Betyg på uppsatsen: G

4. Min syn på skolan.
Till, skol mininister
Jag tycker att skolan är jätte bra och jag trivs här i skolan Jag har många
komipsar i skolan Bra lärare som är suver|na här. Det är mycket –
bra med tiderna i skolan Vi går lagom länge. Men rasterna är litte korta.
Jag tycker att temardagarn för att vi i högstadiet fick bestäma Vad Vi fick
göra på temadagarn det var jätteskoj Vi fick ha avslappin och det var jätte
sönt och koppens bästa det Var också jätte bra för att Vi fick lära om
kroppen. men jag skulle vilja ändra litte På skolan.
Vi Ville att väggarn skulle få litte färg På vägarna
Det är litt trist med grå vit tråkigt färgarn i Skolan. Jag tycker att
Bussarn har litt lång resor
Jag tycker att Vi Skulle få mer Bussar Så Vi Slipper att åka Så långt.
Jag tycker att Vi Ska ha mer färg Gladar
färger På Väggarn. Och Inte Så långar Buss turor. Så där Ska en bra skolla
Vara. Vi Vill att det Ska göras På Skollan. lyck till i fortsättningen
hoppas att det händer.

Från Johan Fredriksson
9l

G

Mina skol år

När man börjar i 1an så är man hel spänd

Man undrar hur det är i skolan, Vad som kom|mer att hända och man känner
sig jätte stor för att man ska början skolan. Tyvär så försvinner den där
nyfiken-
hets känslan gradvis men ändå ganska fort. Man börjar ogilla att gå till
skolan för att det är så tråkigt.
Som tilexempel: nu sitter jag här och vill inte annat än att komma här i
från!

Men så finns det alltid en fördel. Skolan ger en även chansen att upptäcka
nya saker, träffa nya mäniskor och få nya kunskaper som man kan ha nytta
utav i framtiden.

Men så fins det en baksida på medaljen, all tid man får lägga ut på att ha
tråkigt och göra sånt som man bara avskyr.

Under min skoltid från ettan till nian har det både gott upp och ner, Jag
har lärt mig, haft tråkigt och haft roligt.

Ettan började som sagt med den där första dan då man kände sig nervös, Stor
och glad
Man kom till skolan, träffade sin nya lärare och klasskamraterna och gjorde
lite lekar som hadde med matte att göra (Matte pussel färgläggnings kartor
mm)

Det gick på ett par år men inte helt smärt-fritt.
Jag var nämligen inte så bra i matte så jag var tvungen att få en hel del
extra hjälp för att få in mig på rätt spår igen.
Åren gick som sagt och i fyran fick vi en ny lärare, han var sjyst och
gillade att arbeta välldigt mycket med bild och teknik.
Det va självklart roligt att få en sån lärare eftersom jag är helt såld på
teknik och hur roligt det var att skruva och bygga saker.
Hur som hälst.
Vi hadde honom ända tills 6an som var vårat sissta år med honom
År 4-6 gick bra, men inte helt smärt fritt.
För våran lärare hadde en del personliga problem som han ofta berättade om
för oss och det var ganska iriterande att lyssna en hel lektion på det.

6an gick som på räls och det var helt plöttsligt dags att byta skola.
Sommar lovet gick och jag hadde kommit in på spånga skolan.
Första dan var jag nervös (lite som när man börjar 1an fast utan den där
glädje känslan att börja skolan) ny sida väl i skolan så var alla
sjysta och lärarna va roliga och lite anorlunda
Det året rusade förbi men jag kände att jag inte hadde ansträngt mig
tillräckligt och bestämde mig för att jag måste förbättra mig.

