig i ett hårt grep i handen så jag
flög in genom dörren med. Jag fick prensentera mig för hela klassen, efter
två timmar viska min mamma till mig.
– Nu går jag!
– Nej, sa jag. Går du så går jag.
Med lite övertalning så fick jag mamma att vara med hela dagen i skolan.
Till sist var skoldagen slut. Jag var överlycklig. När vi satt i bilen på
väg hem så fråga hon mig vad jag tyckte om den nya skolan, och mina nya
klasskompisar. Då svara jag, det var väl okej! Dagen efter fick jag gå till
skolan själv, jag var ganska tyst av mig hela fyran. Hade nästan inga
kompisar. Det var inte fören femman som jag började få kompisar. Jag fick
två kompisar som jag kom väldigt nära, tjejer började ta en väldigt stor
del av mitt liv. Precis när jag började känna mig hemma på den nya skolan.
Så var det dags för högstadium. Det känndes som om jag var tvungen att
börja om från början. Och den tanken var inte bra. Jag började på
högstadium efter en tid, det gick bättre än väntat. En av mina kompisar var
kvar från åsaby, men den andra hade flyttat till danmark. Jag fick genast
nya kompisar, och allt känndes perfekt. Och nu till sist sitter jag här i
årskurs 9. Med mitt nationella prov. Livet går vidare, man ska inte låta
det det förstöras pga. att man flyttar. För det blir alltid bra till slut.

Detta bygger på en sann berättelse!

Du håller ihop din historia på ett bra sätt och språket är oftast
korrekt, även om meningsbyggnaden är enkel och bitvis lite enformig. ”Vi.,
Vi.”
Försök få med fler tydliga beskrivningar av speciella händelser (du
försöker då du berättar om hur du får mamma att stanna hela första dagen)
Jag saknar jämförelser mellan tiden före och efter skolbytet.

Mina skolår

De hela började med Lekolär. Jag var en lite parvel på 7 år som tyckte att
det skulle bli roligt att börja skolan. Man kände sig stor även fast man va
nästan hur liten som helst. Jag hade som tur var ett antal kommpisar med
mig från dagis så man kände sig rätt hema från början. Vår första fröken
hette Kristin, som jag mins så var hon snäll men lite gammaldags ingen sån
där modärn fröken direkt. Sen hade vi en satmara (ursäkta uttrycket) till
fröken på fritis, Britt. Den mest fasansfulla av fröknar (i mina ögon). Jag
mins en gång när vi byggde med klossar så råkade jag stöta till en av mina
klasskamraters kostverk med foten så de välte, de var en ren olyckshändels,
men Britt bestämde sig för att jag hade gjort de med flit och satte mig på
en stol i en timme och där skulle jag sitta utan att göra någonting tills
vi skulle äta. Efter Lekolär kom ettan och sen tvåan. Vi hade fort farande
kristin som Lärarina igenom båda åren och Britt var lika ond som innan. De
här åren har nog varit dom ända som jag verkligen tyckt att skolan varit
rolig. När jag började trean fick jag ny fröken, Eva. Hon hade röd-brunt
hår och var ganska kort, jag tyckte att hon var okej. Även hit hade mina
polare från dagis hängt med vi gick alla i samma klass en 3-5:a. Jag kommer
ihåg att jag försökte smysla mig in i femornas gäng dom var stora och tuffa
tyckte tyckte man på den tiden (Nu är dom enbart små). Trean tog slut rätt
fort och jag började fyran. Undra om jag knarkade mig igenom fyran för
minena är som bort blåsta. Jag kommer inte ihåg ett dyfft. Då hoppa vi till
feman (entligen störst). De här var nog de roligaste året på Åsaby. Jag
hade bra kommpisar och vi hade roligt fast om jag inte mins fel så gick det
inte så grymmt i skolan jag sög i matte de året. Efter de började jag sexan
nu var jag stor (tyckte jag). Vi fick ny fröken, han hette Jonny. Han var
mycket snäll, ska jag var ärlig var han och är han lite för snäll. Till
exempel när Linda och Maria sitter och tjatar på lektionen. Han måste lära
sig att bli lite hård. Och polarna från dagis är fortfarande med, Lelle,
Ralf. Lina är jag väl ingen polare med men hon är med i alla-fall. Vi hoppa
7 och 8 för dem orkar jag tjata om. Nian alltså. Nu har man varit älst två
gånger, vi får väll se om man blir de någon mer gång.

Din historia är intressant på ett ställe! – När du berättar om klossarna
som föll och ditt orättvisa straff. Det är bättre att berätta om några
händelser än att bara räkna upp alla år. Språket är okey. Glöm inte att
sätta punkt och dela in i stycken.