8an började men inte fn hadd jag någon som hälst disiplin att förbättra
mig. Men i andra terminen i 8an så kom det, Den där lilla lustgas kicken.
Det gick bättre och bättre samtidigt som betygen steg och enu så fortsätter
dom att göra det.
Hoppas att inte gasen tar slut innan mål linjen
🙂 Ritad smiley på rätt ledd

Min syn på skolan

Hej skolminstern.
Detta brevet som jag skickat till dig är mina åsikter om skolan som du
ville att alla nior skulle skriva. Mina första punkter är dom negativa. Min
första åsikt är att vissa lärare ger orätt vissa betyg dom flesta lärarna
har så kallade gulle grisar som får bättre betyg en vad dom skulle ha. Kan
man inte införskaffa ett system eller rent ut av en maskin som mäter vad
eleverna har fått in i skallen? Min andra syn punkt är att vi har förlite
aktiviteter på rasterna kan ni inte införskaff ett antal bollar eller
något? i så fall skulle elever tycka att det skulle va roligare i skolan.
Min tredje syn punkt är att man skall dekorera skolan lite bättre för till
fället är det rätt så grått för det enda man ser i korridorerna är
tegelsten och några gammla tavlor. Detta är något skolan har slarvat med.
Detta är mina tre negativa punkter. Under min skotid här på skolan har jag
också fått fram något posetivt om den. Min första posetiva syn pukt är att
vi har jäkligt bra lärare även om vissa sätter fel betyg i fall skolan
skolan fortsätter så här så blir det bra för dom elever som kommer efter
oss. Min andra syn punkt är att eleverna trivs bra i skolan med tanke på
att vi stötar varandra och ingen blir mobbad. Detta är nog den bästan
skolan som finns för vi trivs jätte bra i hoppa. Skolmaten är min trejde
punkt som jag vill nämna. Visst vi har bra skolmat men vi har dåliga tider
men jag vet att detta är svårt att fixa för alla elever ska ha mat men att
vi också har ont om tid. Jag tycker också att vi skulle ha fler practiska
ämnen som bild, musik och idrot men som sakt allting handlar om tid och
pengar. Nej nu har jag inget mer att skriva hoppas att du blir nöjd med
mina syn punkter och kanske något förslag går igenom ja vem vet. Mvh en av
dina bästa elever.

Förslag på förbättringar:
Tag bort dagisbarnen.
För bättra skolans salar och korridorer.
Bättre tider.

Mina skolår

När jag började ettan var jag ganska så nervös. Nu skulle jag ju börja mina
första läsår på Bodby skola. Man kände inte så många, bara dom man gått på
lekis med. När jag kom till skolan kändes det lite konstigt. Men mina
föreldrar gick och pratade med alla andra vuxna. Första dagarna kändes
ganska bra, gick väldigt mycket med min barndomsvän Magdalena, som jag känt
sen jag var fyra år. Hon var alltid glad och ville alltid hitta på någoting
konstigt. Vi lekte alltid både i skolan och på fritiden.

Men så började vi tvåan och jag och Magdalena var inte längre, hon var med
en annan tjej. Det var då jag och Maria började va med verandra. Vi hade
alltid jätte roligt. Men Magdalena blev nog lite avundsjuk, så då började
jag, Maria, Magdalena och hennes nya vän va tillsammans istället, sen kom
Elin också med i gänget. Vi hade väldigt roligt allesamans men vi gillade
inte Katrin riktigt så vi slutade va ny sida va med henne. Hon fick nya
kompisar. Vi blev ett litet gäng, då kom även Molly med. I då varande läge
hette vi PG som stod för Pretty Girls. Men så kom katrin helt plötsligt med
igen. Det var Magdalena som hade bestämt det. Så när vi började trean fick
inte Katrin vara med längre elle vi sa att vi hade lagt ner PG. När vi blev
PGC Pretty Girls Club började Katrin anklaga oss för att vi mobbade henne.
Vi blev väldigt arga. Så fortsatte det ett tag fram över vi fick sitta i en
ring med hela klassen, vi skrek eller ja Magdalena och Katrin grät. Det var
ganska så jobbigt, men då förstod vi inte att vi faktiskt varit taskiga mot
henne.
Så började fyran och Magdalena hade kommit på ett nytt namn, TG Turtle
Girls. Vi mimade till Spice Girls låtar in för hela klassen.

Men nu började även skolan bli jobbig, det var mer läxor än förut och
läraren vi hade då ställde mer krav än innan. Vi hade även börjat med
kvarsittningar och gissa vem som fick prova på det jo jag. Det började även
en ny kille på skolan hade hette Mikael, han var ganska så söt. Vi gjorde
många utflytker med skolan alla 4-5 tillsammans. Och alla var på Stakars
Mikael eller Stakare och Stakare han tyckte det var väldigt roligt. Lärarna
tyckte att vi var lite väll klängiga på han. Men det bryde vi oss inte om.
Vi var ju så kära iallafall jag. Vi gick mycket på disco och var jätte
tuffa tyckte vi.

Så kom feman med en väldig fart. Det kändes konstigt snart skulle hela
klassen splitras. Och valet till sexan kom. Då var vi skolans tuffaste dom
flesta snackade skit om oss men hade ändå en respekt. När vi fick tillbaka
papperna på vilken klass vi skulle gå med och med vem blev jag och
Magdalena väldigt arga. Vi fick inte gå tillsammans för det kunde bli gäng
bråk sa dom. Så paserade även feman förbi och det blev skolavslutning det
blev många tårar, men vi visste ju att vi skulle ses igen.
Så kom dagen då vi skulle börja i sexan på en helt ny skola. Man var
väldigt nervös, men som tur var hade jag Elin. Det kändes konstigt när man
satt där med alla främlingar. Men det tog inte lång tid innan jag kände två
av tjejerna i klassen Anette och Carolina. Sexan var rolig man tänkte inte
så mycket på läxorna för allt var så nytt och spännande. Sexan kom och
gick. När vi skulle börja sjuan var jag van kände alla i klassen. Det var
en sån underbar klass. Kände inte av att jag saknade dom andra längre. Det
blev fler och fler läxor och att blev jobbigare, lärarna ställde mer krav
än innan och jag blev sämre. Jag var orolig för hur det skulle gå i åttan,
det gick bättre än jag hade trott. Jag fick mitt första betyg och jag var
nöjd. Hade inga IG. Men det var många prov, men allt går om man vill, och
så var jag ju kär. Jag hade jätteroligt, nu hade även killanrna i klassen
börjat prata med mig ordentligt.
Det kändes bra att veta att alla i klassen nått sådär gillade mig. Åttan
tog slut och man fick ett betyg till det var också bra.
Så kom nian med stora kliv alla sa att det skulle bli jobbigt men så
farligt är det inte. Skolan är väldigt lätt nu och det är ju sista året
innan gymnasiet. Så man försöker väll så gott man kan. Klassen är jätte
bra, vi är som en stor familj om man säger så. Tycker väldigt mycket om
både klassen och lärarna.

Mina skolår.

Jag började i klass 1 på Skönadal skolan i Helsingborg 94. Redan på
sommaren hade jag varit iväg och träffat min klass, och jag hade fått två
kompisar där, Tobbe och Henrik. Efter första terminen flyttade jag, mamma
och min bror till Perstorp. Tobbe flyttade konstigt nog iväg, ungefär
samtidigt som oss. Jag har inte träffat mina första kompisar sedan dess.

I Perstorp köpte vi oss ett hus, det kostade över en miljon, jag trodde det
var världens största, så jag var stolt. Samma dag som jag sett vårt hus för
första gången, skulle jag åka till Duvhökenskolan och hälsa på min klass.
1D ”hette” klassen och det var här jag fick mina absolut bästa vänner
Helene och Joan.

När jag sedan började på Killebäck var det som att börja första klass igen.
Ny skola, ny klass, men jag gick med Helene förstås. Det kändes som en
lättnad. Första dagen på Killebäck var alla i klass 6A tysta. Ingen sa
något och det var jättetyst hela dagen lång. Mamma sa att inom en vecka
kommer alla känna varandra, hon hade fel. Det var tyst i en vecka men så
småningom började folk snacka med varandra. Jag hoppade av franskan och
började läsa tyska. En gång i veckan på tyskan skulle man spela en roll i
en minipjäs. Varje grupp bestod av tre till fyra personer. Det gick bra,
men tankarna förde mig till klass 3 och vår ”Trollpjäs”.

3D på Duvhökenskolan skulle spela en pjäs för skolan, jag var troll och
hade en replik. Jag var rädd och nervös men när femmorna kollade på oss,
tyckte de att det var bra. Än idag om jag tänker tillbaka till
”Trollpjäsen” blir jag orolig.

I tredje klass blev det en förändring. Vi läste i Pojken och Tigern och det
var då, jag förstod att jag kunde läsa på riktigt. Vi åkte på klassresa,
”Skåneresan” kallades den. Vi besökte Glimmingehus och Ale stenar och de
besöken har gjort mig historieintresserad. Skåneresan var den sista
”träffen” med min första riktiga klass. För sen i fyran skulle vi få en ny
lärare. Fröken Ingrids son Jesper var med på resan. Han rappade och vi
tyckte han var bra.

I sjunde klass dog min gammelfarmor och jag var jätte|ledsen. Jag försökte
glömma men sen i åttan dog ett par andra släktingar. Då gick det ej att
glömma.

Det som satt mest spår i mig under mina nio skolår är när jag började
ettan, när jag började på Duvhökenskolan, Skåneresan och när jag började på
Killebäck. När jag börjar gymnasiet efter sommaren kommer jag tänka
tillbaka på ettan, och det andra. På gymnasiet har jag inte Helene i samma
klass. Det går nog bra, ändån. Hoppas jag.

Mina skolår
När jag var liten var jag avundsjuk på mina syskon, för att dom fick åka
buss till skolan och inte jag. Lika så att dom kom hem och berättade om
prov. Jag ville också ha prov. När jag sedan skulle börja, så gick jag med
mina syskon ut till bussen.. Vi bodde ca fyra kilometer ifrån skolan. Jag
älskade att åka buss men i 3:an och 4:an så var det inte lika kul längre.
lågstadiet var roligt men när vi sedan började i högstadiet och fick mer
läxa och det började kännas tungt. Jag bytte skola i 4:an från björkviks
skola till Västerviks skogshaga skolan. Det var ingen stor skilldnad mellan
dom två skolklasserna. Bara andra böcker och lite annat. 5 och 6 gick fort
och det var dags för att börja högstadiet. Och sjuan och åttan var mycket
jobbigare än feman och sexan. Det var bara lek nu började allvaret. Man
kunde inte leka och prata alls lika mycket och efter varje år vart det mer
och mer seriöst och nu i 9an är det som jobbigast. Ser man tillbaka till
3an och 4an så känns det som om man kunde göra vad man ville. Jag minns att
vi bytte lärare tre gånger. Den första fick magsår, den andra var bara
vikarie och den tredje hade vi bara i sexan. Jag minns också att varenda
rast spelade vi säta. Det går ut på att kasta en boll mellan fyra rutor med
en ruta i varje och när vi inte hade nått att göra så la vi oss i
biblioteks soffan och läste barnböcker. Varje fredag hade vi roliga timmen
och en eller två st skulle bjuda på fika. Jag minns när en klasskompis
svimmade på gympan när hon fick en boll i magen. Vi hade också killsnack
och tjejsnack en gång i månaden. Då fick man berätta vad som hänt den
senaste månaden. När vi gick i sexan så skulle vi vara ”kompis på gården”.
Det var att fyra st sexor skulle ha gula västar på sig och Hjälpa till om
det vart bråk eller om någon kände sig ensam och inte hade någon att leka
med. Jag kommer ihåg när vi åkte till Astrid lindgrens värld med klassen
och var där hela dagen. vi gick dess utom till Åbro bryggeri och tittade.
nian är absolut jobbigast och jag ser fram emot att börja gymnasiet där jag
får lära mig om det jag är intreserad av. Jag hoppas det blir roligare än
Högstadiet.


Tänkvärd inraminng – inledn + avslutn.
Nedslag från skoltiden – inte mkt reflexion
Enkelt språk, ibland talspråk
Mb ok
En del stavfel/särskrivn
G

Min syn på skolan.

Hej!
Jag tycker att det är absurt att du vill ändra på skolan!
Det finns Ingenting att klaga på här på min skola!
Lärarna är bra, utbildningen är utmärkt! Och rasterna, dom är ju underbara!
Sitta i soffan och tjaffsa med dom felfria lärarna.
Snart är det den 16:e Mars, då bär det iväg emot Idre fjäll!
Förihelvete, våga bara göra något som påverkar våran fjällen resa!
Såvida det inte är något positivt. Du kan gärna se till att våran resa
förlängs med ett par dagar!
Men iallafall, OM du skulle, nånstans i din trångsynta & tomma skalle, få
för dig att du ska ändra på skolan så ska jag ge dig lite tips om vad du
ska göra för att slippa bli mordhotad av diverse elever.
Förläng rasterna – Får dig att se ut som en Gud!
Godare mat – Får dig att se ut som Gud själv!
Släng in nått nytt lov! – Tadaaaaa!! Du är nu en helt ny gud! Ta vara på
dina anhängare!
Hehe, nu borde du iallafall ha den minsta uppfattningen av vad Vi vill ha!
här har en rad försvunnit i kopieringen

P.S. Jag hade visst lite vänner här som ville att jag skulle skriva till
dig angående deras skolor, dvs. vanliga allmänna skolor, så jag klämmde med
det här i samma kuvert som föregående brev.
Iallafall, Ni/du Måste skaffa nya böcker! Det är frustrerande att man ska
sitta med samma matte-bok som sin egen mor/far satt med för 30 år sedan!!!
Och för att inte tala om skolmaten, det är den mest avsyvärda, skabbiga och
slemmiga så kallade föda jag någonsin smakat! Gör något åt det! Sen så
måste du/ni se till, att innan en lärare får jobbet på en skola, är
kompetent! Jag har tröttnat på alla dessa inkompetenta lärare som vet
varken vart Sverige ligger på kartan eller hur man ställer upp ett gånger-
tal! Skäms!
Nej, dom ska inte behöva tåla det!
Jag hade turen att få byta till en liten och bra skola, men dom andra…..
Nej, nu ska jag ta ut min ilska på teve spelet!
D.S.

Mina skolår.

När jag började skolan började jag på en skola som heter Hådalen. Första
skoldagen var mycket pirrig, jag och en kompis gick dit, det var mycket
folk. Det första året var mycket lek. Jag trivdes bra i två år med min
klass men sen fick jag funderingar på att byta skola så jag prata med mamma
om att jag ville byta till Steningsbyskolan och det genomfördes. Efter tre
år på Hådalen började jag på ”Sten”. Det var den perfekta klassen för mig.
Jag träffade mycket roligt folk som jag så småningom började att vara med.
En kompis från Hådalen började också att tröttna på Hådalen så han böt
också till Sten. Han fick börja i min parallelklass. Efter sexan skulle
våran klass separeras för det gör man ju i sjuan.
Sommar lovet mellan sexan och sjuan var det mycket funderingar om tex,
kommer jag att få en bra klass? En bra klass fick jag men mycket roligt och
bra folk. Det svåraste var nog att hitta alla lektionssalar i början men
det gick över efter ett litet tag.
Skolan gick tillenbörjan bra men jag började att tröttna på att springa
runt till alla lektioner så jag började att skolka. Men skolans personal
”ryckte” tag i mej så att jag kom på rätt ”spår”.
Jag fick börja på något som heter Studiegården eller loftet som man kallar
det. Där fick jag mycket hjälp. I åttan var skolan mycket roligare för då
började en gammal kompis till mej på Skraveskolan och fick efter en tid
börja på Studiegården han och jag blev mycket bra kompisar vi började
tillochmed att vara på fritiden. I nian tröttnade jag fort på skolan
eftersom att min kompis på Studiegården var tvungen att byta till en
gymnasieskola för att han var överårig.
Men efter en lång tid i nian ”själv”. Så kom jag på hur viktig skolan är
för framtiden och mig. Jag ska nog bli en byggare det vill säga om jag
kommer in. För att bli en byggare så måste jag pendla med buss mellan
Karlstad och Arboga det kommer att bli jobbigt men jag tror att jag klarar
det eftersom att allting blir nytt för mig. Om jag nu inte skulle komma in
på bygg i Arboga så ska jag bli en VVS montör.
Då får jag gå i stan med mina kompisar. Men men jag ska iallafall klar
Godkänt i matte engelska och svenska så att jag kan bli något./Slut

Mina skolår
Klockan var sex på morgonen. Jag kunde inte sova för jag var så nervös
inför första skoldagen. Tänk alla nya kompisar jag kommer träffa.
Skolbussen skulle komma och hämta mig kvart över sju. Jag tyckte det skulle
bli tufft att få åka skolbuss.
Jag gick sakta fram till frukostbordet och tog och slängde i mig lite
frukost. Sedan stack jag till toaletten för att borsta tänderna, jag kände
riktigt hur det smakade äcklig mint ur den isvita tandkrämmen. Det är ingen
smak jag föredrar direkt.
– Julian. Julian!! nu måste du skynda dig bussen går om fem minuter, skrek
morsan från frukost bordet.
– Jag kommer, svarade jag med den pippiga röst jag hade.

Jag rusade ut i hallen där jag hade slängt min favorit jacka, den röd och
vit med en luva på. Jag kastade på mig jackan och sprang ut till vägen där
bussen skulle plocka upp mig. När jag stått och väntat ett tag såg jag
bussen komma i en ”jädra” fart nere vid skogs gläntan, han stannade
alldeles intill vägen som gick in till mig. Han öppnade dörren till bussen
och jag klev in. Jag tittade på den gamla mannen som satt där vid ratten,
han var väldigt skallig på huvudet, nästan flintis. Han hade bara nåt
enstaka grått hår, som stog upp på sidorna ovanför örat.
– Tjena! Jag hetter Evert och det är jag som ska köra er dom närmaste
månaderna, sa han med en ganska hög stämma.

– ”Oki” Jag heter Julian. men du kan kalla mig Julle, Det gör mina vänner
svarade jag.

och medans han fortsatte att åka så pratade vi vidare om hur det kändes att
börja i skolan och få nya kompisar och träffa lärare och så. Men jag visste
redan vilken lärare jag skulle få hon hette Inga Lill Ahlund och verkade
vara en ”reko” figur.
Nu var vi framme, jag gick ur bussen och gick sakta mot det gul orange
färgade tegel bygget som kallades Enskededalensskola, vi vi klev in i
dörren där det stog 1:A, och genast när man kom in kände man hur lukten
slukades uppi näsan på mig, det luktade som marmelad ungefär.
vi klev in i klassrummet och där satt varenda liten unge och stirrade på
mig och några andra som åkt buss, vi var 3min försenade. Men det var
busschafförens fel.
Jag gick bak och satt mig vid en ledig bänk och Inga Lill välkommnade oss,
och sedan fick vi köra namn lekar så vi lärde oss varandras namn.
Sedan rullade veckorna på och det gick så fort så man hängde själv nästan
inte med.
men jag minns när jag fick min första hemläxa, jag tyckte det var
jätteroligt att komma hem och visa morsan. Jag kände mig riktigt stor.
Sedan gick veckorna och man började 2an. Tvåan var ett år som det inte
hände så mycket i, man visste allt om det mesta där uppe nu. Det var mest
dom nerklottrade fula böckerna som var nya.
Men däremot i 3an blev det roligare, då fick vi flytta ner till Forsskolan
ett år för tidigt. Det fanns inte plats där uppe. Då fick vi större
gympasal och större matsal, fler hissar och sånt där. Men sen rullade det
på och nu sitter jag här i sista året. Det har gått så fort så man vet
snart inte vilket ben man ska stå på. Det känns som jag gått en vecka men
jag har faktiskt
det är oklart om det saknas ett blad, eller om det beror på kopieringen
att texten slutar här

Att byta skola och klass
Allt började när jag gick i trean.
Jag och min familj bodde ute på landet, och det tog cirka en timme
att komma in till stan där även skola låg.
I tre år hade jag åkt en två timmars resa varje dag, för att komma
till skolan och sen hem igen. Och plötsligt en dag bestämde sig mina
föräldrar för att flytta. Men vi skulle inte flytta in till stan, utan till
en helt ny stad. Varför berättade de aldrig, och om jag ska vara ärlig
brydde jag mig inte heller speciellt mycket.
Så kom då dagen då jag skulle börja i min nya klass, på en ny skola,
i en ny stad. Jag kände mig ju lite nervös, eftersom att på min gamla skola
kände jag alla. Men här, här visste jag inte ens vad mina lärare hette.
Redan den sekunden jag klev in i klassrummet, kände jag på mig att
jag inte skulle trivas.
Årena gick och jag blev aldrig utfryst, men heller aldrig riktigt en
i gruppen.
När jag sen skulle börja hög|stadiet, skulle jag än en gång få byta
klass. Vi skulle få välja fem i klassen som vi ville fortsätta att gå med.
Men eftersom att jag aldrig hade skaffat mig nån riktig kompis, under de
här tre åren, så skrev jag inte dit nått namn. Utan tänkte att de skulle
inte spela så stor roll vem jag hamnade med.
Sjuans första dag kom, och jag märkte då att jag bara hade hamnat med
killar från min förra klass.
Och om jag tänker efter var det bara tre tjejer och hela femton killar i
hela klassen.
Jag hade aldrig varit tjejen som tagit första steget, men om jag nu
skulle få några kompisar, tänkte jag att här var jag nu för första gången
tvungen att ta det steget.
Bara en vecka senare tyckte jag att de kändes som att vi var den
”perfekta” klassen. Jag och de andra två tjejerna höll jämt ihop, och
eftersom att vi var de enda tjejerna var vi jämt omringade av alla de
femton killarna.
Men en dag i slutet av åttan fick jag det jobbiga beskedet om att
mamma och pappa skulle skiljas. Dessutom skulle båda flytta, mamma upp till
Norrland och pappa till Island.
Nu var ju hela sommaren förstörd. Jag skulle behöva packa och bestäma
mig för vart jag ville flytta. Jag vägde för och nackdelarna, och till slut
bestämde jag mig för mamma och Norrland.
Den sommaren var nog den jobbigaste av alla somrar i mitt liv. Jag
var tvungen att skiljas från alla mina underbara kompisar. Vi hadeju
bestämt en massa roliga saker att göra. Till exempel åka och bada, segla,
tälta uppe i bergen och bara umgås. Men eftersom att jag hade fullt upp
hela sommaren, hann jag bara säga hej då till alla kompisar.
Resan upp till Norrland blev ett helvete. Jag satt bara och grät hela
tiden. Men det fanns ju inte mycket att göra, antingen att flytta med eller
att flytta med. Dan innan skolan började, bjöd mamma hem en
arbetskamrat och hennes son. Vi hade jätte trevligt alla fyra och
arbetskamratens son, eller Tomas som han också heter, berättade att han
skulle börja i 9c, precis som mig.
Den här flytten kanske inte var så dum ändå.